Teosofisk Ordbok - S - av Helena Blavatsky

Sa eller Hea (kald). Syntesen av de sju gudarna inom babylonisk mytologi. [TG:282]

Saga (skand). Gudinnan ”som sjunger om gudarnas och hjältarnas dåd”, och inför vilken Odins svarta korpar avslöjar den förflutna och framtida historien i nordbornas Edda. [TG:283]

Sahampati (sk). Maha eller Parabrahm. [TG:284]

Saint Martin, Louis Claude de. Född i Frankrike, (Amboise) 1743. En stor mystiker och författare som genomförde sina filosofiska och teosofiska studier i Paris under revolutionen. Han var en hängiven lärjunge till Jacob Boehme och studerade under Martinez Paschalis, och slutligen så grundade han en mystisk och till hälften frimurarloge, ”the Rectified Rite of St. Martin” med sju initiationsgrader. Han var en sann teosof. För tillfället så har några ambitiösa charlataner från Paris förlöjligat honom och utger sig att vara initierade Martinister, och vanärar på så sätt namnet på denna bortgångne Adept.

Saka Dwipa (sk). En av de sju öarna eller kontinenterna omnämnda i Purana-böckerna (urgamla verk). [TG:284]

Sakwala. Det är en bana eller ”ord” uttalat av Gautama Buddha under hans muntliga undervisning. Sakwala är ett världsligt, eller snarare ett solsystem varav det finns ett oändligt antal i universum, och betecknar den rymd kring vilket ljuset från varje sol sträcker sig. Varje Sakwala innehåller jordklot, helveten och himlar (som betecknar goda och dåliga sfärer, vårt jordklot betraktas inom ockultismen såsom ett helvete); de uppnår sin höjdpunkt, faller sedan in i en nedbrytningsprocess och förstörs till slut vid regelbundna återkommande intervaller på grund av en oföränderlig lag. På jordklotet lärde Mästaren att det redan funnits fyra stora ”kontinenter” (Gudarnas Land, Lemurien, Atlantis och den nuvarande ”kontinenten” uppdelad i fem delar i Den Hemliga Läran) och att ytterligare tre till kommer att framträda. De förra ”hade inte kontakt med varandra”, en mening som visar att Buddha inte talade om de faktiska kontinenterna som var kända på hans tid (ty Patala eller Amerika var för de forntida hinduerna fullkomligt känd), utan om jordens fyra geologiska bildningar, med sina fyra särskilda rot-raser som redan hade försvunnit.[TG:285]

Sakyamuni Buddha (sk). Ett namn på grundaren av buddhismen, den store Vise, Herren Gautama. [TG:285]

Salomos Sigill. Den symboliska dubbla triangel som antagits av T.S. och av många teosofer. Orsaken till att det kallas ”Salomos sigill” är okänt, såvida det inte har kommit till Europa från Iran, där många historier berättas om den mytiska gestalten och det magiska sigill han använde för att fånga in djinnerna och spärra in dem i gamla flaskor. Men detta sigill, eller denna dubbla triangel, kallas också i Indien för ”Vishnus tecken”, där det återfinns på husen i varenda by, som en talisman mot det onda. Triangeln var helig och användes som en religiös symbol i Fjärran Östern under mycket lång tid innan Pythagoras förkunnade att den var den främsta bland alla geometriska figurer och den mest hemlighetsfulla. Den återfinns på pyramider och obelisker och är full av ockulta betydelser, precis som alla trianglar faktiskt är. Pentagrammet är således den tredubbla triangeln – den sexuddiga kallas för hexalfan. (se ”Pentakeln” och ”Pentagrammet”) En triangels riktning anger dess betydelse. Om den pekar uppåt står den för det manliga elementet och för gudomlig eld; om nedåt står den för det kvinnliga och för materiens vatten; om den står upprätt, men har ett streck över sin översta del, står den för luft och astralt ljus; om den pekar neråt, och är korsat med ett streck, anger den jorden eller grov materie etc etc. När en grekisk-ortodox präst håller sina två fingrar mot tummen i välsignelseakten, gör han helt enkelt det magiska tecknet med triangelns eller ”treenighetens” kraft. [TG:303]

Sama Veda (sk). Ordagrant ”Den Heliga fridens Skrift, eller Shastra”. En av de fyra Vedaböckerna. [TG:286]

Samadhi (sk) Ett tillstånd av komplett och extatisk trance. Termen kommer från orden sam-âdha, själv-behärskning. Han som har denna kraft är förmögen att utöva en absolut kontroll över alla sina förmågor, fysiska eller mentala; det är det högsta yogatillståndet.

Samanera. En novis; en aspirant till det buddhistiska prästerskapet. [TG:286]

Samanta Bhadra (sk). ”Den Universelle Vismannen”. Namnet på en av fyra Bodhisattvor inom Yogacharya-skolans system, inom Mahayana (den Stora Farkostens) Visdomens system. Det finns fyra jordiska och tre himmelska Bodhisattvor: de första fyra verkar bara inom de ifrågavarande raserna, men i mitten på den femte rotrasen så framträdde den femte Bodhisattvan som enligt en esoterisk legend var Gautama Buddha, men som hade framträtt alldeles för tidigt och måste därför försvinna kroppsligen från världen för en tid. [TG:286]

Samaya (sk). En religiös föreskrift. [TG:287]

S´ambhala (sk). En mycket mystisk plats, vars innebörd beror på dess framtida associationer. Även en stad eller by som omnämns i Puranaböckerna, där det profeteras att detta är platsen där Kalki Avataren kommer att framträda. ”Kalki” är Vishnu, Messias på den Vita Hästen hos brahminerna; Maitreya Buddha hos buddhisterna, Sosiosh hos parserna, och Jesus hos de kristna (se Uppenbarelseboken). Alla dessa ”budbärare” kommer att framträda ”innan” världens undergång”, säger den ene; och innan slutet av Kali Yuga, säger den andra. Det är i S´ambhala som den framtida Messias kommer att födas. Vissa orientalister likställer det moderna Muradabad i Rohilkhand (N.W.P.) med S´ambhala, medan ockultisterna förlägger det till Himalaya. Uttalas Shambhala.

Sambhogakaya (sk). En av de tre glorifierade ”Klädnaderna”, eller kropparna, som uppnås av asketerna på ”Vägen”. Några sekter betraktar den som den andra, medan åter andra som den tredje Buddhakshetras, eller buddhaform. Bokstavligen, ”Kompensationskroppen” (se Tystnadens Röst, ordlistan iii). Det finns sju olika Buddhakshetras, såsom Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya, vilka tillhör Trikaya, den trefaldiga kvalitén.

Samkhara (pal). En av fem Skandhas eller egenskaperna inom buddhismen. [TG:287]

Samma Sambuddha* (pal). Ihågkommandet av alla våra tidigare inkarnationer; ett yogafenomen. [TG:287]

Samma Sambuddha (pal). En titel på Herren Buddha, ”fromhetens och underkastelsens Herre”; det betyder ”fullkomlig illumination”. [TG:287]

Samyattaka Nikaya* (pali). Ett buddhistiskt arbete som till största del utgörs av dialoger mellan Buddha och hans lärjungar.

Samotrake (gr) En ö som var berömd för sina Mysterier, kanske den äldsta som någonsin etablerats i vår nuvarande människoras. De Samotrakiska Mysterierna var ryktbara över hela världen.

Samotrakier* (gr). En beteckning för de fem gudar som dyrkades på ön med samma namn under tiden för mysterierna. Dessa anses identiska med Cabeiri, Dioskuri och Corybantes. Deras namn var mystiskt och betecknade Pluto, Ceres, eller Proserpine, Bacchus och Aesculapius, eller Hermes.

Samskara (sk). Ordagrant från Sam och Kri, att förbättra, förädla, prägla. I hinduisk filosofi används termen för att beteckna de intryck som efterlämnas i tanken på grund av individuella gärningar eller genom yttre förhållanden, och som är i stånd att utvecklas vid varje gynnsamt tillfälle i framtiden – även i en kommande födelse. Samskara betecknar därför anlagsfrön och impulser från tidigare liv som kommer att utvecklas i denna eller i kommande janmas eller reinkarnationer. I Tibet kallas Samskara Doodyed, och är i Kina angiven som eller åtminstone förbunden med handling eller karma. Det är strängt taget en metafysisk term, vilken definieras olika i exoteriska filosofier; t ex i Nepal som illusion, i Tibet som föreställning, och i Ceylon som urskillning. Den sanna betydelsen är den som står här ovan, och är som sådan förbunden med karma och dess verkan. [TG:287]

Samvarta (sk). En mindre Kalpa. En period inom skapelsen efter vilken en delvis förintelse av världen inträffar. [TG:288]

Samvat (sk). Namnet på en indisk kronologisk era som antas ha börjat femtiosju år f. Kr. [TG:288]

Samvriti (sk). Felaktig begreppsförmåga – illusionens ursprung. [TG:288]

Samyaksamadhi (sk). Absolut mental koma. Den sjätte av åtta Margas; fullt uppnående av Samadhi. [TG:288]

Sancha-Dwipa (sk). En av de sju stora öarna, Sapta-Dwipa. [TG:289]

Sandhyamsa (sk). En period som kommer efter en Yuga. [TG:289]

Sankara (sk). Namnet på Shiva. Också en stor vedanta filosof. [TG:289] [För ytterligare information om Sankara läs HPBs artikel Mysteriet Buddha Övers. anm.]

Sankhya (sk). Det filosofiska system som grundades av Kapila Rishi, ett system av analytisk metafysik, och en av de sex Darshanas eller filosofiska skolorna. Den predikar om de numeriska kategorierna och betydelsen av de tjugo-fem tatwas (naturkrafterna i olika grader). Denna ”anatomistiska skola”, som några kallar den, förklarar naturen genom de tjugo-fyra elementens interaktion tillsammans med purusha (anden) vilka blir modifierade genom de tre gunas (kvaliteterna), och undervisar om evigheten hos pradhana (den ursprunglig homogena materian), eller naturens själv-transformation och de mänskliga Jagens evighet.

Sankhya Karika (sk). Ett arbete av Kapila som innehåller hans aforismer. [TG:290]

Sankhya Yoga (sk). Det Yogasystem som förkunnas av ovannämnda skola. [TG:290]

Sanna* (pal). En av fem Skandhas, dvs, de abstrakta idéernas egenskaper. [TG:290]

Saptadwipa (sk). De sju heliga öarna eller ”kontinenterna” i Purana-böckerna. [TG:291]

Saptaloka (sk). De sju högre regionerna, som börjar med jorden och går uppåt. [TG:291]

Sapta Samudra (sk). De ”sju oceanerna”. Dessa har en ockult betydelse på ett högre plan. [TG:290]

Sar eller Saros (kald). En kaldeisk gud från vars namn, gestaltad genom en cirkelformad horisont, grekerna lånade sitt ord Saros, cykel. [TG:291]

Sarisripa (sk). Ormar, krälande insekter, reptiler, ”de oändligt små”. [TG:292]

Sarvatma (sk). Den högsta Själen; den allt genomträngande Anden. [TG:292]

Sat (sk). Den allestädes närvarande Verkligheten i den oändliga världen; det gudomliga essensen som är, men som inte kan sägas existera, eftersom det själv är Absoluthet, själva Var-heten. [Be-ness] [TG:292]

Sati (eg). Den trefaldiga gudinnan, tillsammans med Anouki, hos den egyptiska guden Khnoum. [TG:292]

Sattva eller Satwa (sk). Godhet; detsamma som Sattva, eller renhet, en av trigunorna eller de tre indelningarna av naturen. [TG:293]

Satya Yuga (sk). Den gyllene tidsåldern, eller sanningens och renhetens tidsålder; den första av de fyra Yugorna, också kallad Krita Yuga. [TG:293].

Seans*. En ord som bland teosofer och spiritualister som kommit att beteckna en sittning med ett medium i syfte att uppnå olika fenomen, materialiseringar av ”andar” och andra materialisationer.

Sekten (eg). Devachan; platsen för post mortem belöning, ett tillstånd av lycksalighet, inte en plats. [TG:294]

Sena (sk). Den kvinnliga aspekten eller Sakti av Karttikeya; också kallad Kaumara. [TG:295]

Sinnena. Människans tio organ. I det exoteriska Pantheon och i de österländska allegorierna är dessa de tio emanationerna av de tio lägre gudarna, de jordiska Prajapatierna eller ”förfäderna”. De kallas, i motsats till de fem fysiska och de sju superfysiska, de ”elementära sinnena”. Inom ockultismen är de nära besläktade med olika naturkrafterna samt med vår inre organismer, kallade celler inom fysiologin.

Senzar. Det mystiska namnet för prästspråket eller hela världens initierade Adepters ”Mysteriespråk”. [TG:295]

Sefer Sefirot (heb). En kabbalistisk avhandling som behandlar den gradvisa evolutionen av Gudomen från negativ vila till aktiv emanation och skapelse. [w.w.w.]

Sefer Yetzirah (heb). ”Skapelsens bok”. Ett mycket gammalt kabbalistiskt arbete som tillskrivits patriarken Abraham. Det illustrerar universums skapelse genom en analogi med det hebreiska alfabetets 22 bokstäver, som fördelas som en triad, en heptad och en dodecad, som korresponderar med de tre moderbokstäverna A, M, S; de sju planeterna och zodiakens tolv tecken. Arbetet är skrivet på mishnah, neo-hebreiska.

Sefira (heb). En emanation av Gudomen; föräldern och syntesen av de tio Sefiroterna när hon placerats på toppen i det Sefirotiska trädet; inom kabbalan är Sefira, eller den ”av Helig Ålder” den gudomliga Intelligensen (det samma som Sofia eller Metis), den första emanationen från det ”Gränslösa” eller Ain-Sof.

Sefiroter* (heb). De tio emanationerna av Gudomen, där den högsta är bildad genom Ain Sof Aur eller det Gränslösa Ljusets koncentration. Varje Sefira producerar en ny Sefira genom emanation. Namnen på de tio Sefiroterna är: 1. Kether–Kronan; 2. Chokmah–Visdomen; 3. Binah–Förståelsen; 4. Chesed–Barmhärtighet; 5. Gebura–Styrkan; 6. Tifareth–Skönheten; 7. Netzach–Seger; 8. Hod–Strålglansen; 9. Jesod–Grundvalen; 10. Malkuth–Kungariket.

Den uppfattning av Gudomen som finns inbäddad i de Tio Sefiroterna är sublim och för kabbalisten är varje Sefira en bild av en grupp upphöjda idéer, titlar och attribut, som namnet vagt representerar. Varje Sefira kallas antingen aktiv eller passiv trots att denna tillskrivning kan leda till felaktigheter. Passiv betyder inte en återgång till negativ existens, och de två orden uttrycker endast relationen mellan de individuella Sefiroterna och inte någon absolut kvalitet. [w.w.w.]

Septerium (lat). En stor religiös festival som firades i gamla tider vart nionde år i Delfi till ära av Helios, Solen eller Apollo för att högtidlighålla hans triumf över mörkret eller Pyton; Apollo-Pyton är detsamma som Osiris-Tyfon i Egypten. [TG:295]

Serapis (eg). En stor solgud som ersatte Osiris i folklig tillbedjan, och till vars vördnad sjöngs de sju vokalerna. Han framställdes ofta i sina gestaltningar som en orm, en ”Visdomsdrake”. Egyptens största gud under kristendomens första århundraden. [TG:296]

Shemal (kald). Samael, jordens ande, dess presiderande härskare och skyddsande. [TG:297]

Shiiter (pers) En muslimsk sekt som placerar profeten Ali högre än Mohammed, och förnekar Sunnan eller traditionen. [TG:297]

Shila (pali) Den andra dygden bland de tio fullkomligheternas Paramitas. Fullkomlig harmoni i ord och handling.[TG:297]

Shinto (jap) En gammal japansk religion som fanns före buddhismen, som bygger på dyrkandet av andarna och förfäderna.[TG:297]

Shiva (sk). Den tredje personen inom hinduismens treenighet (trimurti). Han är en gud av första rangen och är i sin karaktär som Förstöraren högre än Vishnu, Upprätthållaren, eftersom han endast förstör för att nyskapa på ett högre plan. Han är född som Kumaran Rudra och är alla yogiers beskyddare och kallas som sådan Maha-Yogi, den store asketen. Hans titlar är signifikativa: Trilochana, ”den treögde”; Mahadeva, ”den stora guden”; Sankara etc etc. [TG:301]

Shiva-Rudra (sk). Rudra är det vediska namnet för Shiva, det senare namnet finnas inte inom Vedaböckerna. [TG:301]

Shri Sankaracharya (sk). Den store religiöse indiske reformatorn och lärare av vedantafilosofin – den störste av alla sådana lärare, och betraktad av Adwaiterna (icke-dualisterna) såsom en inkarnation av Shiva och en utövare av mirakel. Han upprättade många mathams (kloster) och grundade den mest lärda sekten bland brahminerna kallad Smârtava. Legenderna kring honom är otaliga liksom hans filosofiska skrifter. Vid trettiotvå års ålder begav han sig till Kashmir och nådde Kedâranâth i Himalaya, inträdde ensam i en grotta varifrån han aldrig återvände. Hans anhängare påstår att han inte dog, utan endast drog sig tillbaka från omvärlden. [TG:307]

Siare. Den som är en klärvoajant, som kan se synliga och (för andra) osynliga ting på vilket avstånd och under vilken tidsperiod som helst med sin andliga eller inre syn, eller upplevelseförmåga. [TG:294]

Siddhanta (sk). I Indien vilket som helst lärt verk i astronomi eller matematik. [TG:298]

Siddhas (sk) Helgon eller vise som nästan har blivit gudomliga, även en hierarki av Dhyan Chohans. [TG:298]

Siddhier (sk). Ordagrant ”egenskapernas fullkomlighet”; enastående krafter förvärvade av yogier genom helighet. [TG:298]

Si-dzang (kin). Det kinesiska namnet för Tibet; omnämnt i det Kungliga Biblioteket i Fo Kiens huvudstad, såsom det ”stora sätet för ockult vetande” år 2207 f Kr. (The Secret Doctrine, I:271). [TG:298]

Simeon-ben-Jochai. En Adept-Rabbin, som var författare till Zohar, (se detta ord). [TG:299]

Simon Magus En mycket stor samaritisk gnostiker och thaumaturg, kallad ”Guds stora Kraft”. [TG:299]

Sinivali (sk). Den första dagen av nymånen, vilken är mycket sammanbunden med ockulta övningar i Indien. [TG:299]

Sishta (sk). De stora utvalda eller Vise som blir kvar efter varje mindre Paralaya (det som i Sinnetts bok De Invigdes Lära kallades för ”obskuration”), när globen går in i natten eller vila, för att bli fröet till nästa mänsklighet vid dess återuppvaknande. Bokstavligen ”kvarleva”. [TG:300]

Skal. Ett kabbalistisk namn för de dödas fantomer, spiritualisternas ”andar”, vilka medverkar i fysiska fenomen; kallas så på grund av de helt enkelt bara är illusoriska former, berövade på sina högre principer. [TG:297]

Skandha* eller Skandha (sk). Bostavligt ”knippe” eller en grupp av egenskaper; allt som är begränsat, inte tillämpbart på det eviga och det absoluta. Det finns fem – esoteriskt sju – egenskaper inom varje mänsklig levande varelse, och de är kända som Pancha Skandhas. Dessa är (1) formen, rupa; (2) förnimmelsen, vidana, [vedana], (3) medvetandet, sanja; (4) handligen, sanskara; (5) kunskapen, vidyana; Dessa förenas vid människans födelse och bildar hennes personlighet. Efter att dessa skandhas mognat börjar de att separera och försvagas, och detta åtföljs av jaramarana, eller förfall och död. [TG:301-302]

Skarabæus [Skarabé]. I Egypten var den uppståndelsens och även återfödelsens symbol; uppståndelse för mumien eller snarare för de högsta aspekterna som besjälar personligheten, och för Jagets återfödelse, den ”andliga kroppen” hos den lägre människosjälen. Egyptologer ger oss endast halva sanningen när de spekulerar över betydelsen av vissa inskriptioner och säger: ”När den rättfärdigade själen en gång nått en viss period i sin vandring (helt enkelt vid den fysiska kroppens död), skall den bli förenad med sin kropp (dvs. Jaget) för att aldrig mera bli avskild från den” (Rougé). Vad är då denna så kallade kropp? Kan det vara mumien? Säkerligen inte, för den blottade mumifierade kroppen kan aldrig återuppstå. Det kan bara vara den eviga, andliga dräkten, JAGET som aldrig dör utan skänker odödlighet till allt som blir förenat med det. ”Den förlösta Intelligensen (som) återtar sitt lysande hölje och (åter) blir Daimon”, och som professor Maspero uttrycker det, så är detta det andliga Jaget; det personliga Jaget eller Kama-Manas, dess direkta stråle eller den lägre själen, är det som strävar att bli Osirifierad, dvs att förena sig med sin ”gud”; och den del som kommer att lyckas med detta kommer aldrig mera bli avskild från den (guden), inte ens då den senare inkarnerar om och om igen och nedstiger periodiskt på jorden i sin pilgrimsfärd på jakt efter ytterligare erfarenheter, genom att följa karmans dekret. Khem, ”sädens såningsman”, visas på en gravplatta genom en scen av Uppståndelse efter den fysiska döden, som skaparen och den som sår sädeskorn vilka, efter förruttnelse, uppstår på nytt varje gång till ett nytt sädesax, som en skarabé syns bära på; och Deveria visar mycket rättvist att ”Ptah är den tröga, materiella formen av Osiris, som skall bli Sokari (det eviga Jaget) som kommer att bli återfödd, och därefter bli Harmachus”, eller Horus i sin förvandling, den uppståndne guden. ”Längtan efter uppståndelse i ens levande själ” eller det Högre Jaget, är den bön man så ofta finner på gravinskriptioner, vilken alltid avslutas med en skarabé som symboliserar den personliga själen. Skarabén är den mest vördade, liksom den mest allmänna och välkända av alla egyptiska symboler. Ingen mumie är utan flera av dem; denna heliga skalbagge är favoritornamentet på graveringar, möbler och husgeråd, och Pierrot visar träffande i sin Livre des Morts att den hemliga betydelsen av denna hieroglyf är tillräckligt förklarad genom att det egyptiska namnet för skarabé är, Kheper, [Khepri, Cheper] vilken betecknar att vara, att bliva, att återuppbygga. [TG:293]

Smaragdtavla, Hermes Som det uttryckts av Eliphas Levi, ”denna Smaragdtavla innehåller hela magin på en enda sida”; men i Indien har man ett enda ord, som korrekt uppfattat, innehåller ”hela magin”. Denna tavla sägs ha blivit funnen av Sarai, Abrahams hustru (!), på Hermes döda kropp; så säger frimurarna och de kristna kabbalisterna. Inom teosofin kallar vi den för en allegori. Kan det inte betyda att Sarai-Swati, hustru till Brahma, eller den hemlig visdomens och lärdomens gudinna, likväl fann mycket av den antika visdomen ligga latent i mänsklighetens döda kropp, och återuppväckte denna visdom?. Detta ledde till återfödelsen av de Ockulta Vetenskaperna som så länge glömts och försummats av hela världen. Själva tavlan är, som trots att den innehåller ”hela magin”, ändå alltför omfattande för att här kunna återges i sin helhet.

Soham (sk). En mystisk stavelse som representerar involution: ordagrant ”DET JAG ÄR”. [TG:303]

Somapa (sk). En klass av Mån-Pitrier. (Se ”Trisuparna”.) [TG:305]

Somnabulism*. Bokstavligt ”att gå i sömnen”; att i sömnen röra sig, agera, skriva, läsa och utföra varje funktion precis som i det vakna tillståndet, utan att komma ihåg något när man vaknar. Detta är ett av de stora psyko-fysiologiska fenomenen och det minst förstådda eftersom det är det mest förvirrande och Ockultismen är den enda som har nyckeln.

(T) Son-kha-pa (tib). Skrivs också Tsong-kha-pa. En berömd tibetansk reformator på trettonhundratalet som introducerade en renad form av buddhism i sitt land. Han var en stor Adept som inte längre kunde bevittna vanhelgandet av buddhismens filosofi genom falska präster som gjorde den till en säljbar handelsvara, utan satte kraftigt stopp för detta genom en läglig revolution och landsförvisade 40 000 falska munkar och lamor ur landet. Han betraktas som en Avatar av Buddha och är Gelugpa-sektens (”de gula hattarnas”) grundare liksom av det mystiska Brödraskap som är förbundet med dess ledare. De ”tiotusen avbildernas träd” (kumbum) har, sägs det, växt fram ur denne askets långa hår, som han lämnade efter sig för att därefter för alltid försvinna från de världsligas åsyn.

Sophia (gr). Visdom. Gnostikernas kvinnliga Logos; det Universella Förnuftet; av andra kallad den kvinnliga Heliga Ande. [TG:305]

Sophia Achamoth (gr). Sophias dotter. Det personifierade Astralljuset, eller Eterns lägre plan. [TG:305]

Soujatar (fin). I det finska episka poemet Kalevala är det namnet på den ursprungliga Ondskans Ande från vars saliv syndens orm blev född. [TG:313]

Sparsa (sk). Känselsinnet. [TG:306]

Spritism*. Samma som ovan med den skillnaden att spiritualisten helt och hållet förkastar reinkarnationstanken, medan spiritisten gör den till sin fundamentala princip. Det finns dock en stor skillnad mellan de senare och de österländska ockultisternas filosofiska läror. Spiritisterna tillhör den franska skolan grundad av Allan Kardec och spiritualisterna från Amerika och England tillhör ”flickorna från Fox” som instiftade sina teorier i Rochester, USA. Teosofen förkastar teorin om ”andar”, men tror på de mediala fenomenen hos både spiritualister och spiritister.

Spiritualism. Inom filosofin ett tillstånd eller villkor för förnuftet, som står i motsatsförhållande till materialism eller en materiell världsuppfattning. Teosofin – en lära som undervisar att allt som existerar är besjälat eller informerat av den Universella Själen, eller Anden, och att inte en atom i vårt universum kan stå utanför denna allomfattande Princip – är ren spiritualism. Angående den trosföreställning som går under detta namn, och som tror på ständig kommunikation mellan de levande och döda, antingen det sker genom ens egna mediala krafter eller genom ett så kallat medium, så är det inte ett dugg bättre än materialisering av andar, och en degradering av de mänskliga och de gudomliga själarna. De som tror på sådan kommunikation kränker de döda och utför konstant helgerån. Det kallades helt rätt för ”Nekromanti” i äldre dagar. Men våra moderna spiritualister blir stötta när de konfronteras med denna enkla sanning.

Sri-pada (sk). Buddhas fotavtryck. Ordagrant ”Mästarens eller den högt uppsatte Herrens steg eller fot”. [TG:308]

Srivatsa (sk). Ett mystiskt märke buret av Krishna, även antagit av jainisterna. [TG:308]

Sriyantra (sk). Vishnus dubbla triangel eller sigill även kallad ”Salomos sigill” och har antagits av T.S.

St. Germain, Greve. Omskriven som en enigmatisk person av moderna författare. Frederic II, kungen av Preussen, brukade säga om honom att han var en man som ingen begrep sig på. Många ”biografier” har skrivits om honom, den ena vildare än den andra. Av vissa ansågs han vara en inkarnerad gud, av andra en klok elsassisk jude. En sak är dock säker, St. Germain – oavsett vad hans äkta familjenamn må ha varit – hade rätten till sitt namn och titel, för han hade köpt en andel mark med namnet San Germano i den italienska Tyrolen, och betalat påven för sin titel. Han var ovanligt vacker och hans enorma lärdom och språkliga kapacitet går inte att förneka, för han talade engelska, italienska, franska, spanska, portugisiska, tyska, ryska, svenska, danska och många slaviska och orientaliska språk med samma lätthet som en inhemsk. Han var extremt rik och tog inte emot ett enda öre från någon – faktum är att han aldrig accepterade ett glas vatten, eller bröt bröd med någon. Han gav de mest extravaganta presenter bestående av enastående ädelstenar till alla sina vänner, även till de kungliga familjerna i Europa. Hans kunskaper inom musik var häpnadsväckande; han spelade varje instrument, och violinen var hans favorit. ”St. Germain tävlade med självaste Paganini” lär det ha sagts om honom av en belgisk åttioåring 1835, efter att ha hört ”Genoese Maestro”. ”Det är den återuppståndne St. Germain som spelar violin i en italienares kropp” uttryckte en litauisk baron som hade hört båda.

Han påstod inte att han hade andliga krafter men bevisade genom sitt handlande motsatsen. Han brukade försätta sig i en djup trance i trettiosju till fyrtionio timmar utan att vakna, och visste därefter allt han behövde veta, vilket han bevisade genom att profetera framtiden utan att göra ett enda misstag. Det var han som profeterade inför kung Lois XV och XVI och den otursförföljda Marie Antoinette. Många var ännu levande vittnen i det första kvartalet av detta århundrade till hans fantastiska minne; han kunde läsa en tidning på morgonen och utan att titta på den återkalla dess innehåll utan att missa ett enda ord flera dagar efteråt. Han kunde skriva med två händer samtidigt, när den högra handen skrev poesi, så skrev den vänstra diplomatiska dokument av största vikt. Han läste förseglade brev utan att vidröra dem, emedan de fortfarande var i händerna på dem som skulle lämna breven. Han var den största adepten som kunde transmutera metaller, tillverka guld och de mest utsökta diamanter, en konst som han förvärvat från vissa brahmaner i Indien som lärde honom konstgjord kristallisering (”stimulering”) av rent kol.

Så som vår broder Kenneth Mackenzie har uttryckt det: – ”År 1780, under ett besök till den franska ambassadören i Haag slog han sönder med en hammare en enastående diamant som han själv tillverkat; en kopia, även den tillverkad av honom själv, hade han just tidigare sålt till en juvelerare för 5500 louis d’or. Han var vän och förtrogen med greve Orloff i Wien 1772, som han hjälpt och räddat i St. Petersburg 1762 när han var inblandad i dåtidens berömda politiska konspirationer. Han var också nära bekant med Fredrik den store av Preussen. Som en följd av detta fick han många fiender och därför är det inte konstigt att all ryktesspridning om honom tillskrivits komma från hans egen mun: det vill säga, att han var över 500 år gammal, att han haft en personlig relation med ”Frälsaren och hans Tolv Apostlar, och att han tillrättavisat aposteln Petrus för hans dåliga humör” – det senare stämmer ju inte tidsmässigt, om han nu bara påstått sig levt i 500 år. Om han i stället sagt att ”han var född i Kaldéen och utgav sig för att inneha de egyptiska magikernas och och de vises hemligheter”, kan han ha talat sanning utan att ha gjort något mirakulöst påstående. Det finns Initierade, och inte ens de högsta, som kan minnas mer än ett av sina tidigare liv. Men vi har stor anledning att tro att St. Germain aldrig kunde gjort anspråk på att ha haft en ”personlig relation” med Frälsaren. Hur det än förhåller sig med detta, så var St. Germain med all säkerhet den störste Orientaliske Adepten Europa sett under de sista århundradena. Men Europa lärde inte känna honom. Kanske kommer någon att känna igen honom vid nästa Terreur [Skräckvälde] som kommer att påverka hela Europa, och inte endast ett land.

Sthavirah eller Sthaviranikaya (sk). En av de tidigaste filosofiska kontemplativa skolorna, grundad 300 f.Kr. Den splittrades i tre avdelningar år 247 före den kristna tideräkningen i: Mahavihara Vasinah (de stora munkklostrens skola), Jetavaniyah och Abhayagiri Vasinah. Det är en av de fyra grenarna av Vaibhachika-skolan grundad av Katyayana, en av de stora lärjungarna till Herren Gautama Buddha, författare till Abhidharma Jnana Prasthana Shastra, och väntas återkomma som en Buddha. (Se ”Abhayagiri”, etc.) Alla dessa skolor är synnerligen mystiska. Bokstavligt översätts Staviranikaya med ”Skola för ledaren” eller ”Presidenten” (Chohan).

Sthula Sariram* (sk). Inom metafysiken, den grövre fysiska kroppen.

Sthulaopadhi (sk). En ”princip” som svarar mot den lägre triaden i människan, det vill säga, kropp, astral form och livet, inom Taraka Raja Yoga-systemet, som bara omnämner tre huvudprinciper i människan. Sthulopadhi korresponderar mot Jagrata eller det vakna medvetna tillståndet.

Stor Tidsålder* Det finns flera ”stora tidsåldrar” som nämns av de forntida. I Indien omfattade denna tid hela Maha-manvantaran, ”Brahmâs tidsålder”, där varje ”Dag” representerar en kedjas livscykel – det vill säga, omfattar en period av sju Runder. (se De Invigdes Lära av A P Sinnett.) Emedan en ”Dag” och en ”Natt” representerar en Manvantara och Pralaya på 8640 000 000 år, så existerar en ”tidsålder” under en period av 311 040 000 000 000 år; varefter Pralayan eller universums upplösning blir universell. Hos egyptierna och grekerna så hänvisade den ”stora tidsåldern” bara till det tropiska och sideriska året vars längd var 25 868 solår. Men om den fullständiga tidsåldern – som omfattar gudarna – säger de ingenting, då detta var ett ämne som endast diskuterades och avslöjades vid Mysterierna och under Initiationsceremonierna. Kaldéernas ”stora tidsålder” var av samma tidslängd som hinduernas.

Stupa (sk). Ett koniskt monument i Indien och Ceylon, upprest över reliker av Buddha, Arhater eller andra stora människor.

Substans. Teosofer använder ordet på ett tvåfaldigt sätt, och betecknar substans som förnimbar och oförnimbar; och gör en åtskillnad mellan materiella, psykiska och andliga substanser (se ”Sudda Satwa”), mellan ideal (dvs.de som existerar på högre plan) och verklig substans

Sudda Satwa (sk). En substans som inte är beroende av materians kvalitet; en ljusspridande och (för oss) osynlig substans varav gudarnas och Dhyaniernas kroppar bildats. Filosofiskt sett så är Sudda Satwa ett medvetet tillstånd av andligt Jag-skap snarare än någon essens.

Sufism (gr). Från roten sofia, ”visdom”. En mystisk sekt i Persien liknande vedantinerna; fastän ganska många till antalet, ansluter sig endast mycket intelligenta människor till den. De gör anspråk, och mycket rättvist, på innehavandet av den esoteriska filosofin och läran om den sanna muhammedanismen. [islam] Sufi- (eller sofi-) läran har en hel del gemensamt med teosofin, eftersom den förkunnar en universell troslära och yttre respekt och tolerans för varje allmän exoterisk tro. Den har också samband med frimurarna. Sufierna har fyra grader och fyra initieringsstadier: 1) Prövotiden, med en strikt yttre iakttagelse av muslimska riter – den dolda innebörden av varje ceremoni och dogm blir förklarad för kandidaten; 2) Metafysisk träning; 3) ”Visdoms”-graden, när kandidaten initieras i tingens innersta natur; 4) Och till slut, Sanningen, när Adepten uppnår gudomliga krafter och fullständig förening med den Enda Universella Gudomen i extas eller samadhi. [TG:311]

Sugata (sk). En av Herren Buddhas titlar, vilken har många betydelser. [TG:311]

Sukra (sk). Ett namn på planeten Venus, också kallad Usanas. I denna personifiering är Usanas gurun och läraren för Daityerna – jordens jättar – i Purana-böckerna. [TG:312]

Sukshmopadhi (sk). Inom Taraka Raja yoga innehåller ”principen” både högre och lägre Manas samt Kâma. Det motsvarar i den vedantiska klassificeringen Manomaya Kosha och till Svapna-tillståndet. (Se ”Svapna”.) [TG:312]

Sung-Ming-Shu (kin). Det kinesiska kunskapens träd och livets träd. [TG:313]

Surarani (sk). En titel på Aditi, gudarnas eller surornas moder. [TG:313]

Suras (sk). En vanlig term för gudarna, detsamma som devor; motsatsen till asuror eller ”icke-gudar”. [TG:313]

Surukaya (sk). En av de ”Sju Buddhorna?” eller Sapta Tathagata. [TG:313]

Sutra (sk). Den andra delen av de heliga skrifterna, som vänder sig till buddhist-lekmännen. [TG:314]

Sutra Period (sk). En av de perioder som den vediska litteraturen är indelad. [TG:314]

Svapna Avastha (sk). Ett drömtillstånd; en av de fyra aspekterna av Pranava; en yogaövning. [TG:314]

Svarga (sk) En himmelsk boning, detsamma som Indra-loka; ett paradis. Det är detsamma som: [TG:315]

Svastika (sk) I den allmänna uppfattningen så är det Jainakorset, eller ”det fyrfotade” korset (croix cramponée). Inom Frimureriets läror, ”den äldsta Orden av det Mystiska Korsets Broderskap” som sägs blivit blivit grundad av Fohi, 1027 f. Kr. och introducerad i Kina femtio-två år senare, och bestod av tre grader. Inom Esoterisk Filosofi det allra mest mystiska och forntida diagrammet. Den är ”ursprunget till elden genom friktion och av de ’Fyrtio-nio Eldarna’”. Dess symbol var inpräntad på Buddhas hjärta och kallas därför ”Hjärtats Sigill”. Det läggs på de bortgångna Initierades bröst efter deras död; och det omnämns med största respekt i Ramayana. Den finns inristad på varje klipptempel och förhistorisk byggnad i Indien, och varhelst buddhister har lämnat sina spår; den finns också i Kina, Tibet och Siam och bland de germanska nationerna som Tors hammare. Det beskrivs såhär av Eitel i sin Hand-Book of Chinese Buddhism: (1) den finns ”bland bonpas och buddhister”; (2) den är ”en av Sripadas sextio-fem tecken”; (3) den är ”symbolen för esoterisk buddhism”; (4) ”det speciella kännemärket på alla gudomar som dyrkas av Lotusskolan i Kina”. Slutligen, och inom Ockultism, så är den lika viktig för oss som den pythagoreiska Tetraktys, som sannerligen är en dubbel symbol. [TG: 315]

Svart Eld (zohar). En kabbalistisk term för Absolut Ljus och Visdom; ”svart” därför att det är obegripligt för våra begränsade intellekt. [TG:58]

Svart magi* (ockult). Trolldom; nekromanti, eller uppväckandet från de döda eller andra själviska missbruk av abnorma krafter. Detta missbruk kan vara omedvetet; ändå är det likväl ”svart magi” närhelst någonting skapas fenomenellt bara för ens egen tillfredsställelse. [TG:58]

Sveta (sk). En orm-drake; en av Kashyapa´s söner. [TG:315]

Swedenborg, Emanuel.* Den store svenske siaren och mystikern. Han föddes den 29 januari 1688 och var son till dr Jesper Swedberg som var biskop i Skara i Västergötland. Han dog i London på Great Bath Street, Clerkenwell den 29 mars 1772. Av alla mystiker har Swedenborg haft det avgjort största inflytandet på ”teosofin”, men han har lämnat efter sig ett ännu djupare intryck på den vedertagna vetenskapen. Trots att han överträffade alla sina samtida när han uppträdde som astronom, matematiker, fysiolog, naturvetare och filosof var han ändå efter sin tid beträffande psykologi och metafysik. Vid 46-årsåldern blev han ”teosof” och ”siare”, men trots att hans liv alltid var oklanderligt och aktningsvärt var han aldrig någon sann filantrop eller asket. Han hade emellertid mycket märkliga klärvoajanta förmågor, men de räckte inte för att se bortom det materiella planet. Allt han säger om subjektiva världar och andliga varelser är uppenbarligen utslag av hans rika fantasi snarare än av hans andliga insikt. Han kvarlämnade ett stort antal böcker, vilka hans anhängare har feltolkat på ett bedrövligt sätt. [TG:316]

Sylfer. Det rosencreutziska namnet för luft-elementaler. [TG:316]

Symbolism. Det bildmässiga uttrycket av en idé eller tanke. Det ursprungliga skriftspråket hade till en början inga bokstäver, utan en symbol stod i allmänhet för en hel fras eller mening. En symbol kan alltså sägas vara en nedtecknad liknelse, och en liknelse kan vara en uttalad symbol. Det kinesiska skrivspråket är inget annat än symbolisk skrift, där var och en av dess tusentals skrivtecken är en symbol. [TG;316]