Robert Crosbies "Svar på Frågor i Teosofins Ocean"

Svar på frågor i ”Teosofins Ocean”:

| kap 1A |kap 1B |kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 | | kap 10 |
| kap 11A | kap 11B| | kap 12 | kap 13 | kap 14 | kap 14B | kap 15 | kap 16 | kap 17 | kap 18 |

ALLMÄNNA TILLÄGG

Fråga 495. Vad menas egentligen i Kapitel I med “Allt är Själ och Ande” [Teosofins Ocean, kap 1, Online av W Q Judge]?

Svar. “Allt är själ och ande som under ständig utveckling styrs av lagar som innebor i helheten.” Allting är ande och allting är själ. Anden är universell. Den tillhör inte någon eller något. Den är som luften – universell, abstrakt. Den kan inte känna sig själv på annat sätt än som Själen. Anden är förmågan att bli. Själen är blivandet. Anden är förmågan att se och veta. Seendet och vetandet är Själen. Själen är lagrandet av förnimmelser och erfarenheter varigenom den andliga identiteten blir förverkligad.

Fråga 496. Vad menas med “Naturen”? Det talas om den “Stora Naturen”, den Mänskliga Naturen och så vidare.

Svar. Naturen är samverkan och samspelet mellan alla varelser inom alla riken, från de första och lägsta elementala rikena upp till den högsta Dhyan Chohan. Det är samverkan och samspelet mellan alla varelser som bildar det som kallas “Naturlagarna”.

Fråga 497. Det påstås att “Mästarna är fullkomliga människor från tidigare utvecklingsperioder.” Betyder detta att där inte har funnits några sedan dess?

Svar. Varje civilisation ökar på deras antal.

Fråga 498. Den tredje grundsatsen i “Den Hemliga Läran” säger att när handlingarna nått en viss punkt så blir de självhärledda och självuttänkta. Vilken punkt syftar man på?

Svar. Utifrån självmedvetandets synpunkt och framåt, så är de självhärledda och självuttänkta.

Fråga 499. Vad menas med den “Stora Varelsen” som omnämns i Kapitel II?

Svar. Med “Stora Varelsen” menas summan av all existens – Manu, den stora Människan, Mänskligheten. Representativ för mänsklighets högsta intelligens är en Manu. När någon livsenhet har uppnått den högsta intelligensen inom sin mänsklighet, så finner den andra områden bortom dessa.

Fråga 500. Kommer ordet “Människa” från sanskritspråkets ord Manu – Tänkaren?

Svar. Ja det gör det sannerligen. Se ytterligare i The Theosophical Glossary [ Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky]

Fråga 501. Vad betyder det att se en rörlig bild av någon som inte lever längre och som stått oss väldigt nära – att hela tiden se denna bild framträda rörligt?

Svar. “Bilden” förändrades ständigt inom dig både tankemässigt och kroppsligt. Är det bilden som du sist minns eller är den från någon annan tidpunkt under livets gång? Hade minnesbilden stannat kvar i livet ytterligare några år skulle den blivit annorlunda. Utifrån detta faktum kan vi se att den bild som vi minns bara förmedlar vår egen beröringspunkt och förståelse av det Jag som hade sin boning i denna kropp. Ändå utgör den samtidigt en verklig beröringspunkt och relation med detta Jag. Det är en dörr varigenom inflytande och hjälp kan komma mellan de två inblandade Jagen. Ju mer vi kommer att greppa jagets karaktär hos alla varelser, ju större är inflödet, och desto starkare kommer relationen att vara. Bilden utgör tankens kontaktpunkt med Jaget.

Fråga 502. Tillför kremeringen någon andlig kunskap åt Jaget?

Svar. Kroppens död innebär återvändandet av kroppens ”småliv” till dess respektive element. Vid kremering sker detta återvändande omedelbart. Jaget har då inte någon fysisk kontaktpunkt med den fysiska världen och är därmed fri att arbeta ut och assimilera det senaste livets erfarenheter. Det äger bara den kunskap som det redan har uppnått. Ingen förändring av något tillstånd kan ge kunskap, för kunskap uppnås bara genom Jagets iakttagelser och erfarenheter. Det finns en stor fördel för de levande att återlämna elementen utan att dessa ska behöva gå igenom sönderfallets långsamma process.Kremering är ur alla synpunkter att betrakta som en fördel. Den har också en psykologisk effekt på de efterlevande, för så fort som kremeringen är fullbordad så kommer de sörjande med en gång att känna frigörelsen.

Fråga 503. Universum framväxt ur Det Okända – outgrundligt för människan eller förnuftet – sker på sju plan eller på sju olika tillvägagångssätt eller metoder.” Kan ni förklara betydelsen av dessa “sju tillvägagångssätt”?

Svar. Vid början av en stor evolutionsperiod så existerar redan allt som uppnåtts under de tidigare evolutionsperioderna. Denna kunskap och kraft, som ibland kallas för “Atmans tre hypostaser”, manifesterar sig på sju sätt. Denna manifestation består av sju hierarkier av varelser som gradvis uttrycker sig inom sju stadier av substans [eller materia] – där varje stadium i sig har sju underavdelningar såväl som andra ännu mindre indelningar; denna existens sjufaldiga natur uttrycker sig i varje form, tillstånd, substans [eller materia] och relation, från den högsta till den lägsta.

Exempelvis; sju glober; sju principer; sju raser; sju underraser; sju färger; sju runder, och så vidare. (Se ytterligare i den ursprungliga faksimilutgåvan av The Secret Doctrine, utgiven 1888, kap I: 289,290,291,292 )

Fråga 504. Vilket är det bästa sättet att studera den sjufaldiga Naturen och Människans sju principer?

Svar. Genom Korrespondenslagen. Det finns en korrespondens mellan det höga och det låga genom hela naturen, eftersom Livet är ett och detsamma inom allting, samt att det är utifrån detta Liv som all manifestation fortskrider. Atomerna såväl som de högsta andliga varelserna lyder under “den Lag som är inneboende i helheten” – det Enda Livet. Alla framskrider på samma bestämda och regelbundna sätt. Det är känt att denna följd sker enligt en sjufaldig skala, från det högsta tillståndet ner till den materia vi känner till. Vi står, så att säga, i mitten bland en stor skala förnimmelser, och är bara medvetna om den del som vi lever i.

Fråga 505. Om “ingen människa eller förnuft kan utforska detta stora okändas mysterium”, hur ska vi då gå tillväga för att uppnå ett förverkligande av den sanning som det här undervisas om?

Svar. Sann kunskap uppnås genom en ökad förnimmelse av Lagens universella karaktär och den universella utvecklingslinje som gäller för varje varelse oavsett grad. Vi måste tänka och utöva Altruism innan Andens högre och mer förborgade förmågor står till vårt förfogande. Tanken och motivet måste vara något som främjar alla varelsers välgång. Vad som delgivits oss i Oceanen har som syfte att väcka uppmärksamheten på det Centrum inom oss som kan se, som kan veta, som kan handla, när Det återvinner sin egen natur och status. Denna djupare kunskap om alla ting finns latent inom varje människas “själ”. Det är endast när vi tänker och agerar utifrån denna utgångspunkt som vi kommer att förverkliga dessa stora Sanningar.

Fråga 506. Hur blir det med avseende på den sjufaldiga naturen när en varelse blivit fullkomlig här, börjar hon då om igen från botten i en högre sfär? Med andra ord, det finns ju bara sju principer: innebär det en kontinuerlig process att gå igenom dem i fullkomlighetens skala?

Svar. När du själv blivit fullkomlig inom den sjugradiga skalan, i vilken utveckling det än är, så har du lagt grunden till en sjufaldig utveckling av ett mycket högre slag. (Till exempel den skillnaden som finns mellan vår planet, Jorden och Venus.)

Fråga 507. Det har sagts att en kunskap om de tre Grundsatserna i Den Hemliga Läran gör det möjligt för oss att lösa alla livets problem. Hur kan en kunskap om “Grundsatserna” hjälpa mig i mitt beslutsfattande om jag ska delta i kriget eller inte?

Svar. De tre Grundsatserna påvisar en sak: att existensens och evolutionens mål utgör det rätta framåtskridandet för alla varelser. Allt som tenderar mot rättvisa, mänsklig frihet och framsteg utgör en riktig utgångspunkt för handlande. Även i den första “Grundsatsen” får vi ett generellt motiv. När vi tillämpar detta motiv på enstaka fall så ställer man sig frågan “Vad är det som är min plikt i någon individuell eller en kollektiv handling?”. Vi ska ge vårt moraliska stöd till varje korrekt handling, även om vi inte själva kan hjälpa till på ett mera aktivt sätt. Men om vi är i stånd att aktivt hjälpa ska vi göra det. I den andra “Grundsatsen” så har vi Periodicitetens Lag: och denna innebär individer återkommer som avverkar de verkningar som de tidigare alstrat orsaker till. Här ingår också alla karmiska uppgörelser mellan nationer. Om vi tillhör en nation som drar ut i krig, så blir det vår plikt att samarbeta med denna nation så länge som vår regeringen har en benägenhet att agera för allas bästa. Om vår nation har fred, så bör vårt stöd gå till den nation som strävar efter bästa resultat för mänskligheten i stort och, i detta beslut bör inte vårt tycke och smak av en speciell nation framför en annan komma med i bilden. Det är helt och hållet en fråga om mänsklighetens framsteg och vilka medel som gagnar målet på bästa sätt. Den “Tredje Grundsatsen” indikerar att Universum är sammansatt av varelser av alla grader, och att det inom mänskligheten finns många grader av utveckling och förståelse. Så vi måste alltid ta i beaktande de generella principer och ideal som styr varje människa och varje nation.

Fråga 508. Vad innebär tålamod utifrån ett teosofiskt perspektiv?

Svar. Omtanke för andra. Det innebär också ett ostört tanketillstånd, en stabilitet och ett lugn gentemot allt som sker. Detta gör det möjligt för vår bästa bedömningsförmåga att verka.

Fråga. 509. Det står [på sidan 15 i Kapitel II, am. edition] att “ Den första differentieringen – metafysiskt sett, när det gäller tiden – är Anden”. Vad betyder detta?

Svar. Tiden kan endast räknas genom aktion och reaktion och innan det finns en aktion så finns det ingen tid. Innan det finns någon tid måste det finnas andliga entiteter som framträder ur det homogena tillståndet in i aktivitet. Frasen innebär: “Tiden” fanns inte förrän dessa andliga entiteter började handla. Tiden innebär påbörjandet av handling och detta skapar cyklerna. (Se Secret Doctrine, I Stanza I).

Fråga 510. Medför inte alla de goda tankar som sänds ut av de som ber för de olycksdrabbade i kriget något gott, för gott med sig, i alla fall, till de som man ber för?

Svar. Vi genomsyras fortfarande av den gamla vanföreställningen att be till någon utomstående kraft eller varelse. Varken böner till någon förmodad Gud eller ens till Mästarna är till någon nytta. Kraften existerar antingen inombords eller inte alls. All kraft som varje varelse utövar eller kan utöva i vilken riktning som helst är det som hon är förmögen att uppväcka inom sig själv. Goda och snälla tankar är välgörande för dem som tänker dem, men de har ingen yttre påverkan, såvida inte den som uppväcker dem, har både kunskapen, viljan och förmågan att rikta dem; och här skiljer sig många varelser åt. De flesta tankar är som såpbubblor och de färdas inte speciellt långt. För att tankarna ska vara effektiva måste de inte bara vara fria från varje spår av själviskhet, utan de måste också upprätthållas. Mästarna, som av alla människor, är de som är mest kapabla att upprätthålla tankar och som har förmågan och kunskapen, är inte i stånd att påverka förnuftet hos människorna i världen, därför att de är konstant fulla av rastlösa själviska tankar. Om Mästarna vore i stånd att påverka mänskligheten med sina tankar, skulle de inte behöva skriva några böcker. Om folk som kan höra och läsa ord som var avsedda att uppväcka det bästa inom dem, drar så lite nytta av dem, vilket hopp finns det då för flyktiga tankar?

Den mest kraftfulla trådlösa sändaren, kapabel att skicka meddelanden över hela världen, skulle innebära ett meningslöst förbrukande av kraft, om det inte fanns en mottagare som var i samklang med själva sändaren. Om vi tänker gott om någon och personen ifråga befinner sig i en mottaglig sinnesstämning så kommer tanken att nå fram, men vem kan veta när föremålet för ens tankar kommer att vara mottaglig?

Fråga 511. Kapitel III – Hur kan det komma sig att vi ur ett andligt perspektiv ligger så långt efter det tillstånd vi var i för tusentals år sedan ?

Svar. Det beror på att medvetandet engagerat sig i yttre ting och detta har orsakat att intellektet, förmågan att resonera från antaganden till slutsatser, växt på bekostnad av den andliga, direkta kunskapen. Vi har varit så upptagna med att lära oss materiens egenskaper att medvetenheten om att vi är andliga varelser gått förlorad. Vi har uppväckt önskan efter yttre ting och dessa leder direkt bort från medvetenheten om att vi är anden.

Det finns en andlig arom i varje njutbart ting; så vi söker efter aromen och glömmer bort vår egen varelses natur; och denna jakt har inget syfte och är utan slut. Om vi inte uppnår den andliga varelsens medvetande (En meningsfull existens i anden och inte materien) kommer vi att förbli bundna vid den fysiska existensens villkor.

Det så kallade “nedstigandet” var en nödvändighet för att vi skulle lära känna materien i dess varierande avdelningar och faser – med andra ord, för att förstå andra och mindre ”småliv”. Det verkliga syftet uppnås inte genom att evigt leva bland dem och utav dem; och önskan uppstår av att vi jagar efter det som är behagligt bland dem och undviker det obehagliga. Naturen är sammansatt av heterogena ”småliv”. När vi använder oss av dessa ”småliv”jagar vi efter de som är homogena med vår egen uppnådda natur och bemödar oss om att undvika de som inte är det. Ut ur detta uppstår önskan och motvilja.
Intellektet uppstår utifrån att man ser skillnader och jämför dem sinsemellan. När intellektets nivå väl uppnåtts kan det användas för att vidmakthålla den materiella existensen, eller så kan det användas som ett instrument för anden, för att vägleda och kontrollera detta plans lägre ”småliv”.

Fråga 512. Hur kan det komma sig att djuren har mer skärpta sinnen än människan?

Svar. Därför att vi adderat intellektet till dem och därmed dämpat sinnena, samt genom dess överdrivna användande eller så förlitar vi oss mer på våra förnimmelser än våra sinnen. Sinnena dämpas när vi inte förlitar oss på dem. Ta luktsinnet som ett exempel; vi granskar inte en människa genom att lukta på henne. Djuren är helt beroende av sina sinnen; vi luktar så många ting blott som behagliga eller obehagliga, utan hänsyn till de psykologiska aspekterna hos dem, att vi förlorat den spännvidd som kommer ur mer djupgående förnimmelser.

Fråga 513. Innebär “Permeabilitet” att ett sinne skulle kunna utföra alla de andra sinnenas funktioner?

Svar. ”Permeabilitet [eller Genomtränglighet]” innebär att man kan se bortom tingens yttre sken, till den natur som förorsakade den yttre formen. Ta en sten som exempel: det första man slås av när man betraktar en sten är dess täthet. För de allra flesta är en sten lik alla andra stenar. Men mineralogen känner till skillnaderna genom att separera partiklarna. Kemin går ytterligare ett steg, den kollar de olika kvalitéerna i stenen och visar på dess beståndsdelar – de olika slags element som bygger upp den. Men alla dessa är fysiska. “Genomträngligheten” förmedlar inte bara allt det som mineralogin och kemin förmedlar, utan den avslöjar också den väsentliga karaktären som är grunden för varje fysiskt uttryckssätt. Den avgör karaktären hos de olika medvetna varelserna som bildar stenen, och det finns många sådana grupper.

Eller betrakta till exempel ett träd: inledningsvis kan man se trädet med dess stam, grenar, blad och allt annat; sedan kan man betrakta trädet innanför barken, trädens vener, sedan de olika artärer genom vilken saven, trädets blod, flyter; därefter pulserandet av trädets hjärta i rötterna som får blodet (saven) att flyta, och dessutom kan man betrakta karaktären hos de ”småliv”som förorsakade trädets fysiska uttryckssätt – vilket medför en gradvis förnimmande känsla av karaktären hos den existens som vi kallar “trädet”. Detta är “genomträngligheten” driven till sin spets. Inom de lägre graderna hejdas denna vid en viss given punkt – man ser då bara en liten del av dessa egenskaper.

Eller betrakta det utifrån en talares synpunkt och dennes publik: de som är närvarande är alla åskådare, och fastän alla ser honom, så ser han inte dem alla, och för stunden verkar han som ett syntetiserande medvetande. Det finns alltid ett vägledande medvetande som leder alla de mindre ”småliven” och det vägledande medvetandet som uttrycker sig på ett sådant sätt kallar vi “trädet” – vilket vägleder alla bladen och uttrycker sig i barken, saven, roten, blommorna och frukten. Den Högstes ögon ser genom den lägstes ögon.

Ifall ”träd processen” blev utförd, i vilken utsträckning vi än förmår göra detta, så kommer trädets reflektion på våra synorgan alltid att bära med sig den känsla av liv och existens som vi har erhållit från det. Seendet har för oss två aspekter – en aspekt är enbart reflektionen av det betraktade objektet, med liten eller ringa känsla för dess karaktär; den andra djupare aspekten – utgörs av en mindre, större eller fullständig förnimmelse av objektets karaktär som förorsakar reflektionen. Varje objekt som vi kan iaktta, förmedlar ”småliven”och existensen i många olika faser. Vi bör dock tillämpa vår förståelse på människornas hjärtan. Alla varelsers rot är en och densamma – kunskap. Så vi bör när det gäller människan speciellt söka efter den punkt där differentiering börjar och spåra den ofrånkomliga slutsatsen. Vi kan bäst göra detta i våra egna hjärtan utifrån det vi ser i andra såsom våra landmärken och indikationer.

Fråga 514. Vad är en “Rund”? Skulle kretsandet runt sju medvetande centra innebära sju kretslopp på ett enda substans [eller materie] plan? Eller vad är det som utgör “ett medvetande centra”?

Svar. En “Rund” innebär ett kretslopp runt sju medvetande centra. Varje slags substans [eller materia] utgör ett medvetande centra, på samma sätt som det fysiska planet utgör ett centra för oss nu. Fastän det bara finns fyra plan, så innebär detta att när vi uppstiger till nästa plan igen, det vill säga, ovanför det som vi nu befinner oss på, så har vårt förråd av medvetande ökat genom våra erfarenheter, och det blir på det viset ett nytt och annorlunda centra – fastän det är på samma plan. (I själva verket blir det ett helt nytt plan, ty vi har ett fullständigt nytt sätt att betrakta saker och ting på).

Dessa sju stora medvetande centra tillhör existensens sju ursprungliga hierarkier; dessa skapar genom differentiering av substansen [eller materian] ett nytt medvetande centra och så vidare, från tillstånd till tillstånd genom de sju runderna eller tillstånden av substans [eller materia] och medvetande.

Under återuppstigandet är vi verksamma i substansen [eller materian] på ett annorlunda sätt, beroende på den ökade erfarenheten. Ta som ett exempel att du kommer tillbaka till en plats där du varit tidigare. Du kommer nu att betrakta platsen utifrån en helt annan synpunkt; så allting på denna plats kommer nu ha en annorlunda relation till dig.

Fråga 515. Ni säger att månen är en död planet. Har den en påverkan på jorden, och om det ligger till på det viset, hur är detta möjligt om den är död?

Svar. Månen är ett fysiskt lik, resterna av vad som en gång varit en levande planet som vår jord. De högre principerna har lämnat månen, men de lägre principerna hålls fortfarande samman; ty den är bara halvvägs i sin upplösningsprocess. Dessa lägre principer påverkar av naturliga skäl lägre existensformer på denna jord, speciellt de som har att göra med fysisk befruktning, havandeskap, trädens tillväxt, plantor och allt annat som innehåller vatten. Månen påverkar också vår lägre psykiska karaktär på olika nivåer – allt beroende på den inkarnerade andliga karaktärens aktivitet, eller brist därpå.

De jordiska ”småliven” som bildar den fysiska kroppen tenderar att gå sina skilda vägar efter att det syntetiserande medvetandet som förde ihop och höll dem samman har avlägsnat sig.. En del av denna avskiljande process innebär att ”smålivens” cellkroppar bryts ned, vilket alstrar gift som verkar nedbrytande för vissa former och fungerar som gödsling för andra former. Så Månen, som är vår jords senaste lik, både vampyriserar och blir vampyriserad av vår jord, allt i enlighet med de jordiska varelsernas eller elementens karaktär, och särskilda månfaser. Denna vampyrisering är i huvudsak astral, och alstrar fysiska verkningar.

Fråga 516. Vi talar om Lunar Pitrierna som våra fysiska kroppars ”fäder”. Innebär detta att de saknade intelligens?

Svar. De har intelligens men i ett mycket gryende stadium, en intelligensnivå som vi kan föreställa oss att de högre djuren äger. Lunar Pitrierna representerar den form av liv och intelligens som var i mänskligt bruk på Månen. Detta medvetandetillstånd går att jämföra med astralkroppens medvetande då den övergivits av det Manasiska Jaget.

Det finns alltid en tillströmning av Intelligens. Djuren äger intelligens men de har inte förmågan att resonera från antaganden till slutsatser. Ur en annan synvinkel kan man säga att Pitrierna är kamaruporna från en tidigare manvantara. Detta utgör grunden för vårt fysiska medvetande, plus det som vi själv kan ha tillfört detta.

Fråga 517. Menar ni att Lunar Pitrierna blev använda av de Manasiska Jagen på månen?

Svar. Vilka sedan flyttade. Ni förstår, de högsta varelserna gav sig av först. Sedan de näst högsta och så vidare neråt. De Högsta Intelligenserna grundlade den nya kedjans karaktär, som är baserad på de erfarenheter som uppnåtts under månkedjan. Alla riken börjar utifrån den utgångspunkt som grundlagts av de vägledande intelligenserna – Dhyan Chohanerna; först kom elemental-mineralet, sedan elemental-växten sedan elemental-djuret (dessa tre föregår mineral, växt och djur rikena) och till sist den människoformen såsom den framträdde på månen; ty denna representerar en hög grad av djuriskt medvetande. De grundlägger bara matrisen för mineral, växt och djurrikena, eftersom denna matris var inom den plastiska substansen [eller materian] vid denna tidpunkt, innan den blev fast form.

Den elementala mänskliga formen och intelligensen utgick också från en matris som baserats på den uppnådda utvecklingen av den mänskliga fysiska formen på månen, det vill säga, Lunar Pitriernas intelligens, stamfäderna till vår mänskliga fysiska form på Månen. Denna grupp av intelligens utgör det vi kallar “Lunar Pitrierna”.

Fråga 518. Vad är en princip?

Svar. En princip utgör utgångspunkten för tanken och handlingen på varje särskilt substans [eller materie] plan.

Fråga 519. Kapitel IV [på sid 30, am.edition] talar om den “rationella och irrationella själen”. Skulle ni kunna förklara denna fras?

Svar. Det finns tre evolutionslinjer inom människan, och människan verkar genom dessa tre linjer. “Rationell och irrationell själ” innebär i det ena fallet att varelsen har mer eller mindre förståelse av sin egen karaktär och i det andra fallet har den ringa eller ingen förståelse alls av sin egen karaktär. Om du tar de tre termerna, ande, själ och kropp som de vanligtvis används, så har du i detta representerat självet, den uppnådda erfarenheten, och kroppsinstrumentet. Dessa tre linjer ger människan hennes verksamhetsfält under hennes utvecklingsprocess mot fullkomlighet.

Fråga 520. På vilket sätt innehåller denna trefaldiga översikt över människans karaktär den teosofiska läran angående hennes sjufaldiga konstitution? [som det står på sid 30, am. edition].

Svar. Människan som varelse i utveckling står i förbindelse med denna jord. Atma, Buddhi, Manas, representerar den andliga själen. Jordens sjufaldiga natur är uppbyggd av dessa tre och den tillfälliga förbindelsen med lägre manas kropp (manas involverad med kroppen); prana, vilket är den aspekt av Självets liv som ger näring åt kroppen; astralkroppen som utgör länken mellan de högre kropparna och den fysiska.

Själens varierande höljen och former som används på varje plan består av ”småliv” på dessa plan; ty den form som används av väsendet utgör en samling av ”småliv”på varje plan. Det enda sättet som gör att vi kan ha en kropp, på vilket plan det än gäller, beror på vår förmåga att vägleda och kontrollera detta plans ”småliv”, och denna förmåga uppnår vi endast genom erfarenhet. Först när någon förmåga väl har uppnåtts, så blir det möjligt att uppehålla en kropp. Sedan följer förbättringen och kunskapen och förmågan såväl som formen. Vi försöker att uttrycka oss själva i en lägre substans [materia] genom vår högre karaktär. Från allra första början har det funnits ett ideal mot vilket mänskligheten strävat. Detta ideal finns inom Guda-förnuftet om man vill använda detta uttryck – och detta kan endast uttryckas helt och hållet genom att vi agerar för och som detta Guda-förnuft, och genom att upphöra att låta sig styras av de åtskiljande impulser som ges åt de lägre ”småliven” genom okunnighet och falska föreställningar.

Fråga 521. Någon sa att jag var ansvarig för min makes själ. På vilket sätt och till vilken grad är jag min broders väktare?

Svar. Varje själ är en självutvecklande varelse och är bara ansvarig inför det egna Högre Självet. Själar blir invecklade i sina egna aktiviteter och följer felaktiga inriktningar. De själar som kan se den Sanna Vägen har som sin plikt att peka ut den för andra. I denna process är urskiljning, finkänslighet och icke-aggressivitet nödvändiga, så att föremålet för vår omsorg blir istånd att själv se den rätta vägen. När det gäller dessa ting så måste vi vara “visa som ormar och harmlösa som duvor”. Vårt ansvar börjar och slutar med vår lojalitet gentemot vår egen och andras sanna karaktär. Om vi verkligen skulle kunna forcera och kontrollera andra i deras val så skulle det aldrig ske någon självutveckling. Mästarna, som av alla varelser äger alla förmågor och all kunskap, tvingar aldrig någon annan varelse, utan pekar bara på vägen, vägleder och hjälper så mycket som de tillåts av någon varelse. Ansvaret vilar i de egna framkallade och egna härledda strävanden hos var och en. Mästarna bekymrar sig inte för dem som inte bryr sig om högre kunskap ty dessa går inte att hjälpa. Mästarnas intresse och strävan riktas mot de vars aspiration och kamp tenderar i rätt riktning
.
Vårt ansvar ligger i att vara trogna vår egen högre karaktär. Om detta görs helt och hållet och är uppriktigt, så kan vi inte vara falska mot någon och inte heller vara försumliga i någon riktning. Man kan inte gå efter gamla vanor eller efter vad någon annan tycker vara sin plikt. Vi måste lära oss att utföra hela vår plikt och det omfattar vårt fulla ansvar.

Fråga 522. Jag kan inte förstå hur tanken kan vara så kraftfull.

Svar. Varje tanke (det vill säga, en bild skapad av människan) är en matris skapad av självmedvetna varelser, vilken omedelbart vitaliserar de elementala ”småliven” (vilket i sig är ”småliven”utan någon förmåga till inriktning ) och sätter dem i rörelse, så även om den självmedvetna varelsens tanke följs av andra tankar så kommer ”småliven”i denna matris att utvidga sig själv längs dessa riktlinjer och till den nivå som tilldelats dem (den skapar deras kropp för tillfället). Så varje tanke vi hyser förser dessa involverade ”småliven”med en kropp och ger dem en impuls, och dessa agerar sedan inom vilket livsområde som helst som förser dem med en grogrund. Ju mer vi försöker arbeta från vår inre karaktär desto starkare blir den kraft vi utövar på dessa ”småliv”. Förmågan att skapa en bild i förnuftet utgör grunden för tankarna. Den mänskliga formen är i sig en matris.

Fråga 523. Hur kan det komma sig att “Bakom viljan står begäret”? Det borde väl vara tvärtom.

Svar. Det som styr tanken är motivet eller med andra ord känslan. Viljan är medvetandets kraft och vi handlar inte utan att det finns ett begär eller en avsikt att röra sig och detta ger energi åt medvetandet – det vill säga, Viljan. Vad vi gör är att vi använder elementalerna och vi laddar dem med vilken kraft som helst som finns i våra rena intentioner. Begäret är våra impulser och personliga känslor, men omfattas av de högsta aspirationerna för universell välgång såväl som våra allra lägsta begär. En aspiration för universell välgång skulle vara medkänsla, ty sådan är självets karaktär. Ju högre aspirationerna är desto starkare är viljan; ju lägre desto svagare.

Fråga 524. Hur kan det komma sig att vi hänger fast vid livet i den här kroppen och hänger fast kroppsligen vid andra liv – såsom personligheter?

Svar. Det är detta “fasthängande” som skapar den bindande kraften, eftersom vi inte inser att den fysiska tillvaron i själva verket är den lägsta fasen under våra liv. Vi bör lära oss att det som får oss att hänga fast vid formen på detta plan är livskraften, medvetandet och attraktionen, som kommer från vår inre varelse; ty hur mycket formen än förändrar sig under livets gång, så består kärleken. Emerson sade:

Vår idé om kärlek är fäst vid en form, medan det som ockuperade formen fortfarande lever och älskar.

Fråga 525. Vad skulle ni kalla själens förmågor?

Svar. William Q Judge talar mer specifikt om själens latenta förmågor som en kontrast till de förmågor som vi vanligtvis använder oss av under den jordiska existensen: ty dessa används till största delen i förhållande till kroppen och dess behov och omfattar både det autonoma och de viljestyrda verksamheterna. De sistnämnda är själens förmågor, men de betraktas i allmänhet inte som sådana.

Fråga 526. Ni talar om Enhet – läran om Enhet. Hur får ni en Enhet utifrån alla dessa åtskiljda principer?

Svar. Vi talar om Enhet och Mångfald. Man måste förstå att det skulle inte kunna finnas någon Mångfald utan Enheten som grund. Enheten består i att det finns en gemensam källa och en allmän grundläggande karaktär hos alla ting och varelser. Precis som att alla varelser är medberoende på grund av deras gemensamma källa och förmåga, vare sig denna är latent eller förmedlad, så förutsätter och kräver detta inbördes beroende ett gemensamt mål för alla, därav en gemensam plan. Källan är en, Målet är ett, men Vägen varierar med varje Pilgrim. Detta utgör mångfalden. Enhet uppnås när Pilgrimen inser både Källan och Målet, och ser till att Vägen är i harmoni med båda.

Att vara ett Jag innebär att ha förmågan att välja. Jaget är valet; utan val, inget Jag. Om vi inte hade harmonin så skulle vi inte ha någon disharmoni. Disharmoni innebär upphörandet av harmoni.

Fråga 527. Kommer vi alltid att ha en jord och en jordisk kropp? Eller kommer vi någon gång att helt lämna detta bakom oss?

Svar. Det är inte en fråga om fysisk eller jordisk materia överhuvudtaget, för var vi än existerar så existerar vi i någon form av substans [eller materia] och denna substans [materia], vilken grad det än må vara, är lika objektiv som vår jordiska materia. Så länge som manifestationen pågår, så medför våra erfarenheter objektivitet på varje plan. Svårigheten uppstår inte genom substansen eller materian utan i våra föreställningar och användande av den. Denna jordiska materia måste i själva verket höjas till högre grader. Det har sagts att Venus är i sin sjunde rund och fastän att alla hennes ”småliv” har upphöjts till en sådan hög grad av kraft och härlighet helt oförnimbar för oss, så är hon dock för sina innevånare lika objektiv som vår jord är för oss.

Vad vi behöver göra är inte att bege oss bort från Jorden utan bara att rena oss själva och därmed rena Jorden och alla de ”småliv” som bygger upp den. Detta kan bara ske genom vårt medvetna tänkande och handlande. När vi förändrar vår “smuts” till strålande substans eller [materia], då kommer vi att ha ett annat slags liv och en annan slags kropp. Om ni säger att detta kommer att ta lång tid så stämmer det; men det tog oss också lång tid att komma till vårt nuvarande tillstånd. Men under hela tiden så lever vi, och medan vi lever så upplever vi mer eller mindre glädje. Vi vill bli tilldelade lycka. Vi måste förtjäna den genom att sprida lycka till andra.

Fråga 528. I “Brev som hjälpt mig” Vol I, står det, att göra själen besviken utgör en fruktansvärd handling för en människa, när man talar om att bringa en annan människa om livet. Kan ni förklara användandet av orden “göra besviken”?

Svar. Utifrån själen kommer all rättfärdighetssträvan och denna är konstant. Förvrängda tankar och handlingar tillfredsställer inte denna strävan. Besvikelse är bara en term som uttrycker en inkarnations ouppfyllda syften.

Fråga 529. Gör vi framsteg efter döden?

Svar. Som eteriska varelser i de tidigare runderna har vi skaffat oss ett stort förråd av erfarenheter, men de som lever ett vanligt liv ur mänsklighetens perspektiv, det vill säga, bara med en fragmentarisk uppfattning om existensen kommer inte under de olika efter-döden tillstånden att kunna nå detta ofantliga förråd av erfarenheter. De rör sig mellan det bästa och det sämsta som det gångna livet gett. Devachan innebär det bästa och finaste från det senaste livet; Kama-Loka innebär det värsta: och båda är personliga. Livet i kroppen förorsakar dessa två tillstånden.

Fråga 530. Vad är skillnaden mellan individualiteten och personligheten?

Svar. Individualiteten är en medveten existens i anden, vare sig man befinner sig i kroppen eller utanför den. Personligheten utgör ett virrvarr av fysiska aktiviteter och kvalitéer som konstant förändras.

Fråga 531. Varför finns det så många benämningar för “Själen”– mänsklig, gudomlig, animalisk?

Svar. “Själen” är ett ord, som i vart och ett av fallen, betecknar den gemensamma utgångspunkten för alla. De ord som bestämmer kvaliteten “gudomlig”, “mänsklig” och “animalisk” betecknar graden av förverkligat medvetande – med andra ord, förnimmelsernas räckvidd.

Fråga 532. Vad menas i Kapitel V med “Cellens ideella gränser”?

Svar. Det finns ingen “cell med ideella gränser” som ett åtskiljt ting; men om vi kommer ihåg att varje väsen ikläder sig ännu mindre väsen och att varje väsen, betraktat som ett centrum, har sin egen radie av verksamhet som förorsakar en virvlande rörelse eller en spiral, så kanske vi lättare kan förstå det. Det är ”småliven” som dras in i denna spiral radie som bildar cellen; den centrala attraktionen drar in och håller kvar dem och detta utgör de ideella gränserna. Cellens form är beroende av den centrala energins attraherande förmåga och denna är alltid cirkulär eller sfärisk.

Människan har sina attraktioner och repulsioner i enlighet med den slags energi som hon frambringar. Den centripetala kraften är varelsens karaktär och de lägre väsendena fångas in och hålls kvar på ett sådant avstånd som markerar deras inre karaktärs nivå i förhållande till det centripetala centrat.

Man skulle kunna säga att solsystemet är en stor cell och att varje planet, genom sin karaktär, attraheras till en viss punkt mot solen och inte längre, på grund av den repulsion som uppstår beroende på olikheterna i deras respektive karaktärer.

Solsystemet har sina egna grupper av attraktioner och repulsioner och varje planet, som en grupp, kan bara närma sig solen så mycket som deras karaktär tillåter.Den personliga karaktären har sitt eget centra, och bildar så att säga en cell runt sig själv och öppnar antingen sitt centra för vägledande influenser från högre tillstånd eller så utestänger det allt utom det personliga. Dessa utgör de “ideella gränserna”; de är ideella på grund av att de framtvingar rörelse inom sin egen radies gränser.

Allting är avhängigt på graden och kvalitén hos den energi som utgår från centrum. Den fysiska cellen äger endast den slags centrala energi som den har fått sig förmedlad av den varelse i vars kropp den befinner sig i, och eftersom cellen inte har någon initiativtagande riktning så kvarstår den centrala kraften och räckvidden på ett konstant sätt; men människan har inte bara en förmåga att välja, utan också en förmåga att förändra cellernas riktning. De centripetala och centrifugala krafterna utgör endast två faser av samma sak – aktion och reaktion – eller Karma.

Fråga. 533. Skulle ni kunna förklara innebörden av meningen “Den högste betraktar genom den lägstes ögon”?

Svar. Varje cell i kroppen har sitt eget liv och sin egen förnimmelseförmåga och detta gäller alla olika grader av kroppsceller. Som självmedvetna varelser förnimmer vi det fysiska planet genom dessa cellers kollektiva förnimmelser. På så vis betraktar vi genom ögonen av det lägsta. I stort sätt gäller samma sak för människan, beträffande hennes sätt att förnimma. Högre varelser än oss kontaktar detta plan delvis genom våra ögon, mentala eller fysiska och kan vid behov använda en fysisk kropp på detta förnimmelse plan.

Vår kontakt med varje substansplan [eller materieplan] sker genom ett instrument som är uppbyggt av detta plans ”småliv”. Var och av dessa ”småliv”är en mottaglig kontaktpunkt och återspeglar till viss grad det existensplan som den tillhör. Tillräckligt varierande grad av dessa ”småliv” hopsamlade på detta plan, skapar en konkret form av mottagande kontaktpunkter, vilka i sin tur kommer att kunna reflektera tillbaka allt från detta plan, och på så vis kan den Högste betrakta genom den lägstes ögon, på vilket plan det än gäller

Fråga 534. Har astralkroppen sin fulla storlek vid födseln? Det påstås att den är fullständig vid födseln. Är den närvarande vid befruktningen?

Svar. Astralkroppen utvidgar sig i takt med den fysiska. Den utvidgar sig i takt med den fysiska materiens tillväxt. Jagets astralkropp dras till kvinnan och avvaktar där villkoren som möjliggör en befruktning.

Du kan ta ett fotografi, så litet att det knappast är synligt för blotta ögat; men du kan projicera det på en filmduk så att det förstoras upp hundra gånger så stort. Likadant förhåller det sig med astralkroppens storlek vid födseln.

Fråga 535. Är den “permanenta astralkroppen en andlig kropp? Finns det två astralkroppar eller kommer den ene ur den andra och vilken kommer iså fall ur vilken?

Svar. Den “permanenta astralkroppen” bildas under livet utav de element som tillhör den Verkliga Människan, Jaget. Den vanliga astralkroppen formas för varje födelse innan befruktningen ägt rum. Den styrs av den karma som ska förbrukas i det kommande livet. Den ena kommer nödvändigtvis inte från den andra, utan bildas utav Jagets andliga substans [materia] eller kropp.

Astralkroppen är endast en allmän term. Termen “astral” används för allt bortom det fysiska. Men det bör förstås på samma sätt som vi på det fysiska planet har jord, vatten, luft och eld, såexisterar det liknande indelningar på astralplanet. Astralformen som korresponderar med jord stannar hos den fysiska kroppen och upplöses tillsammans med denna. Den som korresponderar med vatten utgör det tillstånd av astralsubstansen [astralmaterian] ur vilken kama-rupa bildas; den som korresponderar med luft är den manasiska kroppen; och den som korresponderar med elden utgör medvetandets säte, tänkarens kropp. Vår jordiska eld är den lägsta graden av gudomlig substans [materia].

Det är endast de som uppnått en viss utvecklingsnivå eller initiering som i sina inkarnationer återkommer med en “permanent astralkropp”. Alla andra skapar en ny astralkropp för varje inkarnation.

Det är på grund av detta som de inte kan överföra sitt minne; de har helt enkelt inte byggt upp det på detta plan. Den permanenta astralkroppen, innebär att astralkroppen blivit ”genomtränglig”, förändrad och förfinad genom medvetandets eld och har på det sättet gjorts permanent.

Fråga 536. Påverkas astralkroppen av mentalsjukdom?

Svar. Det finns flera slags astralkroppar. Det finns astralkroppen som utgör modellkroppen för den fysiska kroppen och bör i själva verket betraktas som den verkliga kroppen. Det som vi kallar den fysiska kroppen består av jordiska element som dragits in i den fysisk-astrala. En annan astralkropp är kama-rupa som bildas efter döden; precis som den devachanska kroppen. Ingen av dessa är permanenta utan bildas för att användas tillfälligt under livet och under tillstånden som följer efter döden.

Mentalsjukdom innebär en bryning i förbindelse mellan varelsen och kroppen som används, antingen delvis eller fullständigt. Denna brutna förbindelse kan vara orsakad genom en hjärnskada eller en brist som karmiskt uppstått i astralkroppen vid födseln. Alla dessa ting är karmiska frågor som berör individen i fråga. Mentalsjukdom kan ernås genom karmiska verkningar efter födelsen genom brister i den lägre astralkroppen orsakade av gärningar i tidigare liv.

Fråga 537. Skulle en Mästares tillträdande av en kropp, vara av samma karaktär som den obefläckade avlelsen, eftersom han har en permanent astralkropp.

Svar. Nej. Det fanns inom de tidigare raserna förnufts-födda kroppar, men dessa var av en eterisk substans [eller materia] och hade inte karaktären av en avlelse utan ett avskiljande. Ett kön räcker inte till för en fysisk befruktning; det krävs båda könen för detta. Det enda frågeställning som kan uppstå är vilken typ av Jag dras till födseln utifrån de existerande villkoren. Det finns fler Jag utan kroppar än i dem.