Teosofisk Ordbok - N - av Helena Blavatsky

_____________________________________________________________________________________

Naasener; Nabatéer; Nabhi; Naga; Nagadwipa; Nagarjuna; Namah; Narada; Naraka; Narayana; Nargal; Narjol; Nazar; Nazarenernas kodex; Nekromanti; Neofyt; Nebban eller Neibban; Neoplatonism; Neoplatoniker; Nidana; Nirmanakaya; Nirvana; Nirvani; Nitya Pralaya; Nitya Sarga; Noumenon; Nornor; Nous; Nout; Nycklarnas Bok. [30 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i "Lilla Ordboken" som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the Golden.Dawn.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

Naasener. Den kristna gnostiska sekt som kallades naassenerna eller ormdyrkarna och som betraktade Drakens konstellation som en symbol för deras Logos eller Kristus.

Nabatéer. En sekt vars tro är närmast identisk med nazaréerna och sabierna, [sabéerna] vilka hade mer respekt för Johannes Döparen än för Jesus. Maimonides identifierar dem med de så kallade astrolaters [stjärntydarna]. ...”Med all respekt för sabiernas trosföreställningar ” så säger han ”att den mest berömda boken var ’The agriculture of the Nabatheans’”. Och vi vet att ebioniterna var de första som var vänner och släktingar till Jesus, enligt traditionen, med andra ord, de tidigaste och första kristna ”var direkta följeslagare och lärjungar av den nazarenska sekten”, enligt Epiphanius och Theodoret, ( Se Contra Ebionites av Epiphanius, och även ”galiléerna” och ”nazaréerna”).

Nabhi (sk). Bharatas fader, som gav sitt namn till Bharata Varsha (landet) eller Indien.

Naga (s.k.) Bokstavligen ”orm”. Det namn som förekommer i den indiska panteon [gudavärlden] beträffande Ormar eller Drak-andar, samt på invånarna i Patala, helvetet. Men då Patala innebar antipodlandet och var det namn som gavs åt Amerika av de forntida som kände till och besökte denna kontinent innan Europa någonsin hade hört talas om det, så är termen antagligen besläktad med mexikanskans Nagals som (nu) är trollkarlar och medicinmän. Nagorna är de burmesiska nats, orm-gudarna, eller drak-demonerna”. Inom esotericismen så är det, som tidigare sagts, ett smeknamn på de ”vise männen” eller adepterna. I Kina och Tibet betraktades ”drakarna som världens skyddsgudar, liksom på olika delar av jorden, och betyder även adepter, yogis och narjols. Termen refererar helt enkelt till dessa personers stora kunskap och visdom. Detta bevisas också av de forntida Sutrorna och biografierna över Buddha. Nagan är alltid en vis man som är utrustad med extraordinära magiska krafter, i såväl Syd- och Centralamerika som i Indien, Kaldéen liksom även i det forntida Egypten. I Kina var ”dyrkan”av Nagorna vida spridd och den har blivit än mer uttrycklig sedan Nagarjuna (bokstavligen den ”store Nagan”, den ”store adepten”, ) den fjortonde buddhistiska patriarken som besökte Kina. Nagorna anses av de Celesta att vara ”de beskyddande Andarna eller gudarna över de fem regionerna eller de fyra väderstrecken, plus mittpunkten; liksom väktarna över de fem sjöarna och de fyra oceanerna” (Eitel). Om man härleder detta till sitt ursprung och översätter det esoteriskt, betyder det att de fem kontinenterna och dess fem rotraser alltid har varit under beskydd av de ”jordiska gudarna”, det vill säga, de Vise Adepterna. Traditionen som förtäljer att Nagorna tvättade Gautama Buddha vid hans födelse, skyddade honom, och bevakade hans kropps reliker när han var död, pekar åter igen på att Nagorna endast är vise män, Arhater, och inte några monster eller drakar. Detta styrks också av de oräkneliga berättelserna om Nagornas omvändelse till buddhismen. Nagan vid en sjö i en skog nära Rajagriha, och många andra ”Drakar” blev sålunda omvända av Buddha till den goda Lagen.

Nagadwipa (sk). Ordagrant ”Drakens ö”, en av de Sju Indelningarana av Bharatavarsha, eller moderna Indien, enligt Puranaböckerna. Inga bevis kvarstår vem Nagorna var (likväl var det ett historiskt folk), favoritteorin är att de var en skytisk ras. Men det finns inga bevis för detta. När brahminerna invaderade Indien ”fann de en ras av visa män, till hälften gudar, till hälften demoner”, säger legenden, män som var lärare för andra raser och blev även undervisare till hinduerna och brahminerna själva. Nagpur anses med rätta vara en överlevande relik av Nagadwipa. Nu ligger Nagpur nästan i Rajputana, nära Oodeypore, Ajmere, etc. Och är det inte välkänt att det fanns en tid när brahminerna reste till Rajputerna för att lära sig den Hemliga Visdomen? Vidare påstår en tradition att Apollonius av Tyana undervisades i magi av Nâgor från Kashmir.

Nagarjuna (sk). En Arhat, en eremit (född i västra Indien) omvänd till buddhism av Kapimala och den fjortonde Patriarken, betraktas nu som en Bodhisattva-Nirmanakaya. Han var berömd för sitt dialektiska skarpsinne i metafysisk argumentering; och var den förste läraren av Amitabha-läran och en företrädare för Mahayana-skolan. Betraktas som buddhisternas störste filosof, och hänvisas till som ”en av de fyra solar som upplyser världen”. Han föddes 223 f Kr, och reste till Kina efter att själv ha blivit omvänd och omvände i sin tur hela landet till buddhism.

Namah (s.k.) På palispråket: Namo. Det första ordet i den dagliga invokationen bland buddhister och betyder ”Jag tror ödmjukt, eller, dyrkar, eller erkänner” Herren; såsom ”Namo Tasso Bhagavato Arahato” etc, och detta riktas till Herren Buddha. Prästerna kallas ”Namah Mästare” – både hos buddhister och taoister eftersom detta ord används i Triratna (se detta ord ) invokationens liturgi och bön; och med en mindre ändring så används den även i ockulta magiska sånger riktade åt Bodhisattvor och Nirmanakayor.

Narada (s.k.) En av de Sju Stora Rishierna, en son till Brahmâ. Denne ”Stamfader” är en av de mest mystiska personerna inom den brahmanska heliga symboliken. Esoteriskt är Narada Härskaren över händelser under olika karmiska cykler, samt personifikationen i en viss mening av den stora mänskliga cykeln; en Dhyan Chohan. Han spelar en stor roll inom brahmanismen som tillskriver honom de mest ockulta hymnerna i Rig-Veda, inom vars heliga arbete han beskrivs som en ”från Kanwa-familjen”. Han kallas Deva-Brahmâ men som sådan har han en annan distinkt karaktär än den han antar när han framträder på jorden – eller Patala. Daksha förbannade honom för hans inblandning med sina 5 000 och 10 000 söner vilka han övertalade att förbli Yogis och celebater, för att återfödas gång på gång på denna jord (Mahabharata). Men detta är en allegori. Han var den som uppfann vinan, en slags luta, samt en ”lagstiftare”, men denna historia är för lång för att ges i sin helhet här.

Naraka (sk). I den populära föreställningen ett helvete, ett ”fängelse under jorden”. De kalla och varma helvetena, vardera åtta stycken, är endast symboler för globerna i vår sjufaldiga kedja, med tillägget den ”åttonde sfären” som antas vara beläget på månen. Detta är en klar täckmantel eftersom dessa ”helveten” benämns uppfriskande, eftersom, som förklarats innan, när en person dör i den första av dessa, så föds han omedelbart i den andra, sedan i den tredje och så vidare; och livet varar i var och en av dessa 500 år (som är en täckmantel beträffande antalet cykler och reinkarnationer). Och då dessa helveten utgör ett av sex Gati (betingelser för medveten tillvaro) och då människorna sägs återfödas i en eller annan av dessa enligt deras karmiska meriter, eller brister, så blir täckmanteln självklar. Dessutom så är dessa Narakas snarare renande än helveten, ty frigörelse från vart och ett av dessa är möjligt genom böner och medlande av en hänsynstagande präst, precis som inom romersk katolska kyrkan, som tycks ha kopierat den kinesiska ritualen i detta väldigt grundligt. Som sades tidigare så härleder den esoteriska filosofin varje helvete till livet på jorden i en eller annan form av medveten tillvaro.

Narayana (sk). ”Vandraren på rymdens Vatten”: en titel på Vishnu i hans aspekt av den Helige Ande, som rörde sig på Skapelsens Vatten. (se Manu, Bok II.) I esoterisk symbolik står det för den ursprungliga manifestationen av livs-principen, som utbreder sig i den oändliga Rymden.

Nargal (kald). De kaldeiska och asyriska ledarna bland Magerna (Rab Mag).

Narjol (tib). Ett helgon; en ärad Adept.

Nazar (heb.) Någon som ”satts åt sidan”; en tillfällig munkklass av celebater som omtalas i Gamla Testamentet som aldrig gifte sig, och som inte använde något vin så länge deras löften varade, och hade alltid sitt hår långt och endast klippte det vid initiation. S:t Paul måste ha tillhört denna klass av Initierade för han säger själv i Andra Galaterbrevet (1:a kap, 15 versen) att han var åtskild eller ”satt åt sidan” ända sedan födelsen; och att han hade klippt sitt hår vid Cenchrea, eftersom ”han hade avlagt ett löfte” (Apostlagärningarna 18:18), dvs. han hade blivit initierad som en Nazar; och efter det blev han en Mäster-byggare (Korinterbrevet 3:10). Joseph framställs som en Nazar (Genesis xlix 26). Samson och Samuel var också Nazars, liksom många fler.

Nazarenernas kodex.* Avser nazarenernas men även nabatéernas skrifter. Enligt kyrkofäderna Jerome, och speciellt Epiphanius, så var dessa skrifter heretiska läror. Skrifterna var ändå endast en av otaliga gnostiska tolkningar av kosmologi och teogoni vilka skapade en särskild sekt. [KG # 159]

Nekromanti *(gr). Att frammana de dödas avbilder betraktades under antiken och av moderna ockultister som att praktisera svart magi. Iamblikos, Porfyrios och andra teurger har tagit avstånd från denna praktik, och ingen mindre än Moses förbannade på sin tid ”häxorna” till döden, fastän de nämnda häxorna bara var andebesvärjare – såsom fallet var med Häxan från Endor och Samuel. [KG # 160]

Nebban eller Neibban (kin). Detsamma som Nirvana, Nippang i Tibet.

Neofyt (gr) En novis; en som aspirerar eller kandiderar att inträda i mysterierna. Initiationsmetoderna varierar. Neofyterna var tvungna att i sina bemödanden klara sig igenom alla de fyra elementen och komma ut genom det femte som glorifierade Initierade. Efter att ha passerat genom Eld (Gudomen), vatten (Gudomliga Anden), Luft (Guds Andning) och Jorden (Materian), så mottog de därefter ett heligt tecken, ett tat och ett tau, eller ett + och ett T. Det senare var monogrammet för den cykel som kallas Naros, eller Neros. Såsom påvisats av dr E. V. Keneally i sitt verk Apocalypse, så är korset i det symboliska språket (en av de sju innebörderna): ”och + uppvisar på samma gång de tre primitiva bokstäverna, av vilka ordet LVX eller Ljus är sammanställt … De initierade märktes med detta tecken när de tilläts tillträde till de fullkomliga mysterierna. Vi ser alltid att Tau och Resh förenas så här ♀. Dessa två bokstäver i det gamla Samaritan [Samaria] som kunde ses på mynt, innebar att den första står för 400, den andra för 200 vilket = 600. Detta är Osiris stav.” Det är riktigt men det bevisar inte att Naros var en cykel på 600 år, utan att ännu en hednisk symbol blivit tillskansad av kyrkan (se under ”Naros” och ”Neros” och även ”I.H.S.”.

Neoplatonism. Ordagrant ”Den nya platonismen” eller Platonska skolan. En ekklektisk panteistisk filosofiskola grundad i Alexandria av Ammonios Sakkas, inom vilken hans lärjunge Plotinos var den främste (189-270 e Kr). Den eftersträvade att förena platonska läror och det aristoteliska systemet med orientalisk teosofi. Dess huvudsakliga sysselsättning var ren andlig filosofi, metafysik och mysticism. Teurgi introducerades under dess senare år. Det var det sista försöket av höga intelligenser att stoppa den tidens allt mer tilltagande okunniga vidskepelse och blinda tro; den grekiska filosofins sista verk, som slutligen krossades och slogs i spillror med rå styrka.

Neoplatoniker. En filosofiskola som uppstod mellan det andra och tredje århundradet av vår era, och blev grundad av Ammonius Saccas från Alexandria. Detsamma som filaleterna och analogisterna; de blev också kallade för teurgiker och för många andra namn. De var de tidiga århundradens teosofer. Neo-platonism är platonsk filosofi plus extas, gudomlig Raja-yoga. [KG # 161]

Nidana (sk) Tillvarons 12 orsaker, eller orsakskedjan, ”en sammanlänkning av orsak och verkan som omfattar hela tillvaron genom tolv länkar”. Detta är den buddhistiska tankevärldens fundamentala dogma, ”där förståelsen av denna löser livets gåta, och uppenbarar tillvarons dårskap och förbereder förnuftet för Nirvana” (Eitel’s, Sans. Chin. Dict.). De tolv länkarna är i nummerordning: (1) Jati eller födelse enligt ett av de fyra sätten att inträda i livets ström och reinkarnationen – eller Chatur Yoni (se detta ord), där var och en av de fyra sätten låter varelsen födas i en av de sex Gati (se detta ord). (2) Jarâmarana, eller förfall och död, som följer av att våra Skandhas mognar (se detta ord.). (3) Bhava, det karmiska verktyg som leder varje ny förnimmande varelse att födas i denna eller en annan form av existens i Trailokya och Gati.
(4) Upâdâna, Bhavas kreativa orsak som sålunda blir orsaken till Jati som är verkan; och denna kreativa orsak är fasthållandet vid livet. (5) Trishnâ, kärlek, antingen ren eller oren. (6) Vêdâna, känslor, förnimmelse genom sinnena; det är den 5:e Skandhan. (7) Sparsa, känslans sinnesförmåga. (8) Chadâyatana, organen som styr förnimmelserna. (9) Namarûpa, personligheten, det vill säga, en form som har ett namn, symbolen för det overkliga hos de materiella fenomenens framträdande. (10) Vijnâna, den fullkomliga kunskapen om varje förnimbart ting och om alla objekt i dess sammanlänkning och enhet. (11) Samskâra, handling på illusionens plan. (12) Avidya, brist på sann förnimmelse, eller ignorans. Nidanorna tillhör de mest subtila och svårförståeliga lärorna inom det österländska metafysiska systemet, och det är omöjligt att gå in mycket djupare i detta ämne än vad vi hitintills gjort.

Nirmanakaya (sk)*. Någonting helt annat inom den esoteriska filosofin än inom den populära framställningen eller hos orientalisternas fantasier. Några kallar Nirmanakaya kroppen ”Nirvana med lämningar” (Schlagintweit, etc) på grund av att det är ett slags nirvanskt tillstånd under vilket medvetandet och formen är bevarad. Andra säger att den är en av Trikayorna (de tre kropparna), med ”förmågan att anta vilken form som helst i syfte att sprida buddhismen” (Eitels idé); vidare att det ”är en inkarnerad avatar av en gudom” (ibid) och så vidare. Ockultismen, å andra sidan säger: att Nirmanakaya är ett tillstånd, fastän den bokstavligen betyder en transformerad ”kropp” . Formen hos en adept eller yogi som stiger in, eller väljer, att anta detta post mortem tillstånd i stället för Dharmakaya eller ett absolut nirvanskt tillstånd. Han gör detta eftersom denna senare kaya avskiljer honom för alltid från formernas värld, och skänker honom ett själviskt tillstånd av sällhet i vilket ingen annan levande varelse kan deltaga, och adepten är därför helt avskuren från möjligheten att hjälpa mänskligheten, eller till och med devorna. Som en Nirmanakaya emellertid är det så att människan lämnar endast kvar den grova fysiska kroppen och behåller varje annan ”princip” förutom den kamiska – för han har under livet tillintetgjort den för alltid i sin natur, och denna kan därför aldrig återuppstå i hans post mortem tillstånd. I stället för att gå in i självisk sällhet, väljer han ett liv av självuppoffring, en existens som endast slutar samtidigt som livscykeln, i syfte att hjälpa människorna på ett osynligt men ändå effektivt sätt (se i Tystnadens Röst, tredje fragmentet, ”De Sju Portarna”). Sålunda är inte Nirmanakaya, som man vanligtvis tror, kroppen ”i vilken en Buddha eller en Bodhisattva framträder på jorden”, men sannerligen någon, som antingen är en Chutuktu, eller en Khublighan, en adept eller en yogi under livet, som därefter har blivit en medlem av den osynliga Skara som alltid skyddar och vakar över mänskligheten inom karmiska gränser. Trots att en Nirmanakaya ofta misstas för en ”Ande”, en Deva, eller Gud själv, så är den en allestädes vaktande och barmhärtig skyddsängel åt den som är värdig hans hjälp. Oavsett vilka argument som anförs mot denna lära; hur mycket den än förnekas, bara för att den inte varit allmänt känd i Europa, och för att den är okänd för orientalisterna så måste det vara en ”modern myt” – så kommer ingen att kunna säga annat än att denna idé att hjälpa den lidande mänskligheten på bekostnad av sin egen självuppoffring, är en av de mest storslagna och noblaste idéer som någonsin utvecklats ur den mänskliga hjärnan. [KG #163]

Nirvana (sk)*. Enligt orientalister är detta att likna vid att ”blåsa ut”, precis som man gör med lågan på ett ljus, det fullständiga utsläckandet av existensen. Men i de esoteriska förklaringarna ses detta som ett tillstånd av absolut existens och absolut medvetande, till vilket den människas Jag går som har nått den högsta graden av fullkomlighet och helighet under sin livstid, och detta gör Jaget efter att kroppen har dött, men ibland som i fallet med Gautama Buddha och andra, sker detta under livet. (Se ”Nirvani”). [KG #164]

Nirvani (sk)* En som har uppnått Nirvana – en frigjord själ. Att Nirvana inte betyder det som påstås av orientalister vet varje forskare som besökt Kina, Indien och Japan. Nirvana betyder förvisso ”flykt från elände” men endast från materian, frihet från Klesha eller Kama, och det fullständiga utsläckandet av de animala begären. Om någon berättar för oss att Abidharma definierar Nirvana ”som ett tillstånd av absolut förintelse” så motsätter vi oss detta påstående och adderar till det sista ordet ”av allt som är förbundet med materian eller den fysiska världen”, därför att den senare (tillika med allt som finns i den) är illusion, maya. Sakyamuni Buddha sa under sitt sista ögonblick i livet att ”den andliga kroppen är odödlig”. (se Sanskrit-Chinese Dictionary) Och som sinologen Mr Eitel förklarar det: ”De populära exoteriska systemen är överens om att definiera Nirvana negativt som ett tillstånd av absolut befrielse från själavandringens kretslopp; som ett frihetstillstånd från alla former av existens; till att börja med, frihet från alla passioner och ansträngningar; ett tillstånd av likgiltighet för all sensibilitet – och han skulle kunna tillägga ”död åt allt medlidande för den lidande världen”. Och detta är orsaken till varför Bodhisattvorna som föredrar Nirmanakaya framför Dharmanakaya klädnaden är högre rankande och mer aktade i den populära föreställningen än Nirvanis. Samma forskare tillägger dock: ”Positivt (och esoteriskt) definierar de Nirvana som det högsta tillståndet av andlig sällhet, som den absoluta odödligheten genom införlivande av själen (snarare anden) i sig själv, fast med bevarandet av individualiteten så att till exempel Buddhorna efter att de ingått i Nirvana på nytt kan framträda på jorden – det vill säga, i en kommande Manvantara. [KG # 165]

Nitya Pralaya (sk). Bokstavligen ”ständig” Pralaya eller upplösning. Det är den konstanta och omärkbara förändring som atomerna genomgår som varar lika länge som en Mahamanvantara, en hel Brahmas tidsålder som det krävs femton siffror att uttrycka det med. Ett tillstånd av ständig förändring och upplösning, stadier av tillväxt och förfall. Det är de ”Sju Evigheternas” tillvaro (se The Secret Doctrine, I:371, II:69, 310). Det finns fyra slags Pralayor eller tillstånd av oföränderlighet. Naimittika, när Brahma slumrar; Prakritika, en partiell Pralaya av något slag under Manvantaran; Atyantika, när människan har identifierat sig med det Enda Absoluta – en synonym på Nirvana; och Nitya, som särskilt gäller för fysiska ting, såsom ett tillstånd av djup och drömlös sömn.

Nitya Sarga (sk). Ett tillstånd av konstant skapande eller evolution, i motsats till Nitya Pralaya – ett tillstånd av ständig oavbruten upplösning (eller förändring av atomerna), disintegrering av molekylerna och sålunda formernas förändring.

Nornor (skand). Eddans tre gudinnor som var systrar, vilka tillkännagav Orlogs eller Ödets bud. De beskrivs komma ur det fjärran okända omsvepta av en mörk slöja till askträdet Yggdrasil.(se detta ord), för att där ”vattna det dagligen med vatten från Urds Källa så att det inte vissnar bort utan förbli grönt, friskt och starkt”. (Asgard and the Gods) Deras namn är ”Urd” det förflutna, ”Verdandi” det närvarande, och ”Skuld” det framtida ”som antingen är fylld av hopp eller mörk av tårar”. På så vis avslöjar de Ödets bud, ”för ur det förflutna och närvarande föds framtidens händelser och handlingar”.

Noumenon (gr.) Existensens sanna essentiella karaktär till skillnad från sinnesförnimmelsernas illusoriska föremål. [KG #166]

Nous (gr). En platonsk term för det Högre Förnuftet eller Själen i människan. Det är den Andliga till skillnad från den djuriska Själen-psyket; det gudomliga medvetandet eller förnuftet i människan. Anaxagoras gav beteckningen Nous åt den Högsta gudomen (tredje logos). Hämtad från Egypten där den kallades Nout, och antogs av gnostikerna för deras första medvetna Æon, som hos ockultisterna kosmiskt sett är tredje logos och den tredje ”principen” (från ovan) eller manas, i människan. (Se ”Nout”.) [KG #167]

Nout (gr). I egyptiernas gudavärld betydde det ”Den-Allena-Rådande”, eftersom de i sin allmänna eller exoteriska religion inte sträckte sig högre än till den tredje manifestationen som utstrålar från det Okända och det Ovetbara; det första omanifesterat och det andra logoi i varje nations esoteriska filosofi. Anaxagoras' Nous-begrepp var detsamma som Mahat, hinduernas Brahmâ, den första manifesterade Gudomen – ”det själv-alstrande Förnuftet eller Anden”; denna skapande Princip är naturligtvis hela Universums primum mobile – dess Själ och Ideation. (Se ”Sju Principer” i människan.) [KG #168]

Nycklarnas Bok. Ett gammalt kabbalistiskt verk.

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

____________________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |