triangel.gif (5598 bytes)
 

 Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean
ROBERT CROSBIE


KAPITEL 9

[frågorna 237-261]
 


© 2005 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)

 

KAPITEL 9

FORTSÄTTNING PÅ REINKARNATION

INVÄNDNINGAR som känns angelägna. Önskningar kan inte förändra lagen. Tidig ankomst till himlen. Måste de vänta på oss? Erkännande av själen inte beroende på det fysiska utseendet. Ärftlighet möter inga hinder. Vad ärftligheten åstadkommer. Avvikelser inom ärftligheten inte erkända. Historien går emot ärftligheten. Reinkarnation inte orättvis. Vad innebär rättvisa? Vi lider inte på grund av andras handlingar utan på grund av våra egna. Minnet. Varför vi inte kommer ihåg tidigare liv. Vem kommer ihåg tidigare liv? Hur man förklarar befolkningsökningen.
 


Fråga 237. På sidan 71 [se am. ULT-utgåvan] står det att på samma sätt som vi gör framsteg i livet så gör vi det också när vi lämnar livet, och det vore orättvist att tvinga andra att vänta på vår ankomst för att vi ska kunna känna igen dem. Det verkar som om det sker större framsteg efter döden än under livet i kroppen, stämmer det? 

Svar. Innehållet på denna sida visar att Läraren bemöter de invändningar som några kommit med när de förväntat sig att känna igen sina vänner som gått före – genom deras fysiska utseende och allmänna karaktärsdrag – en förväntan som i själva verket baseras på ett avbrott i utvecklingen. Det är också känt att den Verkliga Människan som passerar från en tillvaro i kroppen till andra tillstånd och som gång på gång återkommer, i själva verket smälter samman sina erfarenheter från alla de olika tillstånden och gör på så sätt mycket snabbare framsteg efter döden än under några fysiska betingelser som livet någonsin skulle kunna erbjuda. Graden och arten av de framsteg som görs beror på naturen av hennes tänkande under livet, och kan vara små eller stora i den ena eller andra riktningen. Tekniskt sett så är Lägre Manas förrådet för alla livets tankar och känslor. De som assimileras av Högre Manas absorberas och kommer att utgöra ett tillskott till Högre Manas; medan de som är av jordisk natur, kvarstår som tendenser att bemöta, och har antingen blivit intensifierade eller transmuterade under den påföljande inkarnationen. De framsteg som hänsyftas till är det Högre Jagets; personligheten och jordelivet utgör Jagets verksamhetsfält; och efter döden, då skörden höstas in, så skiljs agnarna åt från vetet. 

Fråga 238. Då kommer det inte att ske något utsäde under efter-döden tillstånden? 

Svar. Skörden har såtts under det senaste jordelivet. Under jordelivet skedde det ett ständigt skördande av orsaker som såtts i tidigare liv tillsammans med de som alstrats under det liv som levts; och vid döden kommer den totala summan av alla tankar, känslor, begär, och tendenser som vi omfattat under livet att utgöra en grund  eller orsak för de subjektiva tillstånden kama loka och devachan; verkningarna av dessa kommer att genomlevas subjektivt; med andra ord kan vi säga att jordlivets ”verkningar” kommer att utgöra ”orsakerna” till de ”verkningar” som vi har en subjektiv upplevelse av under de olika efter-döden tillstånden. Sådd och skörd  inom det objektiva tillvarons område förser oss med ”fröet” till de subjektiva efter-döden tillstånden, och karma är ständigt verksam inom alla tillstånd. 

Fråga 239. Då, skulle väl de olika individerna ha olika efter-döden tillstånd, och var och en ha sin egen period mellan inkarnationerna? 

Svar. Det skulle inte kunna vara annorlunda; för precis som var och ens personliga existens i en kropp skiljer sig från varje annans – det som är karaktäristisk för just henne – så kommer också de olika efter-döden tillstånden att variera i exakt samma grad som det liv som levts i en kropp. Vissa lever sina liv med ett stor mått av godhet och väldigt lite av ondska; andra lever sina liv med mycket ondska och väldigt lite godhet; ja var och en har  sina egna proportioner, vilket i varje enskilt fall kommer att vara avgörande för perioden mellan inkarnationerna. Vi måste när vi betraktar dessa ämnen komma ihåg att tid och rum inte är samma sak för oss subjektivt sett som det är när vi är i våra kroppar. Våra dagar och nätter, år och perioder av fysisk existens styrs av vår planets omlopp, men när vi väl avlägsnar oss från sådana begrepp som tid så kommer föreställningarna om den och rymden att te sig mycket annorlunda på det subjektiva tillvaroplanet. När vi är lyckliga passerar tiden omärkbart förbi, när vi känner oss miserabla släpar sig tiden fram; i båda fallen kan den jordiska tiden vara lika lång, men vår uppfattning av handlingsföljden som utspelar sig inför vårt medvetande kommer att göra att våra timmar verkar långa eller korta beroende på det tillstånd vi befinner oss i. Om vi – medan vi befinner oss i våra kroppar – kan vara i stånd att förstå ett sådant tidsbegrepp, samtidigt som allt som finns runt omkring oss påminner oss om den jordiska tiden, då skulle vi  vara i stånd att begripa något av det tillstånd där sådana påminnelser fullständigt lyser med sin frånvaro. 

Fråga 240. Kommer en person i sin nästa inkarnation att uttrycka det som hon assimilerat?

Svar. Ingen är i stånd att uttrycka det som inte blivit assimilerat, det vill säga – har gjorts till grund för sina handlingar. Men frågan borde snarare ändras till att stå ”en Individ” istället för ”en Person”. ”Personligheten” är i varje liv blott en tillfällig aspekt och handling av Individualiteten, och skiftar med varje liv, omgivning och under sådana förändringar som tidigare existenser fört med sig – detta gäller vår karaktär, fallenheter, och förståelse som i nästa inkarnation kanske kommer att föra med sig en förändring beträffande sociala relationer, mental kapacitet, kroppsligt utseende, fysiska omgivningar och till och med kön. Personligheten re-inkarnerar inte; Individualiteten projicerar vid varje ny födelse en ny personlighet vars kvalitéer och tendenser kommer ur den totala summan av alla tidigare liv, inte enbart ur det senaste livet. Alla de förflutna erfarenheterna finns inom och bakom varje personlighet och kan nås och förverkligas, eller förbli helt latenta eller delvis så, allt i enlighet med en mer eller mindre uttalad föreställning om personligheten som en fristående del och den fysiska existensen som den enda verkligheten. 

Fråga 241. Om det fysiska livet och dess erfarenheter reglerar efter-döden tillstånden, då verkar det ju vara så att de högre planen blir reglerade av livet på det fysiska planet, stämmer det? 

Svar. De skulle kunna bli reglerade på det viset om efter-döden tillstånden skulle kunna kallas för ”högre plan”. Men då efter-döden tillstånden Kama Loka och Devachan utgör verkningar från vårt senaste liv och båda utgör personliga erfarenheter kan dessa inte korrekt kallas för högre plan. Kama Loka och Devachan representerar respektive de ”lägre” och de ”högre” subjektiva tillstånden av det liv som vi senast haft som en person. De högre planens tillvaro tillhör triaden, Atma-Buddhi-Manas, den verkliga Individualiteten, som genom att vara ett odödligt väsen äger all den kunskap som vunnits genom alla förflutna erfarenheter. 

Fråga 242. Om vi tar ett fall som handlar om en nation som engagerar sig i krig och därmed uppmuntrar lägre instinkter, kommer inte en sådan nation att leda till att lägre jag inkarnerar?

Svar. I varje enskilt fall när det gäller ett jag i en människokropp, så kommer resultaten att bero på det motiv som drev henne att engagera sig i ett krig eller i vilken riktning det nu må vara. En nation är sammansatt av individuella grupper och handlingens karaktär i varje enskilt fall beror på det motiv som styr individen. Om motiven för de individer som engagerar sig i krig var att uppnå rättvisa och frihet, oberoende av de krigsliknande handlingarna, så kommer dessa grupper när syftet uppnåtts och fred återupprättats fortfarande att drivas av samma motiv och kommer att dra till sig till de jag som har liknande karaktär. Krigsvillkor kan lika väl erbjuda större möjligheter för självuppoffrande rättfärdiga handlingar som för själviska privilegier och förnedringar; vilket det blir, avgörs av karaktären och valet av grupp. En nation har ingen existens i sig förutom genom de grupper som bildar den. En självisk fred kommer att resultera i större perversitet än vilket antal krig som helst som utkämpats för rättfärdiga syften; själviskhet utgör roten för alla synder, sorger och lidanden.

Fråga 243. Spelar det någon roll till vilken familj ett Jag dras åt; det gör ju i alla fall sina erfarenheter på det ena eller andra sättet ?

Svar. Frågeställningen antyder ett förnekande av den individuella karman, i sanning varje typ av karma; den utelämnar genom detta synsätt Själens behov av disciplin och erfarenhet. Jagets inträde genom födelse, tillsammans med de betingelser som är förenade med denna födelse, är förutbestämda genom tidigare livs individuella förtjänster eller brister. Jaget kan inte födas förrän sådana betingelser är närvarande som motsvarar dess behov. Lagen styr i alla dessa fall, annars skulle ingenting kunna förutspås såsom ett resultat av varje tanke och handlingssätt.

Fråga 244. Jaget kan i vissa fall ha en väldigt lång period av väntan, eller hur? 

Svar.  Jagets tidsuppfattning är inte densamma som vår begränsade tidsuppfattning; Jaget är självmedvetet och aktivt på högre plan och  ”tiden” som vi uppfattar den påverkar inte Jaget. Det är först när kulmen av de betingelser som Jaget bidrog till att skapa medan det befann sig i en kropp har uppnåtts, som Jaget oundvikligen dras tillbaka till återfödelse. Det är på grund av våra icke åtgärdade brister som vi måste återfödas, inte på grund av våra dygder. 

Fråga 245. Finns det något område inom naturen där ärftlighetslagen råder? 

Svar. Ärftlighet råder på tillvarons alla plan; vi ärver resultaten av vårt agerande på alla plan. Vi kanske känner till vår fysiska härkomst men vem av oss har någonsin spårat alla ärftlighetslänkarna, de astrala, psykiska, och andliga vilka tillsammans gör oss till den vi verkligen är? Den Hemliga Läran nämner tre allmänna ärftlighetslinjer, den Andliga, den Intellektuella och den Fysiska, och säger vidare att dessa tre är sammanblandade och sammanvävda vid alla tidpunkter. 

Fråga 246. Grundtonen i Bhagavad Gita går i en riktning mot frigörelse från återfödelse. Är inte en rättfärdig och lycklig tillvaro i en kropp Människans huvudsakliga mål? 

Svar. Detta skulle antyda att hela evolutionens riktning var mot en materiell existens, då däremot alla fakta pekar i en riktning mot att den Verkliga Människan till sitt väsen är Andlig, och att hon i sitt oändliga förflutna har samlat ett oerhört förråd av kunskap, genom vilken Hon har kontaktat och verkat utifrån, och som i vanliga fall benämns materia, men som i själva verket utgörs av intelligensen och förkroppsligandet av väsen av ett mycket lägre slag. Hennes mål består inte i att söka och föreviga ett fullkomligt fysiskt förkroppsligande för egen del, utan att genom sin kontakt och sitt användande av dessa lägre livsenheter gradvis ge dem en impuls mot självmedvetande, vilket utgör det enda sättet varigenom den latenta andligheten kan väckas till liv inom  alla dessa lägre intelligenser. Ordet Andlighet innebär inte ett dunkelt, odefinierbart tillstånd, vilket många betraktar det som, utan ”en intim kunskap om den yttersta essensen av allt i Naturen”. Den Verkliga Människan – Triaden, Atma-Buddhi-Manas – måste därför nedstiga i ”materian” – för att använda en sådan missförstådd term – för att kunna kontakta och förstå materian som ett förkroppsligande och uttryck för otaliga intelligenser varav den är uppbyggd, och ge dessa livsenheter impulsen och en riktning mot självmedvetande. Att Hon misslyckats i att utföra –  vilket Hon uppenbarligen gjort – det ursprungliga självuppoffrande målet, beror på de illusioner som tillhör den förnimmande existensens tillvaro, inom vilken Hon blivit involverad genom att sätta igång orsaker vilka ofelbart under den karmiska lagen håller Henne fjättrad i ett växlande mellan Födelse, Död, Kama Loka och Devachan i en ständig följd. Den frigörelse från återfödelse som Gitan talar om, uppnås genom att igångsätta orsaker som vilar på en förståelse av Människans verkliga natur och syfte och ett agerande utifrån en förståelse av denna utgångspunkt  emedan hon befinner sig i en fysisk kropp. När Hon väl en gång brutit kedjan av de lägre orsakssammanhangen är Hon fri att välja och har dessutom då aktiverat på alla plan totalsumman av all sin kunskap. Från och med detta utgörs hennes verksamhetsfält av hela Naturen, den synliga såväl som osynliga. Hon kommer då att leva en medveten existens i Anden och inte i Materien, och kan medan hon har sin boning i kroppar av temporär livslängd, bibehålla och använda Sitt andliga självmedvetande, sin kunskap och sina förmågor på detta tillvaroplan, utan förlust eller hinder. Sådana är de resultat som ”frigörelse från återfödelse” ger; så i stället för att vara en förlust, vilka många föreställer sig den vara, så innebär den en omätbar vinst; målet är värt alla strävanden. 

Fråga 247. Hur kan vi i vår okunnighet åstadkomma en sådan strävan?

Svar. Visdomens Mästare har försett oss med de nödvändiga medlen. Okunnighet kan endast tillintetgöras med kunskap. Okunnighet består av felaktiga begrepp, och handlingar baserade på felaktiga begrepp kan enbart leda till ytterligare okunnighet och dess följder till synd, sorg och lidande. Den Teosofiska Filosofin, så som den förmedlats av Dem som kom med den, måste läras, studeras, och tillämpas i alla våra relationer med våra medmänniskor. Detta måste utföras av var och en av oss, ingen kan göra det åt oss. Detta innebär att vår så kallade förkärlek och våra förutfattade meningar som båda uppstått ur vårt anammande av de gängse rådande livsvärderingarna måste överges, och ersättas med de grundtankar och handlingar som denna Filosofi indikerar. De böcker som inspirerar hängivenhet såsom Bhagavad Gita och Tystnadens Röst bör ständigt  läsas och mediteras över, för dessa tenderar att väcka de andliga förnimmelseförmågorna. Med den hjälp som givits och med en strävan att agera för och som Självet inom alla, kommer kanaler att öppnas upp inom oss som leder till en Inre kunskap. Som Mästarna har sagt, ”Hela Naturen finns framför dig, ta vad du kan.” 

Fråga 248. Innebär detta att de olika efter-döden tillstånden sammanlänkar de uppnådda erfarenheterna? 

Svar. Man bör förstå att de olika efter-döden tillstånden, Kama Loka och Devachan är helt och hållet personliga till sin karaktär. Kama-Loka innebär att lägga bort de rent jordiska begären och passionerna; medan det Devachanska förhållandet innebär assimilering och åtnjutande av allt det som var bäst i det senaste livet. Båda tillstånden är subjektiva, det vill säga – i båda tillstånden är varelsen försjunken i sina egna tankar, begär och känslor; och är inte medveten om närvaron av andra varelser, och är inte heller i kontakt med dem. Den värld hon lever i är befolkad av hennes egna skapelser, som ter sig lika verkliga för henne som de personer som hon umgicks med under sin kroppsliga tillvaro. Efter att ha haft varierade erfarenheter i den fysiska världen lämnar hon kroppen som utgjorde hennes kontaktpunkt med fysiska varelser och lever nu i stället i sina begär, känslor och tankar vilka alstrats genom hennes kontakt med det fysiska planet. Vid inträffandet av döden – som varelsen inte är medveten om eftersom hon fortfarande är sitt medvetna tänkande själv – är de kvarvarande tankarna vilka uppstått ur hennes relationer med andra i förkroppsligat tillstånd och som ovillkorligen relaterar till hennes begär – dessa utgör Kama Loka eller Begärens tillstånd. Eftersom hennes rent fysiska begär inte förstärks eller stimuleras genom kontakt med andra varelser, dör de gradvis ut och hennes högre ideal och utmärkande drag kvarstår som en grund för det Devakanska tillståndet, ett tillstånd där ingen tanke om synd, sorg eller lidande och död kan tränga sig in eller ens vetskapen om dessa ting.  I båda dessa tillstånd upplever hon sig som en och samma person, och i Devachan uppnår hon kompensation för livets sorger och assimilerar där det bästa av det senaste livet och lägger dessa resultat till den inre jagets natur. Sedan inträder en ny födelse, baserad på de oförbrukade orsaker som genererats under tidigare liv. 

Fråga 249. Vad innebär ”oförbrukade orsaker”? 

Svar. Om – som det visats sig – vi har levt många liv och påverkat många inkarnerade varelser på ett sätt som kräver en anpassning från vår sida, och om samverkan av våra respektive liv hittills inte erbjudit oss en möjlighet till sådan kontakt för att möjliggöra denna anpassning, så blir det nödvändigt att möta dessa oförbrukade orsaker som verkningar i något liv, då antingen anpassade eller ytterligare förstärkta i form av vidare orsaker. I detta livet kan vi möta verkningar till orsaker som satts igång många liv tillbaka såväl som verkningar som har nyare ursprung. När vi reflekterar över kontakter med andra i detta liv finner vi att vissa var av vänskapligt slag ett tag och andra var fientliga men båda utgör nu endast minnen blott, våra yttre länkar med dessa personer har helt enkelt upphört. Dessa våra vänner eller ovänner kvarstår som de som vi gjort dem till, och även om den känsla som då framkallades inte har något nuvarande uttryckssätt kommer de inte desto mindre att kvarstå som oförbrukade orsaker i vår natur och i våra vänners eller fienders natur, och verkningarna kommer vi att få erfara då vi på nytt möts i detta eller i kommande liv. Tidens gång förändrar inte orsakens kraft eller natur. Vi bör därför skaffa oss vänner inför framtiden, som Jesus råder oss att göra i sitt uttalande, ”Förlåt dina fiender, gör gott mot dem som föraktfullt använder dig eller förföljer dig”.  

Fr. 250 Det verkar då som om vi är bundna till jordelivet genom en ändlös kedja av orsaker och verkningar, eller hur? 

Svar. Det skulle innebära en ”ändlös kedja” om vi ständigt sätter igång orsaker som binder oss vid återfödelse; men detta behöver vi inte göra och skulle inte göra om vi kände till vår verkliga natur. Vi har delgivits Teosofin för att den pekar ut vägen till frihet från återfödelse, så att vi ska kunna befria oss från den tvingande nödvändighet som Karma Lagens verksamhet inom oss själva driver oss att genomgå. I Bhagavad Gita kan vi läsa att ”Frihet springer ur ett försakande av egenintresse inför frukterna av våra handlingar”. Detta innebär inte att vi ska försöka fly undan utan att vi bör tänka och handla på ett sådant sätt som verkställer Själens syften. Detta kan vi göra när vi nått insikt om och förverkligat vår sanna natur och handlar i enlighet med Den, för inom Den finns källan till alla förmågor och inom Den valets frihet. 

Fråga 251. Skulle då en Mästare som har en kropp i syfte att vara till gagn för Mänskligheten inte genomgå de Kama Lokiska och Devachanska tillstånden efter kroppens död? 

Svar. Nej. Han skulle besitta kroppen utan att vara förenad med den. Han skulle leva en medveten tillvaro i Anden samtidigt som han vad det yttre beträffar ”skulle likna oss på alla sätt och vis”. Han skulle veta hur han balanserar Orsak och Verkan i allt som han företog sig, eftersom han inte är   bunden till vare sig den ena eller andra, och handlar endast i syfte att främja allas bästa. Genom att vara verksam i en kropp med full kunskap skulle han inte ha några illusioner och därför inga sådana personliga subjektiva tillstånd som Kama Loka och Devachan, och när kroppen lämnas existerar Han i sin egen sanna natur precis som Han existerat hela tiden. Som ett gammalt talesätt säger, ”Han älskar och Han förstår” och Han tjänar Mänskligheten på bästa sätt Han kan.  

Fråga 252. Måste Jaget vid återfödelsens tidpunkt återigen passera genom samma erfarenheter i Kama Loka som det passerade efter kroppens död? 

Svar. Jaget passerar inte åter igen genom samma erfarenheter eftersom dessa tillhörde det personliga gångna livet, utan vid återfödelsen kommer en ny kombination av Jagets förflutna liv, i form av sådana oförbrukade orsaker som denna särskilda period av återfödelse medger, att bilda den nya personligheten. Jaget, kommer emellertid att mötas av de Kamiska tendenser som ännu inte blivit bemästrade; och samtidigt kommer Jaget att vara stärkt genom assimileringen i Devachan. 

Fråga 253. Ett Jag som uttömt sina Devachanska erfarenheter och kräver en ny återfödelse men inte finner något som passar dess krav borde befinna sig i ett miserabelt tillstånd eller hur? 

Svar. Vi måste komma ihåg Jagets karaktär. Jaget är ingen av sina personligheter, dessa utgör Jagets jordiska erfarenhetsfält. När det senaste livets bästa verkningar har uttömts i Devachan och summan av dem lagts till Jagets samtliga förflutna erfarenheter, små som stora, så bleknar alla personliga illusioner bort. Det existerar då som ett Jag och – för att använda en fras – så kastar Det en återblick på det förflutna och inser vad som måste bli de karmiska följderna. Våra tidsbegrepp har ingen påverkan på Jaget; endast karmiska betingelser berör Jaget. När dessa karmiska betingelser är redo, så att säga, sjunker Jaget ner i en återfödelse i den människoras, tidsperiod, och familj som kommer att förse Det med de nödvändiga omgivningarna i enlighet med Dess individuella karma.  

Fråga 254. På slutet av sidan 73 [se am. ULT-utgåvan] står det i ett par rader att avvikelser från fysisk ärftlighet är långt större än de fortplantade karaktärsdragen, innebär detta att fysisk ärftlighet inte utgör en lag? 

Svar. Fysisk ärftlighet utgör en process varigenom Lagen fullbordas. Det finns ovillkorligen en karmisk länk mellan det Jag som inträder i födelse och de föräldrar och den familj som Jaget inkarnerar i. Föräldrarna förser det förkroppsligade Jaget med de tendenser som bäst tillgodoser det inkommande Jagets behov inför det förestående livet. Det finns Tre evolutionslinjer, den Andliga, den Manasiska eller Intellektuella, och den Fysiska och dessa tre är sammanblandade och förenade vid varje tillfälle. 

Fråga 255. Var vänlig och förklara Andlig Ärftlighet? 

Svar. Enligt den Hemliga Läran finns det Sju stora hierarkier av andliga varelser; och varje människa härstammar från en eller annan av dessa Sju stora grupper av varelser. Denna fråga kräver emellertid ett speciellt studium innan något som helst försök till ett begripligt svar skulle kunna ges. Den Hemliga Läran ger all den information som finns tillgänglig. 

Fråga 256. Jorden utgör en sådan liten planet bland den oerhörda skaran av planeter, pekar inte detta på att människor har inkarnerat hit från andra planeter? 

Svar. Inte om vi förstår karmans verkningssätt. Vi är sammanlänkade, andligt, intellektuellt, astralt, och fysiskt med de varelser som utgör jordens evolutionära ström, och kan lika lite skilja oss från dem som vi skulle kunna skilja vårt fysiska hjärta från vårt huvud och samtidigt existera som fysiska varelser.  Vi står i karmisk skuld till alla riken som är förbundna med jorden, för alla de redskap som vårt medvetande använder sig av och våra förnuft är också färgade och begränsade av det förnuft som vårt människosläkte tillhör. Detsamma gäller för andra planeters mänskligheter; de måste också skörda där de har sått, och de kan inte skörda på ett ställe där de inte har sått. När vi höjer oss till Jagets  medvetenhet kommer vi att transcendera alla idéer om speciella geografiska lokaliteter och bli medvetna om olika betingelser snarare än platser och planeter. 

Fråga 257. Nåväl, när vi uppnått all kunskap så borde det inte finnas något behov av att reinkarnera, eller hur? 

Svar. Kanske inte i denna människoras; och kanske inte på jorden igen; men en allomfattande kunskap är meningslös om den inte används meningsfullt; allomfattande kunskap innebär den kunskap som uppnåtts av alla varelser och den innehåller inte sådant som inte blivit uppnått. Framåtskridande innebär ständiga möjligheter och i ett oändligt universum finns det ingen ändstation; att upphöra att göra framsteg skulle innebära att stagnera. Det uråldriga talesättet säger att vi kan alltid närma oss ljuset men vi kan aldrig röra själva lågan, för denna låga utgör vårt Själv – det Allenarådande Självet.

Fråga 258. Kan man veta om en själ gör framsteg under en särskild inkarnation? 

Svar. Var och en kan själv inse sin egen okunskap och snabbt eller långsamt uppnå verklig kunskap. Hon skulle kunna inse hur förflutna liv måste ha tett sig utifrån den karaktär och styrka av svårigheter som hon möter i den nuvarande kampen. Det är fullt tillräckligt om hon ser det verkliga målet och ständigt kämpar mot detta, och det skulle gagna henne om hon överhuvudtaget inte funderar över sina egna framsteg utan snarare tänker på vilket sätt hon kan främja andras framåtskridanden. ”Att leva för att gagna mänskligheten utgör det första steget”.  

Fråga 259. I detta kapitel står det att folk som inkarnerar tillsammans har varit tillsammans i andra inkarnationer. Sker detta nödvändigtvis kontinuerligt? 

Svar. Vi måste komma ihåg att det som vi benämner ”folk” är Själar och att vi har mötts tidigare i fysiska kroppar, och att vi i dessa kroppar har karmiskt förenat oss med dem på ont och på gott. Den kroppsliga förbindelselänken har uppstått genom ömsesidiga karmiska förbindelser av visa eller dåraktiga val. Kontinuiteten i sådana relationer beror på våra begär, men vi kan inte kontrollera begären hos andra som inte vill det som vi önskar. Så länge som vi håller fast vid ”vad vi gillar och ogillar” som vår utgångspunkt kommer vi att möta dem som har orsakat detta, medan de senare i sin tur kan ha ändrat sig från ”gillar” till ”ogillar” eller motsatsen. Vi kan ”skilja oss från dem” genom att inte låta våra gillanden eller ogillanden styra oss, samtidigt som vi är vänliga och hjälpsamma mot alla. ”Den vise mannen söker det som är homogent med hans egen karaktär”. 

Fråga 260. Eftersom vi som mänsklighet existerat i vår nuvarande form sedan 18 miljoner år tillbaka, verkar det vara på det viset, att om det inte funnits några krig så skulle det helt enkelt inte finnas plats för oss alla, stämmer det? 

Svar. Låt oss betrakta frågan från en annan synvinkel: Om jorden har existerat under 18 miljoner år och det under denna tid inte funnits några noteringar om att den vid något tillfälle skulle varit överbefolkad varför skulle vi då hysa farhågor om ett sådant tillstånd? Det har sagts att även om antalet reinkarnerande jag som är förbundna med denna jord är mycket stort, så är antalet dock begränsat, i själva verket har det inte skett någon ökning av jag sedan vi nått mittpunkten av de sju runderna. Vidare kan sägas att eftersom dessa jag spelade en stor roll i bildandet av jorden, så råder det inget tvivel om att jorden kommer att ge plats åt alla jag som är förbundna med den inom deras respektive perioder. Kompensationens Lag eller Karma reglerar allting  i enlighet med de varelsers behov som befinner sig i manifestation. Och medan vi begrundar frågan så låt oss inte glömma bort att vår jord i själva verket består av sex grader av substans förutom den som vi förnimmer genom våra fysiska sinnen – den lägsta av dem alla. 

Fråga 261. Det har sagts att genom att leva i enlighet med Själens föreskrifter kan hjärnan göras genomsläpplig. Kan ni förklara vad som menas med detta? 

Svar. Det har ofta sagts att kroppen och hjärnan har bildats av vår föda och hjärnan utgör det organ som uppvisar den största formbarheten i kroppen. Självfallet kommer vår hjärnas karakteristiska drag att vara i enlighet med vårt sätt att tänka och känna. Om vårt sätt att tänka är rent personligt, själviskt och fysiskt kommer hjärnan endast att svara på sådana intryck; men om vi tänker på höga ideal och agerar i enlighet med dessa kommer hjärnan att gradvis ta intryck av dem. När denna förändring har kommit till stånd kommer hjärnan att registrera allt det som försiggår under kroppens sömn och vi kommer att komma stå i kontakt med alla våra förflutna existenser och hela vår inre natur. De ”höga ideal” som omnämns är inte de så kallade höga ideal som mänskligheten hyser vilka är baserade på fysisk existens, utan de ideal som den Hemliga Läran åskådliggör och som har att göra med den verkliga Andliga naturen, dess lagar och den verkliga betydelsen av Evolutionen på alla plan

_______________
 

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 114-127. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.
 

Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge


|   till ULTs hemsida   |  till William Q Judge Online   | till Robert Crosbie Online | 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2016 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2017-02-05