En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
Den Vita Logen –
ett heligt
Brödraskap
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Gråbrödersgatan 10, Malmö, den
18 november 1996.
Nr 30 • Serie 3 • Online versionen den 6 december 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 153 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
E.M. Välkomna i kväll till United Lodge of Theosophists. Denna kväll är en specialafton. Världen över inom U.L.T.-loger firas den här dagen, eller egentligen den 17 november. Detta gör vi därför att den 17 november 1875 instiftades det första Teosofiska Samfundet inom den moderna Teosofiska Rörelsen. Vi fäster tankarna kring den händelsen i kväll. Man brukar ta upp temat Mästarna, Det Vita Brödraskapet eller Den eviga Teosofiska Rörelsen för att knyta an till denna historiska händelse. Mästarna är som vi vet ursprunget till teosofin, förvaltarna och förmedlarna av denna visdom.
Med tanke på att det är en special-afton för teosofiska vänner världen över, så vill jag läsa upp en liten hälsning som har kommit från våra vänner i Bombay, de skickar troget ut en hälsning varje år. Det står så här: ”Dear Friends, we send you fraternal greetings and all good wishes on the forthcoming anniversary of the Theosophical Movement.” Alltså: ”Kära vänner, vi sänder er våra broderliga hälsningar och alla våra bästa önskningar till den kommande högtidsdagen, den Teosofiska Rörelsen födelsedag.”
Det står också att ”The Bombay Lodge will celebrate the occasion as well as the Lodge birthday by a meeting on Sunday 15th November.” De skriver alltså att Bombay-Logen samtidigt som de firar den Eviga Rörelsen också firar sin egen Loges födelsedag. De hade sitt möte i söndags, den 15 november.
Ni som är nya här i kväll kan ta vårt Programblad, som på första sidan talar om utvecklingens grundprinciper. Det är ofta så att texten i Programbladet knyter an till temat för månaden. På insidan har vi de återstående föredragen listade och det återstår bara ett, det vill säga nästa onsdag i denna månad. Då fortsätter vi med våra Ockulta Samtal, och denna gång kommer det att handla om Andlig utveckling.
För dem som inte tidigare har varit med på Ockulta Samtal kan vi säga att detta forum inte bara är ett föredrag, utan det ges även mer utrymme att ta upp spontana funderingar och frågor om saker som man känner att man vill diskutera under föredragets gång.
Vi kommer att tala om Andlig utveckling nästa gång, så har ni frågor som har legat och grott ett tag kring detta ämne, tag då gärna med er dem när ni kommer nästa gång.
I Programbladet står det också om våra öppettider. Där finns även Deklarationen på baksidan och de olika adresserna till U.L.T. - Loger världen över. En tanke inom U.L.T. är att hålla Logerna öppna så man kan komma och gå precis som man vill och delta i det som känns rätt för en. Man är lika varmt välkommen om man kommer till Bombay eller man åker till London eller New York eller Paris eller någon annanstans där det finns en Loge.
I kväll när vi ska tala om Mahatmor, Mästare, Heliga Brödraskap och den Teosofiska Rörelsen i stort, så har vi tagit fram tre temanummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. Samtliga berör kvällens ämne och nr 28 handlar om Teosofiska Symboler. Nr 31 handlar om Den Teosofiska Rörelsen som en evig impuls. Sedan finns nr 39 som anknyter till Mästarna och den teosofiska impulsen. Dessa säljer vi till ett specialpris i kväll.
För er som vill studera mer om Mästarna, eftersom det är en grundläggande tankegång, så är första kapitlet i Teosofins Ocean ägnat åt detta, förutom att de också nämns på andra ställen. Det är någonting som vi varmt kan rekommendera. Vidare nämns det i Deklarationen att U.L.T. finns världen över. U.L.T. är en sammanslutning av teosofer, vilka engagerar sig så mycket som möjligt.
Det finns alltid aktiviteter som ni kan hjälpa till med. Det finns mycket att göra här, att hålla ordning och städa, att översätta artiklar, att hjälpa till med dataarbete. Det finns ständigt arbete som behöver utföras, och det är vi gemensamt som gör det möjligt om vi ska leva vidare. Det gäller donationer så att salen kan hållas tillgänglig för oss. Att ha någonstans att träffas är vi beroende av och det är bra om vi alla hjälps åt. Därför tar vi tacksamt emot allt ekonomiskt stöd man kan bidra med i dessa kristider.
De av er som inte har möjlighet att komma varje gång men som gärna skulle vilja höra på ett föredrag där hemma, kan låna hem föredrag på band som vi har spelat in här varje vecka. Det kostar ingenting och man lånar ett i veckan. Bor man långt borta så kan man få ett lite längre lån.
Detta var lite grand av
det jag skulle förmedla här till er i kväll innan vi kommer in på föredraget
och innan någon frivillig läser Deklarationen, som är den text som
sammanhåller alla U.L.T. Loger. Varsågod.
U.L.T: s DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt, men tillhör likväl dem alla.
DEN VITA LOGEN - ETT HELIGT BRÖDRASKAP
PB. I kväll ska vi försöka komma in på en
viktig tanke i den teosofiska undervisningen. Vad vi menar när vi har valt
titeln Den Vita Logen är att vi borde skänka några tankar till dem
som verkligen står bakom denna rörelse, den Teosofiska Rörelsen som
startades för 117 år sedan i New York 1875. Vi tänker oss att dessa
Mästare som vi kallar dem för – och som i Indien kallas Mahatmor,
alltså stora själar – är de i modern tid som genom sin viljekraft har
initierat de tankegångar som går under namnet teosofi och som många
andra esoteriska grupper i dag har närbesläktade relationer till. Tankar
såsom karma och reinkarnation finns nästan i var mans mun som
är inne på esoteriska tankegångar.
1. Helena Blavatsky
Vi menar att vi ska förstå att det bakom rörelsen, bakom Helena Blavatsky och William Q Judge i synnerhet, verkar upplysta invigda själar som bär på en kunskap som är så mycket större än vad vi på egen hand någonsin skulle uppnå i detta solsystems utveckling, som det ser ut i dag. Denna kunskap är förd hit genom olika Mästare som har initierats sedan många, många århundraden och årtusenden, ja miljoner år tillbaka i tiden sedan jorden blev beboelig för oss alla. Mästarna har inom det vi kallar för den Vita Logen eller det Ockulta Vita Brödraskapet bevarat vissa tankegångar och inspirerat olika själar som sedan har gått ut i världen, sådana som Jesus, Krishna, Buddha och andra av en hög dignitet.
2. William Q Judge
Sedan finns det olika Adepter av mindre eller större ljusstyrka. Även dessa har gjort olika ansatser för att sprida esoteriska tankegångar. Vi har i Europa de senaste sju århundradena kunnat notera en enorm utveckling, där bland annat Bibeln blev översatt från latin till engelska på 1300-talet. Det var en unik händelse när John Wycliffe utförde det arbetet, som inspirerades från Mästarnas håll.
3. John Wycliffe
Ni har kanske hört talas om en man som heter Pico della Mirandola. Det var den man som initierade kabbalismen i västerländsk kristen filosofi under den italienska renässansen. Där finns sådana män som Paracelsus och Giordano Bruno, oerhört stora män som alla har spelat en mycket stor roll i Västerlandets historia.
4. Pico della Mirandola 5. Paracelsus 6. Giordano Bruno
Individer såsom Jakob Böhme, känd som
skomakareteosofen redan på 1600-talet. Han
tolkade det kristna budskapet utifrån en mera
mystisk esoterisk synvinkel, skulle vi kunna säga. Han liksom många andra
har alla gjort ansatser att föra ut kunskaper som har gjort det möjligt för
oss att leva i den värld vi har i dag.
7. Jakob Böhme
Man kanske många gånger kan tycka, när vi har en sådan kris som i dag, att ”ja det var väl inte mycket att komma med”. Men vi ska inte glömma att världen i dag här i Väst är en mycket friare värld än vad den någonsin har varit under många årtusenden. Vi har möjligheter att uttrycka oss.
8. Frimurare 9. Rosenkreutzare
Om vi hade levt på 1600-talet och sagt vad vi säger här i kväll så hade vi blivit brända på bål direkt. Man kan alltså inte föreställa sig att något sådant skulle hända. All den kunskap som frimurare, rosenkreutzare och teosofer har fört ut under några hundra år; kunskapen om att vi är så mycket mer än kött och blod; att vi är odödliga varelser i tiden; vi lever inte bara en gång; vi är eviga väsen som alltid har existerat. Det kommer alltid att finnas en tid, eller rättare sagt vi kommer alltid att existera någonstans i tiden, här på jorden eller någon annanstans. Det kommer aldrig att finnas en tid då vi inte existerar.
Vi kanske kommer att ha ett annat uttryckssätt än vad vi har i dag i människoriket. Vi kan komma att uttrycka oss genom helt andra gestalter i framtiden, vilka vi inte vet så mycket om. Men än så länge får vi betrakta oss som delar av mänskligheten och försöka göra det vi kan där vi är nu, för det är en lång väg tills mänskligheten enas. Det räcker om vi tittar på Jugoslavien och det elände som hände här mitt i Europa. Vi ser att vi har en lång väg till att förverkliga teosofins yttersta budskap, det Universella Broderskapet. Alltså en klar insikt om vad ett Universellt Broderskap innebär.
Det innebär inte bara att vara vänner inom samma förening, samma association, samma stad eller samma klubb, utan det Sarasvati, den esoteriska kunskapens och visdomens gudinna.
Gäller att inse att vi alla är länkade samman. Allt som finns, jorden, luften, elden, vattnet, djuren, växterna och mineralerna; allt detta är vi tillsatta som väktare för att beskydda och även för att höja medvetenheten inom dessa olika naturriken.
Mästarna har gjort oss uppmärksamma på denna cykliska process, att vi som själar är stadda i en utveckling där vi går igenom alla dessa mångskiftande riken för att skaffa oss erfarenheter och att vi i dag befinner oss i människoriket. Vi är på väg att höja människoriket och komma vidare, och detta sker i en cyklisk process med bland annat sju års kretslopp, sju olika rotraser och så vidare. Hela denna filosofi var fullständigt okänd innan Blavatsky satte sin fot här på jorden, och det finns möjligheter för oss att arbeta för mänskligheten som mänsklighetens tjänare.
10. Bodhisattva – Chenrezig
Hon talar om bodhisattvor, hon talar om någonting hon kallar för nirmanakayor, alltså en slags hemlig väg när man uppnått kunskap. Det finns lite grand om detta inom tibetansk buddhism också, när vi söker kunskap. När man väl nått kunskapen så tar man inte den kunskapen och beger sig iväg till nirvana, himmelriket eller till paradiset, utan man behåller den kunskapen och inkarnerar åter tillbaka till jorden för att sprida denna kunskap vidare och dela med sig. Och det är vad de stora Mästarna verkligen har gjort.
De har alltså fört tillbakaVisheten de själva genom blod, svett och tårar har skaffat sig under mycket svåra förhållanden för att vi ska kunna få ett bättre klimat att leva i. Varför är vi här? Varför är vi egentligen födda till den här jorden? Varför är jag född i den här familjen med de här syskonen och med mina föräldrar? Varför befinner jag mig i den här situationen? Vad har den att lära mig? Varför befinner jag mig i den här staden eller i det här landet? Varför under den här tidsåldern? Vad kan jag göra med detta? Är det för att straffa oss eller är det för att undervisa oss? Kan vi gå vidare och bygga upp en bättre situation.
Dessa frågor kan vi besvara lite till mans. Men teosofin hävdar helt klart att de tider som är mörkast, när det är som svårast, när vi möter det största motståndet, det är de bästa tiderna vi har framför oss. Det är under dessa tider vi verkligen ska vinnlägga oss att förstå vad som händer. För det är då vi kan göra de största erfarenheterna, det är då vi kan få de bästa insikterna för att komma vidare, för att förändra tillvaron, för att förändra vår egen tillvaro genom en ny attityd.
Det måste gå upp för oss att allting som sker just nu är karmatiskt, alltså karmiskt betingat av orsak och verkan kedjan, något som vi själva har satt igång. Vi möter oss själva varje minut, varje sekund i alla andra runt omkring oss. Det är en spegelbild av vår inre värld. När detta går upp för oss, då blir alla situationer, alla mönster, allting vi möter någonting mycket ockult, någonting som vi bör fundera på mer än en gång.
Sedan kan tilläggas att vi som själar, vi som människor eller vi som ett medvetande och en energi har en enorm slumrande potential inom oss som det är vår uppgift och vår plikt, vår dharma att plocka fram. Ingen annan kommer att plocka fram dem till oss. Vi kan bli serverade världens bästa måltid, vi kan få världens största skatter lagda framför våra fötter, men vi måste själva ta det till oss, assimilera det, göra någonting med det.
Det är samma sak med teosofin, menar vi. Den finns där. Vad gör jag med den i mitt liv? Mästarna har arbetat genom årtusenden. Den moderna teosofiska rörelsen som vi är förknippade med har inte börjat med Helena Blavatsky på något vis, utan denna visdom har funnits här på jorden under mycket lång tid och har hela tiden förts vidare. Och det är upp till oss om vi kan fatta att denna jord aldrig har haft en stund då vi inte har haft beskyddare, då vi inte haft dessa Mästare som finns i vår närhet.
Vi ser dem sällan men vi kanske känner deras närvaro. Att de bevakar, skyddar och inspirerar oss genom en viss form av hjälp i svåra stunder när vi behöver gå vidare. Vi kommer aldrig att få en skriftlig instruktion från någon Mästare som säger ”gör så här”. Däremot kanske vi får en situation där vi ser bilder i våra drömmar eller under meditationen, där någon säger vissa saker till oss och ger oss vägledning.
Det är få förunnat att läsa den karmiska skriften, som det ibland talas om inom teosofins kretsar. Den karmiska skriften innebär vad som sker runt omkring oss. Vad betyder alla de små händelser som inträffar runt omkring oss? Vi kan lära oss att varje dag titta på vad som har hänt. Vilka räkningar är det som kommer till oss, vilka människor är det som ringer till oss, vad säger folk runt omkring oss, vad händer ute i världen och så vidare.
Om vi ser på detta med
teosofiska ögon och läser in den karmiska skriften, så finns där ett budskap
till alla som är intuitiva. Då finns varje steg utstakat mitt framför
oss, vad vi ska göra, vilken väg som är riktig för oss att ta och vad vi
också kan göra för att bidra för att
lindra allt det lidande som finns runt omkring. För allt lidande som finns,
om det är i Jugoslavien, i Somalia eller i Malmö eller om det finns någon
annanstans, bygger på okunnighet.
Det finns bara ett recept mot okunnighet och det är kunskap. Och Teosofin är en kunskap som vi kan ta till oss. Vi bör studera den för att se vad teosofi är. Står sig teosofin i dagens mått jämfört med allt annat som finns? För det finns många psykologiska, terapeutiska och filosofiska system som väller över oss. De uttrycks i tidningar och de kommer fram i TV-program. Vi möter vänner och bekanta som involverar sig i än det ena än i det andra, speciellt i de nya ockulta eller terapeutiska vetenskaperna.
Samtidigt
utövar de gamla religionerna ett mycket starkt inflytande på människor.
Katolicismen, buddhismen och hinduismen håller oerhört många människor i
rörelse, de sammanför människors tankar i en viss riktning. Och mitt ibland
allt detta
finns teosofin i dag. I New Age inympas eller initieras år för år nya
tankegångar som det gäller för oss att fånga upp eller inte. Och i vilken
mån vi kan
11.
Hierophanten
E.M. Ja, det är frågan om vi kan göra det, men det kan vi förmodligen. Och att det är en lång förberedelseprocess, det är alldeles säkert. När P.B. talade så tänkte jag: Är det någon här som har träffat eller sett en teosofisk Mahatma någon gång? Det är ju så att vi talar väldigt mycket om Mästarna, men samtidigt som vi talar mycket om dem så är det inte många som ser och träffar Mahatmorna.
Vi kanske skulle ägna några minuter åt att se på: vilka är de här Mahatmorna, vad är de här Mästarna för någonting? Det finns i dag en väldig massa olika Mästare som träder fram och säger att de är Mästare och vill ha lärjungar och så vidare. Det finns många medier, det finns många channelers som kanaliserar olika slags Mästare som de menar befinner sig på Astralplanet eller i de högre andliga världarna.
När vi inom teosofin talar om Mästare så menar vi inte något slags andeväsen som kanaliseras ner. Vi menar inte att Helena Blavatsky var ett medium som kanaliserade ner Mästarna, utan Mästarna är människor precis som vi, av kött och blod, fast med lite andra förmågor än dem vi har hunnit med att utveckla. Tittar vi tillbaka i historien så kan vi se att i varje kultur har det funnits tankegångar om dessa ideal, om Mästare.
Går vi till Sydamerika har de sina Uragas, deras heliga män. Går vi till Egypten har de sina Hierofanter, och överallt har det funnits Eldens Söner som de också ibland kallas. Mästare och Invigda som på ett eller annat sätt verkar vara länkade tillsammans med varandra. Det finns ett slags nätverk av Mästare som samarbetar på olika ställen på jorden. Och det sägs i vissa teosofiska skrifter att det finns Invigda i varje land på jorden. Varje land har en Invigd människa så att säga.
Dessa Mästare tillskrivs lite olika egenskaper. Det sägs att i en tidsålder som vår, som ibland kallas en mörk tidsålder där allting är mera fokuserat på det materiella och inte så mycket på det andliga, där har Mästarna en livslängd på upp till cirka 400 år. Det finns alltså möjlighet även i vår tidsålder, där allting snurrar så mycket snabbare än vad det gjorde tidigare, att förlänga kroppens möjligheter att leva längre. Nu är Mästarna inte bundna till en kropp i och för sig, utan de kan också medvetet inkarnera vidare när de behöver ett nytt instrument. Men det är intressant att tänka sig att de har en längre livslängd än vi kanske är vana vid.
Sedan sägs det också att de har många ockulta förmågor utvecklade. De kan materialisera saker, de kan telepatiskt meddela sig med lärjungar och elever över hela jordklotet. De kan projicera en del av sig själva vart de vill. De kan dessutom göra sig synliga på flera olika ställen samtidigt. De behöver alltså inte visa sig i sin fysiska kropp utan kan visa sig i sin tankekropp eller sin Mayavirupa.
De har alltså många olika förmågor, och då kan man fråga sig: Varför är de inte mera synliga? Varför dyker de inte upp i situationer där det är svårt? Varför förblir de hela tiden bakom scenen? Det sägs att dessa Mästare kan göra ett mer effektivt arbete när de verkar i det fördolda. Om de skulle träda fram så finns det vissa risker. Det finns risk att allmänheten då skulle fokusera på de fenomen som de kan utföra i form av ockulta förmågor och att man glömmer bort det som är viktigast i den teosofiska filosofin, det altruistiska.
Vissa människor skulle kanske bli anhängare och skulle dyrka dem som någon slags Mästare. Men det är inte vad som är deras främsta ambition, utan deras ambition eller snarare deras strävan är att försöka inspirera oss att bli självständiga. Och därför kan de, genom så lite fokusering på sig själva som möjligt, verka bäst bakom scenen, i det fördolda. Men det innebär inte att vi är utelämnade till vårt eget öde. Varhelst det finns ett öppet hjärta inför Brödraskapet, inför Mästarna, så ger de den hjälp som är bäst. Vi ska inte tro att de är fantasifigurer som bara existerar i den teosofiska filosofin.
Nu är Mästarna inte bundna Deras närvaro är fullt möjlig att förnimma i vår vardag när vi gör oss öppna för dem. Det finns ett tankesätt inom teosofin som säger att man inte kan dra ner dem till vårt plan, utan när vi i vår andliga strävan närmar oss hjärtat eller det osjälviska i vårt sätt att leva, då höjer vi hela vårt väsen och då har vi också lättare att komma i kontakt med Mästarna. Och då sker det som hävdas inom teosofin, att vi många gånger blir undervisade.
Vi läser ofta en massa teorier i teosofiska böcker, vi går på föredrag, vi ställer frågor och vi funderar. Sedan kommer det en punkt i vårt liv när vi vill börja omsätta dessa tankar i praktiken, när det så småningom krävs en annan typ av undervisning. Och då påstås det bland annat från vissa teosofiska håll att den undervisningen först uppenbarar sig under nattens timmar. Det är inte alltid vi är medvetna om den, men vi tar emot någon slags undervisning under nattens timmar.
Sedan är det också så att Mästarna med alla sina utvecklade förmågor är levande exempel på vad var och en av oss kan blomma ut i och bli så småningom. Dessa förmågor besitter inte bara Mästarna, utan alla har dem slumrande. I vår tid, när vi har gått in i Vattumannens tidsålder, ser vi hur många människor har börjat utveckla den typen av förmågor. Förmågor som tankeläsning och healing. Dessutom aura avläsning, som är ett slags minne, en rest från denna eller en tidigare inkarnation, vilket börjar blomma upp och komma i dagen.
Inom teosofin är man inte inne på att koncentrera eller utveckla de ockulta förmågorna. Teosofin menar att precis som vi har våra fem fysiska sinnen; att lukta, att se, att höra, att smaka och känna när vi lever i världen, så har vi andra mer metafysiska sinnen när vi kommer till den medvetna astrala nivån.
För att komma
dithän och leva på den nivån så krävs det att vi renar oss själva och blir
mer osjälviska. Då kommer dessa förmågor naturligt, som vi ofta kan tycka är
spännande och eftertraktar, och då blommar de ut den ena efter den andra i
sin egen tid, precis som allting annat i naturen. Blomman
slår ut precis när knoppen är mogen och solens strålar kommer på den.
12. Jungfru Maria
P.B. Solens strålar når alla. Vad som är intressant i det här sammanhanget är att inom många religiösa kretsar så ber man, eller riktar sina tankar mot något. Är man kristet orienterad så har man förmodligen de flesta tankar riktade mot Kristus eller mot Maria, och är man en buddhist så har man förmodligen de flesta av sina tankar riktade mot Buddha och så vidare.
Det är vanligt att många teosofer vid vissa tidpunkter också har sina tankar, om inte i bön så i varje fall sin tanke riktad mot Mästarna som ett ideal och en verklighet. Det finns många som hämtar mycket kraft ur sådana tankegångar i och med att dessa Mästare aldrig någonsin går ur historien. De finns här på jorden, de vandrar här på jorden som levande människor. Att vi inte alltid har personlig kontakt med dem, det är en helt annan historia.
Men de finns här i vår atmosfär, de är verksamma inom jordens aura. Så alla individer och alla människor som på något sätt tar kontakt med teosofin, personer som läser teosofisk litteratur och som börjar begrunda vad teosofi är för någonting, vad det innebär – som inte bara med sitt huvud utan även med sitt hjärta börjar närma sig de mera mystiska sidorna av teosofin – kommer förmodligen att märka att det sker en stor förändring med dem. Det sker allt efter som vi lägger ner energi i den riktning som har att göra med teosofins inre sida, där Mästarna spelar en mycket central roll.
Det kan tyckas vara science fictionartat men så är det ingalunda, utan det är ett faktum inom den teosofiska rörelsen. Vi inbjuder var och en att själv pröva och se vad som händer, att det kan ges undervisning på de mest märkliga sätt, i drömmar och i klara visioner och så vidare. Det är inte någonting som skedde för 100 år sedan eller 117 år sedan. Då var det mera vanligt, även om det inte fanns hur många som helst som hade sådana upplevelser. Men det fanns en viss krets som umgicks med Mästarna, mer eller mindre direkt, i och med att Blavatsky var i ständig kontakt med dem som rörde sig i Indien, i Centralasien och på andra håll.
Dessa Mästare tog en mer aktiv del då, vilket de endast gör de sista 25 åren i varje sekel. Under de sista 25 åren i varje århundrade, det sista kvartalet, görs en mycket större ansträngning än tidigare att knyta kontakt med de själar som är mogna, som är redo för att ta emot en ny och större andlig ockult undervisning. All förmedling beror på hur många som är mogna och redo för denna form av undervisning, för det är vi som framkallar aktiviteterna från dessa andliga ledare.
I den mån vi verkligen är i behov av ytterligare undervisning så kan vi vara på det klara med att vi kommer att få precis så mycket visdom, kunskap och insikt som vi behöver i vilket ämne vi än söker, om vi verkligen med våra hjärtan är centrerade inom det vi kallar för den teosofiska rörelsen. Ingen kommer att lämnas åt sidan, sägs det i många sammanhang. Vi kanske inte alltid får hjälpen på det sätt vi skulle önska, men vi kan vara på det klara med att vi får både den inspiration och den hjälp som vi behöver.
Detta bygger givetvis på uppfattningen att dessa högre andliga individer har en helt annan horisont. Inte en sådan snäv vinkel som vi har utifrån vårt personliga perspektiv.
De har ett mycket större perspektiv och kan se i mycket större banor. De kan inte bara se en dag framåt, två dagar framåt, en vecka framåt, kanske en halv månad framåt, ett år framåt, de kan se århundraden framåt. De kan alltså se hur trender går, de kan se hur människor utvecklar sig, de kan se var potentialen finns och de inspirerar precis där det behövs.
För de har ett motto som Mästare, som Invigda. De tänker inte bara på en person, de tänker inte på två personer, utan de tänker på hela mänsklighetens utveckling. Och alla själar som på något vis har en andlig strävan, en andlig längtan att förstå inte bara sig själv utan hela tillvaron, att uppnå Gud inom sig, att nå sanningen, kan vara på det klara med att de på något vis kommer att möta en större och vidare verklighet både inom sig och utanför sig, om de fortsätter i en teosofisk riktning.
Det är självfallet gynnsamt för var och en att skaffa sig en allmänkunskap om vad som finns runt omkring oss. Men det är samtidigt viktigt att man fördjupar sig, att man har förmågan att på något plan gå på djupet. Att man så att säga rör sig vertikalt och inte bara horisontalt, söker utåt och framåt, inåt och uppåt, i en rörelse som är både horisontal och vertikal. På så vis får man en bred insikt.
Jag ser att tiden går och vi ska lämna lite utrymme till kommentarer, om vi har några. Jag ska försöka hålla mig tyst här en kort stund, så ordet är fritt.
M.A. Det ligger väldigt mycket i vad ni har sagt båda två, tycker jag. Att man får visshet och en lösning på problem under natten och man får det gratis. Och det kan man faktiskt driva så långt att om man har någonting som man ska lösa – det kan vara det ena eller det andra, det kan vara färger som man vill ha reda på, det kan vara mycket – då kan man vara förvissad om att tar man block och penna och lägger vid sidan så vet man att det kommer. På morgonen har man löst problemet. Och det är inte bara det, utan det finns många andra sätt också.
P.B. Får jag fråga dig en sak innan du fortsätter. Vad tror du det är som händer?
M.A. Ja, det är lite glesare i kanalerna, de är lite mera vidgade på nätterna tror jag. Är det inte så?
P.B. Jag frågar dig.
M.A. Jo, det tror jag faktiskt. Vi har kontakter. Och man strävar inte emot. Man anstränger sig inte själv, man följer med. Det tror jag är väldigt viktigt, och så är det i livet också. Under en tid när jag hade väldigt svåra problem i min familj, med mina sjuka barn, då var det något visst jag skulle tackla. Jag visste att det fanns ingen lösning som jag egentligen kunde se. Och då kom jag fram till att det löste sig i alla fall. I fortsättningen när problemen kommer och sorgerna eller vad vi kallar det för, då finner man i sin självinsikt en förtröstan att det löser sig. Och då löser det sig faktiskt lättare. Istället för att man själv ska slå sina armar blodiga och försöka stånga fram en lösning. Det är min erfarenhet.
E.M. Jag vill gärna knyta an till någonting som du sade, innan du går vidare. Det är någonting som Blavatsky bland annat skriver om angående sjukdomar. Hon skriver att när man har en sjukdom är det bästa man kan göra, förutom att ta vara på sig själv och iaktta sig själv, att man centrerar sin energi till att hjälpa någon annan eller att göra någonting mer kreativt. Och när vi flyttar vår fokusering från våra egna problem så löser de sig ofta.
Kroppen tar mer hand om sig själv om man inte hela tiden är fixerad vid sina symptom. När man är det så binder man upp en viss energi kring symptomen som motar ett fritt flöde, det var det jag ville poängtera.
P.B. Finns det flera som har haft samma erfarenheter, att lösningarna kommer på morgonen?
M.A. Kanske inte på bara morgonen. .
P.B. Eller på natten.
M.A. På natten ja. Och när det kommer, då måste man skriva ner det. För annars så är det borta på morgonen. I varje fall är det inte så klart.
B.B. Det kommer ofta när man är på väg att somna, tycker jag. När man har lagt sig ner och har tänkt sova så ska man upp och skriva en dikt eller någonting sådant.
P.B. Ja. Vi frigör en viss typ av energi just då. Det är lugnare omkring oss och vi kanske är mer samlade, avslappnade eller vilar i oss själva, eller hur vi vill uttrycka det. Det tillståndet kan vi uppnå när vi vill.
M.A. Sedan tror jag att vi aldrig är så utelämnade som det kan tyckas många gånger. Jag tror hela tiden på att under vår färd hit ner har vi någon närstående. Jag tror det är en organisation, några beskyddare eller hjälpare. Det spelar inte så stor roll vad de heter. Men att det är några som ständigt följer en för att visa vägen, och när man börjar glida utmed vägen ger de oss en liten puff tillbaka. Så man går inte ensam som man många gånger tror sig göra.
Jag hörde en predikan av en biskop på en domsöndag. Han sade att innan han predikade så ville han ta reda på vad synd var egentligen. På domsöndagen ska man ju tala om synd. Han hade gått till de gamla urkunderna, och då kom han fram till att synd kunde han dela upp i ett och två. Och synd nummer ett är när vi som barn bryter mot en viss längtan eller en viss lust för någonting. Och när vi bryter mot denna utveckling är det synd nummer ett.
Det andra var mera bundet till rummet i ett större perspektiv, och där menade han att det går en ström igenom rummet. Så länge man följer den här strömmen går det bra, men hoppar man av och bildar sin egen på vägen så blir det fel. Alltså när man följer strömmen har man rätt beskydd, man är då på rätt väg kan man säga. Men när man hoppar ut i mörkret och ska hitta det som är så mycket bättre, då blir det besvärligt.
E.M. Det finns många vishetslärare som har talat om att vara i detta flöde eller att vara i denna ström. Och att det har med tillit att göra.
M.A. Ja, i allra högsta grad. Men ifrån detta kan man ju gå vidare och fråga sig, hur har vi kommit fram till att synd är vad kyrkan har sagt? Klippa av sig håret är synd och det ena med det andra är synd. Men på den tiden fanns ju inte så många som var läskunniga. Prästerna förklarade i sina kyrkor och kloster för allmänheten vad som var synd och inte synd. Och kanske var prästerna inte så inspirerade själva, man vet ju inte detta. Och härifrån har det väl kommit att man har beskrivit det på olika sätt så att synden består av det vi har i dag, syndaregistret.
E.M. Det ligger en sanning i det du sade, att första synden är att vi som barn kommer hit med vår uppgift eller vår dharma eller någonting som vi ska göra här. Den första synden är egentligen att gå emot den egna inre känslan.
M.A. Och det är synd nummer ett och två, de hör egentligen ihop.
E.M. Om man går emot det man känner i sitt hjärta som man egentligen borde göra, så är det klart att då hamnar man utanför strömmen.
M.A. Ja. Och det tror jag alla människor känner innerst inne, att det är så.
E.M. Det är också en uppgift vi har som föräldrar. Det lilla barnet kommer och har sin egen själ och sin egen längtan och sin egen strävan. Hur lätt är det inte att gå in och styra, hindra energin och inte låta den få komma fram?
M.A. Det har ju också sin betydelse att sträva mot sina föräldrar.
E.M. Ja, säkerligen. Finns det någon annan som funderar på någonting? Något som jag tycker är viktigt att komma ihåg angående de teosofiska Mästarna, är att vi får inte ha den uppfattningen att de bara verkar genom olika teosofiska organisationer eller samfund. Utan de verkar varhelst de kan inspirera, varhelst det finns ett öppet hjärta för att ta emot dessa sanningar som nu kallas för teosofi. Där inspirerar man, där försöker man att entusiasmera.
M.A. Det är ju samma grundtankar som det jag berättade om biskopen, det är teosofiska tankegångar.
E.M. Men när vi kommit en bit på vägen och börjar öppna våra hjärtan för det, så kan vi hitta det vi kallar för teosofi på många olika ställen. Det är mest i början när vi vill värna om teosofin som vi sätter upp skygglapparna. Men sedan ser vi att det finns här och det finns där och att det kommer i än den ena än den andra skepnaden. Det gäller att uppöva en vakenhet så vi kan känna igen teosofin, så att den inte går förbi oss bara för att den kommer i en annan form än vad vi är vana vid.
M.A. Om man läser Bibeln, Nya Testamentet och Jesu uttalanden så misstolkas de ofta. Men om man ser lite mellan raderna så finns samma tankegångar där.
E.M. Det är ett universellt budskap som lyser igenom. Vi bör fundera lite mer på den Vita Logen och deras nätverksamhet, jag tycker den är spännande.
A.B. Det ska alltså finnas en Invigd i varje land?ns en initierad i varje land. De är tillgängliga för dem som behöver dem, liksom de finns över hela världen. Det är ett gott tecken tycker jag, att kunna känna att de finns. Vi kanske inte har den lyckan att möta dem i detta livet, men vi har vetskapen om att de finns här. Att det finns Mästare som verkar för mänsklighetens bästa. Där vi alla istället för att söka någon särskild Mästare söker den Inre Mästaren och ser vad vi kan göra för att hjälpa till. Ofta när vi står där och vill ha hjälp är det ett bra sätt att börja med att se vad man kan ge åt andra. För då kommer ur detta givande hjälp. Det är detsamma som när vi ska fylla på nytt vatten i vår bägare, då måste vi ge av det vi har så att vår bägare blir tom, annars blir vi inte mottagliga för någonting mer heller.
13. Robert Crosbie
Jag tänkte också på att det finns en hel del som vi själva kan göra för att förbereda oss till att bli mer öppna som instrument för att ta emot mer visdom. Robert Crosbie som grundade U.L.T. säger i sin bok Answers to Questions on The Ocean of Theosophy, som är hans svar på frågor som ställdes, att vi blir hjälpta när vi studerar. Det rekommenderas inom teosofin att vi ska studera någonting varje dag, böcker som inspirerar oss till att bli mer osjälviska.
Det kan vara teosofiska böcker, det kan vara Bibeln, Bhagavad Gita eller Tao-te-ching eller någon annan. Det gäller inte bara att skaffa sig en massa kunskap, utan vad Crosbie säger i sin bok är att vi förändrar vibrationerna i våra hjärnmolekyler och gör dem mer mottagliga, finstämmer dem med den Gudomliga Planen. Vi kommer på så sätt närmare Mästarna, om vi förstår och lever efter de gudomliga tankar som finns förmedlade.
M.A. Jag tror att det är rätt mycket svårare för nutidsmänniskan i de stora städerna. Där finns trängsel, mycket folk, mycket oljud, oväsen och alla apparater. Det tror jag stänger ute mycket av dessa tankar, stänger till kanalerna helt enkelt. Man märker när man är för sig själv eller i varje fall med ett begränsat antal människor eller i naturen en längre tid, hur dessa kanaler vidgas och närheten till det gudomliga blir en helt annan närhet. Och det tror jag är ett problem för stadsmänniskan i dag, hon har inte tid.
E.M. Allting går ju väldigt snabbt. Titta på en reklamfilm, titta på MTV, videokanalen. Hur ofta dessa bildfrekvenser skiftar. Det är bara sekunder och så skiftar bilden hela tiden. På något sätt tycker jag det speglar just den slags splittring som finns i våra sinnen i dag. Att vi hela tiden behöver en ny stimulans. Detta gör att vi har det svårt att vila inom oss själva. Ofta är det som du säger, att när vi kommer ut i naturen så kan vi också känna att det tar ett litet tag innan vi varvar ner. Det är såklart individuellt.
M.A. I början tyckte jag att jag inte stod ut med naturen, men efter några dagar tyckte jag att jag vill vara där. Så det tar lite tid.
E.M. Detta sker innan vi får balans och händer ofta när vi råkar ut för någonting väldigt starkt i våra liv. Vi kanske blir väldigt sjuka eller våra liv hänger i vågskålen på ett eller annat sätt. När jag då tar en funderare över vad det egentligen är jag håller på med i mitt liv, då kan jag se hur sysselsatt jag är hela tiden. Vi har den ena aktiviteten efter den andra som avlöser varandra. Vi vågar inte stanna upp och bara vara.
M.A. Många gånger bara för att döda tiden.
E.M. Ja. Och det är kanske därför att vi känner en tomhet inom oss. Om vi stannar upp så skulle det vara skrämmande att möta tomheten. Och den tomheten tror jag hänger ihop med att vi har stängt ute den andliga och själsliga dimensionen. Att vila i sig själv innebär att släppa in den själsliga dimensionen. Det är personligheten – kama-manas – som har bråttom hela tiden. Det själsliga – buddhi-manas – har inte bråttom utan det bara finns. Men det är en svår uppgift att skala av alla de yttre lagren och stanna upp.
M.A. Det tror jag är viktigt för varje människa.
E.M. Jag tror vi nästan allihopa känner igen oss i det här, gör vi inte det? Aktiviteter hit och dit, kurser och föredrag som vi ska hinna med titt som tätt, hänga med i svängen. Ser vi på sådana kulturer som den indianska i Amerika, så var de mycket mer i naturen, de hade förmågan att vila i sig själva. Och när vi gör det så får vi också rätt perspektiv på saker och ting när det gäller hur vi behandlar naturen. Hade vi stannat upp och varit mera i naturen, så tror jag det hade varit svårare att våldföra sig så mycket på naturen som vi gör i vårt samhälle i dag. Vi fjärmar oss ifrån det verkliga, vi kan nästan inte relatera till något som är levande.
M.A. Så länge jag minns tillbaka så har människan alltid levt med naturen. Indianerna som du antydde har sugit in naturen från bröstmjölken. Det var nog länge sedan vi gjorde det i de civiliserade länderna.
E.M. Fast det är inte så himla länge sedan som det var vanligt att sitta och beskåda skymningen. Man sitter fortfarande och skådar skymningen på Gotland, det finns också andra ställen där man gör så. Man studerade de olika rytmerna under dagen. Man gav sig tid till att sätta sig ner och följa ljusets växlingar.
A.A. Det blev förändrat när elektriciteten kom.
E.M. Någon annan som vill säga någonting innan vi avrundar? Tanken är att vi nästa gång ska tala om Andlig utveckling i vår serie Ockulta Samtal. Så de av er som känner för att komma hit och som har funderingar kring vad andlig utveckling innebär, är hjärtligt välkomna. Finns det någonting som inte är andlig utveckling? Kan allting vara andligt utvecklande? Ni kan ta med er dessa funderingar till nästa gång. Då tackar vi för denna stillsamma kväll.
[Sammanställt den 6 december 2010.]
Källor:
Den Hemliga
Läran, av Helena Blavatsky
Till alla teosofer,
av B. P. Wadia
Tystnadens Röst,
av Helena Blavatsky
Answers to Questions on ”The
Ocean”, av Robert Crosbie
Den Teosofiska Rörelsen som en
evig impuls, T.R. nr 31
Mästarna och den teosofiska impulsen
T.R. nr 39
Teosofiska Symboler, T.R. nr 28
14. B. P Wadia
HUR VI TJÄNAR VÄRLDEN
Våra medlemmar säger ofta: ”Jag har den och den sysselsättningen, jag är så
upptagen att jag inte kan ta på mig något teosofiskt arbete; det är min
dåliga karma.” Nå, detta ”teosofiska arbete” är en av de största
illusionerna. Vad är ”teosofiskt arbete”? Är det inte ett teosofiskt arbete
att inta sin frukost? Är det inte ett teosofiskt arbete att sköta sina
plikter på kontoret? Hur kan vi göra en klyvning av det andliga livet? Vi
gör likväl en sådan klyvning när vi talar om teosofiskt arbete. Vi har
endast lämnat en illusion för att hemfalla till en annan. Vi klandrar den
ortodoxe kristne för att han anser söndagen som en helig dag då han bör gå i
kyrkan, och de andra för världsliga dagar då han sköter sina affärer. Vi
säger att det är oriktigt. Men istället för att dela upp vår vecka i två
avdelningar delar vi vår dag i mer än två, och säger: ”Det jag nu gör, det
är vanligt liv; men om jag går till Logen och håller ett föredrag eller
lyssnar till ett, så är det teosofiskt arbete.” På så sätt kommer vi bort
från det andliga livet, från det sanna tjänandet av världen. Vad vi behöver
är den sanna människokärlekens eld, vilket är att leva vårt vanliga,
naturliga liv teosofiskt, och vilket fordrar att vi medvetet
anstränger oss att söka stärka den princip som är under utveckling inom oss.
Det är den rätta drivkraften, som är nödvändig för andligt tjänande. Jag ber
er lägga märke till, i vilket förhållande denna fråga om tjänandet står till
våra individuella framsteg. Låt mig i detta sammanhang citera Tystnadens
Röst:
”Den själviskt fromme lever till ingen nytta. Den människa, som inte fullgör sitt förelagda arbete i livet – har levat förgäves. Följ med livets hjul; lyd pliktens bud mot ditt folk och din släkt, mot vän och fiende, och slut ditt sinne för njutning som för smärta. Gälda tillfullo den karmiska lagens fordringar. Sök vinna Siddhier för din nästa födelse.”
Här är metoden att tjäna världen. Vi måste utföra vårt förelagda arbete i livet, vi måste uppfylla plikter och skyldigheter mot ras och familj. Som teosofer har vi att uppfylla detta efter den metod som anges i dessa ord, utan att fästa avseende vid njutning och smärta. Den som inte lever och tjänar så, han beskrivs som ”en själviskt from”. Den som så lever och tjänar, han vinner Siddhier för nästa födelse – en tanke som ännu inte är till fullo förstådd.
Låt oss därefter gå till den form, i vilken detta tjänande bör gjutas. Här finner vi åter en begreppsförvirring. Om vad jag sagt är sant, då är det vår plikt som aktiva hjälpare att i redan existerande former, om dessa former är rena, gjuta den teosofins kraft, vilken vi håller på att utveckla inom oss själva. Vad är det vi håller på att försöka göra? Precis motsatsen till detta. Vi försöker bygga nya former. Vad vi bör göra är att förandliga alla verksamhetsområden, genom de former som redan finns. Därför behövs inget nytt politiskt parti. Vad som behövs är att teosofins andliga kraft får verka på alla de partier som nu strider mot varandra. Därför behövs inte någon ny skola inom konsten. Vad som behövs är att den andliga kraften får verka på utövarna av skilda konstgrenar inom olika skolor, så att de kan finna en gemensam grund, en gemensam bas för uttryckandet av sina känslor. Det behövs inte någon ny lära eller ny tro, eller ny religion eller någon ny kyrka, i det här landet åtminstone har vi nog av sådant. Vad vi behöver är att det andliga livets kraft blir känd och förverkligad. Låt var och en ta med sig in i sin egen sekt, kyrka, tro eller bekännelse sin egen andliga ström. Och varför bör det vara så? Därför att på så sätt blir det möjligt att leva det andliga livet i enlighet med karmalagens krav. Vi talar om karmalagen, men vi förstår inte det faktum, att karmas fordringar måste få komma till sin rätt genom vårt andliga liv. Vi vill alltid ändra vår karma. Men hur kan vi ändra vår karma?
Vi kan endast ändra karma genom att uppfylla den karman. Många av våra medlemmar önskar komma ifrån den omgivning som karmalagen har skapat för dem och vill komma in i en ny. I en verklig och mycket ockult mening leder detta till förvirring och sålunda till smärta, sorg, lidande och misslyckande i arbetet.
Låt oss söka tränga in i den principen, att vi måste låta karma uppfylla sig själv och inte försöka att strida och ändra – med undantag av den strid som kommer inifrån och den ändring som består i en inre omvändelse. När vi börjar tala om karmalagens uppfyllande, börjar vi betrakta de former med vilka vår karma är förbunden. Vi frågar oss själva: ”I vilket land föddes jag? I vilken familj har jag kommit? I vilken nationalitet är det min uppgift att arbeta? Vilken religion, vilken bekännelse därav har bestämts för mig?” Vi bör då säga: ”Det är där, som min första plikt ligger.” Men vi försöker att komma bort från vår plikt, och gör sålunda något orätt. Vår attityd borde vara: ”Det som jag inte förut förstod har jag börjat förstå genom min teosofi, nu ska jag låta karma gå i uppfyllelse.” Vi måste tilllämpa denna tanke i livet. Den idén, att vi ska rätta världen genom att kasta oss in i den ena eller den andra verksamhetsriktningen är den största av illusioner. Vi kan inte påverka utvecklingsriktningen i denna formens värld annat än genom en enda metod: världen lider genom de hinder formen utgör och endast en kraft övervinner det hindret – livets kraft. När man gjuter nytt liv i hindrande former, söndersmulas de.
Vi måste därför se efter vad vår karma har gett oss i vårt liv och söka ingjuta det andliga livets kraft i de former med vilka vi är förbundna, på det att lagen ska gå i uppfyllelse. Tilllämpa detta på er stad, land, nation, religion och ni ska upptäcka den sanning, på vilken det andliga tjänandet vilar.
B. P. WADIA
Ur kompendiet Till alla teosofer, sidan 48-50, av B.P. Wadia.
|
ARCANAs
föredragsserie |
|
|
|
SERIE 1: |
|
12. Helena Blavatsky |
SERIE 2:
20. Pistis Sophia
21. Paracelsus
23. Astral berusning
SERIE 3:
31. Jakob Böhme
32. Vit eller svart Magi
33. HPB och Tystnadens Röst
34. Meditation, drömmar och visioner
35. Cornelius Agrippa
36. Avatarer och Kristusväsen
SERIE 4:
37. Den Hemliga Läran och konsten
38. Patanjalis Yoga-system
39. Atlantis - myt eller verklighet?
40. Den avslöjade Isis
41. Karmalärans Mysterium
42. Miljö och hälsa
43. De invigda Mästarna
46. Thomasevangeliet
ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47
_____________________________________________________________________________________
| Helena Blavatsky Online | William Q Judge Online | Robert Crosbie Online | B P Wadia Online | ULTs hemsida | ARCANAs föredragslista
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad
2014-03-23