En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Gnostikernas syn på man och kvinna
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Gråbrödersgatan 10 1, Malmö, den 1 september 1993
Nr 2 • Serie 1 • Online versionen den 17 oktober 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 189 för att göra det så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
E.M. Jag får börja med att hälsa alla varmt välkomna i kväll till ett föredrag i ULTs regi som heter "Gnostikernas syn på kvinna och man". För er som kanske inte har varit här hos oss på ULT tidigare, kan vi säga att ULT är en grupp av teosofer som finns världen över i olika centra, där man försöker bedriva teosofisk verksamhet genom att ge föredrag och i studiegrupper föra fram de tankegångar som Helena Blavatsky kom för att förmedla.
Inom ULT är det så att man har ingen ledare och man betalar inga medlemsavgifter, utan verksamheten bygger helt och hållet på ett frivilligt engagemang – om man vill bidra med sig själv och sin egen kraft eller hjälpa till med arbetsinsatser, eller om man vill stödja arbetet ekonomiskt, så att vi kan hålla en sådan sal som vi har här i Malmö.
Till våra sammankomster kan man komma precis när man känner för det. Man kan pricka in ett tema som verkar intressant. Om det finns något tema ni tycker är speciellt intressant så hör gärna av er, för vi har alla våra föredrag bandade och man kan låna ett band i veckan. Det finns många ämnen man kan fördjupa sig vidare i. Alla föredrag finns samlade i våra föredragsförteckningar.
Vi tycker att vi denna höst vill stifta vidare bekantskap med just gnostikerna, eftersom de hör hemma i vår egen västerländska tradition. Ofta är det så att man förknippar många av de teosofiska tankegångarna med orientaliska tankegångar, men jag tror att vi under hösten får se att så inte behöver vara fallet, utan vi har en hel del sådana tankar inom vår egen kultursfär.
Teosofiska Rörelsen nr 70 anknyter till en
text som heter
The
Esoteric Character of the Gospels Online, eller "Den esoteriska inre
sidan av evangelierna". Det är en lång artikel som Blavatsky har skrivit på
engelska. För den som intresserar sig för synpunkter på kvinnor och män, som
vi talar om i kväll, kan jag säga att vi har mera i Teosofiska Rörelsen
nr 69 om frigörelsen av män och kvinnor ur ett andligt-själsligt perspektiv.
Dessa två skrifter har vi ett specialpris på i kväll, och det går bra att
titta på dem senare vid bokbordet.
För de av er som vill veta lite mera om ULT och vår verksamhet här i Malmö
finns det här Programbladet. Det kommer ut en gång i månaden och har
en förteckning över månadens föredrag. Bladet återger också på baksidan ULTs
Deklaration, som vi strax ska läsa upp och som ni har möjlighet att
ställa frågor på i kväll, eftersom det är den första onsdagen i månaden.
Denna Deklaration sammanfattar de motiv och den strävan som man inom ULT försöker inrikta sig emot. Denna tar man del av innan man signerar ett Associeringskort. Man kan alltså bli associerad medlem inom ULT, och det kostar inte någonting. Tankegången med ULT är att studera och ta till sig teosofi i sin egen takt. Vilket behövs för att bilda sig en egen uppfattning. Samtidigt tycker vi det är viktigt att studera tillsammans. Vi har alla olika pusselbitar i det stora pusslet, och när vi hjälps åt får vi en mera fullständig bild än om vi bara studerar på egen hand.
Det var något av det jag tänkte ta upp. Jag lämnar
över ordet till deklarationsläsningen, och så kan ni fundera över om ni har
några frågor kring texten.
ULTs DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och läsa andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
________________________________
Den första Onsdagen i månaden kan man ställa frågor på
Deklarationen
E.M. Har vi några frågor om Deklarationen?
P.B. Det står så här: ULT strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten. Finns det då en oenighet här någonstans?
E.M. Ja, den frågan kan man ställa sig. Vad tycker du? Finns det någon oenighet?
P.B. Är det någon som har funderat på den texten, just den strofen?
E.M. Så som jag uppfattar det innebär det att vi är alla delar av en och samma helhet, och vi har många olika personliga åsikter som uttrycks genom personligheten. Det är kanske så att personligheten har en tendens att bara se en del av verkligheten. Så länge vi bara ser begränsade delar kan det vara lätt att känna att vi vill hävda vår egen personliga del, och det är ju så uppenbart att det är rätt för oss, eftersom det är vad vi upplever. Men det kan också vara så att många andra har samma känsla av att vad de upplever också är rätt. Ni vet den här känslan man kan ha inombords; jovisst, alla de andra vet nog, men jag vet ändå bäst. Och så är det, eftersom det är vår egen erfarenhet, vår egen upplevelse som vi relaterar till. Så snart vår personlighet är engagerad i någonting tror jag det finns underlag för meningsskiljaktigheter, för oenighet. Därför tycker jag själv det är intressant med ULTs arbetssätt, att man försöker gå bortom personligheten. Man försöker vid sådana här sammankomster och i studiegrupper hålla sig till det teosofiska budskapet och se vad det är för någonting. Att inte bara se det från sin egen synvinkel, för då är det inte så lätt att växa.
Växandet börjar kanske först när vi är villiga att ge avkall på personlighetens snäva vinkel och vidga våra vyer. Ni vet det här med att pånyttfödas varje minut, att våga lägga undan de förutfattade meningar vi har för att kunna ta till oss nya sidor. Jag tror det är det svåraste som finns, för i våra egna föreställningar finns det en viss trygghet.
När vi får höra saker som kommer emot oss och skakar om den här tryggheten så blir vi otrygga. Men i allt detta ligger möjligheten för tillväxt. Därför tror jag att tanken med Deklarationen är att man försöker se på dessa idéer som universella, att de ska hjälpa och lyfta oss ur den lilla personliga snäva vinkeln samt lära oss se en större del av helheten. Det är därför man bör söka enheten och komma ifrån den här oenigheten som vi ofta har.
N.N. Men kan man inte säga så här i stället, att det är fråga om mognadsprocesser. Att individen, att människan måste kunna växa för att mogna. För växer hon inte andligt sett, så stannar hon i sin barndoms tänkande och kan inte växa vidare. Har jag tolkat det rätt eller fel?
E.M. Nej, jag tror inte man kan säga att det är "rätt" eller "fel", utan det finns så många olika sätt att se på det. Det är precis vad Deklarationen säger.
[Vi lämnar nu diskussionen
kring Deklarationen och går över till själva föredraget.]
1. Ormen Oroborus. Symbol på Livets återkomst.
GNOSTIKERNAS SYN PÅ MAN OCH KVINNA
P.B. Jag förmodar att samtliga som har kommit hit i kväll har tagit Programblad nummer 53 för denna månad, som heter Gnostisk undervisning öppen för kvinnor och män. Har ni gjort det, eller gör det när ni går ut, får ni en liten text med er som handlar just om vad gnosticism är för någonting.
Vad är då gnosticism? Det är enligt vår uppfattning
och enligt gnostikerna själva en kunskapskälla om den gudomliga kraft som
finns och vilar i alla människor. Alla människor kan uppnå gnosis,
alltså kunskap och vishet, genom att rikta sina tankar inåt. Det är precis
det teosofin också menar, att visst kan vi hålla föredrag och visst kan vi
läsa och studera och meditera. Men om vi inte har förmågan att kanalisera de
inre energierna rakt ut i vardagen, så kan vi lika bra spela bowling eller
göra någonting annat. För då har vi missat poängen någonstans. Nu kan man i
och för sig spela bowling och vara teosof, det går ju
också.
Det står bland annat så här, att det gäller att känna sitt eget djup. Vi har ett ofantligt djup inom oss, vi har en resurs inom oss, vi har kunskaper och vishet inom oss, som det är vår uppgift att plocka fram. Gnostikerna, som verkade första, andra, tredje och fjärde århundradena efter Kristus och även långt innan dess enligt teosofin, hade ett mycket speciellt sätt att arbeta. Man kan säga att det blev en intressekonflikt mellan gnostiker och tidiga kristna anhängare som ville organisera kristendomen, ville att kristendomen skulle vara något specifikt. Ungefär som många teosofer i dag har försökt göra teosofin till något speciellt; "det är teosofin som gäller och ingenting annat".
Man kan se på hur gnosticismen har utvecklats och hur den sedan har blivit definitivt förklarad kättersk, alltså antikristen. Om man säger att man är gnostiker i dag så är man definitivt inte kristen. Egentligen är det precis tvärtom: att vara gnostiker är att vara en sann kristen. Hur det där hänger samman är något av det vi skulle försöka förklara i kväll.
En sak som skilde gnostikerna mycket åt från andra kristna grupperingar, var att man inom de gnostiska kretsarna välkomnade kvinnor och män som likar. Det blev en mycket stor stötesten så småningom för biskopar och präster och andra inom de kristna leden. Kristendomen blev så småningom väldigt mansorienterad; hela den kristna rörelsen har sedan 500-talet byggt på män och deras åsikter. Detta ska vi råda bot på i det här århundradet.
Fynd som är gjorda, gnostiska evangelier som är funna och en mängd texter av olika slag, har visat hur kyrkan har manipulerat i nästan 2 000 år med de ursprungliga kristna tankegångarna. Jesu sanna lära har blivit förvanskad. Man skulle kunna tala om det stora kristna sveket. Detta kommer att bli mycket tydligt allt efter som åren går fram till år 2 000. Blavatsky har förutspått detta på många olika ställen i sina skrifter.
Det kommer att göras otaliga fynd som kommer att bekräfta kyrkans ställning eller svaga ställning får man väl tillägga. Hur man på olika sätt har plockat bort de grundläggande kristna tankegångarna, en efter en. En väldigt viktig sådan är just kvinnans plats i församlingen, kvinnans plats som predikant, som missionär eller biskop; någonting som är fullständigt främmande för många kristna präster i dag, påven inte minst.
I hela den apostoliska
successionsordningen, som det så vackert heter, där man menar att Petrus en
gång i tiden förankrade kunskapen i Rom och därmed från Rom och vidare, har
det framträtt en mängd olika manliga ledare. Och alla andra utanför kyrkan,
som haft insikt och förmedlat sann kunskap och gnosis, har en efter en
utrotats och bränts upp, torterats och försvunnit. Detta är klara,
definitiva fakta.
2. Den Gnostiska Skapelsen.
Det har sänts en hel del TV-program om det här under de senaste månaderna, det senaste året faktiskt. Den som har läst förra veckans programblad – ni som var här då – ser att där finns en annan intressant tankegång. Det sägs någonting om att lära känna det gudomliga. Men var det den gudomliga Fadern eller Modern?
Det är ju ofta så att Gud betraktas som en man, eller som maskulin i kristna tankegångar. Men gnostikerna talar om att Gud eller gudsbegreppet förmodligen både är maskulint och feminint. Alltså Gud är både Fader och Moder, och det överensstämmer mycket väl med de grundläggande teosofiska tankegångarna om att Guds väsen har både en maskulin och en feminin sida. Detta är en mycket intressant tankegång som träder fram när man börjar studera gnosticismen.
En annan ledande tankegång som också var bärande hos alla gnostiker, var att den gnostiska filosofin bestod av en mängd olika grupperingar, alltså inga fasta led där man toppstyrdes från ett påvedöme i Rom eller någon annanstans. Utan det fanns en mängd visa gnostiker, både män och kvinnor, som hade sina skolor och sin undervisning och stimulerade alla som kom dit. Undervisningen var mycket lik de teosofiska tankegångarna.
Det finns särskilt en tankegång som teosoferna av i dag – som man kan säga utgör de moderna gnostikerna – tror på, och det är tanken om reinkarnation. Tanken om reinkarnation är nästan utraderad från det kristna budskapet. Även om reinkarnationsbegreppet finns uttryckt i Bibeln på ett par ställen, så kan man inte säga att det är en bärande tanke i kristendomen. Men det var definitivt en bärande tanke bland gnostikerna.
Men det absolut mest spännande är ju att Maria Magdalena förmodligen var den kvinna som bar hela den esoteriska traditionen in i Väst. Man kan följa det genom tempelherreriddarna, man kan följa det genom rosencreutzarna, man kan följa det genom en mängd olika esoteriska grupper som har florerat i Västeuropa och i Europa ända sedan Kristi tid.
Det finns ett mycket känt verk som heter Pistis Sophia, vilket närmast betyder Kunskap och Vishet. Denna gamla text, Pistis Sophia, översattes på Blavatskys tid av en av hennes närmaste medarbetare och sekreterare, som hette G R S Mead. Han har dessutom översatt en hel del andra texter, både gnostiska och neoplatonska. Men i De gnostiska evangelierna av dr Elaine Pagels kan man finna att Maria Magdalena klagar över Petrus hela tiden. Han är väldigt dominerande i församlingen och tillåter inte Maria att komma fram och tycka saker och ting, och Jesus blir påtagligt irriterad över detta.
Så man bör förstå, att allt det som handlar om det kvinnliga engagemanget har pånyttfötts även i de kristna leden i dag, när man har börjat viga kvinnliga präster. Där kan man se hur den gnostiska pånyttfödelsen kommer tillbaka igen. Vi är helt på det klara med att det är inget konstigt med att kvinnor skulle vara präster. Men för de "gamla män" som satt där nere någonstans i Italien var det inte så naturligt.
E.M. Ja, visst är det spännande tankegångar, det här med kvinnor och män. Jag tror att när man ser det utifrån de tankar som gnostikerna förde fram, så är det en del av vårt eget västerländska kulturarv. Så om vi ser på det helt krasst: vad innebär det egentligen att vara kvinna och vad innebär det att vara man? Och vad innebär det den dag vi lägger av kroppen och går vidare i vår inkarnationsprocess? Vad är vi när vi har lagt av den fysiska kroppen? Är vi kvinnliga eller manliga? Är vi man eller kvinna?
Om vi ser det i ett djupare perspektiv så kan säkert var och en av er här i kväll hitta både manliga och kvinnliga kvaliteter hos sig själv. Du som man kan hitta kvinnliga sidor i dig, och du som kvinna kan hitta manliga sidor i dig. Det som kan iaktta de kvinnliga och manliga kvaliteterna i dig, det som verkligen är du, det som är iakttagaren, detta något som vi kallar det eviga Väsendet inom oss; detta är ju varken kvinnligt eller manligt. Det är någonting som är bortom det kvinnliga och manliga.
Med den insikt som gnostikerna hade om de här tingen är det inte så konstigt att de tyckte det var självklart, precis som det borde vara självklart för alla. Att vara man eller kvinna, det är ju bara en fråga om att kunna göra olika erfarenheter i livet.
Ser vi på naturfolken på många ställen i världen, är det här också ganska uppenbart. Man lever sida vid sida, man har en ömsesidig respekt. I det gamla Indien, i de gamla förvediska kulturerna och i Manus lagar står det många tänkvärda saker om mannen och kvinnan i jämbördes ställning. Hur man och kvinna som två andligt-själsliga väsen arbetar sida vid sida och kompletterar varandra.
Precis som de kompletterar varandra i det yttre, är det också någonting som ingår i den egna andliga processen, att kunna harmoniera det kvinnliga och manliga inom oss. Det behövs den här dynamiken i vårt väsen, i personligheten, för att det ska bli balans. Förmodligen är det så, eller i alla fall uppfattas det så från teosofiskt håll, att bara för att man en gång föds som kvinna så föds man inte under resten av en stor cykel som kvinna eller man, utan det alternerar.
När man har gjort tillräckligt stora erfarenheter i manlig gestalt kanske man behöver gå in i det kvinnliga. Det svänger successivt över så att det pendlar. Inte så att man kommer hit en gång som man och en gång som kvinna, utan det handlar om en mognadsprocess. Att vissa manliga kvaliteter mognar inom en och gör en redo att ta emot kvinnliga kvaliteter. Detta är en aspekt av vad man brukar kalla det alkemiska bröllopet.
Inom alkemin talade man om att förädla
oädla metaller och göra dem till guld. Men man talade också om föreningen av
det kvinnliga och det manliga för att komma bortom detta, för att komma
bortom till Enheten eller Urkällan, till Urkraften, som då varken är man
eller kvinna.
3. Det kabbalistiska Livsträdet –
Kether-Chokmah-Binah.
Och här är någonting som var och en av oss kan se över hos oss själva. Vad är det för kvinnliga kvaliteter och för manliga kvaliteter vi har, eller som vi behöver komplettera mera? Och vad kan vi lära av andra? Ser man tillvaron på det här sättet så finns det – precis som gnostikerna säger – ingen anledning varför en kvinna inte skulle bli präst, det är ju helt självklart.
Likaså kan vi applicera detta på de förhållanden vi har. Om vi lever i ett parförhållande som man och kvinna: stämmer det inte på det personliga planet kan ett förhållande många gånger ganska snabbt bli tråkigt. Man kan köra fast i gamla mönster där man bara går och nöter på varandra.
Men kan man ur ett djupare perspektiv se att den människa jag lever med och har framför mig är en själslig individ som har oanade djup inom sig, precis som jag har, då kan man alltid vaska fram någonting nytt, som gör att förhållandet blir dynamiskt att leva med. I denna process kan man också få ett ypperligt tillfälle – om man är två eller har en familj eller vänner och så vidare – att gå vidare i djupet och lära känna varandra. Och hela tiden stötta varandra i den här ömsesidiga respekten. Det är ingen lätt sak att vara en vandrare på vägen och uppnå den här enheten.
P.B. Om ni inte har sett den här boken, den här texten, så titta i den någon gång. Här finns ganska fina utdrag, alltså i nr 70 av Teosofiska Rörelsen, som enbart handlar om gnosticism. Här kan man läsa om hur många människor som har varit fascinerade av Kristus-gestalten. Jag tänker då på några av dem man citerar här: Nietzsche, Valentinos, Blake, Rembrandt, Dostojevskij, Tolstoj alla dessa var oerhört fascinerade av Kristus-gestalten.
Men inte Kristus-gestalten som den förmedlas av de ortodoxa, rättrogna kristna, utan man tog till sig den på ett helt annat sätt. Man ifrågasatte både skriftens verklighet och apostlarnas verklighet. Man ifrågasatte även kyrkans auktoritet, men var likväl oerhört fascinerad av Kristus-gestalten. Man ifrågasatte om Kristus verkligen uppstod.
Uppstod Kristus verkligen i sin fysiska gestalt, som man hävdar inom kristendomen? Är det möjligt när en fysisk kropp en gång är död, att den sedan kan uppstå igen? Rent nonsens. Man kan leva i en science fictionvärld, man kan tro på mirakel. Men som teosof har man nog väldigt svårt för att göra det, utan då står man åtminstone med två ben på jorden, även om man har huvudet högt upp i det blå.
Det är väldigt viktigt att ha klart för sig att när man talar om Kristus-gestalten, när man talar om uppståndelsen, så talar man inte om Kristus uppståndelse i fysisk gestalt. Det säger ju sig självt. Det begrep varenda gnostiker, det begrep varenda hermetiker och rosencreutzare, det begrep varenda frimurare och det begriper varenda teosof.
Kristus hade nått så långt att han hade skapat sig en "andlig gestalt". Vi kallar det en "permanent astralkropp", en andlig gestalt som han hade vävt genom årtusenden under sin missionsverksamhet. Den dagen han blev "korsfäst" kan man säga att han korsfäste hela sin jordiska fyrfald och gick upp i sin andliga gestalt, det vi kallar för det Gudomliga Jaget eller Treenigheten.
När Kristus fullständigt gick upp i denna gestalt fortsatte han – enligt gnostikernas egen utsago i Pistis Sophia, en tjock lunta som förmodligen författats av Valentinos – elva år efter det han officiellt hade dött med att förmedla sin hemliga undervisning till sina utvalda lärjungar. Detta har man på fullt allvar hävdat i snart 2 000 år bland många gnostiker.
Det kan tyckas som hädelse, men är det inte ganska makabert att man i 2 000 år - det är förmodligen det största sveket som någonsin utförts i modern historia fullständigt har grundlurat åtminstone en miljard kristna anhängare, för ungefär så många finns det i dag. Man har fullständigt tagit bort den sanna be tydelsen av Kristi undervisning, det vill säga sättet han blev korsfäst på, sättet han uppstod på. De kristna gör Kristus till en unik person. För var i historien finner vi någon som uppstod? Det finns ingen. Han är den ende och lär nog förbli den ende också, för det har aldrig skett.
Hur ska man kunna bevisa motsatsen? Man kan göra det genom filosofiska resonemang. Det finns inte en enda tankegång i den kristna undervisningen – förutom Kristi uppståndelse i fysisk gestalt – som inte finns hämtad från de gamla grekiska, och egyptiska och persiska tankegångarna. Allt ur det kristna arvet är lånegods. Det är lånegods från judendomen, från den persiska, den egyptiska och den grekiska filosofin. Det är idéer som man stuvat runt. Man har haft olika ekumeniska möten, som man kallar alla dessa fina träffar där biskopar, påvar och annat intressant folk möttes och där man beslöt om vad Bibeln skulle innehålla. Vi ska inte tro att Bibeln var fastställd från första början. Bibeln är en massa texter som man har hämtat från höger och vänster och satt ihop; Bibelns innehåll beslutade man om. Man lyfte bort en hel mängd texter som man i dag kallar för apokryfa, som till exempel Thomas-evangeliet. Det fanns en mängd olika texter som man bara tog bort rätt och slätt; "Det passar inte". Det fanns en del biskopar och präster på 500-talet som ansåg att "det här ska vi inte ha med, det tar vi bort" - jättebra. "Det tar vi bort, fram med rödpennan grabbar, nu stryker vi det kapitlet också, det är jättestökigt. Där står någonting om reinkarnation, det tar vi bort."
Till slut blev kristendomen en maktfaktor. Den blev en mycket stor maktfaktor, och är fortfarande en mycket stark maktfaktor. Man hade en fantastisk förebild, romarfolket. Det var bara att kopiera dem som hade förtryckt de ursprungliga kristna från början. Det var bara att se hur romarna gjorde när de förtryckte de kristna i början. "Vi gör likadant." De gjorde likadant och gör det fortfarande. Så det stora sveket hänger fortfarande i luften.
Här måste man förstå att när teosofin inte ställer upp på kyrkans undervisning så betyder det inte att teosofin inte ställer upp på Kristi undervisning. Teosofin är faktiskt för Jesu Kristi undervisning och hans hemliga successionsordning, om man nu kan uttrycka det så. Den undervisning han förmedlade till sina lärjungar har förts ända in i vår tid, den är helt intakt. Vad som bekräftar detta är alla dessa fynd, bland annat Nag Hammadi-texterna, som man hittade i Egypten i en stor lerkruka. Allt det här finns också beskrivet i vår tidskrift nr 70.
4. Nag Hammadi-texterna.
Man hittade alltså i en stor lerkruka en mängd olika papyrus som var skrivna för mycket länge sedan. Under mycket lång tid försökte många rika kristna förtrycka utgivningen av de här texterna, så att de inte skulle komma till allmän kännedom. Men till slut lyckades bland annat Jung-institutet köpa några texter. Jung var en av världens främsta gnostiska förespråkare: ni känner säkert till Carl G Jung och hans drömtydningar.
Förmodligen har det i modern tid inte funnits en större tolkare av gnosticismen än honom. Han har satt en oerhört stor prägel på den moderna psykologin. Väldigt få människor är egentligen medvetna om att många av hans idéer sammanföll med gnostikernas. De som har läst Jungs biografi eller några av hans samlade verk i 30 delar vet detta. Det finns flera volymer som bara handlar om gnosticism och alkemi. Han var en stor författare och han hade också själv uppnått insikt.
De gamla gnostikerna hävdade att för att bli en upplyst behöver man inte läsa någon bok, utan man kom till sin mästare, om det nu var Valentinos eller Marion eller någon annan på den tiden. Det första provet man skulle genomgå var att man formulerade en berättelse som på något vis skulle bekräfta ens förståelse av de inre processerna. En invigd mästare kan genast avgöra om personen i fråga har förstått sambandet mellan kropp, själ och ande eller inte; om det handlar om teoretisk intellektuell kunskap eller självupplevd intuitiv insikt, det vill säga gnosis. Så de fick skriva sina egna texter. Och Jung har faktiskt, allt enligt gammal gnostisk sed, författat många olika berättelser hämtade från drömmar i barndomen. I mångt och mycket överensstämmer detta med det gamla gnostiska sättet att undervisa.
När han blev äldre förstod han naturligtvis bättre vad han egentligen hade hållit på med. På äldre dagar gick det upp för honom att han förmodligen hade arbetat på ett mycket gammalt och arkaiskt sätt. Så Jung är en mycket stark förespråkare av de gnostiska texterna och därmed också en mycket stark förespråkare av teosofi eller Theo-Sophia, som betyder just gudomlig vishet.
För att kort komma tillbaka till kristendomen och dess senare utveckling, så finns det inte mycket mer att göra än att studera frågan: vad är kristendom? Vad är esoterisk kristendom, för att nu skilja den från klassisk traditionell ortodox kristendom; om det nu är den ortodoxa versionen som finns i Serbien eller det är den mera grekiskorienterade eller den katolska eller den utslätade versionen vi har i Sverige, som kallas protestantism. Det kan vi själva välja.
Alla dessa grenar av kristendom har väldigt litet att göra med den kristendom som förmedlades en gång i tiden. Man kan säga så i dag, men det var kanske inte så lätt när Blavatsky författade alla sina skrifter, för då fanns inte alla de här fynden som hon förutspådde skulle dyka upp. Och vi har bara funnit ett fåtal skrifter än så länge. Men det gemensamma inom all gnosticism är dock att alla män och kvinnor är välkomna, att kunskapen inte kommer genom någon annan utan genom Självet. Det behövs ingen förmedlare, det behövs ingen mellanhand.
Jag har en direkt kommunikation med Gud, som varken är man eller kvinna, fader eller moder, utan bådadera. Att kommunicera med Kristus betyder inte att ha en dialog med en Kristus som går omkring på jorden eller i himlen, utan det gäller att uppnå ett Christos-medvetande. Det andliga medvetandet är ett Christos-medvetande vi alla kan uppnå, som vi alla har inom oss, vilket är detsamma som hjärtats vishet.
5. Valentinos diagram över Pleroma
Det står oerhört mycket i den här texten. Symbolen
på framsidan av tidskrift nr 70 är hämtad från Valentinos – en av de större
förespråkarna för Christos gnosis – diagram över Pleroma, och det är
en sammanfattning av de 49 stadierna, som finns väl förklarade i Den
Hemliga Läran. Den är tagen ur en av Blavatskys senare texter, som
handlar just om hennes kommentarer till Pistis Sophia. Hon skrev
dessa 1891, strax innan hon dog. Intressanta kommentarer på lite över 100
sidor. Pistis Sophia –
Helena Blavatskys kommentarer Online
[Vi går nu över till frågestunden.]
M. Jag har funderat lite på det här. En finsk författare, Kaari Utrio, har skrivit en mycket intressant bok som heter "Evas döttrar". Där kom jag i kontakt med gnosticismen för första gången. Jag tänker på de här lärjungarna, de var tolv manliga. Men enligt den gnostiska läran så var de inte huvudaktörer som lärjungar gentemot Jesus, utan det var en kvinna. Och det var hon som nämndes här i kväll, Maria Magdalena. Frågan är då, hur stämmer detta? Det andra jag har funderat på är det här med gudsbegreppet.
P.B. Ska vi tala om Maria först?
M. Ja.
P.B. Hur vet man att någonting stämmer? Det finns utsagor, han säger si och han säger så. Det finns en bok utgiven på svenska som heter De gnostiska evangelierna. Den är skriven av dr Elaine Pagels, och hon har forskat fram en mängd olika gamla dokument. Det finns även en annan svensk bok av samme författare som heter Eva, Adam och Ormen. Den går också in på de här frågorna. Inom den gnostiska traditionen hävdar man detta, det vill säga att Maria Magdalena förde vidare den gamla esoteriska traditionen. Men påvar och biskopar hävdar naturligtvis motsatsen, för det passar dem inte. Den här ockulta traditionen har förts vidare inom tempelherreorden, inom rosencreutzarna, inom olika gnostiska grupperingar som har kommit upp till ytan i dag, och alla refererar till Maria Magdalena. Man refererar jämt och ständigt till den här kunskapen, och kvinnan spelar en viktig roll någonstans på vägen. Även i de gamla neoplatonska tankegångarna var kvinnan, jungfrun, symbolen för vishet och kunskap. Så det finns en dubbelbottnad orsak till det här med den feminina sidan. Inom teosofin har den sjätte principen, intuitionen eller den högre känslan, med den feminina sidan att göra.
E.M. Man kan också ställa sig själv frågan om det här med tolv lärjungar, om det inte också har en viss symbolik. Det är så mycket som rör sig i tolvtalet, till exempel zodiakens tolv tecken, och man kan titta på myterna kring frälsarna som stämmer väl överens. Om man sedan tar Buddha, Krishna eller Jesus, det är ungefär samma historia som utspelar sig. Man kan då se att det också visar på någonting annat än själva det historiska skedet, där en Mästare framträder på scenen. Att det också visar på en inre ockult process som pågår inom varje människa den dag hon närmar sig vissa invigningsgrader. Det är något man kan tänka på.
P.B. Hela den teosofiska undervisningen går ju ut på att man kan läsa Bibeln på två sätt. Man kan helt enkelt läsa den som en berättelse, men man kan också läsa den som en symbolisk urkund, som en hemlig urkund som berättar en historia. Där historien i sin tur står för en process, ett skeende i oss människor när vi utvecklar oss.
Så tolv lärjungar blir plötsligt zodiakens tolv tecken, och dessa motsvarar de sex maskulina och feminina grundenergierna och så vidare. Det finns många infallsvinklar när det gäller till exempel de tolv lärjungarna. Det finns så oerhört mycket att förstå. Enligt teosofin är Bibeln i sig en hemlig urkund. Men den bör inte tolkas bokstavligt utan allegoriskt, som det står i Nyckeln till teosofin i första kapitlet, liksom det förklaras i Teosofiska Rörelsen nr 67, där man talar om neoplatonismen.
Det fanns en grupp i Alexandria som kallades
analogister och en man som hette Ammonios Sakkas, som levde på 200-talet.
Han fick en oerhört stor uppslutning bland diverse olika människor. Från
judendomens och kristendomens olika grupperingar anslöt de sig till honom.
Han konstaterade på ett tidigt stadium att det finns en djup esoterisk
kunskap bakom alla religioner. Inte bara inom kristendomen, utan i alla
religioner finns det ett esoteriskt språk. Den som har studerat teosofi och
läst Den Hemliga Läran kan se samma sak där. Visst finns det många
berättelser i till exempel Bhagavad-Gita, som är en symbolisk historia om
Indien, och i Vedaböckerna. Men man kan också se dem på ett djupare plan. Du
ville säga någonting
om den andra frågan?
M. Ja. Det är intressant det vi nu diskuterar om gnosticismen, och då kommer jag in på ekologisk filosofi. Det finns en filosof, Henryk Skolimowski, som tar upp gudsbegreppet och utgår från evolutionen, alltså utvecklingen. Och då säger somliga att Gud var först, i början. Somliga säger att han är i slutet och andra säger att han är både och. Men nu kommer det som jag tycker är det väsentliga. Min uppfattning i detta fall är att Gud måste vara i slutet. Varför inte i början? Jo, därför att om han hade varit i början, då hade allting varit bra och perfekt. Då hade det inte funnits någon utveckling och då kan inte livet självförverkliga sig. Jag undrar hur det ligger till i gnosticismens tankevärld, i förhållande till de här stel-benta predikanterna som kallas för präster och påvar och så vidare.
E.M. Är vi överens om en sak, att om vi tänker oss gudsbegreppet utan att sätta för mycket attribut på det, också kan tänka oss att det är någonting som står för det eviga, det allestädes närvarande, en evig princip?
M. Ja jag säger då både och.
E.M. Vad menar du med både och?
6. De tio Sefiroternas Träd från Kabbalan
M. Jag menar att om det ska finnas en utveckling. . . . Enligt Bibeln skapade Gud allt och sade att det var gott. I och med att han har sagt att det är gott så menar jag att då har han fått allting fixt och färdigt, allting är perfekt, ingenting kan utvecklas mer än precis till det han har skapat. Och då finns det inget utrymme för någon utveckling, för att självförverkliga sig. Därför är vi på vandring mot Gud, inte från honom. Då menar jag, och nu är jag lite provokativ, att vi har ju gudsbegreppet där borta någonstans, det vill säga den gudomliga principen. Hur är det förenligt med gnosticismen? Eftersom vi pratar om gnosticism i kväll så kan vi ju koppla ihop det med gudsbegreppet.
E.M. Om jag kopplar ihop det du säger att
Gud finns i slutet, så kan man ju undra var han var i början, eller hur? Om
någonting är evigt,
någonting är bortom före och efter, då är det ju någonting som finns alltid,
i evighet, eller hur? Och som därför inte behöver klassificeras som före
eller efter. För om vi sätter det före eller efter, då begränsar vi det. Vi
kan väl vara överens om att det gudomliga i sig är någonting som är
Obegränsbart. Och är det Obegränsbart så kan man inte sätta det före eller
efter.
P.B. Man kan ta det här på många olika sätt, och vi kan väl inte reda ut den här ekologiska filosofin på djupet. Men om man ska hålla sig till någonting vi skulle kunna kalla för ekosofi, så menar vi att det finns en Yttersta Verklighet. Föreställ er en Yttersta Verklighet. Över den kan man inte spekulera, man kan bara konstatera att det finns en Yttersta Verklighet. Utifrån denna Yttersta Verklighet manifesterar det sig en kraft, en energi.
Denna Yttersta Verklighet är här symboliserad som en cirkel [ritar på tavlan]. Denna manifesterar sig som energi, Fader och Moder, Yin och Yang. Du kan se detta som ett ljus och det här som ett annat ljus. Om detta ljus skulle tända sin låga från det här ljuset och flytta sig hit, skulle detta ljus försvinna då? Nej, detta ljus förblir vad det är. Det förändrar sig inte. Och samma är det med den Yttersta Verkligheten. Här har vi gudsbegreppet enligt alla tankens modeller, vilka vi än väljer, de kristna eller de österländska. Yin och Yang, Fader och Moder, Shiva och Shakti, vi kan hitta på hur många namn som helst.
Det gudsbegrepp som man talar om i Bibeln är Jehovah, vilket inte är gudsbegreppet enligt Jesus. Det är gudsbegreppet enligt Moses, enligt judendomen. Man skiljer på Fadern i det fördolda och Jehovah, men det är en annan diskussion. Vi har den Yttersta Verkligheten, för att gå tillbaka till vår diskussion. Vi har en projicering i tiden av Fader och Moder, Yin och Yang, som är statt i förändring. Den Yttersta Verkligheten förändrar sig över huvud taget aldrig. Den är och förblir densamma. Energin däremot, som här beskrivs som Yin och Yang, Fader och Moder, den är stadd i förändring.
Enligt Den Hemliga Läran har vi en mängd olika förfaringssätt, men vi
kan hålla oss till de här två. Om vi då är en del av denna energi är det
klart att vi är stadda i förändring, på väg mot någonting. Det är därför man
pratar om att Gud skapade himmel och jord och allt vad han nu gjorde...
Han, ja det är klart att det blir han. Den Yttersta Verkligheten
kan inte skapa någonting. Den Yttersta Verkligheten bara är. Den
Yttersta Verkligheten är Inget-ting.
Det här är alltså fråga om oerhört enkelt tänkande. Det här med gudsbegreppet har vilselett många människor, och det stora sveket - som den teologiska kristendomen är - har lyckats bidra till en "förklaring" av gudsbegreppet som är så långt borta från filosofiskt tänkande man bara kan tänka sig. Han sade så, Han gjorde det. Gud är en Han. Hur kan Gud bli Han? Om Gud är det högsta, hur kan det vara en man? Jag tycker det skulle vara en kvinna. Men det kvittar.
Enligt alla de gamla gnostikerna
dyrkades visheten som en kvinna. Man jämförde kunskapen och visheten med en
fager och vacker ung kvinna. Jungfrun, Sophia, Maria Magdalena, Eva med
flera. Det fanns en anledning till detta - det var det lättaste sättet att
identifiera sig med en längtan mot det högsta. Teosofin har skrivit och
förklarat väldigt mycket om gudsbegreppet, men för att förstå detta är det
lika viktigt att för tillfället kunna ta bort alla uppfattningar man har om
gudsbegreppet, för att kunna ta in ett nytt begrepp. För sitter ni,
samtidigt som jag förklarar, och tänker på ert tidigare gudsbegrepp som ni
har eller inte har, så måste ni ta bort det för tillfället, för att förstå
den teosofiska uppfattningen. Det kan inte finnas en maskulin Gud, inte som
den högsta guden. Antingen är Gud maskulin eller feminin eller ingendera.
7. Alfa och Omega runt om Jesus gloria
F. Ingendera.
P.B. Just det. Hur man än vrider och vänder
på det så finns det nya infallsvinklar. Man kan tänka sig den teosofiska
modellen, världens enklaste,
där den Yttersta Verkligheten symboliseras med en cirkel. Det är ju det enda
förnuftet över huvud taget kan förstå. Egentligen är det ingenting, för den
här cirkeln har varken omkrets eller begränsning, den finns överallt och kan
inte fångas.
Men vi använder den liknelsen. Så gör zenbuddisterna och det är så nära man kan komma helheten, vilken symboliseras med en cirkel. När teosofin sedan påvisar att naturen återupprepas periodiskt i årstider; vår, sommar, höst och vinter, menar vi också att det på ett högre plan manifesteras i två grundenergier, Fadern och Modern. Dessa är i sin esoteriska aspekt egentligen sju grundenergier, och det har att göra med de sju Hierarkierna.
Men som mycket annat är det här bara filosofiska tankegångar, tankeväckande inspiration. Vidare funderingar får man göra hemma efter föredraget och försöka summera: Vad sa de egentligen? Tanken är att ni ska få några nya infallsvinklar på det här. Ni kan läsa mera i Teosofiska Rörelsen nr 70, där vi ifrågasätter: var Gud man eller kvinna, Fader eller Moder? Efter den här kvällens sammankomst lär det inte vara så svårt att konstatera att "han" var varken det ena eller det andra.
Nästa vecka, kära vänner, har vi något mycket spännande på programmet. Då talar vi om tulku, en tibetansk infallsvinkel på reinkarnation. Tulku är det tibetanska ordet för att medvetet reinkarnera, att medvetet återfödas till jorden med klart medvetande. Den buddhistiske munken och nobelpristagaren Dalai Lama är just en sådan tulku. En tulku är en individ som tar med sig kunskap hit. Medvetandet sover inte på nätterna, det har inga sovande perioder över huvud taget. Varken vakna eller sovande perioder, utan man är fullt medveten 24 timmar om dygnet, man har ett medvetande som är intakt. För oss är detta förmodligen lika svårt som att förstå den Yttersta Verkligheten.
Men vad vi försöker förmedla nästa gång är reinkarnationsprincipen – förmågan att återfödas till jorden – . Vi är alla reinkarnationer, men är vi alla tulkus? Förmodligen inte alls. Men det spelar ingen roll. Vi är alla återfödda själar som är stadda i en process mot att återförenas med vårt klara medvetande. Det är vår bestämmelse i den gudomliga planen att vi ska återförenas i den Yttersta Verkligheten, på den yttersta dagen, för att sedan återigen på den yttersta timmen komma ut igen, för att så på nästa yttersta dag gå tillbaka i den Yttersta Verkligheten.
Och så blinkar Guds öga i evighet, likt gnistorna av Tors hammare, som Blavatsky skriver i Den Hemliga Läran. Det finns ingen ände på det kosmiska kretsloppet. Och Tor slår sin hammare i eldstaden och världar uppstår. Eller hur man nu vill närma sig detta. Det teosofiska gudsbegreppet och medveten reinkarnation är något som hänger väldigt nära ihop.
E.M. Då tackar vi för oss här i kväll. Välkomna tillbaka vid annat tillfälle när ni så önskar. Tack ska ni ha.
[Sammanställt den 17 oktober 2010]
Källor:
De gnostiska
Evangelierna, av Elaine Pagels.
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky.
Eva, Adam och Ormen, av Elaine Pagels
Nyckeln till teosofin, av Helena Blavatsky
Pistis Sophia, övers av G R S Mead
Commentary on the Pistis
Sophia, av Helena Blavatsky
The Esoteric Character of the Gospels,
av Helena Blavatsky
Teosofiska Rörelsen nr 69 och 70
ULT - dess Mission och dess Framtid
