En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Pistis Sophia
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Gråbrödersgatan 10, Malmö, den 13 maj 1992.
Nr 20 • Serie 2 • Online versionen den 26 oktober 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 135 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
C.B. Hej och hjärtligt välkomna till ULT, United Lodge of Theosophists. Kvällens sammankomst handlar om Pistis Sophia, och vid entrén finns ett Programblad med månadens föredrag. Nästa vecka talar vi om Psykisk och andlig utveckling, och den 27 maj har vi Ockulta Samtal. Jag vill redan nu tala om att har ni frågor angående kvällen med Ockulta Samtal så går det bra att skriva ner och lämna in dem redan i kväll. Då hinner vi fundera på hur vi ska bemöta det ni frågar om vid nästa sammankomst.
Vår tidskrift Teosofiska Rörelsen kommer ut fyra gånger per år, och det sista är nummer 68 med den egyptiska katten på omslaget. Det finns en färsk lista vid bokbordet som talar om vad de andra 67 numren behandlar. Det finns också ett litet häfte som heter Teosofisk Resumé. För er som är nya här och kanske vill sätta er in i teosofin så är detta en bra introduktion för att komma in i vår filosofi. Tidskrifterna är temabaserade, och på hyllornas framkant kan ni se ungefär vad de handlar om och lättare hitta om ni söker ett visst ämne.
Varje föredrag bandas och det finns just nu ungefär 130 band som ni kan låna. Man kan låna ett band per vecka eller så finns de till försäljning. Ni som inte är här varje vecka kan läsa i dagspressen vilka föredrag vi har, det står i de flesta tidningar. Det finns ett brett sortiment av teosofisk litteratur som i huvudsak har skrivits av Helena Blavatsky, det står också i Programbladet för maj. HPB har skrivit Den Hemliga Läran, som bland annat tar upp Pistis Sophia. Det finns även en författare som heter William Quan Judge och en som heter Robert Crosbie, vilka behandlar teosofin på ett grundläggande sätt.
Jag vill uppmärksamma er på vad som står på Programbladets framsida av Helena Blavatsky. Hon skriver om fyra principer, och Pistis Sophia kan betyda tro och vishet. Det är ett gnostiskt evangelium, ett tema som har berörts här tidigare, särskilt i ett föredrag som heter De gnostiska evangelierna. Gnosis betyder hjärtats visdom kan man säga, hjärtats kunskap, och då känner jag att det handlar mycket om de fyra principerna.
ULT är ingen vanlig organisation, utan allting är grundat på ideell basis. Det finns ingen ledare och just därför behövs det kanske hjälp ibland, som till exempel några förberedande föredrag. Det finns ett bibliotek här som ska skötas och det behövs städhjälp. Donationer är också varmt välkomna till hyran för att få det att gå runt.
Jag känner att E.M. är varm i kläderna här, och kanske är det så att vi behöver hjälpa till och komma med nya synpunkter, för all vishet sitter ju inte i ett hjärta. Jag tycker det är skönt om ni andra också känner att ni bjuder på er själva, för då går det lättare att bemöta det ni kommer med. Så vi hjälps åt, och just här känner jag att vi kommer in på de fyra principerna där det handlar om brödraskap och systerskap, att vi alla försöker gemensamt sträva mot någonting som vi tycker är viktigt.
Vi ska börja med loppmarknad för att dryga ut kassan lite, och har ni grejer hemma som ni vill lämna vidare så är ni välkomna med det hit. Vi kanske kan sälja det på loppis som börjar nu på söndag på Stortorget.
Du kan bli Associerad medlem genom att skriva på ett Associeringskort som innehåller vår Deklaration. Sympatiserar du med den så förbinder du dig inte till någonting annat än det som står skrivet där. Vi ska nu höra denna Deklaration läsas upp av H.H.
ULTs DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att själständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap. Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
[Vi går nu över till själva föredraget.]
1. Urkund över Plêrôma enligt Valentinus.
PISTIS SOPHIA
E.M. Jag tycker att vi i dag lever i en oerhört spännande tidsålder. I slutet av förra århundradet sade Helena Blavatsky att i framtiden, speciellt under vår tid skulle vi komma att hitta en hel del försvunna dokument. HPB sade att dokument som har varit dolda under väldigt lång tid skulle komma fram, och de skulle få oss att betrakta verkligheten på ett helt annat sätt än vi hittills har gjort. HPB nämner också på olika ställen både i Den Hemliga Läran och i Isis Unveiled att vi kommer att göra fynd som belyser vår egen kristna tradition och kastar nytt ljus över vår tradition.
Vid våra sammankomster använder vi många gånger indiska och asiatiska termer, och det har i och för sig en speciell betydelse. Men det är också viktigt att vi i västerlandet vänder oss till vårt eget sanna kulturarv och ser på vad vi finner i den kristna traditionen.
Det har hänt en hel del i vårt århundrade. För ett tag sedan när vi föreläste om de gnostiska evangelierna så berättade vi om skrifterna som hittades i Nag Hammadi. Ni kommer ihåg att en bonde var ute i öknen och så såg han en gammal urna. Från början var han rädd att slå sönder den, för han trodde att det kunde finnas en djinn i den som skulle framkalla ondska över honom. Men samtidigt tänkte han att det kanske fanns guldmynt i krukan, och så knackade han sönder den. Och ut ramlade inga guldmynt, utan där fanns en mängd manuskript skrivna på pergamentpapper.
Och vad gjorde bonden? Jo, han tog hem dessa som han tyckte värdelösa papperen till sin fru som lade dem vid sidan av spisen, och så började de elda upp det ena efter det andra. Som tur var kom en forskare i sista ögonblicket och tog vara på manuskripten, han förstod vad det handlade om. Det var fråga om några evangelier som inte tidigare hade varit officiellt kända inom den kristna religionen och traditionen.
Om vi sedan går tillbaka till Blavatskys tid så var en av de största händelserna på 1800-talet – som kom att få en väldigt djup och betydelsefull innebörd framöver in i vårt århundrade – just ”upptäckten” av verket Pistis Sophia. Det finns också en liten historia kring verket Pistis Sophia, och jag måste säga att det är med stor vördnad jag håller det i mina händer. Det är i dag inte så lätt att få tag i verket, och såvitt jag vet finns det bara antikvariskt. Ni får rätta mig om jag har fel, men jag tror att boken är svår att få tag i.
Det sägs att British Museum fick detta verk i sin ägo 1785. 1848 översatte M G Schwartze manuskriptet till latin, och efter hans död gavs det ut 1851 av J H Petermann. 1895 kom en fransk översättning av E Amévinean(?). G R S Mead – som var Helena Blavatskys sekreterare under en viss period – översatte så småningom verket till engelska. Under åren 1890-91 publicerade Mead ungefär halva boken – som var en översättning av Schwartzes latinska text – i HPBs tidskrift Lucifer. År 1895 översatte Mead till slut hela Pistis Sophia.
Var kom
då dokumentet ifrån, innan det kom till British Museum, och var är
det för ett dokument egentligen? Det ursprungliga manuskriptet som finns på
British Museum är på koptiska. Det är en översättning från grekiskan och
innehåller material från den Valentinska skolan.
2. Pistis Sophia, Bok 1.
Pistis Sophia Online är inte bara ett vanligt evangelium, utan det är ett esoteriskt evangelium. Ni minns hur Jesus enligt Bibeln sade att ”för den stora massan talar jag i liknelser, men för er som är mina utvalda lärjungar kommer jag att uppenbara de sanna mysterierna”. Det som är revolutionerande när vi öppnar boken är att på den allra första sidan står det att Jesus förmedlade den till sina lärjungar elva år efter det han hade uppstått. Och under dessa elva år undervisade han ett visst antal utvalda lärjungar i de inre mysterierna. Han hade endast undervisat om det Första Mysteriet, säger han.
Man kan säga att det är ett esoteriskt dokument som stöder tankegången att inom varje tradition, alltså även vår egen kristna tradition, har det funnits en inre esoterisk skola. Precis som det finns inom alla ockulta organisationer. Vilka de än må vara så finns det alltid en esoterisk skola som äger esoteriska dokument. Detta är bara ett led i en undervisning där den muntliga undervisningen sedan tar vid.
Men det är ett oerhört viktigt dokument, som på ett nytt sätt belyser den kristna traditionen. Här sägs alltså rakt ut att Jesus har undervisat sina lärjungar elva år efter sin uppståndelse från de döda.
Under dessa elva år har han förmedlat sin undervisning till sin lärjunge Filippus, som sägs vara den som har nedtecknat manuskriptet.
Några anser att manuskriptet handlar om Valentinus undervisning och att Valentinus, som var en stor gnostiker, skulle vara upphovsmannen till Pistis Sophia. Men det sägs på flera ställen i Den Hemliga Läran att manuskriptet är långt äldre än så, det är ett förkristet manuskript som kan spåras tillbaka till de gamla Mysterierna. Och det är väl så med alla hemliga, inre läror, att de är eviga till sin karaktär. Och detta manuskript är troligen en översättning från någon gammal urkund med en lång tradition bakåt i tiden
En av huvudpunkterna i Pistis Sophia, som jag själv tycker är väldigt revolutionerande, är just tankegången om reinkarnation. Något som antyds på vissa ställen i våra teosofiska skrifter, vilka talar om hur Jesus refererade till Johannes Döparen som en reinkarnation av Elias, den store profeten. Reinkarnationstanken är starkt uttryckt i Pistis Sophia. Där står till och med att Jesus var den som såg till att den store profeten Elias själ faktiskt inkarnerade ner i Johannes Döparen och förberedde vägen för honom.
Vi vet också att Johannes Döparen döpte med vatten. Symboliskt sett står vatten för det mer materiella. Johannes Döparen var en som kunde inviga dåtida människor i olika mer materiella aspekter av den hemliga visdomen, medan Jesus var den som döpte i eld, och eld står för det andliga, för andens ljus. Detta innebär att det handlar om en andra födelse, som omtalas vid alla invigningar. Eleven når ett stadium där han ”får ta klivet in i den esoteriska traditionen” och därmed genomgå en andra födelse, där alla ”gamla” synder blir glömda, som om de inte fanns. De finns såklart kvar och de kommer att få sin karmiska effekt, men från och med invigningen får vi ta ett allt större ansvar för våra handlingar.
Reinkarnationstanken var fruktad och hatad av alla kyrkofäder. Från 300- och 500-talet och framöver var det en tankegång som nästan hotade rasera påvedömet. Och det var inte konstigt att gnostikerna blev så förföljda som de blev. De ägde en kunskap där de väldigt ödmjukt gick fram och sade att ”denna kunskap är inte någonting som motsäger evangelierna, utan den är en slags djupare förlängning”.
Gnosis, som C.B. inledningsvis talade om, är hjärtats kunskap, någonting som bygger en bro över det vi vet med huvudet till det vi vet med vårt hjärta, någonting som för oss vidare bortom orden, bortom det vanliga, in i magins och mysteriernas värld. Och det är precis vad Pistis Sophia gör. Vi kan bland annat läsa om hur Jesus på olika ställen uppgick i ett ljussken. Han färdades från den ena sfären till den andra och tog del av invigningarna i de olika sfärerna. Han kom tillbaka och förmedlade denna kunskap och vishet till sina lärjungar.
I denna tankegång klingar också en annan gammal österländsk idé – tankegången om bodhisattvaskapet, där man uppnår vishet för att sedan komma tillbaka och sprida det till andra människor. Allt vi betraktar som österländskt finns redan här i vårt gamla kristna kulturarv. Tänk tillbaka på de långa mörka århundradena sedan 500-talet och fram till vår tid. Tänk på hur inkvisitionen har härjat fritt, tänk er hur kloka gummor och gubbar brändes på bål bara för att de hade en avvikande och annorlunda inställning än teologerna.
Tänk er hur de gnostiska skrifterna fullständigt utraderades så att det bara finns kvar ett fåtal sådana skrifter, väl dolda, nedstoppade i gamla urnor och väl instuckna under kyrkor och nedgrävda på kyrkogårdar. Detta gjordes för att försöka bevara och föra över de gnostiska tankegångarna till kommande släkten.
Tänk er så mycket vi har förlorat under den perioden och som kunde ha varit annorlunda, om inte kyrkans män hade varit så okunniga om de esoteriska sanningarna.
Nu är det ju inte så att det kunde ha varit annorlunda, men tankegångarna om reinkarnation och karma – som de teosofiska Mästarna säger är de allra viktigaste att föra fram i vår tid – är ett par av de tankegångar som har saknats i den kristna traditionen. Detta har kanske gjort att kyrkans påvar, biskopar och präster fick en så stor makt och blev en sådan politisk maktfaktor från 500-talet fram till i dag.
Det är intressant att se att allt går i kretslopp. Vem kan säga om vi som sitter här i kväll inte är människor som har varit i kontakt med den gnostiska traditionen och har kommit tillbaka hit till jorden för att föra in i vår tid de gamla gnostiska tankegångarna om karma och reinkarnation och de ockulta sidorna av naturen.
3.
Ovanstående figurer ur Pistis Sophias kommentarer av Helena
Blavatsky finns publicerade på sid. 19-20 i Blavatskys Collected
Writings, Vol XIII
Vi kan också se när vi läser Pistis Sophia, att den är skriven väldigt symboliskt. Där finns hela pilgrimsfärden som en studerande eller en elev gör, från att börja sökandet efter vishet fram till den sista invigningen. Det står beskrivet, förklätt i den ena framställningen efter den andra i målande uttryck. Så i detta verk finns en hel beskrivning av de olika invigningsprocesserna. Det talas om olika sfärer, det talas om olika regioner och att de ligger på olika kosmiska nivåer.
Det är samma sak när Blavatsky skriver, hon förmedlar en sanning på en kosmisk nivå och en annan sanning uttrycker hon på en mänsklig nivå, på mikrokosmos nivå. Och så säger hon att det viktigaste när det gäller att studera teosofi är att lära sig studera enligt analogins lag, att vi jämför; ”så som i det lilla, så också i det stora”. Och gör vi detta kommer vi troligtvis fram till att det som skrivs om raser och runder är något som också beskriver ett förlopp inom i oss själva på vår andliga utvecklingsväg
En sak som jag i egenskap av kvinna tycker är väldigt intressant i Pistis Sophia, är att en av de främsta lärjungarna som fick undervisning direkt förmedlad under de elva åren var Maria Magdalena. I vår tid är det intressant att också det förs fram, om vi tänker på vilket motstånd det har varit för kvinnliga präster i den svenska kyrkan. Här fanns alltså en kvinna som var med redan från början och där Jesus själv säger att det högre inom varje människa, det gudomliga, Fadern/Modern inom varje människa, är varken man eller kvinna utan det är någonting som är bortom detta.
Betänker vi då hur vi alla enligt reinkarnationstanken kommer tillbaka, ibland som män och ibland som kvinnor – för vi behöver båda erfarenheterna för att balansera ut både det manliga och det kvinnliga inom oss själva – då förstår vi också hur viktigt det är när sådana här skrifter kommer fram, att även den aspekten tas upp, att det är både ett broder- och ett systerskap, som vi har varit inne på tidigare.
När vi tänker på det sätt som Pistis Sophia är förmedlad på och jämför det med Nya Testamentet, så är det också lite grand som det är förmedlat inom teosofin. Teosofin skiljer på teosofi och ockultism. Teosofin säger att vem som helst kan bli en teosof, men väldigt få kan bli en ockultist. Vad menar man med detta? Teosofi är väldigt mycket ett sätt att leva på, ett gott sätt, att försöka bli en osjälvisk människa.
Det främsta jag tänker på i Nya Testamentet är kärleksbudskapet, nästakärleken, vilket betonas hela tiden i Nya Testamentet.
Det är också detta som teosofin menar måste till innan vi kan bli en ockultist. Innan vi kan tränga på djupet i Pistis Sophia måste vi ha grunden till ett altruistiskt levnadssätt. För när vi väl en gång ger oss in på ockultismens område, när vi väl en gång börjar utforska den magi som står beskriven i Pistis Sophia med de olika sfärerna, med de olika schatteringarna i astralvärlden och så vidare, då möter vi så många saker?/företeelser? på vår väg som kommer att både skrämma och fascinera oss.
Är vi inte väl förankrade i ett osjälviskt levnadssätt – som ju är detsamma som att ha erkänt det gudomliga inom sig själv – och försöker leva osjälviskt, har vi inte detta förankrat så kommer vi att svepas med av den ena astrala vinden efter den andra, det ena inflytandet efter det andra. Därför att i astralvärlden finns det så många otroliga fenomen som i jämförelse med det vi upplever här är så fantastiska att det är väldigt lätt att bli – som Judge uttryckte det – astralt berusad, att ryckas med i processen.
Här kommer vi in på astralljuset, en annan gnostisk tanke, och hur detta symboliseras med ormen. Det är egentligen inte förrän på 1400- och 1500-talet som ormen inom den kristna symbolläran började användas som någonting negativt. Hos de gamla gnostikerna var ormen precis som inom den österländska traditionen en symbol för vishet, en symbol för Mästare och Initierade liksom för kretsloppet och för kraften. I Indien till exempel talade man om Nagas, ormarnas näste eller ormhålan. Den av eleverna som hade tillträde till ormhålan var en som hade accepterats att bli invigd, en som kunde befinna sig i de Initierades sällskap.
Detta var också någonting som väl beskrivs i Pistis Sophia hur ormen har olika betydelser, hur ormen i en aspekt också symboliserar de högre akashiska sfärerna där de ursprungliga idéerna, de gudomliga idéerna ligger vilande. Eller som Eliphas Lévi uttryckte det, den ringlande ormen har blivit en personifiering av astralljuset på de lägre nivåerna. Där lagrar vi de mer själviska tendenserna inom oss själva, där lagras de och speglas sedan tillbaka till oss alla som en hypnotisk spegel.
Så det finns mycket att hämta från Pistis Sophia. Framför allt finns det ett gott stöd i boken – om man läser sida upp och sida ner – för att det finns ett ockult Brödraskap som har varit aktivt och som är aktivt hela tiden, som har varit bevarare och förmedlare av denna kunskap under långa tidevarv. Och det finns olika sådana manuskript lite här och var. I Den Hemliga Läran skriver Blavatsky om underjordiska bibliotek både i Himalaya, i Mellanöstern och i Egypten, där manuskript finns tillgängliga som har räddats undan stora bränder. Ett exempel är den stora branden i biblioteket i Alexandria. Man trodde att alla böcker strök med, men Mästarna hävdar att nästan allt finns kvar, bevarat på hemlig ort.
4. Vägande hjärtat mot en fjäder, ur den Egyptiska Dödsboken.
Det finns alltså ett ockult Brödraskap som är förmedlare av den urgamla visdomen. Och det är den tilliten som vi människor måste uppnå, att detta Brödraskap finns, att dessa tankegångar finns och blir förmedlade till oss när vi är mogna för det. Det är det första steget i ockultism, att uppodla en inre tillit, som vilar inom oss själva och som inte är så mycket beroende av den yttre tilliten. Vi har själva förmågan inombords att öppna kanalerna till Mästarna.
Det var några funderingar jag haft kring Pistis Sophia Jag hoppas att vi tillsammans kan berika dessa funderingar, och jag vet att en del här har haft en önskan att dela med sig av egna studier när det gäller Pistis Sophia Är det någon som har läst boken? Någon som har hört talas om den tidigare? Pistis Sophia används ju inom olika ockulta traditioner även i vår tid.
[Vi går nu över till den allmänna
frågestunden.]
J. . Du talar om ormen, vad säger du om drakarna? Kristendomen tar upp en drake men Jason? talar om fyra drakar, i de olika väderstrecken. Och den har också fått en väldigt negativ klang.
E.M. Ja. Du tänkte på den eldsprutande draken?
J. . Tja, det skulle snarare vara fyra olika färger har jag hört, fyra olika egenskaper.
E.M. Jag har inte själv inte mött draken i Pistis Sopia, men det är ju en symbol som inom österlandet och på många andra ställen har varit ganska synonymt med de Vise, de Invigda. Det har varit synonymt med ormen på vissa sätt, och att de har olika färger står säkert också för vilken typ av hierarki de tillhör, vilken typ av invigningsgrad de har och så vidare. Det finns olika energier representerade i de olika färgerna. Är det någon annan som är mera beläst i det här ämnet, som vet mer om draken?
S.B. Nej, inte just draken, men varför det refereras till den negativa klangen. Jag läste att just astralljuset – Lucifer, planeten Venus – har med det att göra och att astralljuset kan reflektera både det goda och det onda. Att det är som en spegel där bilder manifesterar sig av tankar och handlingar som vi människor gör, och beroende på hur vi förhåller oss till livet så kommer vi i kontakt med astralljuset. Det kan också indirekt vara influenser från människor man är tillsammans med, man så att säga tar del av olika riktningar om man inte är förankrad i det gudomliga inom sig som du pratade om tidigare.
E.M. Ja. Det du tar upp berikar vår tankegång, framför allt när vi talar om astralljuset och astralormen, det vill säga ormen i dess negativa bemärkelse. Men någonting vi inte får glömma är vad vi gör det till. Astralljuset ser annorlunda ut beroende på vilken tidsålder vi lever i, om vi lever i en gyllene tidsålder eller vi lever i en mer materialistisk mörk tidsålder som Kali-yuga som vi gick in i för några tusen år sedan.
Nu är det så att vi människor genom vårt sätt att tänka och känna – vilket vi gör hela tiden, vartenda ögonblick – gör ett avtryck i astralljuset, våra tankar gör ett avtryck där. Det är som energier som speglas tillbaka till oss hela tiden, likt en hypnotisk spegel. (Så genom det sätt vi alla kollektivt lever och beter oss och känner.)?
Så vartenda ögonblick färgar vi astralljuset med en massa olika intryck. Och därmed binder vi på ett sätt ris till vår egen rygg, för så länge som våra strävanden är väldigt själviska, väldigt materiellt inriktade, så speglas våra energier tillbaka till oss. Men om vi istället bemödar oss om att leva på ett osjälviskt sätt, att försöka tjäna mänskligheten, då kommer vi att alstra nya intryck i astralljuset.
Vi kan tänka på att i dag har vi ett ganska grumligt astralljus omkring oss på många sätt. Många tidsåldrar eller långa perioder av materiellt själviskt tänkande har rått, och i och med detta så reflekteras dessa tendenser tillbaka till oss igen. När vi talar om ”fri vilja” så är det inom citationstecken, därför att hela tiden har vi en massiv påverkan av allting som finns runt omkring oss. Vi tycker att massmedia utövar en massiv påverkan, men det är ingenting mot astralljuset, vars bilder dag natt influerar oss hela tiden.
Det är också därför en gemensam sammankomst, som den vi har här i kväll och försöker hålla regelbundet på onsdagar, är så oerhört betydelsefull. Därför att de tankegångar vi försöker ta åt oss och förmedla – även om det är mycket kryptiska till sin karaktär ibland – gör att vi håller tankegångarna vid liv. Och vad innebär det? Jo, det innebär att vi ger liv åt tankegångarna i astralljuset. Så det är egentligen inte bara ett arbete vi gör här gemensamt för varandra och för oss själva, utan dessa tankegångar finns tillgängliga för andra genom astralljuset.
Precis som S.B. sade: Genom vårt sätt att vara och leva attraherar vi i vår tur till oss olika intryck från astralljuset. Försöker vi leva på ett osjälviskt sätt så attraherar vi likasinnade tankegångar, där uppstår en samstämmighet. Och när vi försöker hålla dessa idéer levande så finns det andra människor på andra ställen i världen som kan ta del av de ämnen var och en av oss sitter och tänker på.
Det finns alltså en möjlighet att andra kan ta del av detta och kanske bli inspirerade av det. Det tänker vi nog sällan på när vi går på ett föredrag. Vi kan gå dit i första hand för att vi vill få lite ny kunskap och nya idéer eller svar på frågor, men vi förstår kanske inte förrän efter en lång tid hur betydelsefull vår egen närvaro är i denna process.
Det är precis som i Pistis Sopia, när Maria Magdalena frågade Jesus. Hon blev lite förskräckt, hon frågade om reinkarnationstankegångar och om det fanns nya möjligheter hela tiden att förvärva kunskap. Och så menade hon: ”Men om man går ut med det här allmänt till folket, finns det då inte en viss fara att människor sätter sig ner och tycker 'vadå, vad har jag för brådska. Jag har ett oändligt antal liv framför mig och många bakom mig, jag behöver inte ha så bråttom'.”
Då svarar Jesus henne att det är just det som är det viktiga. Han säger precis vad Dalai Lama sade här när han besökte Sverige för ett år sedan: ”Försitt inte den möjlighet som finns i ett människoliv, inse hur viktigt ett människoliv är där vi befinner oss just nu. Det är just nu i detta liv som vi kan ta itu med de hinder som ligger mellan oss och vårt eget sanna väsen.”
Maria Magdalena går vidare och frågar: ”Men om en människa 'bara' är god och 'bara' lever gott, är då detta tillräckligt för att ta del av Mysterierna?” Och då säger Mästaren: ”Nej, det är det inte.” Det är två vingar som måste till på en fågel, och den ena vingen är tron eller Pistis. Den måste knytas samman med den andra – Sophia – för att vi ska få det som C.B. kallade hjärtats kunskap eller visdom.
För gäller det bara att förstå intellektuellt så kan vi läsa tjugo verk som Pistis Sopia, vi kan plöja igenom Den Hemliga Läran fram- och baklänges och bli experter på den, citera den hur mycket som helst – men det ger ingenting i sig själv om det inte samtidigt finns ett applicerande av denna kunskap i vår vardag som gör att hjärtat öppnar sig. Det står i Tystnadens Röst att hjärtats lära är den stora siktaren, det är den som siktar bort agnarna från vetekornen, det är den som gör att vi mals och blöts och stöts och nöts till visdom, från att (läran?) sitter i huvudet tills den sitter i hjärtat, i det inre heliga hjärtat.
S.B. Det var en intressant sak. Det stod att inget mysterium är högre än de sju vokalerna, de skulle bringa våra själar till Ljuset över alla ljus, och det är Pistis Sophia. Är det då synonymt med de sju eldarna som använts esoteriskt i Indien?
E.M. Sju eldar, sju astrofysiska centra, sju chakras, stimulerade av olika vokaler, stimulerade av olika mantras, det är en gammal tradition. Vi anser att traditionen är varken indisk eller kristen, den är en universell tradition som vi alla kan ta del av. Carl Jung till exempel var väldigt inspirerad av gnostikerna och skrev mycket om dem. Han hade mycket intressanta idéer när det gällde just användandet bland annat av olika ljud och stavelser.
5. De sju heliga ljuden i kroppen
Det är ju så att ljud har en stor makt. Om vi tar det helt konkret så kan vi se på de eggande marscherna som spelades i Tyskland när nazismen försökte få fäste. Hur de stora musikkårerna spelade och folket rycktes med. Och se på oss själva när vi lyssnar på en viss typ av musik. Känn efter lite grand vilket energicenter det är i oss som aktiveras, beroende på vilken typ av musik det är.
Forskare har gjort studier på plantor och djur och kommit fram till att de mår allra bäst när man spelar indiska ragas. Som näst bäst kommer klassisk västerländsk musik med mjuk och fin karaktär. Spelar du Led Zeppelin för en planta så vissnar den ner. Alla låtar påverkar oss på olika sätt. Det är inte så att vi trillar ihop av Led Zeppelin, men vi sätter säkerligen igång ett annat chakra än Ravi Shankar gör när han spelar.
Visste ni förresten vad som sades om Ravi Shankars Mästare, en man med efternamnet Khan? Jag minns inte förnamnet men det är ofta Ali Akbar. Det sades att han var en så fantastisk musiker att när han spelade en morgonraga så vägrade solen att gå ner, för han hade en sådan balans i sitt instrument.
H.H. Skulle du vilja säga något om den fria viljan?
E.M. Ja, vad ska vi säga om den här bilden, Ske Guds Vilja? Finns det någonting vi kan säga om detta egentligen? När vi säger att vi har en fri vilja så kan vi säga att vi har en fri vilja att följa det gudomliga eller att inte följa det gudomliga. Bryta mot det gudomliga kan vi göra, men det är bara illusoriskt.
Vi vet alla att inom oss har vi samvetets röst, en röst som vi ofta inte riktigt vågar lita på. Vi är så vana vid att vi ska få kunskap och visdom utifrån, att folk säger till oss vad vi ska göra. Det går trögt ibland när jag vill lyssna på vad jag själv egentligen känner. Det gäller inte bara våra olika känslor som kommer från olika astrala kanaler eller från det hypnotiska bältet, utan det vi egentligen känner inombords.
Detta är något ganska vardagligt som vi alla kan relatera till. Vi känner ibland att vi borde göra en viss sak, vi får en ingivelse. Sedan kommer förnuftet in och resonerar att det kan vi inte göra, då tycker andra att jag är konstig. Tittar vi sedan tillbaka så säger vi att vi kanske ändå hade rätt i den där lilla känslan. Och bara genom att våga lyssna på denna mer och mer så kan vi bereda plats för den inom oss. Men vi måste använda oss av viljans kraft och den andliga urskiljningsförmågan för att göra detta.
Till en början, om vi studerar Pistis Sopia, eller teosofi, så är det en kunskap vi lär oss, spekulerar och filosoferar kring. Men kunskapen är och förblir tom om vi inte använder viljans kraft till att omsätta den i vardagen. Viljans kraft och den andliga urskiljningsförmågan måste till för att vi ska kunna gå vidare och centrera oss i vårt innersta väsen – triangeln inom evigheten, triangeln inom cirkeln – där vi har den andliga urskiljningsförmågan och viljan som principer inom oss.
När vår intuition är aktiv, då är också buddhi uppväckt, viljan är uppväckt. Ni vet viljan som börjar från den personliga viljan, sedan kanaliserar vi över den till den mer gudomliga viljan, eller ske Guds vilja. Då kommer vi också in i det som beskrivs om tidigare raser på jorden. Blavatsky var inne på hur tidigare raser hade förmågan att med sin rena vilja skapa saker, använda viljans kraft till att skapa saker, till att materialisera saker.
Vi vet inte hur mycket vi kan åstadkomma med vår vilja och föreställningsförmåga. Det är tur att vi inte vet om allt vi åstadkommer, vad vi lämnar efter i våra farvatten. Hade vi vetat det hade vi inte vågat göra någonting alls. Det finns alltså många möjligheter. Någon annan som vill säga någonting om detta?
J. Jag har tänkt på den fria viljan och frihet innan jag gjorde min avhandling om frihet. Jag fann att det var en utopi, fullkomligt omöjligt att vara fri. Det beror på hur man laddar det ordet. Vad jag skrev ner den gången var att man ska försöka inse sin delaktighet, och det var också vad du sade om innebörden med ske Guds vilja. Men man kan ju frigöra sig, transformeras på olika sätt och vis.
Men frihet som jag kan tänka mig hur de flesta uppfattar det är nog väldigt misstolkat. Det finns vissa kalla fakta som bundenhet man är under eller i. Det är tur att reinkarnationen finns och att kristendomen är sann där.
E.M. Om vi allihopa för ett kort ögonblick funderar över: Vad innebär frihet? Frihet från någonting eller frihet till någonting? Vad är det? Vad är det som spontant kommer fram när vi tänker på friheten?
A.A. Något mänskligt. Någonting från människans utsiktspunkt som hon har satt olika namn på, etiketter på saker och ting. För fullkomlig frihet finns ju inte.
S.B. Vi kan vända på det och säga vad är ofrihet? Det känns mer påtagligt.
E.M. Är det för att vi är mer vana vid ofrihet än frihet?
S.B. Vi vill ju ha en dualism för att kunna uthärda, fylla tomrummet.
A.P. Jag ser det som så att friheten är något personligt. Vad en människa upplever som frihet gör inte den andra. Och likadant är det med motsatsförhållandet, det är ett högst personligt begrepp.
E.M. Så vi ser att det är någonting som hör till personligheten. Finns det en längtan inom oss som är värdefull? Vi använder ofta begrepp utan att egentligen stanna upp och fundera vad de står för. Jag tror det handlar mycket om vad A.P. var inne på, det vill säga att koppla friheten med personligheten.
B.B. Jag tror att frihet är att utvecklas som man själv vill, men man kan inte göra det i dagens läge.
E.M. Och då kommer vi kanske tillbaka till det A.P. sade, att utvecklas som man själv vill, det kan nog vara olika för oss allihopa och det är det förmodligen.
B.B. Ja, vi kan utvecklas personligen.
E.M. Och det kan vara ett sätt att titta på friheten i ett mer personligt perspektiv. Sedan finns det andra perspektiv att titta på friheten också.
S. . Till exempel det här med ansvar. Ofta vill vi lägga över ansvaret på någon annan, och då utövar vi också friheten. Lägger vi över ansvaret på någon annan så är ju inte mitt centrum med längre, då ser jag inte min delaktighet, den stängs av. Ansvar och frihet hänger samman.
E.M. Kanske är det så att det ges en frihet att ta ansvar. Och ta ansvar kanske man gör genom att vara, snarare än att hela tiden försöka forcera. Att det är i varandet som ansvaret vilar liksom friheten. Vad säger Jesus i Nya Testamentet? Han säger titta på liljorna på marken och titta på fåglarna i himmelen. Varför bekymrar du dig, säger han, om saker och ting blir så att du får tillräckligt. De få ögonblicken i vårt liv som vi vilar i Varat, i de få ögonblicken är vi också fria på ett sätt. Fria att vila i Livets Våg eller fria att vila i Tao, som taoisterna skulle uttrycka det. Eller att ingå i det Tjugofjärde Mysteriet, som nämns i Pistis Sophia.
J. . De första spontana känslorna när jag tänkte på frihet var att jag såg mig själv dansa. Det var länge sedan vi gjorde det på ett dansställe, men ofta med någon i skogen eller ensam ibland. Där kan jag känna en känsla av frihet på något sätt.
E.M. Vi ska inte glömma att det finns en anledning till varför hinduerna talar om Shivas dans. Dans är ett medel många har använt sig av inom olika religiösa traditioner för att skapa olika känslor, som till exempel de dansande dervischerna.
A.P. Jag tycker frihet ofta förstås som flykt. Det är ju vanligt att en människa vill komma undan just ansvar, eller komma undan olika saker, olika obehagliga tillstånd och flyr ständigt från tillvaron och från sig själv. Men eftersom människan aldrig kan komma undan sig själv så blir friheten hon uppgår i genom att fly motsatsen till frihet, då har hon ju någonting som jagar henne hela tiden. Men det tror jag är speciellt vanligt i dag.
E.M. Ja. Det kanske har varit vanligt förr också, det bara tar sig olika uttryck nu. Men det är precis som du säger A.P, att det ögonblicket vi försöker få mer frihet så gör vi oss själva bundna på ett sätt. Därför att vinna frihet är som Sören Kierkegaard så fint var inne på när han sade att människans uppgift är att existera, och existera på latin betyder att träda fram. Att träda fram och våga vara den man är som ett andligt väsen här på jorden. Att inte försöka springa hit och dit och försöka nå en frihet som ligger utanför en själv, utan friheten ligger just i att kunna stanna kvar och vara sig själv, om man nu ser/tar ordet själv i dess högsta bemärkelse.
J. Jag skulle gärna vilja säga något om det A.P. sade, för jag tog åt mig lite grand. Det var kanske hennes tanke, jag vet inte. Ansvar, visst. Det finns många aspekter på den biten. Jag förespråkar mycket dansen. Ansvar kan man se på många olika sätt, men det finns många som är väldigt lutheranska och ska ta så mycket ansvar. De lägger för stor vikt på den pusselbiten. Den är väldigt viktig så klart, det är ju ett klassiskt tillvägagångssätt.
Men dansen anser jag vara väldigt viktig. Alltså Shivas dans, att bjuda in Shiva är otroligt transformativt, det är ett livselixir. Man bjuder in kaos, man går in i den alkemiska elden om det är en lyckad dag eller en lyckad dans. Och om man har tur så kan man få ett väldigt intressant energiflöde, vilket är en av upplevelserna som kan komma då.
E.M. Det här lilla inflikandet tycker jag belyser en väldigt viktig sak. För i dansen är det viktigt att energierna är i balans. Det är ungefär som man när går på eld. För att det ska bli flyt i en dans så kan man aldrig stanna upp i en rörelse, utan det måste vara ett flyt och det bygger på att det finns en balans. Om man sedan vill kalla det för balansen mellan det manliga och kvinnliga, det gör ingenting.
Men
tanken är väldigt fin, för vad bygger Shivas dans egentligen på om jag drar
ner det till ett vardagsplan. Det här med att få en kick av energier är
intressant. Men när det handlar om vardagen där det är viktigt med konkreta
åtgärder så gäller det var gång att möta det som kommer till oss på ett
balanserat sätt, på ett jämställt sätt. Att inte överväldigas av motgångar
och inte fullständigt ryckas med av medgångar utan bibehålla en slags inre
jämvikt, en inre balans, då gör vi livet till en dans på ett sätt. Därför
finns det ingen kantighet i vår rörelse, det finns ingen rörelse som har en
början eller ett slut, utan det vävs in i vartannat.
6. Shiva och Shakti
Man har ofta använt denna allegori, man pratar om Shivas dans. Shiva är den aspekt på det gudomliga som står för det som bryter ner. Och vi måste tillåta oss själva att bryta ner våra mönster varje dag för att det gudomliga inom oss ska kunna pånyttfödas i varje stund. När det talas om reinkarnation i Pistis Sophia, nämns också att det är inte bara en fråga om reinkarnation från ett liv till ett annat, vare sig det gäller individ eller kosmos, utan det gäller också att pånyttfödas i varje ögonblick.
Det är vad invigningsprocesserna bygger på, att skapa den flexibilitet eller smidighet så vi kan bli sådana i vår vardag. Det räcker inte att läsa Pistis Sophia eller gå in i olika invigningar. Från det vi stiger upp på morgonen måste vi i varje situation försöka bemöta det vi möts av som om det vore vår undervisning, detta är precis vad jag just nu har skapat mig själv och behöver för att gå vidare. Vad ska jag fly till? Ska jag fly till en frihet när jag står mitt framför min största möjlighet, det vore ju tokigt. Möjligheten finns där framför oss och vi har möjligheten att gå in i den och lära oss gå vidare.
H.H. Jag tänkte på frihet i motsats till fängelse. Sitter man i fängelse finns det ingen chans att komma därifrån, då är det inte mycket att välja på. Om man då kan få eller uppnå frid som ligger nära friheten, då är mycket vunnet, då kan man sitta i fängelse.
E.M. Det kan man och det säger man också inom teosofin. Mästarna säger att det spelar ingen roll, även en människa som sitter i fängelset kan verka för oss. Detsamma gäller vad vi säger här, vad vi förmedlar i form av tankar. Energier som vi lägger in i dessa idéer för att hålla dem levande når andra utanför denna sal. Det finns ingenting som kan begränsa det andliga inom oss. Det enda som begränsar är de fängelser vi bygger för oss själva hela tiden genom att inte våga ta till oss nya idéer, att inte våga betrakta sanningen från olika håll.
När man hamnar inom teosofin är det så överväldigande, det finns så mycket skrivet, och det är lika lätt att fastna i det och göra det till ett fängelse för sig. Hela tiden, som det står här i nummer 67 av Teosofiska Rörelsen – den första tidskriften med gult papper och blått tryck – så framhålls det att vi kan inte ge en fast definition av vad teosofi är för någonting. För allt efter som vi växer och mognar, allt efter som det görs nya upptäckter och kommer fram nya dokument som Pistis Sophia, och andra som berikar dessa sanningar, så ser vi att teosofin vidgar sig. Så även vi får akta oss för att inte bli för statiska utan fortsätta att dansa i livet och hålla balansen.
Ja, som ni märker så har vi tillsammans lite grand försökt ge liv åt Pistis Sopia, Tanken var att P.B. skulle ha varit här och talat, men han kunde inte komma. Jag vet att vi har gjort vad vi har kunnat tillsammans ändå. Har ni andra frågor när det gäller Pistis Sophia, som ni vill gå in mer i detalj på, så får jag ber er att återkomma den afton vi kallar Ockulta Samtal. Då kommer P.B. också att vara närvarande och kan ge en annan syn på Pistis Sophia, än vad jag kunnat ge i kväll. Annars hälsar jag er varmt välkomna till nästa sammankomst. Då anknyter vi till kvällens tema, vi kommer att tala om Psykisk och andlig utveckling och hur vi ser på det utifrån teosofins vinkel. Tack för att ni var här och bidrog med er närvaro och energi, det var berikande tillägg, och varmt välkomna igen. Tack ska ni ha.
[Sammanställt den 24 april 1996.]
Källor:
Adam, Eva och Ormen, av Elaine Pagels
De gnostiska evangelierna, av Elaine Pagels
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky
Pistis Sophia, översatt av G R S Mead
Commentaries on the Pistis Sophia, av
Helena Blavatsky
The Esoteric Character of the Gospels, av
Helena Blavatsky
ARCANAs
föredragsserie |
|
SERIE 1: |
5. Medvetandets olika proceser |
6. Den Sjunde impulsen |
12. Helena Blavatsky |
SERIE 2:
20. Pistis Sophia
21. Paracelsus
22. Karmas tre stora vägar
23. Astral berusning
24. Rosenkreutzarnas mystik
SERIE 3:
25. Teosofin och den nionde insikten
26. Spiritualism och channeling
27. Omar Khayyam och sufismen
28. Reinkarnationsminnen och hypnos
29. Mystiker eller medium
30. Den Vita Logen - ett Heligt Brödraskap
31. Jakob Böhme
32. Vit eller svart Magi
33. HPB och Tystnadens Röst
34. Meditation, drömmar och visioner
35. Cornelius Agrippa
36. Avatarer och Kristusväsen
SERIE 4:
37. Den Hemliga Läran och konsten
38. Patanjalis Yoga-system
39. Atlantis - myt eller verklighet?
40. Den avslöjade Isis
41. Karmalärans Mysterium
42. Miljö och hälsa
43. De invigda Mästarna
46. Thomasevangeliet
ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47
_____________________________________________________________________________________
| Helena Blavatsky Online | William Q Judge Online | Robert Crosbie Online | B P Wadia Online | ULTs hemsida | ARCANAs föredragslista
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad
2014-03-23