ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 1999  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner 

---

Helena Blavatsky
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö, den 3 maj  1995

---

Nr 12 • Serie 1 • December 1995  •  ISSN 1401-3835

---

 [I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 262 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Vi hälsar alla varmt välkomna till firandet av Den Vita Lotusdagen och till ULT, som står för United Lodge of Theosophists. Det är en speciell sammankomst i dag, eftersom vi fäster våra tankar på det Budskap som Helena Blavatsky förmedlade. Hon gick bort den 8 maj 1891 och det är därför vi firar hennes åminnelsedag just nu. Och inför den här speciella kvällen har vi fått en hälsning från Bombay-Logen, som hälsar till oss just den här dagen, så deras tankar är med oss.

Vi kommer att lägga upp föredraget på ungefär samma sätt som vi brukar göra. I kväll tänker vi prata om Helena Blavatsky och ta fram de viktigaste idéerna som HPB försökte förmedla. Som alltid ges det utrymme för frågor och funderingar för dem som känner för det i slutet av föredraget.

När det gäller kvällens tema har vi tagit fram tre stycken tidskrifter, som vi har till specialpris. Det första är nr 20 av Teosofiska Rörelsen, som tar upp ett litet stycke om Den Vita Lotusdagen. Sedan är det nr 52 av TR som tar upp Den Hemliga Läran, det kommer vi att få höra lite mera om i kväll. Och sedan är det nr 67, som tar upp Teosofin, vad ordet teosofi betyder, ursprunget, meningen och syftet med den. En bra skrift som ger en väldigt fin introduktion till teosofin, om man inte känner till den så väl. Så dessa tre skrifter finns tillgängliga på bokbordet i kväll.

Vi har också sammanställt ett nytt Programblad inför den här månaden, med en del intressanta titlar. Nästa onsdag pratar vi till exempel om Vit eller Svart Magi, och den 17 maj pratar vi om Samsara - det eviga kretsloppet. Den 24 pratar vi om Raja Yoga eller Ockultism och den 31, i vår serie Ockulta Samtal, går vi in på Meditation, Kontemplation och Bön. Så alla är välkomna att komma precis när man känner att man är nyfiken på någonting.

Vi har också vår Dharmagrupp innan själva föredraget, mellan klockan sex och sju. Det är en grupp som gärna vill bekanta sig närmare med teosofin, mer än vad vi kanske kan göra på ett sådant här föredrag. Vi tar upp olika texter och nästa gång studerar vi ett av de sista kapitlen i Teosofins Ocean, som heter Psykiska fenomen och spiritualism. Det kommer vi att gå in på och bena upp lite ytterligare. Precis som vid alla våra aktiviteter är det fritt fram att komma till denna grupp när man känner för det.

Sedan är det också så att alla våra aktiviteter är helt gratis, det kostar ingenting. Det är så inom den här rörelsen att sådana här idéer är ingenting vi tycker man kan ta betalt för, det är universella idéer som ska vara tillgängliga för alla oavsett börsens storlek. Men vi tar tacksamt emot donationer från de som känner att de har möjlighet att bidra. Det är vi gemensamt som försöker hålla den här salen tillgänglig så att vi kan ha våra sammankomster.

En av ULTs tankegångar är att kunna tillhandahålla och göra tillgängliga de olika teosofiska grundläggande tankegångarna. Och det gör man alldeles speciellt när man samlas så här i grupper tillsammans, försöker bena upp idéer. När man försöker sätta sig in i saker så ger man ju liv åt de här tankegångarna, och det är det som är meningen, att hålla dem vid liv, att tänka på att det är inte bara vi som sitter här nu i kväll som tar del av de här tankegångarna, utan de är någonting som kan uppfångas av vem som helst var som helst på vårt jordklot. Och när vi håller tankegångarna levande så bidrar vi till det stora teosofiska arbetet att hålla dessa tillgängliga.

Sedan är det så att ULT, som främst är en teosofisk skola, förespråkar två saker: dels maximal individuell frihet, man har inga ledare som styr och ställer och säger vad man ska tro och tycka eller sätter upp en massa regler, utan det är helt och hållet varje individs sak att ta till sig just de delarna av det teosofiska budskapet som man känner stämmer överens med ens eget vardagsliv. Samtidigt känner man också - i en sådan här teosofisk skola - vikten och betydelsen av att komma samman och studera tillsammans, därför att vi berikar gemensamt varandras åsikter och det är det som får oss att växa. Så det är de två tankegångarna vi har.

Man kan inte bli medlem i ULT, för det finns inga medlemsavgifter och ingen ledare i vanlig bemärkelse. Men man kan bli vad som kallas för Associerad medlem, och det sker genom att man signerar ett Associeringskort och genom att ta ställning till den Deklaration vi strax ska höra uppläst. Det är en text som sattes samman i början då ULT instiftades, för att förankra vad det är ULT står för, dess syfte och dess mål. Om man har studerat Deklarationen noggrant och känner att man själv stödjer den riktningen så kan man ansluta sig som Associerad medlem. Detta är då en fråga om ett inre ställningstagande angående Teosofiska Rörelsen. Är det någon som vill göra det på den här speciella sammankomsten i dag, så går det bra att vända sig till någon av oss efteråt.

I dag är det också den första onsdagen i månaden, och då ges det utrymme att ställa frågor på Deklarationen, som vi alltså gör en gång i månaden. Jag kan också säga, som en sista information, att vi bandar alla föredrag vi håller på Logen, och de banden finns till utlåning. Det kostar ingenting, utan det är bara att komma fram till oss vid bokbordet efter föredraget så kan vi hjälpa er med en lista över föredragen, om det är något speciellt ämne ni är intresserade av. Vi kan också hjälpa er att hitta olika tidskrifter som anknyter till det här speciella föredraget, om ni vill ytterligare fördjupa er.

Jag lämnar nu ordet över till L.S. som har volonterat att läsa Deklarationen och besvara frågorna i kväll.

 

 ULTs DEKLARATION

Inriktningen   för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid  någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

 

 

L.S. Är det någon som har några frågor kring Deklarationen?

P.B. Vad innebär det att associera sig som ULT-medlem?

L.S. Ja, det innebär att man får ett Associeringskort där Deklarationen finns med, och så tar man ställning till om man kan sympatisera med alla punkter i Deklarationen. Om man gör det och vill bli Associerad medlem så skriver man under kortet, och så skickas det till Moderlogen i Los Angeles. Den handlingen innebär då att man andligt sett har anslutit sig till den Teosofiska Rörelsen och att man ställer sig under Mästarnas uppsikt.

P.B. Kan du vidareutveckla det?

L.S. Att ställa sig under Mästarnas uppsikt? Ja, det kan väl innebära att man kan få stöd och hjälp av Mästarna i sin andliga strävan.

P.B. Är det något mer du vill säga?

L.S. Man kan väl tillägga att man får hjälp och stöd av Mästarna utan att de behöver vara fysiskt närvarande inför en. Mästarna kan ju verka på det osynliga planet och kontakta en mentalt, genom inspirerande tankar och idéer, genom tankeöverföring. Ja, tankeöverföring är kanske inte det rätta uttrycket, det kan man uppfatta som telepati och lägre ockulta konster, men det är det ju inte fråga om.

P.B. Vad är det frågan om?

L.S. Det är en form av högre telepati.

B.C. Jag tänker på det där med att Deklarationen säger "man ska tillhöra alla kulter och sekter". Det måste ju innebära en massa hemskheter också, för alla är ju inte särskilt seriösa, menar jag.

L.S. Ja, men det står ju också att "Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla."

B.C. Ja, men det måste innebära att man får en massa dåliga influenser och problem i teosofin. Det är ju inte bara godhetens tecken som gäller, det är lite bräckt vatten.

M.A. Men människan kan ju inte skilja sig från världen.

B.C. Jo jag vill mena det. Kan du inte skilja på gott och ont då?

L.S. I varje sekt finns det ju människor och alla människor har det gudomliga inom sig. Och det gudomliga inom var och en är ett, det är det gudomliga inom alla andra. Så att i den meningen tillhör teosoferna alla kulter och sekter.

B.C. Du menar då att de inte har några onda syften?

L.S. Nej, inte om man ser till det gudomliga inom var och en.

B.C. Så att de inte tillber Satan och Djävulen och sånt.

E.M. Jag vill gärna lägga till att det var väldigt fint, det sättet du uttryckte det på L.S. Det är väl just det som Blavatsky också försöker förmedla. Det här att vi tillhör alla kulter och sekter, det innebär ju att alla kulter och sekter har ett gudomligt ursprung, har någon gång hämtat sin kraft från ursprungskällan, annars skulle de inte kunna existera.

Men alla dogmer som har lagts på det ursprungliga som skapats, alla de ondskefulla syftena, alla de negativa sakerna som vi ofta associerar de små eller större sekterna med, de sympatiserar vi inte med som teosofer. Så därför har vi den här dualiteten, att sympatisera med ursprungskällan, som är grunden för varje sekt och varje trosbegrepp, men inte att sympatisera med dogmerna. För dogmerna är ju inte annat än det som skiljer oss människor åt, som ligger till grund för de flesta krigen vi har på vårt jordklot i dag.

B.C. Acceptera dessa svagheter?

E.M. Inte acceptera dem, utan tillhör ingen kult eller sekt, i bemärkelsen tillhör inga dogmer eller fasta ritualer eller begränsande aspekter, men tillhör likväl dem alla. Och i det menar vi den inre källan, innan den har grumlats av alla påklädda dogmer och begränsningar och behov av makt och så vidare.

B.C. Då är de ganska nakna då.

E.M. Vi kanske ska gå över till själva föredraget.

 

[Vi går nu över till själva föredraget]

 

HELENA BLAVATSKY

P.B. Då ska vi försöka gå ifrån ytan och till källan. Det är klart att olika grupperingar, även de teosofiska, har fått en hård yta. Det finns i dag olika teosofiska organisationer, det finns olika teosofer som skriver böcker. Vi har tusentals olika författare sedan 100 år tillbaka, som alla skriver sina versioner av den teosofiska undervisningen. Alla har med en viss rätt möjlighet att uttrycka sin åsikt. Men det vi här inom ULT fäster högsta vikt vid är att sätta oss in i den ursprungliga undervisning som förmedlades i huvudsak av Helena Blavatsky. Det är henne vi i dag som åminnelsedag ska skänka en extra tanke; hennes mission och arbete att återigen föra ut i så ren form som möjligt de esoteriska hermetiska fragmenten av ockult sanning.

Det kan för oss vara oerhört svårt att förstå vad detta innebär i sin helhet, eftersom det alltid har två sidor. Det har en exoterisk yttre form och det har en esoterisk inre betydelse. Och många av oss har svårt för att förstå och förena de två sidorna, den yttre formen som är för allmänheten, och den inre hemliga betydelsen, som är för dem som har en andlig mognad och är värdiga att ta emot den insikten, som det står i Lukas evangelium. De värdiga, de som är initierade i de gnostiska mysterierna, de som har fått kunskap, initierats, blivit invigda på något sätt, steg för steg, i någon form av ockult undervisning. Vi menar att Blavatsky var en av dessa Invigda, en initierad som kom för att förmedla till oss en teosofisk undervisning, en ockult tradition.

Denna förmedling har skett regelbundet sedan människan blev en tänkande varelse, och kommer att ske tills människan blir fullständigt upplyst. Det kommer att dröja väldigt länge och detta har pågått i många miljoner år på den här planeten, enligt teosofin. Vi har alltså varit verksamma här som människor i liv efter liv för att skaffa oss kunskap, för att lära känna naturen, den fysiska och den ockulta, för att lära känna oss själva som personer, och även som vi är i vårt inre högre medvetande.

Vi har vår klassiska modell som vi alltid brukar plocka fram, och det gör vi i kväll också. Där ser vi på människan i stort sett som två delar, det Högre och det Lägre Jaget. Och den sjufaldiga indelning som Blavatsky förmedlade i modern tid är väl den första riktigt ockulta indelningen, från den mer allmängiltiga kropp-själ-ande-indelningen. Här gör man en ytterligare finfördelning och talar om sju principer som är verksamma i människan. Detta finns ypperligt förklarat i Nyckeln till teosofin, kap VI.

För att återgå till Blavatsky och hennes verksamhet så föddes hon 1831 och dog 1891, så hon blev exakt 60 år. Hon dog alltså den 8 maj 1891 i London, och lämnade efter sig ett testamente och ett arv i form av en mängd skrifter som fortfarande är ganska ledande inom det ockulta området. Hennes många verk kommer förmodligen framöver att studeras ungefär på samma sätt som man studerar Pythagoras och Platon i dag. Det finns alltså så mycket unika budskap och filosofiska idéer i dessa texter som hon har förmedlat, då inte minst hennes tyvärr icke till svenska översatta bok Isis Unveiled. Denna skrev hon redan 1877, två år efter hennes grundande av det första Teosofiska Sällskapet i världen, i New York 1875.

Två år senare dedicerade hon till det Teosofiska Sällskapet just boken Isis Unveiled. Den såldes slut i nio upplagor kort efter att den kommit ut i bokhandeln, den första ockulta bestsellern i modern tid. Och var och en som har läst boken kan konstatera vilken omfattande undervisning den innehåller. Det finns tankar och idéer om hennes resor och det hon mötte överallt i Sydamerika, i Nordamerika, i Mellanöstern, i Centralasien, överallt där hon reste runt. Alla dessa Mästare hon mötte, alla dessa olika personer som visade henne saker och ting, vilket hon sedan använde i sina skrifter.

Elva år senare, 1888, hade hon skrivit färdigt Den Hemliga Läran, som även den är en bestseller, och den är väl den mest sålda teosofiska boken genom tiderna. Den toppar fortfarande alla teosofiska organisationers bestsellerlistor. Den Hemliga Läran är alltså teosofins ryggrad och det är därifrån alla teosofer hämtar sina idéer. Det är där vi har hela den teosofiska Kosmologin och läran om människan, Antropologin, förmedlad. Hur hela universum bildades, hur människan bildades, hur vi som eteriska varelser här på jorden har levt i eoner och hur vi blir fysiska varelser, från att ha varit tvåkönade [hermafroditer] blir olika, man- och kvinnokön. Och hur vi sedan har utvecklat oss, från att ha varit jättar tills vi blev de pygméer som vi är i dag enligt teosofin, där vi i dag har en kroppslängd som motsvarar ungefär två meter.

Och i framtiden kommer vi att utveckla oss vidare och gå ifrån våra fysiska kroppar. Vi kommer återigen att bli eteriska varelser, ljusväsen och fortsätta vår resa i kosmos. Jorden är bara en liten anhalt, en liten satellit i kosmos, där vi tillfälligt råkar befinna oss och arbetar på vår utveckling. Jorden är en planet av miljarder andra, som det också finns liv på. Så teosofin säger att det finns intelligens överallt i hela kosmos. Allting är besjälat, inte bara mineraler och stenar och naturen, växter, djur och människor, utan också andra planeter, andra solsystem och andra galaxer, allt vad det är. Allt detta är besjälat av intelligens som vi bara inte kan fatta, det ligger bortom vår fattningsförmåga. Men överallt är det en trappstege till utveckling, gradvis initieras vi från ett system till nästa, från en station till nästa i en oändlig kedja för att skaffa oss kunskap.

1889 skrev Blavatsky en annan betydande bok som heter Nyckeln till teosofin, i form av en dialog med frågor och svar. En synnerligen intressant bok för den som vill veta vad teosofin säger i olika frågor. Hon avslutar lite snyggt sin undervisning med en liten bok om meditation och hängivenhet, en andaktsfull bok som heter Tystnadens röst. Den används i många ockulta sammanhang och kretsar, och den tar en med på en inre resa dit meditationen så att säga stegvis leder oss. Vi kan följa de instruktioner och den undervisning som Blavatsky fick sig förmedlad när hon själv initierades bland annat i Tibet, i Shigatse, i Tashi Lhümpo-klostret, av dessa Mahatmor som hon själv enligt egen utsago fick allt ifrån.

Hon säger inte på något sätt att hon har hittat på en enda bokstav eller en enda siffra i hela hennes under-visning, utan det är en initiering hon har fått, som hon dessutom fick i uppgift att - som det sjätte ledet i en lång cykel - förmedla till västerlandet och österlandet, där vidskepelsen var stor. Och särskilt i västerlandet, där okunnigheten var stor om de ockulta mysterierna. För mysterieskolorna hade systematiskt utraderats av kyrkan, sedan Kristi födelse och fram till ungefär år 500 efter Kristus. Då fanns det över huvud taget inga neo-platoniker, inga esséer, inga gnostiker, inga mystiker. Jo, de fanns, men de fick flytta på sig. De fick ta sig ner till Mellanöstern, de fick ta sig runt och gömma sig i olika brödraskap, i hemliga grupper. De fick leva under jorden under lång tid tills de återigen, ungefär vid renässanstiden på 1400-talet, fick möjlighet att komma fram.

Och här menar teosofin att det görs en ny stark impuls, när judendomen i form av esoterisk kristendom förs över i form av kristen kabbala. Pico della Mirandola och många andra för över Hermes Trismegistos’ ockulta undervisning till västerlandet, och andra hjälper till. Det finns en mängd olika verksamheter där man kan följa hur undervisningen spreds, och vi kan se hur den esoteriska traditionen har förts hela vägen från Orienten, Kaldéen, Babylonien, Egypten och Persien till judarna och judendomen. Och i vår tid från renässansen till rosencreutzarfilosofin, inom frimurarkretsar, genom alkemin och ända till våra dagars teosofi har vi ett rakt nedstigande led av ockult undervisning.

Blavatsky står på toppen av isberget, som den senaste förmedlaren av ett ockult nätverk. En kvinna dessutom, som fortfarande får kämpa för sitt renomé. Det som talar för henne är inte hennes person, för den talar emot henne i det mesta, men det som talar för henne är hennes undervisning. Därför menar man inom ULT: titta på hennes undervisning, läs hennes skrifter, för det är ju där vi kan se att hon verkligen var en initierad, det är där vi kan se att hon verkligen hade en kunskap och förmedlade en ockult tradition. Det är detta vi inom ULT menar är så viktigt att förstå, när man hör ordet teosofi. Men vilken form av teosofi? Det finns så mycket i dag som går under termen teosofi, och det finns också en så kallad förtäckt teosofi ibland en mängd andra grupper som vegeterar i teosofins utkanter. De har lånat in åtskilliga olika begrepp och idéer vilka man för ut som sin egen ockulta tradition, men som egentligen är direkt inlånat material från teosofin.

För att komma tillbaka till Helena Blavatsky så kan man säga att vi verkligen har fått en stor hjälp av den senaste mastodontbiografin som ut kom förra året. Den heter The Extraordinary Life and Influence of Helena Blavatsky, av Sylvia Cranston, och är en storsäljare på 600 sidor om Blavatskys öden och äventyr, sammanvävd med hennes undervisning som hon förmedlade stegvis. Det är allmänt bekant att Blavatsky mötte sin Mästare Mahatma Morya i London år 1851 i fysisk person. Inte som någon astral varelse eller någon etergestalt någonstans i Himalaya, utan i fysisk gestalt i London, i Hyde Park.

Det råkade nämligen vara så att den Mästaren var på genomresa tillsammans med en del andra delegater och regeringsmän från Nepal. Där skedde ett möte och där fick Blavatsky förmedlat sig som 20-åring, att om hon ville hjälpa till i arbetet att förmedla teosofi till Västvärlden och till Öst, så kunde hon få ta del i detta mycket stora arbete. HPB var precis den person som var mest lämpad av alla som levde under den tiden att utföra just detta arbete. Och hon tackade som vi vet ja, och därmed fick hon under lång tid ockult undervisning i Tibet, i Centralasien, i Mongoliet, på många platser uppe i Himalaya som vi inte känner till.

HPB fick en mycket gedigen utbildning av bland annat den före detta Panchen Lama i Shigatse i Tashi Lhümpo-klostret i Tibet, det är dokumenterad kunskap. I denna undervisning får hon lära sig alla dessa ockulta förmågor som krävs av en person för att kunna kommunicera med Mästarna mentalt, telepatiskt, det vill säga att utveckla en mängd olika siddhiförmågor, och att framför allt kunna förena det Högre Jaget med det lägre Jaget. Hon gör alltså en enorm resa själv som individ, hon måste själv bli den Initierade innan hon kan gå ut i världen, hon måste själv bli en värdig innan hon som människa kan resa runt i världen och instifta loger och sällskap. Var hon än kom fick hon alla tänkbara diplom eller erkännanden, när hon kom till Amerika fick hon 33:e gradjen av frimurarna som kvinna, fastän hon inte hade gått igenom det västerländska frimureriet utan det österländska.

Men hon hade den statusen, i egenskap av att ha varit medlem av detta ockulta Brödraskap som alla andra grupper i världen faktiskt också tillhör, eftersom det enligt teosofin finns ett ockult nätverk vilka alla lyder under eller är verksamma i, och alla har ett arbetsfält. Om hon då kommer som en utsänd, som en ambassadör för dessa långt utvecklade människor, dem vi kallar för Mahatmor eller Invigda, står det ganska klart att hon inte behöver gå igenom några som helst ritualer eller övningar eller prövningar i någon västerländsk skola, eftersom nästan alla etablerade skolor i dag har sin upprinnelse, begynnelse och uppkomst från detta ockulta Brödraskap långt tillbaka i tiden.

Det är mycket intressant att spåra Blavatsky, hur hon försöker samarbeta med spiritualismen. Det har ju sagts flera gånger att Blavatsky var en motståndare till spiritualismen och spiritismen. Ingalunda. Hon gjorde ett mycket seriöst försök att samarbeta med spiritualister på sin tid, och hon kallades till och med av många spiritualister för medium. Det är inte alldeles riktigt. Men i alla fall verkade hon bland spiritualister och fann många av sina första anhängare bland spiritualister, bland kabbalister, bland frimurare och rosencreutzare, de var de enda som förstod henne. De var de enda som hade egna personliga erfarenheter om den andra sidan, om ett liv bortom döden, om andliga eller metafysiska erfarenheter. Så det är klart att det var de människorna som förstod henne bäst.

Man kan säga att hela hennes strävan var att försöka åstadkomma en förändring i vårt medvetande, för detta är meningen med teosofin. Inte att bilda ännu en grupp, ännu en sekt, ännu en religion eller filosofi. Precis som Jesus när han kom. Han hade ingen avsikt att bilda kristendomen. Han kom hit för att reformera judendomen, som hade fullständigt stelnat i rabbinernas kollegium. Men de gick inte med på detta, de kunde inte ens erkänna att han var den kommande Messias. Det var likadant med Buddha. Han blev inte accepterad. Han gav ut sin undervisning till alla, och det retade gallfeber på alla inom det brahmanska prästerskapet. Han öppnade dörren för alla, man som kvinna kunde få upplysning, de erbjöds den Ädla Åttafaldiga Nobla Vägen för att skaffa sig insikt.

Alla stora förmedlare har råkat i klammeri med gängse uppfattningar, och det kan man säga att teosofin också har gjort på sitt sätt. Eftersom man måste skaka om de gamla grundvalar som finns för att kunna bygga nya. Och att bygga nya tankar om vad vi människor är, är inte lätt. Man har hela vetenskapen emot sig, man har hela kyrkan emot sig, i flera olika led. Detta måste man först rasera samtidigt som den mest populära rörelsen som verkade parallellt med teosofin, spiritualismen, endast vänder sig till dyrkandet av de personliga delarna av människan. Allan Kardec-skolan i Frankrike, den spiritistiska rörelsen, dyrkade personligheten, man pratade om reinkarnation, en reinkarnation av personligheten. Vi skulle återfödas som samma person i nästa liv. Det där är ingen teosofisk, ingen esoterisk, ingen ockult lära.

Så Blavatskys uppgift var att återigen förmedla offentligt att det finns någonting djupare inom personligheten, det vi kallar för individualiteten eller det Högre Jaget. Det Högre Jaget är den bestående delen som återföds hela tiden, aktören, skådespelaren som tar nya roller, nya persona, nya personligheter. Allt detta får läggas samman, om man ska försöka förstå den gåta, den sfinx som Blavatsky representerar. Vi ser hur HPB, precis som många gnostiska kvinnor på sin tid, försökte dela ut dopet, nattvarden och så vidare. Men hon mötte stort motstånd.

Det var en fullständigt barock tanke för de flesta manliga präster och är det fortfarande, att en kvinna skulle kunna undervisa. Ni kan ju tänka er när en kvinna kommer och börjar prata om att det finns ett Ockult Brödraskap. Ett Brödraskap i Centralasien som påstår att alla religioner har utgått från samma källa. Det är helt meningslöst att bråka om termer när de egentligen i grund och botten talar om samma sak, och hon förenar religionernas hemliga undervisning till ett sammanhängande helt som hon kallar Den Hemliga Läran. Det är för oss mycket svårt att sätta oss in i att en kvinna så frigjord som hon var för över 100 år sedan, kunde resa runt och hålla föredrag om att vi är eviga varelser, att Bibeln är feltolkad och förfalskad i många avseenden och måste läsas esoteriskt, och att hinduerna har vänt upp och ner på sin yoga-filosofi och så vidare.

Mycket starka ord för en kvinna på den tiden, och det är fortfarande starkt. Det finns många som har intresse av att teosofin ska skakas i sina grundvalar, och ett av syftena med ULT är att återgå till den ursprungliga teosofiska impulsen som Mästarna lade fram genom Helena Blavatsky. Det finns dokument som säger att Blavatskys Den Hemliga Läran egentligen är ett samarbete mellan henne själv på den fysiska sidan och några olika Mästare ur detta tidigare hemlighållna Ockulta Brödraskap. Och att hon ingalunda enbart själv är ansvarig för den.

Men vi tittar givetvis på de artiklar hon har signerat själv som ett signum, ett tecken på vad hon fått sig förmedlat av Mästarna, ett bevis för undervisningen hon ger i dessa över 1.000 artiklar. HPBs samlade verk består av 15 olika band på 800 till 1.000 sidor styck, förutom Isis Unveiled, förutom Den Hemliga Läran, förutom Nyckeln till Teosofin. Härtill kommer till exempel en postumt utkommen bok som The Theosophical Glossary, en teosofisk ordbok på 400 sidor.

Där finns också boken Transactions of the Blavatsky Lodge, som innehåller stenografiska anteckningar av HPBs svar till de mest kända vetenskapsmän, forskare och intellektuella i London på hennes tid. Många av dem var medlemmar av the Blavatsky Lodge - som hon tillsammans med några teosofer grundade under de sista åren i London - och där fick de ställa frågor om Den Hemliga Läran.

Blavatsky svarade direkt på frågor kring en hel del mycket dunkla och svårförstådda passager i Den Hemliga Läran, i Dzyans Sånger. Hon hävdar att hela Den Hemliga Läran är byggd på någonting som heter Dzyans Bok, och den är skriven på ett språk som heter senzar. Ingen har tidigare hört talas om boken, ingen har tidigare hört talas om språket, två fullständigt okända saker för den oinvigde. Allt detta och mycket mera försöker hon förfäkta i en tid som över huvud taget inte har någon förståelse för vad hon höll på med. Men hon kommer ockult sett i en cykel, vid Vattumannens inträde, på tröskeln till Vattumannen. Vad som är intressant är att hon kommer just när Fiskarnas tidsålder är i slutskedet och Vattumannens börjar. Där framlägger hon en teosofisk undervisning som är synnerligen filosofisk och ockult.

E.M. Jag tror att en av de viktigaste punkterna med den här undervisningen är det som L.S. var inne på beträffande Deklarationen, när P.B. ställde frågan vad det innebär att signera kortet för att bli associerad medlem i ULT. Vad Helena Blavatsky öppnade vägen för var just möjligheten att komma närmare Mästarna. Man ska inte glömma att det system HPB lade fram faktiskt var en väg att närma sig Mästarna, parallellt med att vi närmar oss själva, vår egen inre gudomliga kärna.

Tittar man i Den Hemliga Läran som P.B. säger är teosofins ryggrad så blir man överväldigad, det är ungefär som om man ska titta på den mänskliga ryggraden och försöka lära sig muskelfästen. Det bara svämmar över, det finns så mycket information. Man kan ta två sidor i Den Hemliga Läran och försöka läsa dem rätt upp ner, och i de här två sidorna märker man att ens tankar har farit iväg på så många olika associationsbanor att det nästan blir omöjligt att hitta rätt. Och många är det också som lägger ifrån sig den här mäktiga boken och säger att det är bara ett sammelsurium eller det är ett uppslagsverk, man kan inte använda det på annat sätt.

Men Den Hemliga Läran är skriven med ett alldeles specifikt syfte. Dels för att påvisa det som P.B. var inne på, att kärnan i alla religioner är en och samma, uttryckt på olika sätt. Hon vänder upp och ner på de flesta begrepp vi har inom de vanliga religiösa dogmerna. Det är en sak, det är den yttre aspekten.

Men DHL har också en inre lära, annars hade den inte haft den titeln den har. Och denna inre lära är just att föra den studerande närmare och närmare Mästarna genom att uppväcka den intuitiva förmågan, genom att skapa nya banor för hjärnverksamheten. Nya funktioner i hjärnan dels för att kunna gå bortom ordet och dels för att kunna kombinera de olika texterna DHL är sammansatta av. Och detta gäller för den som har tid och ork och framför allt uthållighet. Uthållighet är en av de första grundläggande kvaliteterna man måste utveckla om man ska närma sig det ockulta.

Den som har tid och ork att avsätta en liten stund varje dag att studera till exempel DHL kommer snart att märka, om man är ihärdig, att studiet helt plötsligt ger annat än bara texten som står där. Man utvecklar ett instrument för att kunna fokusera, för att kunna koncentrera, för att bibehålla sin tankeförmåga och uppmärksamhet på det man väljer, vilket är första steget i meditation.

Går vi vidare så kommer också de här glimtarna att träda fram mer och mer. Kan vi fokusera på ett ämne i DHL, gå igenom DHL systematiskt och ta ut allt som står om just det ämnet i DHL, då närmar vi oss lite grand det andra steget i meditation, där all kunskap om ett ämne som vi fokuserar på börjar välla upp inom oss. Då ser vi att DHL inte bara är en bok utan den utvecklar ett samspel mellan den inre förståelsen och det yttre ordet. Och man kan säga att de olika böcker som Helena Blavatsky har skrivit alla har till syfte att uppväcka olika funktioner inom oss.

Likadant med Tystnadens Röst som P.B. nämnde som teosofins pärla, den skrift som kom allra sist. För all annan undervisning utan det meditativa, utan hängivenheten, skulle stå sig ganska slätt. Tar vi Tystnadens Röst och läser i denna lilla skrift kan den till en början te sig ganska abstrakt. Alla nya termer, alla nya tankegångar den förmedlar, vad har de med mig att göra över huvud taget? Är det här bara tibetanska termer eller vad är det för någonting?

Men läser man denna bok med samma hängivenhet, med samma fokusering, så blir den ganska snart ett vardagsredskap, ett sätt att hantera vardagen. En referensram att alltid komma tillbaka till, en guide att ha i sin meditativa process som avslöjar sig stegvis när vi är mogna att ta emot. Den har inbyggda spärrmekanismer för vår egen trygghets skull, men helt klart så kommer ett studium av detta att förändra till och med vibrationstalet på de molekyler vi har i hjärnan och göra oss mer tillgängliga för att ta emot de andliga idéerna.

P.B. Vi ska väl även i kväll lämna lite utrymme, som vi brukar göra, för den som vill ställa frågor kring Blavatskys arbete och hennes mission. Det är fritt fram.

[Vi går nu över till själva frågestunden]

 

B.C. Du sade att HPB inte var motarbetad av spiritister, men Allan Kardec var ju spiritist.

P.B, Ja, jag sade att till en början gjorde man inte detta. Men det är skillnad på ordet spiritist och spiritualist. Hon har alltid gått emot spiritister som Allan Kardec. Spiritisterna är ju de som förespråkar personlighetens återfödsel och så vidare. Men spiritualismen har två sidor, dels att  man kan kontakta sin faster, övergången till den andra sidan, dels en andlig förmedling. Det finns ett teurgiskt arbete inom spiritualismen, någonting som var väldigt vanligt inom neoplatonismen i Egypten.

Hela den neoplatonska undervisningen bygger på en andlig över-föring av kunskap, man hade gudabilder att kommunicera med, andliga väsen, Nirmanakayor, Jnanis och en mängd olika andliga varelser som tog gestalt i form av "andegestalter" vilka man kunde kommunicera med och få undervisning av. Och detta hände också vissa grupper av lärjungar som behövde en undervisning man kanske inte kunde få av den närvarande Mästaren. Så man hade alltså en form av orakel, men inte orakel i den bemärkelsen som man i dag uppfattar det, utan mera som till exempel Tibets orakel. Nationens överhuvud i Tibet hade i sin stab ett nations-orakel, en person som kunde förutse framtiden, som kunde förutse Kinas invasion, som kunde förutse en mängd olika saker, alltså en person likt Sibylla.

Det har alltid i de gamla kulturerna funnits orakel eller siare som kunde förmedla kunskap. Det var en tanke som genomsyrade de grekiska Mysterierna, de hellenistiska Mysterierna, liksom de etruskiska. Det fanns också de egyptiska Mysterierna. Alla dessa har tidigare haft en mer medveten kommunikation med de andliga dimensionerna. Inte med den avarten vi i stort har inom spiritualismen i dag, där man kommunicerar med avlidna personligheters skal, eller vandrande monster. Teosofin menar inte att man enbart gör det, men i mångt och mycket handlar det om varelser som inte har egna fysiska kroppar, utan de kommunicerar genom personliga skal som är ute och flyter i astralvärlden, genom personer som är närvarande under seanserna.

Det kan också vara elementaler som utnyttjar elementarer, som det tekniskt heter, där olika intelligenser kan manipuleras på olika sätt och där man kan besjäla de här livlösa kropparna så att de får gestalt, som om det vore den personen som en gång levde. Men själen har redan lämnat det lägre Jaget, har redan lämnat Kama-loka, skärselden och gått in i den himmelska sfären, det vi kallar för Devachan, och har sin viloperiod tills nästa liv börjar igen. Den har ingenting att göra med de aktiviteter som sker här nere, där man så att säga lånar formen.

På grund av att man ser formen och hör kunskapen förmedlad så tror man att det är sann kunskap, men oftast är det inte mer kunskap än vad den avlidne hade när han levde, snarare lite mindre. Oftast är det mer kunskap från mediet som finns i närheten, och den sammanblandas med det framkallade "spökets" minne. Detta har att göra med astralkroppens olika ockulta funktioner, som teosofin har försökt förmedla genom den teosofiska esoteriken.

Så alla de här frågorna kom Blavatsky för att bena upp eller förklara att det är inte som det ser ut. Och det är klart att det möttes av ett stort motstånd inom många kretsar. Det var inte så att alla spiritualister var emot teosofin. De mest avancerade spiritualisterna som drev de amerikanska spiritualistiska tidskrifterna och så vidare, de var alla medlemmar av Teosofiska Sällskapet. Så man får nog ha lite klart för sig vad man menar med detta, för man kan mena lite olika saker. Och man ska inte bara ta fasta på den negativa sidan, det finns en positiv sida inom spiritualismen också.

Men när en gång den fysiska kroppen har lagts i jorden, när den andra döden har inträffat och själen har gått vidare ur Kama-loka in i det vi kallar för Devachan, då är ingen kommunikation med Ande-Själen möjlig. Det enda undantaget är när någon högt utvecklad Mästare höjer sig till Devachans nivå och kommunicerar direkt med någon där, men det är enligt HPB mycket ovanligt.

B.C. Det finns ju de som blir zombies istället.

P.B. Det finns de som är zombies redan i dag. Så man får vara helt på det klara med att det finns många möjligheter i vår värld. Det finns en enorm schattering av vad som händer efter döden, det finns många olika processer. Om man dör omedelbart eller om man dör när ens tid är ute eller man blir skjuten. Man kan bli hängd, man kan drunkna. Sättet på vilket vi dör avgör helt och hållet våra tillstånd efter döden. En oerhört viktig tankegång är att vi avskaffar dödsstraffet så fort som möjligt, för det skapar en enorm massa energi som frigörs från den bundna form själen har när den är knuten till en fysisk människa. Ni kan tänka er energier som är fria, som har fritt spelrum och kan påverka vem som helst som är sensitiv. Mycket skrämmande skulle jag vilja säga, och ett klart tecken på vad som händer i dag.

I.P. Du talar om Dzyans Sånger. Finns det utgivet i något verk, finns det till exempel på svenska och hur många Sånger rör det sig om?

P.B. Det finns i Den Hemliga Läran del I tolv Dzyans Stanzer eller Sånger fördelade på 53 Slokas eller Verser. Dessa handlar om Kosmos daning. I del II finns det sju Stanzer eller Sånger fördelade på 49 Slokas eller Verser, och dessa handlar om Människans daning. Det är valda Sånger utur en större samling, skulle man kunna säga. De finns både i del I och i del II, och varje del av Den Hemliga Läran är dessutom indelad i tre delar. Det är först Dzyans Sånger, sedan är det Kommentarierna, sedan är det Vetenskapen kontra den teosofiska undervisningen. Och den första delen är själva Sångerna, de finns alla på svenska i en relativt bra översättning.

Dzyans Sånger är ju grunden för hela den teosofiska undervisningen. Man kan säga att det är utifrån dessa Sånger som Blavatsky bygger upp hela sitt verk. Hon menar dessutom att det material som finns i Dzyans Sånger anses vara en del av Mahayana, alltså nordbuddhismens esoteriska läror. Jag vet inte om några av er har läst till exempel den svenska översättningen av Den tibetanska dödsboken. Mannen som har förmedlat den är den engelske författaren Evans-Wentz, och han gjorde det tillsammans med en tibetan. Det beskrivs i Bardo Thödol att det går 49 dagar innan man går vidare och kommer tillbaka. Det är märkligt att Blavatsky kunde ha en sådan kännedom om dessa läror.

Det står också i en fotnot till den senare versionen av Bardo Thödol eller Den tibetanska dödsboken, att Blavatsky måste ha varit initierad i den esoteriska Mahayana-läran, för hon kunde inte annars ha en sådan gedigen kunskap om buddhismens mycket förborgade tankegångar. Den tibetanske författaren hade för övrigt ingenting med teosofin att göra. Men man kan klart konstatera, efter att ha studerat dessa Dzyans Sånger, att det finns ett mycket starkt samband mellan teosofi och esoterisk buddhism. Panchen Lama var en av Blavatskys personliga lärare. Panchen Lama är således den esoteriske läraren och Dalai Lama är den yttre nationelle och religiöse läraren. Panchen Lama är vanligtvis Dalai Lamas lärare, han är den ockulte läromästaren.

Det finns nästan lika många Panchen Lamor som det finns Dalai Lamor, vilka också har återfötts regelbundet. Och den nionde Panchen Lama var just den person som hade hand om en del av Helena Blavatskys personliga undervisning, vilket är rätt intressant. Äktheten av HPBs Tystnadens Röst finns bekräftad i texter från den nionde Panchen Lama. För ytterligare detaljer kan vi studera Peking-editionen 1927 av The Voice of the Silence, med förord, kommentarer och appendix av Alice Leighton Cleather. I den skriften finns också ett litet förord av den nionde Panchen Lama, Lobzang Tub-ten Chö-gui Nyima.

Det finns också kopplingar till Kalachakra, för er som är intresserade av tibetansk buddhism och teosofi. Kalachakra är den stora initieringsprocess som Dalai Lama ger ibland lite här och var i världen. Han har gett någon i Amerika, men mestadels i Indien. Dzyans Sånger har mycket stor koppling med vissa delar av Kanjur, som är ett stort tibetanskt verk. I detta verk anses det att dessa Dzyans Sånger är infogade.

Det har gjorts mycket efterforskning om var Dzyans Bok finns, och kring den "hemliga kretsen" av Mästare som verkade inne i Tashi Lhümpo, som var ett kloster. Shigatse var Tibets näst största stad efter Lhasa. Det fanns tre eller fyra stora kloster i Tibet. Drepung, Sera, Ganden och Tashi Lhümpo i Shigatse var de mäktigaste klostren. Invid det sistnämnda tibetanska klostret hade man en "inre krets", och denna inre krets leddes av Panchen Lama. Det var där Mahatmorna och andra Invigda verkade. Olika ockulta kretsar och teosofiska kretsar möttes där och bedrev sin inre "cirkel" av hemlig undervisning.

Och det är i denna inre cirkel Helena Blavatsky hävdar att hon också var med och fick till uppgift att föra ut vissa saker i västvärlden. Läror som varit kända och blivit glömda, men som skulle återuppväckas, återinföras och göras allmänt tillgängliga. Ungefär som Pico della Mirandola gjorde i den tidiga renässansen, där han i mycket tidig ålder förde in tankarna kring Zohar, esoterisk judendom, där han försökte förklara att kristendomens lära redan fanns i judendomen. Man fick då den kristna kabbalan, som är normgivande i många ockulta kretsar.

A.G. Var finns den kristna kabbalan?

P.B. Den finns förmedlad bland annat i verk av Eliphas Lévi, McGregor Mathers och Knorr von Rosenroth.

A.G. En bok, eller?

P.B. Ja, det finns en bok som heter Zohar. Den finns mig veterligt inte på svenska men den finns delvis översatt till engelska, och vi har ett par stycken versioner här.

A.A. Det står lite om den i Den Hemliga Läran också.

P.B. Ja, det är riktigt. Där finns faktiskt en hel del utdrag från Zohar, för den bekräftar lite grand en del tankegångar om pre-existens, att vi återföds och att vi har levt innan vi kom hit. Och det gör att den kabbalistiska teosofin eller den esoteriska judendomen inte är helt främmande för de här tankegångarna. Protestanterna har helt tagit avstånd från reinkarnationstanken. Katolicismen däremot står någonstans mitt emellan och kan alltså, när det svänger, säga att "Vi var där också, fast vi tog inte steget fullt ut just då." Men i judendomen är det på ett annat sätt, där är det liksom mera kamouflerat, och då tar man till kabbalan för att komma åt de hemliga betydelserna.

Det gäller att förstå, ha en inre nyckel, och man skulle kunna säga att kabbalan är precis vad teosofin är för samtliga religioner, den inre sidan. Det finns ett sorts hemligt språk i texten, och kabbalan är just ett sätt att förklara den hemliga visdomen. Och man kan säga att teosofin har också en hemlig nyckel.

A.G. Då finns det mer än en kabbala?

P.B. Ja, det finns en judisk kabbala.

A.G. Och en kristen?

P.B. Ja, det finns en översättning där man gör vissa omfördelningar, där man byter ut vissa sefiroter. Det bygger på ett helt system, det sefirotiska trädet som är uppbyggt på vissa stigar. Man byter ut vissa av änglaväsendena så att säga, och det har man kommit överens om på en viss nivå, att vissa av dem är utbytbara. Därmed har man lyft in och visar helt öppet att det finns egentligen ingen skillnad mellan den judiska kabbalan och det som har blivit den kristna kabbalan. Det finns i grunden ingen skillnad mellan esoterisk judendom och kristendom. Och det är ju kristendomen vi i Västerlandet mestadels utgår ifrån.

Alla västerländska esoteriska system bygger på den kristna kabbalan, inte på den judiska kabbalan. Och det har bland annat att göra med när 200.000 judar år 1492 hade ett par dagar på sig att flytta från Spanien. De tog sig då till Italien. I och med det kan man säga att vi fick en grogrund och ett djupt andligt möte mellan kristendom och judendom på ett sätt som vi förmodligen aldrig annars hade fått. Och i denna smältdegel framträdde Pico della Mirandola som en mycket stor ljusgestalt och som den tidens störste teosof, vilket vi har pratat om här tidigare.[se ARCANA nr 4]

A.G. Vilket årtal?

P.B. Han föddes 1463 och dog 1494. En mycket intressant personlighet. Hans tal om Människans värdighet finns översatt av en lundaprofessor och är ett synnerligen intressant tal som publicerades postumt, eftersom han blev dömd av påven att inte publicera sina verk. Han hade tidigare skrivit ett verk som innehöll 300 teser emot Bibeln och det var rätt modigt gjort. Han var bara 25 år gammal när han gjorde det. Så han var en riktig esoteriker, som skrev det här talet om Människans värdighet. Men det fick inte publiceras, utan det publicerades efter hans död.

Men detta tal om Människans värdighet är ett mycket ockult verk, och den som läser skriften förstår att det är ren teosofi. Han knyter samman alla dessa esoteriska fragment från Orfeus, Zoroaster, Hermes Trismegistos till Moses, och påvisar att alla har samma esoteriska hemliga lära. Även Jesus är med i denna kedja av förmedlare, han har fört fram samma sak. Det är ingen skillnad, det är äkta gnosis. Jag tror Pico skrev talet 1488, och 400 år senare kommer Blavatsky och skriver Den Hemliga Läran.

Jag ser att tiden har rört sig snabbt, så vi tackar för i kväll och hälsar er alla välkomna till nästa onsdag. Då ska vi försöka reda ut vad som menas med Vit och Svart Magi.

[Sammanställt den 28 dec 1995.]

 

Källor:

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Nyckeln till teosofin, av Helena Blavatsky
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
A Modern Panarion, av Helena Blavatsky
From the Caves and Jungles of Hindostan , av Helena Blavatsky
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky
She being Dead yet Speaketh, av Helena Blavatsky
Studies in the Secret Doctrine vol I & II, av B P Wadia
The Extraordinary Life and Influence of Helena Blavatsky, av Sylvia Cranston
The Tribes of the Nilgiri Hills, av Helena Blavatsky
The Voice of the Silence, Peking Edition 1927
Tibetan Teachings, av Helena Blavatsky
Transactions of the Blavatsky Lodge, av Helena Blavatsky
Den Hemliga Läran, Teosofiska Rörelsen (TR) nr 52
Den Vita Lotusdagen, TR nr 20
Teosofi, den gudomliga visdomen, TR nr 67

 

H. P. BLAVATSKY

Från New York Times 6 januari 1889

Mr. W. Q. Judge, som nyss anlänt hit från sin resa i Europa, berättar: Madame Blavatsky bor nära Holland Park, London, tillsammans med en engelsk dam, grevinnan Wachtmeister, änka efter en svensk greve W, som var svensk-norsk minister i England. H.P.B. ägnar hela sin tid åt sitt arbete för teosofins sak. Hon går nästan aldrig ut och från morgon till kväll sitter hon vid sitt arbetsbord och skriver artiklar för tidskriften Lucifer, andra teosofiska skrifter, brev till korrespondenter samt författar en ny volym av Hemliga Läran. Om kvällarna tar hon emot besök av forskare, kritiker, skeptiker, nyfikna människor samt vänner; alla är mottagna med vänlighet, stor älskvärdhet och enkelhet, så att alla känner sig hemmastadda hos henne. Vid tiotiden har de flesta gått, men några intima vänner blir kvar längre.

Madame Blavatsky hade tidigt åldrats, men hon fortsatte att leva, trots att en av de skickligaste läkarna i London försäkrade, att hon led av en obotlig sjukdom och kunde dö när som helst. Hon tycktes aldrig vara trött, hon konverserade med sina gäster lika lätt på engelska, franska, italienska och ryska och även på hindustani, då hinduer var närvarande. Under det hon arbetade eller talade, så rökte hon ständigt turkiska cigarretter. Hennes personliga utseende var ungefär detsamma, som då hon gästade New York för några år sedan, men hon hade ökat i vikt. Hennes ansikte uttrycker en blandning av energi och stor vänlighet. Man kan förstå att hon var i stånd att göra det som inte många människor skulle kunna göra.

För några år sedan skulle hon resa till New York och hade en första klass biljett från Le Havre. När hon skulle gå ombord fick hon se en kvinna med två små barn, som satt på piren och grät. Madame Blavatsky frågade henne: "Varför gråter ni?" Hon svarade att hennes man som var i Amerika hade sänt henne pengar för att hon skulle köpa biljett för sig och barnen på mellandäck, men att biljetterna som hon fått var förfalskade. Hon visste inte av vem hon blivit bedragen och nu hade hon inga pengar mer i ett främmande land. "Kom med mig", sade Madame Blavatsky, och tog henne med till ångbåtsbolagets kassör, där hon bytte ut sin första klass biljett mot biljetter på mellandäck för henne själv, kvinnan och barnen. Mellandäcket på en Atlantångare är just ej så trevligt med alla emigranterna från skilda länder och många skulle inte ha haft mod att göra som Madame Blavatsky.

Fastän hon nu är så sjuk, kommer hon säkerligen inte att dö förrän hennes arbete är fullbordat. Två gånger i Indien hände det att läkarna trodde att hon var döende, och då hon var som sjukast, reste hon med järnväg upp till Norra Indien för att där träffa sin Mästare, som skulle bota henne. Flera personer, som gärna ville se dessa mystiska Adepter, följde med, men i Darjeeling försvann hon helt och hållet. Hon hade blivit buren dit, då hon inte kunde gå. Men om tre dagar var hon återigen i Darjeeling och hade återvunnit sin hälsa. Det enda som någon fick veta angående hennes otroliga snabba tillfrisknande står att läsa i Den Hemliga Läran:

Ljudet frambringar eller attraherar de element, som tillsammans bilda ozon, vars fabrikation kemin inte känner till, men väl alkemin. Det kan t.o.m. återuppliva en människa eller ett djur, såvida dess astrala omhölje inte blivit alldeles skiljt från den fysiska kroppen genom förlusten av magnetisk eller odisk kraft. Tre gånger räddad av ozonkraften från att dö kan författarinnan försäkra att hon vet något därom.

H.P.B. ger nu sällan prov på sina ockulta förmågor, och då endast för sina verkliga vänner. Jag har själv flera bevis på att hon kunde göra ting, som vetenskapen inte kan förklara. För två år sedan förlorade jag här i New York ett papper, som jag satte ett stort värde på. Jag tror inte att någon visste att jag hade det, och jag talade inte om för någon att jag förlorat det. För ett par veckor sedan satt jag en kväll inne hos H.P.B. tillsammans med Bertram Keightley och några andra personer, då jag händelsevis började tänka på det papperet. H.P.B. steg upp, gick in i nästa rum, och då hon kom tillbaka, gav hon mig genast ett pappersark. Jag öppnade det och fann en exakt kopia av det papperet, som jag förlorat två år tidigare. Kopian var alldeles lik det andra papperet, en riktig faksimil. Jag tackade H.P.B. och hon yttrade: "Jag såg i ert huvud att ni önskade det." Detta är inte svårt att förstå för dem som känner till de ockulta lagarna om hur tankeöverföringen försiggår, och att kopian av det papper som jag kände så väl måste vara en faksimil, och att H.P.B. kunde framställa kopian endast genom en viljeakt. Men allt detta är nog svårt för materialister att fatta.

En afton talade jag länge och väl med en bekant, som bodde rätt långt från Madame Blavatsky. Han bad mig att jag skulle fråga henne vad hon tänkte om den sak vi diskuterat, utan att nämna hans namn. Nästa dag talade jag med H.P.B. härom och skulle just fråga henne till råds, då hon sade: "Ni behöver inte säga något mer, jag var där i går kväll och hörde vad ni diskuterade om." Naturligtvis kunde den mannen ha talat med henne härom, innan jag såg henne, men under omständigheterna var detta praktiskt taget omöjligt. Jag vet att hon ofta läste människors tankar och besvarade dem med ord.

Klockor med silverklang, som så många människor hörde i New York, förföljde henne ännu, och för alla som känner till hennes liv och arbete är det klart att hon är i ständig förbindelse med Adepter, i synnerhet med hennes egen Mästare, vars porträtt hänger i hennes studio, ett mörkt och utsökt vackert indiskt anlete, fullt av behag, visdom och majestät. Man skulle inte tro det vara möjligt att han i Tibet genom tankeöverföring eller ett "precipiterat" brev skulle kunna omedelbart meddela sig med någon i London, men så sker det i alla fall.

William Q. Judge