yantra1.gif (2187 bytes)

BHAGAVAD GITA
EN TEOSOFISK TOLKNING AV

WILLIAM Q JUDGE

kapitel VI

HÄNGIVENHET GENOM SJÄLVBEHÄRSKNING

© 2017 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

WILLIAM QUAN JUDGE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
THE BHAGAVAD GITA page 44 BHAGAVAD GITA sidan 44

KRISHNA:

Den som, obunden av handlingens frukter, utför de handlingar som bör göras är både en försakare (1) av handling och den enda rätta handlingens hängivne (2); inte en som lever utan att tända offerelden och utan att fullgöra ceremonierna.(3) Vet, O son av Pandu, att vad man kallar Sannyasa eller avstående från handling är detsamma som Yoga eller utövande av hängivenhet. Ingen som inte tidigare har försakat alla syften kan bli hängiven. Handlingen sägs vara det medel genom vilket den vise som strävar efter meditation kan höja sig till den. Så upphörandet av handling sägs vara medlet för den som har nått till meditation. När han har försakat alla syften och står fullständigt obunden av handlingen i förhållande till sinnesföremålen,
_________________________________________

1. En sannyasi.

2. En yogi.

3. De ceremonier som föreskrivs av den Brahmanska lagen.

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
THE BHAGAVAD GITA page 45 BHAGAVAD GITA sidan 45

sägs han vara en sådan som har höjt sig till meditation. Han skall höja sitt själv genom Självet. Må han inte låta självet falla, ty Självet är självets vän, och på samma sätt är självet sin egen fiende (4). Självet är dens vän som har övervunnit självet. På samma sätt uppträder självet fientligt mot den som inte har övervunnit självet. Självet hos den som har kuvat sig själv och är fri från begär och vrede är inriktat på det Högsta Självet i hetta och köld, i smärta och glädje, i ära och vanära. Den människa som äger andlig kunskap och urskillningsförmåga, den som har nått höjdpunkten och kuvat sinnena, den för vilken guld och sten är detsamma, han sägs vara hängiven. Och han är uppskattad av alla, antingen bland vänner och kamrater, som i fiendens mitt, bland dem som står honom fjärran eller förhåller sig neutrala, bland dem som älskar och dem som hatar, bland syndare och rättfärdiga, han har uppnått sinnets jämvikt.

Han som har nått fram till meditation skall ständigt sträva efter att förbli i ro i den Högste,
_________________________________________

4. I denna lek med ordet "själv" avses det Högre och lägre självet. Det lägre är fiende till det Högre genom sitt motstånd mot sann utveckling, och det lägre självet är samtidigt fiende till sitt eget bästa intresse genom sin tendens att falla neråt.

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
THE BHAGAVAD GITA page 46 BHAGAVAD GITA sidan 46

i ensamhet och avskildhet, och behärska sin kropp och sina tankar, utan ägodelar och fri från hopp. Han skall reda sig en fast sittplats på en ren plats, varken för högt eller för lågt och gjord av kusagräs, ett hjortskinn och ett tygstycke (5). Där skall han för självets rening öva meditation med förnuftet riktat mot en enda punkt genom att hålla tankens modifikationer under kontroll och tygla sinnenas och organens verksamhet. Med kropp, huvud och hals raka och orörliga, med blicken fast riktad mot nästippen utan att irra, med ro i hjärtat och fri från fruktan skall Yogin sitta, stadgad i Brahmachari löftet, [celibat] med tankarna tyglade och hjärtat fäst vid mig. Den hängivne, som tyglar sitt förnuft och på så sätt alltid för sitt hjärta till vila i den Högste, når fram till denna
_________________________________________

5. Dessa anvisningar gäller de eremiter som har dragit sig tillbaka från världen. Många av översättarna har förklarat texten olika. En skriver att den hängivne bara har "skinn och skynke att täcka sig med och gräs att ligga på", en annan att "hans ägodelar är ett tygstycke och hjortskinn och kusagräs". "De som vet" säger att detta är en beskrivning av en magnetiskt arrangerad sittplats och att kusagräs läggs på marken, skinnet på gräset och tygstycket på skinnet. Filologiska diskussioner kommer aldrig att kunna bringa klarhet i frågan.

frid, det yttersta uppgåendet i mig.

Denna gudomliga disciplin, Arjuna, uppnås inte av den som äter mer än nog eller för litet, inte heller av den som har för vana att sova för mycket eller den som överdriver sin vaka. Den meditation som utplånar smärtan sker hos den som är måttlig i sitt ätande och sina rekreationer, måttlig i utförandet av sina handlingar och regelbunden i sömn och vaka. När den som lever så har sitt hjärta riktat mot det sanna Självet och är frigjord från alla begär, sägs han ha nått fram till yoga. För den vise som har hjärtat inriktat på Självet, som befinner sig i ro och är obunden av begär, har man använt liknelsen "liksom en lampa som är skyddad mot vinden inte fladdrar". När han faller till ro genom yogaövning, ser Självet genom Självet och är tillfreds, när han blir förtrogen med den gränslösa lycka som inte är förknippad med sinnesföremålen och står där han står utan att vika från verkligheten, (6) när han alltså har uppnått det tillstånd över vilket han inte kan tänka sig något högre och från vilket
_________________________________________

6. "Verkligheten", Nirvana och även det fullkomliga förverkligandet av det Sanna och försvinnandet av den illusion som rör föremål och avskildhet.

han, väl befäst, inte viker ens genom den svåraste sorg – då har han, skall du veta, uppnått den frigörelse från smärtan som kallas yoga, andlig förening eller hängivenhet, vilket ska eftersträvas av den med tro och fasthet.

När han tagit avstånd från varje begär som stiger ur fantasin och med tanken kuvat de sinnen och organ som driver till handling i alla riktningar, när han är uppfylld av tålamod, finner han gradvis ro, och sedan han låtit förnuftet vila i det sanna Självet skall han inte tänka på något annat. Till vilket föremål det ostadiga förnuftet än flackar skall han kuva det, föra det tillbaka och rikta det mot anden. Den Högsta sällheten kommer förvisso till den vise vars förnuft har blivit fridfullt, den vars passioner och begär är kuvade, den är sålunda i det sanna Självet och fri från synd. Den som är sålunda hängiven och fri från synd uppnår utan hinder den högsta sällheten – förening med det Högsta Anden. Den som är utrustad med denna hängivenhet och ser alla tings enhet, uppfattar den Högsta Själen i alla ting och alla ting i den Högsta Själen. Den som ser mig i alla ting och alla ting i mig, för honom går jag inte förlorad,

och jag överger honom inte. Och var och en som i tro på andlig enhet dyrkar mig som är i alla ting, han har sin boning i mig, i vilka omständigheter han än lever. Den, O Arjuna, som genom likheten han finner i sig själv ser blott ett innersta väsen i alla ting, onda som goda, betraktas som den förnämste av de hängivna.

ARJUNA:

Du Madhus förgörare,(7) med tanke på förnuftets rastlöshet kan jag inte förnimma någon möjlighet för denna stadiga varaktighet som du har förklarat. Ty förnuftet är ju, Krishna, fyllt av upphetsning, stormigt, starkt och motspänstigt. Jag tror att behärska den är lika svårt som att behärska vinden.

KRISHNA:

"Utan tvivel" O du starkt beväpnade, är förnuftet oroligt och svårt att kuva, men det kan kuvas, O, Son av Kunti, genom övning och genom frånvaron av begär. Ändå menar jag att denna gudomliga disciplin som kallas yoga är mycket

_________________________________________

7. Madhu; en daitya eller demon som dräpts av Krishna och representerar passionens kvalitet i naturen.

svår för den som inte kontrollerar sin egen själ. Dock kan den uppnås med de rätta medlen av den som flitigt strävar och kontrollerar sitt hjärta.

ARJUNA:

Vilket mål, O Krishna, uppnår den, som trots han äger tro, inte har uppnått fullkomning i sin hängivenhet därför att han med sitt okuvade förnuft har avvikit från disciplinen? Skall han inte, fallen från båda (8) likt ett sönderslitet moln och utan något stöd,(9) går sin undergång till mötes, O du starkt beväpnade, vilseledd på vägen mot den Högsta Anden? Du, Krishna, borde helt skingra detta tvivel för mig, ty det finns ingen annan som kan göra det.

KRISHNA:

En sådan man, O son av Pritha, förgås inte här eller härefter. Ty ingen som gör gott går någonsin till en ond

_________________________________________

8."Från båda". Här menas den goda Karma som är ett resultat av goda gärningar och andlig kunskap uppnådd genom yoga, eller himmel eller frigörelse.

9."Utan något stöd" syftar på det stöd eller den hjälp, som den Brahmanska lagen utlovar honom som håller densamma, ty han som utövar yoga väntar sig ingenting av lagens löften, vilka är för dem som åtlyder denna lag och avhåller sig från yoga.

plats. Den vars hängivenhet har avbrutits av döden går till de rättfärdigas regioner (10), där han dväljs i en väldig mängd år, och återföds sedan på jorden i en ren och lyckosam familj (11) eller rentav i en familj av sådana som är andligen upplysta. Men en återfödelse som denna sista är svårare att nå. När han så har fötts igen kommer han i kontakt med den kunskap som var hans i den förra kroppen, och från den stunden strävar han flitigare mot fullkomning, O son av Kuru. Ty också omedvetet leds han och strävar vidare på grund av sin tidigare övning. Redan som sökare når han bortom Vedaböckernas ord. Men den hängivne som strävar med all sin kraft uppnår fullkomningen på grund av verkningarna som fortsatt genom många födelser går till det högsta målet. Den meditationens man som jag här beskrivit är överlägsen botgöringens man och den lärde och även handlingens man. Så bestäm dig, Arjuna, för att bli en meditationens man. Men av alla hängivna anser jag den vara mest

_________________________________________

10. Det vill säga, Devachan.

11. Madhusudana säger att härmed menas en kunglig eller kejsares familj.

hängiven som dyrkar mig med hjärtat fäst vid mig och full av tro.

Så lyder i Upanishaderna, i den heliga Bhagavad-Gita, i vetenskapen om det Högsta Anden, i Hängivenhetens bok, i samtalet mellan den Helige Krishna och Arjuna, det Sjätte Kapitlet, som kallas:

                                                                   HÄNGIVENHET GENOM SJÄLVBEHÄRSKNING

                                                                      ____________________________________

Översatt från William Q Judges Bhagavad Gita, kapitel 6. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1971.

                                                                       ____________________________________

                                  Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av
                                                    William Q Judge samt resten av kapitlen av Robert Crosbie,

                                                 The Working Glossary by William Q Judge

___________________________________________________________________

  | till Robert Crosbie Online |   till William Q Judge Online | till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida   |

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-03-07

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ THE BHAGAVAD GITA page 44 BHAGAVAD GITA sidan 44

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
THE BHAGAVAD GITA page 44 BHAGAVAD GITA sidan 44