TEOSOFISK ORDBOK
– I –
av
HELENA BLAVATSKY
 
© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å  Ä Ö

_____________________________________________________________________________________

Iachus; Iamblichos; Ibn Gebirol; Ichchha; Ida; Ideos; Idises; Idospati; Idra Rabba; Idra Suta; Idun; Ieu; Igaga; Ikhir Bonga; Ilavriti; Illa-ah; Illinus; Illuminati; Illusion; Ilmatar; Imagination; Immah; Immah Illa-ah; Individualitet; Indra; Indrani; Induvansa; Initierad; Inkas; Inre Människan; Interkosmiska gudar; Irdhi; Irkalla; Isarim; Ishim; Ishtar; Isis; Isitwa; Iswara; Iu-Kabar Zivo [40 uppslagsord]

_____________________________________________________________________________________
 

FÖRKORTNINGAR:
TG:7 = Theosophical Glossary sid 7; alk = alkemiska;  arab = arabiska; assyr = assyriska; fen = feniciska; fin = finska; gnos = gnostiskt; gr = grekiska; heb = hebreiska; herm = hermetiskt; kab = kabbalistiska; kald = kaldeiska; kin = kinesiska; kopt = koptiska; lat = latin; ockult = ockult; sens = senzar; sk = sanskrit; skand = skandinaviska; tib = tibetanska; zend = persiska; DHL I:7 = Den Hemliga Läran, del I, sid 7; SD I:7 = The Secret Doctrine, vol I, p 7.

Ord makerade med asterix ( * ) ingår även i "Lilla Ordboken" som finns i slutet av HPBs Key to Theosophy, andra upplagan, 1889.

Förkortningen w.w.w. innebär ord förklarade av broder W. W. Westcott, M.B., P.M. och P.Z., generalsekreterare för Rosicrucian Society och Præmonstrator för den kabbalistiska undervisningen inom Hermetic Order of the G.D.

Ytterligare information om detta finns i det svenska Förordet som finns tillsammans med bokstaven A i denna Online version.

---

Iachus (gr). En egyptisk läkare vars minne, enligt Ælian, vördades under många århundraden på grund av hans underbara ockulta kunskaper. Iachus lär ha stoppat epidemier enbart genom vissa rökelser och botade sjukdomar genom att låta sina patienter inhalera örter. [TG:148]

Iamblichos* (gr). En stor teurgiker, mystiker och författare under tredje och fjärde århundradet, neo-platoniker och filosof, född i Chalkis i Coele-Syrien. När det gäller honom har det aldrig funnits levnadstecknare som har varit korrekta på grund av de kristnas hat; men det som har sammanställts om hans liv i enstaka fragment från olika verk av opartiska hedniska och oberoende författare, visar hur förträfflig och helig hans moraliska karaktär var och vilken stor lärdom han hade. Han kan kallas för grundaren av teurgisk magi bland neo-platonikerna och återupprättaren av de praktiska mysterierna utanför templen. Hans skola var till en början åtskild från Plotinos och Porfyrios, som var starkt emot ceremoniell magi och praktisk teurgi såsom farliga, fastän han senare övertygade Porfyrios om dess tillrådlighet under vissa tillfällen. Både mästaren och eleven trodde bestämt på teurgi och magi, där det förstnämnda i princip är det högsta och mest verksamma sättet att kommunicera med sitt Högre Jag via astralkroppens medium. Teurgi är välvillig magi, och den blir goetisk eller mörk och ond endast då den används som svartkonst eller själviska syften. Men en sådan mörk magi har aldrig blivit utövad av någon teurgiker eller filosof vars namn har nått oss obefläckat av varje slags ond handling. Så mycket var Porfyrios (som blev Iamblikos lärare i neo-platonsk filosofi) övertygad om detta, att fastän han själv aldrig utövade teurgi, gav han likväl instruktioner för förvärvandet av denna heliga vetenskap. Han säger sålunda i en av sina skrifter: "Var och en som är förtrogen med naturen hos gudomligt lysande uppenbarelser vet också på vilka grunder det är nödvändigt att avhålla sig från all fågel (och animalisk föda) och speciellt för honom som vill påskynda sitt frigörande från jordiska angelägenheter och försöker bli etablerad bland de himmelska gudarna". (Se Select Works by T. Taylor, s 159.) Vidare förtäljer samma Porfyrios i sin bok Plotinos liv om en präst från Egypten, som "vid en begäran från en speciell vän till Plotinos visade denne filosofs välkända daimon för honom i Isis-templet i Rom, ". Med andra ord utförde han den teurgiska invokationen (se "Teurgiker") genom vilken den gamle egyptiske Hierofanten eller indiske Mahatman kunde ikläda sin egen eller någon annan persons astrala dublett tillsammans med framträdandet av dess Högre JAG  eller vad Bulwer Lytton kallar det "Lysande Självet", Augoeides, och samspråka med Det. Detta är vad Iamblichos och många andra, tillika med de medeltida rosenkreutzarna, menade med förening med Gudomen. Iamblichos skrev många böcker men endast ett fåtal av hans verk finns kvar, som t ex hans "Egyptiska Mysterier" och en avhandling "Om Demoner", i vilken han talar strängt emot varje umgänge med dem. Han var Pythagoras levnadstecknare och väl förtrogen med hans metoder och var också mycket lärd när det gäller de kaldeiska mysterierna. Han lärde att det Ena eller universella MONADEN, var principen för all enhet liksom för all mångfald, eller för homogenitet och heterogenitet; att Duaden, eller två ("Principer") var intellektet eller det som vi kallar Buddhi-Manas; tre var Själen (lägre Manas) osv., osv. Det finns mycket teosofi i hans läror och hans verk över olika slags daemons (elementaler) är en esoterisk kunskapskälla för den studerande. Hans stränghet, renhet i livet och uppriktighet var stor. Iamblichos är berömd för att en gång ha leviterat tio alnar från marken, precis som de moderna yogierna, liksom stora medier gör. [TG:149]

Ibn Gebirol. Solomon Ben Yehudah: en stor filosof och lärd man, jude till börden, vilken levde under det elfte århundradet i Spanien. Liktydigt med Avicenna (se detta). [TG:150]

Ichchha (sk). Vilja eller viljekraften. [TG:150]

Ichchha Sakti (sk.) Viljekraften; begärets kraft; en av de ockulta krafterna i naturen. Den förmåga hos viljan som, då den sätt igång under ockulta övningar, skapar de nervströmmar som är nödvändiga för att aktivera vissa muskler och paralysera vissa andra.

Ida (skand). Idas slätter, där gudarna samlades för att hålla rådslag i Eddan. Fridens och vilans ängder. [TG:151]

Ideos. Hos Paracelsus detsamma som Kaos, eller Mysterium Magnum som denne filosof kallar det. [TG:151]

Idises (skand). Detsamma som Dises, älvorna och valkyriorna, de gudomliga kvinnorna i de norska legenderna; de vördades av teutonerna före Tacitus dagar, vilket den senare visar. [TG:151]

Idospati (sk). Detsamma som Narayana eller Vishnu; liknar Poseidon i några avseenden. [TG:151]

Idra Rabba (heb). "Den Större Heliga Församlingen", en del av Zohar. [TG:151]

Idra Suta (heb). "Den Mindre Heliga Församlingen", en annan del av Zohar. [TG:151]

Idun (skand). Den odödliga ungdomens gudinna. Dvärgen Iwaldis dotter. I Eddan sägs hon ha gömt "Livet" i Oceanens djup, och då den rätta tidpunkten infann sig ha återlämnat det till jorden ännu en gång. Hon var hustru till Brage – poesins gud; en högst charmerande myt. Liksom Heimdall, "född av nio mödrar", reser sig Brage vid sin födsel upp ur havet på en vågkam (se "Brage"). Han gifte sig med Idun, den odödliga gudinnan som följer med honom till Asgård, där hon varje morgon förser gudarna med den eviga ungdomens och hälsans äpplen. (Se Asgard and the Gods.) [TG:151]

Ieu Den "första människan"; en gnostisk term använd i Pistis Sophia. [TG:151]

Igaga (kald). Himmelska änglar, detsamma som ärkeänglar. [TG:152]

Ikhir Bonga En "Djupets Ande" av de kolarianska stammarna. [TG:152]

Ilavriti (sk). En centrumregion där berget Meru är placerat, hemvisten för gudarna. [TG:152]

Illa-ah, Adam (heb). Adam Illa-ah är den himmelska, högre Adam, i Zohar. [TG:153]

Illinus. En av gudarna inom Damascius kaldeiska teogoni. [TG:153]

Illuminati (lat). De "Upplysta", de initierade adepterna. [TG:153]

Illusion.* Inom ockultismen kallas allt som är begränsat (liksom universum och allting inom det) för illusion eller maya. [TG:153]

Ilmatar (fin). Jungfrun som faller från himlen ned i havet innan skapelsen. Hon är "luftens dotter" och moder till sju söner (de sju krafterna i naturen). Se Kalevala, Finlands episka poem. [TG:153]

Imagination. Inom ockultismen bör det inte förväxlas med inbillning, eftersom det är en av den högre Själens formbara förmågor och är minnet av de föregående inkarnationerna vilka, fastän vanställda genom det lägre Manas, likväl vilar på en grund av sanning. [TG:153]

Immah (heb). Moder, i motsats till Abba, fader. [TG:153]

Immah Illa-ah (heb). Den övre modern; ett namn som gavs åt Shekinah. [TG:154]

Individualitet.* Ett av de namn som i teosofi och ockultism ges åt det Mänskliga Högre JAGET. Vi gör en åtskillnad mellan det odödliga och det gudomliga Jaget och det dödliga mänskliga Jaget som förgås. Det senare, eller "personligheten" (personliga Jaget) överlever endast den döda kroppen under en viss tid i Kama Loka; Individualiteten existerar alltid. [TG:154]

Indra (sk). Himlavalvets gud, de himmelska gudarnas konung. En vedisk gudom. [TG:155]

Indrani (sk). Indra kvinnliga aspekt [TG:155]

Induvansa (sk). Även Somavansa eller månrasen (dynastin), från Indu, månen. (Se "Suryavansa".) [TG:155]

Initierad.* Från latinets Initiatus. Beteckningen på vem som helst som var antagen i och som hade blivit invigd i mysterierna och hemligheterna inom antingen Frimureriet eller Ockultismen. Under antiken de som hade invigts i de hemliga kunskaperna som lärdes ut av Mysterieskolornas Hierofanter; och i våra moderna tider de som har initierats av adepterna som besitter mystisk kännedom i mystiskt vetande, och vilka, trots tidens gång, ännu har några få verkliga tjänare på jorden. [TG:156]

Inkas (peruv.). Namnet för de skapande gudarna inom den peruanska teogonin, och senare för landets härskare. "Inkas, sju till antalet har återbefolkat jorden efter Syndafloden", säger Coste (I, iv, p 19). De tillhörde vid början av den femte Rotrasen en dynasti av gudomliga konungar, liksom dem i Egypten, Indien och Kaldeen. [TG:154].

Inre Människan. En ockult term som används för att beteckna det sanna och odödliga Väsendet inom oss, inte den yttre och dödliga formen som vi kallar vår kropp. Termen tillämpas strängt taget bara på det Högre Jaget, och den "astrala människan" är en benämning på Dubbletten och på Kama Rupa (se detta ord) eller den överlevande eidolen. [TG:156]

Interkosmiska gudar. Planet Andar, Dhyan-Chohaner, Devor av olika andlighetsgrader, och "Ärkeänglar" i allmänhet. [TG:157]

Irdhi (sk). Syntesen av de tio "övernaturliga" krafterna inom buddhism och brahmanism. [TG:157]

Irkalla (kald). Hades gud, av babylonierna kallad "det osynliga landet". [TG:157]

Isarim (heb). Essernas Invigda. [TG:157]

Ishim (kald). B’ne-Aleim, "Guds vackra söner", originalen och prototyperna till de senare "Fallna Änglarna". [TG:157]

Ishtar (kald). Babyloniernas Venus, kallad "den äldsta av himmel och jord" och dotter till Anu, himlens gud. Hon är kärlekens och skönhetens gudinna. Planeten Venus, som aftonstjärna är identifierad med Ishtar, och som morgonstjärna med Anunit, akkadernas gudinna. Det finns en synnerligen märklig berättelse om hennes nedstigande i Hades, på sjätte och sjunde assyriska tegelinskriften eller stentavlorna tolkade av G. Smith. Varje ockultist som läser om hennes kärlek till Tammuz och hur han blir lönnmördad av Izdubar, gudinnans förtvivlan och hennes nedstigande genom Hades sju portar i sökandet efter sin älskade, och slutligen hennes frigörelse från det mörka riket, kommer att känna igen själens sökande efter Anden i den vackra allegorin. [TG:157].

Isis. På egyptiska Issa, Jungfru-Moder gudinnan; naturen personifierad. På egyptiska eller koptiska Uasi, den kvinnliga återspeglingen av Uasar eller Osiris. Hon är "kvinnan iklädd solen" från Chemis land. Isis-Latona är den romerska Isis. [TG:158]

Isitwa (sk). Den gudomliga kraften. [TG:158]

Iswara* (sk). "Herren" eller den personliga guden – människans gudomliga Ande. Ordagrant, den högsta (självständiga) tillvaron. En titel på Shiva och andra gudar i Indien. Shiva kallas också Iswaradeva, eller den högsta devan. [TG:158]

Iu-Kabar Zivo. (gn) Även känd som Nebat-Iavar-bar-iufin-ifafin, "Æonernas Herre" i det nasareiska systemet. Han är alstraren (Emanatorn) av de sju heliga liven (de sju ursprungliga Dhyan Chohanerna, eller Ärkeänglarna, där var och en representerar en av kardinal dygderna), och själv kallas han  för det tredje livet (tredje Logos). I detta codex tilltalas han som "Rodret och Vinstocken bland livets föda". Sålunda är han identisk med Kristus (Christos) som säger "Jag är den sanna vinstocken och min fader är vinodlaren" (Johannesevangeliet XV:1) Det är ett välkänt att Kristus inom den romerska kyrkan betraktas som "Æonernas ledare", och också för Mikael, "som liknar gud". Detta var också gnostikernas uppfattning. [TG:159]

 

HELENA BLAVATSKY
The Theosophical Glossary, 1892

Översatt från H P Blavatskys The Theosophical Glossary. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1973.

 

____________________________________________________________________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23