En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 1999 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Thomasevangeliet
Föredrag hållet i Teosofisalen, Betaniaplan 4, 2 vån, Malmö den
10 december 1997
Nr 46 • Serie 4 • Juni 1999 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 368 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
E.M. Vi hälsar er alla hjärtligt välkomna till United Lodge of Theosophists. Kvällens föredrag handlar om Thomasevangeliet. Så här i julmånaden tycker vi det är ett passande tillfälle att sätta oss in i den esoteriska sidan av kristendomen. Vi har ett föredrag till innan vi gör juluppehåll. Nästa gång talar vi om Kristus-solens pånyttfödelse. Då kommer vi att ytterligare belysa det kristna julmysteriet.
Inför kvällens föredrag har vi valt att ta fram två skrifter. Den första är Arcana nr 30, med titeln Den Vita Logen – ett Heligt Brödraskap. Den andra är Arcana nr 20 som handlar om Pistis Sophia. Om man vill fördjupa sig mer i kvällens tema så går det bra att studera dessa båda.
När det gäller U.L.T:s strävan så är det viktigaste att försöka tillgängliggöra och efterleva den Teosofiska Rörelsens ursprungliga Tre Syften. När vi talar om den teosofiska rörelsen så begränsar vi oss inte till någon som helst organisation, utan den Teosofiska Rörelsen är den gudomliga visdomens rörelse genom evigheten, dess ständiga pånyttfödelse. Det är alltså den rörelse som är själva grunden för hela naturen.
Det sägs att inom denna Visdomsreligion är det etiska själva dess väsen. Därför är det första Syftet inom den Teosofiska Rörelsen att bilda en kärna av universellt broderskap inom mänskligheten, utan att fästa avseende på ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg. Att se att det finns något gudomligt i allting, att det gudomliga genomsyrar allting och att vi lever vårt vardagsliv i samklang med denna tanke. Då börjar vi leva enligt teosofins filosofi.
Det andra Syftet är att studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper, och att klargöra vikten av ett sådant studium. Och vi kan se att syfte två helt enkelt bara är ett sätt att förstärka det första syftet. Om vi människor ska kunna förstå varandra bättre över kulturella, över religiösa och teosofiska gränser, så måste vi lära känna mer om varandras olika sätt att se på tillvaron.När man fäster vikten vid att studera forntida och nutida religioner och filosofier så är tanken att vi ska göra en fördjupning. När vi gör detta så ser vi att källan för alla de olika systemen är en och densamma. Om vi sedan väljer att kalla det för teosofi eller något annat spelar ingen roll. Den gudomliga visdomen genomsyrar samtliga läror. Det är också därför vi i kväll har valt att tala om Thomasevangeliet ur ett teosofiskt-gnostiskt perspektiv.
Det tredje Syftet är att utforska de oförklarade naturlagarna om människans latenta psykiska krafter. Även denna tredje punkt är till för att förstärka den första. Det är ju först när vi inom oss kan erkänna, att vi har en resurs, att vi är fullkomnade människor, som vi kan säga att denna potential finns inom oss alla. Först då kan vi börja genomföra bildandet av en kärna till universellt broderskap.
Erkänner vi det gudomliga inom oss själva så medför det att vi erkänner det hos varje annan människa vi möter, hos allt annat levande i naturen. Så vi ser hur dessa tre Syften egentligen bara är olika aspekter på en och samma sak. Det är med den tanken djupt förankrad som alla studier inom U.L.T. är tänkta att bedrivas.
Det sägs att för förståelsen av Helena Blavatskys stora verk Den Hemliga Läran måste vi kunna förstå enhetstänkandet. Att vi inte hela tiden låter oss förvillas av mångfalden som HPB beskriver i dessa volymer, utan förstår att det finns en enhet, att vi kan komma tillbaka till det enkla, till det enhetliga när vi känner oss vilsna i alla små detaljer.
Som ni redan vet är det också enhetstänkandet som gör att vi inte tar betalt för någonting som rör U.L.T. när det gäller föredrag eller studiegrupper. Tanken är återigen att enhetstänkandet inom oss ska generera de resurser som behövs för att vi ska kunna samlas här och hålla våra sammankomster tillgängliga för så många som möjligt. Ju mer enade vi blir desto fler kommer att samlas här. Vi kommer att dra till oss likasinnade precis som en magnet drar till sig järnspån.
A.P. ska nu läsa Deklarationen för oss, sedan går vi in på själva föredraget.
ULTs DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upp- höjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult
eller sekt men tillhör likväl dem alla.
THOMASEVANGELIET
E.M. Vi inleder föredraget med att jag först läser ett par rader ur boken Adam, Eva och ormen. Det är Elaine Pagels som har skrivit den, och hon är även författarinnan till De gnostiska Evangelierna. I ett tidigare föredrag har vi talat om de kristna traditionerna och nämnde då den store gnostikern Valentinus.Valentinus uppmanade de kristna att efter de grundläggande stadierna, som de ansåg vara tro, dop och moralisk bättring, skulle de gå vidare till andlig upplysning. Valentinus lärjungar försäkrade dessutom att de genom honom hade fått tillgång till Paulus hemliga undervisning, de djupare mysterierna som Paulus inte tog med i sin offentliga förkunnelse utan bara delgav ett fåtal utvalda lärjungar i all hemlighet.
Andra gnostiker påstod sig känna till Jesu egen hemliga undervisning, som enligt dem var bara antydd i Nya testamentets evangelier, men återgavs mer fullständigt i sådana hemliga skrifter som Thomasevangeliet, Marias evangelium och Frälsarens dialog.
Vi går nu vidare till boken Apokryferna till Nya Testamentet, texter som tidi-gare funnits med i Nya Testamentet men har tagits bort. De finns dock nu i svensk översättning av biskop Bertil Gärtner. I denna bok finns bland annat Thomasevangeliet. Jag tänker läsa ur förordet till Thomasevangeliet som inledning till själva föredraget:
"Evangeliet tillhör de koptiska gnostiska skrifter som hittades i Egypten o. 1945. Delar av det kände man till från papyrysfragment. Thomasevangeliet består av 114 Jesusord, uppradade efter varandra och utan någon bestämd ordningsprincip. Det innehåller inga berättande avsnitt, ingenting om Jesu födelse, hans vandringar och möten med människor eller hans undergärningar, och inte heller något om hans lidande, död och uppståndelse. Man finner inga citat från Gamla testamentet.
Omkring hälften av Jesusorden är kända från Nya testamentet, men de uppvisar alla större eller mindre förändringar. Många består av kombinationer av de synoptiska Jesusorden. Omkring tjugo stycken tillhör typen agrafa medan resten är nya. Men dessa är knappast äkta. De är alltför präglade av gnostiska föreställningar. Möjligen är några få äkta, medan andra kan innehålla en kärna av gamla traditioner som hårt bearbetats. Som allmän mening om evangeliet kan man säga att det presenterar en tendentiös framställning av Jesu lära, vilken har stora likheter med äldre, ännu ej så utvecklade gnostiska tankesystem.
Tidpunkten för Thomasevangeliets tillkomst bör sättas till 140–150 efter Kr. Kompilatorn bör ha tillhört de gnosticerande strömningar som vid denna tid förband Syrien och Rom. Det är icke identiskt med den skrift som tidigare kallats Thomasevangeliet men numera med rätta kallas Thomas barndoms-evangelium."
A.A. Är det Dödahavsrullarna?
P.B. Nej.
A.A. Hittades de samtidigt?
P.B. 1947 hittade man i Qumran vid Döda havet flera skrifter. Vi ska försöka reda ut vilka dessa gnostiska skrifter är. Vad som är spännande är det vi kallar för Jesu hemliga ord, även populärt kallat det femte evangeliet, enligt en dansk forskare som heter Sören Giversen. Han har kommit fram till att man kanske inte alls ska betrakta Thomasevangeliet som en gnostisk skrift. Här råder olika meningar, som det gör i alla dessa sammanhang om det mesta.
I vilket fall som helst så är det för oss spännande att det finns yttranden som bygger precis på det förhållande som teosofin finner är så viktigt, det vill säga Lärare till elev. Mästaren som har kunskapen och hur han lär ut den till sina lärjungar. Här finns inga regler eller ritualer, här finns inte en mängd konstigheter som den nytestamentliga teologin består av.
Vi kommer att få höra ganska många citat som E.M. ska läsa upp. De vi har plockat fram är en brokig samling av de 114 som finns, men de kommer på ett tydligt sätt att exemplifiera den mycket gamla läran. Enligt vissa experter – såsom Giversen – är kanske dessa uttryck i Thomasevangeliet själva grunden till de friserade versioner som finns i Nya testamentet. Andra har ansett att förhållandet är tvärtom. De fynd man gjorde efter andra världskrigets slut 1945 i Egypten, alltså Nag Hammadi-skrifterna som består av en mängd gnostiska texter, är alla mer eller mindre obskyra.
Thomasevangeliet visade sig vara ett alldeles speciellt evangelium, och vi har hela tiden sagt att den koptiska skolan, alltså den tidiga kristna skolan, har fört fram vissa esoteriska tankegångar. Det manuskript man har hittat är förmodligen en avskrift från ett grekiskt papyrus bakåt i tiden, och man har gjort andra fynd som bekräftar tideräkningen för detta fynd. Man har alltså hittat delar av en annan översättning av just Thomasevangeliet, och den kan styrka tidpunkten då detta är skrivet, det vill säga kring år 100 efter Kristus. Så det är ett mycket gammalt, genuint manuskript. E.M. läser nu nr 17 till att börja med.
E.M. Jag vill bara säga att inledningsvis i Thomasevangeliet står det:
"Dessa är de hemliga ord som den levande Jesus sade och som Didymus Judas Thomas nedtecknade." Och i vers 17 står det:
Jesus sade:
Jag skall ge er det
som intet öga sett,
som intet öra hört
och ingen hand berört,
och som inte tänkts ut
av ett människohjärta.
P.B. De som har studerat denna skrift har kommit fram till att den som yttrar sig eller gör dessa uttalanden har en väldig tyngd. De kommer från någon som förmodligen vet, någon som har upplevt, som smakat av dessa gudomliga frukter. Och hela tiden frågar man efter: "Var är riket, vem är Gud?" och så vidare. Det finns en särskild sammanhållning i texten fastän verserna egentligen inte har någon biografisk redigerad ordning.
Nya testamentet består ju av fyra evangelier och en del annat som är ordnat enligt ett visst system. Men Thomasevangeliet bygger inte alls på det. Vi ska höra en vers till, det är vers nr 5:
Jesus sade:
Lär känna det som är inför dina ögon
och det som är fördolt för dig
skall bli uppenbarat för dig.
Ty det finns ingenting fördolt
som inte skall bli uppenbarat.
P.B. Vad man hela tiden möter i denna kristna förmedling i femte evangeliet är att kunskapen finns inom oss. Jag kan uppnå något som jag aldrig har mött tidigare. Vi har en vers till där vi hör något som hänger ihop med detta, och det är nr 25:
Jesus sade:
Älska din broder som din egen själ,
bevara honom som din ögonsten.
P.B. Vi vet att Didymus betyder tvilling. Tvillingen Thomas. Det är ju intressant att konstatera att vi hela tiden finner strofer som visar på att tvillingen inte har att göra med tvivlaren Thomas, då Thomas är nära nog identisk med Jesus. Sedan följer några mycket upplyftande verser som visar på att Thomas faktiskt har nått väldigt långt i sin utveckling, han har verkligen blivit en invigd.
Det vi betraktar i dag – som vi hörde inledningsvis – är en apokryfisk text. Den är alltså hemlig, den är borttagen, den hör inte till den samling bibeltexter som förmedlas i dag. Vi ska lyssna till vers 26:
Jesus sade:
Du ser grandet i din broders öga
men bjälken i ditt eget ser du inte.
Först när du tar bort bjälken
ur ditt eget öga kan du se
och ta grandet ur din broders öga.
P.B. När man tittar på de här skrifterna som vi har gjort nu inför föredraget, så kan man konstatera att det är något särskilt som slår en. Vad är det tro? Jo, här finns inte med det som är så typiskt för Nya testamentet. Här finns inte med de avsnitt som handlar om uppståndelsen, här finns inget om domedagen, här finns inget dop, här finns ingen diskussion om Messias, den kommande Kristus. Det finns ingenting om tro, det finns ingenting om ritualer, det finns ingenting om mirakler. Inte någonting av det som är grundvalen för Nya testamentet finns med i Thomasevangeliet. Det är intressant. Och vi ska veta att vad som är viktigt inom kyrkans teologi är ett skapat scenario. Alla våra evangelier har ju ett mönster, de är redigerade. De är friserade, som vi brukar säga, de är manipulerade. Vi ska höra en annan vers, nr 3:
Jesus sade:
Om de som förleder er säger till er
"Se, riket är i himmelen",
då kommer ju himmelens fåglar
att vara före er.
Om de säger till er
"Det är i havet",
då kommer ju fiskarna
att vara före er.
Men nu är riket i ert inre
och utanför er.
När ni känner er själva,
skall ni bli kända
och ni skall förstå
att ni är den levande Faderns barn.
Men om ni inte känner er själva,
är ni i fattigdom
och ni är fattigdomen.
P.B. Vad många har trott under lång tid är att dessa gnostiska skrifter, och framför allt Thomasevangeliet, är ett hopplock, att man har plockat grenar och kvistar från Nya testamentet och satt ihop dem. Men det har man nu avfärdat, så är inte fallet. Sedan har man "trott" att det är ett gnostiskt manuskript bara för att man har hittat det bland en mängd andra gnostiska manuskript.
Men har man med "teosofiska ögon" – oavsett vad olika forskare kommit fram till – läst teosofiska skrifter under lång tid så kan man vara klar över att man känner igen själva vibrationen av det Klara Ljuset i Thomasevangeliet. Det är klart och tydligt uttryckt; här är en vägledning där man ska vända sig inåt. Man ska ta ansvar för sina handlingar, man ska inte fördöma andra. Här finns en mängd intressanta strofer. Vi ska höra nr 61:
Jesus sade:
"Två skall lägga sig att vila
på en säng.
Den ene skall dö,
den andre skall leva."
Salome sade:
"Vem är du, människa?
Som en (som kom) från honom
som är En?
Du lade dig på min säng
och du åt vid mitt bord."
Jesus sade till henne:
"Jag är den som kom
från det som är enat.
Jag fick det som tillhör min Fader."
(Salome sade:)
"Jag är din lärjunge."
(Jesus sade:)
"Därför säger jag
att när han är enad
blir han fylld av ljus.
Men när han är splittrad,
blir han fylld av mörker."
P.B. Något som slår mig, varför det är en gnostisk skrift, är kvinnornas plats hos Jesus, Kristus. Diskussionen har gått högt om Maria Magdalena, det är ju opportunt nu att skriva om Maria Magdalena. Det har gått många pjäser och Marianne Fredriksson har nyligen utkommit med en bok om ämnet också. Och Salome omtalas som vi hörde här, dessa är kvinnorna kring Jesus, skulle man kunna säga.
Dessa kvinnor hade en position, de betraktades som likställda med männen. Det gjorde de inte i den vanliga kyrkan. Därför kan man förmodligen dra slutsatsen att detta manuskript faktiskt har att göra med den tidiga kyrkan, det första utvecklingsstadiet hos Jesus och hans "inre krets". Han gjorde inga värderingar och valde bort kvinnorna och bara tog med skatteindrivare, utan han hade till exempel fiskare kring sig och hela kretsen av vanliga människor. Han plockade inte ut gräddan ur folket som fanns i Jerusalem.
Det finns som sagt många gnostiska drag i Thomasevangeliet. Vi ska höra en annan intressant vers, nr 67:
Jesus sade:
Den som känner allt
men som inte lär känna sig själv
saknar allt.
P.B. Det handlar inte hela tiden om att lära sig en massa ord, utan det handlar om att lära känna sig själv. Det är de gamla filosofiska grunddragen som man hittar i Egypten. Man hittar dem i Persien, man hittar dem i Indien, man hittar dem i Kina. Vi ska ta en vers till, nr 2:
Jesus sade:
Den som söker
skall inte sluta att söka
förrän han finner.
När han finner, blir han oroad,
och när han är oroad,
blir han förundrad
och blir konung över Alltet.
P.B. Det är kanske inte så lätt att sätta sig in i dessa strofer, man kanske bäst bör studera dem hemma, om man har texten tillgänglig. Men det som slår en hela tiden är frågan: Vilka var dessa gnostiker? Det finns olika uppfattningar om dem, men det var i varje fall en grupp individer kring Jesus och i hela området, kring Jerusalem, kring Alexandria, kring berget Karmel. De hade en genuin längtan att sätta sig in i de religiösa och de filosofiska frågorna. En liten grupp människor som följde sin mästare. Han pekade mot ljuset, han pekade på att hitta inåt och arbeta med sig själv. Precis som esséerna gjorde
Ni ska veta att när man hittade fynden i Nag Hammadi var det mycket kontroversiellt. Till en början var det inga problem att få studera texterna, men senare skulle man inte få ta del av materialet, man skulle inte heller få se det om man var utlänning. Franska och engelska forskare kom dit men fick inte arbeta med texterna, de fick åka hem.
Då kom en dansk plötsligt stormande in i sammanhanget och han lyckades få den egyptiska regeringen att gå med på vissa saker. Han kopierade texten och till slut fick han ut en avskrift av denna hemliga skrift, Jesu levande ord. Detta är vad Sören Giversen har åstadkommit. Han har levt med denna märkliga text i hela sitt liv, och han säger att han lär sig något nytt med texten hela tiden.
Det är som att studera Tystnadens Röst i tjugo år. Läser vi den varje dag märker vi plötsligt en ljus morgon eller en mörk kväll att texten talar till mig, och jag räknar med att denna text fungerar likadant. Den väcker upp någonting inom en. Vi ska nu höra vers nr 31:
Jesus sade:
En profet accepteras inte
i sin hemstad.
En läkare kan inte bota
dem som känner honom.
P.B. Ni har säkert redan känt igen några citat från till exempel Markus-evangeliet. Det finns alltså varianter på hur man kan formulera texterna. Det vi tycker är spännande är att man hitintills har tittat på dessa uttryck med en viss skepsis: "Ja, det är ju nästan som det står i Nya testamentet." Men frågan är vilken variant som är den äldsta, och vår danske forskare tillsammans med andra kollegor runt om i världen har genom sin forskning – som inte alls är obestridd – kommit fram till att dessa texter från Thomasevangeliet förmodligen är så nära vi kan komma Jesu levande ord.
Låt oss för en liten stund tänka oss: "Ja, så är det." Vore det då inte all idé att studera denna skrift grundligare? Varför har det kallats för det femte evangeliet tro? Vi ska höra vers nr 24:
Hans lärjungar sade till honom:
"Visa oss den plats
där du är,
ty vi måste söka efter den."
Han sade till dem:
"Hör, den som har öron.
I en ljusmänniskas inre finns ljus
och det lyser upp hela världen.
När det inte lyser
råder mörker."
P.B. Hela tiden, om man läser boken fram och tillbaka, kommer man fram till att allt detta på något vis går tillbaka till en äldre tradition än den nytestamentliga teologiska kyrkans dogmatiska läror. Här finns alltså utrymme för ett helt annat scenario, här finns inga regler om att "du ska göra så, du måste vara med där". Där finns ingen historia utan det är tidlösa fragment, tidlösa logia som i sig innefattar visdomsord, precis som Patanjalis Yoga-Aforismer. Man kan alltså fokusera på innehållet och ta det till sig.
Vi vet ju att Jesus sägs ha haft en bror som hette Jakob. Och det sägs att även hans lärjunge Petrus var en av de första som bildade församlingen i Jerusalem. Så småningom drog han vidare och vi vet att han hamnade i Rom, enligt uppgift i varje fall, och resultatet utmynnade så småningom i katolicismen. Det är allmänt tankegods. Men vet ni vart Thomas tog vägen? Nej, det vet ingen annan heller, men uppgiften är att han stegvis drog sig bort åt Mindre Asien, han tog sig till Indien. Han tog sig längre och längre bort åt den asiatiska sidan, det är spännande.
Johannes å sin sida, som har bildat en annan skola, drog sig till ett av mina favoritställen, Efesos. Allt detta leder till olika inriktningar inom kristendomen. Johannes-evangeliet är ju lite speciellt på sitt sätt. Vi ska höra vers nr 59 ur Thomasevangeliet:
Jesus sade:
Se på den Levande
så länge ni lever
så att ni inte dör
och sedan söker att se honom
utan att kunna se.
P.B. Det är såhär man stoppar in Thomas: "Jaha, Thomas tvivlaren." Sedan har vi Simon magikern. Alla de stora gnostikerna tycks ha fått egendomliga "smeknamn" så att man kan se ner på dem lite grand, har ni tänkt på det? Ni vet väl vem Simon Magus var? Det var han som på något vis också blev missförstådd och anklagad. Han skulle sälja visheten för pengar och han betalade för att få en viss kunskap, när det egentligen handlade om något helt annat.
Så hela tiden har man försökt förändra synen på dessa Mästare, det kan man komma fram till när man läser dessa texter. Man har alltså manipulerat, man har friserat, man har förändrat. Man har på något vis velat bygga upp en konstruktion. En annan märklig gestalt är Valentinus, som i teosofin betraktas som den störste gnostiska kristna författaren i modern tid, han levde på 200-talet. Han var väldigt nära att bli biskop i Rom, om det inte var för att han använde sina egna metoder, det vill säga gnostiska invigningar.
Valentinus har skrivit Pistis Sophia och en mängd andra skrifter, som Sanningens evangelium. Den finns på svenska, som ni säkert känner till, och är oerhört vacker att läsa. Han har skrivit flera gnostiska verk som studeras i många esoteriska kretsar och har lästs under flera århundraden. Dessa inre kretsar har hela tiden haft en mycket hög uppfattning om Valentinus, och det är ju spännande. Vi ska nu höra en annan vers, nr 108:
Jesus sade:
Den som dricker ur min mun
skall bli såsom jag.
Och jag själv skall bli han.
Och det som är fördolt
skall bli uppenbarat för honom.
P.B. "Den som dricker ur min mun, den ska bli såsom som jag." Här talas det inte om att vi har en Fader, att vi har en son som är den Ende. Här kan vi alla bli som Jesus. Det är den gamla asiatiska, den gamla gnostisk-syriska uppfattningen. Vi kan bli som honom, vi kan alla uppnå ett högt stadium. Vi har vers 22:
Jesus såg några små som fick bröstet.
Han sade till sina lärjungar:
"Dessa små som får bröstet
liknar dem som går in i riket."
De sade till honom:
"Om vi är små
skall vi då gå in i riket?"
Jesus sade till dem:
"När ni gör det som är två till ett,
och när ni gör det inre likt det yttre
och det yttre likt det inre
och det övre likt det undre,
och när ni gör det manliga
och det kvinnliga till ett enda,
så att det manliga inte är manligt
och det kvinnliga inte är kvinnligt,
när ni gör ögon istället för ett öga
och en hand istället för en hand
och en fot istället för en fot,
en bild istället för en bild,
då skall ni gå in i (riket)."
P.B. E.M. läste i början tvillingen Didymus, och vi ska höra en vers som jag tycker är den mest spännande av allesammans, det är nr 13:
Jesus sade till sina lärjungar:
"Jämför mig (med något)
och säg mig vem jag liknar."
Simon Petrus svarade honom:
"Du liknar en rättfärdig ängel."
Matteus sade till honom:
"Du liknar en vis filosof."
Thomas sade till honom:
"Mästare, min mun kan inte uthärda
att uttala vem du liknar."
Jesus sade:
"Jag är inte din mästare,
ty du drack dig berusad
ur den porlande källa
som jag har låtit välla fram."
Och han tog honom med sig avsides
och sade tre ord till honom.
När Thomas kom tillbaka till
sina följeslagare frågade de honom:
"Vad sade Jesus till dig?"
Thomas svarade dem:
"Om jag nämner för er ett enda
av de ord som han sade till mig
skall ni ta upp stenar
och kasta på mig.
Och eld skall gå ut från stenarna
och bränna upp er."
P.B. Vad man kan läsa ut av detta är att redan på den tiden fanns det en viss tveksamhet och olika uppfattningar mellan lärjungar och lärare. Men helt uppenbart är ju att i denna strof måste Jesus ha sagt några mycket väl valda ord till Thomas, hans tvilling, hans like, hans lärare. "Jag är inte längre din lärare, utan du är jämbördig med mig." Kanske sade Jesus: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet." Vi hör nu vers 106:
Jesus sade:
När ni gör två till ett
skall ni bli människans barn.
Och när ni säger "Berg, flytta dig",
skall det flytta sig.
P.B. Vad det handlar om historiskt är egentligen: Hur hade vår kyrka blivit om man hade tillvaratagit den visdom som vilar i Thomasevangeliet? Hur skulle det ha varit om gnosticismen hade kommit i en ledande position, eller om Valentinus hade blivit ärkebiskop i Rom? Om Thomasevangeliet hade blivit det rådande evangeliet i stället för de andra? Vi hade troligen haft en helt annan kyrka i dag, en som vilade på en gnostisk grund.
E.M. Jag tänkte läsa en strof som är en av mina favoriter, det är vers 10:
Jesus sade:
Jag har kastat en eld in i världen
och se, jag vaktar den
tills den (världen) fattat eld.
E.M. Jag tycker det knyter an så fint till en av de viktigaste tankegångarna inom teosofin. Att kasta in en eld i världen innebär att kasta in sanningen för att väcka upp människor igen. Och att vaka över den impuls som man har satt igång tills världen har fattat eld, har gått upp i den låga som Sanningen innebär.
Det innebär också att i denna vers gör vi klart för oss att Jesus är en Bodhisattva, att han är en Nirmanakaya som fortfarande finns aktiv även i vår tid, om dock kanske inte i den gestalt han sägs ha haft. Men kraften finns dock fortfarande.
P.B. Det var några smakprov. Vi har ännu en vers vi ska läsa upp, men vi väntar med den en liten stund. Det är oerhört svårt att göra en liten eller en stor skrift rättvisa i ett sådant här sammanhang, när vi läser och sedan ska försöka sätta oss in i och förstå innebörden. Det gör man inte så snabbt, men jag hoppas ändå att verserna har väckt ett intresse hos er och att vi i lugn och ro studerar evangeliet hemma.
Precis som vi väljer Tystnadens Röst eller Bhagavad Gita eller Tao Te Ching, kan vi också välja Thomasevangeliet för att uppnå andlig vishet. För vad det handlar om är ju att vi i vårt dagsmedvetande, på den frekvens texten fungerar, ska kunna försätta oss i en sorts mottaglighet så att det Högre Jaget kan nedstiga, dvs Kristus-medvetandet. Så att jag precis som Thomas tvillingen blir en like, en tvilling till Jesus, en på samma nivå. Det går ut på att vi alla kan bli som Jesus. Det är förmodligen därför Thomas menade att han skulle bli stenad. "Ni skulle bli ganska arga på mig om jag berättade för er vad Jesus sade till mig." Vi läser nu vers 77:
Jesus sade:
Jag är det ljus
som är förmer än de alla.
Jag är Alltet.
Allt har utgått från mig,
och allt har kommit till mig.
Klyv ett träd, och jag är där.
Lyft en sten, och ni skall
finna mig där.
P.B. Här finns tydligen tanken att "Jag finns överallt." Kristus eller Gud eller det Högsta Medvetandet finns egentligen varhelst vi vänder oss i tillvaron. Om man klyver trädet eller gör någonting annat så finns denna fantastiska energi överallt. Det är också en grundläggande teosofisk tanke: Var finns Gud? Jo, Han finns överallt. Hur når vi honom? Inåt. Hur når jag inåt? Jo, genom att leva på ett sådant sätt att jag närmar mig den kunskapen, och att jag framför allt inte ska göra någon åtskillnad mellan de stora och de små. De som får bröst, de manliga och de kvinnliga. Det handlar om att vi alla är lika.
Det är precis som vi hörde inledningsvis om den teosofiska rörelsens första Syfte; att bilda kärnan till ett universellt broderskap. Jesus kom för 2.000 år sedan och han har lagt en hörnsten, som Helena Blavatsky säger, till de framtida religionerna – kärlekens och försonlighetens väg. Det är förmodligen det man mest kommer att ta tillvara på i framtiden, när vi utvecklar nya religioner, vilket vi kommer att göra. Det är för oss kanske en svår tanke, att en ny stor religion eller många flera kommer att instiftas. Men det är faktiskt det scenario som teosofin målar upp.
Vi ska ha en liten frågestund nu, så ordet är fritt. Är det någon här som har läst Thomasevangeliet?
A.H. Det står någonstans om att bli såsom Jesus, att bli det här ljuset. Men det kan man väl inte bli i detta livet? Vi skall väl sträva efter att uppnå ljuset?
P.B. Vem kan säga när vi når upp till ljuset? Det blir nog inte i det här livet, men kanske "i morgon".
A.H. Jag menar att man ska arbeta hela tiden för att nå det, men det kanske inte blir i detta livet.
P.B. Men det är också samma retorik och samma diskussion som förmodligen Thomas hamnade i när Jesus tog honom lite åt sidan och sade: "Du har kommit lika långt som jag. Det är bara det att jag vet om det men du har inte förstått det ännu." Ungefär så.
Jag tror att många i dag har nått en väldigt hög nivå och medvetenhet och insikt, men de har svårt för att inse att det handlar inte bara om att jag ska lysa som en stor sol eller som en brandfackla och sätta hela världen i rörelse, utan jag kanske ska – i min lilla krets eller i min omvärld där jag befinner mig – tända dem som finns runt omkring mig. Hur många anhängare hade Jesus från början?
Det sägs att Hans innersta krets endast var tolv lärjungar, det är inte många. Hur många kristna finns det i dag? Över en miljard, det tog tvåtusen år. Men vad spelar tiden för roll? Sägs det något vettigt så kommer det att bevaras. Är det så att Visdomsreligionens tankar är eviga sanningar, närhelst de uttalas av vemhelst som uttalar dem, i vilken tid som helst, så kommer de att leva vidare eller föras vidare av ett antal anhängare som har blivit initierade av sin andlige Lärare. Så ingenting går förlorat.
Det är viktigt att förstå att vi inte är lämnade åt sidan. Det handlar inte bara om oss, ett antal kyrkomöten, symposier och en mängd beslut som görs ovanför våra huvuden. Det finns andra krafter, som E.M. berörde, Nirmanakayor, Bodhisattvor, andliga varelser med stora krafter att hjälpa mänskligheten inom ramen för karmalagen. För Gud är lag, lag är Gud, det är samma sak. Teosoferna ser inte Gud som en person utan vi ser Gud som en opersonlig gudomlig lag. Inte någon okänslig och likgiltig lag, utan en Lag som är lika för alla.
Den gång vi är i otakt eller bryter mot lagen, då måste lagen återupprätta den obalans som har skett. Och vägen mot att uppnå insikt och komma fram till en balans är genom att förbränna sin energi, genom att avverka sin karma, genom att bli en god människa och så vidare. Genom att göra en mängd olika så kallade offer, "korsfästa" sig. Inte i bokstavlig mening, men som individ genom att gå emellan och hjälpa till där det behövs hela tiden. Detta är ju vad som är det sanna kristna arvet.
E.M. Jag vill bara kommentera vad A.H. sade. Jag tror också det är viktigt med den första insikten att det faktiskt finns ljus inuti. Men att det behövs ganska lång tid för oss att ta till oss denna insikt och mogna till det ansvar som det innebär att vara detta ljus. Så det är nog rätt så väl att vi har tid på oss, att det går i vår egen takt.
B.C. Jesus sade också i ett av budskapen: "Om du söker allt men inte lär känna dig själv så vet du ingenting." Så det är nog en bra början, men det är svårt.
P.B. Ett klassiskt motto inom den grekiska filosofin är "Lär känna dig själv." Det var ju det stora mottot för oraklet i Delfi, med alla dessa olika grekiska skolor som florerade runtom. Och det mottot gäller i dag också, att lära känna sig själv. Det är en lång väg, och ibland behöver vi hjälp i form av skrifter, i form av drömmar, i form av invigningar, i form av symboler. Något som sätter fart på vårt system, på vår intuition och högre känsla.
Vi ska inte tro att det är annorlunda i dag, det är också en viktig sak att ta in i bilden. Det är inte mer annorlunda i dag än det var för tvåtusen år sedan eller på Atlantis dagar. Det är bara dekoren som är annorlunda. Vi ställs inför samma möte med oss själva och det är samma svårighetsgrad. Vi har samma inträdesprov i dag som vi hade på Atlantis tid, om vi inte klarade det då. Det kommer alltid att bli samma och det blir likadant när vi lever i den Femte Runden.
Vi lever i dag enligt teosofin i den Fjärde Runden, det fjärde stora kretsloppet. Det kommer alltid att vara samma principer som råder, vi kommer inte runt detta. Därför menar vi att vi kan lika gärna lära känna oss själva med en gång, för det är där nyckeln finns. Istället för att fokusera på andra eller kritisera sina medmänniskor och därmed fly undan sina egna problem.
Det är väldigt viktigt att man tittar på sig själv. Nästa vecka har vi tänkt ta upp temat med Sol-Kristus pånyttfödelse, eller vad Thomasevangeliet egentligen handlar om, allt det som vi alla är på väg mot. Och det är att bli ett pånyttfött Solväsen, en Kristus-Sol. Det är vad hela Bibeln handlar om. En helt ny resa börjar kring den 21 december, vid vintersolståndet. Solen blir på-nyttfödd och jag går in i en ny fas när hela naturen gör en omförvandling, en pånyttfödelse, och solen går återigen tillbaka när vi når sommarsolståndet.
Allt detta är vad vi kallar för naturens ockulta processer; vårdagjämning och höstdagjämning, vintersolstånd och sommarsolstånd. De bildar på jordklotet det ockulta korset, det är dessa faser vi går igenom. År ut och år in, liv ut och liv in, manvantara efter man-vantara, glob efter glob, rund efter rund. Det är det kretslopp vi är inne i, men som vi måste lära oss själva att komma ur, att bli fria från.
Och steget att komma ut, är att lära känna sig själv. Detta är det absolut första; vem är jag, vad är plus, vad är minus, hur kan jag förändra mina förhållanden? Därför är det så intressant att läsa Thomasevangeliet, för där skulle man kanske förvänta sig A, B, C, ett, två, tre. Alla de regler som man faktiskt finner i Nya testamentet, den vackra kristna läran, undrens tid, uppståndelsen, dopet, vikten av Messias återkomst; ingenting av det finns med i Thomasevangeliet.
A.H. Du sade att man måste komma ur kretsloppet. Jag trodde man skulle vara i det?
P.B. Ja, komma ur det i så motto att vi centrerar oss i mitten. Om du symboliskt tänker dig ett kors; istället för att röra sig ute i periferin så ska vi mot mitten, till det femte stadiet.
A.H. Vi ska alltså inte känna av det cirkulerande förloppet, vi ska komma ur det.
P.B. Vi kommer aldrig ur kretsloppet, men vi kan antingen börja i periferin eller i centrum. Vi ska bli obundna, fria. Och genom att vara i centrum av korset så är vi i mitten, och det står för den förborgade elden. Ta två pinnar och gnid dem mot varandra så börjar det brinna. Det är en hemlig betydelse av korset, det ger eld. Men det är också den femte principen. Korset står bland annat för ett, två, tre, fyra. Korsets mitt är det femte. Det är också det femte elementet, etern, astralljuset
Det är genom att komma in i den eteriska världen, den astrala världen, den andliga dimensionen som vi blir Nirmanakayor, Bodhisattvor, som vi blir själar frigjorda från kretsloppet, men vi lämnar inte jorden. Vi är då inte bundna av årstiderna utan det är jag som är herre över mitt livsöde. Det är livets process. Men jag är inte offer, jag måste inte inkarnera för att "betala av" min karma, utan jag har "frigjort mig" från kretsloppet. I det läget väljer jag själv.
A.H. Skapar jag karma på det sättet?
P.B. Nej, jag skapar ingen personlig ny karma, men jag är delaktig i mänsklighetens fortsatta öden och äventyr. Då skapas en annan typ av karma som kallas för världskarma. Det handlar då inte så mycket om min egen personliga karma utan jag delar den med mänskligheten. Jag arbetar och tjänar mänskligheten.
A.H. Man har kommit till centrum?
P.B. Man kommer till centrum när man lär känna sig själv, eller hur man nu vill symbolisera det. Men det handlar om att komma i centrum, centrera sig, koncentrera sig, komma i medelpunkten. Bli lik den som redan är där, en tvilling, Thomas, Didymus. Att bli en kopia av det högsta, Guds avbild. Det finns ju många sinnebilder. Vi tackar E.M. för en fin högläsning ur Thomasevangeliet.
E.M. Vi vill hälsa er välkomna tillbaka nästa vecka, då vi talar om Kristus-solens pånyttfödelse. Tack ska ni ha för i kväll.
[Sammanställt den 21 juni 1999.]
Källor:
Adam, Eva och Ormen, av Elaine Pagels.
De gnostiska evangelierna,av
Elaine Pagels.
Evangeliernas esoteriska karaktär, av Helena Blavatsky.
Den Hemliga Läran, av
Helena Blavatsky.
Gnosis, av Kurt Rudolph.
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky.
Pistis Sophia, ARCANA nr 20
The Gnostic Religion, av Hans Jonas.
The Gnostic Paul, av Elaine Pagels.
Thomasevangeliet, ur Apokryferna till Nya Testamentet.
