yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL XII
Hängivenhet genom tro
av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 180 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 33

Som ordet ”tro” används i detta kapitel har det en mycket djupare mening, än vad det vanligen ges. Att ha tro är att hålla en övertygelse om sanning i det som ens tro är fixerad i. Det finns många ”troenden” i världen. Några antagna på grund av okunnighet, lättrogenhet och vidskepelse, andra för att de hör till ens släktingars önskemål, åter andra för delvisa sanningar som de står för. Vad som saknas i alla dessa är ”kunskap”, för en övertygelse som hålls i okunnighet vidmakthåller bara okunnigheten och dess verkningar, en övertygelse som hålls av önskan vidmakthåller bara önskningar och deras verkningar, en övertygelse som bygger på delvisa sanningar som uppfattats, antyder en liten kunskap, men inte tillräckligt för att skilja felet som alltid blandas med delvisa sanningar. ”Tron” som Krishna talar om är den som upptäcks i självkännedom — eller kunskap om Självet såsom varande Allt, och i Allt. En tillit i det Högsta Självet och en identifiering av ens Själv med Det, framkallar en grund av oföränderlig oföränderlighet,

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 181 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 34

och varifrån Sanningen om Människan och hela Naturen kan förnimmas genom. ”Sann tro” kan bara finnas när den bygger på rätt kunskap.

I Krishnas svar, som avslutar det elfte kapitlet, finns dessa ord: ”För att nalkas mig och se mig och lära känna mig i sanning krävs den hängivenheten som bara har mig som sitt föremål.” Arjuna fortsätter i tolfte kapitlet med frågan: ”Bland dem av dina dyrkare som alltid sålunda tillber dig, vilka tar den bättre vägen, de som tillber den odelbara och omanifesterade, eller de som tjänar dig, så som du nu är”?

Krishnas svar innehåller det följande: ”För dem vars hjärtan är fästade vid det omanifesterade är arbetet större, för den väg som inte är manifesterad uppnås med svårighet av kroppsliga varelser.” En fotnot förklarar att ”Svårigheten som här nämns är den som förorsakas av personligheten, som får oss att se det Högsta som annorlunda och avskilt från oss själva.” Människors tendens är att tänka och agera som personer i sina relationer med andra människor och en allmän natur, som är manifesterad, och om än de nitiskt må önska att handla ”för och som Självet”, finner de sig ständigt falla under

de rent personliga känslornas herravälde med att vara avskild.

Orden ”eller de som tjänar dig så som du nu är”, refererar till den form som Krishna för Arjuna var bäst känd i. Att detta var en mänsklig form antyds i föregående kapitel där Arjuna säger ”Då jag var okunnig om ditt majestät tog jag dig för att vara en vän och kallade dig ’O Krishna, O Yadus son, O vän’ och förblindad av min hängivenhet och förmodan har jag ibland behandlat dig utan respekt i sport, förströelser, vila, i din stol och vid dina måltider, i privatlivet och i det allmänna. Allt detta bönfaller jag dig, O ofattbara varelse, att förlåta.” I denna mening erkänner Arjuna Krishna som en gudomlig inkarnation, en varelse som nått fulländning och frivilligt inkarnerat i syfte att hjälpa dem som fortfarande kämpar i ”denna ocean av inkarnationer och död.” Att sådana gudomliga inkarnationer inte varit ovanliga, både före och efter Krishnas tid, visas genom studier av världens stora religioner. Sådana inkarnationers logiska grund och betydelse visas klart i ”Den Hemliga Läran”.

Varje Arjunas förlopp – och var och en av oss är just det – är för det första ett erkännande att

sann kunskap måste finnas och en ivrig önskan att nå den kunskapen. Sedan följer ett sökande efter den kunskapens källa. I det sökandet ligger faran för sökaren. Han finner många lärare, var och en med ett särskilt anspråk på kunskap. Medan han ännu inte har några medel för att urskilja det sanna från det falska accepterar han okunnigt den lärare eller lära som stämmer med hans idéer eller önskningar. Detta är tyvärr de flesta sökares bana. Men det finns andra människor, som noggrant undersöker de erbjudna lärornas fundamentala grunder, och som godtar bara den, vars fundamentala påståenden så universellt och praktiskt kan tillämpas, att deras sanningar blir självklara.

En resumé av de föregående kapitlen visar att Krishna för Arjuna pekade på de olika slagen av tro och praktik – eller hängivenhet – som människor följer, och att dessa, om än partiella och felaktiga, slutligen skulle leda till det enda Sanna, om sökaren var uppriktig och hängiven i sitt sökande därav. På samma gång visades den Enda Verkligheten eller Sanning vara tillgänglig för alla människor, och att vara den högsta, den mest direkta och ädlaste vägen, som leder till att förstå visdom och sann lycka.

”Men om du skulle vara oförmögen att genast

och ståndaktigt fästa ditt hjärta och sinne på mig, sträva då, O Dhananjaya, att finna mig genom att vara beständig i hängivenhet.” Orubblighet blir vunnen genom att ständigt bemöda sig att bli orubblig.

”Om du efter ständiga utövanden fortfarande är oduglig, följ mig genom handlingar som jag utför, för genom att göra arbeten för mig skall du uppnå fulländning.” De arbeten som åsyftas är speciella, utformade och utförda för den Högstes sak, alla ägnade att eliminera den ”personliga idén” om avskildhet.

”Men om du inte är likvärdig ens med detta, då, när du själv är återhållsam, lägg alla dina arbeten, med misslyckanden och framgångar lika, på mig, avstå i mig från varje handlings frukt. För kunskap är bättre än ständig praktik, meditation är högre än kunskap, avstående från aktioners eller meditationers frukter; slutlig frigörelse uppkommer omedelbart av sådant avstående.” Det har sagts att alla Varelsers Källa är En, att målet är Ett, men den Vägen varierar med varje pilgrim. Således befinner sig varje pilgrim på en särskild punkt i evolution eller utveckling, där ett eller annat steg av dem som läggs fram kan nås. Vart och ett av dessa steg visas att leda i

riktning mot målet, men aspiranten måste se dem som steg bara, villkoret för hans framgång är att han hela tiden måste hålla målet – förening med det Högre Självet – i sikte.

”Att vara själv-behärskad, återhållen och återhållsam, betyder att hålla det personliga självet i ovisshet. ”Lägg alla dina verk, misslyckanden och framgångar lika, på mig, avstå i mig från varje handlings frukt”, det fordrar knappast någon förklaring, för samma instruktion har så ofta getts i föregående kapitel av Gitan, såsom — ”Frihet kommer från försakelse av själv-intressen i ens handlingars frukt.” Själv-intressen är alltid en sak av tänkande. Vi kan inte vara bundna vid något som vi inte tänker på, inte heller kan vi ogilla en sak som vi inte tänker på. Om vi alltså ställs inför att göra saker rätt, bör vi göra dem, oavsett huruvida de utlovar framgång eller misslyckande för oss själva. Krishna säger att den slutliga frigörelsen uppkommer omedelbart av sådan försakelse och gör därmed fullständig försakelse till att vara målets uppnående. Försakelse är högre än meditation, för det är genom meditation på målet i sikte som försakelse kommer, meditation är högre än kunskap, för rätt kunskap skapar rätt meditation,

kunskap är bättre än ständig praktik, för praktik frambringar kunskap.

Kapitlets återstod borde läsas i samband med dessa anmärkningar, för där talar Krishna om de kvaliteter, som de besitter, som följer vägen han visar. Kapitlet slutar med dessa ord ”Men de som söker den heliga ambrosian – odödlighetens religion – även så som jag har förklarat den, fulla av tro och tillit, spänt uppmärksamma på mig, ovan alla andra, och förenade i hängivenhet, är mina mest älskade.”

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-23

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 180 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 33

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 180 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 33