En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2000 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Mästarna inför Millennieskiftet
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kungsgatan 16 A, 2 vån
Malmö den 25 augusti 1999
Nr 48 • Serie 4 • December 1999 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 436 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
A.H. Jag hälsar er hjärtligt välkomna till
augusti månads sista föredrag hos United Lodge of Theosophists, och det ska
handla om De Invigda Mästarna. För er som är intresserade av kvällens ämne mer
ingående så ska vi nästa gång i Dharmagruppen diskutera de Invigda Mästarna.
De behandlas även i första kapitlet av Eko från Orienten av William Quan Judge.
Den som vill läsa ännu mer om de Invigda Mästarna har W Q Judges andra bok Teosofins
Ocean, där det första kapitlet handlar om
Mästarna.
Helena Blavatsky fick sina ockulta läror förmedlade av Mästarna, och vi försöker
föra fram deras förmedling i så rent skick som möjligt. Ni kan köpa all denna
litteratur här. Till sist vill jag tipsa om Sylvia Cranstons biografi över Helena
Blavatsky.
Våra föredrag bandas och flera av föredragen skrivs ner. En tidigare Arcana-utgåva [nr 43] handlar just om de Invigda Mästarna. U.L.T. finns utspritt över hela världen och i Programbladet kan vi se vilka de andra Logerna är. Är man intresserad av att bli medlem och sympatiserar med Logens syfte som det beskrivs i vår Deklaration så kan man bli associerad medlem. Anslutningen innebär inga andra förpliktelser från min sida än dem jag själv åtar mig, och att jag accepterar Broderskapstanken.
Före föredraget brukar vi läsa vår Deklaration, och A.P. ska läsa den i kväll.
U.L.T.s DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult
eller sekt men tillhör likväl dem alla.
MÄSTARNA INFÖR MILLENNIESKIFTET P.B. Vi tackar för uppläsningen, och jag vill bara tillägga att vi har fått ett nytt Programblad för nästa månad. Dessutom kan ni efter föredraget ta del av studiegruppens material Eko från Orienten, kap I. Denna text finns också ute på nätet på vår hemsida.
I kväll ska vi tala om Mästarna inför millennieskiftet, inför nästa årtusende. Vi går alltså in i ett nytt årtusende om lite mer än 100 dagar. För många innebär det, tror man, en stor omvälvning. Vi teosofer fäster inte någon större vikt vid att vi övergår till ett nytt millenium. Det är ingen ockult period som kommer att förändra vårt synsätt på något vis. Det kommer att anordnas en stor mängd spektakulära evenemang som lyfter fram denna övergång till nästa årtusende som om det vore något helt extraordinärt. Många PR-jippon kommer så klart att lanseras på olika sätt. Det finns en stor förväntan om att så fort vi träder över till år 2000 (och om alla datorer är justerade på rätt sätt) så kommer livet att bli någonting helt annat. Men kretsloppen som rör sig genom årtusenden åstadkommer inte så väldigt mycket på ett årtusende.
Vad har vi lyckats göra under de sista tvåtusen åren? Om vi ser på den tidsanda som fanns kring Jesu Kristi tid, hundra år före och hundra år efter Kristi födelse, så inträffade ju väldigt mycket, det var en gnostisk period. Det fanns en enorm mängd andligt inriktade grupper som sida vid sida förmedlade religiösa föreställningar. Det fanns buddhister, hinduer och olika helare. Det fanns egypter och esséer, det fanns gnostiker och judar, det fanns perser. Föreställningarna spreds i hela Mellanöstern, i hela medelhavsområdet långt bort till Egypten och Alexandria.
Allt det där växte fram stegvis under de första 500 åren efter Kristus, och kanske kommer vi också att uppleva något liknande framöver, fast kanske inte i detta övergångsskede. Utan vi kanske istället ska fokusera på det som händer just nu, ockult sett, att vi tar ett kliv in i Vattumannens tidsålder, det är mycket mer väsentligt. Enligt teosofin så gick vi in i Vattumannens tidsålder 1897–98. Vi har alltså redan varit inne ungefär hundra år i Vattumannens tidsålder, som många annars menar inträffade 1967 eller 1965. Det finns olika uppfattningar om när tidsövergången egentligen skedde. Men enligt de beräkningar som Mästarna inom teosofin har gjort och som följs i den klassiska räkningen från Asien, så skedde detta 1897–98.
Vi har tagit ett litet kliv in, och det kommer också att innebära en markering för vår tid, eftersom den tidsepok vi är på väg in i, alltså Vattumannens tidsålder, är en omvälvningens period där gamla saker kastas ut. Det som inte stämmer eller det vi inte tycker är riktigt, det tas bort och nya eller nygamla idéer växer fram.Men i kväll vill vi mer fokusera på Mästarna som begrepp, och vi tänker även nästa vecka att tala om Mästarna i Dharmagruppen. Inom teosofin talar man om Mahatmor. Mahatma betyder en stor själ, en stor själ som har bemästrat livets alla konster. En person som kan färdas bortom tid och rum, en person som kan röra sig fritt på olika kosmiska plan.
Teosofin talar om sju kosmiska plan, där vi människor är medvetna på ett plan (det vakna tillståndet). Dessutom rör vi oss i drömmarnas värld och i bästa fall minns vi något från det tredje riket också (det drömlösa). Vi passerar i stort sett genom tre kosmiska plan dygnet runt, det gör alla som finns på jorden i dag. Vi rör oss genom vaket, drömmande, drömlöst och ibland i ett ännu högre tillstånd. Dessa tre tillstånd cirkulerar vi igenom, och teosofin menar att det som ska hända framöver är att vi kommer att bli mer och mer medvetna om de andra tillstånden som finns inom oss, eller dem vi går igenom.
Om vi återgår till millennieskiftet så är det väsentligaste att förstå att dessa Mästare har förvaltat visdomen sedan urminnes tider, närmare bestämt sedan 18 miljoner år tillbaka. De har bevakat, förmedlat och initierat anhängare till teosofin, den visdomsreligion som inkarnerade på vår planet i Lemurien, den tredje rotrasens kontinent för omkring 18 miljoner år sedan. Sedan dess har det hela tiden pågått en överföring av denna visdom. Mästarna har bevarat kunskapen parallellt med civilisationernas upp- och nedgångar. Det har skett många förändringar under de senaste 10.000 åren, efter vad vi känner till i dag
När teosofin talar om dessa enormt stora perioder så ler nästan alla vetenskapsmän i mjugg. De menar: vad har vi för belägg för detta, vad har vi för bevis för att det vi säger är riktigt? Egentligen har vi inga bevis som skulle ha hållit i någon undersökning med moderna mått mätt, eftersom den undervisning som teosofin i huvudsak vilar på grundar sig på klärvoajant forskning eller iakttagelser, samt från Mästarnas personliga vittnesbörd.
Kunskapen kommer från forskning av Adepter som har uppnått en djup andlig insikt. De kan se på flera nivåer, de kan uppleva och de har ett intakt medvetande genom sina sju sinnen. Adepterna kan förflytta sig i tiden och har bevarat sina insikter, dels i sitt själsliga medvetade i sitt hjärta, men också i en mängd manuskript, i en mängd gamla fragment inristade i tempel och i sten. Böcker som är förvarade i hemliga tempel där många av dem finns bevarade – återigen enligt teosofin – i Indiens alla märkliga underjordiska gångar och i Tibet på ensliga platser.
Även i Europa och i Egypten sägs det till exempel att hela det alexandrinska biblioteket med sina 700.000 pergamentrullar skulle ha brunnit upp. Men så har ej skett, ty det är bara en liten del som har brunnit upp, och en mängd av dessa manuskript finns fortfarande någonstans inom räckhåll för de Invigda. Då och då kommer ett manuskript fram igen som man trodde var förlorat eller hade försvunnit. Men det förklarar ändå inte förlusten av de omkring 700.000 manuskript som försvann tidigare. Frågan kvarstår – var finns dessa manuskript?
Men i kväll ska vi inte diskutera vad som finns eller inte finns kvar av det alexandrinska Serafis-biblioteket. Vad som är intressant att notera är att detta nätverk av Mästare sedan urminnes tider har bevarat dels kunskapen inom sig själva men också tagit vara på manuskript, avskrifter från gamla manuskript som har någonting att lära oss människor. Och de har bevarat dem utom räckhåll för personer som inte bör få ta del av dem, människor som är avundsjuka eller som fruktar den teosofiska filosofin eller den esoteriska vetenskapen.I stort sett är det kyrkans teologer från olika religiösa läger som är irriterade på andra världsbilder än den man själva förmedlar. Det kan gälla hinduiska, buddhistiska, taoistiska eller kristna präster. För de har alla sina dogmatiska religiösa förhållningsregler som skiljer sig markant på många punkter från visdomsreligionen eller teosofin. Men Mästarnas syfte är att bevara denna kunskap, och när tiden är inne släpper De återigen fram denna kunskap i större eller mindre skala för en grupp människor, en grupp själar som är mottagliga för denna kunskap. Vi har sett detta ske många gånger i historiens lopp.
Vi kan ta renässansen med Pico della Mirandola [se Arcana nr 4] i spetsen, beskyddad av familjen Medici som fick ett enormt uppsving i Italien på 1400-talet. Där genomsyrades hela samhället på olika sätt av denna andliga renässans. Där studerade man också de gamla Mästarna – Hermes och Orfeus – och höjde dessa kloka Mästare till skyarna. Precis som vi i dag gör inom teosofin. Man har sedan länge gjort det inom slutna sällskap såsom rosenkreutzare, frimurare, kabbalister och hermetister. Några av dessa har arbetat genom underjordiska rörelser som i stort sett hyser samma inställning som teosofin förespråkar.
Här handlar det mycket om Mästarnas rörelse i tiden, dessa Mästare som är mer eller mindre odödliga. Inte till kroppen men till själen. Vi har hört talas om stora män som till exempel greven av Saint Germain [se Arcana nr 8]. Så det finns en hel del personer som har gjort sig märkbara i historien, men för allmänheten är de fortfarande fiktiva personer eller individer som har satt griller i huvudet på kända personer, kungliga eller ej. Men faktum är (enligt teosofin) att dessa Mästare har rört sig genom århundraden, och gör det fortfarande.
Och det är återigen en sådan där obegriplig tanke för nutidsmänniskan, att människan kan sträcka ut sin ålder och att man kan röra sig genom flera århundraden, att man kan förlänga livet. Allt det där betraktas ju som rent nonsens, som alkemistiska spetsfundigheter eller hur vi nu vill uttrycka det. Men teosofin är tydlig också på den punkten och fasthåller hela tiden sanningshalten i att Mästarna kan förlänga livet i sin fysiska kropp upp till 400 eller 500 år.
Mästarna skiftar kropp väldigt sällan under den period när de väl en gång uppnått sitt Mahatmaskap. Det är helt klart att De återigen byter kropp, men det väsentliga är inte det fysiska framhävandet av en kropp utan det handlar mer om medvetandet och den kunskap och den makt som står bakom. Och än i dag finns dessa (kanske en handfull Mästare) fortfarande kvar och arbetar med de grupper som är villiga att sprida och förmedla just den filosofi som de själva mest av allt vill att vi alla ska ta del av i vår nuvarande vetenskapligt inriktade tidsålder. Detta är en enormt storslagen tanke, men svår att förstå.
Dessa Mästare levde och verkade inte bara långt tillbaka i tiden eller under Blavatskys tidsepok, utan de har alltid funnits och finns fortfarande. De kommer alltid i framtiden att arbeta med människor som är intresserade av att förändra sitt liv och förändra omvärlden, och som är intresserade av att göra någonting för att vår värld ska bli lite bättre än den nu är.Syftet och målet med den teosofiska undervisningen är ju bland annat att föra ihop öst och väst. Att ta det fina som finns i Österlandet och para det med det fina som finns Västerlandet, och bilda en sorts syntes av de idéer eller filosofier som finns. De ska växa fram och bli något av en framtidens religion. Och vi kan säga att teosofin är, som det sägs någonstans, en hörnsten som är lagd till de framtida religioner som kommer att utveckla sig. Vi människor är på den punkten ganska "frusna" i vårt tänkande, för vi tror att det förmodligen inte kommer fler buddhor, någon ny Jesus eller Muhammed eller någon annan stor gestalt. Det är ett stort misstag vi gör här.
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas Avatarer och Invigda Mästare även framöver. Högt upplysta själar som inkarnerar här på jorden och förändrar gamla idéer. Och återigen kommer vi att förstå när detta inträffar – om det nu sker under vår livstid får vi se – att en stor själ återfötts till jorden för vår frälsning skull. Vad som är helt tydligt är ju att det har lagts en ny grundsten med den teosofiska filosofin genom Mästarnas hemliga undervisning.
I varenda New Age-bok vi läser i dag – och det finns en mängd på svenska och än fler på engelska – är alla rörande överens, vänner som fiender till teosofin, att teosofin och Helena Blavatskys filosofi har satt en ganska stor prägel på det alternativa tänkandet, på det esoteriska tänkandet. Det är både forskare och förespråkare, likaväl som motståndare och bittra fiender ganska överens om.
Så alla har på något sätt tagit ställning för eller emot hela begreppet teosofi, Mästarna och Blavatsky. Det utgör ett helt paket. Antingen accepterar man Mästarna som ett faktum eller så gör man det inte. Vi teosofer accepterar att dessa Mästare regelbundet sänder ut sina lärjungar i världen och regelbundet lär ut en viss del av den esoteriska vetenskapen till de människor som av sin karma och av tiden är redo för att just då ta emot en ny undervisning.
Det är deras karma, det är deras rätt att få denna undervisning. På grund av den karmiska lagen så framträder Mästarna – lärare som undervisar en grupp människor, stor eller liten. De får lära sig en portion, en del av den hemliga visdomen. Det är Mästarnas uppgift att när tiden så tillåter lära ut en del av den hemliga visdomen.
Om vi läser böcker som Isis Unveiled eller The Secret Doctrine av Blavatsky, kan vi med en gång konstatera att alla de individer hon omnämner i sina skrifter har satt stor prägel på sin samtid och fortfarande åtnjuter ett visst renommé. De har alla åstadkommit någonting för mänskligheten. Jag tänker på personer som Franz Anton Mesmer, Claude Saint Martin, eller andra kända gestalter som greven av Saint Germain, Pythagoras, Platon, Hermes och Orfeus.
Om vi går tillbaka i tiden och till Österlandet så finns till exempel en hel mängd kineser och tibetaner som har grundat sina skolor. Tsong-Kha-Pa och hela den nytibetanska buddhismen vilar i grunden på Gelupka-orden, som Dalai Lama personligen tillhör. Dessa arbetar konstant, var och en från sina förutsättningar, med att föra ut de gamla esoteriska sanningarna om karma och reinkarnation. De ser livet som ett ständigt kretslopp där meditation leder oss till en process där vi kan rena vårt medvetande och komma närmare och närmare det klara ljuset.
Alla dessa olika inriktningar som alla på något sätt har en Mästare bakom sig hämtar kraften, enligt teosofin, från ett och samma Broderskap, från ett och samma nätverk av Mästare som har varit aktiva ända sedan 18 miljoner år tillbaka. Och då frågar man sig ju helt osökt: kommer inte dessa Mästare att fortsätta in i nästa årtusende? Eller kommer de att sluta vara verksamma? Knappast. Deras uppgift är att föra ut kunskap.
Deras huvudsakliga uppdrag är att hjälpa och lära andra. Det handlar om hjälp till självhjälp. De är ju dessutom så visa och så kloka att de inte bara är intresserade av en mängd anhängare, det går det inte ut på. Utan det gäller något mycket mera, att utveckla ett fåtal individer som i sin tur kan föra vidare en kunskapstradition in i framtiden. Det är där vår utveckling finns. Många av oss som kommit till teosofin har kanske gjort det på äldre dagar eller som medelålders. Men om vi från början hade fått gå i skolor eller fått lära oss i hemmet hur livet gestaltar sig enligt teosofin, då hade våra liv kanske också varit någonting helt annat.
Det har sagts inom teosofin att framtiden kommer att bli ganska förändrad. Vi kommer att genomsyras mycket mer av dessa urgamla visdomstankar. Det kommer att ske en förändring, både genom en materialistisk riktning hos människorna och genom en andlig spirituell riktning. Vi kommer att bli mer och mer uppdelade i två grupper av människor.
Det beror på oss själva; på vilken sida vill vi stå? Vill vi sätta fröna och utveckla oss i en riktning mot det materiella, eller vill vi försöka hjälpa till och arbeta för det spirituella och det andliga? Det är klart att vi vill hjälpa till med det andliga. Men då frågar man sig återigen: hur gör man det på bästa sätt? Finns det ett sätt där jag som enskild individ kan göra någon egentlig nytta? Ja, menar teosofin, det finns många saker vi kan göra som enskilda individer för att hjälpa till. Mästarna är bevararna, de som håller i kunskapen. De är kunskapen personifierad. Men de kan inte träda fram själva. Vi skulle inte klara av att möta dessa högt andligt utvecklade varelser.
Man behöver bara gå tillbaka hundra år i tiden, till Helena Blavatskys tid i Indien, där man började lansera idéerna om invigda Mästare med ockulta förmågor. Många engelsmän som levde i Indien på den tiden blev fullständigt saliga i dessa idéer. Det enda de intresserade sig för var att få fram så många bevis som möjligt. Så många fenomen och mirakel skulle göras för att bekräfta Mästarnas storhet.
Det ligger en stor kraft bakom den teosofiska rörelsen, men Mästarna är inte till för att producera eller skapa mirakel. Några föreslog till exempel att om de kunde ge ut London Times en dag innan den kom ut, exakt som den kommer att se ut, så skulle alla engelsmän bli teosofer över en natt, vilket säkert är alldeles riktigt.
Men Mästarna svarar: Vi är inte här för att göra en mirakelklubb, vi är inte här för att skaka om människors grundvalar till den milda grad att vi antingen blir betraktade som gudar eller som onda krafter som kan manipulera. Det är inte vad de är till för, utan vad de vill åstadkomma är människor som inte går på kryckor. De vill uppnå och skapa någonting som man med moderna ord kan kalla för hjälp till självhjälp.
Mästarna vill att vi lär oss förstå de naturlagar som styr tillvaron, att vi studerar den esoteriska filosofin, att vi börjar omsätta den i praktiken i våra liv, att vi börjar leva och verka för att sprida detta. Dels först genom att själv leva så, men sen också genom att lära dem som finns runt omkring. Varje människa blir då en medelpunkt, ett centrum för sin verksamhet, där kärlek och visdom utstrålar.
Detta menar Mästarna var det viktigaste. Det var ointressant om De visade upp sig eller inte. Det förekom ju ett stort sökande efter dessa Mahatmor under Blavatskys tid. Och de medlemmar inom den inre kretsen som rörde sig längs Blavatskys fotspår och gavs ynnesten att få träffa någon av Mästarna, har i de flesta fallen skrivit ner fantastiska berättelser om hur detta förändrade deras liv.
Det är helt klart att dessa personer träffade sådana Mästare på grund av sin karma. Detsamma gäller i vår tid; varje person i dag har samma möjligheter som man hade för 100 år sedan, för 200 år sedan, för 50.000 år sedan, för en miljon år sedan, på Atlantis eller på Lemurien ännu längre tillbaka i tiden.
Det hänger inte så mycket på Mästarna som vi föreställer oss, utan det hänger mest på oss själva. Hur gör vi oss redo för att möta Mästarna? Gör vi oss redo, är vi intresserade av ett möte över huvud taget? Och om vi är det, kan vi då föreställa oss att det finns andligt upplysta själar som arbetar bakom kulisserna? Kan jag som enskild individ göra mig mottaglig för deras inflytande?
Innan jag träffar dem personligen kan jag vara säker på att känna deras inflytande. Och när jag börjar känna deras inflytande i min egen sfär, i mitt eget liv, då kan jag vara på det klara med att mötet så småningom sker. När jag är redo och när Mästarna anser att det är fruktbart för mig.
Man måste fråga sig: Vad kan ett möte åstadkomma? Vad är det jag verkligen vill? Vill jag se en vacker skepnad av en Mahatma, eller vad vill jag egentligen med ett sådant möte? Mästarna säger själva: Det är oväsentligt att ni träffar oss i fysisk kropp eller inte. Ni kan träffa oss i vår astrala form, vi kan dyka upp i era drömmar, vi kan ta er till platser vart ni vill, vi kan visa oss på många olika sätt.
Vad skulle syftet vara? Varför ska vi göra det? Vi är inte intresserade av att ha en massa människor som följer oss blint. Vi vill att alla människor på jorden själva ska börja tänka och fundera på varför de lever på jorden. Vad är det för spelregler som gäller? Varför sitter jag i den situation som jag befinner mig i just nu? Vad är det som har gjort att tillvaron ser ut som den gör?
Och svaren på frågorna finner vi i den teosofiska filosofin; självstyrd utveckling. Det är vi själva som kollektivt tillsammans har skapat den värld vi lever i. Det är vi själva som har skapat det individuella livet som vi lever i dag. Och det är också vi själva som skapar framtiden, på det sätt vi bemöter livet i dag. Om dessa enkla frågor blir besvarade för oss och om vi börjar leva efter dessa begrepp, så gott vi nu kan, så kan vi vara säkra på att vår karma kommer att förändras därefter.
Jag kan vara förvissad om att ingenting kommer att gå förlorat, för det handlar om karma, lagen om orsak och verkan. Det är frågan om energi som inte kan försvinna. Mötena med dessa högt upplysta själar, som vi kallar för Mästare eller Mahatmor, är någonting som många inom teosofin och speciellt inom de inre kretsarna strävar efter och ser som kanske något av deras mest lyckliga ögonblick.
Men man måste då också ha klart för sig att dessa Mästare som genom årtusenden har blivit initierade genom olika uppdrag, genom olika prövningar, genom olika aktiviteter, att ingen av dem har kunnat bli en Mästare över en natt. Dessa Mästare har genom blod, svett och tårar skaffat sig en position i naturen under långa epoker. Att bli en Mästare är inget som kan göras under ett enda liv. Enligt teosofin krävs det att i sju liv intakt hålla levande tjänandet, att arbeta för mänsklighetens förbättring och utöva medkänsla, för att kunna bli en Invigd.
I Tystnadens Röst nämns underförstått på flera ställen hur vi ska utveckla oss. Och var och en förstår ju hur svårt det är att bara i ett liv leva kärleksfullt. Att konstant hela tiden leva "i harmoni med de kosmiska lagarna" är det som successivt skapar ett rent medvetande. När vårt medvetande är så rent att vi kan möta ett annat lika rent medvetande, först då är vi redo eller mogna för ett möte med en Mästare. Det är först då som dessa möten kan ske. För annars blir vi bländade av det ljus som Mästarna sänder ut, både bokstavligt och andligt sett. Så mötena kan aldrig ske förrän vi själva har gjort oss rena.
För att komma tillbaka till Mästarnas verksamhet så kan man åtminstone konstatera att det finns inte en stund då dessa Mästare vilar, utan de är hela tiden aktiva med att vägleda så många de någonsin kan, som är villiga att följa de regler som gäller. De har i alla tider inspirerat personer på många olika sätt, vilka i sin tur har gjort fantastiska insatser för att hjälpa andra.
Och det är just vad det handlar om: att ge andra en chans att se livet som det verkligen är. Det handlar inte om att dyrka Mästarna, inte alls. De vill inte ha det så. Utan de föredrar, enligt sina egna uttalanden, att röra sig bakom kulisserna, som scenarbetare bakom ridån. Mer eller mindre osynliga, men ändå inte utan ett inflytande.
Och vad gäller de människor – kanske inte alla teosofer i den bemärkelsen att de är anslutna till ett teosofiskt sällskap – som direkt har ansvaret för många människors utveckling, kan vi vara på det säkra med att Mästarna har sitt inflytande. Att de vägleder själar som i sin tur har höjt sig över det vanliga tänkandet.
Jag kan tänka mig många personer som på något sätt har gjort insatser för att hjälpa andra. Vi har t ex politiker som Nelson Mandela eller Vaclav Havel. Det finns många personer i modern tid som vi knappast skulle se som teosofer. Jag är övertygad om att många av de viktiga förändringar som har gjorts under den senaste tiden har en koppling med nätverket av Mästare, som inte bara arbetar för ett teosofiskt samfund. De arbetar för att förändra medvetandet, enskilt och kollektivt. Att förändra vårt sätt att tänka, vårt sätt att se på varandra, vårt sätt att hjälpa varandra. Det är vad de arbetar för. Åtminstone kan vi förstå det så om vi läser den teosofiska litteraturen.
Eftersom kommande millennieskifte är ett tillfälle där många förväntar sig stora förändringar så behöver vi ju för den sakens skull inte utesluta – bara för att det inte faller in på någon ockult period – att inte saker och ting kommer att ske. Det kommer att ske en mängd förändringar framöver, och jag är helt övertygad om att Mästarna då också har ett finger med i spelet.
Utvecklingen beror naturligtvis på vår samlade kollektiva karma. Det hänger på oss som människor, vi som nation, vi som en liten grupp människor; är vi redo att förändra det gamla till något nytt och bättre? För det är vårt samlade medvetande som drar till sig dessa högt utvecklade själar. De kan ingenting göra förrän ett starkt behov finns, en stark längtan att vilja förändra.
När detta behov infinner sig, varhelst det är på jorden, så är det dessa Mästares skyldighet att hjälpa till, så gott de nu kan inom ramen för karmalagen. Att skapa nya möjligheter, att skapa nya förändringar, att skapa situationer som kommer att leda till att vi skapar en bättre värld. För det handlar återigen om att vi som "oskyldiga individer" och själar gör saker och ting mot vårt bättre vetande. Vi har inte ännu full insikt, vi har inte full gnosis. Därför kan vi inte heller ta de rätta stegen, för att kunna göra det behöver vi en viss vägledning. Och det är denna vägledning som Mästarna står för.
Sedan finns det ett annat och djupare sätt att förstå Mästarna. Vi har ju vår egen inre Mästare, vårt högre Själv. Atman inom oss, den sjunde andliga principen. Denna kommer i Vattumannens tidsålder att aktiveras mycket mer än den någonsin har gjort. Alla själar som är stadda i utveckling (vilket vi alla är) arbetar på den stråle man skulle kunna kalla för tjänandets eller kärlekens väg. De själar som vandrar på den vägen (inom sin hierarki) kommer att känna att de är på väg mot någonting nytt, eftersom alla då lever i en stråle, i en frekvens, i ett ljus som leder mot ett nytt mål.
Vi lever i en värld där allting förändras. Och i vår värld kan man inte bara förändra allting, man måste också ersätta det gamla med någonting nytt. För ersätter vi det inte med något nytt så får vi anarki, och det är definitivt inte vad vi vill. Då är det bättre att vi har kvar den gamla ordningen, än att ha fullständigt kaos. Vi vill ha förändring men vi vill också ersätta det gamla med någonting bättre. Och gör vi det i enlighet med de teosofiska principerna så tar det omkring hundra år för de nya idéerna att gro in i vårt medvetande.
Tyvärr så tar det lång tid för vårt medvetande att förändra sig. Som den gamle teosofen Paracelsus skrev i en av sina böcker: "Det som är det ena århundradets osanning är en självklarhet i nästa århundrade." Det tar tid för vårt medvetande att förändra sig. Och vi kan nu, med facit i handen, studera många idéer som teosofin verkligen var pionjärer på att initiera i vår tankesfär. Med Mästarna i bakgrunden och Helena Blavatsky (med W Q Judge och andra) så förmedlades en mängd avancerade idéer. Några av de idéer som framfördes var karmalagen, reinkarnation, själens utveckling, meditation, raja-yoga och nära-döden-upplevelser.
Alla dessa idéer har teosofin gjort tillgängliga för många människor, ända sedan 125 år tillbaka. I teosofins fotspår har naturligtvis även en mängd andra grupper vandrat, men det spelar ingen roll. Den gemensamma nämnaren är ändå att de flesta av oss accepterar dessa idéer. Om vi sedan kallar dem för teosofi eller inte är en annan historia. Men de initierades i vår tankesfär för omkring 125 år sedan, de har inte funnits tidigare här i Västerlandet i någon större utsträckning. Innan dess hade vi ett helt annat synsätt, och först nu börjar de nya idéerna bli märkbara.
Man talar om ett paradigmskifte, som innebär att nya tankemönster har utvecklat sig. Och det kommer att göra sig gällande både i vår ekonomi och i vår globala och lokala politik. Det tar kanske ytterligare hundra år innan de nya mönstren har blivit klart och tydligt utkristalliserade. Vi kan vara säkra på att den politik vi har i dag kommer att bytas ut mot någonting som vi ibland kallar för parapolitik. Alltså en förändring som är baserad på universella sanningar. Inte bara baserad på vissa individer och deras ekonomiska vinster, utan man tar hänsyn till alla människor. Det är dessa begrepp som vi inom teosofin så gärna vill hjälpa till med att sprida, eller åtminstone att hålla tillgängliga.
Det var litet om Mästarna inför det kommande millennieskiftet. Ordet är fritt. Vi ska återigen ha vår lilla frågestund, så ställ gärna frågor nu.
E.M. Teosofins filosofi säger att det i de sista tjugofem åren av varje århundrade görs en kraftimpuls av Mästarna. Innebär det då, när ett nytt millennium inleds och vi avslutar ett sekel, att Mästarnas inflytande blir mindre märkbart?
P.B. Nej, jag skulle inte vilja säga att det blir mindre märkbart, utan det kommer tvärtom att bli ännu mer synliggjort. Den impuls som har gjorts och som görs nu fram till år 2000 är mycket stark och motsvarar Atma-Buddhi i kvalitet. Den får sin frukt under de 75 nästkommande åren. Så vi kan säga att de frön som såddes i Blavatskys fotspår, de blommade upp under hela 1900- talet fram till 1975. Det är förståeligt att den tiden måste gå för att de nya idéerna ska genomsyra och bli ett med oss på ett märkbart sätt.
Så jag skulle inte vilja säga att inflytandet slutar. Jag tror inte att inflytandet slutar bara för att den Sjunde Impulsen upphör år 2000. Det innebär bara att den kraftansträngning som är gjord de sista 25 åren får verka ut. Det är ungefär som att fylla på ett glas, det blir fullt efter en stund och sen kan vi inte fylla på mer, då rinner det över. Det är samma sak med dessa idéer som är förankrade i det kollektiva medvetandet. Vi kan bara ta emot ett visst antal idéer, sen måste de bli förstådda innan vi kan bygga på med fler.
När Blavatsky skrev sin bok Den Hemliga Läran, som var tänkt i fyra delar (och faktiskt blev färdig i fyra delar), så utkom endast två delar. Blavatsky skriver i den andra delen: "Beroende på bemötandet av dessa två volymer, kommer ytterligare ansträngningar att göras för att fullfölja och publicera de andra två delarna." De utkom aldrig, men de blev skrivna. Så man kan ju fråga sig hur pass långt ett inflytande kan sträcka sig.
Vi kan klart konstatera att de idéer som HPB kom med, eller som Mästarna förde fram genom henne, fortfarande inte har verkat fullt ut. Och på samma sätt kan man då säga att många av de idéer som tidigare har lanserats kommer att spela en stor roll framöver. Och det är likadant med inflytandet från Platon som inte har upphört för att han gick ur tiden för 2000 år sedan. Detsamma gäller Pythagoras, som levde för 2500 år sedan, och Krishna som levde för 5000 år sedan. En miljon hinduer öppnar Bhagavad-Gita varje morgon, liksom många teosofer också gör.
Inflytandet upphör ju inte för att en Mästare "dör" eller för att en period "tar slut". En direkt insats kanske inte gjordes under åren 1900–1975, utan då fick det som hade förmedlats användas av oss efter bästa förmåga. Det är inte omöjligt att en hel del material kan dyka upp senare (HPB:s två opublicerade delar av Den Hemliga Läran till exempel). Sådant har inträffat bl a i rosenkreutziska sammanhang, där dokument av Christian Rosenkreutz har dykt upp flera hundra år senare. Vem säger att hemligt material ur den teosofiska världen inte kan göra likaså?
Ni kommer väl ihåg Johann Valentin Andreaes bok Det Alkemiska Bröllopet. Jag tror vi kommer att få se ett mycket större inflytande av dessa teosofiska och oerhört dynamiska idéer. De kommer att rota in sig mer och mer, det är jag helt övertygad om. Vi får väl se inför nästa årtusende vad som händer. Det är helt klart att om vi följer den teosofiska cykeln (7 x 100 år) så är denna period enligt teosofin avslutad nu vid år 2000.
Den teosofiska Impulsen som initierades av Tsong-Kha-pa pågår alltså i sju århundraden och vi är inne i det sjunde århundradet. Så en ny cykel måste nu påbörjas. Vi är inne i den sjunde fasen av en initieringsprocess som började med Tsong-Kha-pa på 1300-talet. Deras stora ansträngningar kommer självklart att fortsätta. Hur det nu kommer att ske får vi se. Det cykliska och ständiga förmedlandet av esoteriska tankar är ingenting som upphör för att vi skiftar årtusende eller att våra ledare byter kroppar, utan det är ett ständigt pågående program.
Vi är nu i femte rotrasen, [i den femte underrasen], och den sjätte underrasen håller på att utvecklas på den amerikanska kontinenten. Allt detta kommer att leda till den sjunde underrasen ända fram till den sjätte rotrasen. Sedan kommer en ny kontinent att resa sig upp i Stilla Havet – den sjätte rotrasens hemvist. Detta är teosofins långsiktiga utveckling för människan.
[HPB säger i Den Hemliga Läran publicerad 1888, i andra bandet på sidan 448 följande:
"Sålunda lär den ockulta filosofin, att även i vår tid förbereds under våra egna ögon daningen av en ny ras och nya raser förbereds, och att det är i Amerika som omdaningen skall äga rum, samt att den redan i tysthet har börjat.
Förenta Staternas amerikaner har genom stark uppblandning med olika nationaliteter och äktenskapsförbindelser med dem redan blivit ett folk för sig, nästan en ras av sitt eget slag, efter att ha varit rena anglosaxare för knappt trehundra år sedan....Sålunda har amerikanerna inom blott trehundra år blivit en "förberedande ras" tills vidare, innan den blir en ras för sig, och redan nu skiljer den sig avgjort från alla andra nu existerande raser. De är kort sagt utsädet till den sjätte underrasen och kommer helt säkert inom ytterligare några århundraden att bli banbtytare för den ras, som med alla sina nya egenskaper måste efterträda den nuvarande europeiska eller femte underrasen."]
A.P. Tror du att det fortsätter att accelerera så fort som det hittills har gjort under de sista 25 åren?
P.B. Ja det tror jag. Vi är dessutom inte bara inne i de sista 25 åren av ett århundrade, vi är också inne i en period som vi kallar för Kali-Yuga, och den varar i 432.000 år.
A.P. Hur många tusen år?
P.B. Den har redan pågått i ca 5000 år och den varar 432.000 år, så vi har bara tagit ett litet kliv. Lite mer än en hundradel har vi klivit in i den perioden, och den perioden är ett kännetecken på att vår tidsuppfattning rör sig fyra gånger snabbare, tiden går fyra gånger snabbare, den är fyra gånger kortare än de tre andra yugorna (kretsloppen). Det är fyra gånger så svårt att utvecklas andligt under denna period kan man också säga. Den är grövre och mer materiell, det är svårare att hitta rätt och mycket lättare att falla för frestelser, prövningarna är fyra gånger större.
Men i denna period är möjligheterna fyra gånger större också, för den som vandrar rätt på "Vägen", för den som följer de riktlinjer som är utstakade. Och det är där vi teosofer teoretiskt har en chans att hjälpa till i världen, om vi bara förstår budskapet, om vi bara förstår vår uppgift. Ett fåtal människor kan åstadkomma oerhört mycket genom att hålla eller göra tillgängligt teosofins filosofi på jorden.
Vi kan skapa oss en framtid för oss själva och för andra på ett sätt som inte har varit möjligt på mycket länge. Just på grund av att så mycket av livets mysterier har lagts på bordet, mer eller mindre öppet, som det sällan har gjorts tidigare. Och det är just för att vi är på tröskeln till Vattumannens tidsålder, vi är i de sista 25 åren på en initieringscykel (100 år) som sträcker sig över sju sekel.
Vi är också inne i en 5000-årscykel av Kali-Yuga som just är avslutad, så det är många cykler som korsar varandra. Om det är något budskap som är tydligt i teosofin så är det att ju fler cykler som korsar varandra desto större möjligheter, ju större saker kan hända just vid de tidpunkterna. Vi vet att vi lever i en övergångstid. Det sägs på nästan var sida av all litteratur vi studerar.
A.P. Hur kan det vara så? Varför sker det mera när cyklerna korsar varandra?
P.B. Det är ju övergångsperioder från ett stadium till nästa, och på grund av detta så förbereds nästa cykels material. Uppbyggandet av nästa kretslopp kräver att det finns tankematerial, en form av filosofi som kan användas som grundsanningar för hela nästa cykel. Därför träder många fram just då, för att hjälpa till i den processen.
Det är också viktigt att de första grundsanningarna som läggs är de rätta. Därför framläggs också stora insikter just vid dessa övergångsperioder. Det är ju därför – menar många inom rörelsen – som vi borde vara extra uppmärksamma, extra försiktiga, extra lyhörda just på grund av att vi befinner oss karmiskt i en situation som vi inte riktigt förstår vikten av, d v s vår egen framtida utveckling. Detta gäller också för många andra, som inte har förstått dessa samband.
Vi är också ansvariga för att hjälpa utvecklingen i riktning mot en bättre värld med större insikt eller gnosis. Det är inte bara en fördel att ha kunskap, kunskapen måste också användas, ansvarsfullt och medvetet till gagn för andra. Det är ju därför vi har fått den, och det är därför vi ska ta emot den. Inte enbart för vår egen del utan framför allt för att hjälpa andra. Så har vi insett den delen av undervisningen – där det går ut på att hjälpa och lära andra – så tror jag det blir rätt tydligt att den period vi är inne i nu är just en sådan period, ett vägskäl för många människor, där vi måste välja sida.
Många människor inser inte riktigt att de står precis på tröskeln till någonting stort, så de har svårt att bestämma sig för vilken väg de ska gå. Därför är det helt avgörande hur många som kan stå upp för värderingar som förmedlar ett alternativt synsätt. Många är redo nu att ta emot kunskap. Denna förändrade världsbild, detta nya paradigmskifte, detta nya synsätt vill vi gärna kalla teosofiskt.
Detta kommer att förändra vårt sätt att agera, vårt sätt att hantera den nya tillvaron. För det är ju hela tiden karma-tiskt betingat. Kan jag acceptera karmalagen? Möter jag exakt den karma jag själv skapat? Kan jag acceptera reinkarnation? Är jag en odödlig varelse som återföds i en lång serie inkarnationer?
Om de här tre idéerna sitter järnhårt och jag lever efter dem, då kan jag flytta berg. Jag kan hamna i vilken situation som helst. Ingen kan rubba mig. För jag har ju precis alla dessa gyllene nycklar i min hand som krävs. Jag gör inga felsteg, de har jag lagt bakom mig. Det jag har gjort kan jag inte ändra på, men det jag möter kan jag hantera på ett klokt sätt. Jag kan få ett elände, det spelar ingen roll. Det jag bemöter i dag är vad som spelar roll, där ligger framtiden. Det som redan är gjort är passé, historia, det kan jag inte ändra ett dugg på. Men jag kan ändra sättet jag bemöter det på.
A.H. Kan jag förstå verkan så kan jag också lösa upp orsaken genom att möta mig själv.
P.B. Möta dig själv?
A.H. Jag möter ju orsaken i verkan, men jag kanske inte förstår det nu. Om jag kunde lösa upp verkan så kunde jag förstå orsaken. Då möter jag mig själv på något sätt.
P.B. Ja du möter dig själv hela tiden.
A.H. Ja det vet jag, men det gäller ju att förstå det.
P.B. Att förstå sambanden är vad livet går ut på. I den mån min förståelse är tydlig så har jag ett underlag för att hantera det som kommer. Men jag kan för den sakens skull inte lösa upp det jag har skapat. Den energi som är skapad är skapad, den rör sig likt en bumerang. Jag kommer inte åt det, men jag kan lära mig att hantera det på ett klokt sätt, och detta menar vi är det enda vi kan lära oss att göra. Att bemöta vår karma på ett sådant sätt att vi inte skapar ytterligare karma som läggs på oss och som invecklar oss i nya onödiga komplikationer. Tvärtom så måste jag lära mig att balansera ut min karma när jag bemöter den och på så sätt skapa bättre förutsättningar för framtiden, för mig själv och för andra. Detta borde vara mitt mål och min strävan.
E.M. Det gäller att förstå att i verkan ligger förståelsen. Och att jag lär mig att leva i harmoni och balans.
P.B. I förståelsens natur ligger ju att jag inte gör mina misstag en gång till. Annars är det ingen förståelse, då är det en intellektualiserad förståelse som inte är förankrad i mitt hjärta som är min Inre Mästare. Tack för i kväll och välkomna nästa onsdag till ett nytt föredrag.
[Sammanställt den 21 dec 1999.]
Källor:
Bhagavad-Gita, en tolkning av
William Q Judge
Brev som hjälpt mig, av William Q Judge
De invigda Mästarna,
Arcana nr 43
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Eko från Orienten, av
William Q Judge
Fem Budskap, av Helena Blavatsky
Patanjalis Yoga-Aforismer, en tolkning av
William Q Judge
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
H.P. Blavatsky Letters to A.P. Sinnett
Isis Unveiled, av
Helena Blavatsky
The Mahatma Letters to A.P. Sinnett
ARCANAs föredragsserie: SERIE 1:
1. Meditation – Paramita-Stigen
2. Gnostikernas syn på kvinna och man
3. Dzyans Bok, intuition och meditation
4. Pico della Mirandola
5. Medvetandets olika processer
6. Den Sjunde Impulsen
7. Den Heliga Graalen
8. Greven av Saint Germain
9. Karma, den fria Viljan och Profetior
10. U.L.T. – en teosofisk skola
11. Devachan och Kama-loka
12. Helena Blavatsky SERIE 2:
13. Varför reinkarnerar vi?
14. Spiralen som symbol
15. Den Tibetanska Dödsboken
16. Teosofi, Äktenskap och uppfostran
17. William Quan Judge
18. Människans yttre och inre cykler
19. Korsfästelsens Esoterik
20. Pistis Sophia
21. Paracelsus
22. Karmas tre stora vägar
23. Astral berusning
24. Rosenkreutzarnas mystik SERIE 3:
25. Teosofin och den Nionde Insikten
26. Spiritualism och channeling
27. Omar Khayyam och sufismen
28. Reinkarnationsminnen och hypnos
29. Mystiker eller medium
30. Den Vita Logen – ett Heligt Brödraskap
31. Jakob Böhme
32. Vit eller svart Magi
33. HPB och Tystnadens Röst
34. Meditation, drömmar och visioner
35. Cornelius Agrippa
36. Avatarer och Kristusväsen SERIE 4:
37. Den Hemliga Läran och konsten
38. Patanjalis Yoga-system
39. Atlantis – myt eller verklighet?
40. Den avslöjade Isis
41. Karmalärans Mysterium
42. Miljö och hälsa
43. De invigda Mästarna
44. Franz Anton Mesmer
45. Maria – den feminina principen
46. Thomas-evangeliet
47. Kan vi kommunicera med djuren?
48. Mästarna inför millennieskiftet SERIE 5:
49. Zodiakens mysterium [nästa nummer]
ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 - 26 22 11
