triangel.gif (5598 bytes)
 

 Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean
ROBERT CROSBIE


KAPITEL 8

[frågorna 214-236]
 


© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)

 

KAPITEL 8

OM REINKARNATION


VARFÖR människan är som hon är och hur blev hon sådan? Vad Universum är till för. Andlig och fysisk evolution kräver reinkarnation. Reinkarnation på det fysiska planet innebär återförkroppsligande eller en byte av formen. Hela globens materiemassa kommer en dag att bli människor i en period långt fram i tiden. Läran är uråldrig. Den omfattades av de tidiga kristna. Jesus lärde ut den. Livets mysterier uppstår ur en ofullständig inkarnation av de högre principerna. Detta innebär inte själavandring till lägre former. Manus förklaringar av detta ämne.
 

  

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Detta och de två följande kapitlen behandlar ämnet reinkarnation. Även om ordet ”reinkarnation” används allmänt idag, och långsamt vunnit insteg i det allmänna förnuftet genom de teosofiska lärornas inflytande, så existerar det fortfarande en beklagansvärd okunskap beträffande dess omfattning och betydelse. En mycket vanlig idé är att personligheten reinkarnerar, men det skulle knappast kunna finnas en mer ofilosofisk, ologisk och helt felaktig idé än denna. Vissa spiritualister, dogmatiska kristna och även de med ett mera materialistiskt sinnelag har anammat ordet och gett det sin egen speciella tillämpning, så när någon idag säger att ”Jag tror på reinkarnation”, så är det högst troligt att ringa eller ingen kunskap alls finns om ”Vad det är som reinkarnerar”. Det behövs därför elever i världen som lär sig denna kunskap korrekt samt tillämpar den, så att med tiden deras antal och kunskap liksom en sann förståelse långsamt vinner insteg till dem som är mindre lärda. Vi är elever, det är sant, men först och främst så kan och bör vi  inta rollen som lärare åt dem som vet ännu mindre än vi själva. Men vi måste också vara noga med att vara så välinformerade att vi inte förmedlar felaktiga intryck. Kapitel 8, 9, och 10 tillägnas helt reinkarnation och kapitel 11 tillägnas karma; dessa två läror behövs allra mest i världen och vi som elever bör tillägna oss en full förståelse av dem så att vi kan hjälpa andra, samt  för vår egen förståelse och framåtskridande.

 


Fråga 214. Om det är sant att reinkarnationslagen är rättvis hur kan det då komma sig att den judiska rasen blivit så förföljd? 

 Svar. När vi begrundar en fråga som handlar om erfarenhet måste vi allra först räkna med karmalagen – verkan och återverkan, eller sådd och skörd; och om den är med i sammanhanget kan det inte vara annat än exakt rättvisa. Reinkarnation är resultatet av karmisk verksamhet, och ger oss även möjligheten att sätta igång bättre orsaker. Om själviskhet råder under något liv, sätts onda orsaker i verksamhet vars resultat måste justeras antingen i det aktuella livet eller i ett kommande liv. Om den själviska tendensen ökar med varje inkarnation och om ett folkslag eller individer fortsätter i denna riktning, kommer de ständigt att skada andra och lägga grunden för sina egna bakslag genom de skadades händer. Så om vi finner att ett folkslag är speciellt utsatt för förföljelse, kan vi vara säkra på att dessa jag i andra tider har varit förövare och nu skördar vad de en gång själva sått. 

Fråga 215. Vad var det som startade evolutionen? 

Tillvarons förlopp är ett ständigt blivande. Detta ständiga blivande är en ändlös process och är därför också utan början. Detta solsystem och dess planeters banor har haft en början och kommer att ha ett slut, men varje manifestation är endast ett ytterligare blivande av det som varit. Perioder av Manifestation och icke-Manifestation följer på varandra i det Oändliga Rummet, varpå varken början eller slut går att tillämpa (se den Andra Grundsatsen av Den Hemliga Läran). Det forntida sättet att uttrycka varje begynnelse är att säga, ”Begäret uppstod först inom Det”: DET syftar på Anden, som är upphovet och upprätthållaren av allt som var, är eller kommer att bli. Det finns en början för det yttre medvetandets skimrande, som alltid tenderar till att vidga sitt förnimmelsefält och manifestationer, tills att det innesluter och blir ett med Alltet; Den Potentiella Anden har blivit Potent Intelligens. Processens upphörande resulterar i en ny början som är baserad på den totala uppnådda intelligensen. Vad som än har en begynnelse i tiden har också ett slut i tiden. Tiden beror på Medvetandets förnimmelseförmågor; eller som Den Hemliga Läran säger: ”Tiden är en illusion som skapas av händelsers förlopp när de passerar genom medvetandet”. Begynnelser och avslut tillhör denna ”illusion” och tillhör inte den eviga Anden som är Den Som Förnimmer. Eller som Gitan säger: ”Anden i kroppen kallas Maheswara, den Store Herren, betraktaren, den som förmanar, upprätthåller och upplever, och även Paramatma, den högsta själen.” [XIII, vers, 22]; den är i sig själv utan början eller slut, den åstadkommer manifestationernas begynnelser och upphörande, vilka i sin tur såsom manifestationer är utan början eller slut. 

Fråga 216. Vad betyder det som står på sidan 68 [se am. ULT utgåvan] där det står: ”Och eftersom all materia som det mänskliga Jaget dragit till sig kvarhåller den prägel eller det fotografiska intryck som den erhållit från den mänskliga varelsen, så förflyttas materian till ett lägre plan om den fått en djuriskt intryck av Jaget?

Svar. Judge har förklarat hur den missvisande föreställningen om själarnas transmigration till djurriket har uppstått. Den substans som bygger upp våra astrala och fysiska kroppar är förkroppsligandet av oräkneliga ”småliv”; emedan vi använder dessa ”småliv”som kontaktpunkter med den astrala och fysiska världen, så präglar vi dem samtidigt med våra känslor, detta må vara med lägre eller högre tendenser, och när dessa ”småliv” sedan lämnar vår kropp för att ersättas med andra, vilket sker ständigt, så kommer det intryck vi gett dem att föra dem till det rike som just relaterar till dessa intryck. Och beroende på hur vi präglar dessa ”småliv” kommer vi att antingen främja eller försena evolutionsförloppet. 

Fråga 217. Om det råder ett oharmoniskt tillstånd bland dessa småliv i kroppen, kommer de då i proportion till detta att attackera de andra småliven inom denna kropp eller bara vissa organ? 

Svar. Varje disharmoni i kroppen stör helheten. Detta innebär inte bara ett förhindrande, utan också ett fortlöpande förorenande av kroppens processer om inte orsaken till sjukdomstillståndet upptäcks, och kausala och läkande insatser vidtages. 

Fråga 218. Man har vid obduktioner funnit att all vävnad i kroppen är angripen. 

Svar. Detta blir en naturlig följd på grund av blodomloppet. Blodet är en representant för och bär med sig en essens från alla våra organ; varje ohälsosamt organ kommer att sprida förorening genom hela kroppen. 

Fråga 219. Det sägs att de lägre rikenas småliv återgår till sina respektive riken då kroppen upplöses. Skulle detta inte innebära en tillbakagång? Vilken slags karma har dessa småliv? 

Svar. Det skulle vara ett misstag om vi förutsätter att dessa småliv som bygger upp våra kroppar enbart går tillbaka till sina respektive riken vid kroppens upplösning; det sker ett konstant inkommande och utgående under hela vår livstid genom vår föda och på andra sätt. Dessa ”småliv” är inte desamma då de lämnar oss som när de kom; de kan stanna kvar på det mänskliga planet eller gå till lägre riken i enlighet med de intryck som människan gett dem. Det är intrycket som de fått som avgör deras mål; karman tillhör den människa som gav upphov till intrycket och impulsen; regressionen – om den kan kallas så – beror på människan. Dessa ”småliv” har ingen ansvarskänsla och inte heller någon egen vilja och är därför inte karmiskt ansvariga; de är till sin karaktär aktiva, men aktiva under impuls; deras grad av medvetande förändras inte, men deras handlingssätt kan skifta. Regression kan bara tillämpas på medvetandet, inte på formen; en varelse till exempel i mänsklig form, kan uppstiga till gudomliga höjder eller nedstiga till ett tillstånd lägre än det djuriska i sitt medvetande. 

Fråga 220. Använder människan samma material eller samma småliv om och om igen? 

Svar. Hon använder sig av samma slag av småliv, de som är av samma karaktär som hennes tendenser. De ”småliv” som hon använt kan befinna sig i andra former inom människoriket, eller i lägre riken, vilket skiftar från fall till fall. Det sker ett konstant utbyte, lika attraherar lika.  

Fråga 221. Då kan människan i själva verket förändra karaktären på de småliv som bygger upp hennes kropp? 

Svar. Om hon inte kunde göra detta, så skulle hon vara ett offer för sin kropp – och lyda under detta tillstånd. Vi vet att goda vanor kan förvärvas genom tanken och strävan i dessa riktningar; på ett liknande sätt är det med dåliga vanor; dessa förändringar sker på grund av de intryck som våra Tankar, Känslor och Strävanden ger småliven i vår kropp. Men kroppen är det minsta av våra problem. Om våra tankar var grundade på de Eviga Sanningarna, så skulle vi sträva i riktning mot sann förståelse och rätt syfte; och då skulle det kroppsliga tillståndet följa efter i sinom tid. Om våra tankar kretsar kring kroppen, blir möjligheterna mycket begränsade, beroende på att tankarna begränsas till det kroppsliga planet. 

Fråga 222. I detta kapitel talas det om ”personligheten”; kommer vi att ha samma personlighet igen? 

Svar. Ordet ”Personlighet” kommer från latinets ”Persona” vilket betyder en mask, med vilken vi döljer eller uttrycker våra inre känslor. Det är de inre idéerna och känslorna, den allmänna karaktären – som avses med ordet ”personlighet”: den senare befinner sig i ett tillstånd av konstant förändring, vare sig det innebär stora eller små förändringar. ”Sättet vi brukade tänka och känna på” är inte samma ”som vi känner eller tänker på nu”. Personligheten i vårt nästa liv kommer att vara uppbyggd av de tendenser som vi alstrat i tidigare liv tillsammans med de nuvarande, vilka lyder under de villkor som dessa tendenser fört oss till; dessa villkor kan omfatta ett byte av kön, omständigheter och miljö. Den känsla av ”identitet” som alla har beror inte på kroppen eller på dess omgivningar utan på Jagets karaktär hos var och en. 

Fråga 223. Varför fördömer de reinkarnation inom de kristna kyrkorna? 

Svar. Därför att de följt de tidiga kyrkofädernas exempel som fördömde läran under den kristna erans tidiga århundraden. Det finns belägg genom hela det Gamla och Nya Testamentet för att reinkarnationsläran var allmänt accepterad; det judiska folket gick i en ständig väntan på att deras profeter skulle ”återvända”, det vill säga, ett åter-förkroppsligande eller re-inkarnation av någon som haft sin boning i en kropp tidigare. I det Nya Testamentet finns det ett antal anspelningar i den riktningen, bland annat när lärjungarna frågade om profeten Elias som väntades komma före Jesus, då svarade Jesus att Elias redan kommit men att de inte känt igen honom, och lärjungarna insåg då att” han talade om Johannes Döparen”.

Fråga 224. Vad menade Kristus då han sade att han inte kommit med Fred utan med Svärd? [Matt. 10:34] 

Svar. Det står i det Nya Testamentet att han yttrat dessa ord. Vi måste dock alltid komma ihåg att den som vi känner som Jesus aldrig lämnade några skrifter efter sig, och att allt vi känner till om honom, är hämtat från material nedskrivet av människor som vi  får anta har hört och korrekt skrivit in dem. Vi befinner oss därför inte i den positionen där vi kan säga att allt det som skrivits om Jesus är korrekt återgivet; utan vi kan bara tolka sådana uttalanden utifrån den allmänna karaktären av Jesus läror som utgångspunkt. Det är tydligt genom urkunderna att det funnits Någon i människornas värld som yttrat de läror som allmänt tillskrivs Jesus; det finns emellertid inget historiskt stöd för att det skulle ha existerat någon vid den tidpunkt som den kristna världen enats om som Jesus tid. Inget av dessa saker strider dock mot sanningen och förtjänsten av dessa uttalanden som anses ha yttrats av honom. Sanningen och förtjänsten måste ligga i  själva uttalanden och inte i igenkännandet av den som uttalat dessa. Vi måste till exempel jämföra påståendet att Jesus ”kommit med fred till jorden och välvilja bland människorna” med ett annat påstående som säger att han ”inte kommit med fred utan med svärd”, och sträva efter att förlika dessa. Om de läror som tillskrivits honom visar, att han lärde Barmhärtighet, Förlåtelse och en allomfattande Altruism, parat med ett igenkännande av att det gudomliga finns inom allt, vad kan han då ha menat med ”svärd”, ett förgörelsens redskap? De uppteckningar vi har gällande hans uttalanden och gärningar pekar på en kamp mellan dåtidens falska religioner; kullkastandet av månglarnas bord i templet; brytandet mot de rådande idéerna om Sabbatsdagen vittnar om en kamp mot falska föreställningar. Vidare – som en gudomlig  inkarnation – måste han känt till vad som skulle bli följden av en missförståelse och ett missbruk av hans läror, ty han talar om den generationen som pervers och ondskefull, och även om hans mission hade avsikten att bringa fred så skulle en missförståelse och ett missbruk föra med sig dess motsatts, svärdet. Är det då  inte med detta i åtanke, ett faktum att varhelst kristendomen förts fram så har den haft ett svärd med som sällskap?  Och kan vi inte nu med egna ögon se att världskriget frambringats av och utspelar sig mellan kristna nationer? Vi måste därför dra den slutsatsen att påståendet var sant, fastän hans mission var ägnad åt fred och välvilja så har mänskligheten gjort och fortsätter att göra samma sak med hans läror som de gjorde med hans kropp och kläder: De ”delade upp hans klädesplagg emellan sig och drog lott om hans livklädnad”. Hans kläder är en symbol för hans läror och hans livklädnad en symbol för ”hans namn” [se Psaltaren, Psalm 22:19, Matt. 27:35] 

Fråga 225. I Gitan står det att det inte finns någon existens för det som inte existerar, inte heller finns det någon icke-existens för det som existerar. Allting måste väl alltid ha existerat eller hur? 

Svar. Vad som än är, har blivit utvecklat till vad det är. Vad som än kommer att bli utvecklat, kommer också att bli ett ”blivande”. Evolutionen är en process av blivande, ett utvecklande inifrån och utåt; och när det ”utvecklats” finns det ingen icke-tillvaro för det, utan endast en förlängning av utvecklandet. Livets Stora Ocean  inrymmer oändliga möjligheter av existens, men är i sig själv icke ex-isterande, ty ordet betyder att träda fram, att var till (ex-istera). Livets Ocean utgör källan för och upprätthållaren av all existens; det som har trätt fram existerar; det som inte har trätt fram har ingen existens. 

Fråga 226.  Det verkar som om allt började samtidigt, eftersom det finns bara ett Enda Liv och en Enda Lag?

Svar. Vi ställs inför fakta beträffande de lägre rikena under människan och beträffande människans eget rike; det nuvarande tillståndet hos dessa riken visar att det fanns en skillnad i begynnelsen hos dessa varelser – eller existenser. Vad vi har behov av att göra är att studera och tillämpa denna livsfilosofi som förmedlats till oss, så att vi kan lära känna varför saker är som de är, och förstå vad den verkliga meningen med tillvaron är. Lag råder inom allt och inte åsikter 

Fråga 227. Om Medvetandet – Förnimmaren, aldrig förändras, vad är det då som utvecklas? 

Svar. Förnimmaren har förmågan att förnimma och förmågan att utöka sitt fält av förnimmelser. Hans förmåga att förnimma påverkas inte av någon erhållen förnimmelse; han kan alltid utöka sitt fält av förnimmelser Allteftersom hans förnimmelser tilltar i räckvidd utvecklar han ett bättre instrument varigenom han kan ge och ta emot intryck. En ständigt ökande Intelligens och förbättring av formen är vad som utgör evolutionen.  

Fråga 228. Men om Förnimmaren aldrig förändras, vilken är då länken som binder honom till hans utvecklingsstadier? 

Svar. Hans kunskap om dem. Han kan inte göra okänt det som är känt. På grundval av den uppnådda kunskapen kan ytterligare kunskap uppnås. Universum utvecklas, styrs och upprätthålls av Intelligensen. 

Fråga 229. Vad är Viljan? 

Svar. Viljan är medvetandets energi, omsatt i verksamhet på ett manifesterat plan. Det finns många aspekter av Viljan, från den vanliga som är ”viljan att leva” och som uttrycks i den automatiska fysiska verksamheten, såsom hjärtats slag, matsmältningen och så vidare; en annan aspekt är den som uttrycks genom handlingar som följer vanliga tankar, begär och behov; samt den som utvecklas genom olika slags övningar; ända upp till den högsta fasen, det vill säga, den Andliga Viljan. Denna fas utvecklas genom sann osjälviskhet, en uppriktig och fullständig önskan om att bli vägledd, styrd, och hjälpt av det Högre Självet, liksom att utföra, lida eller glädjas åt vad än det Högre Självet har i  beredskap beträffande disciplin eller erfarenhet. 

Fråga 230. Judge nämner att inkarnationens inträde går via födan. Vad menas med detta? 

Svar. Vi får i detta kapitlet en vink om den faktiska fysiska processen som Jaget måste genomgå från det icke-förkroppsligande till det förkroppsligade tillståndet. Det är uppenbart att våra kroppar är formade ur och upprätthållna av föda från befruktningen till döden. Denna föda hämtas från naturens fysiska riken och omvandlas till de olika element som behövs för att bygga upp och upprätthålla kroppen och dess processer. Det sker en ständig förnyelse i blodet, cellerna, organen och kroppens finare beståndsdelar, och dessa är självfallet influerade och får sina karaktäristiska drag från de idéer och känslor som den inneboende medvetna entiteten hyser. Det är inte svårt att föreställa sig en transmutation av alla de förnyade reproduktionerna som sammantagna ger ett syntetiskt tillstånd, och som därigenom kommer att utgöra en kontaktpunkt för den reinkarnerande entitetens astralkropp, och ett medel för den gradvisa sammansmältningen av den fysiska kroppen, organen och processerna före födseln. 

Fråga 231. På sidan 66 står det att Atma-Buddhi-Manas inte är fullt inkarnerade inom denna ras. Vad innebär detta?

Svar. Påståendet innebär att den Gudomliga Triaden, som i sig innehåller all den kunskap som förvärvats i tidigare inkarnationer, ännu inte har nått den punkt då denna kunskap är tillgänglig på detta plan. Atma-Buddhi-Manas är triaden. Den trekantiga ingången, så att säga, som utgör länken mellan den Inre Människan och den fysiska världen är Manas, Tänkaren, och Förnuftet. Det långa evolutionsförloppet som krävs för att transmutera de fysiska elementen till en mottaglig boning för det inneboende Jaget har centrerat Jagets uppmärksamhet på kroppen och dess omgivningar – den yttre fysiska världen – till den grad, att då det använder sig av en kropp i sina periodiska inkarnationer, är det bundet av sina tidigare tankar och handlingar under karmalagen, och skördar på så vis vad det sått i tidigare liv och sår på liknande sätt nya frön inför framtiden. Detta innebär att den Manasiska verksamheten endast är möjlig på det fysiska planet, eftersom de idéer som hyses är baserade på detta plan och relaterar till detta, och på grund av detta förblir det ofantliga förrådet av tidigare och inre erfarenheter otillgängliga. Detta utgör mänsklighetens villkor som en helhet; dock har det aldrig existerat en tid då det varit omöjligt för den enskilde individen att uppnå fullständig kunskap och kontroll. Det är på grund av denna ofullständiga inkarnation som vi finner så många psykologiska mysterier bland människorna. Personliga psykologiska erfarenheter uppfattas oftast som meddelanden från högre varelser, vars karaktär hos de förmodade varelserna varierar enligt de personliga idéer som personen hyser; då det egentligen med ett fåtal undantag rör sig om erfarenheter som härstammar från ofullständiga föreställningar om den Inre Människans karaktär och förmågor. Hypnotiska experiment har visat på flera så kallade ”personligheter” som talar genom en och samma person, och att var och en av dem skiljer sig till karaktären från de andra, såväl som från personen som är föremål för experimentet. Förklaringen ligger i det faktum att i många fall, så tillåter det abnorma tillståndet som hypnosen framkallar, flyktiga och icke relaterade erfarenheter från tidigare existenser att förnimmas, och uppfattas som nu rådande verkligheter. Allt eftersom den nuvarande cykeln framskrider kommer allt fler av dessa och andra psykologiska ”mysterier” att bli uppenbara; dessa kommer alltid att förbli mysterier för den nuvarande Västerländska Psykologin, medan Österlandets Uråldriga Visdom löser dem alla. 

Fråga 232. Vad är det som hindrar våra psykologer, vetenskapsmän och religiösa ledare från att känna till dessa saker? 

Svar. Okunskap och stolthet. En okunskap om människans verkliga natur och syftet med hennes tillvaro, och stolthet beträffande sin egen personliga förkärlek och strävan. Århundraden av materialistiska föreställningar angående religion, vetenskap och livet i allmänhet, har verkat som ett hinder för människornas intellekt beträffande varje sann insikt om karaktären hos själva den intelligens som de använder sig av i dessa strävanden. Trosbegrepp ersätter kunskap och teorier intar förståelsens plats, därför att både trosbegrepp och teorier utgår från den fysiska tillvarons grund stället för att utgå från den andliga, verkliga och permanenta källan för all manifestation. 

Fråga 233. Men religionen är väl verkligen inte materialistisk, eller? 

Svar. Ordet ”religion” sägs komma ur latinets ”re-ligere”, att åter-förena, eller återknyta till alltings källa. Det finns sann Religion; men det finns också falska religioner. En falsk religion grundar sig på materialistiska föreställningar om Gudomen och Livet, så som en Personlig Gud som existerar skild från universum; en Personlig Frälsare; en personlig Himmel som är evig till sin varaktighet; ett Personligt Helvete som är lika varaktigt; alla dessa missuppfattningar som är baserade på fysisk existens och avskildhet är därför helt materialistiska. 

Fråga 234. Skulle ni vilja påstå att vår moderna vetenskap och psykologi också är materialistiska? 

Svar. Ja, lika mycket som våra nutida religioner. Vetenskapen nöjer sig med att undersöka fysiska former och element och dess attribut, enskilt och i kombination. För att redogöra för de ”fakta” som sålunda härletts, har många teoretiska slutsatser dragits, som till exempel ”atomen”, ”elektronen”, ”ionen”, och den senaste ”vitalismen” – vetenskapsmännen är uppenbarligen oförmögna att överge sina idéer om en materiell grundval för allt som varit, är och kommer att vara. Det är lika illa inom den västerländska psykologin om inte värre, för dess grundval är att utforska idéer, känslor och emotioner som härstammar från människans hjärn-medvetandet, vilket i sig är grundat på fysisk tillvaro. Ingen andlig kunskap uppnås med sådana metoder, de kan liknas vid Bunyans ”Pilgrim” som genom att gräva fram skandaler, förväntar sig att finna Världssjälen mitt ibland materians skärseldar. 

Fråga 235. Är det inte Guds Ord som vi har fått oss förmedlat i Bibeln? 

Svar. Det finns inget sådant påstående i själva Bibeln och vi vet vidare att varenda ord i boken är skrivet av människor, från Moseböckerna till Uppenbarelseboken. De olika manuskripten som utgör Bibeln har också valts ut av människor efter deras eget förstånd, och själva påståendet att sammansättningen skulle vara Guds ord är också ett påfund av människorna. Det finns ingen anledning att tro att människans karaktär skulle ha varit mindre ofelbar förr i tiden än den är nu; det är därför en del av visdomen att döma varje bok utifrån dess egna inneboende meriter, och inte utifrån någon påstådd auktoritet. När Bibeln väl läses i ljuset av fakta och ett jämförande görs mellan de väsentliga påståenden däri, och de som kommer från forntida religioner, kommer vara tydligt att ”det inte existerar något nytt under solen”, som Salomon sade. Varje så kallad Uppenbarelse har förmedlats av människor och har i samtliga fall endast varit ett överförande av vad som tidigare varit känt. Vad än en människa väljer att acceptera eller förkasta gör hon utifrån sitt eget val och därför är hon sin egen auktoritet; hon bör alltid använda sin bästa urskillningsförmåga i undersökandet av allt som presenteras för henne för godkännande, samtidigt som hon ser till att hon har alla fakta tillgängliga. Auktoriteten kring dessa saker har varit mänsklighetens förbannelse under tidsåldrar, ty det är helt klart att allt som en människa kan veta om det Högsta är det som hon lär känna inom, genom och av sig själv. 

Fråga 236. Vad skulle ni vilja påstå är den huvudsakliga anledningen till att människor håller fast vid sina religioner? 

Svar.  Det är Etiken som finns inom varje religion, värdig namnet. Denna etik är densamma inom alla religioner och accepteras som sann och grundläggande av alla tänkande människor därför att de utgör grunden för sann lycka och framgång, och därför att de utgör förnimmelser som tillhör den inre andliga människan. Människorna skiljer sig bara åt vad beträffar etikens källa, några betraktar den som budord eller uppenbarelser från någon Gud, profet, reformator eller vad det nu kan vara, medan de mer intelligenta uppfattar den som uttryck för den andliga lagen och inneboende i varje andlig varelse. Förekomsten av samma etik inom de olika religionerna går stick i stäv med de skillnader som förkunnas inom de yttre källorna. Det finns bara en källa, människans egen andliga och grundläggande natur. 

 _______________
 

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 101-113. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.

 

Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge

 


|   till ULTs hemsida   |  till William Q Judge Online   | till Robert Crosbie Online | 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
 Uppdaterad 2014-03-23