ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T. 
© 2010  Online-versionen  •  Teosofiska Kompaniet Malmö •  Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

 

---

Den nionde insikten
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1,  Malmö, den 5 juni 1996.

---

Nr 25 • Serie 3 • Online versionen den 8 november 2010  •  ISSN 1401-3835

---

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 309 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

 
INLEDNING

P.B. Vi hälsar samtliga hjärtligt välkomna till kvällens sammankomst som kommer att handla om Teosofin och Den Nionde Insikten. Innan vi kommer så långt är det ett par saker jag vill nämna, och det är att de som inte har varit här tidigare bör veta att vi har ett Programblad. Där står en del om vår verksamhet och där finns vår Deklaration på baksidan, som är det band som förenar teosofer världen över. Ni kan ta Programbladet med er hem, det finns vid entrén. Vi har två sammankomster kvar innan vi gör sommaruppehåll.

Vi har dessutom i kväll plockat fram tre stycken specialhäften som knyter an till kvällens tema, och det är framför allt nr 67 av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen som handlar om Teosofi och Visdomsreligionen. Vi har även tagit fram en kortfattad och koncis sammanställning av teosofiska läror som heter Teosofisk Resumé, av William Q Judge. Det tredje häftet är Helena Blavatskys Fem Budskap, en text som är riktad till New Age-rörelsen, alltså till oss i dag fastän den är skriven för över 100 år sedan. Den handlar om hur vår situation kommer att se ut, och det är slående hur förutseende och profetisk Helena Blavatsky var i sina uttalanden.

En annan intressant skrift vi har plockat fram för i kväll som är alldeles ny är ännu ett nummer av Arcana. Arcana är en ny skrift vi har startat som bygger på våra föredrag. Vi har bandat över 350 föredrag och alla dessa kommer så småningom att bli redigerade och utskrivna. Vi har gjort 21 nummer av Arcana tidigare och nr 22 handlar om Karmas tre stora vägar, alltså hur karmaläran fungerar på olika plan. Arcana säljs också som lösnummer och kostar 20:- per styck.

Dessutom har vi ett föredrag hållet av E.M. på Livsfilosofiskt Forum. Det är ett temaföredrag om Den Nionde Insikten, vilket vi har till ett specialpris för den som vill lyssna på det.

Vad gäller United Lodge of Theosophists verksamhet så kan man associera sig som medlem, och det gör man genom att signera ett sådant här Associeringskort. Det kostar ingenting och anslutningen hänger helt och hållet på en själv, med vilket engagemang man vill gå in i denna rörelse och hur man vill verka för teosofin, om man nu tycker teosofin är intressant som livsåskådning, det får man ju först ha klart för sig.

Som ni vet så är all verksamhet gratis på ett sätt. Det kostar inget att komma in, det kostar inget att gå ut. Men vi tar väldigt gärna emot donationer från dem som tycker att Teosofiska Rörelsen är en bra sak, att det är roligt att vi finns samt vill stödja vår verksamhet. Donationssystemet är en princip vi har haft i många år. Vi tar alltså inte betalt på annat sätt.

Vad gäller ULT som verksamhet så är det en organisation som grundades 1909 i USA av Robert Crosbie. Han ville föra ut den teosofiska undervisning som Helena Blavatsky kom för att förmedla till Vattumannens tidsålder i förra århundradet. HPB var verksam ända till år 1891 då hon lämnade sin jordiska gestalt. Det är hennes kontakt med Mästarna som ligger till grund för den teosofiska undervisningen. Den filosofi som vi för ut är ett direkt resultat av Helena Blavatskys undervisning i Tibet och i Centralasien från dessa upplysta Mästare.

Vi väljer till exempel inte ledare i den här gruppen. Vår ledstjärna är undervisningen själv, inte personer som träder fram jämt och ständigt och har åsikter om vad teosofi är, utan vi följer Helena Blavatsky som den självklare ledaren inkarnerad i eller utan fysisk kropp. Vi har hennes skrifter och texter som vi försöker levandegöra och följa, och man har gjort på lite olika sätt inom de olika teosofiska grenarna. Strax efter Blavatskys död fanns det ett tjugotal olika grupperingar i världen, så det har varierat. En sak har vi gemensamt, vi förmedlar teosofi. Enbart kyrkans protestanter har 300 sekter, medan vi är bara tre grupper.

I kväll ska vi titta lite grand på en helt ny undervisning – eller nygammal undervisning om vi vill se det så – i förhållande till teosofin. Jag ska inte säga så mycket mer om det utan det får E.M. strax göra. Men innan vi sätter igång med själva föredraget så är det återigen dags att höra Deklarationen, den text som även finns på Programbladets baksida. Den sammanfattar på ett kort och koncist sätt vår hållning, alltså den här Logens eller alla Logers, för det är i grunden en och samma Loge. Oberoende av var vi lokalt befinner oss så tillhör vi ULT globalt. Vad detta innebär kommer A.P. att läsa upp för oss.
 

ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

[I dag är det månadens första sammankomst och då kan man även ställa frågor på Deklarationen.]

 

P.B. En kort genomgång nu. Är det någon som har några frågor när det gäller själva Deklarationen?

M. Jag har bara en kort, och det är att jag noterar att det stod SJÄLVET. Tidigare har jag för mig att det har stått JAGET. Har det blivit någon förändring i den?

P.B. Kort svar. Ja, vi har ändrat ordet JAGET till SJÄLVET, vi har blivit lite mer insiktsfulla här. Du har noterat alldeles rätt. Fler frågor?

N.N. Jo jag undrar om en sak. Jag skulle ringa återbud till en av de här onsdagsträffarna. Då hittade jag i telefonkatalogen en annan teosofisk organisation, det var en dam som svarade då. Vad är det för skillnad på Teosofiska Kompaniet och – jag kommer inte ihåg vad den andra heter.

P.B. Himla bra fråga. Ett kort svar på den också. Teosofiska Rörelsen är en, fast den har utformat sig på ett sådant sätt i dag – något över 100 år efter Helena Blavatsky – att vi i dag i Sverige har tre olika teosofiska grupper som sprider teosofi på tre olika sätt, eller är verksamma på lite olika vis. Och i Malmö kan man säga att det finns två grupper, vi arbetar på vårt sätt och de arbetar på sitt sätt. Det är ungefär vad man kan säga utan att gå in på detaljer. Det finns tre grupper i Sverige totalt.

För er som är intresserade så har vi nyligen satt upp på anslagstavlan ett utdrag ur Nationalencyklopedin om teosofi och teosofer. Där står listat samtliga tre grupper i Sverige, en del grundläggande teosofi och en kort historiebeskrivning på ungefär en sida. Jag tycker att du liksom ni andra ska läsa den texten för att få veta den direkta skillnaden. Det har bland annat att göra med att olika ledare har gjort olika utformningar i sina program och har olika sätt att hantera teosofi. Vi ska inte tala mycket längre om detta. Om vi inte har fler frågor att ställa på Deklarationen så går vi raskt vidare till själva föredraget. [Läs gärna Teosofiska Rörelsen 1875-1950 Online]

1. Bokomslag till Den Nionde Insikten.

 

TEOSOFIN OCH DEN NIONDE INSIKTEN

E.M. Då är det dags för Den Nionde Insikten, en bok som kanske mer än någon annan har väckt uppmärksamhet under de senaste åren. Den har säkerligen förändrat väldigt många människors liv och väckt stor debatt världen över. Ibland har man gått handgripligt tillväga för att försöka undanröja den, för några tycker den har utgjort ett hot mot vissa samhällsstrukturer, vissa religiösa skolor och bindningar. Anledningen till att vi tar upp boken här i kväll är just för att vi tycker att den speglar väldigt många teosofiska idéer, och vi letar ständigt efter bryggor som kan leda teosofin in i det vanliga samhället där man har olika livsåskådningar. Jag börjar med att bara kortfattat berätta själva romanhistorien och sedan fokusera på Den Nionde Insikten. För dem som inte alls känner till boken är den en bestseller som beskriver ett äventyr där hjälten i boken är namnlös. Det är ganska fiffigt påtänkt att det ska vara en namnlös hjälte för då kan vi allihopa identifiera oss med honom, jag tror att det är ett av syftena.

Den här mannen får genom olika omständigheter reda på att det finns ett fördolt manuskript nere i Peru och att detta manuskript innehåller nio stycken Insikter. Nycklar till hur vi ska leva i vardagslivet, nycklar till hur allting egentligen fungerar bakom den synliga naturen, bakom det materiella. Hjälten i boken far iväg till Peru för att leta efter de nio Insikterna.

Han får dem förmedlat till sig på olika sätt, kapitel efter kapitel, och går igenom en mängd strapatser som alla sökare världen över går igenom i sina invigningsprocesser. På vägen upptäcker hjälten nya sidor inom sig själv hela tiden.

Det är kanske ganska symboliskt också att de som är emot de nio Insikterna i bokmanuskriptet är den katolska kyrkan. Den katolska kyrkan kan i detta fall stå för varje etablerad religion som har stelnat i sina former. Och när det kommer sådana här budskap är det för att rasera de i vårt liv som utlöser att vi vill gå på djupet i oss själva. Det kan vara tusen och en olika saker, men när vi har kommit till en viss punkt börjar vi känna oss rastlösa och vill söka efter något annat.

Hjälten i boken träffar en gammal flickvän som kommer från en resa i Peru. Hon har mellanlandat och befinner sig ett antal timmar i den stad där hjälten bor. På dessa timmar vill hon förmedla till vår hjälte att det finns någonting mer i tillvaron än det materiella, och hon vill förmedla kunskap om detta manuskript. Hjälten i boken har börjat känna den här rastlösheten och tycker inte att han är tillfreds med sin nuvarande tillvaro.

Den första insikten som blir förmedlad och som rastlösheten har lett till, är att det finns ingen slump i tillvaron. Allting vi möter i livet är faktiskt någonting som är där för att undervisa oss. Livet är en andlig utvecklingsprocess och varje situation har någonting att lära oss. Och detta är en av de första grundläggande tankegångarna i teosofin, en urgammal visdom där vi i varje ögonblick möter det vi själva har skapat i detta eller tidigare liv. Alltså egentligen läran om karma eller orsak och verkan, eller läran om att vi måste ta ansvar.

Tänk er själva vad det var som föranledde er att komma på detta föredrag i kväll eller vad det var som föranledde er till att läsa Den Nionde Insikten. Eller vad som föranledde er över huvud taget till att börja söka i den riktningen. Om ni tänker efter när ni nystar tillbaka i er tillvaro så kan ni se att det säkert fanns en hel del meningsfulla sammanträffanden som gjorde att just ni kom i kontakt med just dessa tankar just nu.

Det är vad hela första kapitlet går ut på, att det finns en mening med allting vi möter. Och det finns massor av meningsfulla sammanträffanden i tillvaron. Helt plötsligt så är det inte bara en massa meningslösa serier av omständigheter som vi möter i vardagen, utan varje människa vi möter på gatan, varje människa som vi kommunicerar med på Internet, varje människa som på något sätt kommer nära oss har ett budskap till oss och vi har ett budskap till dem.

När vi börjar bli mer lyhörda, vilket är en av teosofins viktigaste tankegångar, så bör vi också kunna urskilja budskapen bättre och bättre. Vi lär känna oss själva och meningen med varför vi befinner oss just där vi befinner oss. I boken kallas detta sätt att se på karma för synkronismer. Allt ska synkroniseras så att vi möter rätt person vid rätt tillfälle och rätt tidpunkt. Enligt teosofin så finns det inte ett dammkorn i hela universum som faller på fel plats, utan vi befinner oss alltid på rätt tidpunkt vid rätt tillfälle och möter alltid rätt människa. Det finns ingenting som är fel i tillvaron utan vi har det vi behöver precis framför oss. Och ibland ligger det så nära inpå näsan att vi bara missar att se det, för vi tycker det är roligare att leta långt borta någon annan stans. Men vi måste börja bli mer öppna och vakna inför det vi ser i varje ögonblick.  

Det andra kapitlet går in på den andra Insikten, vilket placerar oss i ett större perspektiv. Kapitlet talar om vad som kallas för det längre nuet och det tar upp hur utvecklingen har gått från tidig medeltid när man lämnade den religiösa uppfattningen, när man började gå in i vetenskapen med renässansen och allt nytänkande och när man blev mer och mer materiell i sitt tankesätt. Vi gav oss ut på forskning, vi utforskar allting i materien, hur det fungerar till punkt och pricka. Men vi kan inte riktigt säga varför det är som det är. Vi kan bara katalogisera och systematisera och analysera, men vi kan inte komma på varför det är som det är.

Enligt detta kapitels insikt så dröjer det ända till 1950-talet innan man åter inom den moderna vetenskapen vänder sig tillbaka till mystikernas budskap, till mystikernas lära om att någonting mer än det materiella existerar. Det finns massor av saker som vi kanske inte har hittat mätinstrument för att mäta men som dock finns till. Alla vet att det finns känslor, men känsla är inte någonting som man kan mäta direkt. Men dock finns den där och kan påverka oss så till den milda grad, vilket vi alla är medvetna om.

Så det andra kapitlet handlar väldigt mycket om att vi placerar oss själva i ett större perspektiv. Och samma perspektiv som mänskligheten har gått igenom i sin utvecklingsfas går vi också igenom som individer. Vi måste ner och utforska det materiella och bli väldigt materialistiska för att sedan igen börja leta oss fram till mera andliga värderingar, för att få ett större perspektiv på tillvaron.

I det tredje kapitlet handlar det om energi, och kapitlet har fått titeln En fråga om energi. I boken befinner sig hjälten nere i Peru där han utsätts för en hel del äventyrligheter, och han kommer till ett forskningscenter som ligger väldigt vackert beläget uppe i Anderna. I detta forskningscenter finns det ett fåtal handplockade vetenskapsmän från hela världen som är i begrepp att försöka dokumentera energifenomen i naturen och man lär ut olika tekniker hur man ska kunna se på plantor, växter och djur på ett annat sätt än det vanliga, att kunna se att allting har ett kraftfält, ett energifält kring sig, en aura som det alltid har talats om inom alla esoteriska filosofier.

Att allting har ett kraftfält är en spännande tankegång som bland annat teosofin förde in i Västerlandet under slutet av 1800-talet. Var och en av oss har ett kraftfält som vi går omkring och bär på. En människa som är klärvoajant eller klarsynt begåvad kan läsa av precis hur en annan människa mår genom att se på färgerna i kraftfältet, se på frekvensen i vibrationen, se vad det finns för skuggor eller obalanser. Hon kan också läsa av en människas totala karaktärsdrag.

Även om en människa är väldigt trevlig eller väldigt otrevlig på ytan så kan en människa som är begåvad på detta sätt fullständigt se och kartlägga den människans inre. När vi möter andra människor kan vi också bli varse det ibland. Vissa människor tycker vi oss få energi av, vi känner oss pigga när vi går därifrån, andra människor vi träffar gör att vi är mer eller mindre som en trasa när vi går därifrån, vi tycker att ”puh, den människan sög musten eller energin ur mig, hon tog musten ur mig” säger vi ibland. Och det har mycket att göra med hur våra olika kraftfält mixar sig med varandra

Fjärde kapitlet handlar om kampen om makten. Det är förmodligen ett utav de kapitel som är mest fascinerande för de flesta. Här kan vi alla känna igen oss. Det talas om att vi har någonting som heter kontrolldrama. När vi människor inte längre kommer ihåg att vi är gudomliga till vårt innersta väsen.

Inom teosofin brukar vi tala om att människan har två sidor. Vi har en inre bestående individualitet, vårt sanna Jag eller Självet skulle vi säga. Självet använder sig vid varje inkarnation eller återfödelse på jorden av ett instrument, och du ser [symbol på väggen] att det instrumentet är en fyrkant.

Vi vet ju lite grand hur kantiga vi är som personligheter. Denna fyrkant är vår personlighet som är ett redskap. När vi glömmer bort att vi egentligen är andliga individer och tror oss bara vara personligheter, då har vi inte tillgång till all den energi som finns i universum. Livskraft, gudomlig energi är outtömlig, det finns hur mycket som helst, det finns ingen begränsning utan den finns i ett konstant flöde.

När vi inte är identifierade med att vi har tillgång till denna energi befinner vi oss i vår personlighet, och då tror vi att vi behöver energi utifrån, då söker vi oss till människor som kan ge oss energi. När vi växte upp i vår barndom var det tyvärr så att de flesta utav oss inte blev bekräftade för den vi var utan vi blev bekräftade för vad vi hade åstadkommit. Hade vi varit duktiga och hade vi ställt upp så fick vi beröm, men när vi bara hade varit oss själva så var det väldigt sällan som vi blev bekräftade, få av oss i alla fall.

När vi hamnar i olika situationer i vårt liv så är det som om vi grips av panik, att vi inte har tillräckligt med energi. Vi försöker på olika sätt, ibland medvetet men förhoppningsvis för det mesta omedvetet, att manipulera till oss lite mer energi från någon annan människa. Och det beskrivs väldigt spännande i boken om olika typer av kontrolldramer.

Det berättas om den typen av oss som är utfrågare, som ständigt frågar ut en annan människa, hur de mår, varför hon tänker si och varför hon gör så, som hela tiden vill ha reda på något och som hela tiden vill gå in i ett annat väsen och gripa tag i och dra ur saker och ting, som ett sätt att få energi.

Det talas om en annan typ som väldigt väl matchar utfrågaren, och det är någon som drar sig undan hela tiden. Som genom att dra sig undan gör sig intressant, spännande, mer otillgänglig. Och när utfrågaren kommer för att försöka locka fram personen som drar sig undan så blir det ett spel mellan energier. Den som drar sig undan blir mer mystisk, mer otillgänglig, mer spännande. Ju mer personen drar sig undan desto mer försöker utfrågaren nå fram, och detta är då ett sätt för personen som drar sig undan att dra till sig energi för att få uppmärksamhet. Det kan egentligen ersätta orden ”ta energin” eller ”få uppmärksamhet”. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i dessa kontrolldramer på ett eller annat sätt.

Sedan finns det ytterligare ett annat kontrolldrama, det talas här om totalt fyra stycken. Det är när en person så att säga går ut och slår näven i bordet och som folk är rädda för. I trängda situationer blir denne arg och skriker våldsamt, blir aggressiv på olika sätt och får en till att känna att man krymper ihop och får sålunda energi från en på det sättet. Man ger personen uppmärksamhet, för den är så bullrig och så skrämmande och så obehaglig att man inte kan låta bli att ge en sådan person energi.

Vad som ofta matchar denna typ av kontrolldrama är det fjärde kontrolldramat vilket är offret, ”stackars mig”. Är man liten och ynklig och säger ”stackars mig, jag är ett offer för omständigheterna”, då kan personen som hoppar på en inte göra så mycket, för man kan inte krypa mer än till en viss grad. Och detta spel med energier har vi allihopa i oss, enligt detta sätt att se, enligt denna andeinsikt.

Det är också vad det talas om inom teosofin, det vill säga att vi har olika karmiska relationer mellan varandra hela tiden. Beroende på hur vi bemöter varandra så får vi också en viss typ av energi tillbaka, och här tror jag att vi alla kan känna igen oss. Det är mycket spännande och det är någonting som var och en av oss i vår vardag kan gå ut och titta på, spelet som vi har mellan varandra. Är det någon som känner igen sig?

N.N. Absolut.

A.A. Jag måste fråga, visst är det så att man är olika med olika människor?

E.M. Vi kan väl säga att ofta har vi ett karaktärsdrag som är dominerande. Vi kan se på oss själva, i vissa situationer så är jag mer ”stackars lilla mig” och gör mig liten för att komma undan en situation. I andra situationer kanske jag är den som frågar ut hela tiden, och i en tredje situation kanske jag kan bli undanglidande när det blir obekvämt för mig. Jag kan känna igen mig själv när jag har för mycket att göra, telefonen ringer och telefonsvararen går på och jag vill absolut inte vara tillgänglig. Jag lyssnar på det som sägs: ”Ska jag spela in meddelandet eller ta luren?” Det finns olika sätt att glida undan i tillvaron. Men det är mycket spännande och det är någonting jag tror vi kan titta på. Jag är säker på att var och en av oss kan hitta exempel på detta i våra egna liv. Fundera lite grand på vilken typ av roll som vi spelar då och då.
 

2. Den vita Lotusblomman

Vad hela boken går ut på är just att vi ska bli mer medvetna om oss själva, det är meningen med tillvaron. Det är egentligen det enda löfte som teosofins filosofi ger, att vi ska lära känna oss själva och att vi ska bli vakna människor. Vakna inte bara i varje ögonblick i vardagen utan i sin förlängning även under nattens timmar och i ytterligare förlängning även mellan två inkarnationer, så att vi till slut bibehåller ett intakt medvetande. Men det är ju en bit dit, eller hur?

I femte kapitlet handlar det om mystikernas budskap. Inom alla religiösa traditioner – menar teosofin – har man talat om extatiska upplevelser där man upplever till exempel naturen på ett visst sätt, man känner sig som ”ett med naturen”, man ser saker, helt plötsligt försvinner alla gränser för en och man känner att man går upp i helheten. Det har kallats för olika saker inom olika religioner, man kallar det för samadhi eller ett uppvaknande som satori inom zenbuddhismen.

Detta är just insikten om att vi alla är ett. Och detta – menar man i boken och även i teosofin – är tillstånd som dogmer som har bildats inom vilken religion det än må vara, för att ge nytt liv åt dessa sanningar och kunna tillhandahålla dem igen.

Den här mannen får alltså till slut del av alla nio Insikterna, vilket i sin tur föranleder att det i dagarna ligger en ny bok ute på diskarna som heter Den Tionde Insikten. Den har säkert en del av er tagit del av, och den för oss vidare in i detta tänkande på ett mer avancerat stadium. Men i kväll ska vi hålla oss till de nio Insikterna som ger oss många nycklar till hur vi kan leva på ett annorlunda sätt i vår vardag, för det är ju egentligen det allting handlar om.

Det första kapitlet har fått titeln Den kritiska massan. I det kapitlet är hjälten i boken i sin vanliga värld hemma i USA, han lever ett gott liv där det finns fullt med materiella ting i hans tillvaro, och han har börjat känna en viss slags rastlöshet.

Och rastlöshet, menar man i den här boken, är vad som leder till den första Insikten. Det måste vara så att vi inom oss känner oss mättade på det som är det yttre och vill börja söka någonting annat. Ibland är det en kris

Det sjunde kapitlet handlar om att få kontakt med energin. I det ögonblicket som vi inför oss själva erkänner att livet inte är en slump, i det ögonblicket vi kan säga till oss själva att vad jag än möter har ett budskap till mig, i det ögonblicket förändras vårt liv fullständigt. Det är egentligen den första och viktigaste insikten. Detta kapitel handlar om att det är självbemödande som ska till för att vi ska utvecklas helt och hållet. Det gäller precis som vid all annan skolning att vi måste lära oss hur vi fungerar.

Det främsta sättet som rekommenderas är att vi börjar bli iakttagare. I början är vi så involverade i det vi upplever i vår vardag att vi inte har förmågan att ta steget tillbaka och titta på vad det egentligen är som sker. Men det främsta budskapet i boken är att vi tar steget tillbaka och blir en iakttagare i livets spel, i livets lek eller i livets äventyr, och i detta tillbakasteg kunna se: Varför går jag in i en viss situation, varför reagerar jag på ett visst sätt när en människa provocerar mig? Vad är det som gör att någonting blir så fullständigt förvandlat inom mig att jag inte kan hålla det tillbaka? Eller vad är det som gör att jag krymper ihop och blir så hemskt rädd i en annan situation? Vad är det som gör att just dessa är så provocerande? Vad har jag att lära av den här situationen?

I början är vi mästare i att projicera över felen på alla andra, man säger att den mannen jag lever med, det är hans fel att jag har det taskigt, eller det är si eller så. Men vi måste komma till insikt om att det inte handlar om någon annans fel på utsidan, utan det handlar om vad jag har att lära mig av den här situationen. Vad har jag för del i det hela? Vad kan jag göra för att det ska bli annorlunda? Vi kan inte alltid förändra situationen som den är omkring oss, men genom vårt sätt att bemöta situationen, genom vår attityd kan den fullständigt förändras.

De mest jobbiga händelser jag genomgår i mitt liv kan – om jag vill – vi alla så småningom utvecklas mot att uppleva. Men det krävs en hel del hårt arbete innan vi når dithän och det kommer först i form av glimtar, glimtar som blir som gyllene korn i vår vardag. Dessa måste vi ta vara på och vårda som en skatt för att de ska kunna växa sig vidare.

Ett väldigt banalt exempel på detta är när vi i vardagen ställs inför en situation och så känner vi intuitivt att vi vill handla på ett visst sätt. Och lyckliga är de stunderna när vi följer vår intuition och handlar därefter. Men ofta är det kanske så att förnuftet väldigt snabbt kopplas på och så säger man: ”Nej men så kan det inte vara, så kan jag inte göra, vad ska de andra tänka, nej så kan det nog inte vara ändå.” Och efteråt kanske man lägger märke till att ”hade jag nu följt min intuitiva förnimmelse så hade det faktiskt blivit rätt”.

Jag tror att ju mer var och en av oss vågar följa det intuitiva, det som inom teosofin kallas för Tystnadens Röst, desto starkare växer sig den rösten inom oss och på det viset kan den bli en större och större vägledare för oss i vardagen. Bara det faktum att om vi skulle börja se på vår tillvaro som att varje händelse hade ett budskap till oss – tänk så mycket det skulle förändra, så mycket mera vi skulle bli vakna inför. Så mycket som vi orkar får vi nog säga, för det är ju en process i uppvaknandet.  

Det sjätte kapitlet handlar om uppgörelsen med det förflutna, att se hur vi har blivit präglade som barn i våra mönster. Detta leder tillbaka till kontrolldramerna, leder tillbaka till att det är vi själva som har valt att bli inkarnerade eller återfödas just i den här situationen i livet, att vi faktiskt har valt våra föräldrar aktivt.

I teosofin talas det om att när vi har gått igenom vilotillstånden mellan två inkarnationer och står på tröskeln till att gå ner i ett nytt liv så blir den högre individualiteten allseende. I det ögonblicket kan vi se alla de orsaker som har lett oss till just den punkt där vi befinner oss nu. Vi ser händelser från tidigare liv, hur alla dessa har haft karmiska följder som har lett oss fram till en specifik punkt. Och i den stunden ser vi rättvisan i allting och väljer att gå ner i inkarnation till de föräldrar som står i begrepp att förse oss med en kropp.

 

3. Glömskans flod – Lethe – i den grekiska mytologin.

Sedan är det så att på vägen ner dricker vi av Lethes flod, vattnet som gör det grumligt för oss. När vi kommer ner så tycker vi över huvud taget inte att det finns någon rättvisa i det vi upplever. ”Varför ska just jag råka ut för det här, och hur kan folk bete sig så tarvligt mot mig?” Men vi ska nog vara klara över att från början är det vi själva som har valt att gå ner i en ny inkarnation. Och de människor som vi har omkring oss just nu har också själva valt. Vi väljer hela tiden. Kapitlet om att göra upp med sitt förflutna innebär framför allt att vi gör upp med idén att vi är offer. Insikten att det är vi själva som har skapat allting som vi möter i detta liv eller i ett tidigare liv. Och när vi möter detta har vi förmågan att reda upp problemen. För det är poängen; eftersom vi själva har skapat problemen har vi också svaret på lösningen. Vi kan lösa det vi står inför.

Man kan säga att karma och reinkarnation är de två viktigaste tankegångarna inom teosofin. För den ena innebär insikten om att vi är eviga väsen, och den andra innebär insikten om att vi har ett fullständigt ansvar. Inte bara för hur vi agerar utan för det vi tänker, det vi känner, det vi säger till andra människor, allting har vi ansvar för. Sträck den tanken fullt ut och det börjar svindla i sinnet, för det är en så väldigt mäktig tanke, att vi har ansvar för det vi tänker. Orden kan vi hindra oss själva från att säga, men tanken är väldigt svårfångad. När tanken väl en gång är tänkt så är den bortom vår räckvidd. 

Men om jag väljer att vara öppen för att detta är en undervisning och när livet talar till mig så otroligt starkt, vad är det då livet försöker säga för någonting? Kan vi komma till den insikten så blir varje stund i vår vardag en möjlighet att lära och gå vidare. Och då kommer vi tillbaka till att det finns ingenting som heter fel tidpunkt eller fel plats, utan allt som vi behöver står precis rakt framför oss.

Och visst är det en spännande tankegång. Vi kan liksom inte springa ifrån oss själva, vi kan inte säga att det var skolans fel eller det var mina föräldrars fel eller det är min mans fel eller det är min frus fel eller det är samhället fel eller politikens fel. Livet har att göra med mig, ingen annan. Livet är ett inre slagfält, det är en inre kamp som ständigt pågår.

Kapitel åtta handlar om de personliga relationernas etik. Nu har våren nästan passerat men det finns säkert en del av er som även i vår har blivit förälskade på ett eller annat sätt.

Och ni vet hur det är när vi blir förälskade, vi går helt upp i den andra människan och har vi riktig tur så känns det som om vi har hittat vår ”tvillingsjäl”, det känns ungefär som om vi har hittat den andra halvan som vi på något sätt kan bli en helhet med.

I denna berättelse beskrivs det väldigt fint hur hjälten blir väldigt förtjust i en kvinna. Han känner sig som en halv cirkel, men när han möter henne blir han en hel cirkel. Det är nog den främsta faran när vi går in i en relation. Vi tror att den andre ska på något sätt göra oss hela. Men hela insikten i den här boken och i den teosofiska filosofin är att vi som människor måste lära oss att vända oss inåt, inte bli beroende av någon annan på utsidan, att någon annan ska ge oss energi eller att någon annan ska göra att vi känner oss hela.

För vad händer när den andra halvan försvinner ut ur våra liv? Eller när den arbetssituation vi hade som gjorde att vi kände oss hela försvinner ur våra liv? Då blir vi halva människor igen, och det kan vi fortsätta med i många liv, tills vi kommer till insikten att vi måste bli hela i oss själva. Och när vi blir hela i oss själva och får kontakt med det Högre Jaget inom oss, vår sanna individualitet, då blir vi en hel cirkel. Då behöver vi inte en annan människa för att bli komplett, utan vi utgör en hel cirkel i oss själva.

När vi gör detta så kan vi också börja möta människor på ett annat sätt. Då kan det uppstå nya föreningar människor emellan som är grundade på att två hela människor eller flera hela människor möter varandra. Inte för att ta energi från varandra och bli beroende av varandra på något sätt, utan som två individer som är medvetna om att var och en är vandrare på den andliga utvecklingens stig där man kan stötta och stödja varandra på olika sätt.

Men visst behöver vi alltid varandra, eftersom vi alla egentligen är ett och samma i vår innersta kärna. Anden är En, inte min ande, din ande eller någon annans ande, utan det är en och samma Ande för allihop. Vi måste lära oss att det är en helhet, att vi är delar som fungerar i ett eget system. Det är en viktig insikt i det åttonde kapitlet.

Det sista kapitlet, innan vi släpper fri frågestunden, handlar om vår framtida kultur. Det handlar om att vi som människor ska vakna upp till dessa insikter och, det viktigaste av allt, börja omsätta dem i praktiken. Det räcker inte att vi läser och har en intellektuell förståelse av dem. När vi omsätter dem i praktiken så börjar vi ändra vår energifrekvens. Det sägs att vi på sikt ska bli mer och mer eteriska och kunna gå in och ur de andliga dimensionerna på ett mycket vardagligt sätt.

Man kan säga att här skiljer sig teosofin från det sätt som presenteras i Den Nionde Insikten. Inte filosofiskt, för teosofin talar om precis samma möjlighet, men teosofin ger ett längre tidsperspektiv. Författaren till boken tänker sig i stället att det ska ske i slutet av detta århundrade, att det bara är några år kvar innan vi ska bli mer eteriska till vår varelse och till vårt sätt.

Men helt klart är att om fler människor börjar komma in på teosofiska tankegångar eller vad vi nu väljer att kalla visdomsreligionen – den har ju fått nya klädnader varje gång den har presenterats – så börjar tankegångarna få oss att agera på ett nytt sätt i vardagen. Gör tillräckligt många människor detta så är det helt klart att vi kommer att få en förändrad världssituation och världsbild.
 

4. Tenzin Gyatso den XIV – Dalai Lama

Ett mycket intressant fenomen är att vi har haft Dalai Lama här hos oss i Sverige. Många känner Dalai Lama som Tibets religiöse och politiske ledare, han har ju fått Nobels fredspris. Han kom till Sverige och här lade han också en mandala, och det gör man inte på alla ställen. Det innebär också att Sverige säkerligen har en speciell funktion.

Det är intressant att se att Dalai Lama sitter i TV-studion med en hel mängd viktiga personer. Representanter från näringslivet och väldigt inflytelserika personer lyssnar på denne man som talar till dem på ett otroligt enkelt sätt. Så enkelt ibland att man tänker ”åh Gud, det är nästan på gränsen till naivt”. Samtidigt talar han till var och en som ställde frågor och fångade deras karaktärsdrag så vackert, det gav säkert var och en mycket att tänka på.

Här ser vi skillnaden mot Dalai Lamas besök för fyra, fem år sedan när han var i Lund och talade. Då var det en liten notis i tidningen, kanske en liten blänkare på några rader, det var strax efter att han hade fått fredspriset. Det var ingen som tog någon större notis om honom då. Det kom visserligen en hel del, kanske 800 personer till Lunds universitet för att lyssna på honom. Men vem kunde tänka sig att bara några år senare, efter att han har plöjt upp marken med teosofiska tankar – bland annat tankegången om en större andlig världsbild – så kommer han igen, och vad händer? Jo, i Stockholm bjuder man in alla studenter, alla elever i avgångsklasserna till Globen för att lyssna på hans föredrag om hur vi ska leva bättre tillsammans. Så man ser hur det sprider sig som ringarna på vattnet jämt och ständigt.

Det här var en väldigt kortfattad resumé av Den Nionde Insikten. Vi har som kutym att vi håller på en timme, och den sista kvarten är tänkt för frågor och funderingar eller en öppen diskussion för alla. Så det inbjuder jag alla till nu.

E.M. Ja M, vill du göra en sammanfattning.

M. Sammanfattning? Ja det var vänligt sagt, men det har jag inte tänkt göra utan jag tänker faktiskt kasta mig över det som har med makt att göra. Då ställer jag mig en mycket enkel fråga som jag har tagit upp tidigare här: I det här samhället har vi mycket mobbning på olika ställen, som i skolor och på arbetsplatser. Om vi då tittar på makt, vad har mobbaren till exempel för maktutövning för att kunna trakassera dem som i hans ögon visar sig vara svagare än han eller hon? Det E.M. tog upp med relationer, ”stackars lilla jag” och så vidare, kan vi kanske titta på lite grand. Vad är det för mekanismer som styr relationen mobbare och mobbad? Jag tycker det är en oerhört intressant och tydlig fråga, jag är väldigt intresserad av just den problematiken.

E.M. Låt oss då stanna där, för det är en väldigt viktig fråga som M. tar upp. Den är på spridning i samhället i dag, där allt fler personer i alla åldrar blir mobbade på sina arbetsplatser, skolor och dagis. Och drar vi det till sin spets så kommer vi till en bristande förståelse om vilka vi själva är. I det ögonblicket det går upp för oss att vi är gudomliga i vårt innersta väsen och har tillgång till all energi, så behöver vi inte försöka hävda oss på
någon annans bekostnad. Men en människa som går ut och mobbar är förmodligen en människa som är väldigt osäker på sig själv. Mobbningen blir ett sätt att få bekräftat för sig själv att om någon mår sämre än mig så mår kanske inte jag så dåligt i alla fall.

Jag tror att vi får arbeta med det problemet på ett lite annorlunda sätt än vad vi gör i dag, där vi mer går ut med att peka ut vem det egentligen är. Det gäller inte att ta energi från varandra utan det gäller att regenerera sin egen energi som sedan kanske flödar över. Det är ungefär som ett träd. Ett träd tar inte betalt för den skugga det skänker och lika självklart borde det vara att vi inte tar betalt varken i form av energi, pengar eller på något annat sätt, för det som vi naturligt regenererar och konstant delar med oss av. Det var någon som sade till mig här om dagen att pengar ger makt, och jag håller inte med. Pengar är inte makt, utan makt kan uttrycka sig på många olika sätt. Men behovet av att ha makt speglar att man är osäker som människa.

Den dagen man har en insikt som bottnar i vem man egentligen är så behöver man ingen makt längre. För makten är bara ett redskap för personligheten så länge den känner sig osäker.

M. Bara en följdfråga. Det resonemang som förs i boken bör rimligen leda fram till att är man sig själv så letar man efter den andra halvan av cirkeln utanför sig själv. Men om man då istället tittar inåt mot sig själv och hittar sin motpol så skulle man kunna säga att man är en cirkel där man helt enkelt är sig själv. Är det inte vad som med ett enkelt vanligt svenskt uttryck kallas för självförtroende?

E.M. Jo det kan man väl säga.

M. Är det självtillit?

E.M. Ja. Där skiljer sig teosofin från många av de andra esoteriska skolorna där man säger att man letar efter en tvillingsjäl. Ofta söker man den tvillingsjälen i det yttre, men teosofin talar om någonting helt annat, vi talar om att vi i vårt innersta väsen tillhör olika Strålar, och att vi i dessa Strålar så att säga söker efter vår egen sanna identitet. Och detta är vad som inom rosenkreutzarnas rörelse kallas för det Alkemiska Bröllopet. När förnuft och hjärta i oss kan smälta samman och bli ett, då har vi smält samman med oss själva, då är vi hela cirklar.

Därför varnas det också lite grand i boken, det ges lite fingervisning om att när vi blir förälskade, när vi går upp i en annan människa, då ska vi ändå inte förlora oss själva. Utan vi ska ta steget tillbaka igen och inte glömma bort oss själva och vårt eget fotfäste, inte glömma bort att vi är en egen andlig individ.

Och vi vet alla hur svårt det är. Hur otroligt svårt det är när man är förtjust i någon och hur lätt det är att bli beroende av den andre. Men det är någonting man måste försöka lirka sig ur och det är jättesvårt. Och det går nog inte om man inte uppövar den iakttagande förmågan.

Så vad händer när vi uppövar den iakttagande förmågan enligt teosofin? Då börjar vi centrera oss i vårt sanna väsen. Och så iakttar vi. Hur beter jag mig när begären kommer? Astralkroppen är detsamma som känslorna, vi dras in i olika känslorus, vi blir ofta berusade av känslor. Hur beter vi oss då? Hur beter vi oss när vi blir sjuka i kroppen, tappar vi kontrollen fullständigt och blir rädda, eller försöker vi se det som budskap som talar om någonting för oss?

Uppövar vi den attityden i vår vardag på olika sätt så blir vi mer och mer centrerade. Och ju mer centrerade vi blir i vårt inre, desto mer känner vi att vi har all den energi vi behöver ha tillgång till och desto mindre måste vi jaga den på utsidan. Då kommer vi till det M. sade, det vill säga det leder till sann självtillit, tillit till Självet inom oss. Det blir inte en tillit till någon yttre organisation, till en teosofisk organisation, till en esoterisk organisation, till den Nionde Insikten, till ett politiskt system, till en man eller hustru eller en förälder eller en skola som plötsligt kan förändras och splittras sönder, utan det blir en tillit till det vi själva har inom oss som en resurs.

Och detta säger man är det första grundläggande steget inom alla ockultism. Vi måste ha en hundraprocentig tillit, tillit till Självet, tillit att allt vi möter är självskapat och att vi har förmågan att lösa vad som än kommer i vår väg.

M.M. Just det där om budskap. Jag har väldigt mycket sådant, jag vet inte vad du skulle anse om det, att ha en massa budskap som slår över mot det andra hållet. Om jag sätter på en skiva med Ulf Lundell eller Bob Dylan eller vem det än är, så blir min tolkning på något vis att det handlar om mej alltihop. Fast då på ett ockult plan, inte med mej som personlighet. Jag kan tillägga att även om jag ser en film på TV, något drama till exempel, så sitter jag omedvetet och tolkar att det handlar om mej.

E.M. Man kan säga att det handlar om en extrem känslighet, eller hur? Från att ha varit helt okänslig, bara materiellt inriktad och upplevt att ingenting handlar om mig, inga budskap över huvud taget, så helt plötsligt är allting bara ett fritt flöde in. Och det kan väl vara en tillgång i vissa situationer, men det kan också finnas situationer där det blir för mycket, för överväldigande, då blir det bara ”budskap” hela tiden.

M.M. Ja. Jag har inte upplevt det hela tiden, men det har kommit det senaste året.
 

5. Kroppens energibanor inom den kinesiska akupunkturen.

E.M. Ja. Och det är ofta ett tillstånd som kan komma om man till exempel går in i olika meditationstekniker lite för snabbt, innan man har en egen grund att stå på. Innan man är helt förankrad kan man väcka upp olika slumrande centra inom sig, sätta igång energibanor som kan göra att man blir så mycket mer känslig. Är man då inte riktigt medveten, inte riktigt mogen i den processen på ett moraliskt och förnuftsmässigt plan, så kan det hända att man bombarderas av en massa intryck som kan bli mycket besvärande. Men det finns alltså möjlighet, om man upplever det som besvärande, att hitta olika sätt att centrera sig igen, att fokusera, att få en balans igen.

A.A. Hur gör man då?

E.M. Det finns olika tekniker som vi brukar förespråka inom teosofin. Det kan till exempel vara en inre samling medan man fokuserar på att ha en iakttagande förmåga. Det kan vara att man genom ett kärleksfullt leverne tänker på någon annan än sig själv och därmed skapar ett kärleksfullt hölje, ett skydd. För ofta handlar det om att vårt hölje eller vår magnetsfär har blivit punkterad på olika sätt, det har blivit mera som ett såll. Det bara släpper in energier och då får man bemöda sig om att göra det helt igen. Det är lite för kort tid här att på ett par minuter gå in på den processen, men det finns många olika sätt att göra det på.

M. Jag känner igen det där precis, inte att det handlar om mig hela tiden, men att jag får in en massa intryck och känner att saker är på väg än hit än dit. Och det är väl när det blir så mycket som jag får ångest och bara mår dåligt hela tiden. För jag vågar inte ge efter för det jag känner, för det blir för mycket för mig.

E.M. Jag tror det du tar upp M. är väldigt vanligt i dag, för vi bombarderas hela tiden av en enorm mängd intryck. Det är faktiskt så att en av de viktigaste tankarna inom teosofin är att vi måste lära oss använda och utveckla vår urskiljningsförmåga. Och det gör man på olika sätt enligt teosofin, men det finns alltså möjligheter att göra detta.

Är det någonting jag kan vara lite skeptisk emot när det gäller Den Nionde Insikten – också Den Tionde Insikten – så är det att man är lite för frikostig med att ge sig in på det psykiska. Dessa psykiska övningar som ofta förväxlas med sanna andliga övningar gör att vi kanske öppnar oss på ett för tidigt stadium i vår organism och släpper in en massa intryck som vi kanske inte skulle vilja släppa in, för vi vet inte vad det är för något som kommer in.

Den teosofiska vägen innebär en naturlig utveckling, där blomman får ta tid på sig från knopp till blomning. När vår själ så att säga når full blomning genom ett osjälviskt sätt att leva så öppnar sig förmågorna på ett naturligt sätt. Men forcerar vi det innan vi är moraliskt mogna så blir det ofta en psykisk utveckling istället för en andlig, och det kan ställa till en hel del problem.

B.B. Vi ska alltså inte forcera fram något, utan låta det hända.

E.M. Ja.

B.B. Ju starkare jag känner mig ju bättre mår jag. Desto mera känner jag på mig och får starka intuitioner.

E.M. Vi ska minnas att vi har inte bara levt en gång. När vi säger att saker bara händer utan anledning så är det förmodligen så att det har hänt oss något liknande i tidigare liv, ett par inkarnationer tillbaka. Det är därför vi har kommit till den punkt där vi är just nu.

B.B. Jag har en annan fråga. Om man tänker på att jag är en person som har många vänner som jag tycker om och så. Men om jag då ändrar mig, vilket jag har gjort mycket under det senaste året, så gör jag dem väldigt oroliga. Då händer det lätt att det uppstår en del konstiga irritationer gentemot varandra som inte kan förklaras, och då vet inte jag hur jag ska göra. Jag vill fortfarande behålla dem som mina vänner utan att för den skull behöva gå tillbaka till det mönster som jag en gång har varit i. Jag vet inte hur jag ska göra, hur gör man det?

E.M. Låt oss se på det som ett tekniskt fenomen. När vi är centrerade i vår personlighet så vill vi att saker och ting ska vara så stabila som möjligt, för det ger en känsla av att saker och ting är bestående. Och det är väldigt bekvämt, det ger en känsla av kontinuitet som egentligen är falsk, för den är baserad på yttre förhållanden. Kommer det då en människa som har fått insikt om någonting annat så blir det otroligt provocerande. Men något inom dig säger att det är rätt spår, för varje människa har det gudomliga Självet inom sig. Så varje människa känner någonstans längst innerst inne igen det. Men är man då centrererad i sin personlighet som inte vill rucka på sig, som har ett fyrkantigt grepp kring oss, så blir det väldigt provocerande. Då kan man reagera på många otrevliga sätt. Man kan skära av personen som provocerar vilket är det enklaste, då slipper man möta problemet. Så kan man hålla på ett tag, men man kan inte skära av hur många personer som helst, för livet har ju en tendens att problemen kommer kraftigare och kraftigare tillbaka till oss.

Om du till exempel har den insikten att det rör sig om något helt annat, då har du också som individ ett större ansvar. Och här har vi ett ansvar att efter bästa förmåga försöka möta de här vännerna, förbli vän med dem i hjärtat. Ofta när det krånglar till sig på tankeplanet så kan man nästan alltid försöka nå dem med hjärtat. När man berör någon med hjärtat så händer det saker, då sker en helt annan öppning. Har allting annat fallerat så prova och gå tillbaka i hjärtat. Det kan också vara så att när vi blir inspirerade av det nyandliga tänkandet så är det väldigt lätt att hamna i den fällan att man tycker att ”jag har ju ändå lite mer insikt än de andra”. Och så blir man väldigt påstridig i det, man vill gärna av entusiasm förmedla till andra, ”ser ni inte detta, det här är ju fantastiskt, det har gjort så mycket för mig och jag vill så klart dela med mig”. Speciellt till dem som finns nära mig, dem vill jag ha med mig så att de tänker och känner på samma sätt.

Men här kanske det är så att man får jobba mer med ödmjukhet och visa att man tycker om dem genom att göra saker med sitt hjärta, så behöver man kanske inte prata så mycket om de här olika sakerna. Det är ett sätt, det finns många sätt att nå varandra. Ja, ska vi se om M. vill ha den sista kommentaren?

M. Nej, jag tänkte bara att när B.B. berättar om det här så kom jag att tänka på det jag sade tidigare, det vill säga om man har ändrat sitt mönster i förhållande till andra, det kan vara arbetskamrater och det vara att man inte har ett fyrkantigt utgångsläge utan man är öppen. Men de här fyrkantiga människorna blir mycket ofta slutna, och då är det stor risk att det kan bli utfrysningar och mobbning. Då sker otrevliga saker och vi får kanske bemöta det med att försöka vara så ödmjuka som möjligt för att på lång sikt lirka oss fram. Förr eller senare kanske det ändå blir ett möte.

E.M. Ja, precis. Och jag tycker vi avslutar med M:s ord som jag tycker är det mest värdefulla i kväll. Det viktigaste är ju att man åstadkommer möten med varandra, hjärta mot hjärta. Och den allra viktigaste tanken inom teosofin är att vi lägger grunden för en förståelse av ett universellt broderskap. Att vi alla, inte bara människorna, inte bara djuren, inte bara växterna utan alla elementen i naturen är ett och samma i sin innersta kärna. Och när vi vet att vi är ett och detsamma, då är det väl bra trist om vi ska gå omkring och armbågas med varandra och försöka få energier av varandra, göra varandra illa. Och då är det nog precis som M. säger, att ödmjukheten är ett av de viktigaste stegen att ta på den vägen.

6. Hästen – människans vän

Vi tackar alla som hade möjlighet att komma hit i kväll och bidragit med sin energi för att göra det här mötet möjligt tillsammans. Vi inbjuder var och en av er som har blivit nyfiken på vad teosofin är och vill komma närmare in på det, att komma tillbaka till oss igen. Nästa veckas föredrag handlar om Vem var Jesus? och den 19 juni, som är det sista föredraget innan vårt sommaruppehåll, talar vi om ULT – en ockult tradition. ULT står för United Lodge of Theosophists och är den grupp av teosofer vi representerar i den teosofiska traditionen. Ni som inte har möjlighet att komma då är varmt välkomna till vårt föredrag den 14 augusti som handlar om Vit Magi och som egentligen vidareutvecklar de tankegångar vi har tagit upp i kväll. Tack ska ni ha.

[Sammanställt den 8 november 2010.]

Källor:

Den Nionde Insikten, av James Redfield
Den Tionde Insikten, av James Redfield
Din Personliga Guide, av Carol Adrienne och James Redfield
Fem Budskap till de amerikanska teosoferna, av H P Blavatsky
Teosofisk Resumé, av William Q Judge
The Friendly Philosopher, av Robert Crosbie
ULT - dess Mission och dess Framtid
Teosofi och Visdomsreligionen, TR nr 67

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47 

_____________________________________________________________________________________