yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL XIII
Hängivenhet genom särskiljande av Kshetra och Kshetrajna

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 187 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 40

I tidskriften The Path publicerade William Q. Judge i oktober 1890 detta trettonde kapitel komplett, med ett förord så här:

”I våra dagar finns många lärare i ockultism, liksom det för några år sedan fanns en talrik skara som låtsades vara kännare ifråga om de vises sten. Men båda blev, och är, upplärda framför allt i att upprepa vad de har hört om ockultism, utan substans eller verklighet under högtidliga förklaringar. Nu som då påtänks, omtalas och eftersträvas de rena oväsentligheterna i den sanna ockultistens praktiserande. Fenomen eller förmågan att framkalla dem utgör målet och syftet med dessa sökares strävanden. Söka kan vi göra som vi vill, men vi kommer inte att bland dem finna verklig kunskap, verkliga erfarenheter, sann intuition. Då de är på fel väg, förledda av falskt ljus, kan de inte göra annat än mystifiera, förbrylla, besvära och lura människor, som satt sin tillit till dem. Vid tiden för Rosenkorsarnas berömdhet kunde då en massa sökare ursäkta sig, men sedan de gamla hinduiska skrifterna blivit gradvis

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 188 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 41

allmänt kända har sådant urskuldande tagit slut, för från varje hand ljuder en varnande ton och överallt visas tecken på åt vilket håll den sanna vägen ligger. Särskilt så i den underbara boken Bhagavad-Gita. Om än emellertid tom på fenomen, föga tilldragande ifråga om att locka till psykiska känslor, så pekar den ut vägen och förklarar den mystiska vetenskapen, sann hängivenhet och rätt handling.

Det har sagts om detta kapitel att det innehåller ockultismens helhet. Med det menas den ockultism, som innehåller allt och som börjar med den högsta punkten av förnimmelse och förvekligande — det inre Självet och ser aktioner och reaktioner på varje manifestationsplan som den process, varmed individuell och universell kraft och visdom blir förvärvade.

Det som står i vägen för kunskap är okunnighet och enligt den sanna ockultismens ståndpunkt ligger roten för all okunnighet i missuppfattningar om ens egen väsentliga natur.

I detta kapitel behandlar Krishna hängivenhet som medel för att skilja kroppen från själen, i betydelse tanke och handling, grundat på kunskap om vad som är kropp och vad som är själ. Sedan talar han om ”denna förgängliga

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 189 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 42

kropp” såsom innefattande inte bara den fysiska formen utan även sådana element som i detta:

Ahankara-jaghet, Buddhi-intellekt eller omdömesförmåga, den omanifesterade, osynliga anden, de tio aktivitets-centra, förnuftet och de fem sinnes-objekten, begär, avsmak, välbehag och smärta, ihärdighet i att leva, och fasthet, förmågan till kohesion. I detta utlåtande innefattas allt som det vanliga förnuftet uppfattar som medveten existens, och avsiktligt så, för om vi skall komma till en förståelse av vad som är permanent måste vi först se vad som är icke-permanent och förgängligt.

I den uppdelning som Krishna ger placeras Ahankara först, för däri kan huvudorsaken till olikheter och åtskillnader upptäckas. Ahankara är tendensen att identifiera sig själv med former och förhållanden. Alla variationer uppkommer från denna självidentifiering: Intellekt eller omdömesförmåga grundar sig på den självidentifieringen, så som också alla gillanden och ogillanden, sätt och kanaler av handling.

Om vi kan begripa idén om Ahankara-jaghetens förgängliga natur kan de andra elementens förgängliga natur förstås. Att vi identifierar oss med den förgängliga kroppen, som ständigt förändras, är ett faktum, liksom med dess förhållanden och relationer, som

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 190 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 43

också ständigt förändras. Vi säger ”Jag är lycklig, eller jag är ledsen”, ”Jag är sjuk, eller jag är frisk”, ”Jag är nöjd, eller jag är missnöjd” och alla dess uttryck beror på någon form eller förhållande som är ostadig. Vi bör lägga märke till att det självidentifierande bundenheten framför allt gäller nuvarande former och rådande förhållanden, fastän vi känner andra förflutna former och förhållanden, som vi är bundna vid genom gillanden eller ogillanden och att andra kommer att existera i framtiden.

Alla förändringar i det förflutna har vi gått igenom, alla förändringar i framtiden måste vi gå igenom. De förflutna förändringarna har förgått, de nuvarande förgår, de framtida förändringarna kommer också att förgå, men ”vi” förblir oförändrade och oföränderliga genom dem alla. Om vi kan fatta den idén och hålla tag vid den kommer vi att ha tagit det första steget mot rätt kunskap och frihet, för, som en forntida vis man förklarade, ”Själen är Förnimmaren, är förvisso visionen själv, ren och enkel, opåverkad, och ser direkt på idéerna .” I detta kapitel finns följande uttalanden av liknande slag. ”Jag är den som vet i varje dödlig kropp.” ”Som en enda sol lyser upp hela världen, så lyser den Enda Anden upp varje kropp.” ”Den som ser, att den Högsta

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 191 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 44

Varelsen existerar lika oförgänglig i alla förgängliga ting, ser minsann verkligen.” ”Förnimmande att samma herre är närvarande i allting och överallt, då förstör han inte med sitt lägre själv (Ahankara) sin egen själ, utan går till det högsta slutet.”

För varje människa som tänker måste det vara uppenbart att för att vara odödlig är det nödvändigt att vara utan förändringar, för vad som förändras har ingen stabilitet. Det skulle inte kunna finnas kontinuitet i medvetandet, inget oavbrutet sammanhang, ens genom en fysisk existens, såvida inte identiteten är permanent, samma ”jag” som har uppfattat förhållandena, idéerna och känslorna, från barndomen till det nutida och som kommer att göra så under alla kommande år.

Detta vårt västerländska förnuft har svårt att förlika ”oföränderlighet” med ”framsteg”. Det beror på Ahankara, tendensen att identifiera oss själva med former och tillstånd. Former och tillstånd ändras, men inte av sig själva. Det finns Det, som får förändring att följa på förändring, och Det är den inneboende anden som kontinuerligt framdriver instrumenten som Det evolverar mot vidare fullkomning. Framsteg och evolution betyder vecklande ut sig, inifrån och utåt, en konstant impuls, mot allt bättre instrument, för Andens användning — det inre Självet.

”Anden i kroppen kallas Maheswara, den Store Herren, åskådaren, tillrättavisaren, upprätthållaren, den glädjefyllde, samt Paramatma, den högsta själen.” Den meningen säger verkligen hela historien. Anden ser, korrigerar, bär upp och gläds genom Dess instrument eller vehikel. Framstegsidealet är ett perfekt vehikel som kommer att stå i kontakt med och reflektera ’alla världar och alla varelser på högsta sätt’.

Termen ”kropp” har genomgående använts i detta kapitel men det skall inte antas att bara den fysiska kroppen menas. Den fysiska kroppen ingår i begreppet, för den är själv en produkt av involution och evolution, från högre tillstånd av substans och materia. Krishna säger ”Vet att Prakriti eller naturen (substansen) och anden Purusha, är utan början. Och vet att passionerna och de tre kvaliteterna har sitt ursprung i Naturen. Naturen eller prakriti sägs vara det som är verksamt i att framkalla orsaker och verkningar i handlingar.” Det kan inte finnas någon aktivitet om det inte finns något att agera på. Detta något är den högsta substansen. Det är det som fyller all rymd och som allt grövre former av substans eller materia har blivit evolverade ifrån och som de innesluts i. På detta plan representerar kroppen alla de andra tillstånden av

substans som den har evolverat ifrån. Den är omgiven av och förbunden med dem. Studium av Människans Sju Principer ger förståelse av denna framställning, om man kommer ihåg, att Människan, Tänkaren, inte är någon av dessa principer. De är hans vehikel och instrument.

”Individuell ande eller Purusha sägs var orsaken till att erfara smärta och njutning” (genom sambandet med naturen som finns i instrumentet), ”för när anden iklätt sig materia, eller prakriti erfar kvaliteterna som framträder från prakriti, dess samband med dessa kvaliteter” (och självidentifieringen med dem) ”är detta orsaken till dess återfödelse i goda och onda moderliv.”

Krishna säger att ”passionerna och de tre kvaliteterna är uppkomna från naturen” (prakriti). De tre kvaliteterna representerar bundenhet vid kroppslig existens genom kärlek till det som är gott och behagligt (sattva), genom benägenhet för passion och begär (rajas) och genom bekymmerslöshet som förstör omdömesförmågan [tamas]. De beror alla på självidentifiering med en eller annan form av kroppslig existens.

Det som informerar och sätter all manifestation i rörelse är den Enda Anden. Den Anden är

det Verkliga och Permanenta i alla former och varelser. Som Krishna säger ”det är visdomen själv, visdomens föremål och det som är till att förvärvas genom visdom. Det är ”fröets behållare”, förmågan att förnimma, medvetandet, livet i alla ting. Det är orsaken till all manifestation och innehavaren av all kunskap som vunnits därav. Den orsakar och förnimmer förändring, men Den förändras inte. All förmåga, och alla lagar fortskrider från Det och bor inne i Det. Detta är betydelsen av ”Anden”, och där Krishna till slut säger : ”De som med visdomens öga förnimmer, vad som är skillnaden mellan kropp och själ och förstörelsen av objektens illusion, går till det Högsta.” Med ”objektens illusion” menas att se objekten såsom annorlunda än Ande. Varje objekt kan kallas ett uttryck av Anden, antingen såsom varierande evolverade vehikel, vare sig de kallas atomer, molekyler eller sammansatta former av dem.

I ”Tystnadens Röst”, kan ett uttalande av samma betydelse kommas ihåg: ”Andens öga – ögat som aldrig sluter sig. För det ögat finns ingen slöja i alla hennes (Naturens) riken.”

Alla levande varelser är väsentligen Anden, strävar (medvetet eller omedvetet) att förverkliga sina

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 195 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 48

andliga väsen genom psykiska och fysiska kontakter med hela den manifesterade naturen, några genom meditation, några genom tjänanden, några – av misstag – av själviskhet genom avskildhet. Medan alla vägar leder till det Högsta är det bara när det Permanenta, till skillnad från det Förgängliga, är förverkligat, som de felaktiga vägarna lämnas och den sanna Vägen följs.

ROBERT CROSBIE

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-23

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 187 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 40

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 187 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 40