En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Meditation, Drömmar och Visioner
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Kärleksgatan 1, Malmö, den 18 maj 1994.
Nr 34 • Serie 3 • Online versionen den 23 december 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 223 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
P.B. Jag vill hälsa samtliga hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst i United Lodge of Theosophists regi. Det är vi som sponsrar onsdagsgruppens teosofiska föredrag. För er som är här för första gången vill jag passa på och säga att vi har ett Programblad för varje månad. Maj-programmets tredje föredrag kommer i kväll att handla om Meditation, drömmar och visioner. På framsidan av Programblad nr 61 har vi valt ut en liten text som handlar om Esoterisk kristendom, vilken är översatt ur Helena Blavatskys många skrifter.
Ytterligare en aktivitet
startades för ett tag sedan. För fjärde omgången nu har vi föredrag också
på torsdagar, och vi kallar den aktiviteten för Lotusgruppen. Nästa
föredrag i den serien handlar om Symboler, västerländska ideogram,
och det är författaren till pocketboken Tanketecken, Carl G Ljungman,
som kommer hit och håller sitt föredrag här. Han har tidigare gett ut samma
bok i foliant, vilken nu alltså har kommit i pocketversion på hela 770
sidor. Den finns här i kväll och vi säljer boken till ett specialpris för
100:- kronor. Den kostar ungefär 130:- kronor i bokhandeln. Så titta gärna
i den efter föredraget. Vi går nu över till att läsa Deklarationen
och sedan följer själva föredraget.
U.L.T.s DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofis sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofis filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
1. Guds Allseende Öga
MEDITATION, DRÖMMAR OCH VISIONER
E.M. Vi ska tala om Meditation, drömmar och visioner, och det går en röd tråd genom dessa tre olika begrepp. När vi en gång har satt oss in i teosofiska tankegångar så bör det gå upp för oss att vi är här på jorden i ett speciellt syfte. Det är varken första eller sista gången vi är här, utan vi kommer tillbaka till jorden i en oändlig serie av inkarnationer. Då, kan vi säga, har vi börjat bekanta oss med tankarna att vi möter ett absolut självskapat öde – alltså tanken om karmalagen, att det vi gör och sår i form av ord, tankar, känslor och handlingar får sin verkan och att vi själva får uppleva verkningarna. Vi har då börjat sätta igång en medveten process där vi i vardagen försöker bli alltmer medvetna om hur vi själva är, hur vi fungerar.
Kanske har vi tagit till oss
tankegången om den cykliska lagen och börjat titta på oss själva. Vi ser
att vi fungerar annorlunda under veckans olika dagar, under en månads
förlopp eller under ett helt års förlopp. Och sakta men säkert så tenderar
vår andliga utveckling, vårt nästa steg, till att vi börjar intressera oss
för: Vad är meditation för någonting och vilka olika tekniker finns det?
Vilka olika slags visioner finns det och vad betyder de? Och vad för slags
nytta kan jag ha av mina drömmar?
Från teosofiskt håll sägs det att den allra första undervisningen vi får –
som studerande av den ockulta traditionen och de ockulta tankegångarna –
sker under drömmens timmar. Jag vet inte hur det är med er, men om jag
betraktar mig själv och tittar på timmarna från det jag lägger huvudet på
kudden på kvällen och till att jag vaknar upp på morgonen, så går den tiden
relativt snabbt. Vad är det då egentligen som sker under dessa timmar? Vad
är det för slags drömmar jag har? Kan jag på något sätt lära mig att tolka
dem så att de kan bli till hjälp för mig i den livsprocess jag är i?
Teosofin menar att hela livet talar till oss i form av budskap, och vårt problem är oftast att vi inte är vakna, inte närvarande i nuet med vår medvetenhet, så många av meddelandena bara går förbi oss. Kanske oftast under en period där vi som mest aktivt söker efter budskapen, istället för att vara närvarande och ta emot dem när de finns mitt framför näsan på oss.
Tanken inom teosofin är också att uppodla en meditativ attityd till livet, där vi ökar vår vakenhet, närvaro och medvetenhet. I denna process tar teosofin till hjälp olika meditations tekniker, som innebär att vi avsätter olika stunder under dygnet för meditation. Vi ska välja vår egen speciella plats och hålla tidpunkten för vår meditation regelbundet för att följa och dra nytta av den cykliska lagen i naturen. Anledningen till att vi går in i en meditationsprocess är ju på sikt att också kunna uppodla en större vakenhet under nattens timmar. Det ska inte kännas tomt då vi vaknar när klockan ringer och undrar var tiden har gått, utan vi ska vara medvetna om vad som har skett under nattens timmar.
Är det någon här som har upptäckt under en dröm att ni har varit medvetna om att ni har drömt? Ja, det är en del som har gjort upplevelsen av att helt plötsligt i en dröm känna: ”Ja, det här är bara en dröm.” Och det är ett första steg på väg i den process som vi vill i sin förlängning ska vara så hela tiden. För idealet är ju inte att vi ska försvinna härifrån på jorden som några upplysta människor, utan att vi vaket och aktivt ska kunna medverka i utvecklingsprocessen här på jorden för att höja allt som är levande till högre nivåer.
Detta i sin tur ger också en möjlighet att kunna komma ihåg alla inkarnationer vi levt. Om teosofin nu säger att vi alla har levt tusentals liv tidigare, varför kommer vi inte riktigt ihåg dem? Det är samma tanke som: Varför kommer vi inte ihåg vad som sker under nattens timmar? Detta är fullt möjligt att lära sig, att bli det man inom tibetansk buddhism kallar för en tulku, alltså någon som har förmåga att medvetet reinkarnera till jorden med sitt medvetande intakt från det tidigare livet.
Vi menar att vi lägger grunden till detta i och med att vi börjar meditera. Dels genom att avsätta en särskild tidpunkt för meditation, dels för att uppodla den meditativa processen i livet. Den ska föras in i nattens timmar och i sin förlängning också kunna föras vidare från ett liv till nästa. Inte nog med det; den ska också förbereda oss på att uppodla en klarsynthet som gör att vi blir visionära, får visioner om saker och ting som vi behöver ha tillgång till i vår andliga utveckling. Det var några inledande ord till P.B.
2. Visionären Buddha.
P.B. Jag glömde inledningsvis säga att vi har ett specialhäfte som Blavatsky har skrivit om Drömmar. Vi har också plockat fram två andra tidskrifter, ett med yin- och yang-märket (TR nr 23) och ett med Buddha på framsidan (TR nr 22), som är två meditationsnummer. Det är bara för att informera er om hur mycket av det vi säger i kväll är baserat på de tankar som finns inom teosofins filosofi när det gäller meditation.
E.M. berörde lite kort medvetenhet och vakenhet. Om vi inte har medvetenhet, om vi inte har vakenhet så missar vi stora delar av dagen. Vi går omkring halvt sovande utan att egentligen göra någon större nytta. Vi kan tycka att vi inte gör någon nytta, men det sker något i vårt undermedvetna som kanske leder till att vi blir lite mer vakna nästa dag. Men förmodligen går det åt ganska mycket energi, eller snarare så förlorar vi ganska mycket energi genom att vara splittrade.
I den teosofiska undervisningen talas det om koncentration, kontemplation och meditation. Om vi utför dessa tre övningar samtidigt så uppnår vi full insikt, Sannayama. Detta är något av vad kvällen ska handla om, det vill säga att lära sig förstå vad sann meditation är för någonting. I och med att vi har insikt – gnosis – kommer det också att leda till klarsynthet. Vi kommer att få visioner, kanske inte sådana som Nostradamus hade och som sträckte sig långt in i nästa århundrade, men vi kommer att ha klart för oss hur vi ska ta oss fram i vårt liv.
Vi kommer att få vägledning inifrån från vårt Högre Jag – Atma-Buddha-Manas – sett i ett perspektiv där vi delar upp människan i olika principer beroende på vad vi vill förklara. Men den modell vi har plockat fram i kväll på tavlan och som vi för det mesta använder oss av, den bygger på en permanent del av människan som vi kallar det Högre Jaget och en icke permanent del som vi kallar det lägre Jaget. Detta är givetvis två sidor av samma människa, som är en enhet.
Som personligheter så fungerar vi väl oftast i det vi kallar för det lägre Jaget. Och som individualiteter eller högre transpersonella väsen, som A. H. Maslow skulle uttrycka det, fungerar vi det Högre Jaget. Det är klart att jag kan välja vad jag vill identifiera mig med. Man talar inom modern psykosyntes om olika delpersonligheter. Det är alltså viktigt för mig att inte gå in i livssituationer, att inte identifiera mig med händelser runt omkring mig eller personer eller situationer. Utan jag intar en inre position, en inre hållning, och koncentrerar mig på mitt inre väsen – det Högre Jaget.
Hur jag når fram till detta inre, mitt inre Vara, mitt Hjärta, det är vad teosofin, den smala teosofiska vägen går ut på. Att försöka lära oss att komma närmare kärnan. Och det är inte lätt i en vardag som pockar på med arbetslöshet och ekonomiskt trångmål och allt vad det nu kan vara för någonting som får oss ur balans. Men dessa prövningar är också till för att vi ska komma ur balans, de är karmatiskt betingade. Det innebär att det är något som vi behöver genomgå, det är självskapade hinder som vi måste lära oss att transcendera.
Dessa prövningar – våra hinder – finns till just därför att vi ska kunna utveckla oss. Vi ska inte avvecklas, vi ska utvecklas. Risken är att vi blir invecklade i en hel mängd olika processer, eftersom vi inte har klar insikt eller gnosis som vi brukar säga. Vi vet inte vem vi är och vart vi är på väg eller förstår de spelregler som gäller, utan vi fastnar ofta i många olika sidospår.
Att lära sig meditation är en av teosofins huvudpunkter. Att studera andliga skrifter är en annan, och att leva det teosofiska livet eller att leva ett andligt liv är en tredje. Utför vi de tre stegen så kan vi vara säkra på att vi förbränner den karma vi har samlat på oss, det bagage vi går och bär. Alla de ryggsäckar och det bagage som vi har med oss sedan flera liv tillbaka, det lär vi oss att släppa och att resa lätt. För det är vad det handlar om, att vara fria människor utan att bli nedtyngda av all packning, av allt vi går och bär med oss. Det är en mängd saker, om det nu är som E.M. säger, att vi har levt tusentals liv. Om vi har väldigt få minnen av i går så kan vi inte heller räkna med att ha några andra minnen av något liv bakåt.
3. Länken mellan det Högre och Lägre Jaget, länken mellan Buddha och lärjunge.
Om vi nu vill lära känna oss själva, vilket vi förmodligen vill alla på olika sätt, så måste vi förstå vad vi ska göra för att komma närmare oss själva. På den här skissen har jag ritat ett litet streck, vilket är länken mellan det Högre Jaget och det lägre Jaget och det vi kallar för Antaskarana. Det är vad det handlar om. Det är den smala stigen. Det handlar om att förena de tillstånd som vi har aktiva i vårt dagsmedvetande, i det fysiska, i det känslomässiga och i det intellektuella.
Hur synkroniserar vi dessa tillstånd med det intuitiva, med Självet, det Gudomliga inom oss? Vi måste koordinera, vi måste lära oss att samla oss, vi måste lära oss att koncentrera oss. I Teosofiska Rörelsen nr 2 står det bland annat att Buddha står för den upplyste. Buddha betyder helt enkelt upplyst, en person som har full insikt i kosmos ordning. Jesus var en annan person, vi behöver inte nödvändigtvis hamna i buddhismen.
När det gäller att lära sig inre samling, bön, koncentration, så måste vi ha vissa redskap. Många människor fokuserar på det yttre. Inom teosofin väljer vi den inre vägen, den teosofiska vägen. Det enda som är väsentligt enligt vår uppfattning, eller det som är mest väsentligt enligt vår uppfattning, är att vi mediterar och att vi gör det regelbundet. Och det vi gör, det gör vi utifrån vårt hjärta. De yttre ceremoniella dekorerna är egentligen av sekundär betydelse. Hur många ljus jag har tända, hur mycket rökelse jag tänder, vem jag tittar på när jag mediterar, var jag mediterar, det är yttre ting. Det väsentliga är hur jag lär mig att få en kanal med mitt Högre Jag, med mina gudomliga potentialer, resten är av underordnad betydelse.
Om det går upp för mig att, som teosofin hävdar, vi är gudomliga varelser, vi är eviga själar som är stadda i utveckling, som rör sig i ett kretslopp hela tiden, så kan vi säga att vi fungerar på två plan, på ett högre och ett lägre plan. Om vi ska lära oss att fungera på båda planen, inte bara på det högre utan att ta med det högre till det lägre, så måste vi lära oss en teknik. Och tekniken och metoden är meditation. För den förbränner vår karma på så sätt att den samlar upp vår energiresurs. I vårt medvetande lär vi att styra upp vårt tänkande, för det är vad som är fel.
Buddha var inne på den Ädla Åttafaldiga Vägen. Den första punkten är Rätt Tänkande, alltså Rätt Lära, och det tar man fasta på i teosofin ganska snabbt. Därför att rätt tanke föder rätt handling i slutänden. Om jag till exempel ska skjuta med ett gevär och siktar en grad fel, då kan jag hamna väldigt långt från målet. Det är samma sak med teosofin. Jag måste sikta in mig ganska väl för att komma rätt.
På vägen under meditation uppstår det allehanda ting. Och en människa som har försökt meditera, försökt samla sig, märker att det inträffar en hel del störningar under övningen. Jag vet inte om ni har märkt det, men just när man försöker samla sig för att meditera vid vissa tidpunkter, så nog ska något annat dyka upp, nog ringer klockan eller någon kommer på besök eller så ringer telefonen. Eller så kan det vara ett föredrag på gång någonstans eller ett TV-program man måste se. Det finns både yttre och inre störningar som vill distrahera oss.
Om man kan lära sig att plocka ut en tidpunkt som man gör till sin heliga tidpunkt, så kommer man att märka skillnaden från att meditera spontant eller regelbundet, vilket man givetvis också kan göra, beroende på vilken typ av människa man är. Men om man har tålamod, vilket är en gudomlig kvalitet som man borde ha rätt mycket av i sitt bagage, så är det viktigt, menar vi, att vi uppodlar en förmåga där vi har möjlighet att tränga in i vårt inre medvetande, transcendera känslor, transcendera intellektet som resonerar i alla sina konstiga logiska banor.
Om vi kan lära oss att komma in i det vi kallar för intuitionens rike så kommer vi att märka att tankar och idéer och lösningar spontant kommer till oss när vi är i balans. Det behövs inga större märkvärdigheter, mer än att lära sig att koordinera de olika lägre principerna, den fysiska kroppen, astralkroppen, livskraften och våra begär. Detta blir då ett livsarbete, så det är inte så där alldeles lätt. Men genom att ta det första steget, som Lao-tse säger och som ju är det viktigaste, så börjar man sin resa mot ett mål.
Teosofin är just en livsfilosofi, en livsåskådning som anser att de första stegen är de allra viktigaste. Teosofin kan inte leva våra liv, det får vi själva göra. Men teosofin kan förmedla en väg, en smal stig som vi kan beträda. Många har gjort det före oss och kan intyga att vägen är rätt. De har lämnat efter sig vägmärken, och de visar vad som händer stegvis på resan. Vi kan följa dem om vi vill, vi kan låta bli. Vi kan gå en helt ny väg om vi vill, det går bra.
Men om vi vill följa den Ockulta Tradition som Helena Blavatsky kom till Västvärlden för att förmedla, om vi vill lära känna vad teosofin säger, så har vi en text som vi brukar plocka fram. Den heter Tystnadens Röst och utgör en liten samling föreskrifter som behandlar den inre resan, som behandlar meditation och andlig utveckling. Boken börjar inledningsvis med att tala om koncentration, kontemplation och meditation.
Koncentration innebär till exempel att välja ut något och försöka fokusera på det. Kontemplation är att försöka hålla medvetandet kring vad vi valt ut, vad det nu än är jag väljer att meditera över, under en längre tid. Och Meditation innebär att kunna hålla denna tanke närhelst jag vill. Kan jag utföra dessa tre tillsammans så kallas det för Sannayama, enligt Patanjalis yogasystem. Alla skolor från Hare Krishna till TM bygger på detta system, det vill säga Patanjalis yogasystem. Det är också Raja yogasystemet.
I det systemet är det oerhört viktigt att vi lär oss dessa tre steg, för utan dem kommer vi ingen vart. Men lär vi oss dessa tre övningar och övar på dem varje dag så kommer vi att bli centrerade även i vårt privatliv. Inte bara när vi är på teosofiska föredrag utan vi kommer att ha nytta av det som individer i vår relation med våra föräldrar; i vår relation till våra närmaste, i relation till våra barn, till våra vänner, ja till alla. För vi får en medvetenhet och en klarsynthet, en nästan visionär förmåga att se samband runt omkring oss.
4. Buddha i meditation
E.M. Ja, att se samband är
vad som är nyckeln. Men när vi utvecklar den förmåga som P.B. kallar
koncentrationsförmågan – som i förlängningen blir kontemplation och sedan
meditation – då uppövar vi också en förmåga att kunna iaktta oss själva.
För precis som P.B. sade; när vi sätter oss ner och ska meditera så försöker
vi koncentrera oss på något. Det kan vara en strof från en bok, det kan vara
ett teosofiskt begrepp, det kan vara begreppet kärlek. Vad det nu än är för
någonting så upptäcker vi ganska snabbt att det kommer in idéer, det kommer
in tankar, det kommer in känslor som stör koncentrationen.
Det är precis som om vi plötsligt bara suger till oss en hel massa olika
intryck, åtminstone är det så i början. Om vi kan behålla en iakttagande
förmåga under övningens initialskede, behålla en central utkikspunkt, så
kommer vi att märka att tankarna kommer och går, och de olika störningarna
vi kanske har från rummet bredvid, de kommer och går.
Inom oss finns Det som
iakttar förändringarna. Och detta något är det första steget att komma i
kontakt med stigen som leder oss mot vårt inre Själv. För när vi säger ”Jag
ska meditera på mitt högre Själv och mitt Högre Jag så blir det väldigt
abstrakt. Vi måste kanske dra det lite närmare oss själva för att börja
någonstans.
Ett sätt är att i meditationsprocessen utveckla den självreflekterande
förmågan där vi kan reflektera över våra känslor, över våra tankar. Kanske
finns det något särskilt som vi vill göra under dagen, och ibland kan det
vara bra att reflektera över det. Kanske läser vi en strof ur någon
inspirerande bok och känner att andemeningen i strofen vill jag ha som en
röd linje under dagen. Genom denna meditationsteknik kan vi se vad det
väcker upp för associationer inom oss och iaktta dessa associationer.
Dessa hjälper oss sedan i vardagen. När vi har lämnat vår stol eller vår kudde eller var vi nu sitter och mediterar, och sedan går ut i vardagen och möter familjen, möter arbetskollegor och så vidare, så är tanken att vi ska försöka behålla den iakttagande förmågan. När vi kommer in i väldigt känsloladdade situationer, när vi råkar rakt in i konflikter på arbetet eller när vi någonstans drivs med, ska vi alltid kunna ta steget tillbaka och iaktta: Vad är det som sker? Inte bara rusa rakt in i känsla och känsloyttring utan ta steget tillbaka och se: Vad står det här för?
Då kommer vi att uppodla en förmåga som innebär att vi får ett metaperspektiv på det som sker. Vi sugs inte med fullständigt, för det är vad Patanjali talar om; att vadhelst vi fäster vårt sinne på så har sinnet en tendens att gå in och identifiera sig med det. Vi blir så gripna av ilska eller rädsla eller vad det nu kan vara, att det får ett fullständigt grepp om oss. Men i förmågan att kunna ta ett steg tillbaka så ser vi att vi är någonting mer än känslorna, mer än tankarna, begreppen och sinnesstämningarna. Att vi har förmågan att ha en relation till dessa, men inte bli dessa tillstånd.
Vi måste alltmera träna denna
förmåga, för det är här och nu vi ska omsätta insikten, det är här och nu
som bron eller vägen ska göras synlig och vara verksam för oss. Ju mer vi
lyckas göra detta under dagens timmar, desto lättare blir det att bibehålla
vakenheten när vi går och lägger oss. Det är också en träningssak.
Judge skriver på många ställen att innan vi går och
lägger oss, ta först och gå igenom dagen, reflektera som ett tyst vittne vad
som har skett under dagen. Inte fördömande, inte berömmande, bara
iakttagande. Som ett slags led i en smältningsprocess för att underlätta
övergången till nattens timmar.
Vad är det som sker under nattens timmar? Vi har på tavlan ritat två fält som delar upp principerna i en permanent och en ickepermanent del. Ett annat sätt att se på människans principer och tillstånd är vardagslivet, drömlivet och det drömlösa livet. Det finns flera andra tillstånd, men om vi förstår dessa så hämtar vi kraft från det drömlösa tillståndet varje natt.
Varje natt gör vi en resa där vårt inre väsen tar del av en högre medvetenhetsnivå, och sedan kommer vi tillbaka med inspiration. Problemet är att någonstans på vägen vid detta drömskikt så går inspirationen till större eller mindre grad förlorad. Och när vi kommer tillbaka hit till det vakna livet så är det kanske vissa fragment som vi kommer ihåg av en dröm. Ibland kan vi säkert känna oss positivt inspirerade, känna att vi vaknar på ett alldeles speciellt sätt och känna oss glada eller är redo att ta itu med saker och ting. Förmodligen är det så att vi då har hållit kvar en smak av vad vi har varit inne och hämtat upp på de inre och högre nivåerna.
Ju mer vi uppodlar en iakttagande attityd, ett sätt att närma oss livet i vardagen, ju mer kommer den reflektion av vardagen som drömplanet ger att te sig klarare. Vi kommer att skapa vissa utsiktspunkter på vägen, som från början bara är punkter men så småningom binds samman till en rak kanal. Och denna raka kanal kommer då att vara vårt instrument för att föra ner inspirationen från det innersta i oss till vardagsmedvetandet.
I den processen blir vi mer och mer vakna och allt mindre kommer vi i vardagen att bli störda av yttre omständigheter. Vi kommer då att uppodla en sannare självtillit, där tilliten vänds inåt till det gudomliga inombords som vi alla är bärare av utan undantag. Om vi har en tillit som är grundad på vetskapen om att vi har dessa resurser inuti oss, så blir störningar i det yttre inte så omvälvande. Det kan hända många olika saker, vi kan genomgå den ena krisen efter den andra, men vi kan också på ett helt annat sätt se krisen som en möjlighet till utveckling. Vi står där inför väldigt mycket motstånd, men genom att forcera det och gå igenom motståndet med vår medvetenhet så kan vi växa.
5. SRI YANTRA - SKÄNKER LYCKA OCH VÄLGÅNG SYMBOLISERAR LYCKOGUDINNAN LAKSHMI
Ett yantra är en mikroskopisk bild av makrokosmos, en helig geometrisk design som harmonierar och är i resonans med specifika aspekter av Guds kosmiska energier, och används ofta vid kontemplation och meditation, då det hjälper sinnet att fokusera och komma i samklang med Guds skapelse!
P.B. Vi har ju sagt att vi ska tala lite om drömmar i kväll, så då får vi väl göra det också. I det här lilla Drömhäftet som vi har översatt för många år sedan kan man fråga sig: Vad är det egentligen för någonting som drömmer? Om vi har en sjufaldig indelning inom teosofin, vad är det då för principer som är igång när vi drömmer? Enligt vår uppfattning är det den fjärde och femte principen, det är alltså begären och tankarna, det är känslan och intellektet som är i rörelse. Det är de som skapar bilder, det är de som bygger upp mönster, det är också de principerna som gör att vi har det väldigt svårt att ta oss fram. Det blir minnesbilder kring allt det vi har varit med om under dagen, och bearbetar vi inte intrycken direkt under dagen så avsätter de sig som små tankefrön eller avtryck i Astralljuset.
Enligt teosofin så har vi tre plan som vi kallar för astralplan inom Astralljuset, inte dagsljuset utan Astralljuset. Det är ett finare ljus som ligger så att säga innanför dagsljuset (ritar på tavlan). Sedan har vi någonting som vi kallar för Akasha. Det är vad som motsvarar de tre högre tillstånden, människans tre högre principer. Dessa behöver vi inte diskutera så mycket, för vi är oftast aldrig där.
Utan vi rör oss på de lägre planen hela tiden, och det är här det bildas olika konstiga intryck som bildar drömmar. Dessa alstrar vi under dagsmedvetandet och de lägger sig i vår personliga aura på astralplanet, i Astralljuset. De ligger där i vårt inre, inkapslade och snyggt parkerade. Dag ut och dag in parkerar vi bilder där som är direkt avhängiga det tillstånd, den nivå vi befinner oss på.
Dessa bilder frigörs i det undermedvetna under nattens timmar, när den fysiska delen av oss inte håller oss samman utan får fritt flöda i vårt medvetande, i vårt inre och med att det flödar i vårt inre så får vi upp en hel mängd bilder som vi förmodligen oftast inte kan samla ihop ordentligt. Blavatsky grupperar i Drömhäftet upp drömmarna i sju stora klasser, alltså typer av drömmar som är av vikt för oss människor i vår tid. Jag ska inte bena upp dem, det skulle ta alldeles för lång tid, men det finns en mängd olika typer av drömmar som vi människor är involverade i.
En ren människa, en fullt utvecklad människa, en medveten människa, han eller hon drömmer över huvud taget inte. De lägger över huvud taget inga bilder på det här planet, för de har transcenderat detta. De gör inga handlingar som inte är i samklang med karmalagen och naturen över huvud taget eller med sig själva. Men eftersom ingen av oss kan göra anspråk på att vara där så får vi utgå ifrån det faktum att vi alla drömmer. Finns det någon här som inte drömmer? Ingen som räcker upp handen, det gör ingenting.
[Vi övergår nu till själva frågestunden. Varsegoda!]
A.A. Trodde du att du
skulle få ett svar?
P.B. Ja, jag trodde att jag skulle få ett svar.
B.A. Men eftersom man ofta
inte kommer ihåg vad man drömmer så är det svårt att svara på. Det är ju
inte alltid man kommer ihåg dem.
P.B. Men under ett helt liv kommer man väl ihåg om man har drömt någon
gång? Men det är sant, vi kanske inte alltid är medvetna om vi har drömt
varje natt. Men om vi inte har medvetenhet eller kunskap om att vi har
drömt, har vi då inte drömt?
B.A. Det är ju det som är frågan.
P.B. Bra fråga, vi flyttar
den till frågestunden. Eller har den börjat nu?
B.A. Jag skulle vilja veta hur det är med det.
P.B. Ja, det vill jag med, så jag ställer den frågan också. Är det någon annan som kan hjälpa till här så ser vi fram mot det. Det är alltså väldigt svårt att veta vad drömmarna egentligen handlar om. Men om man skulle försöka förstå den modell som vi arbetar med, så ska man försöka hålla resonemanget inom vissa ramar. Och det innebär bland annat att försöka se sig själv som energi.
6. Gudomlig energi.
Vi är energi alla. Det är inte så
svårt att se. Denna energi är laddad med bilder, den är laddad med
medvetande av olika kvaliteter. En del bilder är känslomässigt laddade,
andra bilder har en annan kvalitet. Alla dessa lägger sig på olika nivåer i
vår inre sfär som står för olika nivåer. Själens språk är bilder,
enligt vår uppfattning. Dessa bilder återspeglas tillbaka till vårt
dagsmedvetande av en enda orsak. Kan någon hjälpa mig med det? Varför
drömmer vi? Varför får vi bilder som återspeglar situationer i vårt liv? Kan
jag få hjälp med det?
R.O. Du frågar varför
vi drömmer över huvud taget?
P.B. Också.
R.O. En sak är ju att
sortera allt som vi har upplevt under dagen.
P.B. Så det är en organisatorisk fråga enligt din uppfattning?
R.O. Ja, många gånger är det.
P.B. Kan det vara annat an en organisatorisk fråga att reda upp drömmarna?
A.C. En informationsfråga
P.B. Ja. En informationsfråga.
N.S. Belysande.
P.B. Jag ska inte säga belysningsfråga, för då blir det fel svenska, utan en upplysningsfråga.
E.D. En händelse kan visa sig på ett annat sätt än man upplever det själv.
P.B. Om vi accepterar att det kan försiggå en dialog mellan det vi kallar för det Högre och det lägre, mellan dagsmedvetande och undermedvetande. Om vi accepterar detta, som vi gör oberoende av vilka termer vi än använder, så blir det en intressant fråga. Det är klart att om man ska tro R.O. så är det en fråga om att organisera upp saker och ting, och det är klart att vi måste göra. Men det är lika sant att under drömmen handlar det om att få information och upplysning om saker. Varför skulle drömmarna annars avspegla och återspegla bilder till oss igen? Vad är det yttersta syftet med drömmar egentligen?
Det kan besvaras ganska lätt, om man anser att det bara finns en sorts drömmar. Men om det finns många olika typer av drömmar, då är det inte lätt att säga: ”Ja, de har bara ett syfte”. Det är en hel djungel av bilder som gestaltar händelser inom oss vid olika tillfällen och under olika dagar, beroende på hur vi mår. Jag kan ha ett problem som jag funderar över och vill lösa.
Många kända uppfinnare har haft
ett litet anteckningsblock vid sängen, det kanske ni också har ibland. Det
är ganska bra att ha om man vaknar mitt i natten och har en fantastisk idé.
Då skriver man ner den och så sover man vidare. Sedan vaknar man på morgonen
och tror: ”Oj, jag har fått ett Mahatmabrev, vad är detta?”
Det är väldigt intressant att föra dagbok, eller ska
vi kalla det för en nattbok. Dessa nattlektioner som vi går
igenom är väldigt intressanta. Testa det en vecka ska ni se. Ni kanske
aldrig vaknar mitt i natten? Nej förstås, det gör ni inte, ni vet inte om
det. Men om ni lägger en penna och papper vid sängbordet nu under den veckan
som går, så skulle det vara väldigt roligt om alla ni som kommer tillbaka
nästa gång kan visa hur mycket ni kom på under natten, om ni tog er tid
innan ni lade er och gjorde såsom E.M. sade. Att som ett inre vittne (inte
som Jehovas vittne utan som ett högre gudomligt vittne) iaktta vad ni
har varit med om under dagen. Gör en sorts inre revy, ungefär en
sådan som vi genomgår när vi dör. Då ser vi vad som har hänt.
På samma sätt, menar jag, ska man också göra när man vaknar. Om man vill lära känna sig själv så ska man, innan man gör någonting annat på morgonen, ligga stilla och fundera över vad man har varit med om under natten. Övas detta regelbundet så ska man se att när man kommer in i denna vibration och denna längtan att lära känna sig själv så frigörs det energi, och bilder växer fram som beskriver olika inre upplevelser vi har haft, de ger svar på saker och ting. Tystnadens Röst – NADA – träder fram. Ni kan inte ana vilka resurser som frigörs i sådana här processer. Ni som gör detta vet det redan, och ni som inte har gjort det: pröva det, det är fantastiskt.
Under en sådan
process arbetar man med revyn innan man går och lägger sig, och man arbetar
med den när man vaknar. Dessa två tidpunkter förenat med meditation gör att
vi i framtiden eller i morgon skapar en visionär förmåga och även en
imaginär förmåga, en föreställningsförmåga, att kunna sätta oss in i saker
och ting på ett sällan skådat sätt. Och det är inget märkvärdigt, det
märkvärdiga ligger i något helt annat, nämligen att göra det. Det är så
enkelt, vi behöver inte gå i någon dyr kurs för att göra detta. Det handlar
bara om hårt eget arbete hemma med sig själv och sina känslor och sina
bilder.
Frågestunden närmar sig med språng, vi är
mycket regelbundna. även när det gäller frågestunden, så ordet är fritt.
7. Nada yoga
B.A. Är det så att man drömmer mera när man har olösta saker inom sig?
E.M. Ja, det kan man väl
tänka sig. Om man har det väldigt grumligt omkring sig, går och funderar
mycket under dagen så måste det reflektera sig under nattens timmar.
Förmodligen sker då en stor del av bearbetningen. Det händer ju ibland att
vi känner oss tröttare på morgonen än när vi gick och lade oss på kvällen,
därför att vi har varit med om en lång bearbetning. Om vi fastnar i
grubblandet och har massor med obearbetade saker så kanske vi spenderar
mera tid på de lägre astrala skikten än vi skulle ha gjort annars. Annars
skulle vi haft en mer koncentrerad tillvaro i Akasha och tagit mer
inspiration tillbaka.
B.A. Ja men sedan
'kommer ju problemet att man inte vet om man har drömt när man inte kommer
ihåg det.
E.M. Nej. Men som P.B. nämnde så är det många som upplever precis det du
säger; de kommer inte ihåg att de har drömt något.
P.B. Men då har vi inga bekymmer heller.
B.A. Nej, just det.
E.M. Men vi kan alltså
enligt P.B. utföra de här väldigt små enkla knepen som vi kan tycka verkar
alldeles för enkla. Men det är inte så enkelt, utan precis som P.B. säger så
måste vi göra det. Och då får vi alltså sätta igång processen att
föra fram minnen av det vi har varit med om under nattens timmar. Så även
den som påstår sig inte drömma eller inte ha något minne av drömmar kommer
att få upp bilder inom sig om vad som har skett.
N.N. Jag tycker mig
ha läst någonstans att om man drömmer ända fram tills det man vaknar, om
uppvaknandet så att säga klipper av drömmen, då minns man den. Men om man
har drömt och sedan sover en stund utan att drömma och så vaknar, då minns
man inte sin dröm. Är det så?
E.M. Ja, är det så?
P.B. För mig är det ibland så. Men det kan vara lite olika för oss,
beroende på hur mogna vi är.
R.O. Det är nog riktigt, men är det en väldigt kraftig dröm så tror jag man kan komma ihåg den ändå.
P.B. Ja, vad menar du med
kraftig dröm?
R.O. Ibland drömmer
man ju saker. Jag vet sådana saker som jag drömt när jag har varit under tio
år. Det är drömmar jag kommer ihåg fortfarande, jag kan berätta dem exakt.
Man kan ju säga som så att när man drömmer någonting som ar mycket
intressant eller mycket klart, så kommer man nog ihåg det oavsett när man
drömmer. Men däremot så behöver man bara sitta och slumra till på till
exempel ett föredrag, och ibland när man vaknar upp så tänker man: Vad var
det för någonting, där gick något förbi, eller det var någonting som
flimrade förbi framför ögonen.
Och det kan man ju också göra när man drömmer. Men om alla de bitar man drömmer – ska vi säga över en natt – är mer eller mindre relaterade till vad man hittar på under dagen eller tillhör det dagliga livet, då ska man vara ytterst skärpt för att veta att man drömmer om det, för då är det bara fragment. Ungefär som när man tittar med blicken över lokalen, mer behöver det inte vara men man ser det ändå. Det är som en filmremsa, det behöver bara vara några sekunder. Hur ska man skilja den drömmen från det dagliga livet? Det gäller verkligen att vara vaken. Ar det dina egna erfarenheter?
P.B. Vi måste vi lära oss utveckla urskillningsförmågan. För hur vet jag annars om jag har drömt, vad jag har drömt? Är det information som kommer från gårdagen, förra veckan eller ännu längre tillbaka? Eller är det signaler från mitt Högre Jag som försöker förmedla någonting som jag ska göra, alltså där det gudomliga Självet sänder signaler ner till min personlighet, där det Högre Jaget har en central punkt?
Det är väldigt viktigt att ha klart för sig när det Högre Självet skickar signaler till min personlighet; att jag kan lära mig att skilja ut om det som rör sig på det högre planet är kunskap som kommer inifrån. Jag måste veta om det gudomliga Jaget – det som verkligen är jag – försöker ge mig guidning, ge mig vägledning. Inte så att jag söker en guide utanför mig själv i någon annan person, utan jag söker det i min egen transpersonella varelse, alltså i mitt inre vara.
Visst kan jag få vägledning eller bli påverkad av andra utomstående varelser som också flyter omkring i astralljuset. Det finns mängder av varelser där som är villiga och intresserade att kommunicera med oss på än det ena än det andra sättet. Det kan man lätt konstatera genom att gå i en New Age bokhandel och se hur många som kanaliserar information från det gudomliga eller från någon ”Mästare”. Även i Sverige har det börjat komma budskap från den andliga världen, från andevärlden. I Kalifornien finns det 1 000 hemmafruar som inte gör något annat än kanaliserar ”kosmiska sanningar”. Helt otroligt vad de är upplysta där borta. Fast Skåne börjar snart tävla med Kalifornien, vi har fått en mängd mediala förmågor här nere på slätten på sistone.
”Nere” i personligheten tar vi emot kunskap från ovan. För teosofer är det återigen oerhört viktigt att lära sig: Hur vet jag om det är någon entitet som har kommit fel och kommit in i min bostad och borde ut lika fort som den kom in? Eller om det är kunskap som kommer från ovan, från terrassen. Eller om det är tankar som kommer nerifrån källaren. Hur vet jag det? Det måste jag lära mig.
L.T. Det enda sättet jag
har att skilja någorlunda på var det kommer ifrån, det är kvalitet.
P.B. Ja. Kan du vidareutveckla det för oss andra?
L.T. Ja, jag tittar på budskapet. Om det är en mycket hög kvalitet på
det så räknar jag med att det är bra.
P.B. Du sållar alltså?
L.T. Ja jag sållar. Det
där känns bra. Jag kan tycka att något är nära källan och då är det nog inte
så lågt.
P.B. Vi bör följa L.T: s siktningsprocess.
L.T. Jag värderar det
jag upplever.
P.B. Mycket bra.
N.N. Jag blev så fascinerad av de fyra drömskikten, och jag undrar: Hur
har ni eller någon kommit fram till det, hur vet ni detta?
P.B. Himla bra fråga.
N.N. Är det någon som kan svara på det?
P.B. Någon finns det säkert. Vi har en förklaringsmodell för detta, och det bygger på samma idé som: Hur har man kommit fram till att det finns sju färger i regnbågen? Det har man inte kommit fram till, det är så.
N.N. Det kan man väl se?
P.B. Ja det kan man.
N.N. Ja. Men detta, hur ser man det?
8. Sju olika vibrationer i kroppen
P.B. Om man har ett seende så ser man det här också. Men om vi inte skulle ha ett seende så får vi omsätta det i linjära processer. Vi menar att regnbågens sju färger är ett uttryck för sju olika kvaliteter och vibrationer. Vänder vi på regnbågen så blir dessa de fyra lägre energifälten, och de andra de övre tre energifälten. Delar vi in de sju energifält som regnbågen är en symbol för, så använder vi information som finns i naturen.
Vi gör alltså en parallell med regnbågen i det här resonemanget för att det ska bli förståeligt för oss, så att vårt intellekt ska kunna greppa detta. Det är i varje fall på det sättet som Helena Blavatsky blev undervisad av Mästarna i Tibet för över 100 år sedan. Det här är en modell som vi människor i vår tid har förmåga att förstå med våra fem sinnen. Det ligger lagom långt borta, men det ligger också tillräckligt inom räckhåll för att vi ska kunna förstå intuitivt att de sju kosmiska energier som vi talar om, faktiskt är det vita ljuset som bryts och vi får de sju kvaliteterna.
Dessa sju kvaliteter motsvaras på ett annat sätt i en parallellvärld, i astralvärlden, av de fyra lägre kosmiska energierna. Dessa kan man omsätta som ett kraftigt energifält, ungefär som ljudvågor rör sig på olika frekvenser. Och på dessa vibrationsplan ligger olika bilder som motsvarar de olika kvaliteterna som bilderna står för. För vi menar att olika känslor och olika bilder hänger samman. En bild har oftast en kvalitet och en innebörd. Situationer kan vara mer eller mindre relaterade till det känslomässiga, till det intellektuella, till det energetiska eller till det astrala eller till det fysiska. Det finns en kvalitet, en gradindelning på bilder och intryck, händelser och skeenden, situationer och personer.
På så sätt och för att ruta in någonting som absolut inte varken är runt eller fyrkantigt eller trekantigt, och för att vi ska förstå det som människor, så har vi denna kunskap som den har förmedlats genom årtusenden av Invigda människor. De har en förmåga att se bortom de fem sinnen som vi är bundna till, de använder sitt sjätte och sjunde sinne.
Nu är det så att antingen får vi acceptera den eller så får vi förkasta den. Vi får ta oss till den nivå där de finns som har denna kunskap och jämföra. Man kan individuellt, intuitivt närma sig detta. Men man kan inte enbart intellektuellt och känslomässigt resonera sig fram till det.
M. Jag ska direkt kasta
mig över urskillningsförmågan. Om vi tänker oss att vi har ett
paradigmskifte, vi säger att vi har en gammal världsbild och en ny
världsbild. Och vi säger att vi på den ena sidan har de som finns i den
gamla världsbilden och envisas med att alla lösningar ska ske utifrån denna
världsbild. Och så har vi de som har insett att vi ska ha en ny världsbild.
Om vi då tittar på detta genom urskillningsförmågan så kan vi säga att de
som lever i den gamla världsbilden har en massa fåniga idiotiska idéer som
de försöker pracka på oss. Vi kan då inse att de här lösningarna” aldrig
kan bli förverkligade och då har vi en urskillningsförmåga, en intuitiv
förmåga att kunna tala om att sanningen är slagen för vansinniga projekt,
eller hur?
E.M. Ja, men vi kanske också kan föra resonemanget ett steg vidare. För
det du beskriver där är ju lite grand av det som vi upplever i livet hela
tiden med motsatser. Vi har svart och vi har vitt, vi har roligt och vi har
tråkigt och vi har människor som vi tycker är vansinniga, vi har människor
som vi tycker är väldigt bra. Faran är att man fortfarande hamnar i ”vi” och
”dem”, men kanske urskillningsförmågan för oss framåt till ett tillstånd
där vi kan se att båda är nödvändiga just nu. Och att det inte är vi och
dem, utan innerst inne är det en och samma sak. Men något av anledningen
till att vi har så tokiga idéer som vi har när det gäller miljö, är att vi
någonstans lever i villfarelsen att det är antingen ”vi” eller ”dem”. Det är
väl egentligen ur detta obalansen springer fram, både när det gäller ohälsa
och när det gäller miljökatastrofer. Så vi ska kanske tänka på att det
handlar om mogenhet.
I.N. Jag tänkte säga att det intressanta är som ni förklarat, att om man vill så kan man försöka träna sig i att öka sin medvetenhet i drömtillståndet. Då kan man själv se att det finns olika nivåer, att det ser ut olika på de olika nivåerna. På det viset kan man bekräfta att det är på det här sättet.
E.M. Det var jätteviktigt att du tog upp det, för det är bland annat vad som är tanken med teosofin, att presentera olika idéer. Man säger inte att det här måste man acceptera, det här måste man förkasta. Utan prova och ta till dig det du tycker fungerar. Det andra kan man i bästa fall lägga åt sidan, och så kan man återkomma till det senare om man så önskar. Det är helt klart att vi ska ha en första erfarenhet om saker och ting.
Nästa vecka inbjuder vi till Ockulta Samtal, och där kommer vi in på Miljö och Hälsa. Alla som vill är varmt välkomna till att delta i denna diskussion. P.B. vill säga någonting.
P.B. Jag vill återigen
påpeka att något som anknyter till kvällens föredrag är symboler och
tanketecken. Symbolerna som vi håller föredrag om här i Lotusgruppen
Annandag Pingst tar verkligen upp olika nivåer av förståelse; där försöker
vi sammanfatta tankar och idéer i symboler. Sist men inte minst har vi tre
stycken tematidskrifter som beskriver det vi har talat om, för den som vill
reflektera hemma. De ser ut så här och finns på bokbordet. Tack ska ni ha
för i kväll.
[Sammanställt den 23 december 2010.]
Källor:
Brev som hjälpt mig av William Q Judge.
Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky
Drömmar av Helena
Blavatsky
Teosofins Ocean av W Q Judge
Answers to ”the Ocean”, av Robert Crosbie
Drömmar, T.R. nr 9
Meditation, ett outtömligt ämne, T.R.nr23
Vad säger teosofin om meditation? T.R. nr22
MEDITATIONENS HEMLIGA KRAFT
Himlen – så väl den kristnes som hinduens – är vad Buddha kallade ett ting eller ett tillstånd som har en början och kommer att få ett slut. Det kan förvisso räcka i eoner, men det skall ändå upphöra en gång, och då måste den mödosamma uppgiften att vandra i världen – denna eller någon annan – ta vid på nytt. Därför sade Krishna att människorna vilseleddes av detta blomsterspråk med dess löften om ett oöverträffat sätt att nå himmelriket.
Utan tvivel finns det många lärjungar som, i tron på möjligheten att nå himlen, säger att de är beredda att ta risken av vad som kan hända när denna långa njutningsrika period är slut. Men de skulle aldrig våga ta dessa risker om de till fullo förstod deras innebörd. För riskerna är stora och otaliga. Många går inte att klarlägga, för att de alls skall kunna förstås, måste man veta mer om sinnets makt och den verkliga innebörden av meditation. Men de vanligaste riskerna består i vad vi för närvarande grovt kan uttrycka med orden uppskjuten karma och ej utnyttjade frändskapsband och attraktioner.
Kraften hos dessa båda företeelser ligger i människans ytterst sammansatta natur. Så sammansatt är den att hon aldrig som en fullödig varelse kan tillhöra vare sig himlen eller något annat tillstånd, utom det som innebär förening med det gudomliga. Lärda teosofer talar om att människan ingår i devachan och att hon här på jorden lider eller njuter av karma, när i själva verket bara en liten del av henne befinner sig här eller där. När människan har levt sitt jordeliv till slut och ingått i devachan, står hennes innersta väsen tålmodigt väntande i All Livet på att hon skall återvända och avverka ytterligare karma. Det vill säga, i varje enskilt jordeliv upptar och avverkar människan i allmänhet så mycken karma som hennes fysiska instrument tillåter. En del av karmas makt ligger i ”meditationens hemlighetsfulla kraft som yttrar sig i enlighet med den särskilda fysiska kropp man har antagit. En människa kan alltså i detta liv utföra 'speciella ceremonier” och rätta sig efter texter och lära och därmed vinna lön i himlen och ändå ha kvar en oförbrukad del av denna ”meditationens hemlighetsfulla kraft”, om vars karaktär hon saknar all kännedom. Risken är därför att denna oförbrukade del kan bli mycket dålig, och kanske händer det, när hon till slut återvänder från himlen, att hennes nästa kropp tillhandahåller det nödvändiga instrumentet för att denna mängd oförbrukad karma skall bringas i dagen med påföljd att hennes nästa liv kan bli ett helvete.
Då människan åter födds till jorden når denna ”hemlighetsfulla kraft” fram till otaliga attraktioner som har alstrats i andra inkarnationer och griper då tag om allt som kommer inom dess räckhåll. Andra varelser som människan en gång lärt känna inkarnerar samtidigt och väcker till liv frändskaper, attraktioner och krafter som bara kan verka genom dem och henne. Deras inflytande kan inte beräknas. Det kan bli på gott eller ont, och alldeles som hon påverkar dem, eller de påverkar henne, så kommer vars och ens karma att gestalta sig. Krishna uppmanar därför Arjuna att göra sig fri från inflytandet av egenskaperna, så att han kan uppnå fullständig förlossning. Och denna frihet kan, som han säger, bara vinnas genom hängivelse.
Dessa effekter, avvikelser och inflytelser, är välkända för ockultister, och fastän föreställningen är mycket ny i västerlandet, är den inte okänd i Indien. Denna lag är både en nådens ängel och en rättvisans budbärare, för medan vi nyss har framställt dess verkan såsom innefattande risker, så är den också ofta ett naturens medel att rädda människor från förtappelse.
Kommentarer till Bhagavad Gita,
sidan 139-141
WILLIAM Q JUDGE
|
ARCANAs
föredragsserie |
|
|
|
SERIE 1: |
|
12. Helena Blavatsky |
SERIE 2:
20. Pistis Sophia
21. Paracelsus
23. Astral berusning
SERIE 3:
31. Jakob Böhme
35. Cornelius Agrippa
36. Avatarer och Kristusväsen
SERIE 4:
37. Den Hemliga Läran och konsten
38. Patanjalis Yoga-system
39. Atlantis - myt eller verklighet?
40. Den avslöjade Isis
41. Karmalärans Mysterium
42. Miljö och hälsa
43. De invigda Mästarna
46. Thomasevangeliet
ARCANAs
föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995
och kan beställas från:
TEOSOFISKA
KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47
