Teosofisk Ordbok - B - av Helena Blavatsky

_____________________________________________________________________________________

–B–; Babils kulle; Bacon, Roger; Baddha; Bagavadam; Bal; Bala; Bal-ilu; Bandha; Barhishad; Bath; Beno; Bestla; Beth; Bhadrakalpa; Bhadra Vihara; Bhagavad gita; Bhagavat; Bharata Varsha; Bhargavas; Bhaskara; Bhashya; Bhava; Bhumi; Bhur-loka; Bhutadi; Bhuva-loka; Binah; B’ne Alhim; Boas; Bodha-Bodhi; Bodhi; Bodhidharma; Bodhisattva; Bono, Peter; Boodhasp; Borj; Brage; Brahma; Brahmas Dag; Brahma's Natt; Brahma Vach; Brahma Vidya; Brahma Viraj; Brahmas år; Brahmachari; Brahmajnani; Brahmana-perioden; Brahmapuri; Brahmaputras; Brahmarshis; Briatiska Världen; Brihadâraranyaka; Brud; Buddha; Buddha Siddharta; Buddhapala; Buddhi; Buddhi-Taijasi; Buddhochinga; Bumapa; Burham-i-Kati; Buri; Böhme, Jacob; Bönpa. [65 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________

FÖRKORTNINGAR:
TG:7 = Theosophical Glossary sid 7; alk = alkemiska; arab = arabiska; assyr = assyriska; fen = feniciska; fin = finska; gnos = gnostiskt; gr = grekiska; heb = hebreiska; herm = hermetiskt; kab = kabbalistiska; kald = kaldeiska; kin = kinesiska; kopt = koptiska; lat = latin; ockult = ockult; sens = senzar; sk = sanskrit; skand = skandinaviska; tib = tibetanska; zend = persiska; DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, sid 7; SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i ”Lilla Ordboken” som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the G.D.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

B. Den andra bokstaven i nästan alla alfabeten, även den andra i hebreiskan. Dess symbol är ett hus, ett slags kapell [eng. Beth], och själva bokstaven pekar på en boning, ett skjul eller ett härbärge. ”Som del av ett ursprungligt grundord, används den hela tiden i syfte att visa att den har något att göra med sten; som till exempel när stenarna till kapellet [Beth-el] skulle läggas. Det hebreiska värdet är två. Förenad med sin föregångare bildar den ordet Ab, roten till 'fader', Mästaren, en med auktoritet, och den har det kabbalistiska kännetecknet att vara den första bokstaven i Lagens Heliga Bok. Det gudomliga namn som är förbundet med denna bokstav är Bakhour.” (R.M. Cyclop.)

Bacon, Roger. En franciskanmunk, berömd adept inom alkemi och magiska konster. Levde under det trettonde århundradet i England. Han trodde på filosofernas sten på samma sätt som alla adepter i Ockultism tror på den; och även på filosofisk astrologi. Han är anklagad för att ha gjort ett bronshuvud som innehöll en dold akustisk apparat, som verkade ge ifrån sig orakelsvar som var ord uttalade av Bacon själv i ett annat rum. Han var en duktig fysiker och kemist, och anses ha uppfunnit krutet, även om han sade att han hade fått hemligheten från ”Asiatiska (kinesiska) vise män”. [TG:48]

Baddha (sk). Bunden, begränsad; som varje dödlig är som inte har frigjort sig själv genom Nirvana. [TG:48]

Bal (heb). I allmänhet översatt till ”Herre”, men också Bel, kaldéernas gud, och Baal, en ”avgud”. [TG:48]

Bala (sk), eller Panchabalani. De ”fem krafterna” som uppnås genom yogautövning; fullständig tillit eller tro; energi; minnesförmåga; meditation; visdom. [TG:48]

Bandha (sk). Träldom; livet på denna jord; från samma rot som Baddha. [TG:49]

Barhishad (sk). En klass av ”mån”-Pitrier eller ”De äldsta”, Fäder, som i folklig vidskepelse i sina tidigare liv tros ha hållit hemmets heliga låga levande och utfört eldoffringar. Esoteriskt är det Pitrierna som utvecklade sina skuggor eller chhayas för att därmed skapa den första människan. (Se Den Hemliga Läran, Vol II.) [TG:51]

Beno (eg). Ett ord som används för tvåsymboler, som båda antas betyda ”Fenix”. Det ena var Shen-sheu (hägern), och den andra var en icke klassificerad fågel kallad Rech (den röda), och båda var helgade åt Osiris. Det var den senare som var den vanliga Fenixfågeln i de stora Mysterierna, den typiska symbolen för självskapande och uppståndelse från döden – en sinnebild för Solen Osiris och för det gudomliga Jaget i människan. Ändå var både Hägern och Rech cykliska symboler; den förra för solåret på 365 dagar; den senare för det tropiska året eller en period som omfattar nästan 26 000 år. I båda fallen var cyklerna sinnebilden för ljusets återvändande från mörkret, det årliga och stora cykliska återvändandet av sol-guden till sin födelseplats, eller – hans Uppståndelse. Rech-Benu beskrivs av Macrobius att den levde 660 år och sedan dog; medan andra tänjde på begreppet och ansåg att den levde så länge som 1460 år. Naturfilosofen Plinius beskriver Rech som en stor fågel med guld och purpurvingar och en lång blåstjärt. Som varje läsare är medveten om så bygger sig Fenix, när slutet nalkas – enligt traditionen – ett begravningsbål på toppen av offeraltaret och fortsätter sedan att förinta sig själv som ett eldoffer. Därefter framträder en mask i askan, vilken snabbt växer och utvecklar sig till en ny Fenix, återuppstånden ur askan från sin föregångare.

Bestla (skand). Dottern till ”Frostjättarna”, Ymers söner; gift med Bore, modern till Oden och hans bröder (Eddan). [TG:55]

Bhadrakalpa (sk). Ordagrant ”De Vises Kalpa”. Vår nuvarande period är en Bhadra Kalpa, och den exoteriska läran får den att vara 236 millioner år. Den ”kallas så därför att 1.000 Buddhor eller vise framträder under dess förlopp”. (Sanskrit Chinese Dict.) ”Fyra Buddhor har redan framträtt”, tillägger den; men av de 236 millionerna har över 151 millioner år redan förflutit, vilket verkar som en ojämn fördelning av Buddhor. Det är på det sättet som exoteriska eller populära religioner förvirrar allting. Esoterisk filosofi lär oss att varje rotras har sin huvud-Buddha eller reformator, som även framträder i de sju underraserna som en Bodhisattva (se detta ord). Gautama Sakyamuni var den fjärde och även den femte Buddhan: den femte på grund av att vi är den femte rotrasen; den fjärde såsom huvud-Buddhan i denna fjärde Rund. Bhadra Kalpa eller ”stabilitetens period”, är namnet på vår nuvarande Rund, esoteriskt – dess tillvaro gäller naturligtvis endast på vår glob (D), de ”1.000” Buddhorna är således i verkligheten endast begränsade till de fyrtionio. [TG:55]

Bhadra Vihara (sk). Ordagrant ”De Vises eller Bodhisattvornas kloster”. Ett visst Vihara eller Matham i Kanyakubdja. [TG:55]

Bhagavad gita* (sk). Ordagrant ”Herrens sång”. En del av Mahabharata, det stora episka diktverket från Indien. Det innehåller en dialog där Krishna – ”körsvennen” – och Arjuna, hans chela, har en diskussion om den högsta andliga filosofin. Verket är i högsta grad ockult eller esoteriskt. [TG:56]

Bhagavat (sk). En titel på Buddha och på Krishna. Ordagrant ”Herren”. [TG:56]

Bhargavas (sk). En forntida ras i Indien; från Rishin Bhrigus namn. [TG:56]

Bhaskara (sk). En av titlarna på Surya, solen; betyder ”liv-givare” och ”ljus-alstrare”. [TG:56]

Bhava (sk). Tillvaro, eller ett tillstånd; världen, en födelse, och även ett namn på Shiva. [TG:56]

Bhur-loka (sk). En av de fjorton lokas eller världarna i hinduisk panteism; vår jord. [TG:57]

Bhutadi (sk). Elementära substanser, elementens uppkomst och ursprungliga essens. [TG:57]

Binah (heb). Förståelse. Den tredje av de 10 Sefiroterna, den tredje av den Gudomliga Treenigheten; en kvinnlig kraft, motsvarande bokstaven hé i Tetragrammatons IHVH. Binah är kallad AIMA, den Gudomliga Modern, och ”det stora Havet”. [w w w] [TG:58]

B’ne Alhim eller Beni Elohim (heb). ”Guds Söner”, bokstavligt eller mer korrekt ”Gudarnas Söner”, eftersom Elohim är pluralis av Eloah. En grupp av änglalika krafter analogiskt refererade till Sefiran Hod. [w w w] [TG:58]

Boaz (heb). Davids farfars far. Ordet kommer från B, som betyder ”i”, och 0z ”styrka”, ett symboliskt namn på en av pelarna vid portalen till Kung Salomos tempel. [w w w] [TG:59]

Bodhi eller Sambodhi (sk). Receptiv intelligens i motsats till Buddhi, vilken är intelligensens potentialitet. [TG:59]

Bodhidharma (sk). Visdomsreligionen; eller den visdom som innefattas i Dharma (etik). Även namnet på en stor Arhat Kshatriya (en från krigarkasten), sonen till en kung. Det var hans guru Panyatara ”som gav honom namnet Bodhidharma för att markera hans förståelse (bodhi) av Buddhas Lag (dharma)”. (Chin. San. Dict.) Bodhidharma som verkade i sjätte århundradet, reste till Kina, dit han tog med sig en värdefull relik, nämligen Herren Buddhas tiggarskål. [TG:59]

Bodhisattva (sk). Bokstavligen ”Han vars innersta väsen (sattva) har blivit intelligens (bodhi)”, de som endast behöver ytterligare en inkarnation för att bli fulländade Buddhor, dvs för att bli berättigade till Nirvana. Detta gäller Manushi (jordiska) Buddhor. I metafysisk mening är Bodhisattva en titel som ges åt de himmelska Dhyani Buddhornas söner. [TG:59]

Bono, Peter. En lombard; en stor adept i Hermetisk Vetenskap, som reste till Persien för att studera alkemi. Efter att ha återvänt från sin resa slog han sig ner i Istrien år 1330, och blev berömd som rosencreutzare. En kalabriansk munk vid namn Lacinius anses 1702 ha givit ut en förkortad version av Bonos arbete om metallers förvandling. Det finns emellertid mer av Lacinius än av Bono själv i verket. Bono var en äkta adept och en Initierad; och de lämnar inte efter sig sina hemligheter i manuskript. [TG:61]

Boodhasp (kald). En påstådd kaldé, men i esoterisk undervisning en buddhist (en Bodhisattva) från Österlandet, som var grundaren till en neo-sabeisk esoterisk skola, vars hemliga dopritual senare utformade sig till den kristna riten med samma namn. Nästan tre århundraden före vår tideräkning, genomträngde de buddhistiska munkarna hela det syriska riket, tog sig fram till den mesopotamiska dalen och besökte även Irland. Namnet Ferho och Faho från Codex Nazaraeus är endast en förvanskad form av Fho, Fo och Pho, det namn som kineserna, tibetanerna och även nepaleserna ofta ger till Buddha. [TG:61]

Borj (pers). Det Världsliga Berget, ett vulkan- eller eldberg; detsamma som det indiska Meru. [TG:61]

Brage (skand). Guden över Nytt Liv, över naturens och människans återfödelse. Han kallas ”den gudomlige sångaren” utan fel och brister. Han framställs under naturens död (pralaya) glidande i dödsdvärgarnas skepp, och sover liggande på rygg med sin guldsträngade harpa intill sig och drömmer livets dröm. Då farkosten korsar tröskeln till Nain, dödens dvärg, vaknar Brage upp och sveper sina händer över harpans strängar och sjunger en sång som ekar utöver alla världarna, en sång som beskriver tillvarons hänryckningar och väcker den förstummade sovande naturen ur hennes långa dödsliknande sömn. [TG:62]

Brahma* (sk). Den studerande måste inom den indiska gudavärlden skilja mellan Brahma, neutrum, och den manlige skaparen Brahmâ. Den förra, Brahma eller Brahman, är den opersonliga, högsta och ovetbara Principen i Universum, det innersta väsen varifrån allt emanerar och till vilket allt återgår, som är okroppslig, icke-materiell, ofödd, evig, utan början och utan slut. Den är allomfattande och besjälar såväl den högsta guden som den allra minsta mineralatomen. Brahmâ å andra sidan, den manlige och den åsyftade Skaparen, existerar endast periodiskt i sina manifestationer och återgår sedan igen i pralaya, dvs försvinner och blir förintad. [TG:62]

Brahmâs Dag*. En period på 2.160.000.000 år, under vilken Brahmâ efter att ha kommit fram ur sitt gyllene ägg (Hiryanagarbha), skapar och formar den materiella världen (som helt enkelt är den befruktande och skapande kraften i naturen). Efter denna period blir världarna växelvis förstörda av eld och vatten, han försvinner med den objektiva naturen, och därefter följer Brahmâs Natt. [TG:62]

Brahma's Natt*. En period av lika lång varaktighet under vilken Brahmâ sägs vara sovande. Vid uppvaknandet inleder han på nytt processen, och denna pågår under en Brahmas TIDSÅLDER vilken utgörs av omväxlande ”Dagar” och ”Nätter”, och varar i 100 år (2,160,000,000 vardera). Det behövs femton siffror för att förklara tillvaron av en sådan tidsålder; och efter utandningen inträder Mahapralaya eller Den Stora Upplösningen som i sin tur varar under en period av ytterligare femton siffror.[TG:62]

Brahma Vach (sk). Det manliga och kvinnliga Brahmâ. Vach kallas också ibland för det kvinnliga logos; för ordagrant betyder Vach tal. (Se Manu, Bok I, och Vishnu Purana.) [TG:63]

Brahma Vidya* (sk). Kunskapen, den esoteriska vetenskapen om de två Brahmas och deras sanna natur. [TG:63]

Brahmâ Viraj (sk). Densamme: Brahmâ delar sin kropp i två halvor, manlig och kvinnlig, och skapar i dem Vach och Viraj. I klartext och esoteriskt Brahmâ, Universum differentierande och därigenom alstrande den materiella naturen, Viraj, och den andliga intelligenta naturen Vach – vilket är Gudomens Logos eller den manifesterade yttringen av den eviga gudomliga Ideationen. [TG:63]

Brahmas år. Hela perioden av ”Brahmas ålder” (100 år). Lika med 311.040.000.000.000 år. (Se ”Yuga”.) [TG:377]

Brahmachari (sk). En brahminsk asket; en som tagit ett celibatlöfte, egentligen en munk eller en religiös studerande. [TG:63]

Brahmajnani (sk). En som har fullständig kunskap; en Illuminater inom esoteriskt språkbruk. [TG:63]

Brahmana-perioden (sk). En av de fyra perioderna i vilken vedisk litteratur har blivit indelad av orientalisterna. [TG:63]

Briatiska Världen eller Briah (heb). Denna värld är hos kabbalisterna den andra av de Fyra världarna och avser de högsta skapande ”Ärkeänglarna” eller Rena Andar. [w w w] [TG:64]

Brihadâraranyaka (sk). Namnet på en upanishad. En av brahminernas heliga och hemliga böcker; en aranyaka är en avhandling som är bifogad Vedaböckerna, och betraktas som ett ämne för specialstudium av dem som har dragit sig tillbaka i djungeln (skogen) i syfte att praktisera religös meditation [TG:64]

Brud. Den tionde Sefiran, Malkuth, kallas av kabbalisterna Mikroprosopus’ Brud; hon är den sista stavelsen Hé inom Tetragrammaton; på ett liknande sätt kallas den kristna Kyrkan för Kristi Brud. [w w w] [TG:64]

Buddha* (sk). Bokstavligen ”den Upplyste”. Den högsta graden av kunskap. För att bli en Buddha måste man bryta igenom förnuftets och personlighetens band; att komma till en fullständig uppfattning av det VERKLIGA SJÄLVET och att lära sig att inte skilja det åt från alla andra själv; att först och främst genom erfarenhet komma till insikt om den fullständiga overkligheten av alla fenomen i det synliga Kosmos; samt att uppnåett fullständigt avskiljande från allt som är förgängligt och ändligt och att, medan man ännu är på jorden, leva endast i det odödliga och det eviga, i ett tillstånd av högsta helighet. [TG:64]

Buddha Siddharta (sk). Namnet på Gautama, Prinsen av Kapilavastu, vid hans födelse. Det är en förkortning av Sarvarttha-Siddha och betyder ”förverkligandet av alla önskningar”. Gautama, som betyder ”på jorden (gau) den mest segerrike (tama)” var det prästerliga namnet på Sakya-familjen, de kungliga fäderna av dynastin som Gautamas fader, Kung Suddhodana av Kapilavasti, tillhörde. Kapilavastu var en forntida stad, födelseorten för den Store Reformatorn vilken förstördes under hans livstid. I titeln Sakyamuni är den sista komponenten, muni, återgiven i betydelsen en ”mäktig i människokärlek, isolering och tystnad”, och den första är familjenamnet Sakya. Varje orientalist eller lärd brahmin (pundit) kan berättelsen om Gautama Buddha utantill – den mest fulländade av jordiska män som världen någonsin har skådat – fast ingen av dem tycks ana den underliggande, esoteriska betydelsen av hans prenatala biografi, dvs innebörden av den allmänt kända berättelsen. Lalitavistara berättar om den, men avhåller sig från att antyda sanningen. De 5.000 Jataka-berättelserna eller tidigare livshändelserna (reinkarnationerna) uppfattas bokstavligt istället för esoteriskt. Gautama Buddha skulle inte ha varit en jordisk människa om han inte hade genomlevt hundratals och tusentals födelser tidigare. Ändå innehåller dessa detaljerade redogörelser, liksom påståendet att han under dessa har arbetat sig fram genom transmigrationens olika stadier från den lägsta organiska och oorganiska atom och insekt, upp till den högsta – eller människan, helt enkelt den välkända ockulta aforismen: ”en sten blir till en växt, en växt ett djur, och ett djur en människa”. Varje människovarelse som någonsin har existerat har genomgått samma evolution. Men den dolda symbolismen i ordningsföljden av dessa återfödelser (jataka) innehåller en fullständig historia om jordens för- och efter-mänskliga evolution, och är en vetenskaplig framställning av naturliga fakta. En sanning som inte är beslöjad utan blottad och öppen, finns i dess nomenklatur, nämligen att så snart som Gautama hade uppnått mänsklig gestalt började han i varje personlighet uppvisa den yttersta osjälviskhet, uppoffring och människokärlek.

Buddha Gautama, den fjärde av Sapta (Sju) Buddhor och Sapta Tathagatas, föddes enligt kinesisk tideräkning år 1.024 f Kr; men enligt de singalesiska krönikorna på den åttonde dagen i den andra (eller fjärde) månaden år 621 före vår tideräkning. Han flydde från sin faders palats för att bli en asket natten till den åttonde dagen i den andra månaden år 597 f Kr, och efter att ha genomgått sex år av asketisk meditation vid Gaya och insett att fysisk självtortyr var onödig för att uppnå upplysning, bestämde han sig för att slå in på en ny väg, ända tills han uppnådde Bodhi-tillståndet. Han blev en fullkomlig Buddha den åttonde dagens natt i den tolfte månaden år 592, och uppnådde slutligen Nirvana år 543, enligt sydbuddhismen. Orientalisterna har emellertid bestämt sig för flera andra dateringar. Allt annat är allegoriskt. Han uppnådde Bodhisattva-tillståndet på jorden när han var den personlighet som kallades Prabhapala. Tushita står för en plats på denna glob, inte för ett paradis i de osynliga regionerna. Valet av Sakya-familjen och hans moder Maya som ”den renaste på jorden”, överensstämmer med modellen för födelsen av varje Frälsare, Gud eller upphöjd Reformator. Berättelsen om hans inträdande i sin moders sköte i form av en vit elefant är en hänsyftning på hans medfödda visdom, elefanten med denna färg är en symbol för varje Bodhisattva. Uppgifterna – vid Gautamas födelse – att det nyfödda spädbarnet gick sju steg i fyra riktningar, att en Udumbara-blomma blomstrade i all sin sällsynta skönhet och att Naga-kungarna kom ”för att döpa honom”, är alla så många allegorier i de Invigdas uttryckssätt och självklara för varje österländsk ockultist. Alla tilldragelser i hans ädla liv är givna i ockulta tal, och varje så kallad mirakulös tilldragelse – så beklagad av orientalister som blandar ihop berättelsen och gör det omöjligt att lösgöra sanning från fantasi – är helt enkelt det allegoriska beslöjandet av sanningen. Det är lika begripligt för en ockultist bevandrad i symbolik som det är svårt att förstå för en europeisk okunnig skolastiker i ockultism.

Varje detalj av berättelsen efter hans död och före kremeringen är en källa av fakta skrivet på ett språk som måste studeras innan det blir förstått, annars leder dess döda bokstav till orimliga motsägelser. Som till exempel när Buddha sades, (efter att ha påmint sina lärjungar om Dharmakayas odödlighet), ha övergått i Samadhi och förlorat sig själv i Nirvana – från vilket ingen kan återvända. Och ändå, trots detta, beskrivs Buddha slå upp kistans lock och stiga upp ur den; med slutna händer hälsar han sin moder Maya som plötsligt har visat sig i skyn, fastän hon hade dött sju dagar efter hans födelse, etc, etc. Eftersom Buddha var en Chakravartti (han som vrider Lagens hjul), kunde hans kropp dåden kremerades inte förtäras av vanlig eld. Vad hände? Plötsligt slog en strålande flamma ut ur Svastikan på hans bröst och förvandlade hans kropp till aska. Utrymmet hindrar att vi ger fler exempel. I och med att han var en av de sanna och obestridliga VÄRLDSFRÄLSARNA, är det tillräckligt att säga att den mest rabiata ortodoxa missionär, såvida han inte är obotligt sinnessjuk eller har den minsta aktning för historisk sanning, inte kan finna den minsta anklagelse gentemot ”Buddha” Gautamas liv och personliga karaktär.

Utan något anspråk på gudomlighet, och genom att hellre tillåta sina efterföljare att hemfalla åt ateism, än till den degraderande vantron på devor eller avgudadyrkan, är hans vandring igenom livet från början till slut heligt och gudomligt. Under de 45 åren av sin mission är hans liv lika fläckfritt och rent som om det vore en gud – eller som en sådan borde vara. Han är ett perfekt exempel på en gudomlig, gudaktig människa. Han uppnådde Buddhaskapet – dvs fullkomlig upplysning – helt och hållet genom sina egna meriter och på grund av sina egna individuella bemödanden, ingen gud förmodas erhålla några personliga förtjänster under utövandet av godhet och helighet. Esoterisk undervisning gör gällande att han avsade sig Nirvana och gav upp Dharmakaya-dräkten för att förbli en ”medlidandets Buddha” inom räckhåll för denna världens lidanden. Och den religiösa filosofi han efterlämnade till världen har under mer än 2.000 år frambringat generationer av goda och osjälviska människor. Hans är den enda absolut oblodiga religionen bland alla de existerande religionerna: tolerant och fördomsfri, och lär ut universellt medlidande och människokärlek och självuppoffring, fattigdom och förnöjsamhet med ens lott, vad än det må vara. Inga förföljelser eller tvång av bekännelse med eld och svärd har någonsin vanhedrat den. Ingen åska-och-blixt-utspyende gud har lagt sig i med sina stränga budord; och om de enkla, mänskliga och filosofiska reglerna för dagligt liv som givits oss av den störste Människo-Reformatorn som världen någonsin skådat, någonsin skulle antagas av mänskligheten i stort, då skulle verkligen en era av sällhet och fred gry över Människosläktet. [TG:65]

Buddhaphala (sk). Bokstavligen ”Buddhas frukt”, uppnåendet av Arahattvaphalla eller Arhatskap. [TG:67]

Buddhi* (sk). Den Universella Själen eller Förnuftet. Mahabuddhi är ett namn på Mahat (se ”Alaya”); även den andliga Själen i människan (den sjätte principen), Atmans vehikel, exoteriskt den sjunde. [TG:67]

Buddhi-Taijasi* (sk). En mycket mystisk term som kan tolkas på många olika sätt. Inom ockultismen är den dock, i relation till de mänskliga ”Principerna” (exoteriskt), en princip som uttrycker tillståndet hos vårt duala Manas, och då det blir återförenat under en människas liv, badar det i Buddhis utstrålning. För ”Taijasi” betyder den strålande, och Manas blir strålande på grund av dess förening med Buddhi, och när Manas såatt säga blir ett med Buddhi, blir den identifierad med den senare; treenigheten har blivit en; och eftersom Buddhi elementet är det högsta, blir det Buddhi-Taijasi. Kortfattat kan man säga att den mänskliga själen blir upplyst av den gudomliga själens utstrålning, det mänskliga förståndet tänds genom ljuset av den Gudomliga SJÄLV-MEDVETNA Anden. [Key:324]

Buddhochinga (sk). Namnet på en stor indisk Arhat som for till Kina under det fjärde århundradet för att sprida buddhismen och som omvände massor av människor genom mirakel och de mest underbara magiska bedrifter.

Bumapa (tib). En skola för män, vanligen ett kollegium för mystikstuderande.

Böhme, Jacob. En stor mystisk filosof och en av medeltidens mest framstående teosofer. Han föddes omkring 1575 i Gamla Seidenburg ungefär tvåmil från Görlitz (Silesia) och dog 1624, nära femtio år gammal. I sin barndom var han en vanlig fårherde, och efter att ha lärt sig läsa och skriva i en byskola blev han lärling till en fattig skomakare i Görlitz. Han var en medfödd klärvoajant med de mest underbara förmågor. Utan att ha fått någon utbildning eller ha stiftat bekantskap med vetenskapen skrev han verk som nu har visat sig vara fulla av vetenskapliga sanningar; vidare, säger han själv, att det han skrev om ”såg han liksom i ett stort Djup i det Eviga”. Han hade ”en ingående syn på universum som i ett kaos”, vilket ”öppnade sig då och då inom honom likt en ung planta”. Han var en alltigenom född mystiker och uppenbarligen av en högst ovanlig beskaffenhet; en av de fina naturerna, vars materiella hölje inte på något sätt hindrade den direkta, även om endast sporadiska, gemenskapen mellan det intellektuella och det andliga Jaget. Det är detta Jag, vilket Jacob Böhme, som så många andra otränade mystiker, misstog för att vara Gud; ”Människan måste inse” skriver han, ”att kunskapen inte är hennes egen, utan kommer från Gud, som manifesterar Visdomens Idéer till människans Själ, i de mått som behagar honom”. Hade denne store teosof bemästrat österländsk ockultism, skulle han kanske ha uttryckt det annorlunda. Då skulle han ha vetat att ”guden”, som talade genom hans enkla, okultiverade och otränade hjärna, var hans eget gudomliga Jag, den allvetande Gudomen inom honom själv, och att det som Gudomen gav ut inte var ”i de mått som behagade honom” utan i det mått som motsvarande den kapacitet som den dödliga och temporära boningen hade, vilken DET upplyste. [TG:60]

Bönpa (tib). Anhängarna till den gamla religionen av urinvånarna i Tibet; och av förbuddhistiska tempel och ritualer; detsamma som Dugpas, ”rödmössor”, även om den senare benämningen vanligen tillämpas enbart på svartkonstnärer.

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.