yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL XV
Hängivenhet genom kunskap om det Högsta Anden

av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 202 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 55

Människor säger att Ashwattha, det eviga heliga trädet, växer med sina rötter ovanför, sina grenar nedanför och med dess löv som är Vedaskrifterna. Den som vet detta känner till Vedaskrifterna.

I dessa ord presenterar Krishna en symbol som används av människor för att beteckna universum som en evig evolutionsström, framskridande från en oföränderlig Källa. Om än denna Källa är oföränderlig i sig själv, så framkallar den förändring i allt ökande differentieringar genom manifestationens stora period. När gränsen för differentiering uppnåtts drar samma impuls gradvis all differentiering mot homogenitet. Denna evolutionsprocess symboliseras grafiskt i Den Hemliga Läran som den Stora Andningen, med dess periodiska utandning och inandning. Varken ”utandningen”, ”inandningen” eller de båda tillsammans beskriver eller utgör Den Stora Andningen, för dessa är verksamheter av Det som har förmågan att agera. Som Krishna framställer det i detta kapitel ”det är ur den Ursprungliga Anden

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 203 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 56

som det aldrig slutande flödet av villkorlig existens uppstår.”

”Vars löv är Vedaskrifterna” hänför sig uttryckligen till tidens heliga skrifter, på samma gång skall det förstås som tillämpbart för alla tiders heliga skrifter, för de är bara människors formuleringar av de eviga sanningarnas delar, formuleringar som i konkret form lägger fram sådana andliga, filosofiska och etiska idéer som finns bland människor i den tiden då de formulerades. Dessa formuleringar symboliseras här riktigt genom ”löv”, för de skjuter fram från grenarna (de tre kvaliteterna), har sin manifestationsperiod och blir ersatta av andra ”löv”.

”Dess form förstås inte så av människor, den har ingen början, inte heller kan dess nuvarande konstitution förstås, inte heller har den något slut.” Denna mening kan begripas bättre om den läses i samband med kapitlets andra stycke: ”Det är till och med en del av mig själv som, då den antagit liv i denna värld av betingad existens, drar samman de fem känslorna och sinnet för att det skall uppnå en kropp och kan lämna den igen.” Detta att sammandra och sprida ut är den kraft som hör till den Högsta Anden, det är Självet, den

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 204 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 57

Verkliga människan, ”en del av mig själv” i varje mänsklig form, såväl som i alla former. Det förstås inte sålunda av människor som är bundna av Ahankara, trettonde kapitlets självidentifierande tendens, men det kan förverkligas av dem som är fria från självets stolthet och vars urskiljning blivit fullkomlig, som har haft framgång över förseelsen med bundenhet till aktiviteter, som ständigt iakttar hängivenhet i meditation gentemot den Högsta Anden, som har avstått från begär och är fria från att påverkas av de motsatser som är kända som välbehag och smärta. Kunskap om den Högsta Anden uppkommer genom inlevelse med Den. Förverkligandet kommer genom att uppehålla sig vid saken som ska förverkligas. ”Förmågan att förnimma” är själva essensen i vår varelse, våra förnimmelser är inte den förmågan, de är utövandet av dem. Våra förnimmelser är grunden för våra handlingar. Det är för att vi identifierar oss med våra förnimmelser som vi blir lurade och bundna av aktiviteterna som flödar ur dem.

”Det finns två sorters varelser i världen, den ena delbar, den andra odelbar. Det delbara är alla ting och varelser” — det vill säga alla former och objekt av varje slag, eftersom varje form och objekt är sammansatt av mindre former eller uttryck av liv eller medvetande.

Våra kroppar är till exempel sammansatta av substanser från mineral-, växt- och djurliv och substans, dessa är lånade av de tre rikena nedanför oss och återlämnas till dem, därav termen ”delbar”. ”Det odelbara kallas Kutastha, eller han som står högt opåverkad.” I varje sammansatt form – och alla former är det – finns ett sammanfattande medvetande som evolverat och upprätthåller den formen. Denna sammanfattande förmåga är opåverkad av några förändringar i formen. I Människan skulle Kutastha tyckas tyda på det Gudomliga Jaget, vars gudomlighet och andliga natur förblir sådan genom alla former och förändringar.

Men det finns en annan ande som betecknas som den Högsta Anden – Paramatma – som genomtränger och upprätthåller de tre världarna. ”Då jag är ovan det delbara och högre än det odelbara är jag därför, både i världen och i Vedaskrifterna, känd som den Högsta Anden. Den som inte är bedragen känner mig på det sättet som den Högsta Anden, känner till alla ting och tillber mig under varje form och förhållande.”

Hängivenhet genom Kunskap om den Högsta Anden börjar med att erkänna att det finns bara en Ande, källan till alla ting som existerar och deras upprätthållare. Som Upanishaderna säger ”Självet skiner i alla, men det strålar

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 206 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 59

inte fram i alla.” Självet är i alla ting och alla ting är i Självet. Vad som än kan ”skina” genom någon form, eller under något förhållande, så är detta ”skinande” från och av Självet. Om detta erkänns och medges måste vi börja betrakta alla ting och varelser i det ljuset och agera mot dem på den grundvalen. På det sättet handlar vi för och som Självet. Och så som vi bevarar och följer detta praktiserande, blir alla konflikter med idéer, vanor och begär övervunna, litet i sänder, tills vi till slut har den högsta förmågan till godhet vilket kommer med osjälviskhet.

ROBERT CROSBIE

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-24

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 202 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 55

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 202 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 55