Teosofisk Ordbok - K - av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

A B C
D
E F G H I J K L M N

O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö

_____________________________________________________________________________________

Kabbalan; Kabbalistiska ansikten; Kadmon; Kailasa; Kala; Kala; Kalabhana; Kalagni; Kalahansa; Kalavingka: Kalevala; Kali; Kalidasa; Kaliya; Kali-yuga; Kalki Avatar; Kalluka Bhatta; Kalpa; Kama; Kamadeva; Kamaloka; Kamarupa; Kandu; Kanishthas; Kapila Rishi; Kapilavastu; Karana; Karana Sharira; Karanda; Karanopadhi; Kardec, Allan; Kardecister; Karma; Karshvare; Kasi; Kasina; Kastväsendet; Katha; Kausalkroppen; Kavyavahana; Keherpas; Keshara; Kether; Kha; Khado; Khem; Khi; Khnoom; Khoom; Khoda; Khubilkhan; Kimapurushas; Kioo-tche; Kiver-Shans; Klesha; Klippoth; Kläraudiens; Klärvoajans; Kokab; Kontinenter; Koorgan; Kosmiska gudar; Kosmisk Ideation; Kosmokraterna; Kosmos; Kravyad; Kretslopp och Runder; Krisaswas; Krishna; Kristen Vetenskapare; Kristus; Krita-Yuga; Krittika; Kriyashakti; Kronos; Kshanti; Kshetranja; Kshira Samudra; Kuch-ha-guf; Kumara; Kumarabudhi; Kumara guha; Kundalini Shakti; Kurios; Kusadwipa; Kwan-shai-yin; Kwan-yin; Kwan-yin-tien [89 uppslagsord]
_________________________________________________________________________________________

FÖRKORTNINGAR:

alk = alkemiskt;
arab = arabiskt;
assyr = assyriskt;
DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, s.7
fen = feniciskt;
fin = finskt;
gnos = gnostiskt;
gr = grekiskt;
heb = hebreiskt;
herm = hermetiskt;
kab = kabbalistiskt;
kald = kaldeiskt;
kin = kinesiskt;
kopt = koptiskt;
lat = latinskt;
ock =ockult;
senz = senzar;
SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.
sk = sanskrit;
skand = skandinaviskt;
sing = singalesiskt;
TG:7 = Theosophical Glossary s. 7;
tib = tibetanskt;
zend = persiskt;

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i ”Lilla Ordboken” som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the Golden.Dawn.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

_____________________________________________________________________________________

Kabbalan* (heb). De medeltida hebreiska rabbinernas fördolda visdom, härledd från de äldre hemliga lärorna beträffande gudomliga ting och kosmogoni, vilka var sammanställda till en teologi tiden efter judarnas fångenskap i Babylon. Alla verk som faller under den esoteriska kategorin benämns kabbalistiska.

Kabbalan [Qabbalah] (heb). Den forntida kaldeiska Hemliga Läran, förkortad kabbalan. Ett ockult system som förts vidare genom muntlig tradition; men trots att den accepterar traditionen, så är den inte enbart sammanställd av traditionella läror, eftersom den en gång var en fundamental vetenskap, som nu är uppblandad med tillägg som gjorts genom århundraden, och genom textförfalskningar av västerländska ockultister speciellt av kristna mystiker. Den behandlar de hitintills esoteriska tolkningarna av de judiskas skrifterna och lär ut ett flertal metoder för att tolka bibliska allegorier. Ursprungligen fördes lärorna vidare ”från mun till öra”, säger dr W Wynn Westcott, ”i muntlig form från lärare till elev som mottog den; därav namnet Kabbalan, Qabalah, eller Cabbalan, som kommer från den hebreiska roten QBL, som betyder: att mottaga. Förutom denna Teoretiska Kabbala så skapades det en praktisk gren som fokuserar på de hebreiska bokstäverna, där studiet inriktas på Ljud, Nummer och Idéer” (se även ”Gematria”, ”Notaricon” och ”Temura”). För information om den ursprungliga boken över Qabbalah – Zohar – se detta ord. Fast den Zohar vi har i dag är inte den Zohar som efterlämnades av Simeon Ben Jochai till sin son och sekreterare. Författaren till den nuvarande approximationen var en viss Moses de Leon, en jude från 1200-talet. (Se även ”Kabbalan” och ”Zohar”.)

Kabbalistiska ansikten. Dessa är Nephesh, Ruach och Neschamah, eller den Animala (vitala), den Andliga och den Gudomliga Själen i människan – Kropp, Själ och Förnuft. [TG:168]

Kadmon (heb). Den arketypiska människan. Se ”Adam Kadmon”. [TG:169]

Kailasa (sk). Inom metafysiken ”himmel”, gudarnas boning; geografiskt en bergskedja i Himalaya, norr om Mansaravarasjön, även kallad Manasa-sjön. [TG:169]

Kala (sk). Ett tidsmått; fyra timmar, en period av trettio Kashtahs. [TG:169]

Kala (sk). Tid, ödet; en cykel samt Yamas rätta namn eller titel – underjordens Konung och Dödsdomare. [TG:169]

Kalabhana (sk). Detsamma som Taraka (se Secret Doctrine, vol II, s 382, fotnot). [TG:169]

Kalagni (sk). Tidens flamma. En gudomlig varelse skapad av Shiva, ett vidunder med 1.000 huvuden. En titel på Shiva som betyder ”ödets eld”. [TG:169]

Kalahansa eller Hamsa (sk). En mystisk titel given till Brahma (eller Parabrahm); betyder ”svanen inom och utanför tiden”. Brahmâ (den manlige) kallas Hansa-Vahan, ”Svanens” vehikel. [TG:169]

Kalavingka (sk) även Kuravikaya och Karanda, etc. Odödlighetens ”ljuva fågelröst”. Eitel identifierar den med cuclus melanoleicus, fastän själva fågeln är allegorisk och icke-existerande. Dess röst hörs vid ett särskilt Dhyana stadium under yoga övningen. Den sägs ha väckt Kung Bimbisara och på så sätt räddat honom från ett kobra bett. I sin esoteriska betydelse är denna ljuva fågelröst vårt Högre Jag. [TG:169]

Kalevala. Det finska skapelse-eposet. [TG:170]

Kali (sk). Den ”svarta”, men nu namnet på Parvati, Shivas gemål, fast ursprungligen en av Agnis sju tungor, eldguden – ”den svarta, eldtungan”. Ond och ondskefull. [TG:170]

Kalidasa (sk). Indiens störste poet och dramatiker. [TG:170]

Kaliya (sk). Dem femhövdade ormen som Krishna dödade i sin barndom. Ett mystiskt vidunder som symboliserar människans passioner – floden eller vattnet är symbol för materian. [TG:170]

Kali-yuga (sk). Den fjärde, den mörka tidsåldern eller järnåldern, vår nuvarande period, vars varaktighet är 432.000 år. Den sista tidsåldern i vilken människans evolutionsperiod är indelad i en serie av liknande tidsåldrar. Den började 3102 år f Kr, vid tidpunkten för Krishnas död, och den första 5.000 års cykeln avslutas mellan åren 1897 och 1898. [TG:170]

Kalki Avatar (sk). Den ”Vita Häst-Avataren”, som kommer att bli den sista manvantariska inkarnationen av Vishnu, enligt brahminerna; Maitreya Buddha, enligt nordbuddhisterna; Sosiosh, den siste hjälten och frälsaren bland zoroastrismens anhängare, enligt parserna; och av de ”Trovärdiga och Sanna” på den vita Hästen (Upp.19:11). I sin kommande uppenbarelse eller tionde Avatar, kommer himlen att öppna sig och Vishnu kommer att framträda ”sittande på en mjölkvit springare, med ett draget svärd strålande som en komet, när det är dags för den slutliga förstörelsen av de orättfärdiga, ’skapelsens’ förnyelse och ’renhetens återställande’.” (Jämför Uppenbarelseboken.) Detta kommer att inträffa vid slutet av Kaliyuga 427.000 år framåt i tiden. Den sista delen av varje Yuga kallas för ”världens förstörelse”, eftersom då förändras jorden varje gång i sin yttre form, genom att sänka en grupp av kontinenter och upphöja en annan grupp. [TG:170]

Kalluka Bhatta (sk). En kommentator över de hinduiska Manu Smriti skrifterna; en välkänd författare och historiker. [TG:170]

Kalpa (sk). Ett världsligt kretslopp, generellt en tidscykel, men vanligen representerar den en Brahmâs ”dag” och ”natt”, en period av 4.320.000.000 år. [TG:170]

Kama (sk). Onda begär, lustar och viljande; fastklamrande vid tillvaron. Kama identifieras allmänt med Mara, frestaren. [TG:170]

Kamadeva (sk). Kärlekens gud i den allmänna uppfattningen, en Visvadeva, i den hinduiska gudavärlden. Hur än Hesiodos Eros blev degraderad till Cupido av den exoteriska lagen, och ännu mer degraderad av den senare förhärskande meningen som tillskrevs termen, så är ändå Kama ett synnerligen mystiskt och metafysiskt ämne. Det är bara de tidigare vediska beskrivningarna av Kama som anger grundtonen vad han symboliskt föreställer. Kama är det första medvetna, allomfattande begäret för universell godhet, kärlek och för allt som lever och förnimmer, och behöver hjälp och vänlighet. Den första känslan av gränslöst kärleksfullt medlidande och barmhärtighet som uppstod i medvetandet hos den kreativa ENDA KRAFTEN, så snart den fick liv och tillvaro såsom en stråle av det ABSOLUTA. Rig Veda säger: ”Begäret uppstod först inom DET, vilket var det ursprungliga tankefröet, och som de Vise genom sitt intellektuella sökande har upptäckt i sina hjärtan, varande det band som förenar Väsen med icke-Väsen”, eller Manas med ren Atma-Buddhi. Det finns ingen tanke om sexuell kärlek i detta begrepp. Kama är i allra högsta grad det gudomliga begäret som skapar lycka och kärlek; och det är endast tidsåldrar senare, då människan började materialisera genom att ge mänsklig gestalt åt sina högsta ideal i form av stela och torra dogmer, som Kama blev kraften som tillfredsställde begären på det animala planet. Detta blir synliggjort genom vad varje Veda-bok och några Brahmaböcker säger. I Atharva Veda representeras Kama som den Högsta Gudomen och Skaparen. I Taitariya Brahmana är han Dharmas barn, lagens och rättvisans gud, av Sraddha och tilltro. I en annan berättelse utgår han från Brahmâs hjärta. Andra visar honom vara född ur vatten, dvs från det ursprungliga kaos, eller ”Djupet”. Härav ett av hans många namn, Ira-ja, ”den vattenfödde”; och Aja, ”ofödd”; och Atmabhu eller ”självexisterande”. På grund av tecknet Makara (Stenbocken) på hans banér, kallas han också för ”Makara Ketu”. Allegorin om Shiva, den ”Store Yogin”, som förvandlar Kama till aska genom elden från hans centrala (eller tredje) Öga, därför att han har inspirerat Mahadevan med tankar beträffande hans hustru, medan han förrättade sin andakt – är mycket suggestiv, eftersom det berättas att han därigenom förvandlade Kama till sin ursprungliga andliga form. [TG:170]

Kamaloka* (sk). Det semi-materiella plan som för oss är subjektivt och osynligt, där de icke-kroppsliga ”personligheterna”, de astrala formerna, som kallas Kamarupor stannar kvar, tills de tonar bort därifrån genom en fullständig utmattning på grund av verkningarna från de mentala impulser som skapade dessa eidolon av mänskliga och animaliska passioner och begär. (Se ”Kamarupa”.) Det är de gamla grekernas Hades och egyptiernas Amenti, De Tysta Skuggornas land; en avdelning inom den första gruppen av Trailokya. [TG:171]

Kamarupa* (sk). Metafysiskt och i vår esoteriska filosofi är det den subjektiva formen, skapad genom de mentala och fysiska begären och tankarna i förbindelse med materiella ting; en form hos alla förnimmande väsen som överlever kroppens död. Efter den döden blir tre av de sju ”principerna” – eller låt oss säga de sinnes- eller medvetandeplan på vilka de mänskliga instinkterna och föreställningarna i tur och ordning verkar – dvs kroppen, dess astrala prototyp och fysiska vitalitet – kvar på jorden, då de inte är till någon ytterligare nytta; de tre högre principerna, förenade till en, uppgår i det devakanska tillståndet, i vilket det Högre Jaget kommer att stanna tills tidpunkten för en ny inkarnation närmar sig; och ex-personlighetens eidolon lämnas ensam i sin nya boning. Här vegeterar den bleka kopian av människan som varit, under en tidsperiod vars varaktighet är varierande och står i förhållande till de materiella element som lämnats kvar i den, vilket har bestämts av det gångna livet hos den avlidne. Berövad sitt högre förnuft, sin ande och sina fysiska sinnen, vilket den blir om den lämnas ensam åt sina egna oförståndiga laster, kommer den gradvis att dö bort och upplösas. Men om den med våld dras tillbaka till den jordiska sfären, antingen genom de överlevande vännernas passionerade begär och böner eller genom vanliga nekromantiska övningar – en av de mest skadliga är mediumskap – kan ”spöket” verka för en tidsperiod som vida övergår den fysiska kroppens naturliga levnadslopp. Har Kamarupan en gång lärt sig vägen tillbaka till levande kroppar, blir den en vampyr som livnär sig på vitaliteten hos dem som är så angelägna om dess sällskap. I Indien kallas dessa eidolons för Pisachas och är mycket fruktade, som tidigare förklarats på annat ställe. [TG:172]

Kamea (hebr). En amulett, vanligtvis en magisk fyrkant. [TG:172]

Kanaresiska.[Kannada] Det kannatiska språket, ursprungligen kallat Kanara, en region i södra Indien. [TG:73]

Kandu (sk). En helig visman av den andra Rotrasen, en yogi som blev lurad av Pramlocha, en ”nymf” utsänd av Indra i detta syfte, och som levde under flera århundraden. Slutligen återkom den Vise till sina sinnens fulla bruk och förkastade och jagade iväg henne. Varefter hon födde en dotter, Marisha. Historien är en allegorisk fabel från Purana-böckerna. [TG:172]

Kanishthas (sk). En kategori av gudar som enligt hinduerna kommer att uppenbara sig i den fjortonde eller vår sista världsmanvantara. [TG:173]

Kapila Rishi (sk). En stor visman, en stor forntida adept. Författaren till Sankhya-filosofin. [TG:173]

Kapilavastu* (sk). Herren Buddhas födelseplats; kallad ”den gula boningen”: huvudstaden för monarken som var fader till Gautama Buddha. [TG:173]

Karana (sk). Orsak (metafysiskt sett). [TG:173]

Karana Sharira (sk). ”Kausalkroppen”. Den har en dual betydelse. Exoteriskt är den Avidya, okunnighet, eller det som är orsak till människojagets evolution och dess reinkarnation; esoteriskt sålunda det lägre Manas – kausalkroppen eller Karanopadhi står korrespondensmässigt för Buddhi och det Högre ”Manas” eller den Andliga Själen inom Taraka Raja Yoga systemet. [TG:173]

Karanda (sk) Den ”ljuva fågelrösten”, detsamma som Kalavingka (se detta ord) [TG:173]

Karanopadhi (sk). Karanas fundament eller upadhi, ”kausalsjälen”. Inom Taraka Raja Yoga systemet korresponderar det både till Manas och Buddhi. Se Tabellen i The Secret Doctrine, I:157. [TG:173]

Kardec, Allan.* Det namn som antogs av grundaren av de franska spiritisterna, vars riktiga namn var Rivaille. Det var han som samlade och publicerade trans yttranden av vissa medier, och som efteråt gjorde en ”filosofi” av dem mellan åren 1855 och 1870.[Key:341]

Kardecister. Anhängarna till Allan Kardecs spiritistiska system, fransmannen som grundade den spiritistiska skolans moderna rörelse. Frankrikes spiritister skiljer sig från de amerikanska och engelska spiritualisterna genom att deras ”Andar” lär ut reinkarnation, emedan de från Förenta Staterna och Storbrittanien förnekar denna tro som varande ett kättersk villfarelse och smädar och förtalar dem som accepterar den”. ”När Andar inte kommer överens...”. [TG:173]

Karma*(sk). Är fysiskt sett handling; metafysiskt VEDERGÄLLNINGENS LAG. Lagen om orsak och verkan eller Etiska Orsakssammanhang. Nemesis, endast i betydelsen dålig karma. Den är Nidana nummer elva i kedjan av orsaker och verkningar inom ortodox buddhism; ändå är det den makt som styr alla ting, resultatet av moralisk handling, det metafysiska Samskara, eller den moraliska verkan i en handling gjord för att uppnå någonting som tillfredsställer ens personliga önskan. Det finns förtjänstfull karma och icke-förtjänstfull karma. Karma varken straffar eller belönar, utan är endast den enda Universella LAG som ofelbart och så att säga blint leder alla andra lagar, och så att säga skapar särskilda verkningar längs banor i deras respektive orsakssammanhang. När buddhismen lär att ”Karma är den moraliska kärnan (hos varje väsen) som ensamt överlever döden och fortsätter i transmigration” eller reinkarnation, betyder det helt enkelt att det återstår ingenting efter varje Personlighet, utan endast orsakerna som den har skapat; orsaker som är odödliga, dvs de kan inte bortelimineras från universum förrän de är återställda genom sina berättigade verkningar, och så att säga utplånade av dem, och sådana orsaker – så vida de inte under personens liv som skapade dem är kompenserade med lämpliga verkningar – kommer att följa det reinkarnerade Jaget, och nå det i dess nästföljande reinkarnation ända tills en harmoni mellan verkningar och orsaker är fullständigt återställd. Ingen ”personlighet” – endast ett knippe materiella atomer och instinktiva och mentala karaktärsdrag – kan naturligtvis fortsätta som sådan, i en värld av ren Ande. Endast det som är odödligt i själva sin natur och gudomligt i grunden, nämligen Jaget, kan existera för evigt. Eftersom det är Jaget som väljer personligheten den kommer att upplysa efter varje Devachan, och som genom dessa personligheter mottager verkningarna av de skapade karmiska orsakerna, så är det Jaget, detta själv som är den ”moraliska kärnan” som tidigare beskrivits och den förkroppsligade karman ”som ensam överlever döden”. [TG:173]

Karshvare (zend). De ”sju jordkloten” (vår sjufaldiga kedja) över vilken Amesha Spenta styr, parsernas Ärkeänglar eller Dhyan Chohaner. De sju kloten, varav endast ett, dvs Hvanirata – vår jord – är känd för vanliga dödliga. Jordkloten (esoteriskt) eller de sju indelningarna (exoteriskt) är vår egen planetariska kedja som omnämns i Esoteric Buddhism och The Secret Doctrine. Läran är klart angiven i Fargard XIX, 39 av Vendidad. [TG:175]

Kasi (sk). Ett annat och ännu äldre namn på den heliga staden Benares. [TG:176]

Kasina (sk). En mystisk yogarit som används för att befria förnuftet från all upphetsning och föra det Kamiska elementet till ett fullständigt stillastående. [TG:176]

Kastväsendet. Ursprungligen ett system med fyra ärftlighetsgrupper i vilken den indiska befolkningen var indelad: Brahminer, Kshatriyas, Vaisyas och Sudras (eller Brahmâs avkommor, krigare, köpmän och den lägsta eller jordbruksklassen). Förutom dessa fyra ursprungliga kasten, har numera hundratals utvecklats i Indien. [TG:74]

Katha (sk). En av upanishaderna, kommenterade av Sankaracharya. [TG:176]

Kausalkroppen.* Denna ”kropp”, som varken är en objektiv eller subjektiv kropp, utan Buddhi, den Andliga Själen, och kallas så därför att den är den huvudsakliga orsaken till Sushuptis förhållanden, vilket leder till Turya tillståndet, Samadhis högsta tillstånd. Den kallas för Karanopadhi, ”Orsakens fundament”, av Taraka Raja yogierna; och inom vedantasystemet korresponderar det både till Vignanamaya och Anandamaya Kosha, där den senare ligger näst intill Atma, och är därför den universella Andens farkost. Buddhi ensamt kan inte kallas för en ”Orsakskropp”, utan blir det i förening med Manas, det inkarnerade Väsendet eller JAGET.[TG:74]

Kavyavahana (sk). Pitriernas eld. [TG:176]

Keherpas (sk). Luftgestalt. [TG:176]

Keshara (sk). ”Himmelsk Vandrare”, dvs en yogi som kan färdas i sin astrala gestalt. [TG:177]

Kether* (heb). Kronan, den högsta av de tio Sefiroterna; den första inom den Högsta Triaden. Den motsvarar Makroprosopus, det stora ansiktet eller Arikh Anpin, vilka differentieras till Chokmah och Binah. [w. w. w.] [TG:177]

Kha (sk). Detsamma som ”Akasha”. [TG:177]

Khado (tib). Onda kvinnliga demoner inom den allmänna folktron. I den esoteriska filosofin, ockulta och onda krafter i naturen. Elementaler kända på sanskrit som Dakini. [TG:177]

Khem (eg). Detsamma som Horus. ”Guden Khem kommer att hämnas sin fader Osiris”; säger en papyrustext. [TG:177]

Khi (kin). Ordagrant ”andning”; och avser Buddhi. [TG:177]

Khnoom (eg). Det stora Djupet eller den Ursprungliga Rymden. [TG:177]

Khoom (eg), eller Knooph. Världssjälen; en variant av Khnoom. [TG:178]

Khoda (pers). Namnet på Gudomen. [TG:177]

Khubilkhan (mong), eller Shabrong. I Tibet namnen för de förmodade Buddha-inkarnationerna. Utvalda helgon. [TG:178]

Kimapurushas (sk). Vidunderliga Devor, hälften människa, hälften häst. [TG:178]

Kioo-tche (kin). Ett astronomiskt arbete. [TG:178]

Kiver-Shans (kin). Astral- eller ”tankekroppen”. [TG:178]

Klesha (sk) Kärlek till livet, men betyder bokstavligen ”smärta och lidande”. Fasthållande vid tillvaron, och nästan samma sak som Kama.

Klippoth (hebr). Skal; har åtskilliga betydelser i kabbalan; (1) onda andar, demoner; (2) mänskliga varelsers döda skal, inte den fysiska kroppen, utan personlighetens kvarleva sedan anden har avlägsnat sig; (3) några skriftställares Elementarer. (w. w. w.). [TG:178]

[Q’lippoth] (heb) eller Klippoth. Demonernas eller Skalens Värld ; detsamma som den Asssiah Världen, även kallad Olam Klippoth. Det är Samael’s residens, Mörkrets Furste inom de kabbalistiska allegorierna. Men lägg märke till vad det står i Zohar (II, 43a): ”För tjänsten i Änglarnas Värld, . . . . skapade alltså den Helige, åt Samael och hans legioner, Handlingens Värld, vilken verkar vara de moln som ska användas (av de högre eller övre Andarna, våra Jag) att ridas på vid deras nedstigande till jorden, och så att säga tjäna som deras hästar.” Detta tillsammans med det faktum att Q’lippoth innehåller materian varifrån stjärnor, planeter och även människor är danade, visar att Samael med sina härskaror bara innebär kaotisk, virvlande materia, som i sina finare tillstånd används av andar att ikläda sig. Ty på tal om de inkarnerade Jagens ”klädedräkt” eller form (rupa), sägs det i den Ockulta Katekesen att dessa Manasaputror eller Visdomens Söner använder sig, för att förtäta sina former så att de ska kunna nedstiga till de lägre sfärerna, av Swabhavats drägg, eller den plastiska materian som finns överallt i rymden, med andra ord av ursprunglig ilus. Och denna drägg är vad egypterna har kallat Tyfon och moderna européer Satan, Samael etc, etc. Deus est Demon inversus – Gud är Djävulen omvänd.

Kläraudiens.* Förmågan, antingen medfödd eller förvärvad genom ockult träning, dvs. att höra allt vad som sägs på vilket avstånd som helst. [TG:85]

Klärvoajans.* Förmågan att se med det inre ögat eller andligt seende. Denna term används idag väldigt löst och lättvindigt, vars betydelse omfattar allt från vilda gissningar på grund av skarpsinne eller intuition, samt den förmåga som utövades så beundransvärt av Jakob Böhme och Swedenborg. [Men även dessa två stora siare, blandade ihop vad de såg, och nådde aldrig upp till sann klärvoajans, eftersom de aldrig kunde höja sig över den allmänna uppfattningen som fanns i den judiska bibeln och de sekteristiska lärorna]. Verklig klärvoajans innebär förmågan att se igenom den tätaste materian (den senare försvinner när man använder viljan och blir tydlig inför Siarens andliga öga), och detta sker oberoende av tid (förfluten och kommande) och avstånd. [TG:85; Key:326]

Kokab (kald). Det kabbalistiska namnet förbundet med planeten Merkurius; även stjärnljuset. [w. w. w.] (TG:179]

Kontinenter. Inom den buddhistiska kosmogonin, enligt Gautama Buddhas exoteriska lära, finns det otaliga världssystem (eller Sakwala) som alla föds, mognar, förfaller och periodiskt blir förstörda. Orientalister översätter läran om ”de fyra stora kontinenterna som inte står i förbindelse med varandra”, med att betyda ”på jorden finns det fyra stora kontinenter” (se Hardy’s ”Eastern Monachism”, s 4), medan läran helt enkelt betyder att runt om eller ovan jordklotet finns det på båda sidor fyra världar, dvs jordklotet framstår som det fjärde på varje sida om bågen. [TG:88]

Koorgan (ryss). En konstgjord kulle, vanligen en gammal grav. Traditioner av övernaturlig och magisk karaktär är ofta förknippade med sådana kullar. [TG:179]

Kosmiska gudar. Underordnade gudar, de som är förbundna med materiens bildande. [TG:88]

Kosmisk Ideation (ockult). Den eviga tanken inpräglad på substansen eller ande-materien i evigheten; tanken som blir aktiv vid början av varje ny livscykel. [TG:88]

Kosmokraterna (gr). ”Universums byggmästare”, ”världsarkitekterna”, eller de Skapande Krafterna personifierade. [TG:88]

Kosmos (gr). Universum, till skillnad från världen, vilket kan betyda vår glob eller jord. [TG:180]

Kravyad (sk). En köttätare; en köttätande människa eller ett köttätande djur. [TG:180]

Kretslopp och Runder.[Rings and Rounds] Termer som används av teosofer för att förklara österländsk kosmogoni. De är avsedda att beteckna de olika evolutionära cyklerna i elemental, mineral rikena osv., genom vilka Monaden färdas på något av kloten. Termen rund används enbart för att beteckna Monadens cykliska färd runt den fullständiga kedjan av sju klot. För det mesta använder teosofer termen kretslopp som en synonym för cykel, antingen kosmisk, geologisk, metafysisk eller någon annan. [TG:278]

Krisaswas, Söner av Vapnen kallade Agneyastra. De magiska levande vapnen utrustade med intelligens, omtalade i Ramayana och på andra håll. En ockult allegori. [TG:180]

Krishna* (sk). Den mest berömde Vishnu-avataren, hinduernas ”Frälsare” och deras mest populära gud. Han är den åttonde Avataren, Devakis son, och brorsonen till Kansa, den indiska varianten av konung Herodes, som under tiden han letade efter honom bland får- och koherdarna vilka gömde honom, dräpte tusentals av deras nyfödda spädbarn. Historien om Krishnas avlelse, födelse och barndom är den exakta urbilden till Nya Testamentets historia. Missionärerna försöker naturligtvis visa att hinduerna stal födelsehistorien från de tidiga kristna som kom till Indien. [TG:180]

Kristen Vetenskapare*[Christian Scientist]. Det är en nyligen myntad term [detta skrevs 1892] för att beteckna utövarna av ett slags helande genom viljans kraft. Namnet är en oriktig benämning, eftersom buddhisten eller juden, hindun eller materialisten även kan utöva den här nya formen av västerländsk yoga med lika stor framgång, om han bara kan styra och kontrollera sin vilja med tillräcklig fasthet. Mentala Vetenskapare [Mental Scientists] är en annan rivaliserande skola. Dessa arbetar med att helt och hållet förneka varje sjukdom och tänkbar ondska som kan tänkas komma i deras väg, och påstår syllogistiskt, att eftersom den Universella Anden inte kan göras till föremål för köttets krämpor, och eftersom varje atom är Anden, och i Anden, och sedan de slutligen – helarna och de helade – alla är absorberade i denna Ande eller Gudom, så finns där inte, inte eller kan där vara, någon sådan sak som sjukdom. Detta förhindrar på inget vis varken kristna eller mentala vetenskapsmän från att dö av sjukdom, eller att vårda kroniska sjukdomar i sina egna kroppar likt vanliga dödliga. [TG:84-85]

Kristus* (se Chréstos).

Krita-Yuga (sk). Den första av de fyra Yugor eller tidsåldrar hos brahmanerna; även kallad Satya-Yuga, en period som varar 1.728.000 år. [TG:181]

Krittika (sk). Plejaderna. Krigsguden Karttikiyas sju systrar. [TG:181]

Kriyashakti (sk). Tankeförmågan; en av naturens sju krafter. Siddhi-(förmågornas) kreativa kraft hos fullkomliga yogier. [TG:181]

Kronos (gr). Saturnus. Den Gränslösa Tidens och Cyklernas Gud. [TG:181]

Kshanti (sk). Tålamod – en av de fullkomliga Paramiterna. [TG:181]

Kshetranja* eller Kshetranjeswara (sk). Förkroppsligad ande, det Medvetna Jaget i sin högsta manifestation; den reinkarnerade Principen; ”Herren” inom oss.

Kshira Samudra (sk). Ocean av mjölk, kärnad av gudarna. [TG:181]

Kuch-ha-guf (heb). Människans astralkropp. I Franz Lamberts bok är det skrivet ”Coach-ha-guf”. Men det hebreiska ordet är Kuch, som betyder ”kraft”, den jordiska kroppens drivkraft. [w. w. w.] [TG:181]

Kumara* (sk). En obefläckad yngling, eller ung celibat. De första Kumarorna är Brahmâs sju söner, födda genom gudens lemmar, i den så kallade nionde skapelsen. Det påstås att de fick detta namn på grund av deras uttryckliga vägran att ”fortplanta sin art”, så därför förtäljer legenden att de ”förblev Yogis”.

Kumarabudhi (sk). Ett epitet som gavs till det mänskliga ”Jaget”. [TG:182]

Kumara guha (sk). Bokstavligt ”Den gåtfulla obefläckade ynglingen”. En titel som gavs Karttikeya till följd av hans sällsamma ursprung. [TG:182]

Kundalini Shakti (sk). Livskraften; en av naturens Krafter; förmågan som alstrar ett särskilt ljus hos dem som övar sig i andlig och klärvoajant utveckling. Det är en förmåga känd endast av dem som utövar koncentration och yoga. [TG:182]

Kurios (gr). Herren, Mästaren. [TG:183]

Kusadwipa (sk). En av de sju öarna kallad Saptadwipa i Purana-böckerna. (Se Secret Doctrine II, s 404, fotnoten.) [TG:183]

Kwan-shai-yin (kin). Nordbuddhisternas och kinesernas manliga logos; den ”manifesterade guden”. [TG:183]

Kwan-yin (kin). Det kvinnliga logos, ”Barmhärtighetens moder”. [TG:183]

Kwan-yin-tien (kin). Himlen där Kwan-yin och de andra logoi vistas. [TG:183]

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

____________________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23