Teosofisk Ordbok - V, W, X - av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

A B C
D
E F G H I J K L M N

O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö

_____________________________________________________________________________________

Vakuum; Vaibhachikas; Vaidhatra; Vaidyuta; Vaihara; Vaikhari Vach;Vaikuntha; Vaishnava; Vajra; Vajracharya; Vajradhara; Vajrapani;Vajrasattva; Vale; Vallabacharya; Vamana; Vara; Varaha; Var-het; Varna; Vasishta; Vasudeva; Vatten; Ve; Vedana;Veddhas; Vedergällningslagen; Verdandi;Vetala; Vibhutayah; Vidya; Vijnanam; Vile; Viljan; Vimoksha; Viprachitti; Virabhadra; Visdomens Femtio Portar; Visdomsreligionen; Vita Elden; Viwan; Vivaswat; Voluspa; Votan; Vrata; Vriddha Garga; Vriddha Manava; Vritra-han; Vyahritis; Vyasa; Världarna, de Fyra – Wodan – Xenophilos – [54 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________

FÖRKORTNINGAR:

alk = alkemiskt
arab = arabiskt
assyr = assyriskt
DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, s.7
fen = feniciskt
fin = finskt;
gnos = gnostiskt
gr = grekisk
heb = hebreiskt
herm = hermetiskt
kab = kabbalistiskt
kald = kaldeiskt
kin = kinesiskt
kopt = koptiskt lat = latinskt
litu = lituaniskt
mazd = mazdeiskt
mex = mexikanskt
ock =ockult
senz = senzar;
SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.
sk = sanskrit
skand = skandinaviskt
sing = singalesiskt
TG:7 = Theosophical Glossary s. 7;
tib = tibetanskt
zend = persiskt

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i ”Lilla Ordboken” som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the Golden.Dawn.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

Vakuum (lat). Esoteriskt symbolen för den absoluta Gudomen eller den Gränslösa Rymden. [TG:357]

Vaibhachikaer (sk). Anhängarna av Vibhacha Shastra, en forntida materialistisk skola; en filosofi som anser att inga mentala begrepp kan bildas annat än genom direkt kontakt mellan förnuftet, via sinnena, såsom syn, känsel, smak etc, och yttre föremål. Det finns än idag Vaibhâchikaer i Indien. [TG:358]

Vaidhatra (sk). Detsamma som Kumarorna. [TG:358]

Vaidyuta (sk). Elektrisk eld, detsamma som Pavaka, en av de tre eldarna vilka, om de delas, alstrar fyrtionio mystiska eldar. [TG:358]

Vaihara (sk). Namnet på ett grottempel nära Rajagriha, vari Herren Buddha vanligen drog sig tillbaka för meditation. [TG:358]

Vaikhari Vach (sk). Det som är uttalat; en utav fyra slags uttal. [TG:358]

Vaikuntha (sk). Ett av namnen på de tolv stora gudarna, varav Vaikunthaloka är Vishnus boning. [TG:358]

Vaishnava (sk). En anhängare till någon sekt som erkänner och dyrkar Vishnu som enda högsta Guden. Shivadyrkare kallas Shaivas. [TG:359]

Vajra (sk). Bokstavligen ”diamant-klubba” eller spira. I hinduiska verk är den Indras spira och har sin like i Zeus åskvigg med vilken denna gudom såsom åskans gud dräper sina fiender. Men inom den mystiska buddhismen är den de Präst-Invigdas, exorcisternas och adepternas magiska spira – symbolen för ägandet av Siddhier eller övermänskliga krafter och används under vissa ceremonier av präster och teurgiker. Den är också symbolen för Buddhas makt över onda andar eller elementaler. Ägarna till denna stav kallas Vajrapani. (se detta ord) [TG:359]

Vajracharya (sk). Den andliga acharyan (gurunn, lärare) inom Yogacharyaskolan. ”Vajras Högste Mästare”. [TG:359]

Vajradhara (sk). Den Högste Buddhan bland nordbuddhisterna. [TG:359]

Vajrapani (sk) eller Manjushri. Den Dhyâni-Bodhisattva (liksom den andliga återspeglingen, eller Dhyâni-Buddhornas son på jorden) som föds direkt ur tillvarons subjektiva gestalt; en gudomlighet som av de världsliga tillbeds som en gud och av de Invigda som en subjektiv Energi vars verkliga natur endast är känd och förklarad av Yogâchârya-skolans högsta Invigda. [TG:359]

Vajrasattva (sk). Namnet på den sjätte Dhyani-Buddhan (varav det endast finns fem inom den folkliga nord-buddhismen) – inom Yogâchârya-skolan som räknar med sju Dhyani-Buddhor och lika många Bodhisattvor – den förras ”förnufts-söner”. Därför hänvisar orientalisterna till Vajrasattva som ”en uppdiktad Bodhisattva”. [TG:360]

Vale (skand). Odins son som hämnas Balders död, ”den särskilt-älskade”. [TG:368]

Vallabacharya (sk). Namnet på en mystiker som var chela (lärjunge) till Vishnu Swami, och grundaren av sekten Vaishnavas. Hans ättlingar kallas för Goswami Maharaj, och har mycket landegendomar och talrika mandirer (tempel) i Bombay. De har urartat till en skamligt utsvävande sekt. [TG:360]

Vamana (sk). Vishnus femte avatar, härav namnet på dvärgen, vars gestalt var antagen av denna gud. [TG:360]

Vara (mazd). En term som används i Vendidad, där Ahura-mazda befaller Yima att bygga en Vara. Det betecknar också en inhägnad eller vehikel, en ark (argha) och på samma gång MÄNNISKAN (vers 30). Vara är våra besjälade Jags vehikel dvs. människokroppen. Själen symboliseras genom uttrycket ett ”invärtes självlysande fönster”. [TG:360]

Varaha (sk). Vishnus vildvins-avatar; den tredje i ordningen. [TG:360]

Var-het.*[eng. Be-ness] En term som myntades av teosofer för att mer noggrant återge den väsentliga betydelsen av det oöversättliga ordet Sat. Det senare ordet betyder inte ”Vara”, för det förutsätter en varseblivande känsla eller någon medvetenhet om tillvaron. Men eftersom termen Sat endast tillämpas på den absoluta Principen, den universella, okända och evigt ovetbara Närvaron som filosofisk panteism postulerar i Kosmos och kallar den för Kosmos grundläggande rot och själva Kosmos – ansågs ”Vara” inte vara ett lämpligt ord att uttrycka det med. I sanning, det senare är inte ens ”det obegripbara Väsendet”, såsom det översätts av några orientalister; ty det är inte mer ett Väsen än ett icke-Väsen, utan bådadera. Det är, såsom sagts, absolut Var-het inte Vara, det som är utan motstycke, obruten och odelbar Helhet – roten till hela den synliga och osynliga, objektiva och subjektiva Naturen som varseblivs av den högsta andliga intuitionen, men som aldrig blir fullständigt begriplig. [TG:53; KG # 34]

Varna (sk). Kast; bokstavligt ”färg”. De fyra huvudsakliga kastväsenden omtalade av Manu – Brahmin, Kshatriya, Vaisya och Sudra – kallade Chatur-varna. [TG:360]

Vasishta (sk). En av de ursprungliga sju stora Rishierna, och en högst ärad vedisk visman. [TG:361]

Vasudeva (sk). Krishnas fader. Han tillhörde Yadara grenen av Somavansa, eller månrasen. [TG:361]

Vatten. Tingens första princip, enligt Thales och andra forntida filosofer. Det är naturligtvis inte vatten på det materiella planet, mer än i bildlig mening, utan är det potentiella fludium som finns i den gränslösa rymden. Detta symboliserades i det forntida Egypten av Knef, den ”icke-avslöjade” guden som framställdes såsom en orm – evighetens emblem – omslingrande en vatten-urna, med huvudet svävande över vattnet, som han ruvar på med sin andning. ”Och Guds Ande svävade över vattnet.” (1 Mos.). Honungsdaggen, gudarnas föda och de kreativa bina på Yggdrasil, faller under natten ner på livsträdet från det ”gudomliga vattnet, gudarnas födelseplats”. Alkemister påstår att när den för-Adamitiska jorden är reducerad genom Alkahest till dess första substans, är den likt klart vatten. Alkahest är ”det enda och osynliga vattnet, den första principen i den andra transformeringen”. [TG:368]

Ve (skand). En av de tre gudarna – Oden, Vile och Ve – som dödade jätten Ymer (kaotisk kraft), och skapade världen av hans kropp, den ursprungliga substansen. [TG:368]

Vedana (sk). Den andra av de fem Skandhas (förnimmelser, sinnena). Den sjätte Nidanan. [TG:361]

Veddhas (sing). Namnet på en vild människoras som lever i skogarna på Ceylon. De är mycket svåra att påträffa. [TG:363]

Vedergällningslagen.* (Se ”Karma”.) [TG:187; TG # 119]

Verdandi (skand). Se ”Nornor”, de tre gudinnesystrarna som representerar det Förflutna, det Närvarande och det Framtida. Verdandi representerar den allestädes närvarande tiden. [TG:369]

Vetala (sk). En elemental, ett spöke, som hemsöker begravningsplatser och ger liv åt liken. [TG:364]

Vibhutayah (sk). Detsamma som Siddhier eller magiska krafter. [TG:364]

Vidya* (sk). Kunskap, Ockult Vetenskap. [TG:364; KG # 244]

Vijnanam (sk). Det vedantiska namnet för principen som dväljes i Vijnanamaya Kosha (intellektets hölje) och korresponderar till Högre Manas förmågor. [TG:365]

Vile (skand). Se ”Ve”. [TG:369]

Viljan. Inom metafysik och ockult filosofi är det Viljan som styr det manifesterade universum i evigheten. Viljan är den enda principen av abstrakt evig RÖRELSE eller dess besjälade väsen. ”Viljan”, säger Van Helmont ”är den första av alla förmågor.... Viljan är alla andliga varelsers ägodel och visar sig i dem mera aktivt ju mer frigjorda de är från materian”. Och Paracelsus lär att ”målmedveten vilja är början till alla magiska handlingar. Det är på grund av att människorna inte fullt och fast föreställer sig och tror på resultaten, som de (ockulta) konsterna är så otillförlitliga, då de i stället skulle kunna vara fullständigt tillförlitliga”. Liksom allt annat så är Viljan sjufaldig i sina manifestationsgrader. När den emanerar från den enda, eviga, abstrakta och rent overksamma Viljan (Atma i Layam) blir den Buddhi i dess Alayatillstånd, och nedstiger ytterligare som Mahat (Manas) och ilar stegvis ned för trappan tills det gudomliga Eros i sina lägre animala manifestationer blir erotiskt begär. Viljan som en evig princip är varken ande eller substans utan evig ideation. Schopenhauer har uttryckt detta fint i sin Parerga: ”i den nyktra verkligheten finns det varken materia eller ande. Tendensen till gravitation i en sten är lika oförklarlig som tanken i den mänskliga hjärnan ... Om materia kan – ingen vet varför – falla till marken, då kan den också – ingen vet varför – tänka ... Så snart som vi, även i mekanik, går bortom det rent matematiska, så snart vi når den outgrundliga vidhäftningsförmågan, gravitationen osv. ställs vi inför fenomen som för våra sinnen är lika mystiska som VILJAN”. [TG:370]

Vimoksha (sk). Detsamma som Nirvana. [TG:365]

Viprachitti (sk). Ledaren för Danavas – jättarna som krigade med gudarna; Indiens Titaner. [TG:365]

Virabhadra (sk). Ett tusenhövdat och tusenarmat monster, ”född genom Shiva Rudras andning”, en symbol som hänvisar till de ”svettborna”, mänsklighetens andra ras (Secret Doctrine II, s 182). [TG:365]

Visdomens Femtio Portar (kab). Siffran är en täckmantel, då det i verkligheten egentligen bara finns 49 Portar, ty Moses – som är den allra högste Adepten inom den judiska världen – uppnådde och passerade, enligt de judiska kabbalisterna, den 49:onde. Dessa ”portar” beskriver Varats eller Ens olika tillvaroplan. De är alltså Livets ”portar” samt förståelsens ”portar”, eller grader av ockult kunskap. Dessa 49 (eller 50) portar motsvarar de sju portarna vid de sju Invigningsgrottorna inom Mithra Mysterierna (se Celsus och Kircher). Indelningen av de 50 portarna i fem huvudportar, där var och en innefattar tio – är åter igen en täckmantel. Det är utifrån den fjärde porten utav de fem – som Planeternas världar, har sin begynnelse, samt sin avslutning vid den tionde, som på så sätt bildar sju, vilka korresponderar till de sju lägre Sefiroterna – som nyckeln till dess förståelse ligger fördold. De kallas också för ”Binah´s portar” eller förståelse.[TG:120]

Visdomsreligionen.* Den enda religion som ligger till grund för alla de nu existerande troslärorna. Den ”tro” som är ursprunglig och direkt uppenbarad för mänskligheten av deras stamfäder och upplysande JAG (även om kyrkan betraktar dem som ”fallna änglar”), vilken därför inte krävde någon nåd eller blind tro för att bli accepterad, ty den var kunskap. (Se ”Gupta Vidya”, Fördold Kunskap.) Det är på denna Visdomsreligion som teosofin är baserad. [TG:370; KG # 246]

Vita Elden (kab). Zohar som avhandlar ”långa ansiktet” och ”korta ansiktet”, symbolerna för Makrokosmos och Mikrokosmos, som talar om den fördolda Vita Elden, vilken utstrålar från dessa natt och dag och syns likväl aldrig. Det står för den vitala kraften (bortom den ljusalstrande etern), och elektricitet på de högra och lägra planen. Men den mystiska ”Vita Elden” är ett namn givet åt Ain-Sof. Och häri ligger skillnaden mellan de ariska och semitiska filosofierna. Ockultisterna (de ariska) talar om den Svarta Elden, som är symbolen för det okända och otänkbara Brahm, och förklarar att varje spekulation över ”den Svarta Elden” är omöjlig. Men, återigen genom en subtil förvrängning av betydelsen, så begåvar kabbalisterna även Ain-Sof med en slags indirekt vilja och egenskaper, och kallar dess ”eld” vit, och drar på så vis ner det Absoluta till den begränsade och relativa världen. [TG:369]

Viwan (sk). [Vimana] Någon slags ”luft-farkost”; likt en balong, omtalad men inte beskriven i de gamla sanskritverken, och som atlantiderna och de forntida arierna verkar vara förtrogna med och använde. [TG:366]

Vivaswat (sk). ”Den Lysande”, solen. [TG:366]

Voluspa (skand). Ett kväde kallat ”Spåkvinnans sång” eller ”Valans sång”. [TG:366]

Votan (mex). Gudahjälten bland mexikanarna och troligen densamma som Quetzal-Coatl; en ”ormarnas son”, en som blev insläppt ”till ormarnas håla”, vilket betyder en Adept antagen till Initiering i templets hemliga kammare. Missionären Brasseur de Bourborg söker bevisa att han är ättling till Ham, Noas avskyvärde son. (Se Isis Unveiled I, s 545 och följ. sidor.) [TG:366]

Vrata (sk). Lag, eller gudarnas makt. [TG:366]

Vriddha Garga (sk). Från Vriddha, ”gammal”, och Garga, en forntida visman, en av de äldsta astronomiförfattarna. [TG:366]

Vriddha Manava (sk). Manus lagar. [TG:367]

Vritra-han (sk). Ett epitet eller en titel på Indra, betyder ”Vritas dräpare”. [TG:367]

Vyahritis (sk) Bokstavligen ”eldartade”, ord tända av eller födda genom elden. De tre mystiska, skapande orden, som Manu säger ha blivit utdragna från Vedaböckerna av Prajapati: Bhur från Rig-Veda; Bhuvah från Yajur-Veda, och Swar från Sama-Veda (Manu II.,76). Alla tre sägs besitta skapande förmågor. Satapatha Brahmana förklarar att dessa är ”de tre lysande essenserna” som är utvunna ur Vedaböckerna av Prajapati (”skapelsens herrar”, förfäderna), genom värme. ”Han (Brahma) yttrade ordet bhur, och det blev jorden; bhuvah och det blev himlavalvet; och swar som blev himlen”. Mahar är den fjärde ”lysande essensen”, som togs från Atharva-Veda. Men, eftersom detta ord är rent mantriskt och magiskt, så är detta något, så att säga, som hålls avskilt.

Vyasa (sk). Bokstavligt en som utvidgar eller ger en utförligare framställning; en uttolkare eller snarare en uppenbarare; för det som han förklarar, uttolkar och utförligare framställer är ett mysterium för de profana. Termen användes i forna dagar om de högsta Guruerna i Indien. Det fanns många Vyasas i Aryavarta; en var den som sammanställde och arrangerade Veda-böckerna; en annan var författaren till Mahabharata – den tjugoåttonde Vyasa eller uppenbararen i successionsordningen – och den siste av betydelse var författaren till Uttara Mimansa, den sjätte skolan eller systemet inom indisk filosofi. Han var också upphovsmannen till Vedanta-systemet. Hans levnadstid tilldelad av orientalister (se Elphinstone, Cowell, etc) är 1.400 f Kr, men detta datum är med all säkerhet alldeles för tidigt. Purana-böckerna omtalar bara tjugoåtta Vyasas – som vid olika tillfällen nedsteg till jorden för att förkunna vediska sanningar – men där fanns många fler. [TG:367]

Världarna, de Fyra. Kabbalisterna erkänner Tillvarons Fyra Världar: dvs Atziluth eller arketypiska; Briah eller skapande, den första återspeglingen av det högsta; Yetzirah eller bildande; och Assiah, Skalens Värld eller Klippoth och det materiella universumet – Gudomens väsen sammanfattad i Sefiroterna manifesterar sig först i den Atziluthiska världen, och dess återspeglingar skapas successivt på vart och ett av de fyra planen, med gradvis avtagande utstrålning och renhet, tills det materiella universumet är uppnått. Några författare kallar dessa fyra plan för de intellektuella, moraliska, sinnliga och materiella världarna.[w.w.w.] [TG:372]

__________________________

Wodan (sax). Den skandinaviska Oden, Votan, eller Wuotan. [TG:371]
__________________________

Xenophilos. En pythagoreisk adept och filosof. Lucian (de Macrob.), Pliny och andra säger att han levde till sitt 170:e år, behöll sina förmågor in i det sista. Han skrev om musik och kallades för ”Musikern”. [TG:373]
__________________________

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

____________________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23