yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL VIII
Hängivenhet till den allestädes närvarande Anden som kallas Om

av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 145 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 1

Bhagavad-Gita har en understödjande titel, ”Hängivenhetens Bok”. Vart och ett av dess kapitel – med undantag för det första – behandlar hängivenhet på något särskilt sätt. De följande kapitlen kan då anses leda upp till den högsta formen av hängivenhet genom de olika former som mänskligheten antagit.

Det åttonde kapitlet har rubriken ”Hängivenhet till den allestädes närvarande Anden, som kallas Om”. Den titeln är nyckeln till vad som följer i kapitlet, såväl som en summering av vad det innehåller.

För det västerländska förnuftet kan det vara svårt att begripa idén om hängivenhet till det som är överallt, då den vedertagna betydelsen av det begreppet förutsätter ett föremål som man kan hänge sig åt. Men här visas hängivenhet vara en kvalitet som är inneboende i den människa som förnimmer, och inte i något sett föremål, och därför kan det tillämpas både universellt och i det särskilda.

De djupast tänkande människorna, forntida och nutida, förklarar, att Det som drar slutsatser är högre än förståndet, och likaledes att Det som förnimmer

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 146 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 2

former, och förvärvar kunskap, är bortom all form och inte begränsat vare sig till eller av något slag av kunskap. Dessa visa människor förkunnar och visar att alla begränsningar är självskapade och obeständiga. Därför talar de om det manifesterade universum som den ”Stora Illusionen”, som skapats av en allmän och tillfällig känsla av separation, för de involverade varelsernas del. Deras ansträngningar har i alla tider riktats mot att bistå mänsklighetens avancerande intellekt, till ett mera sant förverkligande av alla varelsers essentiella natur, och bara därifrån kan fullkomlig kunskap uppkomma, och härav kommer den högsta lyckan.

”Den allestädes närvarande Anden, som kallas Om”, hänför sig till Den Enda Anden, som besjälar alla världar och varelser. Ett annat uttryck för samma idé är ”alla varelsers Själv”, och i detta kapitel börjar Krishna sitt svar till Arjuna genom att säga ”Den Högste Brahman är det outtömliga”. Dessa termer, och många andra som används, är bara olika sätt att framföra samma idé. En hjälp att förstå kan här vara, att inse, att ”kraften eller förmågan att uppfatta och förnimma är gemensam för alla varelser” och att det inbegriper allt som de abstrakta termerna Ande, Liv och Medvetande innebär. Bhagavad-Gita kan faktiskt inte

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 147 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 3

förstås, om den inte studeras på den grunden, att ”Det som lever och tänker i människan är den Eviga Pilgrimen” och att ”den människa är minsann vis, som ser och vet, att alla andliga varelser är av samma slag och är olika bara i gradskillnader.

Som redan sagts står Krishna för det Högre Självet hos alla varelser. Därför skall alla framställningar i hans namn uppfattas som riktade till alla människor och inte bara som från en personlighet till en annan. Det skall då uppfattas, att när Han talar om ”min varelse manifesterar sig som det Individuella Självet”, ”Purusha, den Andliga Personen” eller ”jag själv i denna kropp”, hänför han detta till varje mänsklig varelses beståndsdelar.

”Karma är den emanation som orsakar varelsers existens och fortplantningar.” Kanske den satsen kan förtydligas om de studerande beaktar den forntida aforismen, att ”Det finns ingen Karma, såvida det inte finns någon varelse som gör den eller märker dess verkningar”. Karma betyder handling och då varje väsen eller varelse agerar enligt sin egen grad av iakttagelseförmåga, och känner reaktionen eller verkningarna i samma relation, är Karma som helhet – så långt det gäller någon värld eller något världssystem – ömsesidiga påverkningar och växelverkningar, av alla varelser

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 148 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 4

av varje slag, och då varje väsen eller varelse agerar enligt sin egen grad av förnimmelse, och känner reaktionen eller verkningen med samma relation, som utgör eller är förbunden med någon sådan värld eller system. Karma är därför inneboende i alla varelser och inte, som sådant, självexisterande, eller pålagd av någon tänkt världsskapare.

Krishna visar att odödlighet måste förverkligas under kroppsligt liv, om det högsta tillståndet skall kunna uppnås. Uppnås detta tillstånd upphör reinkarnationer såsom nödvändiga. Men de människor, vars trosuppfattningar är starkt bundna till någon särskild form av tillvaro efter döden, upplever vad de efterlängtade och återföds på jorden i tidens fullbordan.

Meditationen, som angavs som nödvändig för högsta uppnående, kallas ibland ”en livstids meditation”. Det betyder att människans odödlighet måste först antagas, och sedan strikt hållas till, som grund för varje tanke och handling, för det är bara på det sättet som förkroppsligade varelser kan uppnå insikter i odödligheten. Då det är från Anden i Människan som alla lagar och krafter fortskrider skapar varje människa sina egna begränsningar på varje plan av tillvaro. Hon kan transcendera dessa begränsningar bara genom att återgå till sin odödlighet och upprätthålla den, såsom

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 149 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 5

iakttagaren och den som erfar alla de passerande förändringarna, fastän hon själv är oförändrad och oföränderlig.

Från början till slut i dialogen talar Krishna om de olika vägarna med hängivenhet som människan tar. De flesta av dem tas i syfte att lyckas uppnå någon begärd belöning, såsom frihet från återfödelse, behag av individuella ideal av lycka, efter befrielse från kroppen — individuell frälsning. Han visar att alla dessa belöningar kan uppnås genom beständiga ansträngningar, men att alla är tillfälliga i varaktighet, de nödvändiggör att återvända till jorden i någon senare period, hur avlägsen som helst. ”Brahmacharya som arbetar för frälsning arbetar bara för sig själv.” Han ”går till det högsta målet” men i det tillståndet är han bortom förmågan att hjälpa sina medmänniskor. Även om han kan förbli i det lycksaliga tillståndet i en oerhört lång tidsperiod, så kommer de plikter till sina medmänniskor, och som han lade åt sidan för att erhålla frälsning för sig själv, oundvikligen att försätta honom på plats, där de plikterna måste iakttas och uppfyllas. En sådan människas omständighet är helt annorlunda än ”de stora själar som uppnått högsta fulländning” i kunskap och universell plikt.

Alla världar upp till Brahmas är underkastade att återfödas igen och igen. I den

__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 150 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 5

sektion som börjar med dessa ord påpekar Krishna Periodicitetens Lag som gäller i alla Naturens avdelningar. Detta förklaras närmare i Den Hemliga Läran av H. P. Blavatsky, volym 1, i den del som hänvisar till De Tre Grundläggande Principerna. Kort sagt är vår nuvarande jordiska existens resultat av de tidigare. Den nuvarande jorden är resultat av tidigare jordar, nuvarande solsystem är resultat av tidigare. Alla dessa återger framsteg av något slag, för framstegens innersta väsen är förändring. Alla varelser har utvecklats till sina nuvarande ställningar, antingen de är höga eller låga, och alla utvecklas fortfarande. Ett oändligt universum påvisar oändliga möjligheter. ”Men”, säger Krishna, ”det finns det som vid alla andra tings upplösning inte själv förstörs. Det är odelbart, oförstörbart, och av en annan natur än det synliga och märkbara.” Detta är den Gudomliga Gnistan av Ande, Liv och Medvetande, i varje form och varelse. Ifråga om människan kallas det ”Förnimmaren”, Det som ser, lär och vet, oberoende av alla objekt, förhållanden och villkor, som det går igenom. ”Detta Högsta, O Prithas son, som alla varelser ingår i, och som allt detta genomsyras av, kan uppnås genom en hängivenhet, som är spänt uppmärksam på bara honom.” Att ”agera för och som

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 151 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 6

Självet” i varje tillstånd, under alla villkor och varje omständighet, är den högsta vägen och leder till det högsta målet. Det är pliktens väg i sin högsta aspekt.

”Jag vill nu tillkännage för er, O främste av Bharatas, vid vilken tid Yogier som dör lyckas få frihet från återfödelse, eller vara underkastade det.” Yogier är de som eftersträvar förening med det Högre Självet. Alla lyckas inte i något enda liv, så några är underkastade att återfödas. Krishna antyder villkor för planeter och säsonger i de särskilda fallen av bortgångar. Det borde framgå av de specifika förklaringarna, som citerades ovan, att de angivanden som nämndes inte gäller för dem vars tankar grundas på materiell existens och att andra uppgifter gäller i sådana fall. Det kan vara av intresse att beakta detta i relation till de forntida vises förklaring, att alla Själar inte lämnar kroppen på samma sätt. De anser att det finns sju stora plexus som styr över mindre sådana. De representerar kanaler för inflytanden som mottas eller ges. Var och en av dessa kanaler har sin egen direkta relation till en av systemets sju indelningar och visar således att människan har möjlighet att vara medvetet relaterad till alla indelningarna. Av detta borde följa att den dominerande

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 152 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 5

idén, för vilket som helst liv, nödvändiggör bortgång genom någon särskild kanal, som leder till sitt egen passande rike av frihet eller bundenhet. Människan binder eller frigör alltså sig själv på grund av sin andliga kraft — och hennes samband med varje avdelning och indelning av den stora Naturen. Krishna avslutar kapitlet genom att säga ”Meditationens människa som vet allt detta når bortom alla belöningar som utlovas i Vedaböckerna, eller det som följer av offer eller stram livsföring, eller gåvor av välgörenhet, och går till den suveräna, den högsta platsen”. Denna högsta boning kallas ibland ”Allvetande”, kunskapens fulländning, den besittning som skänker handlingskraft över något eller alla av den manifesterade Naturens områden. För att nå denna ”högsta boning” måste de högsta motiv råda i all tanke och handling, kanske genom många liv. Idén i detta högsta motiv kan bäst förmedlas genom att betrakta följande forntida löfte:

                              ”ALDRIG SKALL JAG VARE SIG SÖKA ELLER MOTTA
                               INDIVIDUELL FRÄLSNING. ALDRIG SKALL JAG GÅ IN
                               I SLUTLIG FRID ENSAM, UTAN FÖR ALLTID OCH ÖVERALLT
                               SKALL JAG LEVA OCH EFTERSTRÄVA VARJE VARELSES
                               befrielse över hela VÄRLDEN.

                            ____________________________________________________

       Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-03-18