Teosofisk Ordbok - P - av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

A B C
D
E F G H I J K L M N

O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö

_____________________________________________________________________________________

– P –; Padma; Padma Asana; Padma Kalpa; Padma Yoni; Pahans; Palasa; Palingenesis; Pan; Panaenus; Panchakama; Pancha Krishtaya; Panchakritam; Panchanana; Panchen Rimboche; Pandaverna; Pandora; Panini; Pantakel; Panteist; Panther; Parabrahm; Paracelsus; Paradha; Parama; Paramapaha; Paramartha; Paramarthika; Paramatman; Paranirvana; Parser; Paschalis, Martinez.; Patala; Patanjali; Pavaka; Pavamana; Pelare, de två; Pelare, de tre; Peling; Pentagon; Pentakel; Personligheten; Phala; Phalguna; Philaletéerna; Philalethes, Eugenius; Philæ; Philo Judaeus; Phla; Pho; Phoebe; Phoebus-Apollo; Phorminx; Phoronede; Phren; Phta-Ra; Picus, John, greve av Mirandola; Pistis Sophia; Pitar Devata; Pitaras; Pitris; Plan; Planet-Andar; Plastisk; Plastiska Själen; Platon; Platons Skola; Pleroma; Plotinos; Punkten inom Cirkeln; Porfyrios; Pot Amun; Prachetas; Pradhana; Pragna; Prakriti; Pralaya; Prameyas; Pram-Gimas; Pramlocha; Prana; Pranamaya-Kosha; Pranatman; Pranava; Pranayama; Pranidhana; Prasanga-Madhyamika; Pratyabhava; Pratyagatma; Pratyahara; Pratyaharana; Pratyaksha; Pratyeka Buddha; Principer; Proteusartade Själen; Proto-ilos; Psyke [Psyche]; Pums; Puranaböckerna; Purohitas; Purusha; Purusha Narayana; Purvashadha; Pushan; Putra; Pymander; Pythagoras; Påsk; Påve-magikerna. [111 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________

FÖRKORTNINGAR:

alk = alkemiskt;
arab = arabiskt;
assyr = assyriskt;
DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, s.7
fen = feniciskt;
fin = finskt;
gnos = gnostiskt;
gr = grekiskt;
heb = hebreiskt;
herm = hermetiskt;
kab = kabbalistiskt;
kald = kaldeiskt;
kin = kinesiskt;
kopt = koptiskt;
lat = latinskt;
ock =ockult;
senz = senzar;
SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.
sk = sanskrit;
skand = skandinaviskt;
sing = singalesiskt;
TG:7 = Theosophical Glossary s. 7;
tib = tibetanskt;
zend = persiskt;

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i ”Lilla Ordboken” som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the Golden.Dawn.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

– P – ”Den sextonde bokstaven både i det grekiska och engelska alfabetet och den sjuttonde i det hebreiska, där den kallas pé eller pay och symboliseras av munnen; den korresponderar även med det grekiska alfabetets nummer 80. Pythagoréerna gjorde den ekvivalent med 100, och med ett tankestreck ovanför bokstaven, , så stod den för 400 000. Kabbalisterna associerade denna bokstav till det heliga namnet Phodeh (Frälsare), fastän ingen logisk förklaring gavs varför detta gjordes.

Padma (sk). Lotus; ett namn på Lakshmi, hinduernas Venus, som är gemål eller den kvinnliga aspekten av Vishnu.

Padma Asana (sk). En kroppsställning föreskriven och praktiserad av några Yogier för att utveckla koncentration.

Padma Kalpa (sk). Namnet på den sista Kalpan eller den föregående Manvantaran, vilken var ett år av Brahmâs liv.

Padma Yoni (sk). En titel på Brahmâ (också kallad Abjayoni) eller den ”lotus-födde”.

Pahans (prakrit). Bypräster.

Palasa trädet (sk). Kallas också Kanaka (butea frondosa), ett träd med röda blommor som har mycket ockulta egenskaper.

Palingenesis (gr). Förvandling; eller ny födelse.

Pan (gr.) Natur-guden, och därav namnet panteism; Pan är herdarnas, jägarnas och lantlivets gud, samt för dem som bor på fälten. Homeros framställer Pan som son till Hermes och Dryope. Hans namn betyder ALLT. Han uppfann flöjten; och ingen nymf som hörde dess ljud kunde motstå fascinationen med denna fantastiska Pan, trots hans groteska utseende. Pan är relaterad till geten från Mendes, men endast i det hänseendet att den senare representerar, i skepnad av talisman med stora ockulta potentialer, naturens kreativa krafter. Hela den hermetiska filosofin är baserad på naturens dolda hemligheter och då Baphomet utan tvekan var en kabbalistisk talisman så var namnet Pan av stor magisk betydelse i det som Eliphas Levi skulle benämna ”Elementalernas frambesvärjande”. Det finns en välkänd from legend som har florerat i den kristna världen sedan Tiberius dagar, som går ut på, att ”den store Pan är död”. Men människorna tar faktiskt fel när de tror på det; för varken naturen eller någon av dess Krafter kan någonsin dö. En del av dessa kan lämnas oanvända, och falla i glömska och slumra i flera århundraden, men så snabbt de rätta förhållandena inställer sig så vaknar de för att agera igen med tiofaldig kraft.

Panaenus* (gr). En platonsk filosof inom den filaletiska Alexandria-skolan.

Pancha Krishtaya (sk). De fem raserna.

Panchakama (sk). Fem metoder för sinnlighet och sensualitet.

Panchakritam (sk). Ett element kombinerat med små delar av de andra fyra elementen.

Panchanana (sk). ”Han med fem-anleten”, en titel som ges åt Shiva; en anspelning på de fem raserna (sedan begynnelsen av den första) som han representerar så som den ständigt reinkarnerade Kumaran under hela manvantaran. I den sjätte rotrasen kommer han att bli kallad ”han med de sex-anleten”.

Panchen Rimboche (tib). Bokstavligen ”den Stora Oceanen, eller Visdomsläraren”. Titeln på Teshu Lama från Tchigadze; en inkarnation av Amitabha som är den celesta ”fadern” till Chenresi, vilket betyder att han är en Avatar av Tsong-Kha-Pa (se Sonkhapa). De Jure [enligt lagen] så är Teshu Lama den andra i hierarkin efter Dalai-Lama; de facto [i själva verket] så är han högre eftersom det var Dharma Richen, efterträdaren till Tsong-Kha-Pa vid det gyllene klostret som grundades av den senare reformatorn och etablerades av Gelukpa sekten (gulhattarna), vilken skapade Dalai-Lamorna vid Llhassa, samt var den första i dynastin av Panchen Rimboche. Medan den förra (Dalai-Lama) hälsas vid namnet ”Majestätjuvelen” så kan den senare glädja sig åt en ännu betydelsefullare titel, ”Visdomsjuvelen”, eftersom de är höga Initierade.

Pandaverna (sk). Pandavernas ättlingar.

Pandora (gr). En vacker kvinna skapad av gudarna på befallning av Zeus för att sändas till Epimetheus, Prometheus bror; hon hade hand om ett skrin i vilket all ondska, passioner och hemsökelse som plågade mänskligheten var inlåsta. Detta skrin ledde Pandoras nyfikenhet till att öppna det, och sålunda släpptes allt det onda fritt som jagar mänskligheten.

Panini (sk). En berömd grammatiker, författare till det berömda verket Paniniyama; en Rishi som antas ha tagit emot sitt arbete från guden Shiva. Okunnig om den epok när han levde, placerar orientalisterna hans levnadstid någonstans mellan 600 f Kr och 300 e Kr.

Pantakel (gr.) Detsamma som Pentalpha; Den trefaldiga triangeln hos Pythagoras eller den femuddiga stjärnan. Den gavs detta namn eftersom den återger bokstaven A (Alpha) med sina fem sidor eller fem olika positioner. Dess nummertal är sammansatt av det första udda (3) och det första jämna (2) talet. Detta är väldigt ockult. Inom ockultismen och inom kabbalan står det för människan eller Mikrokosm, den ”Himmelska Människan” och som sådan var den en kraftfull talisman för att hålla borta onda andar eller Elementaler. Inom kristen teologi refererar den till Kristus fem sår; och dess uttolkare glömmer att dessa fem sår i sig själva var symboler för Mikrokosm eller det ”Lilla Universum”, eller mänskligheten, då denna symbol pekar på den rena Andens (Christos) fall ned i materian (Iassous, ”livet” eller människan). I den esoteriska filosofin så är Pentalpha, eller den femuddiga stjärnan, symbolen för JAGET eller Det Högre Manas. Frimurarna använder det och hänvisar det till den femuddiga stjärnan, och förbinder det sedan med sin egen fantasifulla tolkning (se ordet ”Pentakel” och jämför skillnaden med ordet ”Pantakel”).

Panteist.* En som identifierar Gud med naturen och vice versa. Mot panteismen görs ofta invändningar av människor och betraktas som förkastlig. Men hur kan en filosof anse Gudomen som oändlig, allestädes närvarande och evig om inte naturen är en aspekt av DET, och att DET besjälar varje atom i naturen?

Panther (heb.) Enligt skriften Sepher Toldosh Jeshu, en av de apokryfiska judiska evangelierna så var Jesus son till Joseph och Maria Panther, därav Ben Panther. Enligt traditionen var Panther en romersk soldat.

Parabrahm* (sk). Ordagrant ”bortom Brahmâ”. Den Högsta Oändliga Brahman, ”Absolut” – det attributlösa, verkligheten utan jämlike. Den opersonliga och namnlösa universella Principen.

Paracelsus. Ett symboliskt namn som antogs av den största ockultisten som levde på medeltiden – Philip Bombastes Aureolus Theophratus von Hohenheim – född i Zürich´s kanton 1493. Han var den smartaste naturvetenskapsmannen på sin tid, och mest berömd var han för att han kunde bota nästan vilken sjukdom som helst genom talismanernas kraft, som han själv tillverkade. Han hade aldrig några vänner, utan var ständigt omringad av fiender, varav prästerna och deras anhängare var de mest bittra. Att han anklagades för att vara i förbund med djävulen är inte så konstigt, inte heller är det märkligt att han till slut blev mördad av en okänd motståndare vid 48 års ålder. Han dog i Salzburg och efterlämnade ett par verk som än i dag är mycket högt aktade av kabbalister och ockultister. Många av hans yttranden har visat sig vara profetiska. Han var klärvoajant med mycket stora krafter och var en av de mest lärda och kunniga bland filosofer och mystiker, samt en framstående alkemist. Naturvetenskapen är skyldig honom äran att ha upptäckt nitrogen [kvävegas], eller Azote.

Paradha (sk). En period som är hälften av Brahmâs ålder.

Parama (sk). Den ”Ende Högste”.

Paramapaha (sk). Ett tillstånd som redan är en begränsad tillvaro.

Paramartha (sk). Absolut tillvaro.

Paramarthika (sk). Det enda sanna tillvaro tillståndet enligt Vedanta.

Paramatman (sk). Universums Högsta Själ.

Paranirvana* (sk). Absolut Icke-Tillvaro vilket är likvärdigt med absolut Tillvaro eller ”Var-het” [Be-ness], det tillstånd som nås av den mänskliga Monaden vid slutet av den stora cykeln (Se Secret Doctrine I, 135 [orig. ed.1888]). Detsamma som Paranishpanna.

Parser.* Skrivs också parsis. Anhängare av Zoroaster. Detta är namnet som gavs åt det resterande folket från det en gång så mäktiga Iranska landet, vilka blivit trogna sina förfäders religion – elddyrkan. Denna kvarleva uppehåller sig nu i Indien, omkring 50.000 människor, huvudsakligen i Bombay och Gujerat.

Paschalis, Martinez. En mycket lärd man, en mystiker och ockultist. Född i Portugal omkring år 1700. Han förvärvade kunskap var än han kom åt den på sina omfattande resor i Österlandet, Turkiet, Palestina, Arabien och Central Asien. Han var en stor kabbalist. Han var lärare och initiator åt Markis de St Martin, som grundade den mystiska Martinistiska Skolan och dess Loger. Paschalis rapporterades ha dött i St Domingo omkring 1779, och lämnade åtskilliga utmärkta arbeten bakom sig.

Patala (sk). Underjorden, antipoderna; alltså är den inom den folkliga vidskepelsen de infernaliska regionerna, och filosofiskt ”de två” [nord och syd]. Amerika är antipodalt till Indien. Även sydpolen som står i motsatsförhållande till Meru, nordpolen.

Patanjali.(sk) Yogafilosofins grundare. Det datum som orientalisterna hänför honom till är 200 f Kr, och av ockultisterna närmare 700 än 600 f Kr. I varje fall var han samtida med Panini.

Pavaka (sk). En av de tre personifierade eldarna – Abhimanim eller Agni’s äldsta söner, vilken hade fyrtiofem söner; dessa tillsammans med den ursprungliga sonen av Brahmâ, deras fader Agni, och hans tre ättlingar utgjorde de mystiska 49 eldarna. Pavaka är den elektriska elden.

Pavamana (sk). En annan av de tre eldarna (se ovan) – elden som framkallas genom friktion.

Pelare, de två. Jachin och Boaz placerades vid ingången till Solomons tempel, den första till höger och den andra till vänster; deras symbolik har utvecklats inom och av frimurarna.

Pelare, de tre. När de tio Sefiroterna är placerade enligt livets träd, så separerar två vertikala linjer den till tre Pelare: Hårdhetens Pelare, Barmhärtighetens Pelare och den centrala, Mildhetens Pelare. Binah, Geburah och Hod formar den första; Kether, Tiferet, Jesod och Malkuth den centrala; Chokma, Chesed och Netzach, Barmhärtighetens Pelare.[w.w.w.]

Peling (tib). Namnet som gavs åt alla utlänningar i Tibet, speciellt till européer.

Pentakel (gr). Vilken geometrisk figur som helst, särskilt den som är känd som den dubbla liksidiga triangeln; den sexuddiga stjärnan (likt den teosofiska pentaklen); även benämnd Solomons sigill, och ännu tidigare Vishnus tecken; används av alla mystiker, astrologer etc.

Pentagon.(gr) från pente ”fem”, och gonia ”vinkel”; inom geometrin är pentagonen en plan figur med fem vinklar.

Personligheten. Inom ockultism – ”som indelar människan i sju principer, och betraktar henne under tre aspekter: den gudomliga, den tänkande eller den rationella, och den animala människan” – den lägre fyrfalden eller den rent astro-fysisk varelsen; då det däremot med Individualiteten avses den Högre Triaden, betraktad som en Enhet. Sålunda omfattar Personligheten alla karaktärsdrag och minnen av ett fysiskt liv, medan Individualiteten är det oförgängliga Jaget som reinkarnerar och ikläder sig den efter den andra personligheten.

Personligheten*. Ockultismens undervisning indelar människan i tre aspekter – den gudomliga, den tänkande eller rationella, och den irrationella eller animala människan. För metafysiska syften betraktas hon också ur en sjufaldig indelning, eller, som man kommit överens om att uttrycka det inom teosofin, hon är sammansatt av sju ”principer”, varav tre utgörs av den Högre Triaden, och de resterande fyra utgörs av den lägre Fyrfalden. Det är i den senare som Personligheten dväljes, som i sin tur omfattar alla karaktärsdrag, inklusive minnet och medvetandet, av varje fysiskt liv. Individualiteten är Triadens Högre Jag, (Manas) betraktad som en Enhet. Med andra ord så är Individualiteten vårt oförgängliga Jag, vilket reinkarnerar och ikläder sig själv en ny Personlighet vid varje ny födelse.

Phala (sk). Vedergällning; frukten eller resultaten av orsaker.

Phalguna (sk). Ett namn på Arjuna; även på en månad.

Philaleterna se Filaleterna*

Philalethes, Eugenius. Ett rosencreutziskt namn som Thomas Vaughan, en medeltida engelsk ockultist och eld-filosof, antog. Han var en stor alkemist. [w w w]

Philæ (gr.) En ö som ligger i Övre Egypten där ett berömt tempel med samma namn rests och vars ruiner kan ses av turister än i dag.

Philo Judaeus*.[Filon från Alexandria] En helleniserad jude från Alexandria, och en mycket omtalad historiker och författare; född omkring 30 f Kr, död ungefär 45 e Kr. Han borde således ha varit väl insatt i de största händelserna under första århundradet av vår era, och i förhållandena kring Jesus, hans liv, och Korsfästelsedramat. Och ändå är han helt tyst om ämnet ifråga, både i hans försiktiga uppräknande av de då existerande sekterna och Broderskapen i Palestina och i redogörelserna om hans tids Jerusalem. Han var en stor mystiker och hans arbeten vimlar av metafysiska och ädla idéer, och inom esoterisk kunskap hade han ingen rival bland de bästa författarna under långa tidsperioder (Se under ”Philo Judaeus” i Key to Theosophys ordlista.)

Phla (gr). En liten ö i Tritonia-sjön, på Herodotus tid.

Pho (kin). Den djuriska själen.

Phoebe (gr). Ett namn som gavs åt Diana, eller månen.

Phoebus-Apollo (gr). Apollo såsom solen, ”livets ljus och världens ljus”.

Phorminx (gr). Orfeus’ sjusträngade lyra.

Phoronede (gr). Ett poem i vilket Phoroneus är hjälten; detta verk finns inte bevarat längre.

Phren* (gr). En pythagoreisk term som betecknar vad vi kallar Kama-Manas ännu överskuggad av Buddhi-Manas.

Phta-Ra (eg). En av de 49 mystiska (ockulta) Eldarna.

Picus John, greve av Mirandola [Pico della Mirandola]. En berömd kabbalist och alkemist, författare till en avhandling ”om guld” och andra kabbalistiska arbeten. Han trotsade Rom och Europa i sitt försök att bevisa att det fanns gudomlig kristen sanning i Zohar. Född 1463, död 1494.

Pistis Sophia (gr). ”Kunskap-Visdom”. En helig bok av de tidiga gnostikerna eller de ursprungliga kristna.

Pitar Devata (sk). ”Guda-Fäderna”, mänsklighetens månfäder.

Pitaras (sk). Fäder, stamfäder. De mänskliga rasernas fäder.

Pitrierna (sk). Förfäderna, eller människosläktets skapare. De är av sju klasser, varav tre är icke-kroppsliga, arupa, och fyra är kroppsliga. Inom den populära teologin sägs de vara skapade från Brahmâs högra sida. Deras härkomst varierar lite beroende på författare, men inom den esoteriska filosofin så är de som de återges i Den Hemliga Läran. I Isis Unveiled sägs det om dem: ”Det anses generellt att denna hinduiska term betecknar våra förfäders andar, av icke förkroppsligade människor; därav argumentet från vissa spiritualister att fakirer (och yogier) och andra Österländska mirakelgörare, är medier. Detta är fel sett ur mer än en synvinkel. Pitrierna är inte förfäder till de nuvarande levande människorna utan till den tidigare människan, eller de Adamiska raserna; de är även förfäder till dessa mänskliga rasernas andar som på en stor nedåtgående skala inom evolutionen föregick våra människoraser, och de var fysiskt och andligt mycket mer överlägsna än de moderna (pygméliknande) människorna. I Manava Dharma Shastra benämns de som Mån Pitrierna. Den Hemliga Läran har ingående och utförligt förklarat det som försiktigt framlades i tidigare teosofiska volymer.

Plan. Från latinets planus (nivå, platt), en utvidgning av rymden eller av något inom denna, oavsett ifall det är fysiskt eller metafysiskt, det vill säga, ett ”medvetandeplan”. Som det används inom ockultismen betecknar termen omfattningen eller omfånget av något medvetandetillstånd, eller förnimmelseförmågan hos en särskild uppsättning sinnen, eller agerandet av en speciell energi, eller ett materiatillstånd som korresponderar med något av det ovan.

Planet-Andar.* Huvudsakligen planeternas härskare eller ledare.Såsom vår jord har sin hierarki av jordiska planetandar, från det högsta till det lägsta planet, så har varje annan himlakropp det. Inom ockultismen tillämpas emellertid termen ”Planet Ande” allmänt endast för de sju högsta hierarkierna, motsvarande de kristna ärkeänglarna. Dessa har alla passerat genom ett stadium i evolutionen motsvarande mänskligheten på jorden i andra världar, i för längesedan passerade cykler. Vår jord befinner sig ännu i sin fjärde Rund, och är alldels för ung för att ha frambringat höga planetandar. Den högsta Planetanden som styr över ett klot är i verkligheten denna planets "Personliga Gud" och ännu mer sannolikt den ”allt behärskande försynen” än den självmotsägande Oändliga Personliga Gudomen hos den moderna kyrkan.

Plastisk*. Används inom ockultism för att hänvisa till astralkroppens natur och essens, som även kallas ”den Proteusartade Själen” (läs vidare i Teosofisk Ordbok under ”den Plastiska Själen”).

Plastiska Själen. Används inom ockultism och avser då den lägre Fyrfaldens Linga Sharira eller astralkroppen. Den kallas för den ”plastiska” men även den ”Proteusartade” Själen beroende på sin förmåga att anta varje slags gestalt eller bild, och formar eller modellerar sig själv till eller efter varje bild som finns inpräntad i astralljuset runt densamma eller som finns i mediernas förnuft eller hos dem som är närvarande vid seanser där det sker materialisationer. Linga Sharira får inte blandas samman med Mayavi Rupa eller ”tankekroppen” – den bild som skapas av tanken och viljan av en adept eller svartkonstnär; ty medan ”den astrala formen” eller Linga Sharira är en verklig entitet är ”tankekroppen” en tillfällig illusion skapad av förnuftet.

Platon. En som var Initierad inom Mysterierna och Greklands störste filosof, vars verk är kända över hela världen. Han var elev till Sokrates och Aristoteles lärare. Han levde och verkade fyra århundraden före vår tideräkning.

Platons Skola, eller den ”Gamla Akademin”, till skillnad från den senare eller Neo-platonska skolan i Alexandria (se Philaletéerna)

Pleroma* (gr). ”Fullhet”, en gnostisk term antagen för att beteckna den gudomliga världen eller Universell Själ. Rymd, utvecklad och uppdelad i en serie av eoner. De osynliga gudarnas boning. Den har tre grader.

Plotinos.* Den ädlaste, störste och mest storslagne av alla neo-platoniker näst efter skolans grundare Ammonios Sakkas. Han var den mest entusiastiske av filaleterna eller ”sanningsälskarna”, vars syfte var att grunda en religion på ett system av intellektuella abstrakta begrepp, som är sann teosofi eller allt det väsentligaste inom neo-platonismen. Om vi ska tro Porfyrios, har Plotinos aldrig avslöjat varken sin födelseplats, sitt släktskap, hemland eller sin ras. Ända till tjugoåtta års ålder hade han aldrig funnit en lärare eller lära som kunde passa honom eller svara mot hans strävanden. Då råkade han höra Ammonios Sakkas, och från den dagen fortsatte han att besöka hans skola. Vid trettionio års ålder följde han med Kejsare Gordian till Persien och Indien i syfte att lära deras filosofi. Han dog vid en ålder av sextiosex år efter att ha skrivit femtiofyra böcker om filosofi. Han var så anspråkslös att det sades om honom att han ”skämdes över att tänka på att han hade en kropp”. Han uppnådde Samadhi (högsta extasen eller ”förening med Gud”, det gudomliga Jaget) flertalet gånger under sin livstid. Såsom en levnadstecknare sade: ”hans förakt för sina kroppsorgan gick så långt, att han vägrade att använda läkemedel och betraktade det som ovärdigt av en man att använda sådana hjälpmedel”. Vidare läser vi att ”då han dog gled en drake (eller orm) som hade varit under hans säng, genom ett hål in i väggen och försvann” – ett tankeväckande faktum för den som studerar symboler. Han lärde ut en doktrin identisk med vedantinernas, dvs att Ande-Själen som emanerar från den Enda gudomliga principen blir, efter sin pilgrimsfärd återförenad med Den.

Punkten inom Cirkeln. I dess esoteriska betydelse det första omanifesterade logos som framträder inom den oändliga Rymdens strandlösa vidder, representerat genom cirkeln. Det är Oändlighetens och det Absolutas plan. Detta är bara en av oräkneligt många och dolda betydelser som denna symbol innehåller, som är den mest betydelsefulla av alla geometriska figurer som används inom den metafysiska läran om emblem. Frimurarna har gjort punkten till en symbol för ”den individuella brodern” vars skyldighet till Gud och människan är begränsad av cirkeln, och har lagt till Johannes Döparen och Johannes Evangelisten för att hålla brodern sällskap, symboliserat genom två lodräta parallella linjer inom cirkeln, på var sin sida om punkten.

Porfyrios.* En neo-platoniker och en mycket framstående författare och endast underlägsen Plotinos som lärare och filosof. Han var född före tredje århundradets mitt e Kr i Tyros, eftersom han kallade sig själv en Tyrier och förmodas ha tillhört en judisk familj. Fastän han själv var fullständigt helleniserad och hedning, antyder hans namn Melek (en kung) att han hade semitiskt blod i sina ådror. Moderna kritiker betraktar honom på goda grunder som den mest praktiska, filosofiska och sakligaste av alla neo-platonikerna. Han var en framstående författare, speciellt berömd för sin tvist med Jamblichos beträffande det onda som beledsagade teurgins utövande. Dock blev han till slut omvänd till motståndarens åsikter. Han var en född mystiker, han följde, liksom sin mästare Plotinos, den rena Raja-Yoga-utbildningen som leder till Själens förening med Över-Själen eller Högre Självet (Buddhi-Manas). Emellertid beklagar han sig över att han inte uppnådde extasens tillstånd innan han blev sextio, trots alla sina strävanden, medan Plotinos var mästare på det. Det var så, troligen på grund av att hans lärare i högsta grad föraktade det fysiska livet och kroppen, och begränsade filosofiska undersökningar till de områden där liv och tanke blir eviga, hängav Porfyrios hela sin tid åt att se filosofin från olika sidor av det praktiska livet. ”Filosofins ände är hos honom moralen”, säger en levnadstecknare, ”vi skulle nästan kunna säga helighet – ett botande av människans skröplighet, förlänandet av ett renare och mera kraftfullt liv till henne. Blott kunskap hur sann den än är, är inte i sig självt tillräckligt, kunskap har som sitt syfte liv i enighet med Nous – förstånd”, översätter levnadstecknaren. Eftersom vi emellertid inte tolkar Nous som förstånd, utan som förnuft (Manas) eller det gudomliga eviga Jaget i människan, översätter vi idén esoteriskt och får det att låta så här: ”den ockulta eller hemliga kunskapen har som sitt syfte liv i enlighet med Nous, eller vårt evinnerliga reinkarnerade Jag”, vilket skulle vara mer troget Porfyrios idé, liksom det är gentemot den esoteriska filosofin. (Se Porfyrios De Abstinentia i., 29.) Av alla neo-platoniker kom Porfyrios den verkliga teosofin närmast, såsom den nu undervisas av de Österländska hemliga skolorna. Detta visas av alla våra moderna kritiker och författare som skriver om den Alexandrinska skolan, för ”han ansåg att själen skulle så mycket som möjligt bli frigjord från materiens bojor ... vara redo ... att stänga av hela kroppen”. (Ad Marcellam, 34.) Han rekommenderar utövandet av avhållsamhet genom att säga att ”vi skulle vara liksom gudarna om vi kunde avstå från grönsaker likaväl som animalisk föda”. Han accepterar motstävigt teurgi och mystiska besvärjelseformler eftersom dessa är ”maktlösa till att rena den noetiska (manasiska) principen hos själen”: teurgi kan ”endast befria den lägre eller psykiska delen och göra det möjligt att mottaga lägre väsen såsom andar, änglar och gudar” (Aug. De Civ. Dei. x., 9), precis som teosofin lär. ”Befläcka inte det gudomliga” tillägger han, ”med människornas fåfängda inbillningar; du kommer inte att skada det som är för evigt välsignat (Buddhi-Manas) utan du kommer att förblinda dig själv gentemot förnimmelsen av de största och mest vitala sanningarna”. (Ad Marcellam, 18.) ”Om vi skulle vilja slippa attacker från onda andar måste vi hålla oss själva rena från de ting som onda andar har makt över, för de attackerar inte den rena själ som inte har någon affinitet med dem.” (De Abstin. ii., 43.) Detta är återigen vår lära. Kyrkofäderna ansåg Porfyrios som den bittraste fiende, den mest oförsonliga gentemot kristendomen. Slutligen och återigen som i modern teosofi, lovordade Porfyrios liksom alla neo-platoniker Kristus samtidigt som de ringaktade kristendomen enligt S:t Augustine. De påstod, liksom vi påstår ”att Jesus själv sade ingenting mot de hedniska gudomarna utan åstadkom underverk med deras hjälp”. De kunde inte kalla honom för Gud, såsom hans lärjungar gjorde, utan de ärade honom som en av de bästa och visaste av människor. (De. Civ. Dei., xix., 23.) Ändå, ”verkar det till och med i stridens hetta som om det nästan aldrig yttrades ett ord mot Porfyrios privatliv. Hans metod föreskrev renhet ... han praktiserade det”. (Se A Dict of Christian Biography, vol IV, ”Porhpyry”.)

Pot Amun. Sägs vara en koptisk term. Namnet på en egyptisk präst och hierofant som levde under den tidiga Ptolemies dynastier. Diogenes Laertius förtäljer att det betecknar en som är vigd åt ”Amun”, guden för visdom och hemlig lärdom, precis som Hermes, Toth och Nebo var hos kaldéerna. Detta måste vara så eftersom prästerna i Kaldéen var vigda åt Nebo, och bar hans namn och kallades Neboïm, eller i vissa gamla hebreiska kabbalistiska arbeten, ”Abba Nebua”. Generellt sett så antog prästen namnet på just sin speciella gud. Pot Amun anses vara den som var den första som lärde ut teosofi eller huvuddragen i den hemliga Visdomsreligionen till de oinitierade.

Prachetas (sk). Ett namn på Varuna, vattenguden, eller esoteriskt – dess princip.

Pradhana (sk) Odifferentierad substans, kallad på annat håll och i andra skolor – Akasha; och Mulaprakriti eller Rot Materia av vedantinerna. Kort sagt, Urmaterian.

Pragna* (sk) eller Prajna. En synonym för Mahat, Universellt Förnuft. Förmågan till förnimmelse. (S.D. I, 139). Medvetande.

Prakriti (sk). Naturen i allmänhet, naturen i motsats till Purusha – den andliga naturen och Anden, som tillsammans är ”Den Enda Okända Gudomens två ursprungliga aspekter”. (Secret Doctrine I.51)
Pralaya* (sk). En period av förmörkelse eller vila – planetarisk, kosmisk eller universell – motsatsen till Manvantara (S.D. I, 370).

Prameyas (sk). Saker som ska bevisas?; föremål av Pramana eller bevis.

Pram-Gimas (litauisk). Ordagrant ”Alltings Mästare”, en gudomstitel.

Pramlocha (sk). En kvinnlig Apsara – en vattennymf som bedrog Kandu. (Se ”Kandu”.)

Prana* (sk). Livskraftens princip; Livets andning.

Pranamaya-Kosha (sk). Vehiklet för Prana, livskraften eller Linga Sharira; en vedantinsk term.

Pranâtman (sk). Detsamma som Sutratmâ den eviga frö-tråden varpå JAGETS personliga liv är uppträdda likt pärlor.

Pranava (sk). Ett heligt ord, likvärdigt med Aum.

Pranayama (sk). Kuvandet och reglerandet av andningen genom yogaövningar.

Pranidhana (sk).Yogiernas femte regel; oupphörlig hängivenhet: (Se Yoga Shastras, II:32)

Prasanga-Madhyamika (sk). En buddhistisk filosofisk skola i Tibet. Den följer precis som Yogacharya systemet, Mahayana (den Stora Farkosten) föreskrifterna; men då den grundades långt senare än Yogacharya så är den inte hälften så rigid och sträng. Den är ett semi-exoteriskt och väldigt populärt system bland lärda och lekmän.

Pratyabhava (sk). Jagets tillstånd under de nödvändiga återkommande födelserna.

Pratyagatma (sk). Detsamma som Jivatma, eller den enda levande Universella Själen – Alaya.

Pratyahara (sk). Detsamma som ”Mahapralaya”.

Pratyaharana (sk). Den förberedande träningen inom praktisk Raja-Yoga.

Pratyaksha (sk). Andlig förnimmelse med hjälp av sinnen.

Pratyeka Buddha (sk). Detsamma som ”Pasi-Buddha”. Pratyeka Buddha är en grad som exklusivt hör hemma i Yogãcharya-skolan, ändå är det bara en grad av högre intellektuell utveckling utan någon sann andlighet. Det är Yoga-lagarnas döda bokstav, där intellektet och fattningsförmågan spelar den viktigaste rollen, vilka lagts till det strikta utförandet av den inre utvecklingens regler. Detta är en av de tre vägarna till Nirvana, och den lägsta i vilken en Yogi – ”utan lärare och utan att rädda andra” – genom ren kraft, vilja och tekniskt kunnande uppnår ett slags nominellt individuellt Buddhaskap; och gör inget gott för andra människor, utan arbetar själviskt för sin egen frälsning och bara för sig själv. Pratyekorna respekteras offentligt men föraktas inombords av de som är entusiastiska och andligt värderande. En Pratyeka jämförs generellt med en ”Khadga” eller de ensamma rhinoceros [enhörningarna] och kallas Ekashringa Rishi, en självisk ensam Rishi (eller helgon). ”När han far över samsara (’oceanen av födslar och död’ eller inkarnationsserien), och förtränger sina fel, och trots detta inte når absolut fullkomlighet, så jämförs Pratyeka Buddha med en simmande häst som korsar en sjö utan att röra vid botten” (Sanscrit-Chinese Dict.) Han rankas långt under en sann ’medlidandets Buddha’. Han strävar endast för att uppnå Nirvana.”

Principer. Elementen eller ursprungliga essenser, de grundläggande differentieringarna varpå och från vilka alla ting är uppbyggda. Vi använder termen för att beteckna de sju individuella och fundamentala aspekterna av den Enda Universella Verkligheten i Kosmos och i människan. Alltså även de sju aspekterna i sina manifesteringar i människan – gudomlig, andlig, psykisk, astral, fysiologisk och helt enkelt fysisk.

Proto-ilos (gr). Den första urmaterian.

Proteusartade Själen*. Ett namn för Mayavi-rupan eller tankekroppen, den högre astralformen som antar alla möjliga former liksom varje form som skapats viljemässigt utifrån en adepts tanke. (Se vidare under ”den Plastiska Själen” i Teosofisk Ordbok.)

Psyke [Psyche] (gr). Den djuriska, jordiska Själen; lägre Manas.

Psykism. [Medialitet] Från grekiskans psyche. En term som nu används för att i vidare bemärkelse beteckna varje slag av mentalt fenomen, till exempel mediumskap, högre sensibilitet, hypnotisk receptivitet, inspirerande profetior, enkel klärvoajans i astralljuset och verkligt gudomligt siarskap; kort sagt, orden täcker varje fas och manifestation av krafterna och potentialerna hos de mänskliga och de gudomliga själarna.

Pums (sk). Ande, den högste Purusha, Människan.

Puranaböckerna (s.k.). Bokstavligen, ”forntida”. En samling symboliska och allegoriska berättelser – nu arton till antalet – som antas ha skrivits av Vyasa, författaren till Mahabarata.

Purohitas (sk). Familjepräster; brahmaner.

Purusha (sk). ”Människa”, den himmelska människan. Anden, detsamma som Narayana sett ur en annan aspekt. ”Det Andliga Självet”.
Purusha Narayana (sk). Den manlige urmänniskan – Brahmâ.

Purvashadha (sk). En stjärnbild.

Pushan (sk). En vedisk gudom, vars verkliga betydelse förblivit okänd för orientalisterna. Den betecknas som ”Den Närande”, den som föder alla (hjälplösa) varelser. Den esoteriska filosofin förklarar betydelsen. Det talas om det i Taittiriya Brahmana, det sägs att ”När Prajapati skapade levande varelser, så närde Pushan dem”. Detta är alltså samma mystiska kraft som ger näring åt fostret och det ofödda barnet, genom osmosis och som kallas för ”atmosfärernas och akashas sköterska” och näringens fader. På Lunar Pitrierna hade evolverat mnniskorna, förblev dessa förnimelselösa och hjälplösa, och det är ”Pushan som födde den ursprungliga människan”. Även ett namn på Solen.

Putra (sk). En son.

Pymander (gr). ”Den Gudomliga Tanken”. Egyptiernas Prometeus och det personifierade Nous eller gudomliga ljuset, vilket framträdde och undervisade Hermes Trismegistos i ett hermetiskt verk kallat ”Pymander”.

Pythagoras* (gr). Den mest berömda av mystiska filosofer, född på Samos omkring 586 f Kr. Han verkar ha plockat ihop sin filosofi ur de olika systemen som han hade tillgång till. Sålunda studerade han de esoteriska vetenskaperna hos brahminerna i Indien, och astronomi och astrologi i Kaldéen och Egypten. Han är än idag känd i Indien under namnet Yavanacharya (”Ionisk lärare”). Efter sin återkomst slog han sig ner i Krotona, i Magna Graecia, där han grundade ett college som mycket snart blev tillflyktsorten för de allra bästa intellekten från de civiliserade metropolerna. Hans fader hette Mnesarchus av Samos och var en man av ädel börd och lärdom. Pythagoras var den förste som lärde ut det heliocentriska systemet och var den störste sakkunnige i geometri under sin tid. Det var han som skapade ordet ”filosof”, som är sammansatt av två ord som betyder ”älskare av visdom” – philo-sophos. Såsom den störste matematiker, geometriker och astronom under den historiska antiken, och också den störste av metafysikerna och vetenskapsmännen har Pythagoras vunnit evig berömdhet. Han lärde ut reinkarnation som den är förklarad i Indien och mycket annat från den Hemliga Visdomen.

Påsk [eng. Easter]. Ordet kommer uppenbarligen från Ostara, den skandinaviska vårgudinnan. Hon var symbolen för hela naturens återuppståndelse och dyrkades under den tidiga våren. Det var sed hos de hedniska nordiska folken under den tiden att utbyta målade ägg som kallades Ostaras ägg. Dessa har nu blivit Påsk-Ägg. Som uttryckts i Asgard and the Gods: ”Kristendomen ger en annan betydelse åt en gammal sed, genom att länka det med högtiden för Frälsarens återuppståndelse, som likt det dolda livet i ägget, sov i graven under tre dagar innan han uppvaknade till nytt liv”. Detta var det naturligaste eftersom Kristus identifierades med samma Vårsol som uppvaknar i all sin härlighet efter den långa och dystra vinterns död.

Påve-magikerna. Det finns ett flertal sådana i historien; påve Sylvester II, konstnären som gjorde ett ”orakel huvud” likt den som tillverkades av Albertus Magnus, den lärde biskopen från Ratisbon. Påve Sylvester ansågs vara en stor trollkarl och svartkonstnär av kardinal Benno, och ”huvudet” slogs sönder av Thomas Aquinas för det talade för mycket. Sedan har vi påvarna Benediktus VIIII, John XXI och Gregory VI, Gregory VII, som alla ansågs av sina samtida att var magiker. Den senare Gregory var den berömda Hildebrand. Vad det gäller biskoparna och de ”lägre” prästerna som alla studerade ockultism och som blev experter i magiska konstformer, så är de oräkneliga.

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

____________________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23