En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 1998 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
Maria, den
feminina principen &
den svarta Madonnan
Föredrag hållet i Teosofisalen, Betaniaplan 4, den 14 januari 1998
Nr 45 • Serie 4 • Juni 1998 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 371 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING E.M. Vi hälsar alla hjärtligt välkomna till U.L.T., som står för United Lodge of Theosophists. Vi är en grupp av teosofer som finns spridda världen över, och i Logen bedriver vi studier av de ursprungliga teosofiska tankegångarna. Vår grupp i Malmö håller föredrag varje onsdag mellan 19.30 och 20.30. Vi har också en studiegrupp, Dharma-gruppen, mellan 18 och 19 i anslutning till föredraget. Där studerar vi esoterisk och exoterisk teosofi, kap II i Nyckeln till teosofin av Helena Blavatsky. Föredraget i kväll kommer att handla om Maria, den feminina principen i naturen och den svarta Madonnan. Resterande föredrag i denna månad är Ockulta råd på vägen, nästa vecka, och den 28 talar vi om Esoterisk symbolik i konsten och om hur teosofin har influerat konsten på olika sätt. [Se Teosofi och konsten, 130 sidor, utgiven av U.L.T. i Malmö 1998.] Jag hoppas att alla har tagit del av Programbladet. Där nämns det på första sidan om Mahatmalogens inflytande. Vi knyter an till det föredrag vi höll förra veckan men har det också som speciellt tema denna månad. Vi för fram idén om Mästarna, den gudomliga möjligheten inom var och en av oss. Att vi har möjlighet att förverkliga oss själva som människor, bli fullkomliga, är ett av teosofins starkaste argument. Det är lämpligt i inledningsskedet av ett nytt år att lägga grunden till nya positiva intryck som sedan speglas tillbaka till oss under resten av året. Jag tror att de flesta av oss här är medvetna om att tiden mellan den 21 december och den 21 mars är den tidpunkt när astralljuset anses vara nytt och mottagligt. Det är då man ska prägla in nya riktningar, nya strävanden för det nya året, så att vi kan få skjuts av naturens egna lagar att stärka oss i vår strävan resten av året. Därför tar vi upp tråden om Mästarna till att börja med. För er som undrar över vad U.L.T. är för någonting och kanske inte har stiftat bekantskap med oss tidigare, har vi tagit fram detta häfte som heter U.L.T. – dess Mission och dess Framtid. Varför U.L.T. bildades, vad tanken är med Logen och hur man ser på framtiden. Man kan säga att U.L.T. främst av allt är en teosofisk skola med olika nivåer av undervisning, där ansvaret ligger på att hålla vid liv vad vi kallar de ursprungliga teosofiska idéerna, vilka presenterades av Helena Blavatsky och hennes närmaste medarbetare William Judge. Vi vill hålla dessa grundtankar tillgängliga genom studier individuellt och gemensamt i grupp, genom olika slags föredrag och så vidare. Vi håller också tillgängligt originalskrifterna, så att varje sökande människa har möjlighet att vända sig till källan och där- ifrån avgöra om det är någonting man känner att man vill gå vidare med. Ibland är det ju så, när vi lyssnar på ett föredrag, att det är så stort och omfattande att vi bara kan förstå en liten del av ämnet. Då kan man ibland känna att man vill läsa mer på egen hand, och därför har vi tagit fram två Arcana-nummer som knyter an till kvällens tema. Arcana är en skriftserie som bygger på nedskrivna föredrag vi har hållit här och på andra lokaler där Logen har varit aktiv tidigare. Vi har tagit fram Arcana nr 20 som handlar om Pistis Sophia, och vi har nr 40 som handlar om Den avslöjade Isis. Båda dessa är kopplade till kvällens tema. Vi har även lagt fram Arcana nr 43, ett av de senast utkomna numren. Det handlar om De Invigda Mästarna och knyter an till månadens tema. Så de finns tillgängliga på bokbordet tillsammans med en del annan litteratur som vi har tagit med. Vi har också en ny boklista för dem som vill veta vad vi har mer än det som finns på bokbordet. U.L.T. följer en ockult tradition, där vi menar att när andlig kunskap förmedlas så är det ingenting man gör mot avgift, utan allting bygger på individens egen strävan och förmåga att lära sig. Det är vår gemensamma energi som avgör om det kommer att bli ett blomstrande center här i Malmö eller inte. Därför tar vi heller inga avgifter för föredrag, utan alla föredrag och aktiviteter är fria. Det är vi gemensamt som bär ansvaret genom att bidra ekonomiskt efter bästa förmåga för att driva verksamheten, så att vår lokal kan hållas tillgänglig. Det går också bra att hjälpa till med översättningsarbete, textutskrivning på dator och mycket annat. När Robert Crosbie bildade U.L.T. 1909 märkte han bland annat att mycket av den ursprungliga litteraturen inte läng-re fanns tillgänglig. Man hade istället inom de olika teosofiska organisationerna börjat fokusera på nya ledares tolkningar av det ursprungliga budskapet. Då beslöt sig Crosbie för att organisera teosofer i syfte att komma tillbaka till Blavatsky. Han ville hitta den gemensamma nämnaren och återigen försöka ena rörelsen enligt Mästarnas intentioner. Då sammanställdes U.L.T:s syfte, strävan och målinriktning i den lilla text vi kallar U.L.T:s Deklaration. Denna Deklaration läses inför varje sammankomst i U.L.T.-logerna för att vi ska komma ihåg vad vår strävan är, för det behöver vi påminna oss om hela tiden. U.L.T. är ett försök att bilda ett centra för teosofiska studier med så lite organisatoriska hinder och dogmer som möjligt. Vi vet ju att vi människor är väldigt glada för att skapa regler och dogmer efterhand, och inom U.L.T. försöker vi göra studieformen så enkel och fri från ledarfixering som det någonsin går. Ledarna är Mästarna och deras två språkrör HPB och WQJ. För att bättre förstå Robert Crosbies försök att sprida teosofi, skulle jag vilja läsa sista stycket ur häftet I Begynnelsen av RC. Där står följande: "Dessa två individers arbete kan inte skiljas åt om Rörelsen skall bli förstådd. Beviset på William Q. Judges storhet och duglighet som Lärare finner man i hans skrifter – en ansenlig och värdefull del som blev okänd genom organisatoriska missämjor som tidigare påtalats. Dessa skrifter borde sökas och bli studerade tillsammans med H.P. Blavatskys skrifter. Det studiet kommer att leda till en övertygelse att båda var stora Lärare – var och en med en speciell mission – att var och en var sui generis [ensam i sitt slag], att deras arbeten kompletterade varandra och att ingen av dem hade, och inte kunde ha, någon efterträdare." T.C. har volonterat i kväll att läsa Deklarationen, och efter den följer själva föredraget. I slutet av föredraget har vi som vanligt tillfälle till frågor, kommentarer och reflektioner. U.L.T.s DEKLARATION Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter. Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upp höjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap. Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar. Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten. Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra. Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.
MARIA, DEN FEMININA PRINCIPEN & DEN SVARTA MADONNAN
P.B. I kväll ska vi försöka närma oss Maria – den Vita Madonnan, till skillnad från den Svarta Madonnan. Det är allmänt känt att den energi vi betraktar som den feminina är den energi som genomsyrar hela naturen. Och det är inte så konstigt när man studerar all gammal kultur, när man studerar alla olika filosofiska myter och legender som har utvecklat sig genom åren här på jorden, att vi finner en dyrkan av Modergudinnan i olika sammanhang. Vi kan börja med Isis, som är den religiösa förebilden i vår kultur. När vi ser på Isis, Osiris och Horus, den gudomliga treenigheten, så är egentligen den förebilden för den kristna treenigheten, Fadern, Sonen och Den Helige Ande.
Men vi ska inte gå in på den aspekten så djupt i kväll. Däremot ska vi titta på och försöka inse att vi alla har tillgång till denna så kallade feminina energi, den energi som genomströmmar oss alla, som genomströmmar allt som existerar, livskraften. I Asien kallar man energin allmänt för Shakti. Alla gudar har en gemål. Ni som har studerat indisk konst, t ex inom buddhismen och hinduismen, kan klart konstatera att hos varje man finns en kvinna någonstans på vägen. De håller om varandra i den asiatiska filosofin. Annat är det här i väst. Egypten har samma parförhållande, fast de håller varandra i händerna skulle vi kunna säga. Annorlunda blir det när den så kallade övergången sker och vi kommer in i vår kristna era. I alla gnostiska strömningar som har funnits – de dyker fortfarande upp lite här och var och har satt sina spår i historien – kan vi också påträffa dessa gudomliga par. Men därefter är det i stort sett slut; sedan upptäcker vi att först finns ingenting, sedan finns ingenting och sedan kommer Maria. Annars är det ju mest Fadern, Sonen och den Heliga Ande som gäller. Och det är klart, är man präst så kanske man har ett eller annat att säga om det. Men ser vi på utsidan så upptäcker vi ändå att det vi kallar för kristendom utan tvekan är en väldigt mansdominerad kultur, filosofi och religion med ytterst få kvinnliga inslag. Så var det dock inte hela tiden. Vi kan se på Maria såsom Jesu moder, hon var även syster med Marta. Det fanns också en annan kvinna ute i periferin, Maria Magdalena.
Den "Svarta Madonnan",
Mariabilden som sedan 1430 förvaras i
klostret
Jasna Góra
i den polska staden Czestochowa. De polska katolikerna ser på den som en viktig nationell symbol.
Dessa tre kvinnor kan vi säga är synnerligen intressanta allihopa, ur många aspekter. Men i kväll ska vi i huvudsak hålla oss till Madonnan. Hon dyrkas väldigt mycket, då speciellt inom den katolska läran. Det finns en anledning till varför polacken Johannes Paulus II, den nuvarande påven, har den svarta madonnan, Czestochowa-madonnan, som sitt personliga skyddshelgon. Kände ni till det? Jasna Góra-klostret med Czestochowa-madonnan är numera Polens andliga centrum. Och genom att vara "Guds förlängda arm" så har ju påven ett stort inflytande.
En dyrkan av exempelvis den svarta madonnan, eller den fördolda aspekten av Maria, är någonting som förefaller ganska obskyrt för vår tid, men det har blivit populärt i Frankrike och har därmed spridit sig i Europa som en kult.
Då kan man fråga sig: vad finns det för samband mellan jungfru Maria och gudinnan Kali i Asien? Man ser ofta att man och kvinna finns sida vid sida, och i vissa områden i Indien kallas Shivas feminina gemål för Kali, när hon är svartmålad. Förmodligen finns det en koppling, även om man inte är säker historiskt i dag. Men det finns vissa tankegångar om att den svarta madonnan har förts hit från Egypten och Mellanöstern och så småningom hamnat i våra händer.
Den svarta madonnan, eller den fördolda aspekten av Maria
Man kan undra vad det egentligen
är för vits med att ha det på det här viset. Man har alltså å ena sidan en fördold
sida, den svarta madonnan som dyrkas av folket och inom esoteriska kretsar, och å andra
sidan har man en annan, officiell version av den vita madonnan, som alla inom den katolska
kyrkan mer eller mindre bugar sig inför. Och så har vi resten av den protestantiska
världen där det mesta av mystiken är avskalad. Mycket där är avskärmat beträffande
den mystik som faktiskt finns inom kristendomen och speciellt inom katolicismen, där man
har bevarat Mariakulten.
Det är också allmänt känt att den feminina aspekten spelade stor roll, som vi kan se om vi studerar de gnostiska evangelierna som Elaine Pagels har skrivit om i sina böcker. Hennes bok om de gnostiska rörelserna och de fynd som gjordes i Nag Hammadi i Egypten har blivit något av en bibel i sammanhanget. Jag har tagit boken med så att ni kan titta i den senare.
Det är också intressant att på en annan plats – i Efesos – sägs det enligt legenden att Maria drog sig tillbaka och for iväg upp i himlen så småningom. Och Efesos är ett av de stora ockulta centren på jorden. Alexandria är ett annat vi teosofer gärna tar upp som varande det största lärdomssätet i världen under lång tid. Efesos var en plats där esoteriska grupper höll till och varifrån oerhört stor lärdom spred sig.
Vi talade lite grand om karmeliterna förra veckan och vi talade om en mängd olika grupper som till exempel druser och andra mystiska kretsar som verkar i olika områden i Mellanöstern. Och det framstår klart att vid dessa olika platser har det alltid funnits en dyrkan av den feminina energin. Jungfrun eller Sophia var ett begrepp under hela medeltiden, och det i sin tur är en återspegling av Isis- och Kali-kulten som sedan övergick till Maria-kulten, vilken har lyfts in bakvägen i vår kultur.
Men vad jag tycker är så spännande när det gäller den Svarta Madonnan är just att Johannes Paulus II har den som sitt skyddshelgon. Och besöker man katolska kyrkan här i Malmö så lär enligt uppgift både den Vita och den Svarta Madonnan hänga där sida vid sida. Detta står dels för den öppna undervisningen, dels för den fördolda. Då kan man fråga sig: vad är det för något fördolt som finns? Vad är det man inte vill tala om? Har man hela tiden inom den katolska läran haft en sorts rörelse som har gått parallellt med den offentliga undervisningen?
Många av Jesu närmaste lärjungar, Simon, Maria Magdalena och de andra, hade en uppgift, liksom Marias syster Marta, som satt och vaktade Jesus när han hängde på korset. Allt detta är spännande, för det är egentligen symboliska esoteriska uttryck för något helt annat än det vi normalt upplever som en historisk händelse. Jesu Kristi födelse, liv och korsfästelse menar vi teosofer egentligen uttrycker något förborgat, eftersom vissa händelser i Nya Testamentet faktiskt är allegoriska och inte historiska fakta.
Detta är en hållning som HPB och Mästarna hade mycket svårt att föra fram utan stora protester från kyrkan, vilket är förståeligt. Det har förmedlats en mängd olika skrifter om esoterisk kristendom inom teosofin, och HPB:s ägnade sina sista levnadsår i London åt att kommentera Pistis Sophia, som var den tidens mest ockulta gnostiska verk. Då hade man ännu inte funnit Nag Hammadi-skrifterna, man hade inte funnit Qumran-skrifterna som nu finns publicerade, det vill säga Dödahavsrullarna. Det finns också andra papyrusar som bland annat handlar om att möta Tvillingen, Didymus, den levande Jesus.
Detta är oerhört spännande. Det finns även en svensk översättning av Sanningens Evangelium, vilket härstammar från gnostikern Valentinus som sägs ha skrivit Pistis Sophia. I alla dessa skrifter talas det om en energi som finns inom oss vilken vi alla kan uppnå men måste lära oss att kanalisera. Vi kallar den i dag med modernt språk för intuition. Men det är mer än så, det är en verklig reell kraft vi har inom oss som går att använda på många olika sätt. I Asien har man många olika namn, det är Buddhi-principen betraktad ur teosofisk terminologi, det är Buddhi aktiv, som det står i Tystnadens Röst. Buddhi är den sjätte principen i teosofins filosofi och står för Kundalini, den energi eller kraft vi lär oss utveckla allt eftersom vi utvecklar oss på den smala stigen, den teosofiska vägen eller snarare den ockulta vägen. All meditation enligt teosofin för oss fram till den kosmiska energin, i sin feminina aspekt betraktad som Maria, Isis, Shakti, alltså den kraft eller polarisering vi måste lära oss att förstå. I Kina uttrycks det väldigt fint genom yin och yang. Något liknande finns också inom kristendomen, fast där har man tre kvinnogestalter som enligt HPB står för tre olika strömningar i människan. Dessa är Maria som moder, Maria som syster till Marta och älskarinnan Maria Magdalena. Dessa tre är esoteriska aspekter inom oss människor. Ni som har studerat teosofisk esoterik och känner till människans klassificering, alltså de energier, de flöden, de höljen som vi är uppbyggda av, förstår det så småningom genom det fördolda språket. Det är inte alldeles lätt, för det finns mer än en hemlighet förborgad i våra skrifter. Vi som försöker lära känna oss själva, försöker rena vårt medvetande och kanalisera energier, kan då bättre förstå alla dessa mystiker som väljer att "dyrka" Maria, för det är faktiskt den jungfruliga kraften de vill uppväcka. Den rena moderkraften, den rena moderenergin som finns i hela naturen. Det är klart att de mystiker inom den kristna sfären som inte har haft någon direkt möjlighet att uttrycka sig på något annat sätt och som av personliga skäl har velat röra sig inom klostrets väggar – det finns många sådana och har funnits under långa tider – har löst det på ett annat sätt. Jag vet inte om ni har sett filmen I rosens namn, men jag förmodar att de flesta har sett den. Den är ett typexempel på hur en och annan "överstepräst" sitter och studerar sådant material som de andra aldrig får ta del av. Det finns kunskap som man förr, liksom nu, ansåg inte bör delas med andra. Det är inte Internet share ware där all kunskap bara läggs fram, utan tvärtom; så här mycket har vi tillgång till och får veta, inte mer. E.M. Jag tycker det är intressant att själva namnet teosofi innefattar den kvinnliga aspekten Sophia, som står för visdom. Denna sophia eller visdom kan vi finna i en meditativ bok som Tystnadens Röst, där det även talas om två olika karakteristiska drag. Det talas om modet eller styrkan, modet som associeras till den andlige krigaren, där man efter varje prövning ska orka med att resa sig upp igen. Det spelar ingen roll hur många gånger man faller, bara man reser sig upp och kämpar vidare. Det handlar egentligen inte om kampen mot en yttre fiende, utan kampen mot de inre fienderna, de som försöker bromsa oss i vår andliga utveckling. Våra mönster, våra negativa tendenser, våra gamla vanor som har blivit oss så kära att vi har svårt att ändra dem. Detta mod måste vi ha för att kunna erövra sophia eller visdomen. Det krävs att vi blir som de gamla samurajerna, fokuserade, enpunktsinriktade och verkligen kan konsten att testa vårt mod i olika situationer. För vi vet att en kontakt med teosofi innebär inte bara att vi får ett fantastiskt lyft, en öppning mot vidare horisonter och att vi plötsligt kan se en större mening med livet, utan en hel del annat kommer upp till ytan. All orenlighet inom vårt väsen kommer fram. Det har ett syfte, en mening för att vi ska kunna se problemen. För hur ska vi kunna bearbeta och göra någonting åt dem innan vi har fått syn på dem? Så det finns något positivt i det, men det ska mod till att våga möta sig själv. Det är nog där det största modet behövs, att våga stå naken ansikte mot ansikte med sig själv och se sig själv som man är, accceptera det som finns där för att sedan kunna börja en förbättringsprocess. Den andra kraften, som i alla fall jag ser som mer feminin, är tålamodet, förmågan att tåla modet. Förmågan att ha modet och agera utåt, men också förmågan att tåla modet, låta det ha sin plats och träda tillbaka och vänta, det svåraste av alla konststycken. Jag tror att när vi möter någonting i vårt liv som är obehagligt, präglade som vi är av att vi lever så mycket i personligheten, så blir vi rastlösa. Denna princip, lägre manas, har vissa karakteristiska drag; ett drag är rastlöshet, där vi ständigt är på väg ifrån nuet, antingen bakåt i det förflutna eller på väg in i framtiden. Rastlösheten gör ofta att när vi möter problem så är de flesta av oss väldigt snabbt på hugget att reagera. Och då kommer mycket av den lägre manasiska energin till uttryck. Det är ungefär som när vi låter vilda hästar rusa iväg och sitter i en dåligt förspänd vagn. Vi måste lära oss tämja hästarna, precis som under meditation. Ni vet hur det är, man sätter sig ner för att fokusera på någonting, och strax börjar sinnet bokstavligt talat rusa iväg. Då krävs det att vi åter fokuserar på vår meditation. Det är en otroligt stor konst att ha tålamod att vänta. Det sägs att man vid tveksamhet ska göra precis som med tebladen i koppen, låta dem sjunka ner så att vattnet blir klart och stilla. Det sägs i Tystnadens Röst att vi måste polera spegeln, vårt sinne, för att kunna reflektera sophia, visdomen som finns inom oss. Och för att kunna göra det måste vi uppodla tålamod, i Tystnadens Röst omnämnt som en av sju dygder. Där beskrivs den som den tredje Porten, Shanti, det milda tålamodet som av intet kan rubbas. Ibland är den stora konsten att vänta ut saker när de händer för att få klarhet i vad de egentligen står för innan vi agerar. Är inte det egentligen detsamma som en fullständig acceptans av vår karma, vilket innebär att vi blir Mästare över vår egen situation. För om vi accepterar att karmalagen är en full ständigt rättvis lag, att det jag möter just nu är skapat av ingen annan än mig själv och finns för att jag ska ta nästa steg i min andliga utveckling, då lönar det sig att uppöva tålamodet som krävs för att kunna acceptera min karma. Ofta när vi möter en karmisk situation så sätter vi igång och försöker fixa och dona på olika håll, och innan vi vet ordet av så har vi satt igång tio olika nya verkningar i olika riktningar. Hade vi bara haft tålamodet att att samla in våra energier och likt det tystna vittnet vänta ut situationen tills dimman klarnar, så skulle vi förmodligen inte ställa till så mycket oreda. Det står i Tystnadens Röst att vi kan inte färdas på vägen förrän vi har blivit vägen själva, att vi är vägen. Att vara vägen innebär att inse att vi är i det gudomliga. Det är den färden det talas om, inte att vi ska resa någonstans i öst eller väst. Att färdas inom oss själva, det är processen. Det förs också fram en annan kvinnlig kvalitet i Tystnadens Röst: "Med din själ, lyssna till varje rop av smärta, liksom lotusblomman blottar sitt hjärta för att dricka morgonsolens ljus. Och låt inte solens heta glöd torka en enda smärtans tår innan du själv hunnit torka bort den ur den lidandes öga. Utan låt varje brännande mänsklig tår falla på ditt hjärta och ligga kvar där. Och inte heller må du stryka bort den förrän det lidande som förorsakat den blivit avhjälpt." Är inte detta en moderlig kvalitet? Den sanna moderliga kärleken är en naturlig gudomlig kraft. Att hela tiden, som vi också var inne på i Dharmagruppen, förstå att teosofins väg, visdomens väg är altruismens väg. Det är att kunna stå tillbaka med den egna personligheten till förmån för det inre gudomliga som är ett och gemensamt för oss alla. När vi börjar leva i takt med det gudomliga, det är då vi förmår buddhi-principen, sophiaprincipen i oss att bli aktiv. Det är då vi förmår lyssna till den gudomliga inre Tystnadens Röst. I den gudomliga röst vi alla känner av som vårt eget samvete vet vi precis vad som är "rätt" eller "fel". Vi vet också när vi får en intuitiv föraning om någonting eller intention att göra någonting. När vi vågar lyssna oftare till rösten så växer den sig starkare och starkare. Att göra Buddhi aktiv i våra liv är detsamma som att leva teosofi, att låta sophia-visdomen bli den rådande vägvisaren i våra liv.
Maria som Madonnan, som visdomskraften,
Sophia
P.B. År 1431 efter Kristus
proklamerade man i Efesos Mariakultens initiering, och från den tidpunkten kan vi
säga att alla sökare i modern tid som varit knutna till den kristna eran och den kristna
sfären återigen har vänt sin andliga syn mot Maria som Madonnan, som
visdomskraften, Sophia, den innersta kärnan av vårt väsen, buddhi-principen.
Detsamma gör teosoferna, fast på ett annat sätt. De kristna har genom bön och genom
andra övningar gjort det på ett helt annat sätt än vi gör, men det är likväl en
strävan att finna den feminina kraften inom oss.
Vi teosofer har ju inte den yttre dyrkan som vi många gånger finner i Mariakulten, att man ber till Maria som en sorts Bodhisattva eller andlig ledare, en så kallad kvinnlig Bodhisattva eller Nirmanakaya som finns tillgänglig och vi kan be till, som kommer in i våra liv och ordnar så att saker sker. Utan vi ser det mer som att vi väcker upp inom oss den energi som redan finns och aktiverar kundalini eller buddhi aktivt, så att den energin sätter fart och plockar fram de bilder vi behöver för att vi ska vägledas i den riktning vi behöver.
I det ögonblick vi uppväcker det andliga centret, Tredje Ögat inom oss, då blir livet en öppen bok. Då blir det som för Paracelsus [se Arcana nr 21]; när han tog i en växt så föll en bild ner som helt tydligt visade att den plantan styrdes av Mars energier, och visuellt är det röd färg som råder. Eller som när Franz Anton Mesmer [se Arcana nr 44] hade arbetat med magneter under en mycket lång tid, forskat hit och dit och lagt ner stor energi. Då möter han en av Mästarna och plötsligt "upptäcker" han någonting han kallade för animal magnetism, vilket blev en enorm framgång. Han startade också Universal Harmony Society [Den Universella Harmonins Orden], som hans samfund på den tiden kallades för. Det kunde motsvara Teosofiska Samfundet, fast i Paris på 1700-talet.
Då och då finner vi olika individer som förmedlar olika insikter och som inom sig själva har väckt upp den slumrande energi som vilar inom oss alla. Det är klart, får man en konkret vägledning om hur man ska uppväcka denna kraft inom sig så är det inte så svårt. Det krävs ju "bara" koncentration, kontemplation och meditation, som Patanjali [se Arcana nr 38] säger. Sedan kommer resultatet relativt snart. Förutsatt att vi följer hans instruktioner till punkt och pricka 24 timmar om dygnet utan uppehåll. Möjligheten finns för alla.
Kan vi sedan vara disciplinerade i sju år, då kan vi börja göra under, då kan vi frigöra vår astralkropp från vår fysiska kropp på ett sätt som Mästarna angivit. Inte i form av så kallad astral projektion där vi far ut i drömmar och upplever saker och ting utan någon som helst ordning och reda, utan genom en medvetet styrd insikt. Detta går att genomföra, det är en del av det esoteriska programmet, men det krävs några initieringar innan man kommer dithän.
Vi kan konstatera att kristna munkar och nunnor ända från 400-talet har arbetat med den Vita Madonnan. Många gånger också med den Svarta Madonnan eller Sara som zigenarna kallar henne. Och går vi till Indien så finner vi Saraswati, den hemliga visdomens gudinna. Så det finns flera olika kopplingar man kan titta på som är oerhört spännande. Det är inte en slump att många namn hänger ihop.
Vi som försöker förstå esoterisk kristendom kan få bra hjälp av Blavatskys kommentarer till Pistis Sophia. Den är på omkring 80 sidor och där kommenterar HPB det gnostiska verket Pistis Sophia vers för vers. Och det är klart att när man studerar Marias jungfrufödsel, när man studerar de olika individer som finns närvarande kring Jesus, hans moder och så vidare, så är detta hela tiden anspelningar på mystiska möten.
Maria Magdalena och Jesus
Vem är det som första gången
ser Jesus uppstånden? Inte är det Petrus utan det är Maria Magdalena. Vem är
det Jesus går och kysser hela tiden? Inte är det Petrus utan det är Maria Magdalena.
Det finns alltså en klar angivelse inom den esoteriska traditionen om vem det är som
för visdomen vidare. Och det är definitivt inte Petrus i Rom, eftersom det katolska
maskineriet har byggts upp genom den kristna teologin, det vill säga den
"apostoliska successionsordningen".
Mysticismen är borta, den försvann i Efesos, den försvann i Alexandria enligt teosofin. Den finns så klart på spridda ställen överallt där det finns kristna, men i större sammanhang – i Mysterieskolorna – dog mysticismen ut med katarernas sista fäste. Sedan har denna inre kärna av esoterisk kristendom hankat sig fram bland kristna kabbalister, alkemister, rosencreutzare, frimurare och till slut bland teosofer.
Men det är en liten krets som har valt att studera visdomen via de kristna skrifterna, för den är så smal, den är så friserad, den är så manipulerad. Det är kanske så med Thomas-evangelierna, det är så med de fyra evangelierna. Vad finns nu kvar av det som en gång fanns? Förmodligen ingenting. I varje fall är skrifterna ordentligt manipulerade.
De flesta av oss såg väl det fantastiska programmet som den danske bibelforskaren Giversson sammanställt. Där var det så tydligt vad han ville säga: att Thomasevangeliet egentligen är det viktigaste evangeliet – det Femte evangeliet – i stället för de fyra friserade evangelierna. Där finner vi till exempel mötet med Mästaren inom oss, den gudomliga energin, mötet med Sophia, visdomens gudinna. Mötet med Gud, gudsvisdom, eller teosofian som vi kallar det för.
Teosofi är gudomlig vishet. Varför har teosofin eller HPB och Mästarna valt ordet teosofi? Varför har man inte valt Sanatana-dharma istället, eller Gupta Vidya eller något av de andra asiatiska namnen på samma vishetskälla? Därför att en dag kommer man här i väst att förstå kopplingen med dessa gamla namn och vad de står för i förhållande till teosofin.
Hade vi kunnat förflytta oss tillbaka i tiden till Alexandria, Efesos eller Jerusalem på den tiden det begav sig, så skulle vi se att det fanns mångkulturella grupper. Det var inte bara kristna, det fanns hur många som helst sida vid sida, det fanns till och med buddhister i Alexandria. För att komma tillbaka till kyrkan så gäller det att sätta sig in i vad jag kan ha för nytta av den undervisning man förmedlar där i dag. Kan den tillföra mig någonting? Eller vart ska jag vända mig för att få någon form av andlig spis? Måste jag vända mig till någon esoterisk grupp för att få vidare kunskap och uppnå gnosis? Eller är det fullt tillräckligt att studera de fyra evangelierna, Bhagavad-Gita, Tao Te Ching, Dhammapada eller någonting annat? Pistis Sophia kanske? Det kan vi fundera på så länge. Vi ska nu ha vår frågestund. Om ni har någonting ni vill föra fram eller ta upp så gör det nu. Någonting ni har velat veta i det här sammanhanget men som vi inte har tagit upp. Ordet är fritt. T.C. Jag tänkte att om man ser på den katolska kyrkan så finns där ju en stor mängd olika sällskap, samfund och ordnar. En del är helt öppna och en del är mycket hemliga. Vi har till exempel Priore Sion som har bevarat den urgamla esoteriska kristendomen samt gnosticismen. Denna orden grundades i början av 1000-talet i Jerusalem och existerar fortfarande. Man hittar Efesierförbundet, som enligt deras egen legend skulle ha stiftats just i Efesos av aposteln Johannes. Han bodde ju med jungfru Maria i Efesos i femton år efter korsfästelsen, och därifrån leddes kyrkan. För det var egentligen inte Petrus som var kyrkans överhuvud utan det var Maria. Hon var den högste ledaren i kyrkan under de cirka femton åren mellan korsfästelsen och hennes upptagelse.Detta Efesierförbund ska fortfarande existera, och där finns också just den Svarta Madonnan, den lyser igenom där. Likadant var det tidigare med den påve vi hade på 1960-talet, Johannes XXIII. Det är också mycket anmärkningsvärt att han valde det namnet, därför att Johannes XXIII var en medeltida motpåve som var gnostiker. Det är intressant att han valde det namnet. Han var för det första ledamot av P.S. i Rom, och dessutom satt han som provinialmästare i Katolska Rosenkorsorden i Italien.
Det var samma påve som öppnade det andra Vatikankonciliet, det som omorganiserade hela kyrkan och i stora drag moderniserade den, och det arbetet fortgår än i dag. Mycket av denna stora omorganisering gällde avskalandet av katolska kyrkans överdrivna hållning i mångt och mycket, att allting skulle vara på det heliga språket, det vill säga latin, det fick inte förekomma någonting annat. Ämbetsbärarna, alltså diakoner, präster, lektorer, biskopar och så vidare, konverserade över kaffet på latin, det var mycket vanligt tidigare. Men allt sådant skalades bort. Och det hävdas av vissa filosofer från katolskt kyrkligt håll att Johannes XXIII fick detta genom sina studier inom och igenom den esoteriska kristendomen.Sedan kommer också den kvinnliga principen, kravet med celibat för prästerskapet förändrades. Det var förändringar som fördes fram, något som var helt orimligt tidigare. Och nu tillsattes det så sent som strax före jul en kommitté i Vatikanen att gå igenom just detta med celibatets vara eller icke vara, även kvinnans roll i kyrkan och att föra ut kapucinersystrarna, vilket också är någonting helt unikt. De finns för närvarande bara i Italien, och de är egentligen prästinnor. De har en mycket speciell vigning som inte påminner om någon annan nunnevigning utan den påminner om prästvigningen. De bär stola, manipel och korkåpa.
Och just att försöka driva fram dem så att de syns, att här har vi kvinnliga ämbetsbärare. Och att de representerar den kvinnliga aspekten, den feminina principen och att kommunikationen då kan bli en inre korrespondens mellan människans högre och lägre aspekter. Inom symboliken liknar man de högre aspekterna med solen som bränner då korrespondens pågår. P.B. var inne på Svarta Madonnan och liknande, där små rester av esoterisk kristendom lyser igenom.I.M. I vår Bibel tycker jag det knappast står någonting om Maria, förutom Jesu födelse och så. Men när han botade den lame mannen var Maria och hans bröder där, och så sade de att "han skulle inte göra så där utan han skulle följa med dem hem". De sade också till honom: "Din moder vill att du ska komma hem." "Nej, jag har ingen moder", så där förnekar han henne tycker jag. Och på korset säger han inte till henne vad hon ska göra för någonting, utan han säger till Johannes: "Se här din moder" och så säger han till Maria: "Se här är din son." Men han har inga krav på henne. Han ser inte Maria som en gudomlig princip.
T.C. Du hittar en sak i bebådelsen. När ängeln Gabriel kommer in till Maria, vad är det första han säger till Maria? Han säger: "Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor, välsignad är din livsfrukt." Det hittar du i Lukasevangeliet. Och "alla släkten skola prisa mig salig", säger Maria och det bekräftar ärkeängeln Gabriel för henne. Där är någonting som kommer igenom. När du sedan var inne på att han helbrägdagjorde den lame så har det exegetiskt tolkats som att Maria förnekade honom, då förnekade han Maria. För han säger senare också att "den som förnekar mig skall jag också förneka". Så det är lite grand därifrån hans ord har tolkats. E.M. Man kan också titta på det esoteriskt. Om Jesus säger att "du är inte min moder" och "jag har ingen moder", så handlar det om en gammal invigning. Vid födelsen in i det gudomliga eller från det ofödda är det inte tal om någon vanlig födelse. Jag tror snarare det var för att markera hans andliga status i sammanhanget. Vi har nog gemensamt med hela mänskligheten en tendens att vilja förkroppsliga och materialisera de ockulta eller metafysiska tankegångarna, personifiera dem. P.B. Jo, men man får ju då samtidigt förstå vem som personifierar dessa andliga principer. Det är kyrkan och dess ämbetsmän, präster, biskopar och påvar. Det ligger ju i deras intresse, i deras maktorganisation att styra dem. Men att det bland dessa kretsar finns esoteriker, det är ingen hemlighet. HPB nämner i sin skrift Evangeliernas esoteriska karaktär att Vatikanen har en hemlig grupp, de har en esoterisk krets och de har massor av manuskript inne i Vatikanen som man på en viss nivå studerar och alltid har gjort om man har nått en viss grad. HPB säger att många av de senare påvarna har missat det fullständigt, men det finns där hos en "inre krets invigda". Det är en ganska intressant kommentar av HPB, som inte har mycket till övers för påvar. I.M. Och sedan släppte ju Jesus ut sina lärjungar med Maria. Men finns det något annat bevarat? T.C. Den biten som skalats bort träffar man på när man studerar djupare. Det finns så att säga bevarat på ett eller annat sätt. Om man går till de apostoliska kyrkofäderna så finns mycket av det som skalats bort. Detta med de esoteriska inslagen, med gnosticism som var den ursprungliga kyrkan, den finns. Det är inte helt borta, det går att finna, men man får leta bland fragment. Om man då studerar djupare så benas sådant här ut, men det görs mest av ämbetsbärarna, alltså prästerskapet. I dagsläget är det Opus Dei medlemmar som får undervisning bland lekmän. Det är i stort sett helt inrutat kring dem. I.M. Marias moder Anna, dyrkas hon också? T.C. Ja. Men inte på samma sätt som Maria. Hon har ju en status som vilket annat helgon som helst. Vi har Jakobs prote-evangelium, som du hittar översatt av Bertil Gärtner. Det ingår i Nya Testamentets apokryfer som beskriver henne och hennes make, den helige Joakims liv, och Marias födelse och tidigare år. Så det finns med där. Men det är mycket få bilder. Hon kallades först för Herrens mormor.
Maria Magdalena
P.B. Det mest intressanta för oss i dag är egentligen inte så mycket Maria utan Magdalena. Maria Magdalena är den aspekten av de tre kvinnogestalterna som rör sig kring Jesus Kristus. Det är just den aspekten som är spännande och den har förts fram i flera sammanhang. Maria Magdalena hade "förtur" på att möta Jesus och vara nära honom. Lärjungarna var ganska svartsjuka, de tyckte inte om att han höll på att kurtisera med henne, den vilda kvinnan, skökan. Det fungerade inte, det var helt galet att han skulle hålla på med sådant. "Vi är heliga män", inte ska hon som är kvinna förmedla kunskapstraditionen till resten av världen.
Men det finns en poäng i detta. Det som förs vidare är ju en kunskap som man också måste se som en andlig energi. Det handlar inte bara om personer som förflyttar sig i tiden. Sedan har vi också att fundera över Paulus, med sina verser om att "kvinnan ska tiga i församlingen". Därför finns det nu ingen som tycker om vad han skriver längre, speciellt inte kvinnor, för man upplever ju honom som kvinnohatare. Men det där är inte riktigt sant, han var ju den ende sanne gnostikern. Och egentligen borde hela kristendomen heta Paulismen istället. Kristendomen handlar ju väldigt mycket om Paulus undervisning som väger tungt inom kyrkan. Vi finner ytterst lite Jesusord i kyrkan i dag. Det handlar oftast mer om Maria och Paulus än Jesus. Så där finns saker och ting vi bör fundera på inom Maria-kulten, Maria Magdalena-kulten, som mer och mer vinner fotfäste genom den Svarta Madonnan. Esoteriskt sett är det främst Christos-principen som är väsentlig, dvs. Jesus Chrestos väg mot Jesus Christos. Sådana fynd som Dödahavsrullarna och Nag Hammadi-fynden, hela det paket som dök upp nästan samtidigt har man fortfarande i dag fullt upp med att förstå. Sedan omkring 1949 har man försökt förstå de gnostiska evangelierna. Man har också förhalat och åter förhalat publicering av texter, förhindrat och försvårat. För att inte nämna Thomas-evangeliet, som tog väldigt lång tid att överhuvudtaget bli tillgängligt. Sedan har vi Marias evangelium, Johannes-apokryfen samt Johannes hemliga bok, som vi förhoppningsvis får hit till Logen i dansk översättning från dansken Giverson. Han översätter det mesta han kan komma över. Så det finns mycket att inhämta, och intressant är att Johannes och Maria levde tillsammans i femton år på Efesos. Efesos är egentligen den ortodoxa kyrkans kultplats. Det är inte den katolska sidan utan mera den grekiska ortodoxa och ryska ortodoxa kyrkan som har tagit fasta på den undervisning som växte fram där. Den skiljer sig från den vi finner i katolicismen. Teosofin är mer Valentinsk och närmast neoplatonsk med sitt huvudsäte i Alexandria.Den som är djupt intresserad av kristendomen bör titta närmare på dessa skriftfynd. Där utvecklar sig Johannes och hans evangelium till något väldigt mystiskt, liksom hans tolkning och esoteriska insikter. Vi kan följa Thomas och hans väg till Indien och den österländska kyrkan. Och så Petrus som for till Rom. Så här finns mycket spännande skrifter att studera i den förmedling som har skett under 2.000 år.
Men det ska vi inte göra i kväll, utan nu föreslår vi att vi vilar våra hjärnor en stund. Nästa vecka kommer vi med nya råd, föredraget heter Ockulta råd på vägen. Tack ska ni ha. [Sammanställt den 21 juni 1998.] Källor:Adam, Eva & Ormen, av Elaine Pagels
Blavatskys kommentarer till Pistis Sophia
De gnostiska Evangelierna, av Elaine Pagels
Den Svarta Madonnan,av Görel Cavalli-Björkman
Evangeliernas esoteriska karaktär, av Helena Blavatsky,
I Begynnelsen, av Robert Crosbie
Skriftfynden i Nilsanden,av W.C. van Unnik
U.L.T. – dess Mission och dess Framtid
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky
The Gnostic Paul, av Elaine Pagels
Transactions of the Blavatsky Lodge.Appendix: Dreams. HPB.
