Dzyan´s Bok,intuition och meditation

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2003 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Dzyan´s Bok, intuition och meditation

Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, 2 vån Malmö den 19 januari 1994

INLEDNING

E.M. Välkomna till ULT och välkomna till kvällens föredrag, som ska föra oss in i meditationens värld, in i Den Hemliga Lärans värld. Vi ska prata om Dzyans Bok – Meditationens Bok. När det gäller kvällens tema med meditation och Den Hemliga Läran så har vi tagit fram nummer 22 och 23 av Teosofiska Rörelsen. De finns på bokbordet för er som vill titta på dem efter föredraget. Det är ett mycket spännande tema i kväll och ett väldigt viktigt ämne inom teosofin.

Vi har också fått färdigt vårt nya Programblad, som har en förteckning över januari månads föredrag. Vi har ett föredrag kvar till nästa vecka, där vi fortsätter vår serie med Ockulta Samtal, och vi ska då tala om vår förmåga att skapa egna cykler. Som tema denna månad har vi Vägen till Mästarna, där meditation kommer in som ett viktigt steg i att förankra oss i Vägen till Mästarna [Teosofiska Speglingar nr 57]. Både den inre Mästaren inom oss själva och de Mästare som står bakom den Teosofiska Rörelsen.

Någonting som också är alldeles nytt i dag är det senaste nr 71 av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. Den handlar om något mycket svårt inom teosofin och det är Manas, eller Tänkaren eller förnuftsprincipen. Det är ganska lägligt att det kommer just i dag, eftersom det är en väldigt viktig princip att känna till när vi ska tala om meditation och se vad det är som sinnet, förnuftet eller the mind kan ställa till med för oss. Så det här tidskriftsnumret rekommenderas på det varmaste. Där finns bland annat en utmärkt översättning av ett litet häfte på engelska som heter Powers of the Mind, eller Förnuftets krafter i vår svenska översättning.

Sedan har vi här också den nya HPB-biografin av Sylvia Cranston om Helena Petrovna Blavatskys liv och öden och äventyr, som är den hittills mest sammanfattande och en ganska unik framställning av tidigare icke publicerade brev och texter i hennes liv. Så för den som vill ha en riktigt njutbar läsning och kan hantera engelskan, är det en bok väl värd att satsa på.

Så här i början på året har vi också börjat med ett nytt tema i Dharmagruppen, vår studiegrupp. Vi studerar Eko från Orienten av W Q Judge och var och en som är intresserad är varmt välkommen att delta i gruppen. Det hela bygger på litet intensivare studier, både här och hemma. Sedan försöker vi hinna ikapp med bandkopieringen, för att kunna få fram några nyare band till utlåning. Som alla känner till så är det fritt fram att låna band gratis, som vanligt ett band i veckan.

Något vi också har som en viktig springande punkt för vår överlevnad i den här lokalen är att vädja till alla som kan, att ge någon form av ekonomiskt bidrag. Vi ligger efter med hyran och kämpar för att kunna vara kvar i lokalen. Vi tror det är viktigt att ha ett ställe, ett ansikte utåt, som är öppet för alla att komma till. Så ekonomisk hjälp är varmt välkommen just nu.

Det var litet av det jag skulle säga. Man kan också hjälpa till på andra sätt, om man känner för det. Vi har många spännande översättningar på gång, häften som har legat länge och som vi nu i den här nya cykeln tänkte försöka få ut. Så det finns även översättningsarbete att hjälpa till med, för den som vill. Innan vi kommer in på själva föredraget får vi nu höra Deklarationen.

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

DZYANS BOK, INTUITION OCH MEDITATION

P.B. Vi tackar för uppläsningen. Vi är alla väl bekanta med Deklarationen. Men i kväll kan vi för första gången i den här Logens historia, efter sju års verksamhet, presentera Dzyans Bok på ett mera lättöverskådligt sätt än det tidigare har varit möjligt att göra.

Dzyans Bok är i Orienten namnet på Den Hemliga Läran. The Secret Doctrine eller Den Hemliga Läran valde Blavatsky att kalla teosofin och framför allt sitt mästerverk för, som utkom 1888. Man kan säga att hela den Teosofiska Rörelsen kretsar kring detta verk, det är ryggraden i teosofin. Det finns väl ingen teosof eller teosofiskt intresserad som inte i något sammanhang har tittat, bläddrat och försökt sätta sig in i Den Hemliga Läran eller i Dzyans Bok.

Jag förutsätter att de flesta av er här har i någon mån försökt förstå denna märkliga bok. Troligen förra århundradets och kanske även detta århundrades märkligaste verk – ett av de märkligaste som har skrivits i modern tid. Blavatsky var ju den person som förmedlade boken, det var hon som skrev ner den och den skrevs av hennes fysiska hand. I svensk översättning finns den senaste utgåvan i två volymer med ett tjockt index, de ser ut så här. Två härliga tegelstenar, utan tvekan en läsning för den beläste. För den intresserade är det också en synnerligen välinformerad läsning.

Blavatsky skriver så här i Förordet och i sin dedikation – hon dedicerade alla sina böcker: "Detta arbete tillägnas alla sanna teosofer i alla land och av alla raser, ty de hava framkallat det och för dem har det blivit upptecknat." Med det vill hon ha sagt, att det här verket tillhör inte någon teosofisk organisation eller någon person. Ingen kan över huvud taget göra anspråk på att "det är vår bok". Den är enligt hennes egen utsago förmedlad som ett arv till oss från Mästarna, Mahatmorna. Vi talade ganska ingående om dem förra veckan liksom i vår studiegrupp i dag.

Dessa Mahatmor var synnerligen intresserade av att vid tröskeln till Vattumannens tidsålder förmedla en undervisning som skulle gälla, som skulle vara rådande och framför allt vägledande för oss människor. Denna finns förmedlad i den här boken, och den utgör ju inte någon lätt läsning. Boken är indelad i någonting som kallas för Stanzas på engelska och benämnes Sånger på svenska.

Dessa Dzyans Sånger är olika texter som i mycket korta ordalag beskriver faser i vår mänskliga, jordiska och kosmiska utveckling, i medvetandets utveckling. Och det är där, mina kära vänner, den här tanken om Janus kommer in i bilden. Människans duala natur, människans tvåfaldiga sinnelag, förnuftets högre och lägre aspekt. Det högre och lägre Jaget symboliseras i januari månad med symbolen Janus. Det är ett begrepp som står för medvetandet som tenderar mot det andliga, och den andra sidan av vårt medvetande som tenderar mot det materiella. Allt det här finns mycket väl förklarat i Teosofiska Rörelsen nr 71, så jag ska inte gå in mera på det.

Men det blir ganska tydligt, om man försöker läsa den här boken med ett par ögon som är mer inriktade på det Högre Jaget än på det lägre Jaget. Boken är alltså inte skriven för dagsmedvetandet, den är inte skriven för att sträckläsas. Var och en som har fått tag i den här boken och försökt läsa den från första sidan, har gjort en mycket intressant upptäckt: "Vad är detta? Vad är det för någonting? Det här går ju inte att läsa! Är det här teosofi? Det är ju inte sant! Vad håller jag då på med? Jag begriper ju inte ett dugg!" sade någon som fick den i sin hand.

Nej, det är mycket riktigt. Man kanske inte begriper så väldigt mycket. Det krävs två saker för att förstå den här boken, meditation och intuition. Meditation är ju någonting vi får lära oss, intuition är någonting vi får på köpet, när vi är meditativa. Dzyans Bok eller Den Hemliga Läran är skriven på ett sätt som förmodligen få böcker i dag är skrivna på. Den är skriven för att väcka vår intuitiva förmåga.

Men hur kan man skriva en bok som väcker vår intuition? Ja, läs boken och meditera över dessa Sånger. Hela boken är i stort sett uppbyggd på sju Dzyans Stanzor [Den Kosmiska Evolutionen] eller Sånger, fördelade på 53 Slokas eller Verser, i den första delen; och tolv Dzyans Stanzor [Den Mänskliga Evolutionen] eller Sånger, fördelade på 49 Slokas eller Verser, i den andra delen. Den består av två delar, en om Kosmos utveckling och en om Människans utveckling. Varje del i sin tur är indelad i tre avdelningar; Sångerna, symbolavsnitten och hur den tidens vetenskap uppfattade fenomen omkring sig som relaterades till Dzyans Sånger.

Nu är den här boken inte tänkt att läsas från sidan ett till sidan 1500. Ingalunda, utan det finns ett mycket speciellt sätt hur man ska studera dessa sidor. Det är ungefär som i all mystik, alla ockulta texter, all tibetansk buddhism; där finns tonvis med kunskap. Där står litet i en text som ska relateras till en annan text någon annanstans. Det är dessa kopplingar man saknar om man bara börjar läsa rätt upp och ner.

Texterna är alltså skrivna på ett sådant sätt att det inte bara är för oss att börja läsa från början, utan vi ska läsa vissa saker först. Vi ska meditera, vi ska försöka få fram de bilder som finns inneboende i dessa texter. Om vi tar till oss dessa texter och läser dem, så förstår vi att de har ett budskap att förmedla, mycket mera än orden som står där. Det är därför den heter Den Hemliga Läran. Det skrivna ordet är en sak, men vad ordet förmedlar är någonting mycket mera.

Det står alltså skrivet saker mellan raderna, som går upp för oss allt eftersom vår intuition växer. Det är således ett sammanhängande esoteriskt filosofiskt system som beskriver vårt medvetande, förnuftets utveckling sett ifrån en väldigt, väldigt hög nivå. Den är förmedlad av några av jordens kanske mest utvecklade människor. Det är ju allmänt bekant att teosofin framför tanken om ett Ockult Brödraskap. Helena Blavatsky var den första i modern tid att över huvud taget nämna de Visa Män som tillhör detta Ockulta Brödraskap. Det är huvudsakligen förlagt i Tibet, i Centralasien, i Japan, i Centralamerika, i Afrika och så vidare.

Alla dessa olika Loger som Mästarna och Mahatmorna har byggt upp – det ockulta nätverk med olika märkliga monument, som pyramider i Amerika, pyramider i Egypten, pyramider och märkliga byggnadsverk i Kambodja osv. – alla dessa fornhistoriska platser är ockulta lärdomssäten, enligt Den Hemliga Läran. Och vad Blavatsky bland annat gör i den här boken, är att hon knyter samman alla dessa religiösa föreställningar som existerar i dag. Hon för samman samtliga religionssystem som finns i vår tid. Hon för samman samtliga stora filosofiska system, som kabbalismen och sufismen, tibetansk buddhism, kinesisk mysticism, japansk filosofi och så vidare.

Allt det här stoppar hon ner i en gryta och så rör hon runt. Sedan är det vår sak att försöka följa de trådar och de gemensamma nämnare som Helena menar existerar. Det finns en Gud, det finns en Kraft, det finns ett Universellt Medvetande, ett Kosmiskt Förnuft. Vi är alla brutna ur detta, vi är strålar av en kosmisk Urkraft. Alla religioner är uttryck av olika religiösa stiftares insikter som har nått samma nivå, och som förmedlat denna insikt på sin specifika plats med de specifika förutsättningar som de olika folkslagen haft för att kunna ta till sig denna undervisning. Det har skett genom att använda symboler som har varit rådande vid den tid och på den plats där de har levat.

Vad Blavatsky gör i Den Hemliga Läran, det är att hon för samman, hon pekar på de gemensamma ursprungliga nämnare som finns i samtliga religioner, i samtliga filosofiska och mystiska system. Hon för oss tillbaka historiskt sett till den tid då människan, för många miljoner år sedan, satte sin fot på den här planeten. Vi fördes då av karma hit till denna planet som Själar från Universum. Och det är i stort sett härifrån som andra delen av Den Hemliga Läran eller Dzyans Bok börjar.

När man talar om de olika kontinenterna, om de sju olika faser som vi kommer att gå igenom här på jorden, så motsvarar de olika faser som vi människor genomgår. Från ett till sju år går vi igenom en fas, från sju till fjorton år kommer vi in i en ny fas, osv. Samma sak sker också enligt Helena med jordens utveckling, som hon spårar fram till den period där vi befinner oss i dag, vilket är den Fjärde stora epoken, som motsvarar fyra kosmiska element: jord, eld, luft och vatten. Och vi är på väg mot det femte elementet, etern. Hon kopplar det samman med de fem sinnen vi har utvecklat. Hon kopplar samman det med det femte medvetandet, förnuftet i vår sjufaldiga klassificering.

Allt detta och mycket mer finns förmedlat i Dzyans Bok. Då kan man fråga sig: Var finns då den här boken, förutom att den finns i engelsk version? Ja, förmodligen är väl Helena Blavatsky samt Mahatmorna några av de få människor som har sett den. Vilket gör att det hela verkligen blir besynnerligt. Det retade gallfeber på samtliga religiösa teologer och socialforskare på hennes tid. "Var finns boken? Vi vill se den."

Det var på den tiden man började göra stora upptäckter. Man upptäckte sanskritverk, vilka fortfarande var mycket okända skrifter. Gamla buddhistiska verk hade ännu inte kommit till allmän kännedom här i västerlandet. Det fanns ett fåtal lärdomssäten i Oxford och Berlin, där man studerade sanskrit. Man hade nyligen börjat studera dessa märkliga texter, och man menade i många fall att det skulle vara kopior av grekiska texter.

Det rådde alltså mycket märkliga tankar i Europa och i Amerika på den tiden, på 1870-talet. Så småningom började det utveckla sig mer och mer, och nu 120 år senare kan vi konstatera att det finns en enorm uppsjö av orientaliska texter och orientaliska yogier, som på olika sätt för fram sin egen kunskap. Numera behövs det inga teosofer för att föra fram det vidare.

Jag återkommer till Dzyans Bok. Var finns den då? Ja, inte nog med att Helena inte kan plocka fram den, hon påstår dessutom att den är skriven på ett språk som inte en människa känner till - ingen levande i alla fall. Hon kallar det för senzar. Detta senzarspråk skapade ju ytterligare hysteri och dramatik kring den Teosofiska Rörelsen.

För det första är det en förmedlad kunskap från ett icke tidigare känt Brödraskap. Mahatmalogen i Centralasien hade ju ingen människa hört talas om. Sedan finns hela den teosofiska filosofin nedskriven i en bok som är fullständigt okänd i varje europeiskt land – inte känd av någon europé över huvud taget. Ovanpå detta är den dessutom skriven på ett språk som ingen har hört talas om. Ni kan ju tänka er vad man tyckte om teosofin.

Sedan visade det sig att när man väl började studera teosofin och teosofin kom igång – man grundade alltså Teosofiska Samfundet år 1875 i New York – började Loger sprida sig, och det dröjde inte många år förrän det fanns 100-tals avdelningar världen över. Massor av människor engagerade sig, både kända och okända personer; vetenskapsmän, författare, poeter, konstnärer av alla de slag. Alla var fullständigt fascinerade av Den Hemliga Läran, av The Secret Doctrine eller Dzyans Bok.

För vad man än sade så kunde man komma fram till slutsatsen att om Mahatmorna är en uppfinning av Helena Blavatskys hjärna – det må vara hänt. Hon kan ju ha kokat ihop alltsammans, och då har HPB själv författat DHL. Man kan säga att Dzyans Bok inte finns, men då har Blavatsky hittat på den också. Det höjde henne ännu mer i skyarna. Och språket, ja då har hon hittat på det också. Men det får framtiden utvisa. Hur man än vrider och vänder på det så visade det sig att Helena Blavatsky utan tvekan blev betraktad som det århundradets stora sfinx.

När det gäller senzarspråket så skriver Blavatsky i en av sina sista böcker, Tystnadens Röst eller The Voice of the Silence, i sitt inledande förord en liten beskrivning av hur senzarspråket är uppbyggt och hur det ser ut. Det är ett av de få ställen där det över huvud taget står någonting. Hon menar att det är ett prästerskapsspråk, alltså de forntida invigdas, ett universellt språk som alla initierade hade kunskap om, var man än befann sig på jorden. Ungefär som man i dag använder symbolerna inom astrologin, de gäller likadant överallt. Alla kan de där symbolerna för månen och solen och Merkurius osv.

HPB menar alltså att detta ockulta prästerskapsspråk fanns tillgängligt överallt i form av ideografiska symboler. Alltså någon form av arkaiskt symbolspråk. Inte nog med att det var kopplat med symboler, hon menar dess-utom att varje symbol var kopplad med färger. Så man hade dessutom ett färgspråk kopplat med bilden. Man kunde ha en röd symbol eller röd färg och ett ideografiskt tecken, som då talade om en viss sak. Och inte nog med att det var en färg, utan varje färg fanns sedan i sin tur i en ljus nyans och i en mörk nyans, vilket gjorde att alfabetet blev ganska omfattande.

Detta ockulta alfabet, detta chiffer som senzarspråket är uppbyggt av, är faktiskt en av de få informationer vi har om detta språk. Blavatsky visade aldrig för någon människa hur det såg ut i verkligheten, förutom inom hennes högst personliga invigda krets. Men hon beskrev det och menade att i framtiden kommer det att bli känt. Och alla som kommer i samma position som HPB får lära sig detta språk, eftersom det är ett språk som växer fram utifrån djup meditation,

Det är inte så att man i den inre världen kommunicerar med ord, utan man kommunicerar med bilder, symboler, och det är på grund av detta som man kan se att de flesta stora religiösa rörelser har sammanfattat sin filosofi eller sina tankegångar i några få väl valda symboler.

Om man tittar på buddhismen finns det vissa symboler som har utvecklat sig med tiden, och man kan gå till hinduismen och till kristendomen osv. Man kan gå till Egypten och titta där, hela hieroglyfsystemet var de Invigdes språk. Det fanns ingen som begrep det mer än de som hade blivit väl initierade. Likväl är de egyptiska hieroglyferna inte detsamma som senzar.

Den som har satt sig in i kabbalismen, judendomens esoteriska lära, vet att inte nog med att varje bokstav har ett ljudvärde, det har också ett mystiskt talvärde. Så när man räknar samman bokstäverna i ett ord får man också fram ett talvärde i slutänden. Om man till exempel tar Dzyans Bok så skulle man kunna räkna ut dess talvärde och få fram en siffra i andra änden, vilket i sig förmedlar en helt ny innebörd. Alla de här systemen, kabbalismen och dess talmystik liksom många andra ockulta system som finns tillgängliga, är alla mer eller mindre varianter som helt eller delvis är hämtade från senzar.

Vi står alltså med vissa fakta, vi har dzyan, som egentligen är en variant av sanskritordet dhyana, som betyder meditation. Ordet dhyana har så småningom utvecklats till chan i Kina. Vi har hela den här meditationsskolan som heter chan-meditation. Alla dessa ord är förvrängningar av sanskritordet dhyana.

Vi har dzyan och dzin, som det heter inom tibetansk mystik och lamaism, vilket också utgör det esoteriska vetandet. Och vi har den slutliga versionen, där kunskapen har vandrat via Indien till Kina från dhyan till chan, via Kina till Japan från chan till zen. Allt det här hänger samman, hur långt det än ligger från vartannat sett ur dess yttre form.

Tar vi till exempel de strikta, logiska, rationella, ytterst meditativa och estetiska japanska skolorna och speglar dem mot den svulstiga konsten inom de tibetanska skolorna, skulle man tycka att de inte alls har med samma saker att göra. Dock är de båda frukterna av Buddhas lära. Men på grund av den mentala uppbyggnaden som råder bland de olika folkslagen, som till exempel hos japanerna, har det i förhållande till tibetanerna växt fram helt olika system utifrån vissa grundläggande tankegångar. Men i grunden, ju mer man intuitivt och medvetet närmar sig den esoteriska inre kärnan, ju mer finner man att det är exakt samma undervisning Och alltihop härstammar från Buddhas hjärta och lära.

Det är en intressant att försöka sätta sig in i de Stanzor eller Sånger som Helena Blavatsky ägnar hela sin bok åt att förklara. De Sånger som hon förmedlar blir då ytterligare förklarade, för de är inte bara speciella utan djupt symboliska. Vi inbjuder varje intresserad att studera dem mycket, mycket noga. HPB har givetvis inte tagit med allt utan bara vissa avsnitt, ett litet, litet fragment av allt det hon menar är den hemliga läran. Alltså den totala visdomen, det hon kallar Visdomsreligionen eller som i modernt språkbruk har blivit teosofin – ett ord som kan härledas från den grekiske filosofen Ammonios Sakkas [ca 175–ca 242 e.Kr].

Han startade en skola (precis som Blavatsky startade en i Västerlandet) i Alexandria på 200-talet. Där bjöd Ammonios Sakkas in alla olika mystiker, filosofer, präster och andra sökare att sitta vid samma bord, hos samma Mästare för att förmedla insikt. På samma sätt som Ammonios Sakkas gjorde, gör Helena Blavatsky 1600 år senare; hon inbjuder alla att studera teosofi.

Om man sedan har judisk härkomst, om man är intresserad av indianer eller shamanism, av kinesisk buddhism eller taoism eller man är intresserad av någon obskyr indisk sekt (som det finns massor av), det kvittar. Var man än befinner sig så för hon samman dessa oliktänkande grupper och påvisar den gemensamma nämnaren som ligger bakom, det som leder till Dzyans Bok.

Dzyan är alltså analogt med meditation. Så genom att utveckla meditationen menar Blavatsky att vi kan verifiera de sanningar eller de idéer som finns förmedlade i Den Hemliga Läran, eftersom "Livets Bok" eller Dzyans Bok är samma sak. Hela jordens utveckling finns enligt ockultismen och teosofin bevarad i det vi kallar för Akasha, i den "levande urkund" som är "den levande bok" som Dzyans Bok är baserad på. Alltså det kosmiska minne som finns, det jordiska minne som finns och som inte går att utplåna, som innefattar hela vår utveckling. Från det vi inkarnerade för första gången och blev invigda genom den store ledaren Sanat Kumara, den store gudsinkarnationen och Avataren som inkarnerade i Lemurien långt tillbaka i tiden och som sedan har initierat alla andra, enligt teosofin.

Vi kan intuitivt förstå detta, men det är ju klart att vi kanske inte är så många som har förmågan att avläsa Akasha. Vi får nog erkänna att det inte är en specialitet som de flesta behärskar. Det är någonting som kommer med tiden. Däremot kan vi faktiskt studera de delar av detta vetande som finns förmedlat i Den Hemliga Läran. Det finns en möjlighet för oss att förstå något av det Mahatmorna ville vi skulle försöka förstå. För de har räknat med att vi är kapabla att förstå den visdom som finns förmedlad, om vi använder vår intuition.

Men det krävs vissa förberedelser av oss, vissa förutsättningar, en viss inre frid och stillhet innan vi kan närma oss de här texterna. Vi kan inte bara sätta oss och öppna boken för att börja sträckläsa den, det är helt fel sätt att närma sig boken. Vi måste gå in i oss själva och vi måste gå ner i varv, vi måste vara i en viss sinnesstämning. Vi måste höja vårt medvetande för att kunna ta åt oss dessa tankegångar, för att sedan kunna föra hit dem till vårt dagsmedvetande. Vi bör också dagligen meditera över dessa tankegångar, om de över huvud taget ska bära frukt.

Teosofin har på det sättet faktiskt gjort oss en stor tjänst. Det finns förmedlat oerhört mycket som det skulle ta oss miljoner år att få fram av egen kraft. Vi kan välja och vänta den där miljonen år, eller vi kan också börja försöka studera, sätta oss in i och "smaka" på de här idéerna. Det mesta kommer förmodligen att te sig lika besynnerligt som det gjorde för 100 år sedan, men det hindrar inte att vi ändå kan ta dem till oss, att vi kan närma oss dem.

Har man studerat boken och läst den - och alla sanna böcker för den delen - ett par gånger, så upptäcker man att där finns saker man kan svära på att "det stod inte där när jag läste den första gången". Det fanns bara inte där. Hur har det kommit dit nu? Likväl fanns det där hela tiden.

Det är alltså saker som sker med oss när vi tar till oss dessa heliga texter. De transformerar hela vårt medvetande, det lägre förnuftet utvecklas till det högre förnuftet för att sedan nå in i intuitionens rike. Det visdomsrike som vi så småningom måste närma oss, vare sig vi vill eller ej. Så denna kunskap är en liten del av den undervisning som i årtusenden varit förborgad för alla, utom för ett ytterst litet fåtal mystiker som fick kämpa ganska hårt för att släppas in bakom de portar som döljer Mästarnas Boning. Det var inte lätt att få sann esoterisk undervisning.

Det finns så mycket visdom förmedlad att det räcker flera tusen år. Det kan låta pretentiöst, det kanske räcker för oss under vår livstid. Det finns förmodligen inte en fråga som inte kan besvaras utifrån studier av de här böckerna, eftersom de är skrivna på senzar som överförts till engelska. Man har så gott man har kunnat från senzar lånat in kinesiska, tibetanska, japanska, egyptiska och kabbalistiska uttryck. Dessa motsvarar senzar uttryck och har i sin tur översatts till engelska. Vi har dem i sin tur sedan i vår svenska version. Så har man möjlighet ska man givetvis försöka läsa The Secret Doctrine på engelska. Men det kanske tar några år innan man har läst igenom den svenska versionen, för att så småningom komma till den engelska.

Men varje ord är som ett mantra. Och varje människa som har sysslat med mantra vet ju vilken förlösande effekt ett mantra har. Om vi då tar vissa av dessa Sånger som "frömantra" så kan ni bara föreställa er vilka bilder som väller fram i vårt inre, om vi bara gör det enligt de riktlinjer, enligt de metoder och enligt det sätt som föreskrivs.

E.M. Vad som fascinerade mig mycket när jag satt här och lyssnade, det är att så pass mycket text och vetande kan sammanfattas i ett par symboler. Och det är ju någonstans en parallell, hur många olika yttringar det finns av detta medvetande, inom människa, djur, växt, mineral samt elementen, för det är ett enda medvetande. Och hur alltihop dock finns tillgängligt för oss inombords, det är något ganska fascinerande, något som vidgar vyerna. Den som har försökt läsa Den Hemliga Läran har säkert också känt det här som P.B. försökte förmedla, att den är väldigt svår att förstå och att man nog får slå ihop pärmarna och sätta upp dem på bokhyllan igen.

Det är någonting som måste igång i en själv för att boken ska bli tillgänglig. Det är en evig process som ska till för att öppna de här kanalerna så att vi kan göra oss mottagliga för kraftfältet kring boken och den samlade vetenskap och vishet som finns där någonstans, materialiserad i de två delarna av Den Hemliga Läran. Men det är bara den fysiska aspekten, allt det andra är ett kraftfält som vi öppnar oss för när vi börjar gå in i den här boken. Och det kommer onekligen att ha en inverkan på hela vårt väsen, om vi står ut med att göra det till en vana att titta i och verkligen studera verket.

Detta har någonting att göra med det som sägs vara det första steget inom all ockultism, det vill säga tillit. Tillit är ju någonting vi måste öva på varje dag, något som är en absolut primär nyckel för att komma in i det här kraftfältet. Om vi tänker krasst på det, hur mycket tid spenderar vi inte i vår vardag med att bekymra oss med att försöka förutse vad som ska hända, att försöka ha kontroll på allt i vårt eget liv.

För tanken med ockultism är ju att försöka uppodla tilliten, att inse att allt vi möter är en undervisning i just det vi behöver just nu. Vi ska släppa på det här lägre manasiska sättet att vilja kontrollera livet och i stället försöka börja leva. När vi stiftar bekantskap med Den Hemliga Läran för första gången, är den stora frustrationen att man inte har någon som helst koll på läget. Läser man en sida uppifrån och ner så ser man liksom att "Herregud, hur ska jag någonsin hitta en röd tråd i detta?"

Kan man släppa den där personliga frustrationen och ändå stanna kvar i tilliten att här finns någonting förborgat, då börjar det hända saker. Då blir det precis som vi tidigare har sagt, att man ser sambanden, dvs det här avsnittet på den här sidan korrelerar med något annat på en annan sida. Och helt plötsligt får man små, små glimtar av att detta är en helhet som är så fantastiskt sammanfogad att det inte finns någonting som är skrivet av en slump. Utan allting är faktiskt ett stort nätverk, som representerar en helhet som vi är delar av.

Så ju mer vi vågar släppa till i vårt vardagsliv, att möta varje stund som den är, desto mera intuitiva blir vi. Ni vet det här som egentligen är det svåraste i livet, att få känna några glimtar av ljus, att få uppleva några gyllene ögonblick i vårt liv. Ju mer vi vågar ha tilliten till detta, desto mer kommer den intuitiva förmågan att utvecklas. Att känna vad jag ska göra i en viss situation, var jag ska befinna mig vid en viss tidpunkt i tillvaron. Ju mer vi vågar lyssna inåt och ha tilltro till det vi hör inombords, desto mer öppnar sig vår förmåga att tränga in i det kraftfält som Den Hemliga Läran utgör.

Så det går inte att enbart studera intellektuellt, för det gör man nog under väldigt lång tid i början. Det är en ansträngning i sig, att tränga in i boken på det här sättet. Men det är inte förrän vi börjar våga släppa lite på den här kontrollen i vardagslivet som vi får tilliten att allting vi möter i livet är självskapat. Det är då det börjar hända saker, det är då som vi i den här processen inom oss själva också öppnar oss för den här boken. Det är egentligen inte bara en bok det handlar om, utan det är hela visdomen som finns där – helheten.

Ja, det var några av mina funderingar som kom upp under föredragets inledning. Vi kanske skulle höra med er om det finns några frågor och tankegångar ni vill ta upp. Är det någon som har provat på att läsa Den Hemliga Läran? Finns det någon som känt den där frustrationen? Man kan väl nästan inte undgå att känna så i början. Varje bok har ju sitt eget kraftfält, och Den Hemliga Läran har det definitivt.

Tystnadens Röst (där P.B. talade om det här senzarspråket) är också en bok som man kan säga vinner i längden. Det är också den här processen som ska till innan man kan ta till sig innehållet. När jag läser Tystnadens Röst så tycker jag först att den är väldigt abstrakt, någonting som ligger väldigt långt borta med många konstiga termer. Men i den här processen finner man till slut att den faktiskt är en praktisk handbok i hur man ska leva varje dag i vardagen.

Man kan säga att Den Hemliga Läran är ett sätt att tränga in i det förborgade som vi vet finns inom oss men inte är så lätt att komma åt. Där vi måste använda ett hjälpmedel eller en språngbräda via en bok och via ord, även om den första tiden ofta går åt till att förlora sig i orden. Det är detta som P.B. var inne på, att orden är bärare av det vi måste tränga in i.

P.B. Så det är bara att sätta igång.

[Vi går nu över till den allmänna frågestunden.]

A.A. Kan du inte läsa någonting ur Den Hemliga Läran?

P.B. Det är en bok som inte är tänkt för högläsning. Det är en högst personlig bok. Visst kan vi läsa något, frågan är bara vad. Den första sidan jag fick upp var för svår, så jag slår upp en ny sida och fastnar för denna Sång. Det är första Sången, vers fyra, som behandlar mänsklighetens utveckling. Första boken handlar annars mest om hur kosmos och vårt solsystem byggs upp. Det står så här:

Och sedan finns det förklarande noter till Sången, och den första lyder så här:

Och sedan kommer en lång förklaring på de tolv Nidanas, vilka är buddhisternas orsakkedja i tolv led som snärjer oss vid jorden. En synnerligen komplex tankegång om hur vi genom kroppen, genom sinnet, genom begären, genom medvetandet, genom vårt sätt att tänka och genom hela vårt vara, måste frigöra oss från alla de trådar som binder oss till jorden, för att uppnå Moksha eller Nirvana. Och så följer en förklaring även på det, men det berör vi inte just nu, utan jag inbjuder var och en att läsa själv. Det börjar på sidan 66 i första delen och fortsätter några sidor framåt.

Vidare står det i en fotnot att Nirvana heter "Nippang på kinesiska, Neibban på burmanska, Moksha i Indien." Här får vi alltså en liten insikt om hur Helena gärna går in och förklarar att den här termen heter så på kinesiska osv. Så när vi väl kommer till själva ursprungstexterna, när vi studerar Tao Te Ching eller någon annan givande skrift som Dhammapada, har vi alltså möjlighet att läsa det hemliga språk som finns inbäddat också i dessa orientaliska texter.

Det är inte bara att de är skrivna på sanskrit eller på pali eller på kinesiska eller japanska, utan de flesta stora texter som förmedlats av Invigda har alla olika lager, ungefär som en lök. Flera olika nivåer av insikt som man får större och större förståelse för, allt efter som man blir invigd i mysterierna. Efterhand som man går in i djupmeditation och ens intuition växer, förmedlar samma till synes enkla text större och större insikter.

Det HPB försöker säga hela tiden är att vi inte ska fastna i ordet, för det handlar inte om ordet. Men likväl är ordet inkörsporten, det är mantrat. Och det klarnar så småningom, när vi utvecklas och förstår sanskritspråket och när vi arbetar med färgerna. Man måste ta det steg för steg, och HPB förklarar bara i stora drag hur det hänger samman.

För att återkomma till Programbladet för denna månad, så har vi tagit med en nyöversättning vi kallar Vägen till Mästarna, vilket är ett utdrag från första kapitlet av Eko från Orienten eller Eko från Österlandet i en äldre översättning. Det står bland annat så här:

Vad man vill säga, det är inte bara att dessa texter finns i Akasha eller i Livets Bok, utan de finns också som faktiska urkunder i ofantliga grottbibliotek som vi knappast kan föreställa oss. Jag vet inte om några av er har rest i Asien. Vi har gjort det ganska mycket och kan nämna ett par ställen i Indien, som heter Ajanta och Ellora. Det är två mycket kända grottempel som hyser både buddhistiska, hinduiska och jaina-grottor. Man upptäckte dem av en slump på 1860-talet. Gigantiska grottor med uthuggna hinduiska Shivagudar och annat. Det finns även uthuggna buddhastatyer tillika med Mahavira, och jaina vismän, thirtankaras, som det dessutom finns 49 stycken av, vilka levt långt tillbaka i tiden.

Grottor som är helt otroliga, med fantastiska uthuggningar. Den som har gått och vandrat i sådana grottor kan få sig en föreställning om vad man kan åstadkomma. Och dessa grottor är till allmän beskådan. Om vi sedan kunde gå "två trappor ner", exempelvis i Ajanta eller Ellora, och kanske få se det fantastiska grottbibliotek som finns där – då skulle vi inte förstå ett dugg.

Blavatsky skriver redan i första delen av Den Hemliga Läran, i Företalet, om hemliga grottbibliotek. HPB berättar då om den tidens kände sanskritforskare Max Müller, eller Moksh Mooller som han kallades av en annan känd sanskritlärd i Indien. Det fanns nämligen en man som var ledare för Arya Samaj-rörelsen i Indien, som förresten var en mycket framgångsrik hinduisk rörelse. Vid det tillfället hade den många miljoner anhängare. Teosofin och Arya Samaj-rörelsen samverkade några år. Man hade samma inriktning och teosofin fick ett enormt uppsving i Indien.

Och den störste ledaren inom denna rörelse, Dayananda Sarasvati som han hette, säger om denne Moksh i ett brev – det står alltså citerat i Företalet till första delen av Den Hemliga Läran – att om Moksh Mooller skulle vilja följa med mig till en speciell grotta någonstans i norra Indien, så skulle han upptäcka att i ett av de bibliotek vi har, ganska nära här och under jord, finns det fullt med urkunder okända för västerlänningar. (DHL I:14.)

Det är alltså en tanke som är helt ofattbar. På ett annat ställe i Den Hemliga Läran omtalas en grotta full med urkunder som inte skulle få plats i British Museum. (DHL I:9.) Detta är långt ifrån vad vi kan föreställa oss skulle finnas i det gamla Indien. Att det finns saker och ting som det inte ens existerar en kopia av här i Väst.

Man ska veta att när man börjar studera och forska i sådana skrifter som Upanishaderna och de indiska heliga böckerna, så visar det sig att man på väldigt många ställen omnämner sanskritverk som över huvud taget inte går att uppbringa. Det finns än i dag inte en kopia tillgänglig för en västerlänning, inte en enda sida, inte ens en avskrift. Detta är dock sanskritverk, och de har ingenting att göra med gamla senzarböcker och material som är hämtat från de olika esoteriska annalerna längre tillbaka i tiden.

När man läser sådana små korta berättelser som finns i De gnostiska evangelierna, där man i några få krukor fann dessa fantastiska gnostiska texter som förklarade Jesus eller Kristi fotspår, dvs. ser hur texterna var skrivna på den tiden, och sedan jämför med hur kristendomen ser ut i dag, så är det stor skillnad. Ser vi sedan hur vi uppfattar de vediska böckerna och kunskapen i Indien, och kanske fått gå två trappor ner i Ajanta- och Ellora-grottorna, så hade vi förmodligen fått en helt annan historieberättelse.

Det finns så mycket som är förborgat för oss, så vi ska vara ganska försiktiga i vår uppfattning om vad många kända vetenskapsmän, många historieforskare, många språkforskare av årgång 1994 säger. För vad vet de egentligen? Vad för material har de tillgång till? De har tillgång till det som finns ovan jord.

A.A. Om de finns på palmblad, hur skulle de kunna bevarats?

P.B. Jaså? Har du varit i Indien, eller...

A.A. Nej, men jag har läst sanskrit.

P.B. Sanskrit ja. Det är riktigt att vissa saker skrevs på sanskrit och på palmblad, men det finns tekniker att bevara skrifter som det berättas om i Den Hemliga Läran. Inte hur tekniken fungerar men att en sådan teknik finns. Dessa manuskript är både vattenbeständiga och eldbeständiga. Det finns inget i naturen som till exempel fukt, luft eller något annat element som kan förinta dessa texter. Vi kan resa ner till Egypten och titta där. Hur lyckades man mumifiera? Det är kunskaper som är fullständigt förlorade för oss. I flera årtusenden kunde man mumifiera människor, som man i dag kan plocka levande mikroorganismer ifrån.

Det är ingalunda svårt att preparera några gamla palmblad. Och dessutom är det ju ingenting som säger att alla texter är skrivna på palmblad. Metallernas egenskaper var en förborgad hemlighet på den tiden. De flesta texter är förmodligen skrivna på helt andra material än de förgängliga material som är tillgängliga för oss i dag. Rispapper och andra boktryckarmaterial är relativt nya företeelser. Det finns till och med, enligt Blavatsky, berättelser om hur forntida texter finns nedskrivna på djurhudar som är flera miljoner år gamla.

Det finns alltså många sätt att bevara saker i dess fysiska form. Om det finns grottbibliotek som är så stora att British Museums samlingar inte får plats, är det nog troligt att de är fyllda med allehanda intressanta ting, inte bara böcker utan föremål. Bara tanken om vimanor, flygande farkoster som tillät atlantiderna för några 100.000 år sedan att ta sig fram fritt i luften. En tanke som för oss är helt obegriplig.

Teosofin plockar fram många, många märkliga företeelser, och det är mycket svårt för oss att verifiera om de är sanna eller inte. Men de är intressanta som framkastade idéer, vilka Helena Blavatsky menar kommer att bekräftas steg för steg, allt efter som tiden går. Redan innan år 2.000 ska många saker komma upp i dagen som förändrar hela historieskrivningen, och många saker har redan dykt upp, som till exempel Nag Hammadi-fynden och dödahavsrullarna, osv. Och vi bara väntar med stor tillförsikt på nästa stora fynd. Jag tror att E.M. ska avsluta med några ord.

E.M. Det vi märker i alla fall, det är att vi behöver utveckla vår intuition. Om vi nu ska nå fram till palmbladen eller till den inre kärnan inom oss, så är intuition en väldigt viktig egenskap. Och det är ju så många gånger att när vi vill utveckla vår intuition, så känner vi att det ligger vissa hinder i vägen för oss. Ett sätt att bearbeta sina hinder och gå vidare mot det intuitiva är att lära känna sig själv och sina egna cykler, förmågan att förändra sina cykler och skapa nya. Att cykliskt styra in oss på en annan bana än den vi tidigare beträtt.

Och därför inbjuder vi er som har tid och lust, att komma hit nästa vecka. Då ska vi tala om hur vi har en förmåga att skapa våra egna cykler. Tack ska ni ha för att ni har kommit hit i kväll, och välkomna åter.

[Sammanställt den 16 oktober 1995]

Källor:
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Eko från Orienten, av William Q. Judge
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
From the Caves and Jungles of Hindostan, av Helena Blavatsky

THE BUDDHIST FLAG

The Buddhist flag is a modern creation it was jointly designed by Mr J.R. de Silva and Colonel Henry S. Olcott (1) to mark the revival of Buddhism in Ceylon in 1880. It was accepted as the International Buddhist Flag by the 1952 World Buddhist Congress.

Colonel Olcott designed a flag from the six colours of the aura that he believed shone around the head of the Buddha after His Enlightenment.

The first five stripes of the flag are of five colours.


	Blue:	Universal Compassion
	Yellow :	The Middle Path
	Red :	Blessings
	White :	Purity and Liberation
	Orange :	Wisdom

The sixth colour is a conglomeration of the five, but for the design, it has been separated into its constituent colours.

The colonel's flag later came to symbolize the unity of Buddhists. Thereafter, it has been used worldwide and has been used in nearly 60 countries during Buddhist festive seasons, particularly during the Vesak celebrations.

Colonel Olcott was one of the greatest American Buddhists who dedicated his later life entirely to the people of Asia. He is known as the father of the Buddhist education movement since he initiated the establishment of close to 400 Buddhist schools and colleges in Sri Lanka.
____________
källa: www.buddhanet.net/e-learning/history/b_flag.htm

_____________________________________________

(1) Henry Steel Olcott was born on August 2, 1832, in Orange, New Jersey. After an early career in agricultural science and journalism, he served during the Civil War as a military investigator of fraud and corruption. This was followed by a career in law, which he later combined with journalism, reporting on Spiritualistic phenomena. In 1875, together with H. P. Blavatsky and William Q. Judge, Olcott co-founded The Theosophical Society, and remained President-Founder for life. As its president, he accompanied H. P. Blavatsky to India, where they played key roles in reviving interest in the philosophical and religious scriptures of the Orient. Olcott is especially noted for his work among the Buddhists of Sri Lanka, Burma, and Japan, helping them realize the essential value of their own heritage. His administrative skill and public activities throughout the world were largely responsible for the Society's growth and organizational success. He died in Adyar, Madras, on February 17, 1907. (Link to Longer Biography.)

"On Theosophy" by H. S. Olcott

____________
källa: http://www.theosociety.org/pasadena/ts/bio-hso.htm

HP Blavatsky and Colonel Olcott in London, October 1888

Helena Blavatsky and Colonel Olcott in London, October 1888

The White Buddhist: Henry Steel Olcott and the Sinhalese Buddhist Revival

By Stephen Prothero