Pistis Sophia

HELENA BLAVATSKY

DEL 1

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

INLEDANDE KOMMENTARER TILL H. P. B.´S
TOLKNING AV PISTIS SOPHIA [1]
 

[Kodex Askewianus som finns på Brittiska Museet är även känd som Pistis Sophia. Detta koptiska manuskript är komplett, förutom vad som nedan anmärkts, och bevarati ett utomordentligt skick, och innehåller material av de Valentinska eller Ofitiska gnostiska skolorna. Pistis Sophia är skriven på den övre Egyptens dialekt, som kallas tebaidisk eller sahidisk. Det är en översättning från grekiskan, då grekiska ord – mestadels tekniska termer och namn – använts i överflöd genom hela manuskriptet. Man har trott att detta var ett resultat av översättarens oförmåga att finna passande termer i koptiskan (tebaidiskan eller sahidiskan) för att uttrycka de idéer han fann i det grekiska manuskriptet. Sådana termer och namn är helt enkelt omskrivningar från grekiskan.

Dateringen av Pistis Sophia manuskriptet är de olika kompetenta forskarna inte överens om, men de placerar det vanligen till det 2:a och 3:e århundradet e.Kr. De många citaten från Gamla och Nya testamentet förser oss inte med någon ledtråd för någon exakt datering.

Manuskriptet består av 346 sidor, skrivna på sidorna av pergamenten i två kolumner, och är bundna mycket likt en modern bok. Sidorna är numrerade med koptiska siffror, vilket påvisar det faktum att bara fyra blad – åtta sidor – saknas sedan manuskriptet blev inbundet. Det innehåller delar av fem “böcker”, av vilka ingen är komplett. Manuskriptet är ett arbete av mer än en skrivare vilket kan förklara luckorna och upprepningarna som fanns på många ställen. Det benämndes “Pistis Sophia” på grund av att det på sidhuvudet av en sida, uppenbarligen utan någon orsak, stod skrivet på koptiska “Pistis Sophias andra bok”. Detta manuskript förvärvades åt 1785 av Brittiska Museet genom inköpet av dr. Askew´s bibliotek. Varifrån dr. Askew själv erhöll manuskriptet förblir ett mysterium.[2]

___________

[1] I sin introduktion följer kompilatorn den nutida stilarten, det vill säga, att låta bindestrecket falla bort i Pistis Sophia, men i H.P.B.s tolkning har han behållit det som i tidskriften Lucifer.

[2] Följande noteringar gjordes av den nuvarande författaren då Pistis Sophia manuskriptet undersöktes i Brittiska Museet:

Boken är inbunden i brunt läder med guldpräglade omslag; ryggen är ornamenterad med guldtryck med följande titeln på sju rader – PISTE SOPHIA COPTICE. MUS. BRIT. JURE EMPTIONIS. 5114. De sista bladen och försättsbladen är av handgjort randigt papper, vilket indikerar att volymen kan ha bundits av dr. Askew. Papperssidan före manuskriptets pergament innehåller anteckningar på latin av C.G. Woide. Tjockleken på pergamentet varierar storligen, några blad är mycket tunna, nästan som luftpostpapper, medan andra är ganska tunga och styva. Några sidor är rena, där skriften är lika skarp och svart som när den skrevs. På vissa ställen har bläcket bleknat och blivit brunt och på några få sidor är skriften inte längre läsbar. De räknade linjerna är klart synliga på alla bladen. Små hål och ofullkomligheter i pergamentet var skickligt lagade innan man hade skrivit på dem; på åtminstone ett ställe var ett litet hål inte lagat, och skriften höjer sig ovanför den streckade linjen för att undvika hålet. Sidorna 99 v. och 100 h. är illa fläckade från ovandelen till nedandelen. Det förefaller som om detta var avsiktligt gjort med en liten vaddtuss eller en smutsig trasa eller av ett finger med bläck på. Meningen “Pistis Sophias andra bok” som omnämnts ovan är nätt och jämt synlig, då den har bleknat av solljuset.

De tidigaste referenserna till Pistis Sophia manuskriptet är ett overifierat uttalande av C.G. Woide att år 1770 publicerades en artikel i en brittisk teologisk tidskrift om Pistis Sophia. G.R.S. Mead försökte förgäves att spåra en sådan tidskrift eller någon artikel i ämnet nära detta årtal. C.G. Woide var utgivare av Nya testamentet enligt det berömda Codex Alexandrinus. Han placerade tillkomsten av Pistis Sophia manuskriptet till det tredje århundradet. Åren 1773 och 1778 publicerades artiklar av Woide om Pistis Sophia i franska och tyska tidskrifter. År 1779 kopierade Woide för hand hela Askew- och Brucemanuskripten men ingen översättning blev publicerad. Åren 1838-40 kopierades manuskripten av den franske vetenskapsmannen Dulaurier, men ingen översättning såg någonsin dagens ljus. 

År 1848 kopierade M.G. Schwartze Pistis Sophia manuskriptet och gjorde en översättning till latin, vilken redigerades efter hans död av J.H. Petermann och publicerades år 1851. Alla tidiga engelska översättningar av Pistis Sophia är översättningar från Schwartz’ latinska version.

Den första ofullständiga engelska översättningen som publicerades var den av C.W. King i dess andra upplaga (1887) av hans Gnostics and their Remains.  [3]

Detta fragment består av några få sidor översatta från Schwartz’ latinska text. En anonym översättning på franska kom ut i Mignes Dictionnaire des Apocryphes, som G.R.S. Mead kallar “ ett sorgligt stycke arbete, oftast en ren omskrivning av Schwartz’ version än en översättning.” [4] 

___________

[3] Wizards Bookshelf, Minneapolis, 1973, med bibliografiska tillägg, sid. 457.

[4] Pistis Sophia, utgiven år 1921, sid. lv.
 

Många lärda artiklar utgavs mellan den latinska textens publicering fram till slutet av århundradet. E. Amélineau publicerade år 1895 en fransk översättning från koptiskan. År 1905 publicerade C. Schmidt vad som anses vara en mycket fin tysk översättning av den koptiska texten, och år 1924 publicerades en utomordentlig engelsk översättning från koptiskan av George Horner. Detta var den första översättningen från koptiska språket till engelska. Den betecknas som en “litterär översättning”, och medan detta inte alltid gör det lättare och smidigare att läsa som en del av de friare översättningarna, bevarar den, så nära som det är möjligt på engelska, de exakta ordalydelserna, och i vissa fall definitiva ledtrådar till vad de ursprungliga författarna menade. Horners engelska översättning innehåller en mycket förnämlig och grundlig introduktion av Francis Legge.

År 1890-91 publicerade G.R.S. Mead en översättning till engelska av de första “böckerna”, ungefär hälften av Pistis Sophia, i H.P. Blavatskys tidskrift Lucifer.

Denna var åter igen en översättning från Schwartz’ latinska text. Det var den första engelska översättningen, förutom de åtskilliga sidor som publicerades i den andra utgåvan av Kings Gnostics and their Remains. I Lucifer är omfattande fotnoter och kommentarer tillagda till den översatta texten. Mead publicerade år 1896 en komplett översättning av detta arbete med en förnämlig introduktion, men utan fotnoter eller kommentarer till texten. I introduktionen (sid. XXXV) säger han: “Jag gick igenom alltihop igen och kontrollerade det med Amélineaus version,” och på sid. XXXVI säger han: “År 1890 hade jag redan översatt Schvartz latinska version till engelska och publicerat sidorna 1 till 252, med kommentarer, fotnoter, etc. i tidningsform från april 1890 till april 1891 .“ Tidningen som han refererar till är naturligtvis Lucifer, utgiven av H.P. Blavatsky, och det ovan citerade är det enda omnämnandet som gjorts någonstans av Mead om kommentarerna och fotnoterna i tidningen Lucifer. I Fragments of a Faith Forgotten, sid. 456, skriver Mead:

“När jag år 1896 publicerade en översättning av Pistis Sophia, hade jag för avsikt att följa upp den med en kommentar, men jag fann snabbt att trots alla åren av arbete som jag redan ägnat åt gnosticism, var där fortfarande många år kvar av arbete framför mig, innan jag kunde vara nöjd med mig själv såsom kompetent nog att försöka mig på uppgiften på ett verkligt tillfredsställande sätt; jag har av den orsaken sparat uppgiften till framtiden.”

Efter Meads död år 1933 misslyckades John M. Watkins, hans litterära utgivare, i en noggrann genomsökning av hans opublicerade manuskript, att avslöja någonting som hade med Pistis Sophia att göra.

En “ny och fullständigt reviderad” utgåva av Pistis Sophia publicerades av Mead år 1921, också utan fotnoter och kommentarer. Denna version blev grundligt jämförd och kontrollerad med Schmidts tyska översättning [5] från koptiskan (1905).

___________

[5] Utg. Petermann – Schwartze; nyligen översatt av C. Schmidt, Koptisch-gnostische Schriften, (1905) i serierna Die griechischen Christlichen schriftsteller der eresten drie Jahrhunderte.

I Förordet, sid. XX, säger Mead: “Den andra utgåvan är praktiskt taget en ny bok.” 

Det existerar också ett manuskript av P.A. Malpas (1875-1958), en livslång anhängare av teosofin, som innehåller en översättning av Pistis Sophia tillsammans med fotnoter och kommentarer från Lucifer och med utdrag från kyrkofädernas skrifter. Malpas’ översättning av Pistis Sophia är uppenbarligen en revidering av latinska, tyska och franska översättningar. 

Såsom redan påpekats har översättningen av Pistis Sophia som publicerades i Lucifer överträffats av bättre översättningar, inklusive Meads egen och senare utgivning från 1921. Den text som framkom i Lucifer (nr. 6, 7 och 8) är inte komplett; den innehåller många förkortningar och summeringar av upprepade avsnitt. 

De elever som önskar studera den kompletta texten i Pistis Sophia hänvisas till 1921 års utgåva av Meads bok, eller till George Horners Pistis Sophia, med introduktion av F. Legge. Introduktionerna till båda dessa volymer är mycket värdefulla då de visar hur synpunkterna från två helt olika vetenskapliga skolor närmar sig Pistis Sophia i sig själv och gnosticismen som sådan. 

Endast tillräckligt material kommer att citeras från Meads reviderade text i Lucifer för att H.P. Blavatskys fotnoter och kommentarer ska klargöras och bli begripliga. 

Citaten från Bibeln i Introduktionen är gjorda enligt den auktoriserade Kung James versionen, Oxford University Press. Citaten från kyrkofäderna är från The Ante-Nicene Fathers, pastor Alexander Roberts, teol.dr., och James Donaldson, jur.dr., utgivare, (American reprint of the Edinburgh Edition). Avsnitten från kyrkofädernas skrifter som är inkluderade i H.P.B.s kommentarer är från någon annan engelsk utgivare, eller möjligen översatt från en fransk utgåva. De referenser som H.P.B. ger angående boken, kapitlen och avsnitten korresponderar inte alltid till det ställe där citaten finns i den amerikanska utgåvan. Så långt man känner till är ingen engelsk översättning av Panarion av Epifanius tillgänglig, och det är mycket troligt att dessa avsnitt från den har blivit översatta från Mignes ursprungliga texter. 

De citat som är hämtade från The Secret Doctrine [i sv övers. Den Hemliga Läran] är baserade på den ursprungliga utgåvan från 1888.

En definition som är till stor hjälpt angående titelns innebörd har lämnats av P.A. Malpas: 

“Titeln Pistis-Sophia är en kombination av två grekiska substantiv, vanligen översatta till Tro och Visdom. Men H.P. Blavatsky visar klart att tro i vår moderna mening är en helt felaktig tolkning av termen Pistis. Den kan bättre beskrivas som Intuitiv Kunskap, eller kunskap som ännu inte manifesterat sig till enbart intellektet, fastän den blivit känd av själen för att vara sann. Denna definition lämnar vägen öppen för dogmatiker att påstå att det betyder precis det som de kallar tro, och den verklige sökaren bör vara försiktig med att acceptera dogmatiska definitioner om själen och intellektet och akta sig för att tänka att Pistis har någonting att göra med ”att tro” på saker och ting som inte annars är känt. ”Tro” är allt för ofta bara ett annat namn for ”självövertalning”, som kanske inte behöver innebära, men oftast är ett självbedrägeri i en av dess fascinerande former. Hela boken är högst lärorik om vad Pistis verkligen är. Det viktiga med den riktiga förståelsen av ordet kan inte nog överskattas av de som studerar Nya Testamentet, då det avslöjas att Paulus var en gnostiker som använde den gnostiska termen i dess tekniska mening, och att hur behagligt det må vara att vidhäfta en helt annorlunda mening till den, så betydde den inte och betyder inte heller vad man oftast menar att den betyder av européer i våra egna dagar.

I dramat med Pistis-Sophia som beskriver hennes lidanden står det klart att det är hennes orubbliga intuition som gör att hon blir räddad av sin gudomliga del. Det är alltså intuition som är länken som möjliggör för hennes gudomliga del att rädda henne. Det är också vittnesmålet om att hon ännu inte är helt förlorad, och till sist blir hon fullständigt upprättad. Job, ett annat initieringsdrama, lär oss samma lektion utifrån en urgammal, egyptisk handling…”

Gnosticismen var en synkretistisk filosofisk-religiös rörelse som inkluderade alla de mångahanda trossystem som var förhärskande de första två århundradena av den kristna eran. Med sitt ursprung från tiden något före den kristna tidsepoken sammanfattade den varierande element av babylonisk, judisk, persisk, egyptisk och grekisk metafysik med vissa läror från den gryende kristendomen. 

Såsom namn härstammar gnosticismen från det grekiska gnosis ......... , ”kunskap”, eller mera precist andlig kunskap eller esoterisk visdom, en kunskap som inte kan uppnås genom vanliga intellektuella processer, och som endast kan uppnås genom människans Buddhiprincip. Betoningen av kunskap såsom mediet att uppnå ett högre evolutionärt trappsteg och anspråket av att ha besittning denna kunskap i sin egen lära, är vanliga grunddrag hos de otaliga grupper inom vilka den gnostiska rörelsen historiskt uttryckte sig själva, även om där bara fanns några få av dessa grupper vars medlemmar uttryckligen kallade sig själva gnostiker (grek. gnostikos –……….latin gnosticus), ”De Som Vet”. [6] ) – Kompilatorn.]

___________

[6] Det engelska ordet “to know” (att veta) korresponderar med medeltidens engelska  knowen. knawen; anglo-saxiskans cnâwan; gamla höggermanskans knâan; gammalnorskans kna; gammalslovakiskans znati (att veta); latinets gnoscere, noscere; grekiskans gignoskein; sanskritens janati (vet); litauiskans zinoti (att veta) och gotiskans kunnan.

___________________________

PISTIS - SOPHIA

Noteringar och kommentarer av Helena Blavatsky
[PS 1 till PS 21]

(PS 1) ”Det hände sig efter att Jesus hade uppstått från de döda och elva år hade förflutit [1] att han talade med sina Lärjungar, och undervisade dem, men enbart upp till Regionen [2] med de Första Föreskrifterna [3], och det Första Mysteriet, Mysteriet innanför Slöjan, innanför den Första Föreskriften, nämligen, det Fyra och Tjugonde Mysteriet, och även nedanför dessa (Föreskrifter) som finns i den Andra Rymden av det Första Mysteriet, vilket är före alla andra Mysterier, Fadern i skepnad av en Duva [4]. Jesus sade till sina Lärjungar: “Jag är kommen ur det Första Mysteriet, som även är det sista [5] det Fyra och Tjugonde Mysteriet.” Men Lärjungarna kände inte till detta Mysterium, och förstod det heller inte, (därför antog de) att där ingenting fanns innanför det Mysteriet...”

[1]. Talet elva ger oss nyckeln till situationen. Den elfte prövningen eller initieringsgraden har passerats lyckligt och den tolfte och sista – vilken om kandidaten varit framgångsrik kommer att kröna hela arbetet – har nu blivit beträdd. Herkules skulle träda in i sitt tolfte arbete och solen i det tolfte tecknet i zodiaken. Till och med det populära ordspråket “i elfte timmen” är ett eko från detta mysterium. I den andra volymen av Dogme et Rituel de la Haute Magie* , sid. 386 och följande rader, ger Éliphas Lévi oss Nychthémeron av Apollohius av Tyana. Nychthémeron betyder dagens och nattens rymd eller tjugo-fyra timmar. Varje initieringsgrad hade två grader, alltså tillsammans tjugofyra. Detta förklarar “det Första Mysteriet, vilket är Fyra-och-Tjugo” i texten. De som läser Abbé Constants alster, som är okunnig i grekiska, borde varnas för att franskan är inte värdig grekiskan och speglar inte ens den ringaste tänkbara omskrivning, utan är helt enkelt Lévis uppfattning om texten. Han har däremot rätt när han säger att “dessa tolv symboliska timmar, vilka kan jämföras med zodiakens tecken och med Herkules arbeten, representerar initieringsgradernas cykel.” (Se The Secret Doctrine, del I, sid. 450.)

[* Engelsk översättning av A.E. Waite: Trancendental Magic, N.Y.C., Samuel Weiser, 1972.]
 

[2] Det grekiska ord som översatts till “Region” är topos. Det korresponderar till sanskritens loka. I den andra delen av The Secret Doctrine, sid. 174, sägs det att “Samjna, Visvakarmans dotter, gift med solen, ’var oförmögen att uthärda glöden från sin herre’, gav honom sin Chhaya (skugga, avbild eller astralkropp), medan hon själv begav sig till djungeln för att utföra religiösa invigningar av hängivenhet, eller Tapas.” Verb. Sap. [verbum sapienti sat est – nog sagt för den vise]

[3] I frimurarlogerna avkräver Tyler de sakramentala orden (eller föreskifterna) av nybörjaren eller kandidaten och upprepar således den antika formeln. Såsom Ragon – som följer den ockulta traditionen – har bevisat på ett utmärkt sätt, så var frimureriet en framtvingad produkt av de gnostiska Mysterierna, född ur en kompromiss mellan politisk kristendom och gnosticism.

[4] (Duva.) Jämför: “Du är det Första Mysteriet som ser det inre, du har kommit från de Höga rymderna och Ljusrikets Mysterium, och du har nedstigit i Ljusets Klädedräkt som du mottog av Barbêlô, vars klädedräkt är Jesus, vår Frälsare, till vilken du nedsteg som en Duva.” (sid.128 i Schwartzes Coptic.) Vidare, så korresponderar den Andra rymden av det Första Mysteriet i esoteriskt språkbruk med det andra medvetandeplanet inom eller ovan oss, på detta plan finns Buddhi (den Andliga Själen), Atmans vehikel (Den Universella Anden), det “Första Mysteriet”, vilket också är “det sista Mysteriet” i en ändlös cykel av emanationer och återabsorberingar. I egyptisk esoterism var den gnostiska “duvsymbolen” representerad av hieroglyfen med den bevingade globen. Duvan som nedsänker sig över ”Jesus” vid hans dop är typiskt för det “Högre Självets” eller Själens (Atma-Buddhi) medvetna “nedstigande” till Manas, det Högre Jaget; eller med andra ord, föreningen under initiationen av Christos med Chréstos, eller den oförgängliga “Individualiteten” inom Alltet, med den transcendenta Personligheten – Adepten.
 

[5] (Det sista Mysteriet.) På samma vis som Atman är den första eller sjunde principen, såsom tidigare förklarats.


(PS 2) ”Dessutom hade Jesus inte berättat för sina Lärjungar om den totala emanation från alla Regioner av det Stora Osynliga och om de Tre Trefaldiga krafterna och om de Fyra och Tjugo Osynliga [1], och om alla deras Regioner, Eoner och Grader (det vill säga) sättet på vilka de senare, som även de är Projektioner av det Stora Osynliga, blir fördelade.

Inte heller (hade han berättat om) deras Icke-alstrande, Självalstrande och Alstrande [2], deras Ljusgivare och Parlösa [3], deras Härskare och Makter, deras Herrar och Ärkeänglar, deras Änglar och Dekaner, deras Ministrar och alla Boningar som finns i deras Sfärer, och alla Grader som finns i var och en av dem.

Inte heller hade Jesus berättat för sina lärjungar om emanationen av Skattkammarens Projektioner och deras Grader; inte heller om deras [4] olika Frälsare och deras Grader…”
 

[1] De trefaldiga krafterna är en aspekt av det trefaldiga Logos, och de 24 osynliga är de 21 (7 x 3) emanerande Strålarna, tillsammans med sina tre Logoi.
 
[2] Eller de Eviga, ofödda krafterna – Aja på sanskrit: den Självalstrande, Anupapadaka (föräldralösa), den Själv-existerande – på sanskrit Swayambhu; och den alstrande, som inkluderar emanationerna från de högre Emanationerna (det 4:e planet), och de Dhyani-Chohaner och Devor som har varit människor, det vill säga, som redan har gått igenom den Manasiska cykeln.

[3] (De Parlösa.) De “eviga celibaten”, Kumarorna; bokstavligen de som inte hade någon Syzygy, dublett, par, maka, eller motpart. Det är  Hierarkin av Kumaror som inkarnerar i människan som hennes Högre Jag eller Manas.

 [4] (Deras Frälsare.) Vetenskapen om Projektionerna eller Emanationerna. På sidorna 190 och 191 ges en skala över de tolv Frälsarna. De första sju styr över projektionerna eller emanationerna av de sju Rösterna, Vokalerna eller Amen´s, och de sista fem över de fem Träden; de är alla komna från Ljusets Skattkammare.
 

(PS 3) ”... inte heller Regionen med Tvillingarnas Frälsare, som är Barnets Barn [1]; inte heller i de Regioner där de tre Amen emanerar; och ännu inte i Regionen med de Fem Träden och de Sju Amen, som även benämns de Sju Rösterna [2] , på grund av sättet de emanerar.

Inte heller hade Jesus berättat för sina Lärjungar vad för slags kategori de Fem Anhängarna tillhör och inte heller Regionen från vilken de emanerar; inte heller om de Fem Intrycken och den Första Föreskriften, och i vilken kategori de blir utvecklade...”[3]

 [1]  “Barnets barn” är Manas, Buddhiprincipens barn på ett högre plan, och det lägre Manas, barnet av det högre, på ett lägre halvt-mänskligt plan. “Tvillingarna” är esoterismens duala Manasprincip.

[2]  De “tre Amen” är den övre triaden inom den sjufaldiga människan. Regionen med de “Fem Träden” är jorden och alla de platser där de nuvarande och tidigare Fem Rotraserna har utvecklat sig; de “Sju Amen” och de “Sju Rösterna” är identiska med de “Sju Aum-ljuden och de Sju Mystiska Rösterna”,  ”rösten av din inre Gud” (se Tystnadens Röst Online, The Voice of the Silence, sid. 9 och 10*). De ”sju åskdånen” som det talas om i Uppenbarelseboken är karakteristiska för samma Andliga Initiations mysterium. Vidare, från en Makrokosmisk synvinkel, är de Sju Amen de sju strålarna från var och en av de “Tre Amen”, som tillsammans utgör de “Tjugo-fyra Osynliga”, och så vidare ad infinitum [ i det oändliga].

[3] (Den Första föreskriften, etc.) Då många av dessa termer till viss del blir förklarade senare, är det onödigt att nu gå in i en detaljerad diskussion om hierarkierna. För de allmänna huvuddragen kan de studerande jämföra med The Secret Doctrine, del 1, sid. 213, 435 samt även del 1 av Transactions of the Blavatsky Lodge.

[*Se Jnaneshwari av Sri Jnanadeva, sid. 144-145; övers, av R.K. Bhagwat, Madras, Samata Books, 1979.]

 

 (PS 4) ”... Därför trodde de att det var Slutet av alla Slut och summan av Universum och hela Plêrôma.” [1].

”...Vi har tagit emot all fullhet [Plêrôma] och fullkomlighet....

Det var på den femtonde dagen, fullmånedagen, i månaden Tobe [2], när solen i sin vandring hade stigit, som en stor ström framträdde av det mest strålande ljus [3] av omätlig klarhet...” 

[1] (Plêrôma.) Se The Secret Doctrine del I, sid. 406, 416, 448; del II, sid. 79, 506, och Isis Unveiled, del I, sid. 302. Från en esoterisk synvinkel så korresponderar Plêrôma i den gnostiska framställningen med absolut rymd med dess sju plan eller grader av Medvetande och allt annat. Se avsnittet ”DEN MED SJU SKINN FÖRSEDDA EVIGA MODERN-FADERN”, i The Secret Doctrine, del I, sid. 9 [Inledningen i Den Hemliga Läran Online], samt även del I av Transactions of the Blavatsky Lodge.

[2] Tobe eller Tebeth. Från den 20 december till den18 januari.

[3] Skillnaden mellan lux och lumen, vilka bådadera betyder ljus, har bevarats i engelskan genom att skriva ordet “light” (ljus) med stor bokstav när det står för lumen.

 

 (PS 6) ”... Dessa saker blev således utförda på den femtonde dagen i månaden Tobe, fullmånedagen .”[1]

[1] Detta datum bevisar att det ovan är en beskrivning av Mysterierna, och att alla större initieringar utförs under fullmåne. 
 

(PS 7) ”Och alla Änglarna och deras Ärkeänglar och alla Höjdens Krafter sjöng hymner [1]... ”

[1] Se The Voice of the Silence, sid. 65, när naturens lovsång tillkännager: ”En mästare har uppstått, en MÄSTARE AV DAGEN; samt även sid.72
 

(PS 8) ”... Och Ljusets tre grader var av olika ljus och aspekter, och överträffade varandra på oändliga sätt [1]  ...”

[1] På sidan 71 (Voice) beskrivs de tre Klädnaderna eller Dräkterna. Inom buddhismen benämns de tre buddhikropparna eller buddhiformerna –Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya, såsom The Voice of the Silence informerar oss i Ordlistan (sid. 96), där vi finner en fullständig beskrivning. [se fotnoten i ULT utgåvan på sid. 69]
 

(PS 9) ”... att tala med dig från Begynnelsen (Archē) till Fullheten (Plêrôma)...”

 

(PS 11)”... efter att jag framträtt i Världen bar jag med mig Tolv Krafter, vilket jag berättat för dig redan i början. Jag tog dem från de Tolv Frälsarna av Ljusets Skattkammare enligt det Första Mysteriets befallning. Dessa kastade jag i era mödrars livmoder när jag kom in i denna värld, vilka är i er kropp [1] idag...

För alla människor som finns i Världen, har tagit sin Själ från Eonernas Härskare [2]. Men den kraft som är inom dig, är från mig. I sanning så tillhör din själ Höjden [3].” 

[1] Notera att “livmoder”och kropp står i singular form.

[2] De fyra lägre mänskliga principerna är enligt den esoteriska filosofin, Kroppen, Dubletten, Livskraften och Instinkten (den Animala Själen eller Kama, den passionerade Principen). De härrör genom människan från de Planetära Hierarkierna och från Härskarna över de lägre jordiska sfärerna – rupa planen.

Jämför med “Dzyans” slokas i The Secret Doctrine del II, sid. 17:

”Hur föds Manushyaerna? Manuerna med förnuft, hur danas de? Fäderna tillkallade sin egen eld till hjälp; som är den eld som brinner i Jorden. Jordens Ande tillkallade Solelden för hjälp. Dessa tre producerade med sin samlade kraft en god Rupa. Den kunde stå, gå, springa, lägga sig ned eller flyga. Ändå var den ännu bara en Chhaya, en skugga utan förnuft.”.... “Andningen behövde en form; Fäderna förlänade den det. Andningen behövde en materiell kropp; Jorden danade den. Andningen behövde Livskraftens Ande; Sol-Lhaerna inblåste den i dess form. Andningen behövde en Spegelbild av sin kropp; ‘Vi gav den vår egen’, sade Dhyanierna. Andningen behövde ett Vehikel för Begären; ‘Den har det’, sade Vattnets Dränerare. Men Andningen behövde ett förnuft för att omfamna universum; ‘Vi kan inte ge det’, sade Fäderna. ‘Jag har aldrig haft det’, sade Jordens Ande. ‘Formen skulle förintas, om jag gav den min’, sade den Stora Elden...”

[3] (Höjden.) Arupa eller de formlösa planen, vilket visar att “Jesus” är typen för den Mahatmiska prototypen, det Högre Manas.

(PS 12)”... ej heller kände Eonernas Härskare mig, utan trodde att jag var ängeln Gabriel [1].”

“Det hände sig, när jag hade kommit mitt ibland Eonernas Härskare, efter att fått se människornas Värld från ovan, att jag fann Elisabeth, Johannes Döparens moder, innan hon hade avlat honom. Jag ingöt Kraften i henne, vilken jag hade mottagit från det lilla lAO, det Goda, som är i Mitten [2], för att han skulle predika före mig, och förbereda min väg, och döpa med vatten och ge syndernas förlåtelse. Sedan dess är [3] denna Kraft i Johannes kropp. Dessutom, så fann jag på platsen för Härskarnas Själ, som är utnämnd att ta emot den, profeten Elias själ i Eonernas Sfär [4]... Så Kraften hos det lilla IAO ([5], det Goda, som är i Mitten och profeten Elias’ Själ, är sammanbundna i Johannes Döparens kropp.”

[1] (Gabriel.) Se Isis Unveiled, del II, sid. 247.

2] (Mitten.) Det vill säga, att Kraften som ingöts (eller såddes) är en återspegling av det Högre Jaget, eller det lägre Kama-Manas.

[3] (Är i Johannes kropp.) Lägg märke till tidsformen, den ortodoxe Johannes har varit död sedan många år tillbaka.

[4] (Eonernas Sfär.) Det är besynnerligt att iaktta termernas utbytbarhet; på slutet av sidan 12 har vi Sfärernas Härskare och Eonernas Härskare, och nu har vi Eonernas Sfär och lite nedanför Härskarnas Sfär. De är alla avsiktligt dolda.

[5] ( lilla IAO.) På sidan 194 läser vi om “Mittens store Ledare vilken Eonernas Härskare kallar det Stora IAO, enligt den store Härskarens namn vilken är i deras Region ... och de tolv Tjänarna (Diakonerna), varifrån de mottager Form och Styrka.” “Så som ovan, så nedan”; denna uppenbara dualism är helt i överensstämmelse med alla esoteriska system.– ”Daemon est Deus in versus”.

[Kommentar på vad Hippolytus, biskop av Ostien (Portus), säger* om den Valentinska undervisningen, där han jämför den med Pythagoras’ och Platons system, H.P.B. skriver: ]

Vår författare hade rätt i att jämföra det Valentinska systemet med dem av Pythagoras och Platon och att påstå att de hade en matematisk grund. Gnosis har under alla tider och i alla länder har varit baserad på naturlagar, och de olika grenarna av matematisk vetenskap är helt enkelt de metoder som man uttrycker dessa lagar på. För att styrka dessa sublima system från antiken, och för att bevisa att de var grundade på något mer än en “vidskeplig inbillning”, kommer här att ges några siffror och tal samt några antydningar angående dessas försök att förklaras. Man måste komma ihåg att dessa siffror och tal som sådana är oändliga, och att permutationer och kombinationer som tillhör dem, överensstämmelser och kvaliteter, är likaledes oändliga, och det kan inte ges mer än de grövsta möjliga konturerna i en kort tidskriftsartikel. I och med att det i det följande ofta kommer att göras referenser till dessa siffror och tal, så är det nödvändigt för läsaren att lära sig deras allmänna system och ordning redan i början av vårt företag. Vi hoppas att studeranden genom dessa siffror och tal kommer att ges det klaraste möjliga beviset för att, som Platon sade, “Gud geometriserar”.
________________

* Refutation of All Heresies, allmänt känd som Philosophumena bok VI, kap. XXV-XXXI [Ante-Nicene Fathers, vol V., sid. 85, 39, rpr.av William Eardmans, Grand Rapids, 1975.]

 

[Urkund över Plêrôma enligt Valentinus]

GEOMETRISK SYMBOLISM
 

Först är (Punkten), Monaden, Bythos (Djupet), den okände och ovetbare Fadern. Sedan är (Triangeln), Bythos och det första emanerade paret eller Duaden, Nous (Förnuftet) och dess syzygy Aletheia (Sanningen). Därefter kommer (Kvadraten), den dualistiska Duaden Tetraktys eller Fyrfalden, två manliga Logos (Ordet) och Anthropos (Mannen), två kvinnliga, deras syzygier, Zoe (Liv) och Ekklésia (Kyrkan eller Församlingen), Sju allt som allt. Triangeln, Andens Potentialitet; kvadraten, materians Potentialitet; den Vertikala Raka Linjen, Andens Potens och den Horisontella, materians Potens. Därnäst kommer Pentagrammet , Pentaden [femtalet], Manasaputrornas eller Visdomens Söners mystiska symbol, vilken tillsammans med dess syzygier gör 10, eller Dekaden; och sist av alla Hexalfan eller de hopslagna trianglarna Hexaden [hexagrammet], vilket med sina syzygier gör 12, eller Dodekaden, [tolvhörningen]. Sådant är Plêrômas innehåll eller Fullheten, Idéerna i det Gudomliga Förnuftet, allt som allt 28 ty Bythos eller Fadern är inte medräknad, då det är Roten till allting. De två små cirklarna inom Plêrôma är syzygy Christos-Pneuma (Kristus och den Helige Anden). Dessa är efterföljande-emanationer, och som sådana symboliserar de ur en aspekt Andens nedstigande för att upplysa och utveckla Materian, vilken i huvudsak utvecklas ur samma källa; och ur en annan aspekt Kumarernas nedstigande eller inkarnerande eller mänsklighetens Högre Jag.

Plêrômas Cirkel är förenad genom en omkrets som emanerar från Bythos (Punkten), denna kallas Horus (Gränslinjen), Staurus (Stam, Påle eller Kors) och Metaecheus ..........(Deltagare); den utestänger Plêrôma (eller Fullheten) från Hysteréma (det Underlägsna eller Ofullständiga), den större från den mindre Cirkeln, det Omanifesterade från det Manifesterade. Inom Hysterémas Cirkel är den ursprungliga materians Kvadrat, eller Kaos, emanerad av Sophia, kallad Ektroma (eller Förkrympning). Ovan denna är en Triangel, den ursprunglig Anden, kallad Plêrômas Allmänna Frukt eller Jesus, ty för alla under Plêrôma visar den sig som en enhet. Lägg märke till hur Triangeln och Kvadraten av Hysteréman är en återspegling av Plêrômas Triangel och Kvadrat. Slutligen så är papprets yta, som innesluter och genomtränger allt Sigé (Tystnaden).

 

 

NÅGRA ALLMÄNNA ANTYDNINGAR SOM HJÄLPER TILL
ATT KLARGÖRA FIGURERNA
 

I alla figurerna förutom fig. 8 förmedlas triumferande det stora Hermetiska Axiomet ”som ovan, så ock nedan”, liksom idén om syzygy, paret eller motsatsen. Låt oss börja med fig. 8, och kom ihåg att Punkten framkallar Linjen; Linjen Ytorna; och Ytorna det Solida.

I denna figur har vi en symbol för Elden eller Anden. Den vertikala linjen i centrum av figuren är den subtilaste Elden. Denna faller gradvis in i trianglarnas form, medan deras vertikala hörn utvecklas till att bli allt mindre och mindre spetsiga, då deras bas expanderar och samtidigt reser sig till högre plan. Sex plan eller baser tillsammans, och sex trianglar, med punkten som det sjunde. Den sjunde figuren som alstrats från punkten är den rätvinkliga triangeln, den mest perfekta. Ju mer spetsig vinkeln är, desto subtilare är Elden, tills den slutligen når den räta vinkeln, balanseringen eller vändpunkten för alla hörnen.

Låt oss nu ta den centrala punkten i hela figuren och förena den med de yttersta delarna av triangelns baser. Vi kommer då att finna att med punkten har vi åter en andra serie av Sju, nämligen punkten, två spetsiga vinklar, en rätvinklig, två trubbigt vinklade trianglar och den horisontella diametern av Figuren. Dessa är Rupa Planen, det första sjutalet som är de sju eldartade Logoi, det andra sjutalet som är de sju Globerna på det stora sjutalets lägre plan, etc., etc. Observera även serierna av kvadrater som är formade av korsande linjer från trianglarnas baser och sidor, 2, 4, 6, 8 och 10, det fullkomliga talet. Därför, om man börjar från vår vertikala linje, eller Ande, kommer vi genom en serie av vinklar genom varje variation av spetsiga vinklar fram till den rätvinkliga triangeln, och fortsätter från denna genom varje variation av trubbighet till den horisontella diametern, Materian.

Detta storslagna faktum kan man se tydligare i fig.11-18, där samma serier spåras i rektangulära fyrkanter, av vilka vändpunktens balans är Kvadraten. Naturligtvis måste man komma ihåg att endast de perfekta typerna har använts, de mellanliggande typerna är oändliga. Som exempel, för att komma från fig. 11 till fig.12 krävs en oändlig massa punkter; från fig. 12 till fig.13 en oändlig massa linjer; från fig.13 till fig. 14 en oändlig massa av mellanliggande figurer, etc., sju oändligheter och sju evigheter tillsammans.

I dessa figurer borde man också observera att det Vertikala har expanderat och åter förminskats till det Horisontella, men medan det gör så har det ändrat sin riktning, med andra ord har hjulet vänt. I en kommande artikel hoppas vi på att få visa utvecklingen av Swastkan och dess förbindelse med dessa figurer.

När vi nu har lyckat få fram den mest perfekta triangelfiguren, det vill säga, den rätvinkliga triangeln, låt oss då fortsätta med att spåra ett par av dessas verkan. I serien med figurerna 1-8 finner vi Andens triangel med dess uppåtvända spets och Materiens triangel med dess nedåtvända spets. Må alla som vill förstå de två Cirklar som omger dessa trianglar och gradvis involverar sig i varandra tills de slutligen blir ett (fig. 7), kom ihåg Kaducén, [merkuristaven], och fundera över vad som sägs i The Secret Doctrine (del. I, sid. 550 och framåt.) om ”lemniskatan”, samt om utvecklingen av frö-cellen (del. II, sid. 117 o.s.v.).

Dessa Trianglar producerar Kvadrater genom deras genomskärning, och vi får följande serier av alstrade punkter; 1, 4, 9, 16, 25, 36 och 49, vilket är 1², 2², 3², 4², 5², 6², och 7².

Sålunda alstras de Fyrtio-Nio Eldarna.

Vid det fjärde stadiet upprepas axelns ursprungliga typ , men som en dualitet; i de två nästkommande figurerna upprepas denna dualitet men i en allt mindre skala ända till fig. 8, då den fullständigt försvinner.

Om vi kombinerar våra föregående figurer får vi fig. 9. Allt alstras från Punkten (Första Logos). Sålunda får vi från denna punkt sex nedstigande trianglar och sex sfärer av materia, vilka tillsammans med punkten utgör sju. Så blir det också med de svagare trianglarna och de andliga cirklarna vilka är uppstigande. Och ändå är de två utgångspunkterna i huvudsak en i naturen. Den horisontella diametern är varken mörk eller ljus, varken ande eller materia, vilken inte heller den största begränsande cirkeln är.

Fig. 10 är en utvidgning av fig. 7. Den är den Utvecklade Pyramiden, och ”Brahmans fyra ansikten”, de ”fyra Maharajerna”, etc., och alla kvadraterna. Den är också Tetraktys expansion. Lägg märke till de två serierna med tre Kvadrater vardera och punkten i mitten, vilket gör sju tillsammans. Lägg också märke till att de Tolv Eldarnas Kvadrat är begränsad genom Tio trianglar. Framställningen av den Pythagoreiska Tetraktys var en triangel som innehåller tio Yods.

 
[Den Pythagoreiska Tetraktys. Översättarens tillägg.]

Vår figur är en fullkomlig typ, vilket innebär att om hörnen är vikta mot den centrala punkten, och Eldarna, eller syzygierna, sammanfaller, så kan denna process upprepas ända tills hela figuren försvinner in i Punkten. Men i naturen är typen ofullkomlig och Eldarna fördelade på ojämt avstånd, så när man viker ihop de fyra hörnen, då formas den Solida Pyramiden, dess andliga axel och dess materiella basala diameter som varierar med delningen av ande och materia i varje manifestation.

 

 

 

[Ovanstående figurer finns publicerade på sid. 19-20 i Blavatskys Collected Writings, Vol XIII]
 

Fig. 7 kommer att ge oss alla våra par och initiera oss i Återspeglingens mysterium. Således har vi 2 ettor, 2 tvåor, 2 treor, 2 fyror, 2 femmor, 2 sexor, men endast en sjua. Här har vi alltså alla de mystiska, gnostiska talen; från 1 till 7, sedan 8 eller Ogdoaden, 10 eller Dekaden och 12 eller Dodekaden.

Det skulle verkligen kunnat ha skrivits mycket mer om detta, men kanske har tillräckligt sagts för att påkalla de studerandes uppmärksamhet på de Fyrtio-Nio Eldarnas mysterium, och för att ge dem en nyckel till förståelsen av de gnostiska författarnas hitintills hopplösa grumlighet sett ur den moderna människans ögon.

[En senare notering säger:] Angående figurerna som publicerades i förra tidskriften, borde det klargöras att i verkligheten finns inget upp eller ner, ingen topp eller botten. Det har däremot föreslagits att fig. 8 skulle vara att föredra om den var upp och nedvänd, så att punkten kom att vara överst.

[Genom att följa H.P.B.s förslag har fig. 8 blivit vänd upp och ner i denna utgåva. – Kompilatorn.]

(PS 13) “Efter allt detta, skådade jag ner till Människornas Värld och fann Maria som även kallas min Moder efter Materians kropp (Hylé); jag talade till henne i Gabriels gestalt [1], och när hon vände sig mot Höjden (Plêrômas skådeplats) i riktning mot mig, ingöt jag i henne den första Kraften vilken jag tagit emot från Barbêlô [2], dvs. den kropp som jag bar i Höjden. Och istället för en Själ, så ingöt jag Kraften i henne,

(PS 14) vilken jag mottog från den Store Tsebâôth, den Gode [3] som finns i den Högra Regionen [4]. Och de tolv Krafterna av de Tolv Frälsarna [5] från Ljusets Skattkammare som jag tog emot från de tolv Diakonerna (Tjänarna) som är i Mitten [6], tog jag med in i Härskarnas Sfär och till Härskarnas Dekaner [7] och deras Tjänare ingav dem Härskarnas själar: och Tjänarna ledde dem. Jag förseglade dem i era mödrars kropp. Och när din tid var mogen, frambringade de dig in i Världen, utan att Härskarnas Själ fanns inom dig. Och du har tagit emot din del av Kraften som den siste Anhängaren inandades i Mixturen av (Kerasmos, se tabell I), vilken blandades med alla de Osynliga, och med Härskarna och Eonerna; endast en gång blev den blandad med Förstörelsens Värld, som är Mixturen: denna (Kraft) lät jag framträda ur Mig Själv, (skådeplatsen för det Fyra och Tjugonde Mysteriet) från begynnelsen, och ingöt den i den Första Föreskriften; och den Första Föreskriften ingöt en del av denna i det Stora Ljuset: och det Stora Ljuset ingöt en del av detta som det tog emot, i de Fem Anhängarna; och den siste Anhängaren tog emot den delen och ingöt den i Mixturen [8].”

(PS 15) ”Så är förhållandet med alla ting som befinner sig i denna Mixtur, såsom jag tidigare berättat för dig.”

[1] (Gabriel.) I Justinus system (Philosophumena, V, 26), beskrivs den första triaden som bestående av två manliga principer och en feminin. Den första manliga kallas den Goda och tillskrivs universell förhandskännedom: den andra, Elohim som är fadern (kollektivt) till hela skapelsen eller alstringen, som är utan förhandskännedom och blind. Den tredje, den feminina principen, är också utan förhandskännedom, har två förnuft eller är obeslutsam, bi-korporativ eller består av två kroppar, och framställs såsom en jungfru ovan och en huggorm nedan (astronomiskt Jungfrun-Skorpionen i de forntida Zodiakerna), och hennes namn är Eden eller Israel. Och ömsesidigt begär uppstod inom Elohim och Eden, och utifrån denna förening föddes tjugo-fyra Änglar, tolv kallades Faderliga och tolv Moderliga. Bland de tolv Faderliga finns Gabriel. De tolv är naturligtvis Zodiakens tolv tecken, etc., enligt den nyckel som använts. I Talmud och kabbalan kallas Eden för “Glädjens Trädgård”, och anses av kyrkofäderna att illustrera Yoni efter den första syndens förövande. Gnostikerna å andra sidan förklarade alltid termen i dess mest andliga och metafysiska mening, och prioriterade därför dess kosmogoniska och teologiska betydelse mest och ignorerade dess materiella och fysiologiska förklaring.

I Adversum Celsum  (vi. 30.)* [I Ante-Nicene Fathers, del. IV, sid. 586.] behandlar Origenes Ofiternas “förbannade diagram” med mångordighet och förakt, som hans gnostiske motståndare Celsus hade refererat till. I detta DIAGRAM är Gabriel den fjärde av de “sju härskande Daimôns” , för vi läser: ”Dessutom hävdade Celsus att ’den fjärde hade formen av en örn’; diagrammet framställde honom som Gabriel, den Örn-like.” Inom forntidens astrologi sades Gabriel  härska över tecknet Oxen och Månen.

Vidare, enligt Plutarchos [*] så tilldelade egyptierna månen en manlig och en kvinnlig natur (phusin arsenothelun) Under Lunus-Luna festivalen, vid vårdagjämningen, när solen befann sig i Oxens tecken offrade männen till Lunus och kvinnorna till Luna, där alla inom det ena könet klädde ut sig i det motsatta. Tjuren (Oxen) betraktades dessutom bland forntidens människor som alstringens symbol, och i Mithra Mysterierna stöter den Initierade ett svärd eller en kroksabel i halsen på en framåtstupad Tjur. Jämför detta med The Voice of the Silence sid.11 och 12: “Innan denna stig beträds måste du förgöra din månkropp, rena din förnuftskropp och rena ditt hjärta....” [se Tystnadens Röst Online]

“Innan den ”mystiska Kraften” förmår göra en Gud av dig, O Lanoo, måste du ha lärt dig att, när du vill, kunna dräpa din månkropp.” [se  Tystnadens Röst Online]

[*] De Iside et Osiride kap. 43 [I Plutarch´s Morals  övers. av C.W. King, London, Geo. Bell & Sons, 1898.]

När vi kollationerar allt detta med vad som sägs i Den Hemliga Läran om Pitrierna och deras arbete under bildandet av den lägre människan, och om den bisexuella eller androgyna naturen hos de tidiga raserna, kommer vi att förstå varför Ängeln Gabriel, Månens Daimon och härskaren av Oxens tecken, uppenbarar sig för Maria vid hennes befruktning; Jungfru Marias bebådelse kommer att upplösa sig själv i betydligt enklare termer än den accepterade lösningen, och vi kommer att ha lärt oss någonting om astralkroppens mysterier.

[2] (Barbêlô.) I förklaringen av denna term blir det intressant att först av allt se vad de andra gnostiska systemen säger om Barbêlô och att sedan undersöka uttalandena i Pistis-Sophia.

Vi lär från Ireneus [*] att den Namnlösa Fadern blev manifesterad till denna “aldrig-åldrande Eonen i en jungfrulig gestalt” genom emanerandet av fyra varelser, vars namn uttryckte tanke och liv; och att hon, vid åsynen av detta, blev gravid och födde fram tre likadana varelser.

[*] Adversus Haerese bok 1. kap. xxxix. (I Ante-Nicene Fathers del I, sid. 353.)

Jämför detta med:

“Sedan faller de tre (trianglarna) in i den fjärde (kvadraten). Den strålande essensen blir Sju inuti, Sju utanför. Det Lysande Ägget (Hiranyagarbha), vilket i sig självt är Tre ( Brahmâs, eller Vishnus trefaldiga hypostaser, de tre Avasthaserna ), ystar och sprids i mjölkvita ostmassor ut i Moderns djup, Roten som gror i djupet av Livets Ocean.” (S.D. I, 66.)

Enligt Epifanus lärde en av de Ofitiska skolorna att Barbêlô var en emanation av Fadern, och Modern en emanation av Ialdabaoth (eller enligt vissa av Tsebâôth), vilket innebär att Barbêlo var identisk med Sophia-Achamôth eller Pistis-Sophia. Hon vistades i den Åttonde Himlen där ovan: medan hennes son förmätet tillskansade sig den Sjunde och orsakade sin moder mycket sorg. Denna idé är allmänt tankegods inom alla gnostiska system, även om termerna varierar så förblir idén densamma. Det sägs vidare att hon oupphörligen uppenbarar sig för Arkonterna eller Härskarna i en vacker gestalt, så att hon åter kan samla sin skingrade kraft, som stulits från henne av Demiurgen, hans Gudar, Änglar och Daimoner.

Enligt Ireneus åter, så upphörde själarnas uppstigning i den övre Regionen ”där Barbêlô är Modern till allt Levande (eller Livsenheterna). [*]

[*] Felaktigt tillskrivet Ireneus. Egentligen Epifanus, De Gemmis, II. 20.

Pistis-Sophia informerar oss att Barbêlô är en inom de Osynligas Triad – Agrammachamareg, Barbêlô och Bdellé –  i den Vänstra Regionen (se Tabell I ), där den Trettonde Eonen finns (sid. 359). Hon kallas två gånger för den Osynlige Gudens Kraft (dynamis); hon är också Modern till Pistis-Sophia liksom till tjugotre andra Emanationer (sid. 49, 361). Den Vänstra Regionen kallas uppenbarligen Hylé – Barbêlôs Materia. (Sid. 128.)

Från Epifanus [*] lär vi oss åter att ett av Valentinarnas namn var Barbêlitae, och vi är benägna att tro precis som E.C. Amélineau gör i sin Essai sur de Gnostcisme Égyptian (Paris, 1887), att det var namnet på den högsta graden inom deras Initieringar, i vilken Adepten blev en fullkomlig Pneumatiker, eller Iluminatus – en Odödlighetens son. Den hebreiska härledningen skulle ge betydelsen Guds Son eller Dotter. Vi vet å andra sidan att hos gnostikerna, och speciellt bland Docetae (illusionisterna), vilka ansåg att Jesus – människan – skilde sig fullständigt från Christos – Principen – och förnekade sakförhållanden kring den mirakulösa befruktningen, inkarnationen, döden och uppståndelsen. De ansåg vidare att Jesus’ moder (människan) var den lägre aspekten och Christos’moder (Principen) den högre och därför hölls den senare i vördnad av dem och att den senare var “den Helige Ande” och ansågs vara kvinnlig enligt deras skolor. När vi begrundar att det esoteriskt finns sju aspekter av Sophia (visdomens sju plan), blir det lätt att se att både kyrkofäderna, oavsiktligt, och gnostikerna avsiktligt, endast förmedlar en av dessa sju aspekter.

[*] Panarion eller Adversus Haereses, bok I till II.  Haer. XXVI, § III, fotnot av Petavius.

[3] (Den store Tseboath, den gode.) I Pistis-Sophia finns det tre Tsebâôth’ med vilket menas tre aspekter av kraften eller principen som är gömda i detta namn. (a) Den Store Tsebâôth, den gode “fadern” till Jesus’ själ (sid. 14, 193): (b) Den Lille Tsebâôth, den Gode, kallad i kosmos för Zeus (Jupiter) (sid. 371),* en av de planetära härskarna: och (c) Tsebâôth-Adamas, Härskaren över sex av de tolv Arkonterna (sid. 360), liksom i den Lägre Världens, en av Arkonterna som straffar själarna, vars “Mottagare” eller underordnade skänker Glömskans Bägare till reinkarnerande själar.

I vissa av Mysterieskolorna lärde man ut att den som önskade att bli en “Fullkomlig” var tvungen att stiga uppåt genom Härskarnas riken och slutligen sätta sin fot på Tsebâôths huvud; och sålunda förvärva den Åttonde Himlen där Barbêlô vistades. Tsebâôth sades ha en kvinnas hår och framställdes av somliga som en åsna, av andra som ett svin. Här bör vi påminna oss om Tyfons röda åsna inom de egyptiska Mysterierna; Bacchus’ nedstigning till Hades på en åsna i Grodorna av Aristofanes (en burlesk om de eleusinska Mysterierna); Apuleius’ Gyllene Åsna, och sist men inte minst ”Jesus’ intåg i Jerusalem” (det världsliga Jerusalem, med andra ord den fysiska existensen) på en ”åsna”. I varje fall är dessa termer hämtade från Mysterierna och ingen mer än de ”Fullkomliga” känner till deras hemliga betydelse. För den stora massan har dessa alltid förblivit rena rama ”abrakadabra” och kommer att förbli så med undantag för de mest ihärdiga lärjungarna.

Origenes (Adv.Cels., vi, 31) ger oss bönernas formel som reciterades av den Avlidne, eller Pneumatikern, till de Planetära Härskarna. Dessa var troligen en del av den yttre initieringens hemligheter och användes av biskopen från Auch för att visa att han kände till deras hemligheter till och med bättre an Celsus själv. Det ställe som hänvisar till Tseboath lyder som följer: “De kom sedan till Tsebâôth, som de tyckte att de borde tala till på följande sätt: ‘O, du som Styr över den femte världen, du kraftfulle Tseboath, beskyddare av din skapelses lag, vilken frigörs genom nåd genom hjälp av en mera kraftfull Pentad, tag emot mig, och se en felfri symbol av din konst, bevarad genom en avbilds prägling, en kropp befriad av en Pentad. Låt nåden vara med mig, O Fader, låt nåden vara med mig’.”

[*] Sidorna 359, 360, 361, 371,etc.hänvisar till sidorna i det tredje manuskriptet av  Pistis Sophia , nämligen det som bär titeln: “En del av Frälsarens Böcker.

[4] (Den högra Regionen.) Kanske är det inte helt ointressant om vi i förklaringen av denna term översätter några få rader av Ireneus’ Adversus Haereses, som kanske var den bittraste av alla motståndarna till Gnosis. Den ”helige” kyrkofadern skall berätta för oss om den kunskap han så energiskt strävade efter att utplåna från all existens.

När Ireneus talar om den italienska Valentinska skolan, säger han:
 
– ”De påstår att när Demiurgen hade formgivit Kosmos, så skapade han också den Choiska (Materiella) Människan; men inte från denna torra Jord, utan från den osynliga Essensen, från fluidumet av den förvirrade och lösgjorda delen av Hylé., och att han andades in i henne den Psykiska (eller astrala Människan.) Och detta är Människan som är född enligt avbild och likhet med (skådeplatsen Chhaya), den Hyliska varelsen enligt avbilden, liknar därför men har inte av samma Essens som Gud (Pitrierna), medan den Psykiska Människan befann sig vara lik: varifrån även hennes Essens kommer, som är en andlig emanation och kallas en ande av Liv. Det var efter detta som de sade att hon kläddes med Kläder av Skinn, som de förklarar vara den köttsliga kroppen som varseblivs genom sinnena ... så att de mottager Själen från Demiurgen, kroppen från Jorden (Choos) och den Köttsliga Klädseln från Hylé; men den Andliga Människan (Anthropos) härleds från Achamoths Moder (nämligen från Sophia Ovan eller Inom, eller Modern av Sophia Den Yttre eller Pistis-Sophia....Av dessa tre, säger de, att den Hyliska, som de också kallar den Vänstra, måste av nödvändighet förgå, då den inte har någon ande av oförstörbarhet inom sig; men den Psykiska, som de betecknar den Högra, som står i mitten mellan det Andliga och Hyliska, färdas i vilken riktning som helst som den har dragning åt; medan det Andliga (Manas) har sänts ut i uppdrag, genom att vara förenad med det Psykiska här (d.v.s. emanerande från Kama-Manas), så kan det ta form och bli undervisad tillsammans med det (det Psykiska eller Kama-Rupa) genom att med dess existens dela, eller genom att omvandlas med det (anastrophé).”[*]

I Pistis-Sophia är planet närmast under eller det som är lägre i förhållande till Ljusets Skattkammare uppdelat i tre huvudsakliga Lokas eller Underplan, det Högra, det Vänstra och det Mittersta.

De Högra Härskarnas plikt är att forma, utforma eller bygga alla de lägre Sfärerna eller Existensplanen, genom att föra ner Ljuset från och ut ur dess Skattkammare, och orsaka så att det återvänder igen; att det i en annan mening kommer att frälsa de själar som är lämpade att uppstiga till ett högre plan. Mittens Härskare är de Mänskliga Själarnas Väktare. Den Vänstra, som även kallas Rättfärdighetens Region, är den loka eller det tillstånd mot vilket alla ångerfulla själar strävar, för det är här som konflikten mellan Ljusets principer och Hylé (d.v.s. differentieringen) börjar. Bland de kursiverade orden i den föregående paragrafen kan vi känna igen typerna Brahma, Vishnu och Shiva, hinduernas Trimurti eller Trefalden, uppenbara sig själv; och att de personifierar idéerna beträffande Skapande, Upprätthållande och Förstörande eller Pånyttfödelse visas här mycket tydligt .

[*] Adversus Haereses, bok V, kap. v, sekt. 5 & 6.

I Valentinus’ system läser vi om “den psykiska eller själsliga kraftens essens som kallas den ‘Högra’”. Tsebâôth som också vistas i den Högra regionen är en aspekt av Demiurgen och själarnas Skapare.

Innan vi fortsätter är det nödvändigt att ge en provisorisk tabell över Planen och Lokas i enlighet med Pistis-Sophia.
 

Tabell I

TRIAD

Det Outsägligas Mysterium

ARUPA

Pneumatisk      eller Andlig

Ljusets Skattkammare eller Plêrôma

Lumen eller Ljus

Psykisk

Höger Mitten Vänster (den trettonde Eonens Loka)

Kerasmos eller Mixtur(skådeplatsen för Lumen och Hylé)

TETRAD

RUPA

Hylisk eller Siderisk

De Tolv Eonerna, Ödet (Heimarmené)                       Sfär

Hyle eller Subtil Materia

Choisk eller Materiell

Firmamentet Människans Värld (Kosmos)                     Undervärlden                          Orcus                          Kaos                          Yttre Mörkret                          (Caligo Externa)

Choos´ Kosmos (Grov Materia)

Plan

Namn

Substanser (Prakriti)

Se The Secret Doctrine [1888 org. edition], I, 200

 

[5] (Tolv Frälsare.) De Tolv Frälsarna är delar av innehållet som finns i Ljusets Skattkammare och är identiska med Dodekaden inom den Valentinska Plêrôman. De tolv Diakonerna är naturligtvis en manifestation av den ursprungliga Dodekadiska symbolen av Plêrôma på en Loka av ett annat plan.
.
[6] (Mitten.) I det Valentinska systemet är Mesotês eller Mittenregionen ovanför den högsta himlen men under Plêrôma. Den är den speciella platsen för de Psykiska [de Mediala]  precis som Plêrôma är för Pneumatikerna. Detta är Sophia-Achamôths rätta plats, DenYttre-Sophia eller Pistis-Sophia som längtar efter Ljuset, som faller från Ogdoaden in i Heptaden, den högsta Lokan eller Underplanet som härskas av Demiurgen, Den Enda Självrådiga av Pistis-Sophia. När hon erhåller Plêrôma kommer Demiurgen att bli upphöjd till Mittens Region, med andra ord, när det Lägre Manas har blivit ett med det Högre, kommer de Kâmiska elementen som följer de högre och uppfyller sig själva permanent med dem, att bli renade.

[7] (Dekaner.) Ovanför Sfären (se tabell I) IEU, (den Överseende, episkopes eller biskopen) av Ljuset, även kallad den Första Människan, (primus homo), som är en av de 6 stora Härskarna av den Högra, sitter 5 stora Härskare, eller Arkonter, bildade av Ljus-krafter den Högra Regionen; dessa är de Planetära Härskarna; Saturnus, Mars, Merkurius, Venus och Jupiter.

Under denna finns 360 andra krafter, eller Dekaner. Och under dem, i Luftens Region, och korresponderande i siffror, finns 360 andra Arkonter som åter har 5 Härskare över sig. De lägre vägrar att tro på Ljusets mysterier och förleder själar till att synda. Denna synbara dualitet är ett vanligt drag inom Gnosis. Allting i naturen är dåligt eller gott enligt människans natur och hennes motiv; vid varje tillfälle i livet kan människan välja det Vänstra eller det Högra.

Talen 360 och 365 påträffas i Bardesanes system och i Basilides och i andra skolors Eonologier. Ibland formar de delar av Plêrômas innehåll.

A.J. Matter som behandlar de gnostiska skolorna i Egypten, påstår att de beskyddande andarna för varje dag blev åkallade mot Tyfons skändande kraft, den egyptiske Ahriman. Dessa bildar den tredje serien av gudar inom den egyptiska Gudavärlden.

”Dessa gudars namn”, säger han, “är lika lite kända som de 360 intelligenser som utgjordes av Basilides Abraxa. De gamle inordnade dem under den sammanfattande benämningen Daemons. Dessa daemons var grupperade i klasser runt de gudar som kallades Kosmiska Gudomligheter; det vill säga de gudar som härskade över den synliga världen. De var dess verktyg (Kosmokratorer), precis som deras ledare var det för de Super-celesta gudarna. Bemyndigade som de var att upprätthålla kommunikationen mellan de två världarna, presiderade de vid själarnas fall eller nedstigning från de högre regionerna till den lägre zonen, och överförde till dem under prövningens och sonandets förekomst det gudomliga livets gåvor. De delade de 36 delarna av människans kropp mellan sig, och efter att deras jordiska karriär avslutats vägledde de själarna när de återvände till det Högsta Väsendet.”[*]

[*] [A. Jacques Matter, Historie critique du Gnostisme, et de son influence sur les sectes religieuses et phiiosophiques des six premiers siécles de ’l Ere Chrétienne( Paris, 1828) Vol. II, sid. 34.]
 

GEORGE R.S. MEAD
1863 - 1933
 För en tid H.P.B.s private sekreterare och utomordentligt lärd i gnosticism och i kristendomens ursprung. Utgav i ett antal år Lucifer och senare The Theosophical Review. Återgiven från hans egen tidskrift: The Quest, Vol. XVII, april 1926.

 H.P. Blavatsky och G.R.S. Mead i London 1890. Reproducerat från ett fotografi ur Adyars arkiv.

[8] (Mixturen.) Även om det är omöjligt att för närvarande återge en komplett och detaljerad tabell över de nästan ändlösa synonymerna av de termer som använts i Pistis Sophias system, är vi tvingade med risk för att verka omständliga, att ge någon slags förklaring till den sällsamma terminologi som möter oss vid varje steg.

Nedanför det Sista Mysteriet i den Övre Världen som vi anser korrespondera med Skattkammaren eller Plêrôma, kommer det Stora Ljusets Ljusa Intryck (eller Avtryck), som är uppdelad i fem Intryck av Ljus; den Första Föreskriften (eller Bildstoden) som är delad i 7 Mysterier; det Stora Ljusets Ljus; de 5 Stora Anhängarna (eller Hjälparna), vilka leder Ljusets krafter till de lägre regionerna eller planen; och allra sist till Regionen för Ljusets arv, där de återlösta själarna kommer att vistas.

Här har vi de 7 elementen eller principerna och det är märkligt att iaktta hur de 5 Intrycken (Charagmai; i vissa system Charactéres), eller idéerna, upprepas som de 5 Anhängarna och det Stora Ljusets Ljusa Intryck  såsom det Stora Ljusets Ljus.

Andra Anhängare (parastatai) nämns som hörande till den mellersta regionen, 15 till antalet, vilkas namn citeras från en koptisk papyrusrulle från Bodeleiska [universitetsbiblioteket i Oxford], i ett arbete av E.C. Amélineau som redan nämnts (sid. 252). Denna papyrusrulle innehåller tre avhandlingar uppenbarligen av samma skola som Pistis-Sophia, med titeln Mysteriet med Alfabetets bokstäver, Gnosis bok om det Gudomliga Osynliga och den Store Logos’ bok enligt Mysteriet.

Dessa upprepade Fem och kombinationer av Fem är i enlighet med Petadens typ, såsom det visas i den Valentinska kartan över Plêrôma. Fem är människans tal; ty det fullkomliga Sjutalet, Triaden, Atma-Buddhi-Manas, är hos den vanliga mänskligheten en enhet.
 

(PS 15 fortsättning) “Gläd er därför att tiden är inne då jag ska ta på mig min Klädnad [1].”

“Skåda! Jag har tagit på mig min klädnad och all kraft har givits mig av det Första Mysteriet....”

(PS 16) ”Det hände sig, när solen hade stigit upp i Österns olika platser, att en stor flod av ljus sänkte sig ned i vilken min Klädnad fanns, som jag lade i det Fyra och Tjugonde Mysteriet. Och jag fann Mysteriet på min Klädnad, skrivet i fem ord, som tillhör Höjden. ZAMA ZAMA OZZA RACHAMA OZAI [2]. Och detta är tolkningen av det: Mysteriet som manifesteras utåt i Världen, på grund av sättet som universum skapades, kan sammanfattas med orden Evolution och Framåtskridande; och detta projicerade ut alla emanationer och alla ting däri, och på grund av detta existerar varje Mysterium och dess Regioner. Kom till oss [3], för vi är dina bröder. Vi är alla ett med dig. Vi är ett och detsamma, och du är en och densamme. Detta är det första Mysteriet.”

(PS 17), vilket från begynnelsen var i det Outsägliga innan det frambragtes därifrån; och dess Namn är summan av oss alla. Därför lever vi nu alla tillsammans för dig vid den sista Gränsen [4], vilket också är det sista Mysteriet från det inre...

[1] (Min Klädnad.) Det är märkligt och intressant att studera vilka ockulta idéer gnostikerna hade om dessa Kroppar eller Klädnader. När de t.ex. talar om Docetaen – en sammanfattande benämning som används av de skolor som vidhöll att adeptens kropp endast var ett yttre sken, eller med andra ord, en Mayavi-rupa – visar författaren till Philosophumena (VIII, kap. 3.) att de förklarade Jesus mysteriedrama på följande sätt: “Han gick och tvättade sig i Jordanfloden [den mystiska ’Flod’ som hindrade israeliternas Exodus från Egypten ’vilken är kroppen’ , V, 7], och genom att göra detta mottog han Typen och Intrycket i vattnet av kroppen som fötts av Jungfrun, så att när Härskaren ( Archôn [Arkonten] ) dömde sin egen (skådeplats Härskarens) avbild (plasma, dvs. kroppen) till döden, det vill säga till Korset (stauros). [*], så blev hans [Jesus] själ som blivit närd av kroppen, inte naken efter att ha lagt av kroppen som spikats fast vid trädet, utan iklädde sig kroppen som har tagit intryck i vattnet när han blev döpt, istället för den köttsliga kroppen” och genom detta medel har han triumferat över Principerna och Auktoriteterna.

Den djupa ockulta betydelsen av detta avsnitt behöver knappast påpekas för eleven. Det innehåller hela mysteriet om ”Födelsen” och ”Dopet”. Bara de som har badat i den Kosmiska strömmen kommer att helt och hållet förstå detta.

[* ] Staurus eller Korset (+) är det potentiella av det Positiva och det Negativa, eller de Manliga och Kvinnliga krafterna i naturen. De kallas också för de Medverkande, därför att de har del den Övre Skapelsen på ett abstrakt sätt, och i den Nedre Skapelsen på ett konkret sätt. I det abstrakta upphör + och blir istället cirkeln O, och kallas därför för Gränsen. Ty det som är Nedan är Könens Naturliga Skapelse, medan det som är Ovan är Gudarnas skapelse eller Förnuftets; eller med andra ord, av Plêrôman eller MAHAT. Vi ser också alstringens Fall eller Ersättandet av den Naturliga istället för den Gudomliga Skapelsen, symboliserad genom Saturnusmyterna som försvagar Uranus, Zeus, Saturnus och Tyfon, Osiris.

[2] Jämför med The Secret Doctrine, del II, sid. 580: ”Dessa fem ord (Panchadasa) av Brahman har hos gnostikerna blivit de ‘Fem Ord’ som skrivits på Jesus’ akasiska (lysande) klädnad vid hans förhärligande: orden ZAMA ZAMA OZZA RACHAMA OZAI, vilket översatt av orientalisterna blir, ‘klädnaden, min styrkas strålande klädnad’. Dessa ord var i sin tur den anagramatiska täckmanteln av de fem mystiska krafterna återgivna på den ‘återuppståndne’ Initierades klädnad efter hans sista prövning av tre dagars trance; de fem som blir sju först efter hans död, när Adepten blev den fullständige CHRISTOS, den fullkomlige KRISHNA-VISHNU, det vill säga, att han har uppgått i Nirvana.”

[3] (Kom till oss.) Jämför med The Secret Doctrine (del. I, Stanzorna V och VI och sidorna 130, 131), där den Stora Dagen “Var med oss” beskrivs såsom: “den dagen när människan befriar sig själv från okunnighetens bojor och fullständigt erkänner Jagets oskiljaktighet inom sin personlighet – felaktigt uppfattat som hennes eget – från det UNIVERSELLA JAGET (Anima Supra-Mundi) och därav sammansmälter med den Enda Essensen för att inte bara bli ett ‘med oss’ (de manifesterade universella liven vilka är ‘ETT’ LIV), utan med själva livet självt.”

I de egyptiska mysterierna finner vi också att “Dagen Kommen till oss” nämns, och den förklaras som “dagen när Osiris sade till solen ‘Kom” (Book of the Dead, xvii, 61). För att få en fullständig förklaring, läs också The Secret Doctrine, del I, sid. 134, 135.

[4] (Den Yttersta Gränsen.) Detta korresponderar till Horus eller Stauros i det Valentinska systemet. Pistis-Sophia emellertid är betydligt rikare i dess esoterism och texten beskriver många Gränser eller Layacentra (Se The Secret Doctrine, passim [på åtskilliga ställen]), som korresponderar till varje plan och underplan, där det till och med finns åtskilliga Plêrômas. Jämför också (på samma ställe) med vad som säges om Ringen “Som Inte Får Passeras”, och Dhyani-pasa eller “Gudarnas Rep”.

(PS 17 fortsätter) “Kom till oss!! För vi [5] står alla vid din sida för att kläda dig med det Första Mysteriet.”

[5] Lägg märke till ändringen av siffertalet.

(PS 19) “... de tre Trefaldiga Krafternas Mysterium [6], och även Mysteriet av hela deras region, och även alla de Osynligas Mysterium och allt som vänder [7] i den Trettonde av Eonerna ... och av alla deras regioner [8].”

[6] Två mystiska namn på de tre Trefaldiga Krafterna nämns (sid. 361), d.v.s. IPSANTACHOUNCHAINCHOUCHEOCH och CHAINCHOOOCH; en Kraft emanerar från den förra till Mars och från den senare till Merkurius. I samma kontext sägs det att en kraft från det Stora Osynliga presiderar i Saturnus och från Pistis-Sophia, dotter av Barbêlô, i Venus.

[7] Eller vistas: d.v.s. ”Hjulen” (jämför med The Secret Doctrine).

[8]  Angående Regionerna, etc., se tabell I.

(PS 21) “Och efter att jag lämnat den Regionen, uppsteg jag till den Första Sfären, och jag lyste med det största tänkbara Ljus, som fyrtio och nio [*] gånger överträffande glansen med vilket jag lyste i Firmamentet.”

[*] Typiskt för de ”fyrio-nio eldarna” inom de Ockulta lärorna. Se illustrationerna.

 

 fortsättning följer
___________________________

till Pistis Sophia del 2
___________________________



Översatt från Blavatskys Collected Writings, vol. XIII, sid.1-34. Utgiven av The Theosophical Publishing House, Wheaton, Ill.,USA, 1985.

_________________________________________________________


 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan  |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23