En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Spiralen som symbol
Föredrag hållet i Teosofisalen, Gråbrödersgatan 10 1, Malmö, den 11 oktober 1989

P.B. God kväll och välkomna till kvällens föredrag hos ULT., United Lodge of Theosophists. Kvällens föredrag ska handla om spiralen, och vi träffas här varje onsdag och i Stadsbiblioteket i Lund varje torsdag. Information om föredragen och de olika titlarna kan man få i programbladet som finns att ta med sig när man går härifrån. Det bjuds också på föredrag den sista söndagen i varje månad, och denna månad handlar det om Vårt dagliga bröd. Det är Anders Wallin som driver Fågel Fenix som ska berätta kring det här ämnet i Lotusgruppen.

Jag ska också berätta att om man känner sig hågad så finns det möjlighet att teckna sig som Associerad medlem, och det kan man göra genom att signera det här lilla Associeringskortet. Villkoren kan man ta del av på kortets baksida. Vi har också tagit fram tidskrifter här i kväll, det är dels det senaste numret av Teosofiska Rörelsen och så är det detta nummer 4, som handlar just om kvällens ämne, om Cykler och Spiraler.

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära, och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och läsa andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

P.B. Hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst, temat är alltså Spiralen. Och varför har vi då valt Spiralen som nästa symbol i denna ockulta symbolserie, där vi vill försöka förklara något lite av hur teosofin och esoteriken ser på symbolerna? Vi kan konstatera efter att ha gått igenom Triangeln och Kvadraten och Cirkeln, som vi gjorde förra terminen, att de symbolerna finns väl representerade både i talsymbolik eller i tal i olika esoteriska sammanhang. När det gäller spiralen får man alltså leta på ett annat sätt.

Jag vet inte om ni är familjära med den här boken som jag just nu har läst. Den ser ut så här och jag kan rekommendera den på det varmaste, en mycket fin bok. The Mystic Spiral, a Journey of the Soul, heter den, av Jill Purce. Här finns bland annat– tyvärr kan vi inte visa bilder som på söndagar. Det skulle behövas när jag nämner en hel olika ställen i världen, som ni troligtvis inte är familjära med. Det hade varit roligt att kunna visa några bilder från boken, kanske kommer vi framöver att kunna göra på det viset.

När det gäller spiralen, sett ur ett världsligt perspektiv, så är det en symbol som har funnits sedan för-dynastin i Egypten till exempel, alltså innan man började räkna de 30 dynastierna i Egypten. 7 000 år tillbaka i tiden finns det i Egypten och i Afrika en mängd berättelser och många så kallade anteckningar om hur man har arbetat med symbolerna. Dels genom tatueringar på kroppen, dels genom ritualer och danser som förekommer väldigt mycket i Afrika. På ett eller annat sätt återspeglar de det kosmiska förlopp som man vill förmedla bland annat med spiralen. Det finns fynd gjorda från Egypten, långt borta i Kina, Indien, ja i stort sett vilket land vi än nämner.

Till och med här i Skandinavien finns det olika anspelningar på Spiralen, virvelvinden, olika sätt att närma sig kretsloppstanken, som utgår från den mystiska punkten, som vi inte ser men som vi får visualisera, alltså centrumpunkten av vårt väsen.

Och vad menar man då egentligen med spiralen? Ja, en viktig tankegång som man måste ta till sig, om man vill förstå spiralen ur ett teosofiskt perspektiv, är att den representerar Urkraften, Fohat, den elektromagnetiska urkraft som startar från det okända Varat, Sat som det heter på sanskrit, och ger sig ut i evigheten. Och den här processen finns då också lite grand illustrerad i de första Sångerna av Dzyans Bok, den skrift som hela Den Hemliga Läran vilar på. Där arbetar man bland annat med just spiralen som ger en förståelse av hur dessa urkrafter, både Yin och Yang, det maskulina och det feminina, mån- och solkrafterna tillsammans arbetar för att utveckla själen som är inombords.

Om vi då tänker oss denna emanationskraft som ständigt rör sig i universum. När jag själv började studera himlen och läsa om astronomi för många år sedan; det första jag tänkte på när jag såg en spiral var en spiralgalax, alltså hur universum har bildats. När vi riktar teleskopet utåt så ser vi i den yttre rymden, i rummet, dessa stora formationer som bildar inte bara nebulosor utan olika galaktiska centra, alltså olika universa i stora format. Man kan fråga sig, vad är det som gör att denna process liksom återspeglar sig i mångt och mycket. Det var inte så länge sedan ett annat fenomen kopplades till spiralen, och det var tornados. Jag vet inte om ni har hört talas om Hugo, en tornado som var ganska vild och åstadkom mycket elände nere vid Karibiska havet.

I vilket fall som helst, denna spiralliknande kraft, denna urkraft som vi ska försöka förstå - och då inte bara ur ett kosmiskt perspektiv, men vi kan väl börja där – är någonting som är väldigt väsentligt för oss om vi vill förstå vår inre resa.– Varför? Jo, i teosofin och även i yogafilosofin pratar man om en väldigt speciell kraft, en ormliknande kraft som rör sig likt en spiral i ryggraden. Ni vet säkert att vi hänvisar till kundalini-kraften, och ni som har läst lite grand i teosofisk litteratur kan till exempel, om ni studerar Tystnadens Röst, närma er bland annat de sidor som tar upp detta, exempelvis sidan 22. Man kan säga att Tystnadens Röst är en skrift som i grund och botten vänder sig till dem som är intresserade av att följa de "esoteriska kretsarnas" undervisning.

Det finns två kretsar inom den teosofiska undervisningen, och sedan 1300-talets slut, som det står i Den Hemliga Läran, har man delat in dem i två grupper, de yttre och de inre lanoos eller chelor, alltså de inre och yttre grupperna i den tibetanska buddhismen. Det finns olika mer eller mindre esoteriska grenar, och den gren som Blavatsky representerar står för en viss Invigningsprocess, en viss serie prövningar eller metoder som man inte kan förbigå. Man kan acceptera dem eller låta dem vara, men de har sina givna regler. Och det står bland annat så här på sidan 22 i Tystnadens Röst, att "Innan den 'mystiska kraften' förmår av dig, lärjunge, göra en gud, måste du ha vunnit förmåga att, när du för gott finner, förgöra din mån-kropp."

Månkroppen i den teosofiska terminologin är ju astralkroppen, känslokroppen. Därmed är det inte sagt att vi ska ta död på vår högre känsla, utan den lägre egoistiska känslan i människan. Läser man då vidare i Tystnadens Röst – det hänvisas alltså till en fotnot nr 31 i den svenska versionen – står det så här:

Fohat i sin kosmiska aspekt blir omförvandlad till mänsklig kraft eller kundalini. Och ni som har arbetat med energier, arbetat med er själva, arbetat med att försöka förändra saker och ting – då inte bara i den yttre omgivningen utan med er själva, genom direkta visualiseringstekniker – har arbetat direkt med symboler och framför allt med er energi. Vi har ju alla en energi inom oss, och genom att använda den energin så kommer vi närmare och närmare oss själva.

Men för att gå tillbaka lite grand kosmiskt sett, så finner man till exempel i den islamska världen, i Irak, en väldigt speciell moské i Samarra, Samarkand – den finns i den här boken – som har en enorm spiralliknande byggnad. Det är den enda i världen som finns kvar med en sådan, och man trodde inom den islamska mystiken – sufismen – att bara genom att gå runt i den här moskén vid vissa tillfällen, kunde man förändra sitt tillstånd och även sina möjligheter att förstå sig själv och komma djupare in i sig själv. Vi har kanske lite till mans rest världen runt, och de som har varit i Indien vet att det är ganska vanligt att man går runt heliga berg. Till slut går man upp på toppen, vid speciella religiösa tillfällen.

Kanske någon av er har läst Paul Bruntons böcker, som nu börjat komma ut på svenska i ett antal olika utgåvor. Det finns nu också 25 stycken av Paul Bruntons Notebooks, som kanske en och annan har lagt märke till.

Men just vid det ashram där Paul Brunton bodde, hos sin lärare och guru Ramana Mahesh Yogi, firar man Shivarati högtiden – Shivas natt – med en mycket stor folkvandring. Många människor ansluter sig för att göra just denna vandring runt det heliga berget under natten. Vandringen ska vara mycket lyckobringande och mycket välgörande, den väcker inom några vissa känslor och man kommer ett stycke på vägen. För att anknyta detta till oss själva så säger man inom den esoteriska traditionen att det lilla fröet som ligger därinne i vårt centrum, det som inte syns men som dock finns, är Shiva-bindu, detta esoteriska urfrö varifrån allting kommer och till vilket allt så småningom också återgår. Vår centrumpunkt.

Nu kan jag tyvärr inte rita olika dimensioner på tavlan, men om vi tänker oss att vi går ett varv så kommer vi hela tiden tillbaka till samma punkt, men en oktav högre. Vi kommer alltså egentligen aldrig tillbaka till exakt samma punkt. Likväl kan man säga att denna punkt, som motsvarar punkten i cirkeln i Den Hemliga Läran, rör sig kring en annan axel, som är fullständigt bortom den mänskliga fattningsförmågan. Så det finns alltså en centrumpunkt, kring vilken allt roterar och kring vilken allt återkommer, och kring vilken vi, om vi i vår meditation arbetar enligt detta spiralmönster, kommer rätt fram till det tredje ögat.

3. Bindu betyder "litet frö eller punkt" och referar till det transcendantala formlösa Medvetandet

Det finns, om man tittar lite grand i litteraturen, enhörningen som jag tycker är ett fantastiskt exempel på den här principen, vars horn i spiral leder ända fram till just det tredje ögat. Och det är därför, menar många esoteriker, man har använt sig just av enhörningen i gamla tider för att den exemplifierade så fantastiskt i sin fysiska form just den processen att närma sig enpunktsinriktningen, den inre kraften. Roar man sig sedan och tittar lite grand i Coopers intressanta Symbolbok och slår upp spiralen, så finner man en del intressanta saker.

Det står bland annat att spiralen har att göra med allt som stiger uppåt, som till exempel snigelskal, snäckskal, örat, bläckfiskens tentakler, djurhorn, sådana djur som hund, katt och orm som rullar ihop sig, och växter som växer i spiral. Och så tar man till murgrönan, ormbunken och så vidare, som vi också alltid finner är inbakade i mycket av de kulturella evenemangen, i riter och så vidare.

Och den här förståelsen av virvelvinden, spiralformen, kretsloppsprincipen, menar vi var intressant först när man kopplade denna tankegång till själva människan. Det är klart intressant att notera att denna process finns i zodiaken, den finns i årstidernas rotation, den finns i allt. Det här ägget eller fröet kan man också säga finns i Yin- och Yang-symbolen, som då kan ses som två ägghalvor, som två halvor av kraft, urkrafter som Yin och Yang, månen och solen, det maskulina och det feminina, som känslan och intellektet i oss.

När vi börjar förstå att de två krafterna inom oss måste komma i balans, först då kan helheten eller den totala bilden träda i verksamhet, det vi kallar för intuitionen eller den allseende kraften. När det går upp för oss att så är fallet, då förstår vi också att när vi arbetar med medvetandeutveckling ska vi inte förlora vårt medvetande. Men samtidigt måste vi också, när vi vågar släppa loss den inre virvelvinden som sätter fart när vi mediterar, vägleda den elektromagnetiska strömmen som finns inom oss. Vi ska lära känna den spiralliknande kraften, våga släppa loss och även vara medveten om att den leder – om man har förmågan att styra den – till det Tredje Ögat, Insikten eller Shivas öga. När vi gör detta så knyter vi upp, som Den Hemliga Läran säger, de olika fohatiska knutarna, de olika energierna.

Ni som har studerat lite i yogafilosofin vet ju att det finns olika chakror. I människan har vi sju olika centra, energihärdar.

Och i och med att vi börjar med att använda oss av dessa energicentra, som finns i vår astrofysiska kropp, börjar vi förstå att det finns någonting inom oss, som inte bara är en skiss vi har hittat i en bok någonstans, utan är en struktur som finns inom oss, då börjar vi förstå den inre sidan av teosofin. Då börjar vi också förstå att det som är nedskrivet av Mästarna, förmedlat via Blavatsky och Judge med flera, är en undervisning som i sig är mycket krävande men samtidigt vetenskapligt beprövad under åtskilliga generationer av Adepter.

Denna teknik, denna kunskap, denna uråldriga vishet, är så gammal och den har använts i alla delar av världen under alla tidsåldrar. Och då inte bara under en kort tidsålder som kallas för Vattumannens eller Fiskarnas, som varar lite över 2 000 år, utan här tänker vi på de olika yugas där till exempel Kali yuga, som är den kortaste och varar 432 000 år, utgör en av de fyra stora kosmiska cyklerna. Vi tappar bort oss fullständigt när det gäller tiden, för vi kan inte förstå så långa tidsintervaller. Dessa idéer och dessa metoder som teosofin förespråkar är alltså mycket gamla och beprövade, och vi menar att det krävs inga nya metoder. De gamla beprövade räcker väl för att skaffa sig insikter om livet och döden, även om det kommer nya metoder dagligen, nya terapeutiska verksamheter som växer fram i Amerika och på andra ställen.

Enligt vår uppfattning kan de "nya terapierna" existera och verka också, men det finns egentligen inget reellt värde i dem som på något sätt skulle förändra vår situation. Utan vi har fortfarande precis samma process att gå igenom, vi kan arbeta med många olika terapeutiska verksamheter, men om vi vill arbeta med vårt inre, enligt den ockulta skola som Blavatsky förespråkar, så kommer vi inte vidare utan insikt, utan vi måste gå igenom dessa processer som yogafilosofin också har lagt fram. Och då är det synnerligen viktigt att känna till de här olika stadierna. Påpassligt nog finns det på en annan sida i den här lilla skriften en mängd spännande beskrivningar. Tystnadens Röst förmedlar hur denna energi ger sju olika ljud, och hur vi genom att känna till dessa stationer, dessa anhalter, mer eller mindre kan verifiera om vi har kommit en bit på den andliga stigen eller inte.

Detta är självfallet kopplat med annan insikt, som inte står direkt nedtecknat i någon teosofisk bok, men det finns tillräckligt mycket förmedlat för oss att vi kan förstå vad som är sagt när det gäller själens ständiga spiralliknande vandring, sökandet efter sig själv, mot det gudomliga gyllene ägget, Hiranya garbha som det kallas för på sanskrit. Detta Gyllene ägg som allt har utvecklas ur och som allting återkommer till är detsamma som vårt inre medvetande, vårt inre gudomliga jag. Om det går upp för oss att vi har detta i vårt inre hjärta, om det går upp för oss att när vi intellektuellt börjar närma oss en förståelse av detta i vår handling, så kommer vi också att dras in i denna esoteriska virvel, som successivt kommer att föra oss närmare och närmare det inre. Men vad gör vi för att komma dithän? Det är faktiskt en rätt bra fråga. Jag vet inre riktigt. Men en sak är ju säker, att man måste på ett eller annat sätt närma sig det här genom mystiken.

Nästa vecka pratar vi om sufier. Har ni hört talas om sufierna? Vi har en som skakar på huvudet, det är inte nästa vecka utan det är veckan därpå, ursäkta, det är de döda som kommer emellan där först, om de kan kommunicera. Nästa vecka igen pratar vi alltså om sufierna, och sufier är muhammedanska mystiker eller anhängare av islams inre lära. För några år sedan hade vi här i Malmö ett besök som var mycket unikt – kanske en och annan var där – av Melavna-orden, grundad av Jalaludin Rumi, en av de största sufi-mystikerna som har grundat dervish-orden, de dansande dervisherna.

De har ett sätt att närma sig sitt inre som är i mångt och mycket just en virvelliknande dans för att komma i extas. Man dansar och har höger hand uppåt och vänster hand neråt och snurrar nästan likt universum själv. En fantastisk dans som då symboliserar planeternas rörelser runt solen. Det är alltså män klädda i långa, höga spiralliknande eller konformade hattar. Vita kjolar, som då också snurrar runt, där man arbetar med spiralrörelsen. Det finns då en centrumpunkt som är solen och kring vilken alla andra dansar i mycket hög hastighet. Och det lustiga är att man bara sitter och väntar nä de ska ramla ihop eller kollidera med varandra. Men det gör de inte, utan alla dansar i sin egen takt och alla blundar, märk väl, alla blundar. Och de dansar till en extatisk musik, en typisk sufimusik. De höll på i minst en timme, en synnerligen intressant händelse.

Nu ska detta självfallet upplevas kanske nere i Turkiet, i Konya, där Orden har grundats. Men vad som är intressant i detta sammanhang är att någon har använt sig av just den den spiralliknande processen i en dansform, för att just uttrycka och även uppnå ett extatiskt tillstånd. Denna orden grundades på 1200-talet, så den har funnits ett tag. Det är ingen nymodighet på något vis, utan den har beprövats och använts under mycket lång tid. Så man ser lite grand – hur man än vrider och vänder på sig – hur en del olika kulturer har på ett eller annat sätt använt sig av spiralen. Den här boken återigen har alltså ett hundratal olika exempel som jag råder er att titta i så småningom, när det föredraget är över, för här kan ni få en hel del uppslag som jag inte refererar till nu.

Men vad vi kan konstatera är att det finns i stort sett ingenstans i världshistorien där man inte har tagit upp just spiralen. Varför är det något så speciellt med spiralen? För det är ju faktiskt skillnad mellan en spiral och en cirkel. Man kan bygga upp det här på många olika sätt, men vad som är det allra viktigaste inom den teosofiska undervisningen är att när vi ska förena de tre övre principerna, den femte, sjätte och sjunde principen, som i stort sett finns samlade i det vi kallar för triangeln eller treenigheten, det högsta väsendet. Det är genom att förankra dessa tre högre principer i vår personlighet som vi kan följa denna spiralliknande process ur vår fysiska kropp.

Vi har en tråd, silversträngen, som håller oss fast. Förutan den skulle vi aldrig kunna komma tillbaka igen. Det finns alltså något som håller oss. Fastän vi svävar mycket långt utanför vår fysiska kropp så finns det en mycket tunn tråd som håller oss kvar i fysisk kropp. Skulle den klippas av, då kan vi byta "boning" direkt. Så innan man ger sig ut på sådana här vandringar, som det är ganska populärt att göra, så måste vi lära oss att behärska och kontrollera astralkroppens olika funktioner. Astral projektion, astrala färder och så vidare är kanske inte så vanliga här i Malmö, men det finns andra ställen. Vi dör under vår övning eller under sömnen, som blir mer och mer vanligt i världen där det är ganska populärt. Det är någonting som man ska tänka på i sådana här sammanhang, för är det så att man är långt borta och man bryter av den här kontakten så är det kört för det här livet. Det går alltså inte att återkomma, men någon annan kan mycket väl ta över ens bostad.

Jag ser att klockan tickar på, vi kan ha lite en dialog en stund om vi vill, så jag släpper ordet så att vi gemensamt kan gå vidare.

Vi ska väl också ha lite utrymme för vår frågestund, så vi lämnar plats för den nu.

E.M. Du pratar om kundalini i människan och refererar till Tystnadens Röst. Om jag inte missminner mig så är det väl också där det står att denna kraft kan lika lätt döda som den kan vara livgivande och förandligande. Och du säger att vi ska släppa loss den här kraften inom oss och våga släppa loss. Är det så bra att släppa loss den här kraften hur som helst utan vägledning, om den lika lätt kan döda som att vara kreativ?

P.B. Ja, det var en bra fråga, kan man tycka. Det är upp till en själv. Om vi ska lära oss att simma på djupt vatten så måste vi någon gång förr eller senare kasta oss ut i vattnet. Vi kan inte bara sitta på stranden och torrsimma för jämnan.

P.B. Det är ju så i all ockult undervisning att när tiden är redo så framträder någon och lämnar den instruktion som är nödvändig. Det är faktiskt så att mycket av denna esoteriska undervisning endast kan uppnås genom invigning, och den finns inte nedskriven. Men vi menar att det finns tillräckligt mycket kunskap nedskriven som vi kan ägna vår uppmärksamhet åt i första hand. Och sedan, utifrån vad som växer fram ur detta, kan vi kanske finna vissa svar och gå vidare på den smala andliga teosofiska stigen.

U.J. Man kan alltså inte ge sig ut på sådana här äventyrliga "vandringar" utan att man har någon handledare? Det kan ju hända hemskt mycket. Du säger ju själv också i föredraget att det är riskabelt utan handledare. Men var finns handledaren, förutom det du sade nyss? Om man har en strävan och skulle råka ut för att få den här upplevelsen utan att ha en handledare, det finns faktiskt människor som får det också och som kan bli nästan olyckligt sjuka. Det är inte bara frågan om att klippa av livstråden.

P.B. Nej. Allt sådant är ju självfallet karmiskt betingat. Människor som slussas ut och som får utomjordiska eller utomkroppsliga upplevelser utan att ha gjort några speciella övningar i det här livet, menar vi är ett resultat av tidigare övningar i förflutna inkarnationer. Alltså är detta karmiskt betingat som allting annat givetvis är. Och dessa individer bär med sig i det här livet vissa okontrollerbara tendenser som är ett resultat av kanske ett övertramp i tidigare liv, som man får betala kanske ett ganska högt pris för i detta livet och kanske också i fem andra liv framöver.

P.B. Det är ju inte frågan om att experimentera, utan det är frågan om att beskriva en process. Och alla som kommer in i den processen kommer att förstå denna" process" ungefär som den är beskriven i Tystnadens Röst.

U.J. Då har de kommit långt i sitt arbete när de har kommit dithän, men det blir ju ett experimenterande på egen hand innan man är fullt invigd.

P.B. Det kan det bli. Vi ska därför sätta oss in i de filosofiska grunderna först. Teori och praktik måste gå hand i hand.

U.J. Det finns ju inga handledare som sätter oss i en grupp och säger att vi ska göra si och så.

P.B. Nej, det innebär vissa svårigheter, men vi kan alltid lära oss den "teorin" först, sedan kommer resten till oss när vi är andligen mogna. Vi måste förbereda oss, göra oss redo.

P.B. Ja. Jag fick just ett brev från siddha-centret i Indien, utanför Bombay, som Muktananda startade men som nu leds av en kvinna. Jag har en kamrat som har åkt ner där och ska bo där. Och det är helt riktigt, där lär man ju ut ett visst program. Men nu är teosofin och siddhaprogrammet inte riktigt samma sak, även om teosofin ställer upp på hela siddhaprogrammet. Men teosofin förespråkar i första hand en mycket hög moralisk nivå. Vi ska förändra oss etiskt, det är den första grundpelaren. Den andra är att vi ska ha fullständig kännedom om hur det här systemet fungerar intellektuellt. Om man i Tibet över huvud taget skulle få någon esoterisk undervisning inom Gelugpa-orden, fick man genomgå tolv års studier innan man över huvud taget blev undervisad i den högre formen av tantra.

Varför, menar vi, skulle det vara annorlunda i dag, när det inte ens finns organiserade tempel enligt gammalt mönster. Det finns inte "esoteriska" organisationer, det finns inte så många handledare och yogis som det fanns i Tibet eller Mongoliet. Alltså måste man se det här som en stegvis process, en spiralliknande process där vi tar steg för steg. Är vi så andligen långt komna att vi utan några som helst problem skulle kunna närma oss den ockulta undervisning som Mästarna förespråkar utan lång förberedelse etiskt och filosofiskt?

H.H. Det är väl här gurun kommer in. För han eller hon spelar en väldigt stor roll i det här sammanhanget.

P.B. Det finns ju en karmisk förbindelse mellan dessa två, läraren och eleven. Läraren tar delvis på sig elevens karma genom att initiera eleven in i ett visst system, låt oss säga ett siddhaprogram eller vad det nu är för någonting. Och samma sak gäller självfallet i den teosofiska undervisningen.

E.M. Jag tänkte på en sak, man kan ju börja uppifrån eller nerifrån, man kan börja från den fysiska nivån eller den andliga nivån. Kundalini har ibland symboliserats som Buddhi aktiv, ibland som en passiv kraft. Då kan man tänka sig att om man uppodlar den intuitiva förmågan som Buddhi står för, så kommer denna förmåga så småningom uppväckt på en andlig nivå att konkret materialisera sig även nere på en fysisk nivå som aktiv kundalini.

P.B. I vilket fall som helst så kan man säga kortfattat att det här systemet, den teosofiska kontemplativa skolan, kopplas till vad som finns nedskrivet i Tystnadens Röst. Vad som finns nedskrivet i Patanjalis yoga-aforismer är den syntes av kunskap som är offentligt tillgänglig inom Raja-yoga. Tar vi denna kunskap till oss så finns där ett åttastegspaket, det kallas för Ashta-tanga, som Patanjali har lagt fram, där de fem lägre graderna arbetar med det E.M. pratar om, det vill säga de tre högre principerna verkar inom den andliga delen av vårt väsen. Om man har läst en del teosofisk litteratur, som vi rekommenderar att man ska göra – och där finns massor – så finns det bland annat en synnerligen intressant skrift som heter Brev som hjälpt mig av W Q Judge. I kapitel 10 första delen, skriver Judge, som är en representant för Mästarna, om hur vi i vår tidsålder ska arbeta med de tre övre chakrorna. Varför? Ja det redogör han för i kapitel 10, så jag hänvisar dit.

U.J. Får jag komma tillbaka till det tidigare sagda? Du sade att det hade gått långsamt tidigare, så varför skulle det inte göra det nu? Men det är ju inte alls så längesedan vi hörde i ett föredrag att allting går mycket fortare nu i Kali yuga, så vi hinner inte så himla mycket mera på bara några inkarnationer än tidigare. Hur går det ihop?

P.B. Hur går den ekvationen ihop? Ja, vi får göra en spiralliknande förklaring här. Jo, under Kali yuga-peroden går ju allting ungefär fyra gånger så fort, den tesen gäller fortfarande. Tittar man sedan på de mindre så kallade Messianska tidsåldrarna, som vi också kallar för "tidsåldrar" men som egentligen är parenteser i den stora tidsåldern – Kali-yuga – så är det inte någon större skillnad där. Om vi är inne i Vattumannens tidsålder eller om vi är inne i Fiskarnas tidsålder eller om vi är inne i någon annan tidsålder, de 2 160 åren, enligt vårt sätt att tänka, gör inte så stor skillnad. Men om vi tar 400 000 år jämfört med 800 000 års perioder, då blir det en större skillnad.

U.J. Men det påstås faktiskt att allting går så hemskt mycket fortare nu i Vattumannens tidsålder, och det kan väl stämma? Alla människor utsätts för en enorm press och stress och allting händer. Och det är ingenting som man kan bortresonera, antingen man säger si eller så. Men då är ju också samma fråga där, att det är hemskt lätt att hoppa in i fel spiral när man har ett sådant utbud, en sådan press på sig, och alla vill komma andligt långt.

P.B. Vi lever i prövningarnas tidsålder, vi lever i det tidevarv då vi sätts på mycket stora prov, eftersom vi har kommit så långt. Vi är på tröskeln, inte bara till Vattumannens tidsålder utan på tröskeln till den inre sidan av vår utveckling som vi har sysslat med under mycket lång tid i vårt förflutna, under Atlantis-epoken. Där har vi alla varit mycket långt utvecklade, vi har samtliga brukat ockulta krafter. Många av oss har missbrukat dessa krafter. På grund av detta missbrukande av ockulta krafter har vi samlat på oss en mycket tung karma, som för det första har hållit oss långt nere, fysiskt och materiellt.

Karma verkar tillexempel genom att olika människor hålls isär på jorden, de föds fysiskt långt från varandra, de kan alltså inte mötas och dela erfarenheter och lägga ihop pusselbitarna.

Men den tiden, speciellt i Vattumannens tidsålder, ger vissa möjligheter som inte har funnits på väldigt länge. Vi ser nu också hur vi alla hamnar i en värld där det finns enormt mycket för oss att välja. Och man kan säga lite grand här att vi väljer i stort sett det som vi har varit engagerade i tidigare. Eller vi närmar oss väldigt gärna våra gamla karmiska mönster. Låt oss säga att vi har varit involverade i någonting som inte var det allra bästa. Om jag upplever detta igen så är det inte säkert, när jag har rört mig i min spiral, att jag har lärt mig så väldigt mycket när jag kommit tillbaka hit ett steg längre. Utan jag kanske får gå ett eller flera varv till, och genomgå de här svåra lidandena tills erfarenheterna som vi måste göra sitter 100 %, tills vi blir medvetna om att denna väg inte är den rätta.

Det finns inga givna svar, och så länge vi inte är 100 % säkra kommer vi att ställas inför många prövningar, det hör liksom till. Och det är lite grand så att man kan säga att spiralen och labyrinten har samma funktion. Vi är inne i en labyrint som är mycket svår att ta sig ur. Så vi måste finna den där tråden, så vi också så småningom kan hitta rätt. Hela den liknelsen är kopplad med Minos-kulturen. Synnerligen tänkvärt i detta sammanhang. Det finns enormt mycket intressanta saker om man vill gå in i spiralen.

Vi ska väl också ha lite utrymme för vår frågestund, så vi lämnar plats för den nu.

U.J. Den här DNA-spiralen, den har varit väldigt aktuell nu de här senaste dagarna. Jag kom att tänka på den igen när du pratade om ryggraden och kundalini-kraften. Det är inte så hemskt länge man har haft den här faktiska fysiska upptäckten klar för sig. Det måste finnas en koppling med vartannat.

P.B. I högsta grad. Vi kan se överallt när vi börjar titta i universum hur allt hänger samman. Allting är uppbyggt på trianglar, eller med två trianglar där trianglarnas spetsar pekar upp och ner så blir det ett hexagram, och till slut kommer man in i komplicerade spiraler som påminner om så kallade fraktalmönster. Så allt i naturen är uppbyggt geometriskt, Gud geometriserar, var det en känd filosof som sade, jag tror det var Platon. Allting är uppbyggt på geometriska mönster, speciellt på talen tre, fyra, sju och tio. Allt detta hänger samman, och vi som försöker förstå den här mycket komplicerade strukturen i tillvaron kan hitta många paralleller, och det är ju det vi ska göra.

Vi ska använda vår intuition till att koppla ihop det vi studerar med det vi upptäcker i vår vardag, för det är där hindren finns. Labyrinten är vardagen.

E.M. Vi pratar inom teosofin att man bara ska syssla med de tre övre chakrorna hela tiden?

P.B. Vi menar att man sätter in sin energi på de tre övre chakrorna och arbetar med dem. Och i och med att vi arbetar med den delen först så får vi kontroll över den andra delen, de lägre chakrorna, på ett annat sätt. Naveln är en annan mycket intressant spiral som sitter någonstans här.

U.J. Jag skulle bara säga att de andra fyra lägre chakrorna, de hör ju till tidigare epoker, utvecklade i olika raser och är på något sätt jag ska inte säga förbrukade, för det är de ingalunda. Men det är väl inte så mycket dem det gäller nu i denna tidsålder.

P.B. Vi menar inte det, men klassisk yoga gör det. De flesta grupper som arbetar med den typen av siddha-utveckling arbetar ju med chakrorna nerifrån och uppåt. Vi menar att vi ska gå andra hållet. Och det är lite som sufin, han tar solkraften och för ner den på jorden. Alltså den högra vägen, den andliga stigen, till skillnad från den vänstra, den mörka stigen. Det finns många sätt att närma sig det här om man vill. Det kan te sig väldigt metafysiskt, men den som är aktiv i en sådan här process kommer säkert att förstå att detta handlar om liv eller död, om det ska fungera eller inte.

H.H. Men det är lustigt, för om man går till yoga är det så att man måste börja från botten och gå uppåt.

H.H. Men för att kunna nå högst upp så måste man först ha passerat genom de andra, och det tar en himla tid. Beroende på naturligtvis vem man är.

P.B. Det är inte jag som säger det, märk väl, utan jag för bara en tradition vidare, en esoterisk tradition som teosofin håller för sann, som är direkt förmedlad från de gamla rishierna. De menar att börja uppifrån är den enda rätta vägen för att utveckla andliga kvaliteter i vår tidsålder. Så det sätter saker och ting lite på sin spets, eller det är som att studera yoga upp och ner, och det menar vi att man gör i dag. Det finns egentligen inget som säger att man ska börja nerifrån. Det har bara blivit så, och man har sagt och man säger fortfarande så i Indien, att det finns mycket kunskap i dag som man inte kan förstå, utan man måste följa vissa traditioner, speciellt i Kali yuga.

A.R. Finns det inte någonting om att vi är biologiska varelser och att där har vi vissa lagar att följa. Och kraften som vi ska hämta, den hämtar vi som biologiska varelser, men sedan ska den då transformeras vibrationsmässigt. Är det inte därför vi måste följa vägen nerifrån?

P.B. Det måste inte börja där, men den kan börja där också. Men vi menar att vi har andliga rötter, vi har inte bara jordiska rötter. Det är som Agniswatta-trädet i Bhagavadgita, där rötterna kommer uppifrån. Det är i de andliga rötterna den andliga kraften finns, som teosofin menar vi ska rikta vår uppmärksamhet på. Och det är ju det som är den esoteriska sidan undervisningen.

A.R. Jag menar att i och med att vi lyder under lagarna som biologiska varelser, så blir det att kraften får hämtas där och sedan transformeras. Det är klart att siktet är att den ska transformeras. Men måste inte processen börja nerifrån?

P.B. Det måste den inte, det är det som är finessen med det här. Processen måste inte börja nerifrån, utan det är det vanligaste sättet.

A.R. När jag hör de här aspekterna att vi inte ska börja längst ner, alltså från botten, så är jag med, men var ska vi börja?

P.B. Vi börjar med det femte, sjätte och sjunde chakrat. Chakrorna tillsammans är egentligen en aspekt av den astrofysiska kroppen, princip två. Det är inte hela vårt väsen.

Vad vi gör med dessa sju chakras är att vi träder in i den astrala världen. Det är alltså portar till en inre värld, inte till den högsta sjunde principen, det är där svaret ligger. Det är den astrala kroppen som ger oss dessa öppningar, de chakror som finns i vår fysiska kropp är alltså portar, härdar, energicentra, skiljevägen mellan den fysiska och den astrala nivån, den eteriska nivån. Därför menar vi bland annat att det gör ingenting om vi börjar "häruppe".

E.M. Då vill jag försöka göra en parallell med sjukdom och hälsa. Som jag har förstått det inom teosofin har vi en inre andlig hälsa, och detta återspeglar sig i astralkroppen och vidare ner på det fysiska planet. Och är det så att vi är sjuka så måste vi börja söka orsaken på de inre nivåerna, och korrigerar vi det där så kommer det automatiskt att reflekteras neråt. Även om det tar tid så kommer kroppen så småningom också att bli fysiskt hälsosam. Därför kan jag tänka mig att om vi siktar in vår energi på de högre chakrorna där problemet ligger, och löser våra egentliga orsaker, så kommer verkningarna att återspegla sig hela vägen ner.

P.B. Det är här den säkra övergången ligger mellan de olika dimensionerna. I stället för att spiralisera sig hit upp så kan man arbeta direkt på de övre tre centra inom den andra principen, och det kan man göra nu i den femte rotrasen.

E.M. Därför vill jag bara tillägga att det är så viktigt vem vi anser oss själva vara, vem vi identifierar oss med. Om vi verkligen identifierar oss med den här inre gudomliga kärnan i oss eller med den fysiska kroppen, så vet vi att vi måste börja från vårt centrum – den gudomliga principen. U.C. Hur börjar man då?

E.M. Man får börja som jag förstår det, att se högre chakrat som ett begrepp, och lära känna det genom att meditera över det. Begrepp så kommer man förr eller senare att förstå det.

P.B. Jag skulle nog vilja säga att alla har väl en känsla av att vi har någonting mer än vår fysiska kropp, att vi har någonting inre. Om det sedan är våra känslor vi identifierar oss med som vårt allra innersta eller det är någonting annat kan variera. Men vi är säkert alla övertygade om att jagkänslan, vem jag är, den har vi allihopa. Det kan man ha som utgångspunkt, som sitt centrum, och ju mer man fokuserar sig kring detta begrepp desto djupare kommer man till sin källa.

Det är en början på brunnen men det är dithän man går, eller man börjar och sänker sig sedan längre och längre ner. Så alla kan vi börja någonstans i djupet av vår fysiska kropp. Vi vet att det finns många system, från homeopati till Bachs Blomsterterapi och så vidare. Yogaexerciser, andningsövningar, chakrameditation, chakrabalansering, polarisering, ja det finns en mängd terapeutiska verksamhetsfält som alla på olika sätt arbetar med människan.

U.J. Får jag anknyta här till någonting jag hörde på nyheterna precis innan jag gick hit i kväll, ni har kanske redan hört det. En rysk läkare och psykoterapeut har gjort sådana enastående underverk. Det var Sveriges Radios – det kan ju vara ett första aprilskämt i dag – deras reporter borta i Moskva som säger att under alla mina år som journalist och reporter här i Ryssland har jag aldrig upplevt någonting som är jämförbart med detta, och det är faktiskt sant. Det är en läkare som helar människorna var fjortonde dag, och han säger:

"Jag har inga andra krafter än alla andra har, det är bara det att jag känner till mina krafter, och det är ni själva som helar er." Lama kunde lägga sina kryckor och gå, och han gjorde flera andra saker.

P.B. Mer om denne man i framtiden. Honom kommer vi förmodligen att få se och läsa mera om.

H.H. Jag skulle vilja fråga mer om när man arbetar med chakrorna. Teosofin säger till skillnad från yogan att man kan förlora allt och dö. Det har jag aldrig hört när det gäller yoga. Däremot att det finns risker för att man förlorar förståndet eller så, att man kommer in i sådana tillstånd som man inte klarar av mentalt och blir fast i dem.

P.B. Jag kan ta ett exempel. Det gick för två år sedan tror jag, ett danskt TV-program om en kvinna i Köpenhamn som hade lärt sig chakrameditation. Hon hade väckt upp kundalini och så småningom väckt en "värmekänsla" i ryggen som senare satte sig i axeln, och hon kunde inte bli kvitt den. I början hade hon fantastiska upplevelser, en underbar lyckokänsla och mådde toppenbra. Men så småningom blev det en fullständig blockering. Hon hade satt igång någonting hon en gång kände till och kanske bara kunde delvis, något som hon intuitivt hade med sig i detta livet. Hon började meditera utifrån en bok och hon uppväckte denna kraft så starkt så den kom bortom hennes kontroll. När kraften en gång är satt igång, då kan man inte stoppa den om man inte har kunskap hur man stänger och öppnar dessa energicentra. Denna kvinna gick runt på många olika "yogacentra" i Köpenhamn för att få hjälp, och hon trädde fram i det här programmet just som en varning.

U.J. Och hon hade ju så ont då.

P.B. Hon hade mycket ont, det var skrämmande att se. Så det menar teosofin lite grand är faran med att meditera utan vägledare.

H.H. Jovisst, och det är därför man ska ha en lärare, en yogi eller handledare.

P.B. När jag pratade om döden var när jag pratade om "strängen". Det finns många människor som aldrig vaknar upp ur sömnen, man vet inte varför. Det kan vara att man har varit ute på själsfärder, man kan vara utanför sin fysiska kropp och "strängen" kan ha blivit avklippt, det är en möjlighet. Eftersom i de fall där man utövar chakrameditation utan kompetent vägledning, kan olika processer sättas igång som sedan ligger bortom vår kontroll. Det kan också vara en "träning" som är gjord i ett tidigare liv.

H.H. Men det vanliga är ju att man kommer in i de här tillstånden omedvetet.

P.B. Men många av oss har kanske gjort detta i ett tidigare liv, har den förmågan med sig. Alltså kan vi vara utanför vår fysiska kropp utan att egentligen vara medvetna om det fysiskt.

Vi är medvetna om det bitvis, men vi har inte riktigt grepp om vad det är för någonting, och det är sådana situationer som man måste förstå.

Våra omedvetna själsfärder kan förklaras på många olika sätt, och vi får tyvärr hålla tillgodo med förklaringen att vi har med oss olika tendenser från ett liv till ett annat. Vi kan ta upp detta ämne vid ett senare tillfälle. Nästa vecka har vi någonting som heter Kan de döda kommunicera?, och då kommer vi självfallet in på allt det som har med channeling att göra, mediumskap, kontakt med de döda, vår möjlighet att kommunicera med den "andra sidan" och så vidare. Väl mött den 18, tack ska ni ha.

Brev som hjälpt mig, första boken kap 10, av William Q Judge
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
The Mystic Spiral, a Journey of the Soul, av Jill Purce
Cykler – periodicitetens lag, TR nr 4

ARCANAs föredragsserie
ONLINE versionen

SERIE 1:

1. Meditation - Paramita-Stigen

2. Gnostikernas syn på kvinna och man

3. Dzyans Bok, intuition och meditation

4. Pico della Mirandola

5. Medvetandets olika proceser

6. Den Sjunde impulsen

7. Den Heliga Graalen

8. Greven av Saint Germain

9. Karma, den fria Viljan och Profetior

10. U.L.T. - en teosofisk skola

11. Devachan och Kama-loka

12. Helena Blavatsky

SERIE 2:

13. Varför reinkarnerar vi?

14. Spiralen som symbol

15. Den Tibetanska Dödsboken

16. Teosofi, Äktenskap och uppfostran

17. William Quan Judge

18. Människans yttre och inre cykler

19. Korsfästelsens Esoterik

20. Pistis Sophia

21. Paracelsus

22. Karmas tre stora vägar

23. Astral berusning

24. Rosenkreutzarnas mystik

SERIE 3:

25. Teosofin och den nionde insikten

26. Spiritualism och channeling

27. Omar Khayyam och sufismen

28. Reinkarnationsminnen och hypnos

29. Mystiker eller medium

30. Den Vita Logen - ett Heligt Brödraskap

31. Jakob Böhme

32. Vit eller svart Magi

33. HPB och Tystnadens Röst

34. Meditation, drömmar och visioner

35. Cornelius Agrippa

36. Avatarer och Kristusväsen

SERIE 4:

37. Den Hemliga Läran och konsten

38. Patanjalis Yoga-system

39. Atlantis - myt eller verklighet?

40. Den avslöjade Isis

41. Karmalärans Mysterium

42. Miljö och hälsa

43. De invigda Mästarna

44. Franz Anton Mesmer

45. Maria, den feminina principen & den svarta Madonnan

46. Thomasevangeliet

47. Kan vi kommunicera med djuren?

48. Mästarna inför Millennieskiftet

49. Zodiakens Mysterier

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47

Kronchakrat	Det tredje ögat	Strupchakrat	Hjärtchakrat
Solar plexus-chakrat	Sacralchakrat	Rotchakrat