Robert Crosbies "Svar på Frågor i Teosofins Ocean"

triangel.gif (5598 bytes)

Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean

ROBERT CROSBIE

KAPITEL 7

[frågorna 194-213]

KAPITEL 7

MANAS

MANAS, den femte principen. Den första av den verkliga människan. Denna utgör tankeprincipen och den är inte en produkt av hjärnan. Hjärnan är endast dess instrument. Hur förnuftets ljus delgavs de förnuftslösa människorna. Fullkomliga människor från äldre system gav det till oss, precis som de erhållit det från sina föregångare. Manas är förrådet för alla tankar. Manas är iakttagaren. Om förbindelsen mellan Manas och hjärnan förstörs uppfattar personen ingenting. Kroppens organ uppfattar inte något. Manas indelas i en övre och lägre aspekt. Dess fyra kännetecken. Buddha, Jesus och andra hade Manas fullt utvecklad. Atma – det Gudomliga Jaget. Den permanenta individualiteten. Denna permanenta individualitet har genomgått alla slags erfarenheter i många kroppar. Manas och materian har nu större lätthet att agera än i tidigare skeden. Manas är bundet av begäret och detta nödvändiggör reinkarnation.



Fråga 194. Hur kan vi uppväcka intuitionen?

Svar. Intuition betyder ”Direkt uppfattningsförmåga och verklig förståelse” utan att behöva resonera från antaganden till slutsatser. Det är en förmåga som alla människor besitter, vare sig latent eller till viss del operativ; den är bortom eller över den resonerande förmågan; spärren för dess verksamhet utgörs av våra tendenser att vara beroende av våra resonerande förmågor, baserade som de är på vår ytliga och ofullständiga allmänna kunskap. Denna allmänna kunskap baserar sig på våra personligheter i deras relation till den yttre världen, och tar inte med i beräkningen människans andliga natur, som är den verklige Iakttagaren och Tänkaren. Att uppväcka Intuitionen, innebär att de falska föreställningarna om människan och naturen, som är så allmänt rådande, måste ersättas med den slags kunskap som teosofin förmedlar. Det är inte bara den mentala varseblivningen som måste uppnås, utan allt vårt tänkande måste ha sin grund i denna korrekta kunskap. Vi kommer då att förhålla oss som den Odödlige, oföränderlige Tänkaren, som bevittnar alla framträdanden av medvetna varelser som föränderliga uttryck, och kan då bortom alla uttryck, se den essentiella, andliga naturen inom varje enhet. Alla manifestationer, fysiska, psykiska och andra är uttryck som kommer innifrån mot det yttre; ”Andens öga” är inte begränsad, inte heller förleds den av manifestationen, framträdanden eller uttrycken, utan har med den ”inre synen” riktad mot hela den inre och yttre naturen av den varelse som betraktas – så att säga – en fullständig uppfattning av meningen och värdet av det som framträder eller det som uttrycks. Detta är inte ett resonerande från antaganden till slutsatser, utan är en direkt och momentan uppfattning av alla fakta och faktorer, såväl som dess tillfälliga uttryck på alla plan. Fullkomnandet av denna gudomliga förmåga kan endast uppnås då aspiranten inte längre är bunden vid eller överhuvudtaget blir distraherad av någonting i det yttre, och när han eller hon har den extra kunskap som ”leva det högre livet” inskärper. En Mästare skrev en gång, ”Ju mer osjälviskt man arbetar för sina medmänniskor och frigör sig från den illusoriska känslan av personlig isolering, ju mer frigjord från Maya blir man och ju mer närmar man sig det Gudomliga.”

Fråga 195. Om Förnimmaren noterar alla förändringar och förblir densamme genom alla dessa, varför kan Han då inte kan känna skillnad på dödens förändring och fysisk existens?

Svar. Vi är alla Förnimmare; frågan är vad vi nu förnimmer eller vet om de förändringar som skedde före födseln? Var och en kan svara för sig själv. Om vi vore medvetna om den förändring vi kallar ”födsel”, hur kan det då komma sig att vi glömt den? Svaret innebär naturligtvis att de villkor som ”förändringen” förde med sig, har till stor del absorberat våra förnimmelser, så att de nya villkoren för tillfället utgör ”vårt liv”. Vi är medvetna under det tillstånd av kroppen som vi kallar sömn, men är vi medvetna om den ”förändring” som sker vid övergången från det vakna tillståndet? Vi är alla Förnimmare, det är sant, men det finns två stora grupper av Förnimmare, nämligen de som är medvetna om alla förändringar och de som inte är det. Förnimmarens liv är kontinuerlig och inte beroende av fysiska, astrala eller andra uttryck av det. Då han befinner sig i kroppen är han upptagen med den fysiska objektiva världen; då han lämnar kroppen är han fortfarande sysselsatt med de tankar, känslor och begär som tillhör den fysiska världen och fortsätter att vara det tills dess att denna kraft ebbar ut; han är ständigt omgiven av och upptagen med en självskapad värld, och i den bemärkelsen är han fortfarande samme person som han var i livet; han är även samme person då han inträder i det Devachanska tillståndet, med det undantaget att han i detta tillstånd befinner sig i ett slags sällhetstillstånd som, medan han var i livet, representerade de högsta, ädlaste och mest gudomliga tillstånd som kunde tänkas. Så är tillstånden för alla dem som medan de befinner sig i en fysisk kropp inte är medvetna om, eller kan förverkliga eller uttrycka sin verkliga andliga natur. De är verkningarna av det senaste livet. Helt annorlunda förhåller det sig med den som under ett liv förenat det renade lägre förnuftet med den Gudomliga Triaden; han lever en medveten tillvaro i Anden, inte i materian, även om han har sin boning i kroppar av temporär varaktighet; han har kunskap om ändamålet och värdet av varje jordiskt förkroppsligande, och lämnar med glädje dess begränsande villkor då detta ändamål uppnåtts; det som vi kallar ”döden” är för honom en välkommen lättnad, för då kan han obehindrat återuppta sitt andliga liv och aktivitet. Hans återfödslar blir hädanefter medvetna och valda och med syfte att hjälpa dem som fortfarande är förlorade i illusionens slöjor; han kommer inte att ha någon Kama Loka eller Devachan, inte heller några illusioner om eller förkärlek för fysisk tillvaro; för honom finns inte döden eller känslan av den, för han lever i full medvetenhet hela tiden.

Fråga 196. Skulle en sådan vara medveten i den fysiska kroppen?

Svar. Han skulle vara medveten hela tiden, vare sig han inträder i en kropp, lever i den, antingen tillfälligt eller helt och hållet lämnar den.

Fråga 197. På sidan 53 [am. ULT-utgåvan] står det att förnuftet gavs åt de förnuftslösa monaderna av andra som genomgått samma process. Det står inte hur detta genomförts?

Svar. Utan tvekan har mycket utelämnats – inom den ockulta undervisningen – som skulle kunna ha sagts, där en anledning är att vi med vår nuvarande kunskap och begreppsvärld inte kan ges någon förklaring som vi skulle kunna förstå, och där en annan anledning är att inom all teosofisk undervisning så finns det en strävan att uppväcka Intuitionen genom att presentera universella principer, processer och analogier, som sedan studenten skall tillämpa och och på så sätt finna svaren på sina egna frågor. Det finns ett gammalt ockult axiom som säger ”som ovan, så nedan”; det omvända är också sant, ”som nedan, så ovan”, för ”nedan” är omvandlad och utgör villkoret för ”ovan”. Om vi tar detta i beaktande, och drar oss till minnes att alla varelser är sjufaldiga till sin natur, och vad det gäller varelser som är lägre än människan så är Manas principen latent och måste då under utvecklingens gång aktiveras och tändas av dem som blivit aktiva Manasiska varelser under tidigare evolutionsperioder; om vi tar alla dessa fakta i beaktande, vad kan vi då finna bland våra erfarenheter som skulle kunna ge oss en tanke om hur ”förnuftet” kan ges till de ”förnuftslösa”? När vi väljer ett exempel bland våra erfarenheter bör vi förstå att ordet ”förnuft”, som det används i texten syftar på den aktiva, operativa Manasiska pincipen, och det ”förnuftslösa” till samma princip, men som då varken är aktiv eller verksam, utan latent. Ta fallet med spädbarnet som föds in i världen – vad beträffar förnimmelse och uttryck på detta plan, så skulle barnet kunna kallas ”förnuftslöst”; de som är dess föräldrar eller beskyddare uppväcker gradvis till liv, förnuftet, den latenta förmågan att förstå, och ger barnet så mycket av sin kunskap som det växande förnuftet är i stånd att ta emot. Kan vi inte föreställa oss att den gryende mänskligheten i ett tidigt stadium av sin läroprocess får en gradvis kunskap av dem som har ett ”förnuft”? Och stämmer det inte, att då vi som gryende mänsklighet fått vägledning i dessa tidiga skeden, även nu är i behov av ytterligare vägledning, och att vi mottager den genom offrandet och strävandet av dem som gav teosofin till världen i stort?

Fråga 198. Är Manas en oföränderlig princip?

Svar. Manas är den tredje principen inom Triaden – Atma-Buddhi-Manas vilken utgör Jaget; som en princip är den oföränderlig; dess möjligheter till manifestation är oändliga.

Fråga 199. Den Hemliga Läran påstår att de med förnuft trängde in i och besjälade de ”förnuftslösa”; detta innebär en kontakt snarare än en vägledning, eller hur?

Svar. Det innebär båda delar, för en vägledning kräver någon form av kontakt, psykisk, mental eller fysisk. Analogin finns i fallet med spädbarnet; Spädbarnskroppen är en förnuftslös entitet; det inkarnerande jaget är en Manasisk entitet som behöver hjälp av andra jag i kroppar för att kunna vinna kunskap om den fysiska världen som den ter sig vid födelsetidpunkten, och till den grad som dess karma tillåter det. Å andra sidan så är föräldrarnas eller beskyddarnas ansvar stort, så den spirande förnimmelsen blir vägledd på rätt sätt; detta gäller speciellt teosofiska föräldrar.

Fråga 200. Detta innebär att ”tändandet” handlar om tanken, eller hur?

Svar. Inom ockultismen är Tanken det verkliga verksamhetsplanet. Allting härleds från Tanken; i enlighet med vilken slags natur tanken har så blir även handlingen. Rätt Tanke följs av rätt känsla, och viljan att verkställa. Så när vi tänker på en sak, så finns där närvarande en viss grad av Vilja och Känsla. Alla människor tänker och deras tankar grundar sig antingen på deras okunnighet eller kunskap; termen ”handlar om tanken” skulle därför vara missledande för dem som lever i den föreställningen att de genom tanken ”kan lägga till ett enda uns till deras betydelse”, eller smita undan sin karma. Allting beror på tankens karaktär, dess motiv och den kunskap som är i besittning. ”Tändandet” innebär att uppväcka den tänkande förmågan, vilket troligtvis var frågans intention.

Fråga 201. Är inte ”tanken” och ”intellektet” en och samma sak?

Svar. Det beror på vilken betydelse vi lägger i orden. Alla tänker och använder därför ”tanken”, men vi skulle inte på grund av detta betrakta alla som intellektuella. Från en teosofisk synvinkel tillhör ”intellektualismen” hjärnan-förnuftet och betecknar en mental teknisk färdighet snarare än en själslig förnimmelse eller förståelse. Intellektualismen, i sig är hård, kall och mekanisk, men använt som ett instrument av den inre verkliga Människan är det av högsta värde; i det första exemplet är det ett uttryck av stolthet sprunget ur personligheten och i det andra fallet är det ett själsligt instrument som underordnats mänsklighetens högsta intresse. I en fotnot i Gitan beskrivs Buddhi som det högsta intellektet, med andra ord ”gudomligt intellekt”; dess motsats skulle vara Kama, det lägsta intellektet, eller det som grundar sig på personliga begär och fysisk existens. Ordet ”tanke” är abstrakt och universellt och har därför inte den begränsade betydelse som ordet ”intellekt” förmedlar.

Fråga 202. Går det inte att uppnå andligt själv-medvetande efter döden när själen är befriad från livets mödor?

Svar. Tillstånden efter döden är bara effekterna från vårt senast liv; de uppvisar därför en fortsättning på det livet i dess olika grader och utgör en tillfällig period mellan två liv; den enda grund som ”den avlidne” har att arbeta med är det som uppnåtts och fasthållits under livet i kroppen. Andligt själv-medvetande och frigörelse från återfödelsens villkor kan endast uppnås medan vi befinner oss i en kropp.

Fråga 203. Detta kapitel talar om Manas och att det är denna principen som för vidare minnet från dag till natt och natt till dag och från ett liv till nästa. Jag förstod det som att det var Buddhi-principen som gjorde det?

Svar. Människan är en Triad; de tre principer som utgör denna Triad benämns Atma-Buddhi-Manas. Det finns ingen Manas utan Buddhi, ingen Buddhi utan Atma. Om vi inte materialiserar idén för mycket skulle vi kunna föreställa oss Buddhi som en specialisering av Atma, och Manas som en specialisering av Buddhi. Buddhi är det Andliga Jaget; Manas är det Högre Mänskliga Förnuftet, den kreativa manifesterande aspekten av varelsen. Buddhi utgör Visdomens förråd, och Manas utgör användandet av det. Eftersom minnet innebär ett agerande och Manas utgör den aspekt som brukas i agerandet så är det korrekt att säga att Manas för minnet vidare av det som det satt i gång och som det erfarit.

Fråga 204. Djur har tydligen minne, är detta resultatet av att Manas är verksamt i dem?

Svar. Djuren har inte uppnått själv-medvetande och därför är Manas latent inom dem. Vad de besitter är Instinkt eller etablerad vana, som kommer att upprepa sig själv under rätt stimulans och omständigheter. Vana är minne på cell och organnivå i kroppen. Djur, speciellt de högre formerna, har ett tydligt utpräglat minne av detta slag. Men detta ligger långt ifrån de mänskliga typerna av minne som kallas återkallande i minnet, hågkomst och reminscens.

Fråga 205. På sidan 59 görs påståendet att Människans inre kropp utgörs av tankar, stämmer det?

Svar. Utan tvekan har detta påstående formulerats – precis som så många andra i denna bok – för att få eleverna att tänka. Ordet ”tanke” kan användas på två sätt, såsom abstrakt tanke – förmågan till att tänka – utan något utövande av denna förmåga, och "tanke" i förhållande till en eller många saker. Det hävdas att Tanken utgör planet för Handling; alla handlingar strömmar från tanken; och det är också klart att det inte kan ske något tänkande utan att det finns något att tänka på. Varje kropp, inre eller yttre är bildade av en substans, där de högre stadierna svarar bättre på tankens kraft än de lägre, och vi kan på så sätt föreställa oss en substans som till sin natur är så homogen att den momentant svarar på varje tanke som Tänkaren eller Den Verkliga Människan projicerar, och de mer konkreta stadierna av substans kräver självfallet ihållande koncentrerat tänkande för att kunna åstadkomma förändringar, speciellt inom det som vi kallar "materia" vilket våra fysiska kroppar består av. Vi måste också komma ihåg att varje tillstånd och substansplan är sammansatt av homogena livsenheter eller de som blivit mer eller mindre differentierade; varje sådan livsenhet är ett medvetet center, vadhelst dess speciella differentierade uttryck än är; detta medvetna center är detsamma som det medvetna centrat inom Människan och kan kallas "Tanke" i dess abstrakta bemärkelse. Det är genom denna inneboende förmåga till förnimmande vad beträffar alla livsenheter, varigenom riktning eller impuls kan ges eller mottas. När vi betraktar alla dessa aspekter får vi kanske ett begrepp om vad Läraren hade i åtanke när han skrev det påstående som hänvisats till.

Fråga 206. Är talet en produkt av Förnuftet?

Svar. Vad skulle det annars kunna vara? Önskan att kommunicera med andra måste först ha uppstått i förnuftet; sedan har sättet att föra fram det på utarbetats i form av ljud som har en överenskommen betydelse – vilka alla uppstår ur den önskvärdhet som Förnuftet förnimmer.

Fråga 207. Hur kan det komma sig att när vi är vakna så kan vi komma ihåg det vakna tillståndet, vi har kunskap om det och kan jämföra det med drömtillståndet, men när vi är i drömtillståndet så kan vi inte komma ihåg det vakna tillståndet?

Svar. När någon säger "Jag drömde" så är hon i det vakna tillståndet och är omgiven av yttre villkor som utgör detta tillstånds medvetande; hon jämför därför det tillstånd hon befinner sig i med ett annat tillstånd vars omgivningar just då inte är närvarande eller uppenbara. När hon å andra sidan befinner sig i drömtillståndet, och allt det som utgjort hennes vakna tillstånd är frånvarande för hennes förnimmelseförmåga och hon är omgiven av en självskapad värld, som för tillfället är objektiv och verklig för henne; då är hennes förnimmelseförmågor "vakna" för denna dröm och hon är försänkt i den och har därför ingenting framför sig för att kunna jämföra det två tillstånden av vaket och drömmande. Skulle hon vara i stånd att göra jämförelser skulle drömtillståndet upphöra och hon skulle vakna. Det finns många slag av så kallade "drömmar", där den högsta av dem är ihågkommandet och verklig vakenhet av den Inre Människans aktivitet, men dessa går vanligtvis inte att översätta i termer av kroppsmedvetande.

Fråga 208. Hur kan Lägre Manas bli förenad med Högre Manas?

Svar. I själva verket finns det endast ett Manas. Det som vi kallar Lägre Manas är endast en tillfällig aspekt av det Enda Manas, som är förenad med, och begränsad av, fysisk tillvaro under karmisk re-aktion. I detta förhållande skapas avskildhetens illusion varur begär och själviskhet uppstår. Okunnighet om vår verkliga andliga jagnatur skapar en avskiljd och personlig utgångspunkt för tanke och handling vilka i sin tur för med sig sina karmiska resultat. Insikt om och förståelse av vår verkliga natur, parat med tanke och handling i konsekvent och ihärdig överensstämmelse med den, gör Manas till ett igen och det lägre tillfälliga "självet" försvinner. "Tystnadens Röst" säger att "Det Materiella Självet och det Andliga Självet kan aldrig mötas; det finns ingen plats för båda".

Fråga 209. Har Jagen ett universellt språk?

Svar. Inte i ordets vanliga betydelse, dvs. något speciellt sätt att tala eller att kommunicera som är gemensamt för alla jag. Det ligger kanske närmare till hands att beskriva det som ett kommunicerande av idéer och erfarenheter genom bilder. I Den Hemliga Läran beskrivs "Kriyasakti" som den "mystiska tankekraft som gör det möjligt att framkalla yttre förnimbara fenomenella resultat genom sin egen inneboende energi". Detta är en förmåga hos Jaget som inte har något behov av språk i vår bemärkelse, dvs. ljud och korresponderande tecken, utan kan använda en "levande bild" som uppvisar alla de kvalitéer som idén representerar. Denna fråga tar upp en viktig punkt: nämligen att vi måste lära oss det Inre Jagets "språk", så att vi kan göra en korrekt översättning till vårt eget sätt att tänka. Vid alla tillfällen är "språket" på det plan genom vilket Jaget passerar varje natt, främmande för den fysiska hjärnan; på detta högre plan kan ett ljud avbildas som en färg eller siffra; och en historisk händelse kanske inte endast framställs som en bild utan som ett ljus eller en skugga osv. Vi måste inte enbart vara i stånd att förnimma och registrera dessa intryck i vårt fysiska minne, utan också förstå deras betydelse; och detta är endast möjligt genom att göra oss själva genomsläpplig så att säga, för det högre Självets inflytanden, och genom att leva och tänka på ett sådant sätt som bäst tjänar själens syfte. Detta leder oss ofelbart till dygd och kunskap, ty laster och passioner kommer för evigt att grumla vår förnimmelse av vad Jaget försöker förmedla till oss. Hindret finns i vårt eget dagliga liv och i vårt sätt att tala, tänka och känna vilket bildar utgångspunkten för vår personliga tillvaro.

Fråga 210. Vad innebär Polaritet?

Svar. Allting i Naturen har sin egen typ av Polaritet; dvs. varje objekt eller element attraheras av vissa andra objekt eller element och stöts alltjämt bort av andra. Våra kroppars normala polaritet gör att de stannar kvar på jorden, eftersom den senare förhåller sig positiv till våra kroppar och våra kroppar förhåller sig i sin tur negativ till jorden. Dock finns det många bekräftade exempel på att kroppens polaritet kan förändras på ett sådant sätt att den kan hållas suspenderad i luften på ett litet avstånd från jorden; denna förändring kallas för "levitation" – en missbenämning, för det förutsätter att kroppen blir lättare och svävar i luften; då tillståndet i själva verket beror på en förändring i polariteten varigenom kroppen blir mer positiv i förhållande till jordens positiva laddning, vilket leder till att de två positiva polerna repellerar varandra i större eller mindre grad allt i proportion till den positiva laddning som alstrats i kroppen. Polaritet är ett tillstånd som innefattar båda polerna – positiv och negativ.

Fråga 211. På sid 57 talas det om att minnet presenterar bilder för det Lägre Manas och att Högre Manas därmed fördunklas. Vill ni vara vänlig och förklara?

Svar. Lägre Manas är den aspekt av Manas som står i förbindelse med och är intresserad av fysisk existens; den astrala-fysiska hjärnan är det instrument som registrerar och uttrycker det fysiska livets minnen. Med andra ord kan man säga att det utgör förrådet, så att säga, för personliga erfarenheter. När personen inte är aktivt tanke- eller handlingsmässigt upptagen med något subjekt eller objekt, så kommer den astrala-fysiska hjärnan att förmedla bilder av tidigare scener, tankar, och känslor; häri ligger orsaken till de flesta drömmar. Även då vi är vakna och aktiva så ligger personlighetens minnesskikt bakom vår mentala aktivitet och färgar det sätt vi tänker, talar och handlar. Generellt kan man säga att detta automatiska återuppvaknande fördunklar verksamheten hos det Högre Förnuftet, det Verkliga Jaget.

Fråga 212. Kommer naturen att aktivera oss genom verksamheten hos Periodicitetens Lag?

Svar. Det bör förstås att när vi använder termen "naturen" så menar vi med detta "den kollektiva verksamheten av alla varelser av varje grad". Det är inte en vägledare eller övervakare som kommer att hålla ett öga på oss och driva oss i den rätta eller i någon annan riktning. Periodicitetens Lag återför det som har varit; och individen är då antingen förberedd genom rätta idéer på att gå framåt, eller så är han det inte på grund av falska föreställningar. Individen känner av Periodicitetens Lag i proportion till sina egna framsteg eller tillbakagående; han intar sin egen position under den kollektiva karmans malande hjul.

Fråga 213. Skulle det vara önskvärt att leva närmre Solen?

Svar. Det är aldrig en fråga om önskvärdhet vad beträffar någon varelse; utan en fråga om karmisk affinitet. Vår varelses egen lag för oss dit vi tillhör och vad framåtskridandet beträffar, så kan vi inte börja från någon annan punkt än den där vi befinner oss. Om syftet med frågan var att utröna om planeter som ligger närmre Solen är bebodda av mer framskridna mänskligheter, så sägs det att de är det.

_______________

ANMÄRKNINGAR

Vi har sammanfattat det Sjunde kapitlet; och det kan vara på sin plats att kortfattat gå igenom det som framförts och få insikt om något som rör kapitlens ordningsföljd. Det Första kapitlet handlar om existensen av levande varelser som blivit fullkomliga i visdom, kunskap och förmågor under loppet av omfattande tidsperioder, och som fått titeln "Visdomens Mästare". Detta kapitel är till stor utsträckning ägnat åt att tydliggöra faktumet att sådana varelser existerar och att Deras närvaro kan förnimmas bland människorna vid vissa tidsperioder; det tydliggör också att det som kallas Teosofi utgör en del av den kunskap som dessa fullkomliga varelser besitter och att De utgör väktarna av all kunskap som vunnits under de ofantliga tidsperioder som genomlevts. Det är av vikt för eleven att fatta och hålla fast vid dessa fakta, ty dels visar det Mästarna som ideal och fakta i naturen, och dels visar det målet mot vilket mänskligheten bör sträva, och det visar även Teosofin som Deras Budskap till Mänskligheten, en kunskap som uppnåtts genom observation och erfarenhet, och inte en teori eller dogma som uppfunnits av människan. Det finns också ett annat faktum som är välkänt för de äldre eleverna och ett som nybörjare skulle dra nytta av att lägga på minnet, och detta är att elevens accepterande och erkännande av Teosofin och Mästarna har sagts föra med sig en subtil förbindelse mellan elevens inre natur och dessa Mästare, och möjliggör hjälp från Deras sida genom denna inre natur.

Det Andra kapitlet börjar, som alla studier borde göra, med en framställning av allmänna principer, de allmänna lagar som styr Cosmos och den rådande sjufaldiga indelningen genom hela manifestationen. Det ger också vår världs verkliga ålder såväl som Mänsklighetens, och visar att Förnuftet är den intelligenta delen av Cosmos, och att blivandets process lyder under Periodicitetens Lag, dvs. återkomsten av det som varit, plus den intelligens som uppnåtts; ty evolutionen fulländas av Jagen inom densamma, som till slut blir de som använder mänskliga former.

Det Tredje kapitlet handlar om vår Jord och visar att även den är sjufaldig i sin förening och karaktär, och står under de allmänna lagar som styr Universum. Periodicitetens Lag tillämpad på Jorden visar att denna är ett återförkroppsligande av en planet som föregick den – nämligen, Månen; och att en mängd av Jag tillhör varje planet – som till exempel Venus , Mars osv., och att dessa Jag utgör de evolutionära krafterna bakom och inom var och en av dessa planeter; och att vår Jord är i sitt fjärde evolutionsstadium, och att andra planeter antingen är mer eller mindre utvecklade än Jorden.

Kapitel Fyra behandlar den Mänskliga Konstitutionen och förmedlar hennes sjufaldiga principer, fördelade på tre högre principer, vilka utgör den Verkliga Människan, och fyra lägre principer som är de förgängliga aspekterna av de tre högre principerna, den Verkliga Människan, på Jorden.

Kapitel Fem behandlar Kroppen och Astralkroppen som de lägsta principerna inom den ovannämnda klassifikationen. Den fysiska kroppen visas vara en illusion i den bemärkelsen att dess sammansatta delar är stadda i ständig förändring; det visar vidare att Livet inte är ett resultat av den kroppsliga organismen utan att våra förnimmelser, vad beträffar fysiska erfarenheter, kommer från och mottas av våra sinnesorgan i Astralkroppen, och att Astralkroppen i själva verket är den fysiska kontaktpunkten för förkroppsligade varelser. Kapitlet visar vidare vilken roll Astralkroppen spelar vid seanser och att den också svarar för telepati, klärvoajans, kläraudiens och alla sådana psykiska fenomen. Det finns inget speciellt kapitel som tillägnas Prana ty den utgör en aspekt av det Enda Livet, vilket flödar från och är uttrycket för varje grad av uppnådd intelligens – eller förmågan att förnimma och agera.

Kapitel Sex betraktar den fjärde principen, Begäret eller Kama. Den kallas för "den balanserande principen" ty enligt begärets karaktär så kommer väsendet antingen att sträva mot det andliga eller mot det jordiska. Denna princip finns inom astralkroppen och utgör orsaken till den fysiska kroppen; kroppen ger inte upphov till begäret, utan erbjuder bara ett medel för dess fysiska uttryckssätt. Begäret har både en lägre och en högre aspekt.

Kapitel Sju behandlar den Femte principen – Manas, den första nerifrån sett utav den Verkliga Människan. Under inkarnation är Manas, tänkaren förbunden med och försjunken i fysisk tillvaro; och denna förbindelse kallas Lägre Manas till skillnad från Högre Manas, den aspekt av Tänkaren som relaterar till Hans verkliga andliga natur. Så länge som Manas är bunden till begäret, är reinkarnation en nödvändighet. Som Högre Manas är denna, den permanenta individualiteten, vilken för med sig resultaten och värderingar från alla de olika liven som genomlevts på jorden och andra ställen. Som Lägre Manas utgör den ett hinder för Högre Manas verksamhet, ty vid den nuvarande evolutionsperioden så är Begäret och alla dess korresponderande krafter, förmågor och sinnen de mest utvecklade, vilket fångar väsendets uppmärksamhet medan det befinner sig i en kropp, vilket på så vis utgör ett hinder för Högre Manas, den andliga och permanenta individualitetens verksamhet. Lägre Manas använder den mänskliga hjärnan för att resonera sig fram från antaganden till slutsatser, men detta utgör den lägre aspekten av Manas och inte som många skulle förmoda, den högsta och bästa. De högre aspekterna av Manas utgörs av det intuitiva, det som vet och är inte beroende av förståndet; i det ena fallet är det Manas upplyst av Buddhi; i det andra fallet är det Manas involverad i Begären.

_______________

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 87-100. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.

|   till ULTs hemsida   | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23