yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL XIV
Hängivenhet genom avskiljning från de tre kvaliteerna
av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 196 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 49

Som alla de andra kapitlen i Gitan talar också detta om blott en Högsta hängivenhet, som alla andra former av mänsklig hängivenhet till sist måste vika undan för, när pilgrimen strävar mot fullkomlighet.

”Den store Brahmâ” refereras här till prakriti, materia eller natur, för materia eller natur förorsakar alla aktiviteter genom hela universum, då det utgör grunden, varifrån aktivitet kan äga rum. Det kan inte finnas någon aktivitet om det inte finns något att agera på, därför ses ande och substans såsom varande utan begynnelse, det vill säga sam-eviga och sam-existerande.

Då det finns stora perioder av icke manifestation såväl som av manifestation, så måste det för Ande eller Medvetande, och Substans eller Materia, finnas perioder av latenta tillstånd och perioder av aktiviteter, vilka är synkrona med varandra.

Prakriti eller substans är ”livmodern”, som Självet eller Anden lägger tankens eller idéns ”frö” i, och från detta börjar aktiviteter och evolution.

Följande klassifikation och diskussion

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 197 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 50

av de tre kvaliteterna illustrerar den vitala skillnaden mellan Österlandets forntida, sanna psykologi och vad som kallas Västerländsk psykologi. Båda överflödar i klassificeringar, de österländska är mycket mer talrika än de västerländska och täcker ett långt vidare område. Västerländsk psykologi refererar i sina klassificeringar blott och bart till mentala tillstånd. Psykologin i Bhagavad-Gita och de urgamla vises psykologi, indelar de moraliska tillstånden i klasser och behandlar de mentala tillstånden som rena effekter som framkallas av moraliska tillstånd. I detta ligger hemligheten i det grepp som Gitan har haft i alla tider och fortsätter att ha, alltmera. Det blottar oanade grunder för fel, det avslöjar de mest subtila formerna av självbedrägeri, det lägger ut den sanna vägen så omsorgsfullt, att det trögaste sinne inte kan misslyckas att fatta en klar förnimmelse om vägen till sann kunskap.

De tre stora kvaliteterna kallas sattva, rajas och tamas – ljus, eller sanning, passion eller begär, och likgiltighet eller mörker – de föds från naturen och binder den oförstörbara själen till kroppen. Bindningen kommer av självets eller själens böjelse till kvaliteterna som uppfattas i naturen. Sattva-kvaliteten binder ihop till återfödelse genom böjelser till kunskap och det

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 198 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 51

som är behagligt, frukten av rättfärdiga handlingar hör till sattva.

Rajas har begärens natur och framkallar törst och benägenheter, anlag. Det binder ihop själen genom handlingar och deras konsekvenser. Då den till sin natur är separatistisk och tvingande i sin kvalitet skördas dess frukter i smärta.

Tamas har likgiltighet eller mörker i sin natur, så som kapitlet säger vilseleder det alla varelser, det fängslar Jaget i en kropp genom bekymmerslös galenskap, sömn och sysslolöshet. Okunnighet, självbedrägeri och galenskap finns där tamas råder.

Varje mänsklig varelse är bunden till fysisk existens genom sina egna kvaliteter. Men det måste inte förmodas att en av dessa kvaliteter finns i en individ och inte i andra, för alla tre kvaliteterna hör till naturen och levande varelser. Skillnaderna i mänskliga varelser ses i graderna av attraktion som man har för en eller annan av dessa kvaliteter. Som kapitlet återger ”när tamas och rajas är övervunna, då råder sattva”, ”när sattva och tamas är dolda, då råder rajas”, ”när sattva och rajas försvagas, då agerar i synnerhet tamas.”

När den studerande förstår dessa tre kvaliteters natur,

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 199 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 52

eller attraktionerna som man finner i fysisk existens, då är han förberedd att undersöka sin egen läggning ifråga om dem. Har han klara förnimmelser? Har han en tystlåten och fridsam natur? Är han bunden vid kunskap och det som är behagligt? I så fall finns Sattvas kvalitet där, i någon grad, om än bara för tillfället. För individen är Sattva det som tycks gott för honom, fastän hans rådande kvaliteter är Rajas eller Tamas. Liksom biet som söker och uppskattar blommans sötma men är okunnigt om blommans natur och ändamål. Medan varje form i naturens tre riken har sin egen särskilda kvalitet, vare sig i medvetna eller omedvetna uttryck, så beror ändå förnimmelserna av dessa kvaliteter på förnimmarens natur, hans förståelse och kunskap. Gott och ont är relativa. Naturen kan inte gärna klassificeras som delvis god och delvis dålig. Godheten, passionen och begäret, okunnigheten, likgiltigheten och galenskapen, de är i oss själva. Vägen till Sattvisk förnimmelse och fullkomning börjar med känslan av ansvar för tankar, ord och handlingar och den slutar med osjälviskhet.

Rajas karaktäristika är kärlek till förvärv, aktivitet i handling, som betyder att hålla yttre

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 200 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 53

handling såsom målet i sikte. Arbetens begynnelser, rastlösheter och oordnade begär, framkallar törst och benägenheter för ägodelar av vilket slag som helst, högljutt tal, påtränganden i sätt och handling och på många sätt självbestämda påståenden.

Själva Tamas visar sig i ”likgiltighet eller mörker”, som noteras i kapitlet. Här tycks ”likgiltighet” och ”mörker” vara synonyma termer, för det som vi kallar likgiltighet uppkommer ur okunnighet om den sanna naturen i tingen, händelser och varelser. Det kan kallas okunnighetens själviskhet. Det finns naturligtvis många grader av Tamas, faktiskt så många som det finns sinnen, för Tamas ger sig tillkänna varhelst okunnighet, dårskap, slöhet och villfarelse i någon grad finns.

Man kan alltså uttrycka Sattvisk-Rajasiska eller Sattvisk-Tamasiska kvaliteter, Rajasiska-Tamasiska eller Rajasiska-Sattviska, Tamasiska-Sattviska eller Tamasiska-Rajasiska, i olika och varierande grader vid olika tider, i enlighet med hur man bärs iväg av personliga känslor.

Även Sattva kan vara av det slag som uttrycker oskadlig själviskhet, kärlek till kunskap, till godhet och behagligheter för deras egen skull eller att göra rättrådiga handlingar för belöningen de åtföljs av. Medan dessa

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 201 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 54

ger en rättvis och behaglig tillvaro, är deras verkningar temporära och binder en samtidigt till fysisk tillvaro.

Den högsta vägen, och den som leder till frigörelse, är ”avskiljning från de tre kvaliteterna,” Naturligtvis finns det i verkligheten ingen möjlig avskiljning i vanlig mening. ”Avskiljning” betyder här icke-identifiering. Det är Ahankara, självidentifierad bundenhet till den fysiska tillvarons ständigt förändrade former, förhållanden och relationer, som utgör den verkliga ”avskiljningen” och binder människorna till att återfödas i en värld, som de gör till en värld av gränslöst mera lidande än glädje. ”Han, O Pandus son, som inte hatar dessa kvaliteter – upplysning, handling och bedrägeri – när de framträder, inte heller efterlängtar dem när de försvinner, som, likt en som inte tillhör något parti, sitter som en som är obekymrad om de tre kvaliteterna och obesvärad av dem, övertygad om att de tre kvaliteterna existerar, men inte påverkas av dem, som har samma sinne i smärta och njutning, med dem som gillar eller ogillar, detsamma vare sig prisad eller förebrådd, med samma sinne i ära eller vanära, samma mot vänskapliga eller ovänliga sidor, engagerad bara i nödvändiga handlingar, en sådan människa har övervunnit kvaliteterna.”

ROBERT CROSBIE

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-24

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 196 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 49

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 196 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 49