En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Människans Yttre och Inre Cykler
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Gråbrödersgatan 10 , Malmö, den 3 februari 1993
Nr 18 • Serie 2 • Online versionen den 25 oktober 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 161 för att göra det så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
E.M. Vi hälsar alla varmt välkomna till United Lodge of Theosophists eller ULT som vi brukar förkorta det, och till kvällens föredrag. Det handlar om ett väldigt väsentligt ämne inom teosofin, det handlar om cykler, människans yttre och inre cykler. Så begreppet cykler ska vi fördjupa oss i under den närmaste timmen. För er som inte har varit här förr kan vi säga att vi brukar först ha liten inledning och sedan följer själva föredraget. Efteråt ges det möjlighet att ställa frågor och komma med egna funderingar som kan berika det som har sagts av oss.
ULT är ingen vanlig organisation utan snarare en teosofisk skola, där vi alla är studerande och har någonting att bidra med, där vi alla också har frågor att komma med. Inom ULT bygger allting på en frivillig basis, där vi alla är med och engagerar oss så mycket som vi känner att vi orkar och önskar göra. Detsamma gäller för allt arbete som utförs, allting är frivilligt vare sig det gäller översättningar eller publicering av tidskrifter eller mer konkreta saker som att städa lokalen. Alla är varmt välkomna att deltaga, det är bara att höra av sig till oss.
Vi välkomnar också varmt alla slags donationer eller ekonomiska bidrag så vi kan behålla den här salen. Och vill man fördjupa sig mer i vad ULT står för så går det bra att komma med frågor efteråt. Vi har inom ULT inget medlemskap i vanlig bemärkelse, man betalar alltså ingen avgift vare sig man kommer till föredragen eller associerar sig som medlem. Det är mera fråga om att man sympatiserar med den strävan och det mål som ULT har ställt upp. Vad det är får vi strax höra uppläst i vår Deklaration, som är den yttre form som binder samman teosofer inom ULT-Loger världen över.
En inre gemenskap kommer av ett ställningstagande, att vi väljer just den vägen att vandra. Man kan alltså bli associerad medlem, och det innebär att man tar på sig åtaganden som man själv önskar engagera sig i. Det finns inga regler som måste följas, enbart sympati med Deklarationen.
Våra aktiviteter finns beskrivna i Programbladet, och de som inte redan har fått ett för den här månaden är välkomna att ta ett. Vi har olika föredrag och håller i princip föredrag här varje onsdag. Det står lite om våra öppettider också, och på baksidan finns en förteckning över de ULT-Loger som finns världen över. Vi brukar också på Programbladets framsida ha en text hämtad ur någon av de ursprungliga teosofiska läroböckerna. Texten försöker knyta an till hela månadens tema, som löper som en gyllene tråd.
Vi brukar plocka fram ett par exemplar av vår tidskrift som knyter an till kvällens föredrag. Nummer 59 och nr 4 av Teosofiska Rörelsen handlar om Cykler och Periodicitetens lag. Och så har vi nr 53 som handlar om Minnet. För att vi ska komma ihåg hur våra cykler fungerar så krävs det ett bra minne, ett uppodlande av minnesförmågan. Det finns olika slags minnen och teosofin har speciella synpunkter på just detta, och därför har vi satt ihop dessa tidskrifter som ett paket till extrapris i kväll.
Vi har också vår Dharmagrupp, där vi bedriver lite mer djupgående studier. Just nu studerar vi denna lilla skrift som heter Teosofisk resumé, vilken vi också rekommenderar. Även för den som inte är med i Dharmagruppen tycker vi den är berikande och väl värd att studeras av alla teosofiskt intresserade. På samma gång som den framställer teosofins idéer på ett enkelt sätt så har den också ett stort djup, som vi har fått erfara. Den finns också på vårt bokbord.
Sedan kan jag säga att alla våra föredrag bandas. För er som inte har varit här tidigare så kan det vara bra att veta att det går bra att låna hem ett band i taget under en vecka. Det finns två kassettförteckningar, och om någon känner för att studera ett visst ämne så kan vi säkert ge råd om vilka band som handlar om just det ämnet.
Det
var lite grand av det jag skulle säga inledningsvis, jag har väl inte glömt
så mycket utan hälsar I.M. välkommen fram att läsa Deklarationen i
kväll.
ULTs DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
________________________________
Den första Onsdagen i månaden kan man ställa frågor på Deklarationen
E.M. Vi tackar varmt för den uppläsningen. Nu är det så att vi en gång i månaden tar upp Deklarationen till diskussion, för det finns ganska många tankar som vi inte ska ta för givna utan tål att ifrågasättas. Och idag är det en sådan dag som vi kan ifrågasätta vad som står skrivet i Deklarationen. Så var så god och ställ frågor.
P.B. Det talas om underordnade frågor, som om allt man diskuterar förutom teosofin var underordnat. Är det så man ska förstå texten, eller vad betyder det? Kan du vidareutveckla den tanken, den skulle kunna missförstås.
E.M. Ja. Det står om ULTs arbete och det mål den har i sikte. Och det talas om att det målet är alltför upphöjt och krävande för att Logen ska hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Om jag förstår din fråga rätt gäller det hur man ska tolka vad som är underordnade frågor, är det så du menar?
P.B. Det är så jag menar.
E.M. Ja, vad säger vi om det? Vilka är de underordnade frågorna som vi inte ska engagera oss i? Hur kan vi tolka detta? Det finns säkert många sätt. Men är det någon som kan komma med något sätt hur vi ska tolka det här med underordnade frågor?
Vad jag spontant kommer att tänka på är att vi håller föredrag fyra gånger i månaden. Det är i princip fyra timmar i månaden. Och när vi träffas här för att försöka föra fram och hålla levande och låta oss inspireras av just de teosofiska tankegångarna, så kan det falla sig naturligt att det är dem vi diskuterar här, vi försöker gemensamt förstå de grundläggande principerna i teosofins filosofi.
Vi kommer kanske inte hit så mycket för att ventilera våra egna personliga erfarenheter, det kan vi göra ibland när det knyter an till diskussioner av grundläggande principer. Men det betydelsefulla är att vi diskuterar principer som vi sedan kan gå hem och försöka applicera i vår vardag. Detta är lite grand hur jag spontant tänker kring de här frågorna, vilka som är viktiga och vilka som är underordnade frågor. Kanske underordnade frågor är sådana frågor som inte riktigt är berikande för sammanhanget, att man försöker hålla sig till vissa idéer eller vissa teman. Är det någon annan som tolkar det på något annat sätt?
M.G. För mig så låter de här orden onödiga, det hade varit bättre om de inte hade funnits där.
E.M. Då tänker du på ordet underordnade?
M.G. Ja. Det är ju så med allting, sedan man har hört det flera gånger så fäster man sig inte vid det, men första gången reagerade jag. Jag tyckte det kändes som man bara kunde ta sig an vissa frågor och resten var underordnade frågor. Kanske man i alla fall kan ta sig an underordnade frågor, men de befattade man sig inte med.
E.M. Nej, det kan jag hålla med om, att det låter lite högtravande. Du har någonting att tillägga?
U.C. Det kan också vara färgat av den tiden när det skrevs, det speglar lite grand problemen eller stämningarna, den tendens som kunde utvecklas i sammanslutningar av den här typen.
E.M. Det sägs att man försöker sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av Självet. Det är förhoppningsvis det vi ska låta oss inspireras av de här stunderna vi har tillsammans, för att vi bättre i vardagen ska kunna leva mer osjälviskt, så att vi gagnar helheten. Och då kan man tänka sig om man bara får in personliga frågor, det som bara precis berör "lilla mej", att det kanske får sättas i underordnad betydelse.
Finns det någon som har andra funderingar när det gäller antingen ordet underordnad eller några andra tankar som gäller deklarationstexten?
S. De stora grundarna. Vilka är de?
E.M. Vilka är de stora grundarna av den Teosofiska Rörelsen? "Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor" och så vidare. Men vilka är grundarna av den Teosofiska Rörelsen?
S. Det är vi tillsammans.
E.M. Där sade du något ja. Vem är det som initierar den här impulsen? Som jag uppfattar det så finns det olika grader, men initiativet har ändå kommit från de vi brukar kalla Mästarna, de fullkomliga människor som har till uppgift att bevara och periodiskt förmedla esoterisk visdom eller den Gudomliga Visdomen. Vi ser på Helena Blavatsky som den kvinna vilken i modern tid har initierat den Teosofiska Rörelsen. Den rörelsen i sig är evig, den har alltid existerat.
Om vi talar utifrån detta tidsperspektiv så är Blavatsky en direkt förmedlare av visdomen, liksom de som stod henne nära i hennes arbete. Det talas ofta om att det stora verket Den Hemliga Läran är ett "trippelverk", alltså sammanställt av två Mästare och Helena Blavatsky. Men de verkliga grundarna är Mästarna.
Sedan är det alla vi här som är förvaltare av teosofin. Vad vi gör med den är väldigt individuellt, och varje ULT-Loge är autonom, har ett självständigt styre och avgör sin egen verksamhet. Även om det finns vissa välbeprövade riktlinjer så är det ändå till sist vi gemensamt som bestämmer vilken riktning Logen ska ta. Ska vi hålla där med Deklarationen. Jag lämnar över ordet till P.B. Varsågod.
1. Koldioxidens kretslopp
MÄNNISKANS YTTRE OCH INRE CYKLER
P.B. Kvällens tema är ockulta cykler. En cykel är tiden som rör sig i en viss riktning. Årstiderna kan vi säga representerar tillsammans en cykel. De fyra årstiderna vår, sommar, höst och vinter har jag ritat här på tavlan inom en cirkel. På ett plan är cirkeln en cykel som vi kan förstå allihopa, och vi kan dela denna i fyra faser. En större cykel som motsvarar samma sak kan vara den sideriska cykeln eller solåret, vi talar om zodiaken, djurkretsen. Vi kan också dela in zodiaken i tolv stora messianska? Cykler om vardera 2 160 år.
I kväll ska vi tala om yttre och inre cykler. Det finns enligt vår uppfattning olika slags cykler som påverkar oss på lite olika sätt. Dels någonting som sker inom oss, där vi kan se att en sjuårig cykel jämt och ständigt rör sig inom oss människor. Från sju år till fjorton år, från fjorton år till tjugoett år sker det olika förändringar inom oss, vårt medvetande väcks till liv på olika plan. Som till exempel att den sexuella medvetenheten vaknar, liksom den mer eller mindre känslomässiga upplevelsen. Den intellektuella delen blir mer och mer verksam. Detta är olika slags inre cykler menar vi inom teosofin.
En "yttre" cykel kan vi säga är att vi rör oss i tiden. Teosofin har uppfattningen att det inte är första gången vi är här på jorden, och det är inte första gången vi lever i en människokropp. För en och annan kan det te sig lite underligt, men för oss ter det sig som en självklarhet. Vi kommer periodiskt tillbaka till jorden och fortsätter vår utveckling med att samla erfarenheter, skaffa oss kunskaper och gå vidare i en process som teosofin menar omspänner miljontals år. Vi har alltså varit på denna jord miljontals år. Alla vi som sitter här har levt tusentals gånger i människogestalt, kan ni föreställa er det?
Och ändå besitter vi egentligen ett föga vetande. Vi kan fråga oss vad det är som gör att vi vet så lite? Att vi har tagit med oss så lite, om vi nu har levt så många gånger på jorden som vi hävdar. Vad är det som gör att minnet sviker oss? Vad är det som gör att det själsliga minnet har svårt för att komma fram? Det är ju sant att vi kommer till jorden med olika talanger och egenskaper. En musiker kan vi lätt betrakta; en fullfjädrad musiker har kanske i flera inkarnationer haft en läggning och strävat mot en viss riktning i den musikaliska världen. En konstnär som har arbetat mycket hårt är lätt att urskilja; en Leonardo da Vinci eller en Rubens. Sådana individer har lagt ned väldigt mycket energi i en viss riktning.
Men om vi tittar på oss själva och hur vi uppfattar oss, så kanske vi kan se att vi just nu inte har en sådan tydligt utstakad linje där allting vi sysselsätter oss med kretsar kring en sak, konsten eller musiken eller vad det nu kan vara. Utan vi är kanske mer "allround", vi kan ha utvecklat oss åt olika håll. Teosofin hävdar att i vår andliga utveckling är det mycket viktigt att så småningom ta hänsyn till sin egen andliga utveckling, att fråga sig: Varför är jag här på jorden? Varför har jag kommit hit? Vart är jag egentligen på väg?
Kan
vi besvara de tre frågorna i förhållande till vem jag är, då har vi
löst väldigt mycket av det som har att göra med de ockulta cyklerna.
Alltså genom att veta vem jag är, veta varifrån jag kommer och även veta
vart jag är på väg i det eviga kretsloppet. Detta är det Stora
Mysteriet vi föds in i här på jorden: Varför är vi här? Varför föds
jag i den här världen? Varför föds jag i den här tiden? Varför är jag i det
här landet? Varför har jag de här föräldrarna och syskonen och barnen runt
omkring mig? Vad är det som gör att jag precis nu befinner mig här? Är det
en slump? Anser vi det är en slump? Det är frågan.
M.G. Nej.
P.B. Det är ingen slump? Är det någon som tycker det är en slump?
Okej, det är inte en slump, men vad är det då för mekanismer som har fört oss exakt hit? Är det vi själva? Men varför har vi då ingen kännedom om varifrån vi kommer och varför vår situation är som den är? Vad är det för slags mekanismer som gör att vi är stadda i ett kretslopp som rör sig framåt i tiden, där målet är att lära känna sig själv och bli så hel som möjligt.
Samtidigt är vi dessutom för det mesta bortkopplade från våra tidigare erfarenheters minne.
2. Stonehenge vid vintersolståndet
I vår Dharmagrupp har vi talat om olika tillstånd, att det finns olika medvetandeskikt där våra erfarenheter lagras. Det är vårt mål och vår mening att uppnå dessa skikt, att komma i kontakt med detta medvetande. Och att få kännedom om våra cykler, om de eviga rörelserna. Ett intressant fenomen är tiden från vintersolståndet till vårdagjämningen, den tid vi rör oss i just nu. Månaderna från den 21-22 december och fram till mars är enligt vår uppfattning en del av den ockulta säsong vi är stadda i, där vi kan uträtta oerhört mycket andligt arbete.
Den tid vi nu är involverade i, det mest kraftfulla kvartalet under hela året, är just den här perioden. Vi kan se denna period som en inre cykel, men den rör sig givetvis på det yttre planet också. Vi ser så småningom hur träden knoppas och allting spricker ut.
Men det finns också en inre cykel vi kan utnyttja parallellt, som studenter eller elever i den esoteriska visdomen. Att följa teosofins väg innebär att parallellt med den yttre årstiden vi rör oss i den fysiska världen, så finns det en annan "inre årstid" där vi mer kan använda vår kunskap. Vi kan använda oss av karmavinden – den ockulta rörelsen – när det gäller att inpränta idéer i den inre världen, i ljuset vi rör oss i, i astralljuset.
Enligt teosofin är det inte bara ett ljus från solen som skiner, utan i en annan dimension på ett finare plan finns ett annat ljus som vi kallar för det gudomliga astralljuset, där den andliga solen lyser. Det är i denna dimension vi inpräntar alla våra tankar och beslut och idéer. Det är också från det här planet som konstnärer och musiker hämtar sina idéer. För enligt vår uppfattning så finns på det här planet sedan årtusenden inpräntat bilder, tankar och idéer i olika skikt. De ligger där lagrade snyggt och prydligt på sina "hyllor". Så det är bara att "ringa upp förmannen till förrådet och be att få ner lite idéer", enkelt uttryckt.
Det gäller för oss alltså att kontakta den sidan av vårt inre väsen som har tillgång till dessa idéer. Utifrån detta plan, där dessa idéer finns som vi alla har tillgång till, kan vi genom meditation, genom det sätt vi lever och genom andliga studier förändra våra liv. Från att ha levt ett ganska vanligt liv och följt årstiderna till att leva och använda sig av årstidernas ockulta betydelse är det inte så långt.
Det finns en inre andlig planta inom oss som ger oss alla möjligheter att utvecklas. Det handlar om att så någonting inom oss som slår ut under den här perioden, som är den mest gynnsamma av alla de fyra årstiderna, sett ur ett ockult perspektiv.
För alla årstiderna har ett syfte. Den första tidpunkten när ljuset växer sig starkare efter vintersolståndet motsvarar inom vårt väsen en dimension i vår andliga värld som är mer eller mindre fläckfri. Man kan säga att varje år är som en skiva där vi präntar in olika intryck som lagras liksom på en ny diskett, och varje nytt år bidrar med olika möjligheter.
Det är ju därför alla heliga religioner har fäst så stor vikt vid de olika årstiderna. Kristendomen använder årstiderna till olika ändamål, det gör alla religioner. Men går vi bortom alla religioner, bortom alla dekorer och går till naturen själv så kan vi se att det ockulta korset som årstidernas faser representerar är magiska tidpunkter i vår utveckling. De påverkar oss människor på ett sätt som vi över huvud taget inte kan föreställa oss, såvida vi inte börjar experimentera genom att följa de enkla råd som finns. Att från och med nu fram till vårdagjämningen inpränta i astralljuset och hela tiden hålla vid liv tankarna kring det vi väldigt starkt vill förändra.
Det är inte så att detta är den enda tiden vi kan göra lyckade förändringar, men den här tiden är den mest gynnsamma. Om vi varje dag tänker i en viss riktning under den här perioden, så kommer det med all sannolikhet och i största möjliga mån ge resultat, mycket mer än om vi skulle börja arbeta med att förändra något under en annan period eller mot hösten till.
A.A. Måste vi vara medvetna för att det ska ger mer resultat?
P.B. Det är en mycket bra följdfråga. Jag ska försöka besvara den också allt efter som jag går vidare. Enligt vår uppfattning är det vi kallar för astralljuset den andra dimensionen som ligger inom oss. Den dimensionen är mottaglig. Ungefär som när vi sår frön i naturen vid vissa tillfällen – på motsvarande vis finns det inom oss en andlig jordmån.
Den jordmånen gör att om vi sår de här idéerna, vilka de nu än är, så leder det till att de får mycket starkare fotfäste i vårt själsliga minne än om vi hade sått dem vid ett annat tillfälle. För då är vi solens medarbetare, eller den andliga solens. Vi medarbetar alltså i naturens cykliska förlopp, vi följer med cyklerna i stället för att gå emot dem. Detta är en av ockultismens första insikter, att vi ska förstå cyklerna och hur de rör sig.
Vi säger inom teosofin att det sista "kvartalet" eller de sista 25 åren av ett århundrade är de allra viktigaste, som de sista 25 åren i vårt århundrade från 1975 till år 2000.
Om vi tittar på historien och ser vad som har hänt, andligt, ockult och psykiskt sett, så har det skett en enorm utveckling de sista 25 åren jämfört med de andra åren i vårt århundrade, där många nya idéer har strålat in.
Och det är inte bara vi som använder oss av de här idéerna, utan en mängd olika andliga ledare av olika slag är väl medvetna om cykelns betydelse. Blavatsky har spårat cykeln många hundra år tillbaka i tiden, och vi kan nämna stora tänkare som Jacob Böhme på 1600-talet och andra ännu längre tillbaka. Pico della Mirandola (se Arcana nr 4) och andra verkade till exempel under den italienska renässanstiden på 1400-talet, när den hermetiska kunskapen började växa fram. Den var ett direkt resultat av den gnostiska rörelsen, som tidigare hämtade kunskap från den egyptiska kulturen och så vidare.
3. Paracelsus
Det finns alltså en genomgående process, där dessa idéer enligt vår uppfattning successivt har förts in till västerlandet. Ett helt led av ockulta lärare har framträtt på jorden, sådana som Paracelsus och Saint Germain (se Arcana nr 8). Det finns så många vi skulle kunna räkna upp, om vi tittar och ser vad som har skett bara här i väst.
Men vi lämnar det som hör till historien och återgår till vad teosofin vill visa, och det är att allting rör sig i cykler. Korrespondensmässigt motsvaras årstiderna? av en måncykel?, där varje period? står för sju? dagar. Och vi kan följa processen, hur gynnsamt det är i vissa månfaser, medan andra månfaser är mindre gynnsamma för att utveckla eller göra vissa förändringar. Hur fullmånedagen är en mycket speciell dag när det gäller andlig utveckling. Allt det här är någonting man haft kännedom om i årtusenden, det är inget nytt. Teosofin är bara ett nytt sätt, eller ett sätt av en rad olika att åter plocka fram dessa urgamla sanningar så att de blir mer eller mindre begripliga för oss nutidsmänniskor.
Angående våra inre cykler så är det oerhört väsentligt att konstatera att vi kan med få medel – vi behöver inte gå någon veckoslutskurs och betala oerhörda pengar – komma fram till kunskap. Däremot kostar det mycket svett, blod och tårar att utföra det rent praktiskt. För det krävs att vi förändrar både ett och annat beteende i vår dagliga process, i den cykel vi befinner oss i. Den här tiden fram till vårdagjämningen har vi alltid inom den Teosofins Rörelsen arbetat med att försöka inrikta oss på nya tankegångar. Alla Loger och Samfund har överallt försökt att på ett mycket, mycket kort sätt väcka de slumrande minnen.
Det är också därför vi plockade fram extrapriset för tre tidskrifter, att ta med det vi kallar för det själsliga minnet. För man kan fråga sig: Varför har vi ingen kunskap om det här? Som jag sade inledningsvis så har vi levt tusentals gånger. Har vi gått och sovit under alla de liven? Var har kunskapen tagit vägen? Eller har vi inte levt tusentals gånger? kan man fråga sig. Är det någon som har en tanke, har vi sovit alla dessa 1000 liv, eller 2000 liv? Där är en som är "vaken".
B.B. Man har kanske inte varit intresserad av de sakerna. Det finns ju så mycket i världen man kan ägna sig åt, som inte alls har med det andliga att göra.
P.B. Har vi fler alternativ?
S. Man är så försjunken i det här livets strapatser. Det kan ju vara ibland att man får höra någonting som för mig till en aha-upplevelse: Det här vet jag ju, det här har jag vetat. Och någonstans vet man om det, men det ligger under ytan på något sätt.
P.B. Vi menar att det är riktigt. Det är lite grand att göra en aktivitet i den här lilla fyrkanten eller i den här perioden. När kom ni i kontakt med andliga tankegångar? Det skulle inte förvåna mig om många individer fick sina första andliga upplevelser och kontakter just vid den här tidpunkten. Det är någonting ni själva kan kolla upp.
A.A. Men tänk tusen gånger. För mig är det förunderligt, tusen år och så litet minne.
P.B. Det räcker inte med tusen år.
A.A. Nej, jag tänker på de andra gångerna också.
P.B. Då har du bara levt ett år varje gång.
A.A. Men de andra tusen åren innan?
P.B. Ja. Jag ska förklara.
A.A. Kom jag ifrån en annan planet då, eller?
P.B. Nej, enligt teosofin kommer vi inte från en annan planet. Det är en mycket svårförklarlig historia. Vi kan tycka "Ja vi var inte intresserade", men under tusen liv måste vi ha varit intresserade någon gång.
4. Platons Atlantis
Det finns en intressant frågeställning i det här, och delvis finner vi svaret i den karma som vi för tillfället går och bär på. Den karman härstammar enligt vår uppfattning från Atlantis. De flesta av oss lär ha levt på Atlantis. Enligt teosofin återigen så var Atlantis en kultur, ett land som fanns i Atlanten för många tusen år sedan. Det var en mycket stor kultur, där mycket av det vi har i dag är rester av en svunnen kultur som bland annat Platon talar om i Timaios.
Vår tanke handlar lite grand om det sätt vi har levt under den atlantidiska epoken, där vi var mycket väl utvecklade själsliga individer med en ganska hög medvetenhet och en mycket stor kännedom om ockulta krafter. Men eftersom människan också, till skillnad från djuren, har någonting vi kallar för den fria viljan, så kan man inom vissa gränser missbruka väldigt mycket av sina egenskaper. Och Atlantis – återigen enligt vår uppfattning – står för en tid i mänsklighetens utveckling där vi hade nått väldigt långt psykiskt sett. Inte andligt sett, men psykiskt hade vi kommit väldigt långt.
Vi ägde en mycket stor kännedom om den ockulta vetenskap som ligger långt bortom den fysiska kunskap vi har i dag, och vi missbrukade den ganska grovt. Vi gjorde detta, inte "dom därborta". Vi alla, mer eller mindre. Och på grund av detta så har det under många liv framåt skapat en tung karma. "Som man sår får man skörda", så vi får hela tiden möta de processer vi själva har satt igång. Det är en förklaring bland många andra, vilket gör att vi först nu successivt börjar komma ut ur detta karmiska band som har bundit oss oerhört starkt.
Det föds in väldigt många nya själar i dag som inte är så karmiskt bundna som tidigare. Och Vattumannens tidsålder är just en tröskel där en helt ny typ av själar föds in som inte har varit i inkarnation på ett bra tag. Vi kan också se hur många nya idéer utvecklas ganska snabbt. Flyget, sättet att ta sig fram i rymden, allt det är gamla atlantidiska egenskaper. Vi hävdar att Atlantis kultur har stått mycket högre än den kultur vi har i dag, men den är fullständigt utraderad.
Det enda som finns kvar är svaga minnen och en del myter om en kultur som ingen riktigt vill erkänna i modern tid.
En filosof som Platon höll på med det lite grand, och en del andra, men den stora erkända vetenskapen har mycket svårt för att ta åt sig tankegången om en svunnen kultur, tankegången om att människan skulle ha levt på jorden – vi i tidigare liv – och att vi skulle ha byggt upp en mycket stor civilisation. Det är helt otroligt, eftersom det inte finns några fler rester kvar. Ja, det kan man tycka.
Men för den som har den klärvoajanta förmågan, för den som kan läsa i astralljuset, för den som kan avläsa det kosmiska minnet är det annorlunda. Detta är ett bildgalleri där allting finns upptecknat, det vi kallar för Livets Bok. Där finns alla skeenden, händelser, tankar och människor, allt som över huvud taget har försiggått finns bevarat som en film. Andligt utvecklade Invigda av olika grader har förmågan att läsa av detta inre medvetande, detta inre förråd av tankar och idéer. Det är utifrån dessa många oberoende källor som denna kunskap härstammar; att det finns och har funnits högtstående civilisationer och kulturer som enligt det cykliska förloppet så småningom utraderats.
Denna kunskap har också utraderats ur de flestas minnen, eftersom vi inte har tillgång till vårt själsliga minne. Vi kommer hit till jorden och får en ny hjärna. Det är klart att denna nya hjärna inte kan registrera vad den gamla hjärnan gjorde, för den ligger ju begravd någonstans sedan några tusen år. Så hur ska den nya hjärnan kunna ha ett register på vad den andra hjärnan har gjort? Hjärnan är begränsad, men det finns någonting bortom hjärnan.
5. Hjärnan
Om vi genom meditation och genom andra tekniker lär oss att höja vårt medvetande, bland annat med cyklernas hjälp, genom att frigöra energi och komma in i en annan dimension, så kommer vi liksom alla andra klärvoajanta personer att ha tillgång till samma medvetande. Det blir inte längre en andrahandskunskap vi läser i en bok, utan livet inom oss, i våra hjärtan, kommer att bli som en öppen bok. Vi kan då själva verifiera många av dessa gamla tankegångar eller förkasta dem.
Det är dithän teosofin egentligen vill leda alla sökare. Inte att vi ska acceptera vad som står i Den Hemliga Läran eller i någon annan teosofisk bok, utan peka mot den väg som leder till en förening mellan hjärta och förnuft. Vi har alla den möjligheten. Att följa de inre vägarna parallellt med de yttre ger oss ett enormt tillfälle som teosofin erbjuder varje själ att pröva. Vi kan aldrig tvinga någon, kommer aldrig att säga någonting om ingen följer de här råden, det beror på oss själva.
Men det finns tillräckligt många teosofer i världen som har följt den här vägen sedan den stakades ut offentligt. De kan bekräfta att idéerna är sanna. Så vi inbjuder varje individ att själv bekräfta eller förneka dessa tankegångar. Och tills vidare, innan vi vet om det ena eller det andra är rätt, hålla dem levande inom oss tills ett större ljus faller över oss, som gör att vi kan förstå mera intuitivt.
Vi studerar teosofin regelbundet och vi försöker följa karmavägen som den utstakar sig för oss dag för dag. Genom den fria viljans olika val väljer vi det som känns mest nära för oss. Vi kommer att utveckla oss som större och större individer med ett större och större medvetande. Och på så sätt har vi möjlighet att frigöra alla de helande krafter som vi alla går och bär på.
Förra gången talade vi om alla dessa möjligheter som vilar i människan, att se på avstånd, att kunna färdas i rymden genom olika tekniker, att över huvud taget kunna projicera sitt medvetande. Allt det ligger mitt framför oss, det finns inget som hindrar oss från att uppnå det mer än oss själva. Vi är fullständigt "fria" själar. Det gäller bara för oss att ta de nödvändiga stegen för seende och skådande.
Vi ska ha en frågestund också, så vi börjar
med den nu. Har ni några tankar och funderingar?
M.G. De flesta människor dör vid den där tiden också.
P.B. Ja, det är precis vid den tiden de ska ge sig iväg.
M.G. Eller så föds vi vid den tiden?
P.B. Eller föds. Jag vet inte exakt vilken årstid som har mest barnafödande.
M.G. Nej, jag menade dödens "födelse".
P.B. Jag förstår. Jag kan inte gå in på det.
M.G. Men de flesta människor dör i alla fall under den där tiden?
P.B. Jag har aldrig sett någon statistik på när människor dör mest på jorden.
I.P. Om jag har statistik till det vet jag inte, men jag träffar de som har "jobbat inom branschen" och de har ibland varit fullständigt utarbetade på hösten. I september, oktober och början på november slocknar alla som har en svag livslåga, det är ganska fastställt. Och födandets tid är ju våren, då kommer livskrafterna och dem använder man också i många fall, framför allt inom vissa arbetsområden. Så det är nog också ganska fastställt.
Man ser i olika sammanhang där man använder fertilitetsstatus, till exempel vid framavlandet inom djurarter så uppnår man den enormt livskraftiga typen. Och ser man på dem som föds på höstsidan, så är de mycket svaga individer. Och efter våren kan det för all del också finnas gränsfall. Men de stabilaste och livskraftigaste perioderna är definitivt våren. De börjar redan i januari och blomstrar i februari, och är fullt i blom också i mars.
P.B. Så sträck på er alla som är födda mellan januari till mars.
E.M. Det står i ett av kapitlen i Bhagavad-Gita att en människa som har uppnått en viss punkt i sin utveckling kan välja att disinkarnera under vissa perioder. De talar också om att vissa perioder att lämna jorden är mer gynnsamma än andra. De talar om två olika tillfällen, två halvor av året.
P.B. Skulle du vilja upplysa oss okunniga om vilken som är den bästa halvan?
E.M. Nej, det står inte där.
P.B. Jaså?
E.M. Eller så har jag missat det, men om någon är intresserad kan vi titta på det efteråt i Bhagavad-Gita.
6.
Shankaryacharya
P.B. Skulle man kunna säga att det korresponderar med månfaserna? Där finns en 14-dagarsperiod som är ljus och en mörk. Vi kan se på dem som så att säga medvetet inkarnerar genom livets portar, fram och tillbaka utan att födas på vanligt vis. Sådana som Dalai Lama och Shankaryacharya till exempel, som flyttar sig medvetet mellan olika liv. Titta när de "föds" och när de "dör" så kan vi kanske göra intressanta iakttagelser. Vi vanliga dödliga får väl lämna in när det är dags. Vi lämnar den frågan så länge.
A.A. Du tar upp det som om det fanns starka gränser mellan sju dagar, sju år eller så? Men är det helt oberoende av yttre händelser?
P.B. Kan du vidareutveckla det? Hur menar du?
A.A. Du talar precis som det finns gränser, när en viss tidsperiod har gått. Då är det mer gynnsamt för vissa saker?
P.B. Om jag ska så frön i jorden på vintern så vet jag att det händer ingenting, det är en erfarenhet.
A.A. Jo, men under sju år möter jag ju olika personer. Om jag låt oss säga sitter i fängelse under sju år, är det helt oberoende?
P.B. Om det är helt oberoende vet jag inte, men det är ju helt klart att den här processen inte är avhängig av om jag sitter i fängelse under en sjuårsperiod. Det är klart att jag har vissa benägenheter, för i fängelset gör jag bara vissa saker, det är klart. Men den inre processen är inte beroende av om jag sitter inlåst eller om jag springer fritt på stäpperna i Mongoliet eller om jag seglar på världens sju hav eller jag är i öknen. Det har ingen egentlig betydelse, för det handlar om en yttre process.
Men jag är förhindrad att göra många saker, så självklart kan man säga att jag inte får lära mig de saker som jag kanske hade valt om jag var utanför fängelsets murar. Jag är givetvis bunden på ett sätt, och när du talar om fasta och starka gränser så kan man följa – om vi tar månen som ett exempel, den rör sig väldigt specifikt, den rör sig genom fyra sjudagarsperioder, det kan vi se. Vi kan läsa av det på himlen och vi kan också följa oss själva och se hur vårt medvetande och speciellt hur våra känslor kanske följer månfaserna.
Det är ett mer eller mindre accepterat faktum att månen står för känslornas revir. Men det står helt klart att det inte är månen som styr känslan utan månen är klockan som anvisar vad som sker, eller rättare sagt de möjligheter som ges.
En mer eller mindre labil människa är mer eller mindre i takt med månens faser, det råder inget tvivel om detta. De största brotten begås också vid vissa tillfällen i månens faser, det är ett faktum allmänt känt av de flesta kriminalinspektörer världen över, från Bombay till Lomma.
Men likväl kan vi tala om att det finns inga fasta gränser i naturen, det är klart att våren ena gången kan vara kortare och hösten kan vara längre. Men detta står för principer som vi självfallet inte får ta till oss alltför bokstavligt. Vissa människor kan kanske röra sig i en sexårscykel, men generellt så talar vi om sjuårscykler, precis som ett foster på sju månader är fullt utvecklat, och vad ska de andra två månaderna vara till för? Det finns funktioner någonstans på vägen som är intressanta och som vi inte alltid har kännedom om. Men det sker saker och ting inom de här perioderna som har ett syfte.
De här faserna motsvarar kanske lite grand de fyra elementen som finns i naturen. Allting i naturen kan delas upp i fyra faser om man vill. Vi kan ta zodiaken som delas in i fyra olika grupper: jord, eld, luft och vatten med tre olika grader. Så hur vi sträcker det här resonemanget, det beror på hur bevandrad man är i magins olika förtecken. Här finns alltså en enorm kunskap som kan appliceras lite till höger och vänster med lite intuition.
Vi har alltså möjligheter, det finns en väldigt stor kunskap förmedlad. Vad vi gör med den praktiskt beror på varje individ själv. Det kommer aldrig ett brev på posten som talar om för oss vad vi ska göra. Vi får söka kunskapen, vi får pröva, vi får testa, vi får undersöka och ta till oss det som är riktigt, förkasta det som är dåligt och pröva igen. Det är den alkemiska processen. Vaska bort det som är dåligt, det kommer upp till ytan.
Allt skum – det som är fel – bort med det.
Det är likadant med en massa saker som jag står här och säger. Vad vet ni om det? Pröva och kolla och jämför. Det jag säger står för en esoterisk tradition som vi för fram, men är den riktig? Det måste vi själva komma fram till. Men det finns ju alltid någonting man kan ta fasta på och kolla själv. Och jag inbjuder var och en att studera sig själv under måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Se om de olika dagarna som direkt är kopplade till olika planeter, om de verkligen står för olika kvaliteter.
Se om ni hittar några gemensamma nämnare, gör det under ett helt år, skriv en dagbok och se vad som händer. Det gjorde Strindberg, han kom fram till fantastiska saker. Han till och med publicerade en bok som heter Min ockulta dagbok eller något liknande. Han följde väldigt mycket sina tankar och känslor och intuition, vilket vi alla borde göra, kanske mycket mera än vad vi gör. För det finns ett cykliskt förlopp i alltihopa, som vi oftast bortser ifrån. Vi tror inte det är en slump när saker och ting inträffar. Absolut inte.
Så småningom kan man räkna ut när problemen dyker upp. Och så småningom kan man kanske också gardera sig, vidta de åtgärder som behövs när man har mött samma problem ett antal olika omgångar. Då börjar man observera, man blir en iakttagare i naturens process. Och då har vi större möjlighet att göra framsteg, om det nu är viktigt att göra framsteg. Att göra förändringar, så att vi kommer in i en process där vi blir medarbetare i naturen i stället för motarbetare.
S. Det kan man göra på olika sätt. Människor går så mycket in i kabbalistiska och astrologiska grejor bara för att tyda ut när det ska hända och varför det ska hända. Och det blir mer en kontroll av tillvaron istället för att komma i kontakt med det inre. Att få en balans, att man följer med det inre istället för med tekniker.
P.B. Det är ju inte det vi menar, att vi ska slaviskt hamna i någon sorts astrologiskt kabbalistiskt geschäft där vi slår upp måndag och om stjärnorna visar dåliga odds så blir vi hemma. Det är inte det vi är ute efter, men samtidigt finns det väldigt mycket att förstå genom cyklerna. Det finns väldigt mycket vi kan lära oss med årstiderna, även våra inre årstider, våra inre cykler, vad som är gynnsamt för oss.
Är det bäst att meditera på morgonen eller på natten? Ska vi äta sent på kvällen eller ska vi äta tidigt på morgonen, ska vi äta mitt på dagen? Ska vi göra yoga sent på natten eller ska vi göra yoga på morgonen? Allt det där har ju betydelse, till slut gäller det att var och en hittar sin rytm. Tiden kan man nog vara ganska säker på att den rör sig i ett visst kretslopp. När vi vill börja våra cykler kan vi avgöra själva. Hur blir jag i harmoni med kosmos? Följer jag månens faser egentligen? En kvinna som har mens vet mycket väl om hon är i synkronicitet med månens olika faser eller inte. Det är kanske lite svårare för en man att känna igen det där.
7. Den kabbalistiska världen ur Isis
Unveiled av Helena Blavatsky
Det finns alltså enorma möjligheter där vi kan följa naturens olika processer. Mycket intressant. Naturen ger oss de största möjligheterna att bekräfta ockultismen och teosofin. För årstiderna är där de är, månens faser är där de är. De större kretsloppen är där de är. Vi talar om elvaårscykler, solförmörkelser och solaktiviteter, 22-årscykler som också i och för sig är en kabbalistisk siffra. Så man kan knyta an precis hur man vill, när man vill. Det finns många olika hjälpmedel. Vi inbjuder er att studera vidare efter bästa förmåga.
Nästa vecka ska vi försöka koppla samman med det vi har försökt säga i kväll. Nästa gång handlar det alltså om tre olika typer av karma, ett ämne vi ska försöka bena upp lite grand, hur den karmiska processen hänger samman med cyklerna. De av er som har kopplat sambandet med Programbladet och de föredrag vi har kan roa sig med att titta på vad som står i den här texten. Den handlar om Reinkarnation, karma och cykler, hur intimt karma, reinkarnation och cykler egentligen är sammanvävda. Det är lite grand av vad de här olika föredragen kommer att handla om framöver. Tack för att ni lyssnade och välkomna tillbaka nästa vecka.
[Sammanställt den 26 oktober 2010.]
Källor:
Bhagavad-Gita, översatt av William Judge
Kommentarer till kap I-VII i Bhagavad-Gita, av William Judge
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Teosofins Ocean, av William Judge
ULT - dess Mission och dess Framtid
Notes on Bhagavad-Gita, av
William Judge och Robert Crosbie
Cykler, TR nr 59
Cykler - periodicitetens lag, TR nr 4
Minnet, TR nr 53
ARCANAs
föredragsserie |
|
SERIE 1: |
5. Medvetandets olika proceser |
6. Den Sjunde impulsen |
12. Helena Blavatsky |
|
SERIE 2: |
20. Pistis Sophia |
21. Paracelsus |
22. Karmas tre stora vägar |
23. Astral berusning |
24. Rosenkreutzarnas mystik |
|
SERIE 3: |
25. Teosofin och den nionde insikten |
26. Spiritualism och channeling |
27. Omar Khayyam och sufismen |
28. Reinkarnationsminnen och hypnos |
29. Mystiker eller medium |
30. Den Vita Logen - ett Heligt Brödraskap |
31. Jakob Böhme |
32. Vit eller svart Magi |
33. HPB och Tystnadens Röst |
34. Meditation, drömmar och visioner |
35. Cornelius Agrippa |
36. Avatarer och Kristusväsen |
|
SERIE 4: |
37. Den Hemliga Läran och konsten |
38. Patanjalis Yoga-system |
39. Atlantis - myt eller verklighet? |
40. Den avslöjade Isis |
41. Karmalärans Mysterium |
42. Miljö och hälsa |
43. De invigda Mästarna |
46. Thomasevangeliet |
ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47
