yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL IX
”Hängivenhet med Majestätisk Kunskap och det Majestätiska Mysteriet som medel”.
av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 153 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 6

Det nionde kapitlets titel är ”Hängivenhet med Majestätisk Kunskap och det Majestätiska Mysteriet som medel”. Ordet ”Majestätisk” betyder naturligtvis ”det Högsta”, så om titeln hade skrivits i vår tid skulle den lyda ”Den högsta Kunskapen och det Djupaste Mysteriet”.

Att någon bok eller något tankesystem skulle gå ut på att erbjuda medel, som sådan universell kunskap skulle kunna vinnas med, är ett faktum som fordrar varje intelligent förnufts uppmärksamhet. Ett så stort anspråk kan lätt läggas åt sidan såsom ovärdigt att djupt beakta. Tänkare överallt medger att vad som behövs i världen är en självklart sann grund för tanke och handling. De inser att våra slag av vetenskap, filosofi och religion är bemödanden, mer eller mindre seriösa, för att uppnå en sådan grund, men kontinuerligt ställs de emot faktum, att inget av dem bjuder en säker grund för fred, lycka och mänsklighetens sanna framsteg. Det inses till exempel, att våra moderna sätt att tänka grundar sig, och tillämpas, på materiell

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 154 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 7

existens och yttre framträdanden, alla osynliga orsakers verkningar, och att där det bemödas om att utgrunda det osynliga, så tas den materiella existensen som grundläggande orsak och det osynliga som dess effekt, utan märkbar nytta i riktning mot att förstå Livet och dess mening.

Det är intressant att notera att den moderna grunden för tanke och handling är motsatsen till de forntida vises och att medan våra tänkesätt lämnar oss i mörker, så sprider de forntida människornas vägar ett klart ljus över alla våra problem. Låt oss därför studera visdomen i det förflutna, så att vi kan gå framåt med ett klarare och mer bestämt syfte än vi nu har.

I detta kapitel vänder sig Krishna till sin lärjunge Arjuna så här: ”För dig som inte finner några fel skall jag nu göra denna högst mystiska kunskap känd, tillsammans med en insikt genom vilken du ska frälsas från det onda”. Orden ” För dig som inte finner några fel” betyder att Arjuna är erkänd, som den som förstår, att Lag styr i allting och varje omständighet och att inget gott eller ont kan komma till honom, utom det som han själv orsakade, och sålunda accepterade han det goda

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 155 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 8

utan jubel och det onda utan klagan. Med andra ord var Arjuna likasinnad i smärta och välbehag, glädje eller sorg, och var redo inför vad än det Högre Självet hade i lager för honom, vad gäller erfarenheter eller disciplin. I inledningen framställer alltså Krishna, och Arjuna accepterar, att Lagen styr, detta som ett nödvändigt steg mot vidare upplysning.

Termen ”kunskap”, som används här, har en större betydelse än vi är vana vid att ge den, för vi ser en allsidig bekantskap med religioner, filosofier, konstformer, vetenskaper, och historia, så långt upptecknade, tillsammans med vad våra sinnen ger oss ifråga om den yttre materiella världen, som ”kunskap”. Det anses till exempel i allmänhet att man inte kan känna en stens beståndsdelar eller egenskaper utan att mekaniska eller kemiska hjälpmedel tillämpas direkt på föremålet, och att ingenting kan vetas om en annans tankar eller känslor, såvida de inte uttrycks i ord eller handlingar, medan kunskapen som Krishna talar om innebär helt igenkännande av förnuftet – eller tankekraften – i vilket ämne eller föremål som helst, som det kan riktas mot, och med koncentration förmår den människa, som kan uppfatta alla föremålets inneboende kvaliteter,

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 156 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 9

såväl som alla tillfälliga och mellankommande egenheter, och veta allt om dettas natur.

Möjligheten till ett sådant ”allvetande” erkänns inte av dagens människor och de som vanligen leder tankesätten. Deras mentala processer grundar sig på att resonera från det enskilda till det universella, från effekter till deras möjliga orsaker, och de nöjer sig med att göra hypoteser, som alltid förändras. Om än mer raffinerat och utvidgat, så är deras sätt att resonera detsamma som användes av de vilda och ociviliserade folken. Den gamla tidens vildar hade genom många civilisationers erfarenheter lärt sig, att börja med det universella – orsakernas plan – och hade slutligen, efter oräkneliga prov och bekräftelser, kommit att se, förstå och använda den sanna processen. Det är resultatet av denna förvärvade visdom som Krishna meddelar Arjuna, så snabbt som dennes tilltagande intelligens medger. Det är denna visdom, och dess resultat, som framställs i Den Hemliga Läran — eller Teosofin. Om den studerande människan skall förstå Bhagavad-Gita måste hon börja med universella aspekter och hela tiden, med det universella i sinnet, gå vidare till enskildheter.

Se den öppnande meningen i detta kapitels andra stycke. ”Hela detta universum är genomsyrat av mig, i min osynliga form. Alla ting existerar i mig, men jag finns inte i dem”.

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 157 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 10

Här talar Krishna såsom den Allestädes Närvarande Anden, som är i alla varelser, men som är fullt förverkligad i sådana varelser som Krishna, Kristus, och andra som framträtt i människors värld.

När Krishna genomgående använder det personliga pronominet i Gitan refererar han inte till sin egen personlighet, utan till Allas Själv. Ovanstående mening kan alltså läsas ”Hela detta universum genomträngs och upprätthålls av det Enda Självet — den Allestädes Närvarande Anden. Då den är Självet och Förnimmaren, i alla former, så kan den inte ses externt, utifrån. På grund av Det, så finns alla former, men Det beror inte på form eller former. Dessa beror på Det.” Denna mening uttrycker den grundläggande Universella Principen, orsaken och stödet till allt som var, är eller någonsin skall vara, och utan vilket ingenting finns. Då det är Universellt eller Allestädes Närvarande, och Oändligt, kan ingen tankeform definiera det. Ändå har mänskligheten alltid försökt definiera Oändligheten genom sina begränsade begrepp om Gudomlighet. Härav olika tiders och folks många gudar, allihop människogjorda avgudabilder, vare sig mentala eller fysiska. Det är dessa människogjorda begrepp för Gudomlighet som alltid har tenderat att uppresa och bevara delningar mellan människor. Folkstammar och nationella

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 158 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 11

gudar förnekar Universellt Broderskap och motverkar att det förverkligas.

Den forntida lära som Krishna än en gång förkunnade är att alla former av varje slag framträder från En Universell Källa, alla varelsers liv göms i och bevaras genom denna Källa — det Enda Livet. Förmågan att uppfatta och utvidga räckvidder i iakttagelseförmåga och uttryck är samma i alla varelser och former. Graderna av detta visas i de oräkneliga kategorierna av varelser. Det är denna kraft som ligger bakom all evolution — utvecklandet inifrån och utåt.

Krishna fortsätter med att lägga fram Lagen, som alla varelser evolverar under, och detta med orden ”O Kuntis son, vid slutet av en kalpa återvänder allt till min natur, och sedan, vid en annan kalpas början, får jag det att evolvera igen.” En kalpa betyder en stor tidsålder eller period och lagen som hänförs till är vad som omtalas i Den Hemliga Läran som Periodicitetslagen eller lagen för cykler. Överallt i naturen finner vi denna lag i verksamhet, såsom i dag och natt, sommar och vinter, liv och död, in- och utandning, hjärtats slag, sådd och skörd. Det allmänna namnet för denna universella lag är Karma, som betyder aktion och reaktion,

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 159 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 12

Orsak och Verkan. Den gäller för alla varelser och på alla plan. En forntida aforism lyder ”Det finns ingen Karma, såvida det inte finns en varelse som gör den eller känner dess verkan”. Sålunda är all manifestation resultat av karmiska handlingar, av varje grad av varelser, i deras växelverkanden och inter-relation.

Frasen ”Jag får dem att evolvera igen” för med sig den meningen, att varje manifestationsperiod, stor eller liten, följs av en annan, på grund av erfarenheter som vunnits. Det som orsakar ”dem att evolvera igen” är Allas Själv, som också är vars och ens själv, eller som det poetiskt har kallats ”den Stora Andningen” med dess stora periodiska återkommande ”utandning och inandning”. Oupphörligt pulserande kan sägas vara Dess enda attribut. Det är denna väsentliga natur, som menas i frasen ”Jag emanerar igen och igen hela denna samling av varelser, utan deras vilja, i kraft av min materiella essens.” ”Utan deras vilja” kan förstås med beaktande av att ingen mänsklig varelse är i en kropp därför att denne – som sådan – önskade att vara det, inte heller lämnar han sin kropp för att han önskar det. Den drivande kraften utgår från det inre självet, den verkliga människan. ”I kraft av den materiella essensen” kan förstås genom att överväga uttalandet,

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 160 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 13

att Ande och Materia sam-existerar och är eviga tillsammans. Med ”materia” menas den ursprungliga substans, varigenom alla differentieringar i saker och ämnen frambringas, genom olika grader av varelsers medvetna handlingar.

”Jag är som en som sitter oberörd” betyder att det Enda Självet inte är invecklat i någon eller alla av manifestationens former, utan förblir alltid åskådare, tillrättavisaren, stödjaren, njutaren, och även den högsta själen. Precis som var och en kan säga ”Jag var i en barnakropp och hade erfarenheter som hör till det stadiet. Jag gick igenom förändringar i kropp och omständigheter fram till det nuvarande och skall gå igenom alla kommande förändringar, men jag förblir samma oföränderliga identitet under alla förhållanden.”

”De vilseledda ringaktar mig i mänsklig form, då de är okunniga om min verkliga natur, som alla tings Herre.”Det Enda Självet är alla varelsers själv. Upanishaderna säger att ”Självet skiner i alla, men i alla lyser det inte fram.” Krishna säger att de vilseledda misslyckas att erkänna detta Själv, och då de dömer av utseenden och godtyckliga klassifikationer, upprätthåller de separation. I handlingar sätter de orsaker i rörelse som framkallar liknande verkningar — med andra ord dålig Karma.

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 161 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 14

Kapitlets återstod hänges åt att framställa rätt förståelse av Självet och dess resultat, såväl som resultat av falsk eller oriktig förståelse.

Genomgående framhåller Krishnas lära det påståendet, att det finns bara En Ande och inte flera — samma Ande besjälar alla varelser och upprätthåller dem alla. Alla besitter på samma sätt samma förmåga att förnimma. Skillnaderna hos varelser består i uppfattningars räckvidd, som uppnåtts genom evolution, och detta gäller för alla varelser, nedanför människan, för människan själv, och för alla varelser ovanför människan. I ”Tystandens röst” sägs det att ”Förnuftet är som en spegel, det samlar damm medan det funderar och reflekterar” och i andra skrifter framställs Förnuftet som ”Själens spegel”. Vi kan inte undgå att se, att vi handlar i enlighet med de idéer om livet som vi har, att vad vi kallar ”vårt förnuft” är ett antal idéer, som vi har som grund för tankar och handlingar, att vi ändrar idéer från tid till annan, när vi finner tillfälle för det, men att vi alltid agerar på grund av idéer som vi för närvarande har. Skälet för olikheterna mellan människor är de falska, bristfälliga eller sanna idéer, som bildar grund för tanke eller handling.

Vi är benägna att godta och ha bara sådana

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 162 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 15

idéer, som stämmer med våra personliga önskningar. Krishna ger exempel på vad ibland oss som skulle kallas en god önskan, ”de Veda-upplystas”, vars önskan är för personligt behag av himmelen. Dessa, säger han, erhåller och åtnjuter den himmelen under en tidsperiod, i proportion till sina meriter, och sedan sjunker de tillbaka till jordisk födelse. Han avslutar med att säga ”således uppnår de som längtar efter önskningars fullbordande, som följer av Veda, en lycka som kommer och går. Men för dem som tänker på mig som identisk med alla, konstant tillber mig, bär jag bördan av ansvar för deras lycka.”

Orden ”konstant tillber mig” får en förklaring längre fram, i kapitlet där han säger ”Vad än du gör, O Kuntis son, vad än du äter, vad än du offrar, vad än du ger, vilka späkningar du än verkställer, överlämna allt åt mig”. Den verkliga ”dyrkan” är hängivenhet till ett ideal. Här är ”Allas Själv” idealet och den handling som anges är att tänka och agera för, och som, det Enda Självet, i alla ting, utan egna intressen för resultatet. Vi är inte bundna till våra handlingars resultat, utan av våra tankar. Frihet kommer ur försakelse av självintressen i handlingars frukter.

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 163 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 16

Allt ovan innefattas i Krishnas avslutande tillsägelse: ”Då denna ändliga, glädjelösa värld uppnåtts, tillbe mig. Tjäna mig, fäst hjärta och förnuft vid mig, var min tjänare, min tillbedjare, lägg dig själv utsträckt mot mig, och så skall du, förenad i mig, i vila, gå till mig.”

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-16