Robert Crosbies Svar på Frågor i Teosofins Ocean, Första Kapitlet, del 2

triangel.gif (5598 bytes)

Svar på Frågor i Teosofins Ocean

ROBERT CROSBIE

KAPITEL 1

[Andra delen, frågorna 40-76]

Fråga 40. Det står på sidan 4 [am. ULT-utgåvan] att Mästarna har kunskap om själva naturens grundval. Försöker inte vår vetenskap att uppnå just denna kunskap?

Svar. Vår vetenskap är resultatet av hårt arbete och forskning utförd av högst intelligenta människor i en strävan att förstå kombinationen och korrelationen av elementen, substanserna eller materiens former. De bortser från det faktum att om en intelligens kan förnimma en form och bestämma dess olika så kallade element och substanser som utgör dess beståndsdelar, så innebär detta i sig att intelligensen är högre och bortom form eller substans och att intelligensen varken är en produkt av dessa och inte heller begränsad av dem. Av nödvändighet blir då alla slags substanser och element i deras enklaste såväl som i deras mest sammansatta kombination, resultatet av varierande grader av intelligent manifestation. Med andra ord är det manifesterade universum förkroppsligat medvetande. Som regel förlöjligar vetenskapen metafysiken och begränsar därmed sina förnimmande förmågor till fysikens område. Genom att göra detta är de oförmögna att överväga eller ens misstänka det faktum att utan metafysiken så finns inte heller fysiken. Samtidigt använder de metafysiken i sina ständigt föränderliga ”hypoteser”på ett relativt omedvetet sätt. Sökandet efter sanning vad beträffar ”naturens grundvalar” genom fysiska observationer av materien, substanserna, elementen eller krafterna kommer aldrig någonsin att lyckas. Det är att jämföra med att gräva allt djupare ner i jorden för att finna källan till solljuset.

Fråga 41. Hur förhåller sig Mästarnas kunskap om ting och varelser jämfört med vetenskapens?

Svar. Svaret finns på sidan 2. ”Men teosofin anser att helheten består av både synligt och osynligt och uppfattar yttre ting och föremål vara av övergående natur. Den kan därför beskriva naturens skeenden, inom såväl den yttre som den inre verkligheten. Teosofin är därför komplett i sig och ser inga olösliga mysterier någonstans. Den avfärdar begreppet slump och erkänner lagbundenhet i allt och under alla omständigheter”. Vad beträffar vetenskapen säger den att ”vår vetenskap fäster ännu inte något avseende vid det osynliga, och erkänner inte heller förekomsten av en fullständig uppsättning inre varseblivningsförmågor hos människan. Därför är den avskuren från det vidsträckta och verkliga erfarenhetsfält som existerar bakom de synliga och gripbara världarna.

Fråga 42. Det har påståtts att Mästarna undersöker alla ting och alla varelser, är detta nödvändigt då de påstås veta vad människan är till sin innersta natur och vilka hennes förmågor och öde är?
Svar. Om vi medger att De har kunskap om människans innersta natur och känner till hennes förmågor och öde, så lyder frågan i själva verket, ”vad känner människan till om sin innersta natur, förmågor och sitt öde?” Svaret är, ”praktiskt taget ingenting.” Samtidigt så skapar människan sitt eget öde och tillfogar sig själv smärta och sorg i sin okunnighet. Mästarna har förmågan att ta reda på vadhelst De önskar veta närhelst de vill. Och vad De finner nödvändigt att ”undersöka” kan mycket väl vara, vad människan gör med sina inneboende förmågor, vilka missförstådda ideal hon följer, och när och hur hon kan bli hjälpt.
Fråga 43. Varför kallas teosofin en religiös vetenskap och en vetenskaplig religion?

Svar. Därför sann vetenskap och sann religion måste utgöra komplementära aspekter av Sanningen. Teosofin lägger fram en vetenskaplig grund för den etik som lärs ut, liksom en vetenskaplig kunskap som innefattar alla varelsers, formers, substansers och krafters natur, och allt detta i relation till Själen och Anden som skapare och upprätthållare av dem.

Fråga 44. Hur kan vi uppnå denna inre kunskap? Kommer vi att få mer kunskap om filosofin allteftersom vi tillämpar den?
Svar. Den inre kunskapen måste förvärvas. Först genom erkännandet av människans inre krafter och förmågor samt det Enda Självet inom alla varelser. För det andra, genom att basera våra tankar och handlingar på detta erkännande. Om vi lever livet kommer vi att lära känna läran. Bara ett intellektuellt instämmande i filosofin kommer inte att föra med sig någon kunskap. Vi måste leva i enlighet med det som vi vet eller känner är sant, därefter kommer vi att veta. Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser ger oss inte bara nycklarna till all existens utan även till roten och upprätthållaren av allt detta, det Enda Självet inom alla. Vi måste agera för och som det Enda Självet inom alla områden ända tills vi förlorar idén om det personliga självet inom det Universella Självet. Ju mer vi ersätter det lägre självet med det Högre, ju mer universell blir vår synvinkel och den ena kraften efter den andra som tillhör varje påföljande steg mot det universella uppenbarar sig och finner sitt eget verksamhetsfält. Tillsammans med filosofin bör man studera och reflektera speciellt kring andaktsböckerna Bhagavad-Gita, och Tystnadens Röst, eftersom dessa tenderar att uppväcka Själens förnimmelser, utan vilket intellektuellt förvärvande förblir mekaniskt, sterilt och omstörtande. ”Förverkligande kommer av att uppehålla sig vi det som ska förverkligas.” Vi måste begrunda och i begrundandet försöka, ty oavsett vårt mått av framgång enligt vår egen bedömning, så är det strävan som räknas.

Fråga 45. Vad skulle ni vilja säga vad ”Naturen” och ”Själen” är?

Svar. Vår förståelse av Naturen omfattar den totala summan av manifestationer beträffande materia, former, element och krafter som vi är i stånd att uppfatta, och som alla är verkningar av orsaker som inte är allmänt förstådda. I själva verket borde ordet ”Natur” förstås att innefatta Orsaken och orsakerna till allt det som vi förnimmer, liksom verkningarna. ”Själen” syftar på intelligens, och alla de oräkneliga slag som utgör orsakerna och som frambringar de yttre förnimbara och begripbara verkningarna. Det finns många variationer av ”Själen”som grovt kan indelas i mineral, växt, djur, människa och det som är bortom. Universum är förkroppsligat medvetande. Naturen i sin vidaste betydelse kan endast begripas genom insikten att universum, som det är manifesterat, är ett uttryck av varierande grader av intelligens eller själ, och att universum endast existerar på grund av ”Själen”, och endast finns till för ”Själens”erfarenheter. En gammal skrift säger, ”Det finns ingen plats för sorg eller tvivel i hjärtat på den som inser och vet att alla andliga varelser är av samma slag och varierar endast vad beträffar graden”.

Fråga 46. Är det då så att den Gudomliga, Mänskliga och Animala Själen endast pekar på arten eller graden av uppnådda erfarenheter?

Svar. Ja. Dessa är helt enkelt kvalitativa termer som används för att beteckna grader av förvärvad erfarenhet och intelligens. Känslan av ”varande”kommer från den förnimmande förmågan i verksamhet. Allt eftersom räckvidden av förnimmande och reflekterande ökar blir förverkligandet av ”varande”starkare. Självet inom alla varelser är det Enda Förhärskande Självet. Det utgör centrat för den förnimmande förmågan inom varje form. Från detta center sker all tillväxt av intelligens och form i ständigt vidgande cirklar.

Fråga 47. Vad är skillnaden mellan Ande och Själ?

Svar. Anden är universell. Den kan inte sägas tillhöra någonting eller någon. Den är som luften, universell och finns överallt. Den kan inte känna Sig själv annat än som Själen. Anden är ”förmågan att bli”. Själen är ”själva blivandet”. Anden är förmågan att se och veta. Själens förnimmelser och erfarenheter utgör ackumuleringen genom vilka den Andliga Identiteten förverkligas.

Fråga 48. På vilket sätt skiljer sig den teosofiska läran om Lagen från den allmänna förståelsen av den?

Svar. Den allmänna idén beträffande Lagen innebär en Lagstiftare som teologin föreställer sig vara en Allenarådande Varelse, som genom sin godtyckliga vilja skapar och upprättar hela naturen, dess lagar och alla varelser. Den materiella vetenskapen söker efter och kan bekräfta en lagbundenhet i Naturens processer som går att iakttaga, men går inte längre än det som synligt kan bekräftas och demonstreras. Mänskliga lagar består av antagna bestämmelser som förmodligen uttänkts för att uttrycka den allmänna rådande uppfattningen och önskningarna som folket i sin helhet önskar, och som samtidigt tyglar de individer som inte delar den allmänna uppfattningen. Sådana lagar är baserade på rådande omständigheter och förändras i takt med att folkets allmänna uppfattning förändras och allt eftersom förutsättningarna kräver sådana förändringar. Varken de såkallade ”Guds lagar”, de materiella lagarna så långt de kunnat bekräftas eller de ständigt förändrade mänskliga lagarna, uppvisar någon universell grund på vilken en sant begrepp om Lagen kan upprättas, för dessa tre föreställningar skiljer sig långt ifrån varandra i grunden och i tillämpning, och kan lätt uppfattas som ändamålsenliga. Lagens främsta utmärkande drag är exakt rättvisa och endast det begrepp som visar Lagen såsom varande obestridlig rättvisa kan sägas vara det sanna. Det teosofiska påståendet gällande Lag uppvisar och tillhandahåller en exakt rättvisa åt varje varelse under alla omständigheter. Det finns bara en lag för alla varelser, som kallas Lagarnas Lag, och den är känd under namnet karma. Detta ord betyder ”aktion”, och utan aktion finns ingen reaktion. Den är också känd som ”Orsak och Verkan”, eller ”Sådd och Skörd”. Det lärs ut att det finns inget handlande utan en varelse som kan handla och känna dess verkningar och eftersom varje handling påverkar andra varelser, måste dessa få sina justeringar vid den ursprungliga verkningspunkten. Därför är både Rättvisa och Barmhärtighet sörjd för i alla varelsers inneboende natur, för båda dessa är i sin slutliga analys en och samma sak.

Fråga 49. Är inte Rättvisan betraktad som outgrundlig i sitt dömande och Barmhärtigheten det som mildrar Rättvisan?

Svar. Utan tvekan är detta den allmänna uppfattningen, men då måste vi komma ihåg att den mänskliga idén om rättvisan inbegriper ett straff för orättvisor, och eftersom förmågan att bestraffa är självpåtagen och onekligen benägen att göra missbedömningar, uppstår den mänskliga kvaliteten barmhärtighet ur själva osäkerheten beträffande den exakta rättvisan, och kanske även på grund av en kännedom om Skriften som säger ”Döm inte på det att du inte själv må dömas.” Sann rättvisa måste innebära ett fullständigt återställande av varje störning, men samtidigt medföra fullständig kompensation. Den allmänna förståelsen av barmhärtighet ligger i icke-utövandet av förmågan att bestraffa, och är i sig i denna aspekt en underförstådd insikt av det faktum att fullkomlig rättvisa, mänskligt sett är ouppnåbar. Vi bör vara i stånd att inse att fullkomlig rättvisa och fullkomlig barmhärtighet inte är i motsatsförhållande till varandra, utan är i själva verket två aspekter av en och samma sak, nämligen, exakt och fullständig kompensation i varje fall och inom varje område. Medlidande och Kompensation är en fullkomlig förening som uttrycker det vi kallar Rättvisa och Barmhärtighet.

Fråga 50. Detta verkar peka på att rättvisa och orättvisa är ting som är åtskilda från dem som påverkas av dem?

Svar. Det kan tyckas så för dem som fortfarande håller fast vid idén om en yttre lag eller orsakssammanhang. Men det skulle inte kunna finnas varken rättvisa eller orättvisa om det inte fanns några varelser som skapade eller kände av dessa. Teosofin lägger fram synpunkten att varje tillstånd eller form av materia utgör förkroppsligandet av andliga och psykiska grader av intelligens. Formen varken utövar eller känner rättvisa eller orättvisa, men Det som besjälar och använder den gör det. Det är den besjälade intelligensens tanke, vilja och känsla som påverkar andra besjälade intelligenser genom deras förkroppsligande, och självfallet måste reaktionerna av dessa verkningar justeras av de intelligenser som gav upphov till handlingen.

Fråga 51. Detta tycks indikera på ett oändligt upprepande som innebär att gott föder gott och ont föder ont?

Svar. Inte om vi har förstått att den besjälade intelligensen är en varelse som – genom att erfara verkningarna inom sig själv av sina onda handlingar – på grund av detta avstår från att utlösa ondskefulla orsaker och i stället bara initierar det som för gott med sig.

Fråga 52. Men innebär inte detta ett själviskt motiv?

Svar. Utan tvekan finns önskan för belöning och ett undvikande av straff med i bilden och detta är själviskt. Men det är det första steget mot att känna ansvar och ett ansvarskännande är början till osjälviskhet. Varelsen inser och vet i en allt ökande grad att det onda endast kan övervinnas med gott och hat genom kärlek, och till sist att det finns inget bestående gott förutom det som är gott för Alla. Rättvisa är bara möjligt om hänsyn tas till alla andra, och hänsyn till andra innebär överseende med deras svagheter som då leder till Barmhärtighet och Medkänsla. Det första steget i rätt riktning innehåller även alla de andra stegen.

Fråga 53. Är det intelligensen som ger upphov till Lagen eller är det Lagen som ger upphov till intelligensen?

Svar. Som det sagts många gånger tidigare så representerar Lagen endast förmågan att verka vilket är inneboende i alla varelser av varje slag. Det finns ingen handling om det inte existerar en varelse som agerar eller känner dess verkningar. Lagen är Aktion vilket medför en exakt reaktion. Bhagavad-Gita säger att Ande och Materia är utan början. Ande är ”förmågan att varsebli”, vad som kallas materia står för handlingen och dess resultat. Förmågan att verka är inneboende i alla varelser . Lagen innebär användandet av denna förmåga.

Fråga 54. Det har sagts att kunskap existerar som en abstraktion vilket tycks tyda på att kunskapen existerar av sig själv oavsett dess Ägare, stämmer det?

Svar. Det som vi vet utgör vår kunskap. Vad Mästarna vet utgör säkerligen en abstraktion för oss, även om den förvärvats av dessa Höga Varelser. I det uttalande som säger att kunskapen existerar av sig själv som en abstraktion, refererar med säkerhet till den obegränsade förmågan att veta vilken blir individualiserad genom mångfalden, och till slut uppnår en förnimmelse och förverkligande av Alltings Enhet. Det har kanske även blivit nämnt, därför att det inte finns något slut på kunskapsprocessen.

Fråga 55. Varför står det på sid. 5 att ”Att det främsta villkoret för att de skulle lyckas i sitt arbete var att ingen skulle kunna övervaka eller hindra dem”?

Svar.    Dessa ord utgör Deras egna uttalanden och om vi tror på Deras kunskap måste vi acceptera det som sant. Vi kan emellertid se att människans nu rådande passioner och begär skulle hämma och hindra varje slags försök som skulle strida mot deras högsta strävan. Men om – steg för steg och lite då och då– bättre idéer ingjuts, så kommer självframkallade och självuttänkta bemödanden längs dessa högre riktlinjer att förnimmas och tillämpas. Det finns utan tvekan många andra sätt som används, men vad de än må vara, så är de av den karaktär att de stimulerar människans högre ideal genom hennes inre varelse.

Fråga 56. ”De större och mindre Yugorna [tidsperioderna] måste genomlöpas …Och burna av den mäktiga utvecklingsvågen, kan vi endast modifiera och styra några av dennas mindre flöden”. Vad menas med detta påstående?

Svar. Medan Mästarna är Lagen i den bemärkelsen att De uttrycker den fullt ut på ett universellt sätt, så har De uppnått denna fullkomlighet genom evolution, från en nivå av varande till nästa. Denna fullkomlighet uppnåddes genom ett exakt förverkligande av den inneboende andliga Lagen, som är gemensam för alla varelser. Varje varelse utvecklar sig i enlighet med sin förståelse och användande av sin inneboende handlingsförmåga. Hon handlar och tar emot resultatet av sina handlingar, och under denna process uppnår hon en förnimmelse av varat eller Det som agerar och reagerar. Hennes förnimmelser vidgar sig i allt ökande omfång, vilket också ett erkännande av sitt ansvar för sina handlingar gör. På detta sätt måste varje varelse utvecklas från det inre och utåt. Mästarna som uttrycker och förverkligar Lagen skulle inte, även om de kunde, ingripa i denna tillväxt som endast kan komma ur ackumulerade och varierade erfarenheter å individens egna vägar. Men De kan genom Sin kunskap om när, var och hur man kan agera, göra det möjligt för människan att avstyra katastrofer, om det leder till en bättre utvecklingsmöjlighet för alla och om omständigheterna tillåter det. De kan också genom sin kunskap och kontroll över naturens osynliga krafter, använda dessa till att förhindra en olämplig riktning hos ett folk eller underlätta ett framåtskridande i rätt riktning. ”Tystnadens Röst” säger, ”Lär dem att undvika alla orsaker; verkningarnas minsta krusning, såväl som den stora flodvågen, skall du låta ha sin gång.” [Fragment II]

Fråga 57. Detta förklarar varför Mästarna, fastän de är så mäktiga inte ingriper eller förhindrar de nuvarande kriserna, eller hur?

Svar. Om vi medger Deras stora förmågor och kunskaper, och tar med i beräkningen det faktum att kunskap endast kommer genom observation och erfarenhet, kan vi se rimligheten i detta påstående. Individer såväl som den grupp av individer som vi kallar nationer, måste lära sig genom smärta och lidande, eftersom glädje och lycka uppväcker begäret att hålla kvar de villkor som befrämjar dessa. Varken kunskap, förmågor eller ens starka kvaliteter går att förvärva på ett enkelt sätt, genom bekvämlighet eller genom tillfällig lycka. Så när tidscykeln har nått sin punkt för karmiska uppgörelser raser emellan, måste justeringen äga rum och läxan läras av alla involverade raser så att mänskligheten kan fortsätta framåt.

Fråga 58. Eftersom reinkarnation gäller alla planeter, borde det väl vara bättre att använda termen återförkroppsligande i stället? Det talas om att Venus: ”är boningen för ännu högre utvecklade väsen, som en gång stått på vår låga nivå, men nu har uppnått höjder av upplysning som för vårt intellekt framstår som helt ofattbara”. Påverkar Venus oss?

Svar. Termen reinkarnation refererar till oss eftersom vi bor i kroppar av kött och blod. Återförkroppsligande skulle kanske vara en bättre allmän term, men det måste finnas en motsvarighet till vår kropp på andra planeter. Venus som planet, är långt före jordens utveckling, precis som dess invånare; men hur långt före eller efter jorden en planet än är, så är alla relaterade till varandra och påverkar nödvändigtvis varandra till en viss grad, eftersom alla är delar av samma stora evolutionära ström.

Fråga 59. Hur länge kommer vi att behöva reinkarnera på denna jord?

Svar. Enda tills dess att vi utfört vår plikt gentemot alla varelser som är delaktiga i vår evolutionära ström och tills vi fullständigt även förstått vår egen natur. Varför skulle vi vilja fly undan allt det som bildar vår förståelse av livet. Det är vår karmiska plikt att höja hela massan till en högre grad, i själva verket till en ny värld som vi kommer att ta del av.

Fråga 60. Kommer en människa som uppnått en hög grad av förnimmelse av sanningen i detta liv, och som bara gör gott, åter igen bli okunnig?

Svar. Bhagavad-Gita säger: ”Den människa som gör gott, går aldrig till ett ont ställe”. Det som vi kommer att föra med oss in i nästa liv är de tendenser som vi uppnått i detta livet, goda såväl som onda. Varje liv erbjuder en möjlighet att korrigera negativa tendenser och etablera de goda.

Fråga 61. Omfattar vår utveckling uppåt även materians utveckling?

Svar. Det som vi kallar materia utgör förkroppsligandet av många slags ”liv”. Dessa använder vi kontinuerligt oss av i våra kroppar genom födan vi intar. Vi präglar dessa liv med våra känslor under den tid dessa liv utgör delar av våra kroppar. När de återvänder till sina egna riken medför de impulser vi gett dem, vare sig goda eller dåliga. Dessa intryck fortsätter de att bära när de på nytt dras in i andra former. En icke obetydlig del av vår fysiska karma finns inom detta område.

Fråga 62. Skulle ni betrakta en människa som en Mästare, om denne är en uppenbar materialist, men arbetar för mänsklighetens goda?

Svar. En materialist, hur mycket gott denne än gör för att höja det fysiska välbefinnande för sin medmänniskor, kan inte betraktas som en Mästare. Fastän okunnig om mänsklighetens sanna natur, kommer hans önskan och strävan att avhjälpa lidande att stanna kvar hos honom, i form av god karma, vilken kommer att föra honom i kontakt med dem inom mänskligheten som har någon kunskap om det sanna. Och från denna punkt och framåt kommer han att sträva i rätt riktning med en större kunskap. En Visdomens Mästare är någon som är långt bortom den allmänna mänskliga uppfattningen.

Fråga 63. Kapitlet talar om Mästare och Adepter; finns det någon skillnad mellan dessa?

Svar. Det finns en stor skillnad: en adept är någon som är på väg mot Mästerskap. Det finns många grader av Adeptskap. Mästarna befinner sig, som en följd av evolutionen och de stora ansträngningar som gjorts genom många liv, nu vid den punkten, fysiskt, mentalt och andligt, där adepter och andra som strävar, kommer att vara i en avlägsen framtid. De är levande människor men bara högre utvecklade och heligare än oss. Fastän de verkligen är levande människor, bör De inte uppfattas att vara som oss själva. De har kroppar, men dessa kroppar är uppbyggda av en mycket förfinad och förandligad materia – en materia som vi bara har en liten aning om. I dessa kroppar finns alla de krafter som tillhör människan, och detta innebär den allra högsta yttringen av naturens stora krafter, i ett ständigt växelspel, och dessa måste därför ha en motsvarande verkan på alla som kommer inom Deras direkta aktionsradie. Med en sådan uppfattning beträffande Deras kroppars natur, kan vi svagt förnimma till vilken kraftfull höjdpunkt och härlighet Deras inre natur upphöjts till. Om vi sålunda svagt kan förnimma Mästarnas natur, kommer vi att vara i stånd att vörda Dem i våra hjärtan, och sträva efter att närma oss dem i vårt innersta väsen. Inte heller kommer vi att vilseledas av påståenden gjorda av eller för, den ena eller andra personen, och inte heller ta för givet att böcker skrivna med syftet att fastställa Mästarnas förmågor, vistelse eller inbillade individuella karaktärsdrag har något som helst värde. Alla sådana försök är rena spekulationer och utgör i själva verket ett försök att dra ner dessa stora Varelser till vårt plan av jordiska föreställningar, ”ett missbruk av heliga namn”, som H.P.B. skrev i ”Nyckeln till Teosofin”. Mästarna utgör fakta i Naturen, fakta som våra högsta ideal emellertid inte helt täcker. Låt oss därför förse Dem med det högsta vi kan varsebli, och försöka assimilera detta ”högsta”inom oss själva, och sträva efter att närma oss Dem i våra hjärtans innersta kammare, och på så vis skapa den kommunikationslinje som De har sagt att De alltid är redo att etablera. Låt oss också hålla detta ideal för heligt i djupet av våra hjärtan, inte något att tänka eller tala lättsamt om, utan snarare betrakta det som en helgedom för våra högsta strävanden, tryggt bevakad för allt inkräktande, heligt och hemligt. Endast på detta vis kan vi så småningom komma att lära känna Dem ansikte mot ansikte.

Fråga 64. Kommer Mästarna ensamma?

Svar. Eftersom ”Mästarnas vilja är en” så har ordet ”ensamma”endast en ytlig betydelse när det gäller Dem. Men vare sig det finns en eller flera av dessa upphöjda gestalter i världen vid en given tidpunkt, så flödar inflytandet och kraften från Logen genom en eller flera representanter i människovärlden. Om det finns en eller flera beror på tidsperioden och karaktären av det uppdrag som ska utföras.

Fråga 65. Var Moses en Mästare?

Svar. Det finns stöd som pekar på Adeptskap i det här fallet liksom i många andra fall i det avlägsna förflutna; människor som var reformatorer och visade sig besitta kontroll över naturens krafter. Faraos magiker var adepter av ett särskilt slag, men Moses var mer kraftfull. Det finns emellertid inga stöd för Mästerskap i hans läror.

Fråga 66. Kan mänskligheten gå under? På sid.11 talas det om att Indien och Kina befinner sig i ett tillstånd av tillbakagång”?

Svar. Om vi med ”mänskligheten”menar civilisationer eller en utveckling i en viss riktning, så kommer dessa att ha sin början och sitt slut . Det förflutnas stora civilisationer har försvunnit, precis som de nuvarande kommer att göra för att återigen ersättas med nya. Varje civilisation består av en mängd jag av olika utvecklings grader. Då utvecklingen når sin zenitpunkt finner högre klasser av jag villkoren lämpliga för sin utvecklingsprocess. Men allt eftersom den stora mängden av mänskligheten reinkarnerar i liv efter liv, med ringa förändring beträffande kunskap och ideal, och när det sker en ökning av rikedom och lyx inom nationen, så går de forna idealen förlorade ur sikte och den moraliska styrkan börjar avta. Till sist inkarnerar allt fler lågt utvecklade jag som finner rådande villkor lämpliga för sin utveckling i den nedåtgående civilisationen; och de utvecklade jagen slutar inkarnera; och så småningom dör civilisationen ut. De mer utvecklade jagen inkarnerar i andra civilisationer mer passande för deras natur. Det finns i våra dagar civilisationer som i några fall befinner sig i sina slutliga stadier av upplösning, och andra som genomlider sin födelsevånda, vissa är unga till åren och andra befinner sig i mogen ålder. Utveckling och stabilitet är inte beroende av någon slags civilisation, utan är beroende av de jag som bildar civilisationen under vilken tidsepok det än må vara.

Fråga 67. Vad var omfattningen på Jesus mission?

Svar. Det är varje tidsperiods villkor som bestämmer naturen och räckvidden av varje mission, men vi måste komma ihåg att en Lärares kunskap inte kan mätas utifrån vad lärjungarna var i stånd att förstå. Det är uppenbart att hans mission var av största betydelse för Västerlandet, för den etik han lärde ut har bevarats genom de kommande århundraden. En kunskap om cyklernas lag, som vi ser den i civilisationernas uppgång och fall, visar att Jesus kom vid tidpunkten för en nedåtgående cykel och att han dolde långt mer än vad han uppenbarade. Han undervisade den stora massan genom liknelser, men undervisade sina lärjungar i ”himmelrikets mysterier”. Dessa ”mysterier”finns inte nedskrivna. Den kristna teologin är sammansatt av judiska exoteriska begrepp om Gudomen och bokstavstolkningar av Jesus nedskrivna uttalanden. De enda förteckningar gjorda av Jesus själv är de som ”skrivits i sanden”. Det är etiken som han lärde ut som utgör den verkliga grunden för hans mission, och dessa etiska principer skiljer sig inte på något sätt från alla förflutna tiders etik och tidigare gudomliga inkarnationers. Det har sagts att Jesus kom för att vara ”ett levande vittnesbörd på jorden” för att påvisa verkligheten av den andliga kunskapen och kraften, under de kommande århundradenas materiella framåtskridande och andliga mörker som var på gång.

Fråga 68. Var Konfucius uppgift av liknande slag?

Svar. Konfucius var en reformator; hans arbete hade en moralisk karaktär bland hans folk i Österlandet.

Fråga 69. Vad menas med ”att utgöra ett sanningsvittne som kommande generationer kunde blicka tillbaka på”?

Svar. Om det inte hade funnits ett nytt klart uttalande av sådana delar av Visdomsreligionen som människornas tankar kan förstå – särskilt under en nedåtgående cykel – då materialistiska föreställningar var förhärskande beträffande religion och livet, precis som det var på Jesus tid och till stor del ännu är idag – så skulle de mänskliga andliga föreställningarna gradvis gå förlorade för oss som fysiska varelser, under kampen för materiell och intellektuell tillvaro. När en övergångsperiod infaller, då folk, regeringar, religioner och vetenskaper förändras, som nu är fallet, så infinner sig tidpunkten för ett ojämförbart större avslöjande av De som Vet, beträffande människans natur och de lagar som styr alla varelsers utveckling. Den som delger denna kunskap till mänskligheten är långt mera än ett sanningsvittne.

Fråga 70. Hur kommer det sig att Indien och Kina är på tillbakagående om de fortfarande har dessa gamla sanningar?

Svar. Vi måste komma ihåg att det Indien vi ser i dag inte är det gamla Indien. En gång i tiden existerade sann kunskap där precis som i Kina. Speciellt i Indien har forntida skrifter bevarats bättre än hos någon annan nation, men kastsystemet baserad på fysisk ärftlighet blev upprättat senare av jag med lägre utvecklingsgrad än de som tillhörde Indiens tidigare dagar av storhet, och det själviska tillbakahållandet för de lägre klasserna av sådan kunskap som brahminerna var i besittning av, orsakade på mycket kort tid att okunnighet och vidskepelse blev rådande. Ur denna orsak sprang hundratals sekter upp; religionen förvandlades till ritualer, ceremonier och många förnedrande seder, och Indiens förmåga att påverka världen gick förlorad. Både Indien och Kina uppvisar levande exempel på civilisationers uppkomst och fall.

Fråga 71. Vad kan återställa denna kunskap?

Svar. Mästarnas Loge som bevarar den och som jämt och ständigt förmedlar så mycket som kan tillgodogöras vid de olika tidsperioderna genom tidsåldrarna. Teosofin är en sådan presentation och är den som är mest fullkomlig i sin dokumentation.

Fråga 72. På sid. 12 nämns det att hypnotism varit känd sedan länge för teosofin: vad är egentligen hypnotism?

Svar. Hypnotism är ett modernt namn på en sedan länge känd kraft. Med hjälp av denna kraft, kan den som besitter och utövar den på sina medmänniskor, paralysera den kanal i hjärnan på sina subjekt genom vilket subjektet, i egenskap av Jaget, verkar och kontrollerar sin hjärna. Denna handling hindrar subjektet från att ta emot några andra intryck än de som hypnotisören generellt sett suggererat. En av egendomligheterna med detta hypnotiska tillstånd är att subjektet inte har kännedom om vad som har hänt medan han var i det, och har dessutom inget minne om vad som har skett, inte heller är han medveten om den tid som förflutit. I detta tillstånd kan subjektet suggereras till att utföra alla slags handlingar vid något senare tillfälle och kommer även att göra det. Brott har begåtts under sådana suggestioner, utan att subjektet varit medvetet om att det var hypnotisörens suggestion som ledde till och utlöste handlingen. Då och då går subjektet bortom hypnotisörens kontroll och kan då uppvisa vad som har betecknats som olika ”personligheter”. Dessa kan vara minnen från tidigare existenser, eller vad som är mer troligt, kontakter med andra varelser som skapar besatthet; för tillståndet är ett försvarslöst tillstånd. De Forntida Skolorna betraktade detta som Svart Magi eftersom det utgör ett ingripande i Jagets fria vilja beträffande hans fysiska instrument. Ett upprepande av detta utövande på ett subjekt för med sig en ökad tendens att låta sig styras och bringas ur sin vanliga balans genom andras känslor och suggestioner runt omkring honom, liksom av osynliga varelser, vars existens den västerländska vetenskapen ännu inte erkänt. Den som utövar denna konst är på god väg att bli en Svart Magiker.

Fråga 73. Är hypnotism och mesmerism samma sak?

Svar. Nej, de är varandras motsatser. Under hypnos överför utövaren i själva verket en del av sin eteriska substans till subjektet. Denna substans innehåller utövarens olika kvalitéer, goda eller dåliga och denna substans verkar på de kapillära venerna och nerverna utifrån som en repression – vilket är ett av de karakteristiska dragen för sömn och död. Den så kallade mesmerismen har däremot en motsatt verkan där effekten kommer inifrån och går utåt, ett öppnande istället för en sammandragande eller en repression; och ingen suggestion används, och subjektet kan fungera i enlighet med sin egen natur och kvalitéer. Varken i det ena eller det andra tillståndet är kunskap möjlig, även om påföljande verkningar kan flöda okontrollerat och oväntat genom subjektet. Självkontroll är det stora desideratum och inga av dessa tillstånd leder till detta, utan tvärtom tenderar att rasera det. Det kan finnas vissa undantag, där man känner till människans natur och de verkningar som kommer att skapas genom inverkan på subjektet. I det läget kan vilken som helst av dessa processer användas till fördel för subjektet, men aldrig som kontroll eller på grund av nyfikenhet.

Fråga 74. Judge talar om att kol existerar i suspension överallt. Jag trodde att kol hade sin plats i mineralriket och alltid fanns där?

Svar. Ämnet kol liksom alla andra precipiterade [utfällda] element som är kända av oss finns i suspension [vilotillstånd] överallt. Inga av dessa element är förnimbara för oss innan de antar sin precipiterade form. Kol utgör en speciell form av förkroppsligande för en viss typ av intelligens – vilket gäller för alla former. Kol är kol, vare sig i sin precipiterade form, i växt eller djurform, i en lösning eller i luften runt omkring oss. Eftersom det finns en viss typ av intelligens i kolet så har denna sitt eget specifika verksamhetsfält i sina kontakter med andra former och intelligenser. Användandet av kol i den mänskliga formen till exempel är inte för att det är så kallat kol utan på grund av sina kvalitéer – i själva verket på grund av sin intelligenta verksamhet. På grund av alla varelsers och materiella formers enhetliga källa , så sker det transmutationer hela tiden. Mineral elementen kan kallas ”kristalliserad intelligens” och är i det tillståndet slumrande, men i förening med andra element frigörs många tänkbara grader och olika slags aktiviteter sätts därmed igång. Det slumrande eller inaktiva tillståndet skulle kunna liknas vid ett slags ”devachan”för denna typ av medvetande, och föreningen med andra element liknas vid en slags period av ”manifestation”. I alla dessa olika föreningar delger de olika typerna av medvetande sina tendenser till varandra i riktning mot en fullständigare intelligensyttring genom formen. Genom en förening av två former av intelligens kan en tredje uppstå som form för båda, till exempel två delar väte och en del syre – båda gaser – kommer när de förenas genom en elektrisk gnista, att skapa ett tredje element – vatten – som är helt olikt de ursprungliga beståndsdelarna. Denna transmutation pågår konstant i formernas evolution, det vill säga, förkroppsligandet av varelser av varje grad, och är ett resultat av den evolutionära impulsen som intelligenta varelser av alla slags grader ger substansen. Universum är förkroppsligat medvetande.

Fråga 75. Judge talar om telepati: när är detta möjligt?

Svar. Telepati är möjligt när två människor är intonade på samma tanke, vilja och känsla samtidigt. I sådana fall kommer den enes tanke att kunna nå den andres var hon än befinner sig.

Fråga 76. Väldigt många personer som läser ”Teosofins Ocean” anser att den är svår att förstå: varför är det så, när boken är skriven i så enkla ordalag?

Svar. Det skulle bli svårt att skriva en bok som skulle förmedla konturerna av den Universella Vetenskapen i enklare termer än dem som används i ”Oceanen”. Svårigheten att förstå ligger inte i uttryckssätten som använts i denna bok, utan i sinnena hos de blivande studenterna vars hårda och fasta slutsatser beträffande, människor, ting och metoder står i vägen för deras förståelse av idéernas betydelse som är så enkelt uttryckta. Utan tvekan så skulle de som finner ”Oceanen” svår att förstå anse sig själva som intelligenta personer, men den intelligens som vanligtvis uppvisas är endast en bekantskap med det som vetenskapsmän, religiösa människor, materialister och andra har sagt eller skrivet och utgör inte ett direkt användande av tankeförmågan; dessa människors sinnen är helt enkelt förrådshusen för andras tankar, idéer, och handlingar. För att verkligen kunna förstå teosofin måste allt det som lagrats upp i form av tidigare föreställningar och förutfattade meningar för tillfället läggas åt sidan, särskilt vid tidpunkten för läsandet eller vid studier, så att betydelsen av vad Läraren säger helt och hållet kan fångas upp av sinnet. För att kunna uppnå kunskap om den Vetenskap som utgör syntesen för allt Liv och hela Naturen måste sinnet vara klart och rent, fritt från alla fördomar och förutfattade meningar, samt helt och hållet hängivet åt förvärvandet av Vetenskapen, då kan man förstå och lära känna den. Som en förberedelse inför detta studium bör teosofins Tre Grundsatser bli grundligt förstådda och tillämpade på livsproblemen så väl som på den detaljerade filosofi som ”Oceanen” förmedlar.

____________________

EN KORT SUMMERING

En kort summering av det första kapitlet lägger fram vissa fakta: (a) Att evolutionen fortskrider inifrån och ut och att den utgör den inneboende lagen och tendensen som styr alla varelsers utveckling; (b) att De som refereras till i detta kapitel som Visdomens Mästare har uppnått sin ställning genom denna lag, och de har nått ett stadium av fulländning i visdom och kraft, vilket ligger långt bortom det som anses möjligt för människan.

Dessa Mästare uppnådde Sina höga nivåer under tidigare civilisationer och har medvetet bibehållit och fört vidare all den kunskap som de vunnit under ofantliga tidsåldrar. Många citat ges i kapitlet som pekar på existensen av sådana Varelser under vissa perioder i mänsklighetens historia, vars syfte var att rensa studentens sinne från alla idéer som kan ha existerat om att teosofin skulle vara en teori eller spekulation framkallad av människor, samt att betona tanken att kunskapen som förmedlas i de nästkommande kapitlen bör betraktas som att de kommer från Mästarna, och att de representerar faktiska påståenden beträffande evolutionsprocessen genom vilken alla varelser så småningom måste passera.

Samtidigt som studenterna mentalt kan uppskatta och acceptera de påståenden som gjorts i denna bok som redogörelser av lagen och av fakta, vore det bra om de dessutom kunde försöka förstå Mästarnas natur, och närma sig Dem i sina hjärtan, och på detta sätt öppna upp en egen kanal mellan dem själva och Mästarna, vilket skulle möjliggöra den inre hjälp som alltid är beredd att ges när studenten befinner sig i den relation som tillåter detta.

Kapitlen som följer ger först de grundläggande principerna; sedan tillämpas de enskilt på vår Jord; därefter tillämpas samma principer på Människan och hennes olika beståndsdelar som en utvecklad varelse. Studenterna bör uppmärksamma denna ordningsföljd angående behandlingen av de olika ämnena som först börjar med det universella och sedan det enskilda, samt bör tillämpa dessa lagar på varje påstående som görs i boken, för den publicerades som en preliminär förberedelse inför studiet av Den Hemliga Läran. Intentionen är att inom Människan uppväcka en kunskap om henne själv, en kunskap som är absolut tillbommad genom oriktiga föreställningar vad beträffar Livet och dess stora mål.

_______________

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 17-36. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.

Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge

|   till ULTs hemsida   | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23