yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL XI
”Vision av den Gudomliga Formen såsom innefattande Alla Former”
av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 170 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 23

Detta kapitel, som är betitlat ”Vision av den Gudomliga Formen såsom innefattande Alla Former” skall, såsom alla de andra, praktiskt användas för individen, för då många slag av varelser, med deras grader av medvetande och förmågor, ständigt hänförs till, så ges en klar indikation på, att varje Gudomligt Jag är primärt Självet och har i sin varelse varje element som existerar i Universum.

Arjuna börjar i detta kapitel med att säga ”Min illusion har skingrats av orden som du talade för min själs frid beträffande Adhyatma — Anden.” Han hade förstått att det Enda Självet besjälar alla former av varje slag, att den upprätthållande kraften, såväl som den förnimmande förmågan, är inom var och varenda form. Men han önskade se och förstå Självets form eller kärl, med andra ord medlen, varigenom det Enda Självet blev koncentrerat – så att säga – i de oräkneliga existensformerna.

I sitt svar ger Krishna i en mening svarets nyckel på det: ”Här i min kropp, skåda nu, O Gudakesha, hela universum, besjälat

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 171 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 24

och obesjälat, samlat här i ett och alla andra ting du haft önskan att se. Med då du inte med dina naturliga ögon förmår se mig skall jag ge dig det gudomliga ögat.” Här är det klart att kroppen som Krishna talade om var en andlig kropp, då det gudomliga ögat fordrades för att se den, och att Arjuna inte kunde uppfatta denna högsta form, om inte han själv besatt liknande ögon. Kropp inbegriper form och substans och i denna relation måste det betyda den högsta fattbara ursprungliga materian eller substansen, vilket för oss kan innefattas av ”lysförmåga och energi”, källan för allt ljus och all kraft.

Orden ”den Gudomliga formen som inbegriper alla former” innebär att det inte finns några former utom dem som den Gudomliga formen innehåller. Av detta kan det förstås, att varje forms grundval är samma ursprungliga substans som omtalas i detta kapitel såsom ”den gudomliga formen” och att varje varelse, som besitter en gudomlig form inom sig, potentiellt har varje kraft, förmåga och element. I denna forntida lära skall den sanna grunden för evolutionen, vecklandet ut sig, inifrån och ut, kunna upptäckas.

De beskrivande delarna i detta kapitel kan bättre förstås om den studerande lägger på minnet att Gitan, såsom vi har den på vårt

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 172 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 25

språk, är en översättning från sanskrit, som är ett vetenskapligt språk, vars varje bokstav har ett numeriskt värde, med motsvarande ljud och betydelse, medan våra språk hör till stridande och byteshandlande folk, fåtaliga i termer och begrepp för någonting bortom det fysiska. Man skall då inte göra misstaget att tänka att sådana beskrivningar beror på barnsliga och okunniga bildframställningar, utan i verkligheten på kunskap om krafter, förmågor, varelser och tillstånd av medvetande.

Sanjaya (dialogens upptecknare) säger ”Han (Krishna) den mystiska kraftens mäktige Herre, visade Prithas son (Arjuna) sin högsta form, med många munnar och ögon och många underbara framträdanden, med många gudomliga prydnader, många himmelska vapen uppresta, prydda med himmelska girlander och skrudar, smorda med himmelska smörjelser och parfymer, fulla av varje vidunderlig sak, den evige Guden vars ansikte är vänt åt alla håll.”

”Den evige Guden” är Förnimmaren inom den gudomliga formen, ”ansiktet . . . vänt åt alla håll” är den ”gudomliga form”, som liksom en sfärisk spegel reflekterar alla ting. Alla differentieringar i substansen förekommer inom den gudomliga formen och varje differentiering
___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 173 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 26

nödvändiggör sitt eget särskilda sätt att uttrycka sig och framträda på och korresponderar med ”munnar”, ”ögon”och ”underbara former”

Sedan gamla dagar har det sagts att ”Gudomligheten verkar genom geometri.” Alla former evolverar inifrån och utåt. Från ”punkten” vars centrum finns överallt och omkrets ingenstans, börjar en likadan utstrålning åt alla håll och etablerar en omkrets, en sfär inom vilken ”punktens” aktivitet alldeles särskilt är begränsad. ”Punkten” sprider ut sig horisontellt, blir en diameter som delar sfären i halvklot, ett positivt och ett negativt, och formar en bas för aktion och reaktion. Med en vidare vertikal utvidgning av punkten till omkretsen får sfären fyra delar som på en plan yta representeras av ett kors inom cirkeln. Kom ihåg att dessa ”punkters”, eller centers, utvidgningar är kraftlinjer som framträder från centrum med tendens att återvända till det, då kan vi föreställa oss början på sfärens revolution, varigenom de vertikala och horisontella linjernas ändar sträcker ut sig mot varandra, bildar först det ögle korset [ankh-tecknet öv anm] och slutligen kvadraten inom cirkeln, i verkligheten en kub eller sexsidig figur inom sfären. Om kuben ses från någondera sidan uppvisar den fyra vinklar.

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 174 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 27

Om vi kan tänka oss dem som lysande punkter, på samma avstånd från det glänsande centret, skulle detta ses som en stjärna med fyra punkter — det animala rikets symbol och tecken. Om vi kan föreställa oss Arjuna såsom inom den ”gudomliga formen” seende alla levande kraftlinjer och formerna som dessa framställer, de fyra, de fem, den sexuddiga stjärnan och de mångsidiga figurerna, alla i rörelse och av underbar briljans av ljus och många färger som visar alla slags varelsers aktiviteter i universum, då kan vi lyckas uppnå någon uppfattning om detta kapitels beskrivande delar.

”Jag är mogen Tid, fullbordad och hitkommen för alla dessa varelsers förintelse.” ”Mogen och fullbordad tid” betyder kretslopps fullkomnande. Allt som börjar i tid slutar i tid. Varje aktion har sitt eget kretslopp eller period för återkomst, eller reaktion. Det är aktion och aktioner som frambringar kretslopp och dessa sträcker sig från de med ögonblicklig varaktighet till de med ”storslagen tid”, då de framställs av separata enheter, klasser av varelser eller alla slags varelsers kollektiva aktiviteter, inbegripna i någon särskild ström av evolution. Det är obeständigheterna i alla former, eller deras kombinationer, som det allmänt refereras till här. För framåtskridande är det nödvändigt med förändring, för utan förändring

skulle allt stå stilla. Därför elementens ständiga sönderdelningar, upplösningar och återkommande samordningar i ständiga förändringar i relationer och former, alla framkallade av Förnimmarens behov – den Verkliga Människan inombords – som är den enda överlevaren genom alla förändringar.

”Du är den Ende odelbara Varelse, och icke-varelse, det som är suveränt.” Detta meddelande kan bara förstås av var och en som tillämpar det på sig själv. Vi vet att vi inte är våra kroppar, då de ständigt förändras, medan vi har samma identitet genom alla förändringar. Vi är inte våra ”sinnen”, för vi förändrar dem närhelst vi finner sådant tillfälle Om vi vore våra sinnen skulle vi inte kunna ändra på dem, och vidare är det tydligt, att ”förändring” inte kan se ”förändring”. Bara det som är permanent kan se förändring. Att permanens är den Verkliga, den odödliga människan, eller, som ”Tystnadens Röst” framställer det, ”Människan som var, som är och skall vara, för vilken timmen aldrig skall slå”. Var och en är Självet, Förnimmaren, Icke-Varelse, ändå orsakaren till och stödet för att vara, som Gita anger det i detta kapitel, ”du är Vetaren och det som skall vetas”, ”du är den slutliga suveräna kärlet av detta universum” — samlaren av alla erfarenheter när detta universum upplöses. Vid det Stora Kretsloppets slut,

som innehåller alla mindre kretslopp, återvänder alla varelser till det ursprungliga tillståndet, därtill med vunna erfarenheter. Nästa stora evolutionsflöde fortsätter på den grund som uppstår av alla berörda varelsers förvärvade kunskaper.

”Då du var okunnig om ditt majestät tog jag dig för att vara en vän och kallade dig ’O Krishna, O Yadus son, O vän’ och förblindades av min hängivenhet och förmodan. Jag har ibland behandlat dig utan respekt i sport, förströelser, vila, i din stol och vid dina måltider, i privatlivet och i det allmänna. Allt detta bönfaller jag dig, O ofattbara varelse, att förlåta.”

Krishna skall uppfattas som inte bara att representera Självet i alla varelser, utom som en Gudomlig Varelse, förkroppsligad i mänsklig form. Arjuna hade bett att få se den ”gudomliga formen”, och då han sett den, blev fylld av vördnad för dess storslagenhet och ära och förstod att han hade uppfört sig mot Krishna som en mänsklig varelse, som hans själv, om än av väldigt större lärdom. Han bönföll därför om förlåtelse för sin förmodan och bad Krishna att återta den form som han var van vid.

Här i denna forntida skrift avbildas det fatala felet som gjorts gång på gång av mänskligheten i misstaget att erkänna en gudomlig lärare,

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 177 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 30

när han framträder bland dem under mänsklig täckmantel. Buddha, Jesus och många andra, före och efter dem, behandlades av sina samtida som vanliga människor, som drevs av liknande motiv som resten av mänskligheten. De bestreds av de etablerade intressena, religiösa och andra, för lärorna de undervisade i var destruktiva med hårda och fasta slutledningar, som deras intressen grundade sig på. Deras tal och handlingar, om än avsedda att instruera, upplysa och gagna, tyddes som brott mot lagar och vanor och beskrevs titt och tätt som kriminella till sin natur. Även bland sina närmaste lärjungar uppkom misstankar, tvivel, avundsjuka, rädsla, förtrytelser och självintressen, medan inget av detta skulle kunna finnas om lärarens verkliga natur hade varit förstådd. Dessa omständigheter förhindrade det sanna förhållandet mellan lärare och lärjunge och som är så nödvändigt för den senare om han skulle fullt kunna gagnas av den relationen. Det är sant att alla lärjungarna lärde sig något trots sina brister, men det är också sant att bristen på intuitiv förnimmelse av deras lärares gudomliga natur var den viktigaste faktorn i dessa lärjungars misslyckanden att sant förmedla lärorna som de mottagit, för den bristen stängde

dörren i dem själva och som den gudomliga upplysningen kunde komma genom. Även Arjuna, lojal och hängiven lärjunge som han var, hade misslyckats att uppfatta sin lärares makalöst förunderliga natur. Det var inte förrän den läraren genom sin ynnest och kraft hade förorsakat ”det gudomliga ögat” i Arjuna att öppna sig, som förmågan att se på detta substansplan uppkom. Det är naturligt att anta, att Arjuna genom sin orubbade tilltro och ständiga hängivenhet uppnått ett utvecklingsstadium, där sådan hjälp var förtjänad.

Det kan vara bra för dem som studerar Teosofi att beakta huruvida inte också de själva kan ha gjort ett liknande misstag i förhållande till Dem som fört Teosofins budskap till västerlandet och därmed hållit den enda dörren stängd, genom vilken direkt hjälp kunde komma.

I kapitlets sista del säger Krishna: ”Jag är inte till att ses, ens som jag har visat mig för er, inte genom Vedastudier, inte heller genom förödmjukelser, givna allmosor eller offer. Jag är till att i sanning nalkas, ses och kännas med hängivenhetens medel som har enbart mig som sitt föremål.”

Det följande, skrivet av en av Lärarna, kan tjäna som förklaring av föregående stycke. ”Ishwara, människans ande,

är oberörd av några besvärligheter, arbeten, arbetsfrukter eller begär och när en fast position är antagen, i sikte att uppnå förening med anden genom koncentration, kommer Han (den anden) till det lägre självets bistånd och höjer det gradvis till högre plan.” Den ”fasta positionen” och koncentrationen är ett och detsamma. Det betyder en livslång hängivenhet, ett handlande för och som Självet i alla ting.

”Han vars aktiviteter är enbart för mig, som värderar och ger mig det suveräna målet, som är blott min tjänare, utan att vara bunden vid handlingarnas resultat och fri från fientlighet mot någon varelse, kommer till mig, O Pandus son.”

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-16

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 170 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 23

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 171 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 24

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 172 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 25

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 170 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 23

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 171 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 24

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 172 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 25