yantra1.gif (2187 bytes)

Bhagavad Gita kommentarer Online

på KAPITEL X
”Hängivenhet med Stöd av Universella Gudomliga Fullkomligheter”.
av

ROBERT CROSBIE

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 170 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 17

Den givna titeln är ”Hängivenhet med Stöd av Universella Gudomliga Fullkomligheter”. Orden ”Universell Gudomlig Fullkomlighet” har en betydelse som inte alltid uppfattas. Människor talar om fullkomlighet från en ståndpunkt av ofullkomlighet, bristfällighet, och alltid i relation till former, förhållanden och framträdande utseenden, som alltid förändras. För människor i allmänhet går därför fullkomligheters norm alltid tillbaka och är gäckande, svårfångad, såväl som bedräglig som idé. Återigen, såväl som med vår moderna vetenskap, behandlar vi ämnet från det enskilda till det universella, istället för från universellt till enskilda, utan att någonsin uppfatta, att ingenting mindre än orsaken själv kan någonsin känna sig själv.

Krishnas predikningar upprepar bara det som tidigare var känt, av alla tiders fullkomliga människor, och som alla gudomliga inkarnationer sedan dess har förklarat — att människan är identisk med det omanifesterade Absoluta, såväl som med Gudomligheten, såsom vi ser Den manifesterad i Naturen. Våra doktriner och utbildningar får oss till att tänka att vi, i och för sig, är ofullkomliga. Om vi verkligen är det kan vi aldrig ha någon möjlighet att bli

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 165 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 18

fullkomliga. Men om vi till vår natur är perfekta kan vi se, förstå och korrigera ofullständig kunskap, och använda alla krafter, för det är krafter som det rör sig om för oss, inte former. Det är idéer, inte personer. Vi skall börja med att förstå att det finns blott en förmåga eller kraft — det Andliga. Och att alla de varierande verkningarna av denna enda förmåga eller kraft som vi ser, och erfar, kommer av riktningen, som ges av medvetna enheter, av många slag, i sina olika grader. För att förstå de ”gudomliga fullkomligheterna” måste de tillämpas universellt, från det Enda Självets ståndpunkt, vars och ens Själv, Allas Själv.

Medan Gitan läggs fram i form av en dialog mellan Krishna och Arjuna, såsom mellan en gudomlig lärare och lärjunge, och kan förstås på det sättet, så kan den också tillämpas på ett annat sätt. Krishna är det Högre Självet i var och en och Arjuna, förnuftet, de yttre intryckens spegel. Dialogen kan då med fördel uppfattas som ett medel för att uppnå förverkligande av SJälvet, och Dets justering och kontroll av de lägre elementen och krafterna. De forntida lärornas grundton är att alla tings skapande och upprätthållande krafter inte skall sökas externt. De kan upptäckas bara i var och varenda

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 166 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 19

varelses naturliga rot. Som det läggs fram i Upanishaderna, ”Självets Väsende trängde igenom öppningen utåt, följaktligen ser man utåt, inte inom sig själv.” Den vise som söker det Eviga ser inåt, för ”det som lever och tänker i människan är den Evige Pilgrimen” (DHL) Det är då nödvändigt för den studerande att dröja vid idén att han agerar för och som Allas Själv, att förmågan att se allt, och att veta allt, är potentiellt närvarande med honom, det är faktiskt hans verkliga Själv. Han kommer åtminstone då förstå, när Krishna säger ”Varken Gudarnas församling eller Adept-Konungarna känner mitt ursprung, för jag är ursprunget till alla Gudaroch Adepter”, ”Jag är allas Ursprung, alla ting framträder från mig”, att han talar om Allas och varje varelses Själ, och att ursprunget för det som är Evigt och oföränderligt inte är till att upptäckas, för det är både Varande och Icke-Varande. Som Patanjali säger det, ”Själen är Förnimmaren, är själva visionen, ren och enkel, och den ser direkt på idéer.” Detta betyder att varje mänsklig varelse har förmågan att se, känna och veta om alla ting, hur begränsad den förmågan än må vara i någon given tid, att begränsningen ligger i det mer eller mindre smala idéernas område, som människan håller fast vid, och som utgör grunden för

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 167 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 20

hennes handlingar. Detta självbegränsade område för uppfattningsförmågan förhindrar inte bara fullt utövande av människans Självs förmågor, utan sätter hinder för rätt förståelse av hennes observationer och erfarenheter. Även dagens människa kan alltså säga ”Jag är alla tings ursprung, alla saker framträder från mig”, för så långt det gäller henne bildar hennes antagna idéer och förvärvade natur grund för alla orsaker som hon sätter i rörelse och utgör också fältet för observation och upplevelser av verkningar. Genom själva den kraft som bor i Självet skapar Människan gott och ont, villfarelsen av avskildhet och alla bristfälligheter. Gudomliga fullkomligheter är universella. De kan bara uppnås genom att handla för och som Självet i alla ting. Detta tillstånd kan uppnås genom gradvist avlägsnande av alla aktiviteter som medför avskildhet.

Arjuna börjar med att uppge för sig själv (Krishna) de kännetecken som för honom betecknar den högsta platsen och förmågan. ”Du är Parabrahm” (bortom Brahmâ) ”du är den Eviga Närvaron, det Gudomliga Väsendet, genomsyrande allt, utan begynnelse.” ”Endast du känner dig själv genom ditt Själv” ”Endast du kan helt förkunna och betyga dina gudomliga krafter.” ”Hur skall jag, ständigt tänkande

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 168 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 21

på dig, kunna känna dig?” ”På vilka särskilda sätt skall jag meditera på dig?”

Svaret börjar med: ”Jag skall göra dig bekant med huvudmannen i min gudomliga manifestation, för min naturs utsträckning är oändlig. Jag är Jaget som är beläget i alla varelsers hjärtan. Jag är alla existerande tings begynnelser, mellanligganden och slut.” Sedan fortsätter han med att redogöra för, att bland gudarna är Självet det högsta, att bland planeternas kroppar uttrycker Solen Det, bland luftens andar är deras ledare ett uttryck av Det, bland de heliga skrifterna är Det essensen av dem — den allt fängslande och övertygande sången eller ljudet, och så vidare genom en lång lista av former, krafter och kvaliteter, förstådda av Arjuna. Han slutar med att säga ”Jag är, O Arjuna, alla existerande tings frö och det finns ingenting, vare sig levande eller livlöst, som är utan mig.” ”Mina gudomliga manifestationer är förutan slut, de många som jag har nämnt är förresten som exempel. Vilken skapelse som än är permanent, har gott öde eller är mäktig, vet också att det är till att vara sprunget ur en del av min energi. Men vad, O Arjuna, har du att göra med så mycket kunskap som detta? Jag etablerade hela detta universum med en del av mig själv och förblir avskild.

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 169 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 22

Arjuna hade frågat Krishna i vilken särskild form som Självet skulle dyrkas. Krishnas svar var ”i alla former”, att det inte finns någonting i universum, levande eller livlöst, som är utan Självet. Sökaren av Sanning och kunskap måste se det Enda Självet i alla ting och alla ting i Självet, och sedan agera för och som Allas Själv. Alla heliga skrifter vänder sig till individen, och individen ensam, med att förbättrande reformation kan börja och måste fulländas. Studiet och tillämpningen av Gitan tenderar att bryta ner alla idéer som bygger på avskildhet och inskärper i den studerande att vägen till sann kunskap om de gudomliga fullkomligheterna ligger i universell tjänst, utan åtskillnader i kast, tro, kön, hudfärg eller folkslag. ”Själv-kännedom är kärleksfulla gärningars barn.”

____________________________________________________

Här nedan finner du kommentarer på de första sju kapitlen av Bhagavad Gita gjorda av William Q Judge

| till ULTs hemsida |

_____________________________________________________________________

Copyright © 1998-2017 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2017-01-16

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 170 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 17

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 165 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 18

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 166 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 19

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ NOTES ON THE BHAGAVAD GITA page 167 KOMMENTARER PÅ BHAGAVAD GITA sidan 20