Teosofisk Ordbok - E - av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

TEOSOFISK ORDBOK
–E –
av
HELENA BLAVATSKY

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

A B C
D
E F G H I J K L M N

O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö

_____________________________________________________________________________________

– E–; Ebioniter; Echath; Echod; Efesos; Eheyeh; Eidolon; Eka; Eklektisk Filosofi; Eld; Eld-Filosofer; Elementaler; Elementarer; Elu; Elyseiska; Emanation; En; En (eller Ain) Sof; Eon; Epoptes; Eridanus; Eros; Esoterisk; Esoterisk Bodhism; Eter; Eurasier; Evolution; Exoterisk; Extra-kosmisk; Extas [30 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________

FÖRKORTNINGAR:
TG:7 = Theosophical Glossary sid 7; alk = alkemiska; arab = arabiska; assyr = assyriska; fen = feniciska; fin = finska; gnos = gnostiskt; gr = grekiska; heb = hebreiska; herm = hermetiskt; kab = kabbalistiska; kald = kaldeiska; kin = kinesiska; kopt = koptiska; lat = latin; ockult = ockult; sens = senzar; sk = sanskrit; skand = skandinaviska; tib = tibetanska; zend = persiska; DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, sid 7; SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i ”Lilla Ordboken” som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the G.D.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

–E–. Den femte bokstaven i det engelska alfabetet. Ett (mjukt) He i det hebreiska alfabetet blir när vi läser det i Ehevi-systemets språk ett E. Dess numeriska värde är fem, och dess symbol är ett fönster; skötet i kabbalan. Bland de gudomliga namnens ordningsföljd står det för det femte, vilket är Hadoor, eller den ”majestätiska” och den ”glänsande”.

Ebioniter (heb). Bokst. ”de fattiga”; den första sekten av kristna judar, den andra var nasaréerna. De levde när termen ”kristna” ännu var ohörd. Många av förhållanden hos Issaou (Jesus), adepten och asketen kring vilken Kristuslegenden bildades, fanns bland ebioniterna. Eftersom förekomsten av dessa tiggande asketer kan spåras åtminstone ett århundrade tidigare än den kronologiska kristendomen, kan detta ses som ytterligare ett bevis på att Issaou eller Jeshu levde under Alexander Johannaeus av Lyd (eller Lud), där han blev dödad som det påstås i Sepher Toldos Jeshu.

Echath (heb). Detsamma som – den ”Enda”, men feminin.

Echod (heb) eller Echad. ”En”, maskulin, tillämpad på Jehova.

Efesos. Berömt för sitt stora metafysiska Kollegium där ockultism (gnosis) och platonsk filosofi undervisades under aposteln Paulus dagar. En stad betraktad som brännpunkten för hemliga vetenskaper samt för denna gnosis eller Visdom som än idag är motståndare till förvrängningen av Christo-Esotericismen. Vid Efesos fanns det stora Esseerkollegiet och all den lärdom som tanaim förde med sig från kaldéerna.

Eheyeh (heb). ”Jag är”, enligt Ibn Gebirol, men inte i betydelsen av ”Jag är vad Jag är”.

Eidolon* (gr). Detsamma som vi benämner den mänskliga fantomen, den astrala formen.

Eka (sk). ”En”; också en synonym för Mahat, det Universella Förnuftet betraktad som Intelligensens princip.

Eklektisk Filosofi. Ett av namnen på den neoplatonska skolan från Alexandria.

Eld (levande). Ett bildligt sätt att beteckna gudomen, det ”Enda” livet. En teurgisk term, senare använd av rosenkreutzarna. Symbol för den levande elden är solen, vars särskilda strålar utvecklar livsgnistan i en sjuk kropp, inpräntar framtida kunskap till det tröga förnuftet, och stimulerar en särskild psykisk och allmänt slumrande förmåga hos människan till aktiv verksamhet. Betydelsen är mycket ockult.

Eld-Filosofer*. Det namn som gavs åt de medeltida hermetikerna och alkemisterna samt till rosenkreutzarna. De senare, som var efterföljarna till teurgikerna, ansåg att elden var en symbol för Gudomen. Den var källan, inte bara för materiella atomer, utan förrådet för andliga och psykiska krafter som gav energi åt atomerna. Om vi analyserar det i allmänna termer är elden en trefaldig princip; esoteriskt en sjufaldig, liksom alla de andra elementen. Eftersom människan är sammansatt av Ande, Själ och Kropp, plus en fyrfaldig aspekt: så gäller detsamma för Elden. Enligt verk av Robert Fludd (de Fluctibus) en berömd rosenkreutzare, innehåller Eld (1) en synlig flamma (kropp); (2) en osynlig, astral eld (själ); och (3) ande. De fyra aspekterna är hetta (liv), ljus (förnuft), elektricitet (kamiska, eller molekylära krafter) och den Syntetiska Essensen, bortom Anden, eller den ursprungliga orsaken till dessas existens och manifestation. När en flamma har slocknat på det yttre planet har den bara passerat enligt hermetister och rosenkreutzare från den synliga till den osynliga världen, från det kända till det okända.

Elementaler. Elementens Andar. De skapelser som utvecklats inom de fyra Elementens Riken – jord, luft, eld och vatten. De benämns av kabbalisterna som gnomer (från jorden), sylfer (från luften), salamandrar (från elden) och undiner (från vattnet). Bortsett från ett fåtal av det högre slaget och deras härskare, är de snarare naturkrafter än eteriska män och kvinnor. Dessa krafter – i egenskap av ockultistens slaviskt verkande väsen – kan producera olika effekter, men om de brukas av ”Elementarerna” (se d. o.) – i vilket fall de förslavar medierna - kommer de att vilseleda de godtrogna. Alla de lägre osynliga väsendena som alstras på det 5:e, 6:e och 7:e planet av vår jordiska atmosfär kallas för Elementaler: eller perier, devor, djinner, skogsgudar, satyrer, fauner, älvor, småfolk, troll, tomtar, nissar, vattennymfer, alfer, pinkies, kvinnliga andeväsen vars klagan bådar död inom en familj (banshees), mossfolket, vita damer, spöken, féer osv.

Elementarer. Egentligen de icke-förkroppsligade omoraliska själarna; dessa själar har någon gång före döden avskiljt sig från sin gudomliga ande och sålunda förlorat sin möjlighet att bli odödliga; men vid nuvarande lärdomsstadium har det ansetts bäst att tillämpa termen på spöken eller fantomer till disinkarnerade personer, och i allmänhet på dem vars tillfälliga boningsplats är Kamaloka. Eliphas Lévi och en del andra kabbalister gör väldigt liten åtskillnad mellan elementar andar som har varit människor, och de väsen som innebor elementen, och som är naturens blinda krafter. När en gång dessa själar är skilda från sina högre triader och sina kroppar, stannar dessa själar kvar i sina Kama-rupiska höljen och är oemotståndligt dragna till jorden och till de element som är besläktade med deras grova natur. Deras vistelse i Kamaloka är av olika varaktighet; men slutar alltid med upplösning och de försvinner likt en rökpelare, atom för atom, i de omgivande elementen.

Elyseiska (gr)*. De Elyseiska Mysterierna var de mest berömda och de äldsta av alla grekiska Mysterier (förutom de från Samotrake), och firades i närheten av den lilla byn Eleusis, inte långt ifrån Aten. Epiphanius härleder dem till Inachos dagar (1800 f Kr) och anses vara grundade av Eumolpus, som var kung av Trace och en Hierofant, allt enligt annan källa. De firades till Demeters ära, den grekiska Ceres och den egyptiska Isis; och den sista akten av skådespelet anspelar på ett offrande av ett försoningsoffer och en återuppståndelse, då den Initierade tilldelades den högsta ”Epoptes” graden (se detta ord). Mysteriernas festival började under Boedromion månaden (september), tiden för vindruvsskörden, och varade från den 15e till den 22a under sju dagar. Den hebreiska Tabernakel högtiden, Insamlandets högtid, under Ethanim månaden (den sjunde), började även denna, den 15e och slutade den 22a i samma månad. Namnet på månaden (Ethanim) är härlett, enligt vissa, från Adonim, Adonia, Attenim, Ethanim, och hyllade Adonai eller Adonis (Thammuz), vars död sörjdes av hebréerna i Bethlehems lunder. Offrandet av både ”Vin och Bröd” utfördes innan Initiationsmysterierna och under ceremonin så delgavs Mysterierna åt kandidaterna från petroma, en slags bok som var gjord av två stentavlor (petrai) som var sammanfogade på ena sidan och kunde öppnas likt ett band. (se Isis Unveild II, ss 44 och 91 och vidare för ytterligare förklaringar.)

Elu (sing). En urgammal dialekt använd på Ceylon.

Emanation, Läran om*. I dess metafysiska mening är den motsatsen till Evolution, fastän ändå ett med denna. Vetenskapen lär att evolution fysiologiskt är ett slags fortplantningssätt där ett embryo utvecklar fostret som pre-existerar inom föräldrarna, där utvecklingen och den slutgiltiga formen och karaktäristiken av detta embryo fullbordas i naturen; och inom kosmologin så fortgår denna process helt blint genom elementens växelförhållanden, och dess olika sammansättningar. Ockultismen svarar att detta endast är det yttre skeendet och att den verkliga processen är emanation, vägledd av intelligenta krafter under en omutlig LAG. Alltså, medan ockultisten och teosofen helhjärtat tror på evolutionsteorin som den förmedlats av Kapila och Manu, så är de Emanationister snarare än Evolutionister. Emanationsläran var en gång i tiden universell. Den lärdes ut av alexandrinska såväl som av indiska filosofer, av egyptier, kaldéer och hellenistiska Hierofanter, samt av hebréerna (i deras Kabbala, och till och med i Första Mosebok). För det är enbart på grund av en medveten felöversättning som det hebreiska ordet asdt har översatts med ordet ”Änglar” från Septuaginta texten [den grekiska översättningen av Gamla Testamentet], när detta ord egentligen betyder Emanationer, Eoner precis som det gör hos gnostikerna. I Femte Mosebok (XXXIII.,2) så har ordet asdt eller ashdt översatts med ”brann i eld en lag”, då den rätta översättningen av passagen borde vara ”på hans högra sida utgick en eld enligt lagen”: [inte brann i eld en lag, ], det vill säga, att elden av en flamma överförs och tas upp av en annan, likt en strimma av eldfarlig substans. Detta är en exakt beskrivning av Emanationsläran. Så som det förklarades i Isis Unveiled: ”I Evolutionen som den nu börjar uppfattas, så förmodar man att det i materian finns en inneboende impuls att anta en högre form – ett antagande som tydligt uttrycktes av Manu och andra hinduiska uråldriga filosofer. Filosofens träd illustrerar detta i fallet med zinklösningen. Kontroversen mellan denna skolas anhängare och Emanationisterna kan kort beskrivas såhär: Evolutionisterna upphör med alla undersökningar vid det ”Ovetbaras” gräns; Emanationisterna tror att ingenting kan bli evolverat – eller som ordet betyder, inte komma från livmodern eller födas – om det inte först har involverat, vilket indikerar att livet utgår från en andlig potens ovanför det hela”.

En (kald). En negativ partikel, som a i grekiska och sanskrit. Den första stavelsen av ”En-Sof” (se detta) eller ingen-ting som börjar eller slutar, det ”Ändlösa”.

En (eller Ain) Sof (heb). Det ändlösa, gränslösa och obegränsade. Den absoluta guds-Principen, opersonlig och ovetbar. Det betyder ordagrant ”ingen-ting”, d.v.s. ingenting som kan klassificeras med någonting annat. Ordet och begreppet är likvärdigt med den vedantiska föreställningen om Parabrahm. [w. w. w.]

Några västerländska kabbalister lyckas emellertid av DET, att göra ett personligt ”Han”, en manlig gudom i stället för en opersonlig gudom.

Eon eller Eoner (gr). Tidsåldrar; emanationer som utgår från den gudomliga essensen, och celesta väsen; enligt gnostikerna genii och änglar.

Epoptes (gr). En Invigd. En som har genomgått sin sista initiationsgrad.

Eridanus (lat). Ardan, det grekiska namnet för Jordanfloden.

Eros (gr). Hesiodus gör guden Eros till den tredje personen i den hellenistiska ursprungliga Treenigheten som utgörs av Ouranos, Gaea och Eros. Den är den personifierade alstrande Kraften i naturen i dess abstrakta bemärkelse, ”skapelsens” och fortplantningens drivkraft. Exoteriskt gör mytologin Eros till den lustfyllda, djuriska begärens gud, därav kallad erotisk; esoteriskt är det annorlunda. (Se ”Kama”.)

Esoterisk* (gr). Dold, hemlig. Från grekiska esotericos, ”inre”, beslöjad.

Esoterisk Bodhism*. Hemlig visdom eller intelligens, från grekiskans esotericos ”inre”, och sanskritordet Bodhi, ”kunskap”, intelligens – i motsats till Buddhi, ”kunskaps- eller intelligens-förmågan”, och Buddhism, Buddhas filosofi eller lag (Den Upplyste). Skrivs också ”Budhism”, från Budha (Intelligens och Visdom), Somas son.

Eter. Studerande är alltför benägna att blanda ihop Eter med Akasha och med Astralljuset. Det är inte heller i den betydelsen som den fysiska vetenskapen förklarar Etern. Eter är ett materiellt redskap, om än hitintills oupptäckt genom något fysiskt instrument; emedan Akasha är helt och hållet ett andligt redskap, identiskt i en mening med Anima Mundi, medan Astralljuset endast är den sjunde och högsta principen inom den jordiska atmosfären, lika oupptäckbar som Akasha och verklig Eter, eftersom det är någonting på ett helt annat plan. Astralljuset, den sjunde principen inom jordens atmosfär, är som sagt endast den andra på den kosmiska skalan. Skalan av Emanationer alltifrån Kosmiska Krafter, Principer och Plan – på det metafysiska – och Evolutioner – på det fysiska planet – är den Kosmiska Ormen som biter sin egen svans. Ormen reflekterar det Högre, och återspeglar i sin tur den lägre Ormen. Kaducéerna förklarar mysteriet, och den fyrfaldiga Dodekaedern på vars modell universum enligt Platon har blivit byggt av det manifesterade Logos – syntetiserad genom den omanifesterade Förstfödda – frambringar nyckeln till kosmogonin och dess mikrokosmiska reflektion – vår jord.

Eurasier*. En förkortning av ”européer-asiater”. Blandade färgade raser: barnen till vita fäder och färgade mödrar från Indien, eller vice versa.

Evolution. Utveckling av högre typer av djur från lägre. Det sägs i Isis Unveiled: ”Modern vetenskap bekänner sig endast till en ensidig fysisk evolution. Den undviker försiktigt och tar ingen hänsyn till den högre eller andliga evolutionen som skulle tvinga våra samtida att inför sig själva erkänna överlägsenheten hos de gamla filosoferna och psykologerna. De gamle vise som höjde sig till det OVETBARA, hade som utgångspunkt den första manifestationen av det osedda, det oundvikliga, och från ett strikt logiskt resonemang det absolut nödvändiga kreativa Väsendet, universums Demiurg. Evolutionen började enligt de gamle i ren ande som nedsteg lägre och lägre, den antog till slut en synlig och fattbar form och blev materia. Då denna punkt hade uppnåtts spekulerade de i den darwinska ordningen men utifrån en ännu mer omfattande grundval.” (Se ordet ”Emanation”.)

Exoterisk* (gr). Öppen, allmän; motsatsen till esoterisk eller dold.

Extra-kosmisk.* Utanför Kosmos eller Naturen. Ett meningslöst ord som uppfunnits för att påvisa existensen av en personlig gud, oberoende av eller utanför Naturen per se, och i motsattsförhållande till den panteistiska idén som anser att hela Kosmos är besjälad eller upplyst av Gudomlighetens Ande, där Naturen endast är en dräkt, och materian den illusoriska skuggan av den verkliga osynliga Närvaron.

Extas* (gr). Ett psyko-andligt tillstånd; en fysisk trans som innefattar klärvoajans och ett saliggörande tillstånd som framkallar syner.

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

________________________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida |