Medvetandets olika processer – ARCANA 5

ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Medvetandets olika processer
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö, den 30 oktober 1995.

Nr 5 • Serie 1 • Online versionen den 30 oktober 2010 • ISSN 1401-3835

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 237 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Vi börjar med att hälsa alla välkomna till United Lodge of Theosophists och till kvällens föredrag, som heter Medvetandets olika processer. För er som inte har varit här hos oss tidigare kan vi säga att ULT är en grupp av teosofer som finns världen över i olika centra, där man bedriver teosofisk verksamhet genom att ge föredrag och i studiegrupper för fram de tankegångar som Helena Blavatsky kom för att förmedla. För den som vill veta lite mer om vår verksamhet här i Malmö finns vårt Programblad som kommer ut en gång i månaden med en förteckning över månadens föredrag. Det återger också på baksidan ULTs Deklaration, som vi strax ska läsa upp.

Denna Deklaration är en sammanfattning av de motiv och den strävan som vi inom ULT försöker inrikta oss emot, och den tar man del av om man vill bli associerad medlem inom ULT. Man signerar då ett Associeringskort, och det kostar inte någonting. Vi behöver inte leta efter någon ledare utan har allt det material som behövs för att bilda oss vår egen uppfattning. Samtidigt tycker vi det är viktigt att studera tillsammans, för alla har vi olika pusselbitar i vårt sökande, och hjälps vi åt går det lättare att få en mera fullständig bild av teosofin än om vi studerar helt på egen hand.

Vi har också tidskriften Teosofiska Rörelsen som är temabaserad. Vi brukar plocka fram några tidskrifter för varje föredrag och till kvällens föredrag har vi tagit fram två stycken, nr 45 som handlar om Psykisk och Noetisk verksamhet, och nr 71, som handlar om Förnuftet och dess krafter. Dessa säljer vi till specialpris i kväll och de finns på bokbordet för er som vill titta på dem efter föredraget.

Något som också är en viktig punkt för att vi ska kunna ha kvar den här salen, är att vi tacksamt tar emot donationer så att vi kan fortsätta driva denna Loge. Om någon också känner för att hjälpa till med olika arbetsuppgifter så är det varmt välkommet. Det finns mycket som behöver göras, från hjälp med städning till översättningsarbete, texter som behöver skrivas ut och annat. I kväll ska vi alltså höra om Medvetandets olika processer, men innan dess får vi höra Deklarationen läsas upp för oss.

ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt, men tillhör likväl dem alla.

MEDVETANDETS OLIKA PROCESSER

P.B. Det tackar vi för och nu ska vi försöka fortsätta varifrån vi slutade sist. Då var vi inne på Paracelsus och hans sätt att hela människan, hans förmåga att koppla samman de olika elementen i naturen, de sju heliga kosmiska krafterna. Sjutalet vet vi är synnerligen bärande inom teosofin. Man talar inom teosofin om sju grundprinciper, och för dem som inte är bevandrade i detta ämne vill jag gärna kort friska upp ert minne.

Den fysiska kroppen eller Sthula Sharira är den första av de sju grundprinciperna; astralkroppen eller Linga Sharira den andra; livskraften eller Prana den tredje; begärsprincipen eller Kama den fjärde; tanken, förnuftet eller Manas den femte; urskiljningsförmågan, intuition eller Buddhi den sjätte; och anden eller Atma den sjunde. De här sju, som vi symboliserar på lite olika sätt, är de sju grundelementen. Man kan också säga de sju stora medvetandeprocesser som vi genomgår under utvecklingen att bli hela människor.

Artikeln i nr 45 av Teosofiska Rörelsen, som handlar om Psykisk och Noetisk verksamhet, tar upp hur varje organ i kroppen har sitt eget sjufaldiga program. Man kan säga att exempelvis hjärtat har alla de sju grundprinciperna utvecklade inom sig. Allting inom olika världar, inom oss själva, är uppbyggt på sjutal. Det finns alltså en minnesaspekt, det finns i våra organ en andlig aspekt, det finns en fysisk aspekt, det finns en astral aspekt, det finns en

medvetandeaspekt på någon nivå, även inom våra organ. Vi var kort inne på detta för några veckor sedan, när vi talade om nej till transplantation, nej till donation av organ. Vi kom aldrig så långt med den diskussionen, men vi var inne och nosade på detta område för att förstå vad som händer.

I kväll är det egentligen inte det vi ska gå in på, utan vi tar den diskussionen nästa gång, när vi talar om astrala effekter i kroppen och i vår astralkropp. Där kan vi ta upp just detta med organ och annat.

Men det som är synnerligen intressant för oss i kväll är att förstå vem vi är och hur det är möjligt för oss att ha full kontroll över oss själva, över vår livssituation och förstå vad det är som sker inom oss. Vem är jag? Vad är det för principer, vad är det för processer, vad är det för medvetandenivåer som överlappar varandra inom mig själv? Vad är det för någonting som dominerar mig just nu, vad är det för kvaliteter inom mig som är verksamma vid olika tillfällen?

Och har jag möjlighet att inom mig själv styra de olika sidor av mig själv som jag möter, i en riktning som går mot det andliga, alltså någon form av andlig utveckling, där jag på grund av mitt sätt att tänka, mina attityder riktar likt en magnet – som Paracelsus skulle använda – all animal magnetism, all energi i en viss riktning.

Teosofin menar att vi ska rikta all energi mot Självet, mot det som är vårt innersta högsta Själv, Anden. Vi kan lära oss den hållningen att allting vi gör är till för att låta Självet genom det högre Jaget uttrycka sig i det lägre Jaget. Att den här trefaldiga processen i sig blir en process. För oss är det ganska mycket ett skifte mellan hur vi fungerar inom personligheten och det vi kallar det lägre Jaget, lägre Manas och det högre Jaget, högre Manas. Det här smala strecket i symbolen över människan, som jag har ritat på tavlan, står för Antaskarana, vilket symboliserar den smala stigen eller den process inom oss där vi genom meditation i djupa stunder, vid andaktstillfällen, har kontakt med Självet.

Det är i den andliga processen vi ska försöka föra samman eller nästan föra ihop triangeln och kvadraten, så att de två symbolerna blir det man inom teosofin skulle symbolisera med en triangel inom kvadraten. Inom Den Hemliga Lärans pärmar använder Blavatsky gärna Salomos sigill, den sexuddiga stjärnan med en punkt i mitten, som symbol. Vi ser gärna fyrkanten som vår personlighet och triangeln, symboliskt sett, som det högre Jaget, som då har tre principer: Förnuft, Urskiljningsförmåga och Ande. När vi har lärt oss att föra in det högre Jaget i personligheten, när det har förankrats inom personligheten, får vi just den tidigare nämnda symbolen som vi ibland kan se som en symbol för sjutalet.

När den alkemiska processen har genomförts har vi åstadkommit en process inom oss där det viktiga är att föra samman de olika medvetandenivåerna, alltså mina känslor, mina tankar, mina varseblivningsförmågor, mina fem sinnesupplevelser. Allt det jag tar till mig i form av erfarenheter blir ju filtrerat genom förnuftet, genom känslorna, genom intuitionen, och till slut kommer det fram någonting av det högsta andliga väsendet, Självet. När jag har lärt mig förstå att det jag upplever hela tiden har att göra med hur rena mina kroppar är, så vill jag lära mig att rensa upp bland mina olika känslor och tankar.

Vi pratade i dag i Dharmagruppen litet om sjukdomar och lidanden och hur vi ska kunna övervinna lidandet. Vi har ju tidigare här pratat om hypnos och om det är vettigt att över huvud taget utsätta sig för någon form av hypnos, om det skulle vara bra i vissa sammanhang för att slippa undan vissa lidanden. Då kom vi också in på olika områden och speciellt då sjukdomar. Hur har vi det med det förhållandet att olika energier ibland kollektivt påverkar oss? Vad har jag för möjligheter att stå emot epidemier, vad har jag för möjlighet att stå emot olika sjukdomar? Vem är jag egentligen? Kan jag ha full kontroll över min livssituation?

1. Aura

Ja, teosofin menar att vi kan lära oss en form av magnetisk process, alltså att rensa upp i vår aura. Vi har alltså en möjlighet att frigöra de skönhetsfläckar som finns inom vår personlighet. Vi kan rensa bort allt det negativa i vår personlighet (vilket syns som punkter, som fläckar) som hindrar oss från att utveckla oss fullt ut. Detta hindrar oss också genom vår astralkropp. Under hypnos frigörs den fysiska kroppen från astralkroppen, och astralkroppen från de andra höljena. På så sätt sker en process där hypnotisören för in sin vilja och vår personliga vilja blir åsidosatt. Men genom denna process blir ju inget andligt arbete gjort, utan vi lägger över ansvaret till någon annan. Och dessutom kommer vi till den penibla situationen att jag resten av livet kommer att vara väldigt öppen för suggestioner av allehanda slag. Jag kommer också att bli väldigt påverkbar av min hypnotisör under resten av hans liv.

Det är ju en mycket kontroversiell fråga: vad är det vi ska ta in i vårt system? Vad är det vi ska ha i vårt system? Vad är det vi ska släppa fram i en process där man talar om kanalisering, där man talar om överföring, transmutering, förvandling av olika kvaliteter av medvetande och hälsa, av olika principer inom oss. Om det någonsin går upp för oss att detta är viktigt och att jag verkligen ska bli medveten – där det inte bara är någonting jag läser i Teosofins Ocean eller i någon annan mystisk bok – så måste jag i praktiken bli det i min vardag och under min meditation. Då är det oerhört viktigt för mig att jag vet vilka spelregler som gäller och vad jag kan utsätta mig för och vad som kan hända.

I fall av sjukdom, som vi har pratat ganska mycket om den här månaden, är det ju väldigt lätt hänt att man genom vissa mentala övningar förflyttar sjukdomar, genom hypnos och andra medel, tillbaka in i astralkroppen. Alltså längre in i det vi kallar den verkliga kroppen, vilket är astralkroppen. Sjukdomar som kanske har funnits i den fysiska kroppen ett tag, som bara precis har en anhalt till på lidandets tröskel och sedan ser vi dem aldrig mer. Men lidandet är så stort att vi inte kan uthärda mer, utan vi väljer kanske på olika sätt att förändra vår livssituation. Och vi tar då till olika knep, metoder och tekniker som ur teosofiskt perspektiv är synnerligen tveksamma.

I och med detta kan vi säga att i stället för att hjälpa kroppen och alla de energier som strömmar genom hela vårt väsen och för tillfället befinner sig i den fysiska världen, för att sedan försvinna ut ur vårt system, så binder vi fast dessa energier. Eller till och med skickar tillbaka dem. Jag skulle vilja säga att vi parkerar dem någonstans i våra astrala och eteriska höljen. Och där kan våra sjukdomar ligga under mycket lång tid, som tankefrön och som slumrande sjukdomsfrön, för att sedan cykliskt vända tillbaka till den fysiska kroppen. Men under tiden har sjukdomen blivit så laddad, eftersom det är en energi som blir förtryckt, att den kommer tillbaka än värre.

I stället för att hjälpa vissa sjukdomar ut ur kroppen så parkerar vi dem i astralkroppen. Vi ska lära oss förstå energierna inom oss – det har vi läst om i många böcker om yoga – och att behärskandet av dessa processer, att ha full kontroll över vårt medvetande, är det första man måste lära sig i det vi kallar magi eller teosofisk yoga eller ockultism. Det finns allehanda namn för detta, och inom teosofin är man benägen att gå den teosofiska yogavägen som bygger på en så frisk kropp som möjligt.

Men i teosofin är det inte så att vi uppväcker energin nedifrån, utan teosofin förespråkar tvärtom att vi lyfter in kraften ovanifrån. Precis som den indiska mystiken samt kabbalismen och alkemin talar om.

Man engagerar sig inte i att uppväcka kundalini-energin från rotchakrat utan man gör det från huvud-chakrat vilket är en mycket ockult process som teosofin och judisk mysticism eller kabbalan är ensamma om i Västerlandet. Det betyder att vi hämtar kraften från kosmos, och då framför allt i de övre regionerna.

Det är stor skillnad mellan dessa två processer och det är någonting man väldigt sällan talar om, men det visar ganska bra var teosofin står. Vi hämtar alltså kraften ovanifrån och vi tar in den ovanifrån, inte nedifrån. Det är stor skillnad på att aktivera sexuell energi nedifrån jämfört med att överföra andlig energi in i vårt system ovanifrån, det vill säga att medvetet ta in krafterna från de högre sfärerna.

När det gäller att förstå medvetandets olika processer är det så att alla dessa energetiska strömningar är laddade med en slags intelligens, med ett slags medvetande.

Och de mänskliga principer som teosofin har delat in på en mängd olika sätt finns beskrivna på många ställen i vår litteratur. I Nyckeln till teosofin till exempel ger Blavatsky en sjufaldig klassificering. Judge ger en i Teosofins Ocean och en annan i Teosofisk resumé. Det finns fyra stycken i Den Hemliga Läran.

Alla dessa är ockulta beskrivningar på hur vi som människor kan se på oss själva på lite olika sätt, beroende på vad vi är ute efter. Om man vill förklara detta utifrån en formaspekt, energiaspekt eller medvetandeaspekt så förändrar sig diagrammet något. Men grundprinciperna, de sju grundtalen finns med hela tiden, fast de kanske grupperas om lite grand i sina inbördes förhållanden beroende på vad man vill få fram.

Detta märks också när vi till exempel studerar rotraserna i Den Hemliga Läran. Det är också en process i alla rotraserna, man kan avläsa samma sak där om man vill utgå från det hållet. Korrespondensen är identisk. Det som sker i människan, det sker i mänskligheten i stort. Man kan också se det i de sju Runderna och i de olika elementen som är kopplade till människan.

2. De fyra elementen

Vi har i dag fyra element som man också talar om inom alkemin; jord, eld, luft och vatten. Man kan säga att personligheten i högsta grad är knuten till detta. Sedan finns det givetvis ett femte element, där allt i sig går upp i "etern" eller i det gudomliga astralljuset eller Akasha, varifrån allting kommer.

Man kan säga att utifrån människan så är allting utstrålat från den Manasiska principen. Det där är Fadersprincipen [ritar triangel på tavlan] och det här är Sonen [kvadraten], om man vill se det i kristna termer. Och det är oerhört viktigt att förstå att det här är en avbild, Guds avbild, det högre Jagets avbild i den fysiska världen. Och för oss är det lika viktigt att lära sig förstå att jag har förmågan att höja mitt medvetande, jag har förmågan att lära känna sanningen, jag har förmågan att lära känna Gud och de lagar som styr Universum.

Det är just detta som hela den teosofiska undervisningen går ut på; att lära känna sig själv, att lära känna de regler eller de processer som vi är involverade i.

Om vi lär oss att göra detta, då har vi det enorma laboratorium som alkemisterna talade om att arbeta i. Vi kan lära oss att ta till oss, lägga ifrån, ta bort, experimentera.

Vi kan lära känna alla de kvaliteter som det står om i Tystnadens Röst. Tålamod, kärlek, ihärdighet, kunskap och så vidare. Allt detta är ord, förvisso, men de står för stora kvaliteter i naturen och ytterst sett för de sju stora Hierarkierna.

E.M. Och när vi har hört P.B. prata om dessa spännande ämnen så förmodar jag att var och en av er har fått vissa associationer. Kanske har ni tänkt litet grand på något som berör er själv i ert eget liv, saker från andra föredrag eller från böcker ni har läst eller TV-program ni har sett eller fått andra associationer. Och det är ju också en av medvetandets processer, att det är rätt svårt att vara här och nu hela tiden. Det är väldigt lätt hänt att medvetandet viker av här och var, fångas av associationer och vandrar iväg, och så kommer vi tillbaka till nuet igen. Målet med de olika processerna i medvetandet är ju att kunna fokusera mer och mer på att vara närvarande till 100 % där vi befinner oss just nu.

Det är inte bara när vi går på ett föredrag, utan tittar vi på vår egen vardag så finns det väl inte en stund när inte sinnet eller förnuftet hela tiden är igång och väcks upp av olika associationer. Och väldigt, väldigt sällan är vi centrerade och tar emot de möten vi har dagligen i livet med andra människor och situationer. Det är alltså en av tankarna, att vi ska kunna bli bättre på detta, bli mer vakna och mer centrerade i nuet.

P.B. nämnde en artikel som finns i nr 45 av Teosofiska Rörelsen, om Psykisk och Noetisk verksamhet, där speciellt den andra delen av artikeln
talar om att varje organ, varje cell i vilket som helst organ i kroppen har sitt eget minne. När vi till exempel känner oss hungriga så är det cellerna i magen som har ett minne av tidigare måltider och signalerar att nu är det dags. Och varje organ är oftast förknippat med en speciell känsla, och det finns också ett speciellt minne för varje organ.

Vi kan ju tänka på någonting som står i Nyckeln till teosofin, där det talas till exempel om klärvoajans, att vara klarsynt, att äga förmågan att helt och hållet vara i nuet, vilket innebär att vara klärvoajant på en högre nivå. Och då står det att hindret för detta är faktiskt minnet. Det kan tyckas kontroversiellt, att hindret för att se framåt i tiden men också se bakåt i tiden skulle vara minnet.

Men kopplar vi det samman med att allting i vår organism har ett eget minne, förstår vi också att så länge vi påverkas av cellminnena i kroppen, så länge vi som högre individer är så identifierade med kroppen att vi inte ser skillnaden mellan vad intelligensen egentligen är och det redskap vi använder oss av, så länge är vi väldigt styrda av de olika minnen som hela tiden signaleras från vår kropp.

Tanken är att det finns möjlighet till en avidentifieringsprocess, insikten om vem vi egentligen är, förmågan att iaktta vad som sker i kroppen, vad som sker med våra känslor eller i vårt psyke, och se vilka olika rytmer vi har i livet. För när vi börjar göra detta så börjar vi också sätta igång en medveten process där det finns någon som iakttar de olika processerna i oss. P.B. talade om att spåra de olika processerna ända hit upp till triangeln, som symboliserar det högre Jaget. Genom att fokusera här och inta en iakttagande ståndpunkt, betrakta det som händer inom oss i våra olika redskap, så börjar vi förstå. Och inte bara förstå utan faktiskt uppleva att vi är denna inre, eviga människa som kan se alla de yttre rörelserna, alla de yttre förändringarna och ändå veta att det som är inuti mig, det är något mera, detta Något som iakttar är bestående för att kunna iaktta förändringarna.

Och när vi börjar göra detta, då börjar vi från att ha våra olika redskap som passiva principer till att kunna använda dem på ett aktivt sätt, vilket är helt och hållet annorlunda, en mycket stor skillnad. Om vi tänker på Tystnadens Röst så står det att det finns sju olika portar som vi måste gå igenom. För att passera de här sju olika portarna krävs det ett ständigt praktiserande av sju olika dygder. Det är ju inte "bara" så att vi ska leva ett altruistiskt liv för godhetens egen sak, vilket vi naturligtvis också måste göra, men det finns också en hel vetenskap i detta. För varje nyckel till de sju portarna är också nyckeln till en ockult kraft. Den är nyckeln till att aktivt och medvetet använda någon av principerna inom oss.

Så de sju dygderna är inte bara en moralisk fråga eller en godhetsetik, utan det är en verklig vetenskap som vi ofta springer förbi. Vi tycker att "det där med altruism är väl bra, men jag vill lära mig någonting mera". Men hela hemligheten ligger faktiskt i detta. Kanske är det också därför boken Den Hemliga Läran bär just titeln Den Hemliga Läran, eftersom vi så ofta springer förbi själva essensen.

3. Minnen

Men i denna process där vi börjar iaktta oss själva, börjar få kontroll över de kroppsliga cellminnena och i stället kan aktivera andra typer av själsliga minnen, kommer vi in i en helt annan medvetandeprocess. Till hjälp har vi då det iakttagande sättet i vardagen, vi har meditationsprocessen där vi väljer tidpunkt och inriktning, där vi väljer att systematiskt identifiera oss med det inre och se på oss själva från ett annat perspektiv. Detta leder i sin förlängning till en större klarhet och vakenhet under nattens timmar, och i en ännu längre förlängning kommer vi tillbaka med ett intakt medvetande i nästa liv.

Vi har också en annan väldigt enkel metod vi kan ta till hjälp, och det är studiet av teosofisk och annan andlig litteratur, där den gudomliga visdomen kommer fram. Och när vi använder oss av sådana skrifter så säger Robert Crosbie, på ett ställe i The Friendly Philosopher, att vi börjar förändra strukturen på molekylerna i hjärnan och gör dem receptiva eller mera mottagliga för andliga tankegångar och inspirationer.

Så när vi studerar andlig eller esoterisk litteratur – som vi tidigare har sagt kan man välja en stund på dagen när man har möjlighet, men oftast rekommenderas att man gör det precis innan man lägger sig eller precis när man vaknar, eller båda delar – vad vi gör då är att vi tonar in, vi sätter igång en viss vibration i vår hjärnstruktur, som på sikt kommer att förändras om vi fortsätter ihärdigt. Och detta gör att vi under natten på ett helt annat sätt blir mottagliga för den andliga inspiration vi säkert ofta får men inte är medvetna om. Och genom denna process kan vi också medvetet ta ner "kunskap" till dagsmedvetandet, där tanken är att vi ska omsätta den.

P.B. Ja, som vi hör så är det ganska många saker vi försöker få med här i kväll, och vi kanske inte ska omspänna alltför många tankar parallellt. Men det är också viktigt att förstå, att precis som i kvantfysiken så överlappar våra olika tillstånd varandra. Vi har olika sinnesstämningar, olika minnesbilder som kommer fram vid olika tillfällen under dagen, under en vecka, under en livstid. Detta medför att vår identifikation skiftar hela tiden.

Teosofin menar att vi måste lära oss att identifiera oss med vår högre natur. Om vi kort kan sammanfatta att vi har en fysisk materiell sida och en andlig spirituell sida, så är det första vi måste erkänna för oss själva att det finns en djupare andlig dimension i vårt väsen. Detta är ju ganska lätt att klargöra för sig själv. Sedan gäller det att förstå skillnaden mellan mina handlingar under vardagen, att jag verkligen observerar hur jag handlar när jag gör saker. Utför jag mina handlingar för min egen persons skull, eller utför jag mina handlingar med en större vision i åtanke?

Då kan jag hela tiden se var jag har mitt medvetande centrerat. Är jag centrerad enbart på min personlighet eller har jag blivit transpersonell, med andra ord blivit mera andlig i mina handlingar? Jag kan här få ett kvitto på mitt sätt att leva genom att analysera dagens händelser varje kväll, som teosofin menar att vi borde göra.

Vi borde göra en systematisk resumé varje kväll innan vi går och lägger oss, för att se vad som har skett under dagen. Inta en ställning utifrån Självet, en opersonlig icke-fördömande iakttagande hållning, där vi går igenom hela det förlopp vi varit med om under våra vakna timmar.

Om vi gör detta regelbundet får det oss att se vissa sidor hos oss själva, att det finns en struktur, att det finns ett mönster i vårt beteende.

Och speglar vi dessutom detta genom ett regelrätt studerande av teosofisk filosofi, genom att sätta oss in i de kvaliteter som förespråkas till exempel bland de sju dygderna i Tystnadens Röst, så finns det inte mycket att välja på. Eller rättare sagt, det kommer att bli ganska tydligt var vi bör lägga in mera kraft i vårt liv för att förändra de sidor som inte följer den andliga utvecklingen.

Det är helt klart att vi som personer har vissa sidor som vi har utvecklat mera, det säger ju sig självt eftersom vi är personligheter i högsta grad. Och det ska vi vara, vi ska inte kasta ut vår person, men vi ska däremot tämja vårt medvetande.

Vi ska tämja våra känslor, det är inte de som ska kontrollera oss. För vi är inte våra känslor, vi är inte våra tankar. De är redskap, precis som våra sinnen. Jag är inte min syn eller min hörsel, det är något jag använder för att hämta information i den fysiska världen. I känslovärlden har jag andra mekanismer som är viktigare att använda, och så vidare.

När jag har lärt mig att känna in skillnaderna börjar jag syssla med det vi kallar för ockultism eller teosofisk yoga. Jag börjar alltså förena mig själv mer och mer med det andliga. För yoga betyder förening, att söka förening med det högsta, med Gud om man så vill. Vad teosofin vill leda oss till, steg för steg, det är att vi ska komma närmare vår urkälla. Teosofin hävdar också att vi är droppar utslungade ur en ocean, och vår predestination är att åter komma tillbaka till det kosmiska urhavet, den stora oceanen.

I detta cykliska förlopp kan vi medvetet, just där vi står i dag som människor i människoriket, använda oss av en förmåga som ingen annan har. Det är en individualiserad form av begäret – vår vilja – att aktivera viljan, att göra vissa saker. Djuren är mer eller mindre programmerade till att handla utifrån sina instinkter. De aktiverar sig sexuellt genom vissa cykliska månfaser. Men vi som människor kan aktivera oss när vi vill och avaktivera oss när vi vill. Det är viktigt att lära känna skillnaden, att vi är fria, tänkande människor. Det har vi varit i 18 miljoner år, så det är ingenting nytt.

4. Världssjälen

Vi ska lära oss att använda oss av den förmågan, den inre kraften, den inre elden som vi alla måste skruva upp mycket högre så att den inte går på sparlåga, som den tycks göra i större delen av världen. Då måste det gå upp för oss att vi är alla lika, vi är alla en ras, vi är alla själar ifrån en Modersjäl – Översjälen [se DHL I:46]. Vi är väldigt långt borta från det om vi ser på TV-nyheterna till exempel. Det är oerhört viktigt att vi kommer tillbaka till uppfattningen att vi är alla delar av en enhet. Allting är ett, som en del filosofer säger. Mångfalden är ett sken, det är en avbild. Vi måste alltså återta en position där vi identifierar oss mycket mer med den gudomliga sidan av vårt väsen. Inte så mycket med vår fysiska kropp och våra krämpor, våra känslomässiga stämningar och våra känslor i energikroppen. Det är också viktigt men det är ingenting som vi är, det är delar av oss. Det är en delaspekt, det är förmodligen en sjundedel av det vi är. Att kunna se livet utifrån ett medvetande, att det finns ett Kosmiskt förnuft, ett Världsförnuft som man talar om i den gamla filosofin. En Världssjäl, en Fader-sol om man så vill, där alla är strålar, där vi är själar, utstrålande emanationer som alla uttrycker samma kraft, samma energi, men i olika förfinade grader.

Det gäller alltså för oss att använda detta material, med hjälp av den teosofiska kosmologi vi har till vårt förfogande. Det är en massa ord staplade på varandra, men de innehåller verkligen också Instruktioner som vi måste lära oss att omsätta. Och det är någonting som vi alla har mycket, mycket svårt för att ta till oss i vår vardag. Det vet vi, och det är ingenting som någon kan ställas till svars för.

Men vi kan alltid försöka använda oss av de här grundprinciperna, som man talar så mycket om inom teosofin. Som till exempel Paracelsus gjorde under 1500-talet. Det var en man med en mycket stor kunskap, medeltidens störste alkemist. Han åstadkom resultat som har fått gensvar ända in i vår tid, genom hans sätt att lära oss studera relationen mellan makrokosmos och mikrokosmos, sambandet mellan Gud och människan om man så vill, samt de lagar som länkar oss samman. Det ljus, det astralljus som binder samman människan med det gudomliga. Länken häremellan, den hermetiska kedjan som binder oss samman.

Allt det här är någonting som vi verkligen måste fundera kring, försöka meditera över och förstå: vad är det för några magiska krafter som är i görningen? Varför gör jag alltid det jag inte vill göra, och varför gör jag inte det jag vill göra? Det blir oerhört komplicerat när man försöker bryta ner det till sina minsta beståndsdelar. Filosofiskt kan man alltid få ihop det, men att ta till sig det i vardagen, det är en helt annan alkemi.

Tiden rinner iväg här, och vi ska lämna utrymme till dem som är intresserade att ställa frågor.

[Vi går nu över till den allmänna frågestunden.]

M. Jag har funderat lite grand, och allting tycks ju gå ut på att man ska utvecklas till en mogen och ansvarsfull människa. Det var den ena saken. Den
andra är att det var sju olika dygder man skulle ta till sig. Och då är det ju vissa positiva saker man ska tänka på. Men det finns även negativa, och då har vi de så kallade sju dödssynderna. De har väl inte riktigt kommit in i sammanhanget här. Jag tänker då på avunden och vreden och högmodet och sådant. Jag menar att om man utvecklas till en mogen människa, så kan man göra det på gott och ont.

De flesta har ju förmågan att välja, i motsats till djur. Och väljer man då tålamodet i stället för högmodet, är det väl så att somliga människor söker sig mot det goda. Det är ju alltid några människor som söker sig mot det onda, så att det gör ont värre för andra. Så jag menar att man måste vara observant på att människor blir mogna olika, för alla människor som mognar blir inte mogna i ödmjukhet utan i högmod och för att tillskansa sig egna fördelar. Och då får man givetvis ha ögonen och öronen på vid gavel och ta kontakt med sin urskiljningsförmåga.

P.B. Ja, där får man använda sin urskiljningsförmåga, skulle jag vilja säga. Vi kan ju aldrig veta till 100 % när vi lever genom någon annans kunskap än den som är vår egen. Men teosofin är ett sätt att ge oss kunskap, vilket sker på så sätt att den stakar ut en väg som leder oss till en medvetenhet där vi själva kan ta reda på hur livet hänger samman. Samtidigt får vi på vägen vissa beskrivningar hur det ser ut, hur vi ska ta oss fram och vad vi ska se upp för på vägen, eftersom vägen som teosofin förespråkar är en väg som har trampats av många.

6. Instant karma av John Lennon

Många, många har bjudits in att ta sig fram dit teosofin pekar. Många har fallit av på vägen, men vägen har alltid funnits och är alltid öppen för alla. Hur många som sedan når fram till den Sjunde Porten, det vet vi inte riktigt. Och det spelar heller ingen roll. Vad som är intressant för oss är att det finns en tidigare mycket hemlig och förbehållen väg förmedlad till oss, att det finns ett sätt till självstyrd utveckling, att det finns ett sätt att förbränna karma, att det finns ett sätt att leva som raderar ut vrede, avund, rädsla och alla de dödssynder som på något sätt står i vägen för klarsyn och full andlig insikt.

Det är en mycket svår fråga att veta vad vi ska veta. Teosofin kan bara säga att vi inte utan vidare ska acceptera något som sägs av någon profet, föredragshållare eller andlig ledare, utan ta det som idéer, ta till oss det vi kan. Det är klart att inom våra led förespråkar vi den teosofiska undervisningen som den är förmedlad av Helena Blavatsky, det säger sig självt. Annars hade vi aldrig förespråkat de här idéerna, vi hade aldrig lagt ner den energin, om vi inte ansett att den var riktig som vi ser den. Men varje människa måste ju själv pröva i sitt eget hjärta och undersöka om de vetenskapliga ockulta tekniker som finns är riktiga.

Men för att kunna bedöma om det är riktigt så måste vi också vara andligen mogna. Vi är ju inte andligen mogna bara genom att finnas till. Mognadsprocessen kommer när vi aktiverar oss, genom den värme som alstras i vårt beteende. På så sätt mognar allting, så det är oerhört viktigt att vi är igång i en process. För det är genom att vara i rörelse, genom att pröva dessa idéer i vardagen, pröva dem i vårt eget enskilda liv som vi kan mäta om teosofin verkligen är en måttstock som håller, om filosofin som läggs fram håller i alla avseenden. För gör den inte det så borde vi lämna den med en gång, för då har vi ingenting med den att göra.

Men å andra sidan, om det är någonting som vi känner är riktigt, då ska vi också försöka närma oss det med ödmjukhet och försöka förstå det i alla dess enskilda detaljer. Ibland kan det vara små saker i förståelsen som vi inte har förstått, vilket gör att vi inte kommer vidare för att vi har missat just en liten detalj i undervisningen. Det är också därför man inom teosofin och speciellt inom ULT förespråkar mycket omfattande studier för att på egen hand kunna närma sig Mästarnas kunskap, som Helena Blavatsky och andra har förmedlat.

Det handlar om att man ska lära sig se på det teosofiska budskapet som en insikt, som en skrift från högt utvecklade själar, en gudomlig skrift som finns tillgänglig för oss i det tjugonde århundradet. Denna tidlösa, uråldriga kunskapskälla finns här mitt ibland oss, vi behöver inte resa ner till någon asiatisk grotta för att bli initierade där. Det finns så enormt mycket kunskap som inte har varit tillgänglig under tusentals år, men som nu förmedlas öppet inom den teosofiska filosofin. Det finns så många idéer presenterade, som vi kan ta till oss beroende på mer eller mindre andlig mognad.

Men jag tror att ju mer vi studerar teosofin, ju mer vi med vårt sunda förnuft och framför allt med vår intuition lär läsa vad det står mellan raderna, desto mindre blir Den Hemliga Läran hemlig och kommer allt mer att utgöra en levande bok som talar till oss, mycket mer än bara en massa ord som skildrar olika skeden hos raser som levde för mycket länge sedan. Det är egentligen beskrivningar av vårt öde och vår uppkomst, vår artbestämmelse, vår destination, vart vi är på väg. Allt detta finns underbart skildrat i dessa Dzyans Sånger, i Den Hemliga Läran. Hela vårt arv, hela vår framtid finns beskriven på ett väldigt intressant sätt.

U.J. Det har hela tiden talats om andlig utveckling och vårt sätt att nå den. Sedan talas det i Bibeln om att många är kallade men få är utvalda.

Då kan man ju känna sig rätt så droppad, när man söker tänka sig in i vad det betyder. Kan du ge några synpunkter på det? Jag skulle vilja säga att man kan möta människor som aldrig har varit på en teosofisk föreläsning, aldrig funderat på någonting, de är bara så hjärtinnerligt goda i sig själva att det smittar av sig på alla som kommer i närheten. Och de är inte alls medvetna om sitt sätt att vara, de bara är. Jag har en av mina bekanta som är sådan.

P.B. Vad kan man säga om det här? Kan vi få lite hjälp? Vad kan vi säga om den situation vi är i?

U.J. Många är kallade men få är utvalda.

P.B. Vad innebär detta egentligen för oss, teosofiskt sett? Många är kallade men få är utvalda?

A.R. Är det inte så att från början så är många kallade, men sedan har några få blivit utvalda.

P.B. Varför är det så då? Om det nu är få som blir utvalda, som U.J. indikerade lite, kan vi då räkna med att vi skulle höra till dem? Varför skulle vi inte kunna göra det? kan vi ju fråga oss. Vad är det som säger att inte vi kan tillhöra de utvalda? Finns det något samband mellan det M. pratade om, det vill säga mellan andligt mogna människor och de utvalda?

A.R. Det är nog väldigt viktigt att identifiera det där med utvalda.

P.B. Det finns en risk, vilket U.J. är inne på lite grand på sitt sätt, att många kanske känner att .det här är ingenting för mig. Jag kommer aldrig i den positionen, för bergstoppen ligger så högt upp och jag orkar ju inte ens upp till första anhalten, och ännu mindre når jag de sju stegen längre upp.. Hur ska vi närma oss detta så att det arbete som ligger framför oss, den teurgi eller det andliga arbete som varje individ måste utföra, kan bli värdefullt?

Vi talade för ett tag sedan om Pico della Mirandola. Han var en italiensk renässanshumanist som bland annat författade den märkliga skriften Tal om människans värdighet. Denna har gjort att han har gått till historien. Och i det talet är det primära förmågan att välja. Jag kan alltså välja mitt liv. Nu vill väl en och annan komma in och tycka annorlunda om den fria viljan, men är det inte vad som skiljer oss från allt annat i universum, allt annat runt omkring oss? Att vi människor har en förmåga att välja vår utveckling, välja det som är väsentligt att göra. Det är vår skyldighet, vår dharma, att utöva denna förmåga att välja.

Och vad leder den förmågan till, att våga välja? Jo, den kan i bästa fall leda till att jag som individ kan se mig som en andlig varelse. Om jag har förmågan att se mig själv – om än bara för ett litet ögonblick, ett andligt ögonblick – som en gudomlig varelse, då skulle jag också samtidigt kunna se mig som en utvald. Vad är det för skillnad mellan att vara andligen mogen, att vara en gudomlig varelse, eller att vara en utvald?

Problemet kommer när vi börjar acceptera, när vi .parkerar. oss, för att nu använda ett sådant uttryck, i ett tankemönster eller tänkesätt som går ut på att jag är i en situation som är fullständigt ohållbar, att jag alltså inte kan ta mig ur en livssituation. Faktum är: jag är redan gudomlig. Det enda jag behöver göra är att inse det. Och när jag väl har insett det, vilket är en del av mognadsprocessen, måste jag lära mig att utöva den förmåga jag har som andlig varelse. Utvaldheten är ett stort område som vi kanske kan utveckla vidare framöver.

A.R. Men kan man inte också säga att på ett sätt så väljer man ut sig själv genom vissa val? För det där att man är utvald, det finns ju på olika plan. Och det börjar ju definitivt på det första planet, om man så säger.

P.B. Och hur menar du då?

A.R. Jo, med att alla är kallade menar jag att alla har den gudomliga gnistan i sig. Och sedan väljer man väl ut sig själv i första rangen genom att i viljan följa den gnistan, om man så säger.

Sedan är det klart att med Bibeln, som U.J. säger, så är det på ett annat plan, men om man säger människor i vardagen så här, så måste det ju börja på det planet om vi ser det rent praktiskt.

P.B. Ja, det fanns ju en verklighet även under den bibliska tiden, där alla hade sina situationer som var väl så komplicerade som de i vårt samhälle.

A.R. Jo, men jag tänkte på att det kanske rör sig om profeter eller allt möjligt sådant där, uppe på de där nivåerna.

L.T.H. Ibland tycker jag man blir orolig när man tänker på hur många val man gör varje dag, det är inte klokt så många det är.

P.B. Finns det tillfällen då vi aldrig väljer? Sådana här frågeställningar är synnerligen intressanta för hjärnbarken och även för andra processer i vårt inre. Att ta till oss de här frågorna och verkligen sätta oss i stillhet och meditera över dem, för ni kan inte ana hur många associationer (som E.M. var inne på) som väller fram.

A.P. På Gråbrödersgatan fanns det i hallen en devis på väggen: .Att inte välja är också ett val..

P.B. Visst finns det tillfällen då vi aldrig väljer.

A.R. Ja, men nationellt kan vi väl säga, de som är födda i Bosnien har inte valt så mycket, just att vara där. Men de är ju tvingade in i en situation på grund av att de är i den nationella karman, om man så säger.

P.B. Och hur har man då hamnat i den situationen? Det är också en jättekomplex fråga som ter sig märklig att komma in på i dag. Vi ska inte gå in på den nu, för vi är inne på avrundningen. Men helt klart blir detta också föremål för ett föredrag, just det här med den fria viljan och mognadsprocesser. Vad menas med att vara utvald och vad är min plats i tillvaron? Finns det över huvud taget någonsin ett tillfälle då jag inte väljer?

Vi har konstaterat genom åren – och vi håller det väl fortfarande som en devis – att jag är en odödlig varelse, jag har alltid existerat, jag är i en eller annan form hela tiden. Om vi kan ta till oss att vi alltid har existerat, vi är alltså inga skapade varelser i den teologiska meningen utan vi har alltid funnits. Men vi är stadda i olika processer. På jorden kan man gå igenom ett antal olika steg i olika naturriken, och just i dag är vi i människoriket. Men Självet tar på sig olika former. Om jag är en mineralmonad eller en växtmonad, om jag är en djurmonad eller en människomonad, det spelar ingen roll.

7. Antaskharana

Monad är ju den grekiska termen för Ande-Själen (Atma-Buddhi); det var Pythagoras och Platon som använde den terminologin. Om jag är en Monad som är utgången ur Logos, eller en själ utgången ur Världssjälen, så är jag en evig varelse. För Jaget och Monaden och Gudsväsendet är eviga varelser, eviga existenser. Det har en manvantarisk aspekt, om man nu vill använda ett sådant uttryck, det finns en process i det vi kallar för in- och utandning, Guds andning som det så vackert står i Den Hemliga Läran. Där finns aktivitet och vila, ebb och flod, men kretsloppsprincipen är ständigt i verksamhet. Den Yttersta Verkligheten manifesterar sig kretsloppsmässigt hela tiden, och vi är då stadda i den manvantariska processen eller där Logos, Ordet, Universum eller Gud tar gestalt.

Just detta får vi utveckla vidare vid ett annat tillfälle. Detta tillfälle blir nästa vecka och då ska vi försöka ge oss in på ett område som vi sällan har diskuterat. Det blir under Ockulta samtal, det 27:e samtalet vi har i den serien, och heter Karmiska effekter i astralkroppen. Här kommer vi att samla upp de olika ämnen vi har varit inne på under hela månaden och berört på lite olika sätt. Tack för er närvaro här i kväll och välkomna åter.

[Sammanställt den 30 oktober 2010.]

Källor:

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
Teosofisk resumé, av William Judge
Nyckeln till teosofin, av Helena Blavatsky
Tal om människans värdighet, av Pico della Mirandola
Förnuftet och dess krafter, TR nr 71
Psykisk och Noetisk verksamhet TR nr 45

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47

_____________________________________________________________________________________

| Helena Blavatsky Online | William Q Judge Online | Robert Crosbie Online | B P Wadia Online | ULTs hemsida |