Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean
ROBERT CROSBIE
KAPITEL 13
[Frågorna 362-377]
© 2007 Online
Teosofiska Kompaniet Malmö
Svar på frågor i ”Teosofins Ocean” | kap 1A |kap 1B |kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11A | kap 11B | kap 12 | kap 13 | kap 14
KAPITEL 13DEVACHAN
Termens betydelse. Ett tillstånd av Atma-Buddhi-Manas. Karmisk verksamhet i Devachan. Nödvändigheten av Devachan. Det innebär ett annat slags tänkande utan en fysisk kropp som hindrar den. Endast två verksamhetsfält av orsaker – det subjektiva och det objektiva. Devachan är ett. Tiden existerar inte där för själen. Tidslängden för vistelse där. Själens Matematik. En genomsnittlig tidslängd för vistelse där är 1500 jordår. Är beroende av livets psykiska impulser. Dess syfte och mål. Efter våra sista dödstankar utformar sig det Devachanska tillståndet. Devachan är inte betydelselös. Ser vi dem som vi lämnat bakom oss? Vi för med oss inre bilder av dem. Väsen i Devachan har förmågan att hjälpa dem som de älskar. Medier kan inte besöka dem som befinner sig i Devachan utom i ovanliga fall och när personen är ren. Endast Adepter kan hjälpa dem som befinner sig i Devachan.
________________________________________
Kontaktar varelser i devachan varandra?
Fråga 362:Svar: Det finns ingen som helst kontakt mellan varelser i det devachanska tillståndet; i så fall skulle det vara en objektiv snarare är en subjektiv tillvaro. Det skulle inte heller vara möjligt för själen att erfara det himmelska tillståndet, om det fanns kontakt med andra varelser, eftersom sådana kontakter utgör källan till de flesta problem vi har.
Fråga 363:
Är då inte devachan ett själviskt tillstånd?Svar: Det är inte mer själviskt än jordelivet, men det är den bästa slags själviskhet som vi känner till. Från en persons synvinkeln utgör det ett himmelrike, i enlighet med den personliga tillvaron, men de energier som verkställes där är de som har att göra med sådana höga ideal och strävanden som vi har hyst under livet men kanske varit förhindrade att uttrycka. I devachan, då de principer som utgjorde hindret för dessa höga ideal tas bort, kommer vi som personer att vara verksamma med dem. Det finns inga hinder; och vi fortsätter att fungera i enlighet med våra idéer och känslor; ja, vi skapar så att säga vår egen plats enligt våra önskningar.
Fråga 364:
Då försvinner inte den personliga ståndpunkten förrän vid återfödelsen?Svar: Personligheten faller inte bort förrän Jaget kommer ur devachan; det är endast då som Jaget återupptar sin egen natur. Slutet på den devachanska perioden innebär personlighetens avslutning och förverkligande.
När det gäller barn som går bort innan Jaget har fullständigt förenats med den fysiska kroppen – före sex eller sju års åldern – så kan det naturligtvis inte vara tal om något devachan eftersom detta i själva verket skulle ha ägt rum efter det föregående livet. Ett sådant Jag drar sig in i sitt eget tillstånd och inväntar villkoren för återfödelse.
Fråga 365:
Vad avgör tidslängden på ens vistelse i devachan?Svar: Väsen hålls i devachan på grund av den kraft som finns inneboende i deras lycksaliga tillstånd; de har ingen motivation att ta sig ur det; och det är först när energin i deras livs aspirationer är uttömd, som de träder ur det. Så är fallet beträffande vanliga människor, men om ett väsen med en stark och ren natur inträder i detta tillstånd med en önskan om att vara till hjälp på jorden i en fysisk kropp, så kan hon väckas ur sin sömn för att anta en kropp med hjälp av de Adepter vars uppgifter det är att utföra sådana tjänster. Dessa Adepter är varelser som är fria från alla illusioner och själva inte ingår i något devachanskt tillstånd, utan som är i stånd att agera medvetet på tillvarons alla plan. Alltså är det dessa och enbart dessa som kan komma i verklig kontakt med varelser i devachan.
Fråga 366:
Vill ni påstå att det inte finns någon kontakt med det verkliga Jaget i det devachanska tillståndet utifrån detta fysiska plan?Svar: Det fysiska planet har överhuvudtaget inget inflytande på det devachanska tillståndet, fastän, kamaloka precis som devachan finns överallt. När vi talar om att gå in i och träda ut ur devachan, som om det vore frågan om rymd och avstånd, så måste vi inse att det kan finnas devachanska varelser just här där vi befinner oss nu. Men, eftersom de inte tillhör detta plan så stör de oss inte och vi stör inte heller dem. Astralplanets beståndsdelar är av varierande grad precis som fallet är med vår jord, och det gör även de andra finare elementen.
Den finare naturen och elementen som de devachanska kropparna är sammansatta av innebär att de skulle kunna vara här utan att skadas eller att mottaga några av de grövre elementen från det kamalokiska planet.Fråga 367:
Säkerligen måste det då vara så, att om vi kunde höja oss till det devachanska tillståndet, så skulle vi kunna vara med de nära och kära som gått bort, eller hur?
Svar: Vi skulle i så fall befinna oss på samma vibrationstillstånd som dem, och utan tvekan, erfara en del av deras lycksalighet, eftersom deras lyckliga drömmar skulle innefatta oss. Den styrka som finns i kärlekens band kan inte begränsas. Under vår nattliga passage in i djup sömn, på det plan som korresponderar med deras devachan, så sker något av detta – vars minne sedan förs tillbaka i drömmarna.Fråga 368:
Anta att båda två som älskade varandra överallt annat i livet gick bort kort tid efter varandra; skulle då inte dessa faktiskt kunna stå i kontakt med varandra?Svar: Två själar i sympati med varandra, kommer båda att utarbeta sina egna respektive devachanska förnimmelser. Båda skulle låta den andre vara deltagare av sitt eget subjektiva sällhetstillstånd, och likväl vara avskild från den andre vad beträffar verklig ömsesidig kommunikation. Vilken typ av kompanjonskap skulle kunna existera mellan två helt och hållet subjektiva väsen?
Själva det faktum att man dör kort efter varandra har inget samband med devachan, där tidsfaktorn inte spelar någon roll; all känsla av tid är förlorad där. Den enes död kan naturligtvis försvaga den andres ”vilja att leva” då hon fortfarande befinner sig på jorden och därmed påskynda hennes bortgång.
Fråga 369:
Om de som befinner sig i devachan inte återvänder till jorden såsom Mr Judge påstår i detta kapitel, vad är det då, som man kan se på seanser, som identifieras som den bortgångne personen?Svar: Det är inte Jaget; ingen materialiserad form är den form som ”anden” påstår den vara. Alla sådana former är endast elektro-magnetiska skepnader – enbart reflekterande ytor – formade efter bilder iakttagna i astralljuset, samt sammansatta av material som ibland hämtats från de kamarupiska kvarlevorna och i stor utsträckning hämtats från själva de vitala krafter som mediet och åskådarna besitter. Det är därför lätt att inse, att seanser innebär en stor fara för åskådarna såväl fysiskt som mentalt.
Fråga 370:
Det verkar under de senaste få åren finnas ett stort återupplivande av intresset för dessa ”ande” kommunikationer – vissa av en indirekt karaktär via medier, och andra mer direkt via ouija-bräden. Finns det överhuvudtaget möjlighet att kunna uppnå kunskap i denna riktning?Svar: Absolut inte. Enbart den psykologi som beskrivs i detta kapitel om devachan skulle i sig påvisa det tokiga i att tillskriva dessa ”ande” kommunikationer någon som helst tillförlitlighet, vare sig direkta eller indirekta.
Vår tids kommunikation genom medier uppvisar samma okunskap, samma brist på konsekvens och värde som var fallet med de kommunikationer som skedde under det sista kvartalet av 1800 talet. Vi söker förtvivlat bland dessa efter kunskap gällande de principer och lagar som vi kan applicera i det dagliga livet; och vi söker förtvivlat efter en logisk grund för fortsatt tillvaro utan den fysiska kroppen.Vad beträffar de så kallade direkta kommunikationerna med ouija-brädan, där deltagaren naturligtvis gör sig själv till ett passivt medium (den svarta och farliga aspekten av utövandet) behöver vi bara antyda en analogi för oss själva, för att visa på dess absurditeter
. Anta att det vore möjligt under sällsynta fall för en vaken person att kommunicera med en person som drömmer, då skulle den avgivna rapporten inte vara något annat än den drömmandes visioner och skulle därför inte förmedla kunskap om andra drömmares tillstånd eller erfarenheter. De som har passerat in i det individuella andliga tillståndet står bortom alla mediers räckvidd, och de som fortfarande befinner sig i sitt personliga astrala tillstånd lämnas klokast ostörda av gudlösa klåfingriga personer. Det är fullständigt ofruktbart att försöka sig på en kommunikation med ”drömmare” i förhoppningen att uppnå kunskap om efterdöden tillstånden.Fråga 371:
Vad sker med de personer som inte har någon speciell tro på ”himmelen” och inte har några särskilda bindningar till människor eller strävan efter något, men som är naturligt välvilliga i en större bemärkelse?Svar: De passerar snabbt genom det kamalokiska tllståndet och in i sin himmel, där utformandet av abstrakta idéer och begrundandet av allmänna principer kommer att fylla deras tankar.
Fråga 372:
Har själen ett behov av denna speciella period av vila, eller för assimilering?Svar: Den själ som har varit i en process av att ständigt göra erfarenheter i livet utan en möjlighet att assimilera dessa behöver en vila från livets växlingar och frihet från motstånd vilket devachan skänker i assimileringssyfte. Men det är inte nödvändigt för alla att ha devachan. Vissa kan assimilera sina erfarenheter här och nu och detta utgör det bättre sättet. I själva verket är det så att en som inte längtar efter vila och som snarare vill arbeta i världen för att hjälpa sina medmänniskor kan i själva verket inte ha någon devachan. Hon finner sin vila i sitt arbete och ju mer arbetssätt som hon tar på sig ju mer vila åtnjuter hon.
Fråga 373:
Innebär detta då att förmågans plats egentligen är den fysiska kroppen?Svar: Ja, förmågans plats är absolut inom vår räckvidd nu. När vi har släppt den fysiska kroppen så fortsätter den gamla personliga maskinen fortfarande. Först så filtreras det dåliga bort så att säga och sedan har vi det goda. När det goda uttömts kommer vi tillbaka till det fysiska livet igen.
I devachan är vi begränsade till detta enda tillstånd medan vi i det fysiska livet kan vara i vilket som helst av himmelens eller helvetets olika tillstånd.Fråga 374: När vi somnar på natten så går vi in i djupare tillstånd – vår sanna existens tillstånd. Varför är det då nödvändigt att vi måste gå in i det devachanska tillståndet efter kroppens död?
Svar: Varje natt så går vi in vår sanna existens tillstånd, det är sant, men vi går även igenom mellantillstånden kamaloka och devachan på ett intensifierat sätt. Detta utgör ett avbrott för Jaget från kroppsliga förnimmelser, men Jaget är fortfarande förbundet med jordelivet och den fysiska kroppen. De ansträngningar som sker i det fysiska livet är Jaget´s ansträngningar. De framsteg som skördas är Jaget´s skörd. Det är under jordelivet som Jaget upprättar sina orsakskjedjor. Personligheten utgör endast Jaget´s verksamhetsfält. Under livet går Jaget regelbundet igenom sömntillstånden men vid kroppens död finns det en lång period som representerar en slags allmän utrensning, så att säga, av alla de personliga tillstånden av det sist levda livet, samt en begränsning att påverka tillstånden. De personliga tankarna måste bearbetas och det är inte förrän devachan har uttömts som Jaget åter igen inträder i sitt eget tillstånd, och har en vetskap om det som stundar utifrån det som varit. Under livet inträder Jaget varje natt i detta andliga tillstånd som utgör dess egen sanna natur. Förbindelsen mellan Lägre och Högre Manas måste göras under livet i en fysisk kropp, det kan inte åstadkommas vid någon annan tidpunkt. Efter döden är det endast verkningarna som på ett naturligt sätt uppstår ur det senaste jordelivet som måste bearbetas till sista återstoden, och i detta hindras Jaget från att nå sin egen sanna natur, vilket det emellertid återgår till under en tid före återvändandet till jordelivet.
Fråga 375:
Vad menas med att Jaget återupptar ”sin egen sanna natur” under den djupa sömnen?Svar: ”Dess egen sanna natur” är den andliga gudomliga naturen, vilken omfattar alla erfarenheter, förmågor och kunskaper från det förflutna.
Detta är den ”fullkomliga” människans natur i vilken det inte förkommer något avbrott i medvetandet från ett plan till ett annat, och för vilken dess sanna natur utgör en ständigt närvarande verklighet. För oss, även om medvetandet är verksamt hela tiden och på olika sätt, så identifierar vi oss med redskapet eller instrumentet i varje tillstånd, och passerar därför inte medvetet från det ena till det andra.Fråga 376:
Är det den tidigare existensen som förser oss med villkoren för en ny födelse då vi träder ut ur devachan?Svar: Inte nödvändigtvis. Den förhärskande karmiska verkningen i vilket liv de än må vara, som vi står i begrepp att födas in i, kan härröras från ett halvt dussin tidigare liv under vilka Karman inte har uttömts.
Fråga 377:
Varar skandhorna i mer är en inkarnation?Svar: De är precis vad de blivit skapade till från en inkarnation till en annan och tillhör alltid inkarnationens plan. De utgör fullbordandet och essensen utav alla tendenser. Somliga av de tendenser som vi förvärvat i tidigare existenser har kanske inte haft möjlighet att bli uttömda, men vi har dem. Varhelst det finns ondska, eller en tendens mot ondska av något slag inom rasen, så innehar varje människa fröna till denna ondska och det behövs bara villkoren för att de ska börja spira. Om vi är tillräckligt klarsynta för att se dessa sakers natur så kan vi förhindra spirandets villkor.
_____________________________
SLUT PÅ KAPITEL 13 ONLINE
_______________
Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid.170-176. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.
Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge
| till ULTs hemsida | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
