Robert Crosbies Svar på Frågor i Teosofins Ocean, Första Kapitlet, del 1

Fråga 1. Hur kan det vara att Judge med en gång riktar uppmärksamheten på Mästarna i det första kapitlet av "Oceanen"?

Svar. Därför att utan Mästarna som ett existerande faktum – fulländade vad beträffar erfarenhet och visdom, innehavare och väktare av alla Sina erfarenheter genom de förflutna civilisationerna såväl som i den nu existerande – skulle teosofin inte vara annat än en ren spekulation i stället för sanningar om människan och naturen, förvärvade genom observation och erfarenhet. Utan sådana varelser skulle det inte kunna finnas en sådan kunskap som teosofi.

Fråga 2. "Mästarna utforskar alla ting och varelser". Innebär detta att de gjorde det i fysiska kroppar?

Svar. För att kunna bli en hel och fullständig sjufaldig varelse måste man genomgå fysisk existens och skaffa sig en förståelse av den.

Fråga 3. Vilken ligger närmast sanningen, vår vetenskap eller religionen?

Svar. Ingen av dem är nära Sanningen eftersom båda är baserade på materialistiska föreställningar om människan och universum. Det som vi benämner vetenskap och religion är antagonistiska och har ingen gemensam grund och deras verksamhetsfält är ytterst begränsat och därför vilseledande. Sanningen måste visa att sann vetenskap, religion och filosofi utgör komplementära aspekter av den Enda Sanningen.

Fråga 4. Kan man förmedla sanningen till någon annan?

Svar. Man kan hjälpa en annan att se sanningen inom sig själv.

Fråga 5. Hur ska man kunna komma till insikt om Mästarna som ideal och fakta i naturen? Utgör inte dessa två, "fakta" och "ideal" en motsägelse?

Svar. Fakta och ideal utgör ingen motsägelse eftersom varje fakta är resultatet av ett pre-existerande ideal. Att sträva efter ett ideal medför fakta om dess förverkligande. Mästarna utgör fakta i naturen, eftersom de innebär förverkligandet av ett eftersträvat ideal. De utgör också ideal för de varelser under Dem som insett att deras existens är fakta och de följer den väg De visar.

Fråga 6. Finns det en gradskillnad mellan en Mästare och en Nirmanakaya?

Svar. En Nirmanakaya är en som uppnått målet men vägrar att ta del av dess frukter, utan blir i stället på jorden som en Mästare. Detta kan han göra med eller utan en kropp, för kroppen utgör endast en kontaktpunkt med jordiska ting. Om han helt lämnar kroppen, behåller han alla de andra principerna utom den kamiska, som utplånats bortom all möjlighet till återupplivande, och han förblir en medlem av den Osynliga Skara som beskyddar och vakar över mänskligheten i den mån den senares karma tillåter detta.

Fråga 7. Det har sagts att fröet till Mästarens alla krafter finns inom varje varelse. Hur stämmer detta överens med fakta som säger att gudomlighet anses vara förvärvad? Det påstås att människan till sitt innersta väsen är fullkomlig. Är det inte sant att vi är gudar, men att vi förlorat vår kunskap om detta?

Svar. Det misstag som frågeställaren gör här ligger i antagandet att "gudomlighet" innebär detsamma som den Enda Anden. Det är "fröet" som är den Enda Anden. Det innehåller potentialen för tillväxt inom varje varelse, och tillväxt är något som förvärvas. Förmågan att lära är inte detsamma som lärandet. En ansträngning krävs. Det är sant att vi är gudar i grunden – som ett frö, och att vi utifrån detta frö har utvecklat många förmågor och mycket kunskap på högre plan; Men vad har vi för nytta av dem här, om vi har förlorat medvetenheten om detta faktum. Mästarna har återvunnit och bevarat detta medvetande till fullo.

Fråga 8. Det talas om att Mästarna har vissa förmågor. De skulle inte kunna använda dessa förmågor om De inte hade kunskap om dem eller hur?

Svar. Mästarna använder alla sina förmågor. Att besitta en förmåga och inte använda den för det godas sak är detsamma som att förlora den. Att använda en förmåga för det ondas sak innebär också en förlust, för genom ett sådant användande, skapas i det långa loppet betingelser inom individen som hindrar användandet av denna förmåga samt förorsakar atrofi [förtvining]. Detta gäller i själva verket oss alla. Under tidigare raser hade vi många förmågor, vi missbrukade dem och skapade de mentala, etiska och sociala villkor som nu existerar och som utgör hinder för oss. W.Q.J. sa vid ett tillfälle i slutet på en artikel "Vakna upp O Atlantider, och gottgör det förflutnas misstag!

Fråga 9. Kommer filosofin alltid att förbli ofattbar?

Svar. Om det är en nedskriven filosofi så är den inte ofattbar, eftersom den omfattar en framställning av principer med beskrivningar om hur dessa kan tillämpas och även hur dessa fungerar såväl universellt som i detalj. Den verkliga betydelsen av ordet "filosofi" är "älskare av visdom" eller esoteriskt uttryckt "Kärlekens Visdom" eller Medkänsla. Denna kan varken dokumenteras eller begränsas. Meningen talar om "kunskap" som något ofattbart vilket också kan förstås som oändlig töjbarhet.

Fråga 10. Kan vi intellektuellt mäta andliga framsteg ?

Svar. Endast Anden kan förstå andlighet. Intellekten kan liknas vid personvågar, med lika många slags måttenheter som det finns intellekt.

Fråga 11. På sidan 5 [am. ULT utgåvan] talas det om att Mästarna alltid skapar historia och att de synliga hjältefigurerna vi sett under historiens förlopp inte varit något annat än Deras marionetter?. Om detta är sant, hur skall vi kunna veta när vi agerar eller när vi blir påverkade till att agera? Utnyttjas inte dessa människor av Adepterna och Mästarna?

Svar. Jo, medvetet eller omedvetet. När det är medvetet innebär det att göra något för den andre som inte själv är kapabel till att göra det. När det är omedvetet så sker det endast när naturen och den särskilda individens karma tillåter det. Den stör aldrig individens integritet, den stimulerar honom att använda sina högre förmågor. Med vår nuvarande defekta karaktär, är det mera troligt att det onda istället för det goda påverkar vårt agerande. Vi måste lära oss att urskilja mellan vad som verkligen är gott och vad som inte är det, endast då kommer vi att bli verkliga aktörer.

Fråga 12. Kan Mästarna "göra något för en individ som den själv inte kan göra"? Detta verkar motsäga den Tredje Grundsatsen – dvs. tanken om självframkallade och självuttänkta bemödanden?

Svar. Det är inte motsägande; därför att i sådana fall måste individen har gjort framsteg just genom självframkallade och självuttänkta bemödanden fram till den punkt där sådan kontakt med Högre och Visare Varelser möjliggjorts. En kontakt med dessa varelser kan även – förutom att hjälpa honom att använda sina egna förmågor och sin egen kunskap på ett starkare och visare sätt – tillgodose honom med en inriktning som ytterligare kan främja dessa självframkallade och självuttänkta bemödanden. Om han å andra sidan används på ett för honom omedvetet sätt, innebär detta också att hans natur genom självframkallade och självuttänkta bemödanden gjort sig till ett lämpligt instrument, och att stimuleringen av just dessa kvaliteter öppnar upp ytterligare vägar för självframkallade och självuttänkta bemödanden för honom, tills han till slut blir ett Medvetet Verktyg. Hela den ockulta undervisningens bana innebär suggestion baserad på korrekt kunskap.

Fråga 13. Vad menas på sidan 2 – där det talas om att "evolutionen styrs av den lag som innebor i helheten."?

Svar. Lagen bör inte ses som något som läggs på oss utifrån av en eller flera varelser, utan något som är ett resultat av våra egna idéer och handlingar såsom de skapade källorna och orsakerna till de verkningar vi erfar. Därför är lagen inneboende i oss själva.

Fråga 14. På sidan 12 talas det "om den sanna läran" som är "inbakad i människans oförgängliga centrum". Betyder detta såsom minne?

Svar. Det är inte minne i den betydelsen som vi använder ordet. Det är allt det som vi är, inom varje del av vår konstitution, vilket är ett resultat av våra tidigare erfarenheter och hur vi tillämpar dessa erfarenheter, vare sig vi kommer ihåg dem eller inte.

Fråga 15. Betraktar Mästarna nuvarande händelser som nya erfarenheter eller ser De framtiden som den kommer att bli?

Svar. De har genomgått alla erfarenheter och kan bedöma framtiden genom det förflutna och det närvarande. Vi bör undvika att föreställa oss att våra erfarenheter i detta är annorlunda än dem i andra tidsåldrar. De materiella omgivningarna – och utan tvekan idéerna – var väldigt olika dem vi har idag; men mänskliga känslor har alltid varit desamma, oavsett vilken slags form som framkallar dem. Mästarna fäster inte vikt vid karakteristiska drag hos yttre stimuli utan snarare den verkan de har på den mänskliga varelsens inre natur. Erfarenhet är vad vi känner.

Fråga 16. Men "Själen" är väl skild från alla erfarenheter?

Svar. Självfallet, om den inte vore det skulle den inte erfara. Själen är skild från sina erfarenheter i den bemärkelsen att den är summan av alla sina erfarenheter, precis som ett hus är något annat än de material som det framställts av. Själen är resultatet av alla dess erfarenheter. Huset är inte något av dess material utan ett ideal uppbyggt av materialen. Vi idealiserar våra erfarenheter. Våra erfarenheter är värdelösa om de inte ger oss en grund för ett ideal. Själen är erfarenheternas idealisering – idealiseringen av Ande, eller Medvetande. Vi rör oss från ett ideal till nästa. Anden skapar ständigt ideal tills dess den slutligen inser att alla ideal är inbegripna i det Enda. Detta innebär endast att allt är Medvetande och Ande.

Fråga 17. Jag har alltid tänkt på "Själen" som en slags abstraktion.

Svar. Det är märkligt att vi tänker på den Verkliga delen av oss som den overkliga. Där finns Det inom oss som ser, hör, känner – ganska oberoende av kroppen eller förnuftet – den Verkliga Människan. Buddhi är det Odödliga Jaget. Buddhi går inte att beskriva. Det är känsla, de ackumulerade erfarenheterna – alla våra erfarenheter finns i känslan. Manas är det Högre Förnuftet, den del av Buddhi som är i aktivitet; Buddhi´s kreativa förmåga. Det finns ett kontinuerligt led av erfarenheter för oss som Förnimmare – alla varelser är Förnimmare. De begränsas av sina självskapade instruments förmågor. I all förnimmelse hänger kvalitén på det instrument genom vilken förnimmelsen sker.

Fråga 18. I "Tystnadens Röst" talas det om Förnuftet såsom "Förgöraren av det Verkliga". Hur kan det vara så?

Svar. "Förnuftet" är endast en "lins" som vi ser igenom och beroende på hur vi konstruerat det glas vi ser igenom, betraktar vi världen. Vi ser allting reflekterat i Förnuftets spegel – det är alltid en reflektion, färgad och förvrängd av våra egna tankar och känslor – som kännetecknas av den spegel vi har. Allt som sägs till oss blandas alltid upp med de erfarenheter vi redan haft och är följaktligen inte verkligt om inte vårt förnuft är verkligt. Bilder speglar sig på ögats näthinna spegelvänt, på samma sätt som i en spegel, men vi har lärt oss att korrigera spegelvändningarna psykiskt och omedvetet. Detta korrigerar den fysiska linsen för yttre reflektioner. Men vi behöver en metafysisk lins som kan korrigera våra mentala reflektioner. Detta kan vi åstadkomma genom metafysiska begrepp baserade på eviga sanningar, vilka i sin tur är baserade på alla tings grundläggande natur.

Fråga 19. Är inte det som människan strävar efter, vad vi skulle kunna kalla fullkomning? Är inte detta målet, eller att bli en Mahatma?

Svar. Målet för all utveckling är inte en personlig frälsning, utan att helheten skall höjas till allt högre och högre grader. En Mästare är en som hunnit långt, långt före de andra. Han blev en Mästare genom sitt tjänande och förblir nu kvar med alla Sina underbara förmågor hängiven och redo att tjäna inte bara mänskligheten utan alla naturens riken. De av oss som inombords har möjligheten att bli Mästare i sinom tid bör ta efter Deras exempel.

Fråga 20. På sidan 7 av "Oceanen" talas det om ett existerande av Visa Människor och att De förmodligen existerar även idag. Men det finns väl inget tvivel om detta! Så varför användes ordet "förmodligen" i meningen?

Svar. Ordet "förmodligen" användes för att ge den vanlige läsaren med sitt västerländska tankesätt ett stöd för existerandet av sådana Varelser i det förflutna vilket även pekar på att De förmodligen med stor sannolikhet existerar idag. Detta gjordes även för att undvika varje antydan till skenbar dogmatism och för att uppmana den enskilde läsaren – att tänka själv.

Fråga 21. "Teosofins Ocean" har en anda av bestämd övertygelse och kan verka auktoritär. Stämmer det att vi bör uppfatta den så?

Svar. Som Judge själv säger i Förordet, "Den anda av fast övertygelse som präglar kapitlen, är inte ett resultat av dogmatism eller inbilskhet, utan härstammar från kunskaper som baserar sig på bevis och erfarenhet." Den innebär varken fåfänga eller förutsätter auktoritet utan förmedlar endast vidare det som varit känt förut.

Fråga 22. När man talar om en sann grund, tror ni att det skulle vara möjligt för ett Teosofiskt samfund att ha denna sanna grund, när man förkunnar Mästarnas sanna läror, utan förmedling av Den Hemliga Lärans Tre Grundsatser? Går det att lära ut den utan dessa?

Svar. En praktisk kunskap om de Tre Grundsatserna är nödvändig för en förståelse av allt det som följer i Den Hemliga Läran. Man kan säkert upprepa allt som skrivits i Den Hemliga Läran och på andra ställen, utan att ha en verklig förståelse av filosofin. Det finns många som befinner sig i den positionen.

Den Hemliga Läran säger med tanke på de Tre Grundsatserna: "att när läsaren väl en gång har fått en klar förståelse av dessa och insett det ljus som de kastar på varje problem i livet, behöver de inte ytterligare upprättelse i hans ögon, eftersom dess sanning kommer att vara lika uppenbar som solen på himlen".

Fråga 23. Antalet Mästare ökar väl inte under Kali-Yuga eller hur?

Svar. Eftersom en Mästare är en fullkomlig sjufaldig varelse och människor i allmänhet är långt ifrån fullkomliga, även om de har en sjufaldig natur, så finns det inget absolut hinder inom någon tidsålder för att uppnå fullkomning, eller den grad av visdom och förmåga som utmärker en Mästare. I vår nuvarande tidsålder är svårigheterna utan tvekan mycket stora, men så är även möjligheterna. Man kan med säkerhet säga att varje tidsålder bidrar till att Deras antal ökar.

Fråga 24. Hur blir en sådan tidsålder till? Den har ibland kallats "Grundandets" tidsålder; hur kan det vara? Varför talar man om dess styrka, och hur mycket kan åstadkommas inom den?

Svar. Kali-Yuga betyder Mörk Tidsålder – dvs. en andligen mörk tidsålder. Den är kulmen på människans nedstigande i och identifiering med grov materia. Den representerar och innehåller blandningen av olika led av individuella och kollektiva tankar och handlingar (personer, nationer, raser). Dessa är självfallet antagonistiska eftersom de är baserade på personlig själviskhet, vilket beror på brist på andlig identitet. Naturens process innebär först homogenitet; sedan differentiering; därefter amalgamation (förening) – när alla differentieringar har sammansmälts; då sker precipitation (utfällning) – eller en separation av de sanna idéerna från de falska. Detta är Kali-Yuga, under vilken ett val mellan sanna och falska idéer måste göras. Det är "Grundandets tidsålder" eftersom de erfarenheter som uppnåtts under Guld, Silver och Bronsåldrarna kristalliserar sig i Järn Åldern. Därför är alla "de samlade krafterna" från de andra tidsåldrarna närvarande och eftersom det innebär en vändpunkt bildar den "grunden" för kommande utveckling. Vi har nedstigit steg för steg genom de tidigare tidsåldrarna. All strävan som gjorts och erfarenheter som vunnits under dessa väldiga tidsperioder måste förenas och sättas i verksamhet genom att behärska och korrekt använda våra jordiska förmågor. Vi kan inte göra något mot Kali-Yuga, men vi kan däremot göra allt inom den.

Fråga 25. Vad har cykler att göra med dessa Mästares framträdanden?

Svar. Detta är samma sak som att fråga "vad har dagtid att göra med vårt uppvaknande?" Den Universella Lagen visar att perioder av icke-manifestation följs av perioder av manifestation, perioder av ljus följs av perioder av mörker. Så det finns många perioder under vilka andlighet blir mer och mer förmörkad och intellektet och materialismen styr. Dessa efterföljs i sin tur av en gryning och ett tilltagande av andlighet. Det är i början av dessa senare perioder som Gudomliga Inkarnationer sker. Det är inte perioder mätt i år, som framtvingar framträdandet av Gudomliga Inkarnationer utan snarare mänsklighetens tillstånd. Det har emellertid visat sig att tidsperioder och mänsklighetens tillstånd sammanfaller precis. På samma sätt som det vakna tillståndet hör dagen till och det sovande hör natten till. Detta beror på ett kollektivt agerande. När den stora massan börjar röra sig så måste delarna följa med; men man kan befinna sig i hjulets centrum, så att säga, och därmed inte känna av omkretsens rörelse. Och på liknande sätt är det, ju mer vi avviker från vårt eget centrum desto mer dras vi in i den allmänna rörelsen. Vi kommer in i en ström av idéer och känslor och dras med, eftersom vi identifierar oss med dem.

Fråga 26. Finns några av dessa varelser som besitter all den här kunskapen i fysiska kroppar nu?

Svar. Ja, det påstås det och De lever dessutom på denna jord. Även om Deras kroppar har samma form som våra, så är deras fysiska kroppars substans sammansatta av en mycket hög grad av fysisk materia. Den kan liknas vid strålande materia, starkt elektrisk och magnetisk, och eftersom de besitter dessa stora krafter som omnämnts tidigare så måste Deras kroppar nödvändigtvis vara av ett sådant slag att de kan ta emot inflytandet av dessa krafter och dessutom kunna förmedla dem. Mästarna skulle inte kunna besöka en vanlig människa utan att skapa någon slags störning i hennes fysiska kropp vilket skulle hindra hennes vanliga förnimmelse- och handlingsförmåga. När De väl kommer och befinner sig bland människorna vidtar De nödvändiga åtgärder för att både dölja sig själva och sina förmågor genom att anta en vanlig kropp av fysisk materia. Genom sådana åtgärder är De i stånd att undanröja yttre störningar och förhindra övervakning och obstruktion. Eftersom Deras arbete inriktar sig på människans inre natur genom människornas personligheter, så tjänar, så att säga, denna lånade kropp alla syften. Om De å andra sidan skulle framträda i sina egna naturliga kroppar och vidta extraordinära bemödanden för att undvika alla former av tänkbara skador och störningar på vanliga kroppar, skulle Deras krafter över Naturen och Deras framträdande orsaka ett dyrkande hos vissa och vidskepelse och antagonism hos andra, vilket i båda fallen skulle kullkasta Deras syfte dvs. att väcka och aktivera människans gudomliga natur. Därför är ett dyrkande inte nödvändigt och ett kamratskap är varken klokt eller möjligt för oss som fysiska varelser, men det är nödvändigt att vi inombords känner till dessa sanningar som De lär ut och i allra högsta grad uttrycker.

Det har sagts att Mästarna förbereder människornas förnuft genom sitt teosofiska Budskap, liksom för sin faktiska närvaro bland oss. När detta kommer att ske beror på mänskligheten som helhet och på oss själva i synnerhet.

Fråga 27. Tror ni att det finns en universell lag bakom våra val, vare sig dessa är rätt eller fel?

Svar. Lagen är aktionens värld och dess fortsättning är reaktionens. Från början av all manifestation har varje handling som någon varelse utövat haft en påverkan på alla varelser i större eller mindre grad, vilka i sin tur reagerar på den som initierat handlingen. Det är dessa reaktioner som fungerar som barriärer när vi blir varse om en bättre väg men inte omedelbart kan agera på det vis som vi skulle önska. Vi kan emellertid göra valet, hålla fast vid det och arbeta i riktning mot det. Barriärerna kommer att raseras, och valet kommer att kvarstå med alla dess potentialer. Med det ovannämnda menar vi inte bara gillanden eller ogillanden, eftersom dessa ligger inom individens egen förmåga att avlägsna. De barriärer som vi talar om här är de som visar sig i form av yttre villkor, omständigheter och händelser som för tillfället hindrar oss att följa en väg som vi sett och känt vara den rätta.

Fråga 28. Vad menas det egentligen med att teosofi "inte övergår ett barns fattningsförmåga"? [sid. 2]

Svar. Kanske för att barn är mer intuitiva och har färre falska idéer än vuxna. Barn är närmre det devakanska tillståndet än vuxna och deras förnuft är fortfarande ofördärvade vad beträffar de falska föreställningar som råder, vilket gör att de eviga sanningarna lättare kan förstås och tillämpas eftersom de till sin natur är så enkla. Barn har lätt för att förstå iden om karma – sådd och skörd – och de förnimmer och erkänner dess rättvisa och omsätter på ett naturligt sätt iden inom deras egna små erfarenhetsområden. När denna idé väl en gång fått fotfäste i deras sinnen så stannar den, och tillämpas i deras ständigt växande erfarenhetsområden. Det är lätt för dem att fatta iden att de är Livet, utan början och utan slut, och att de har levt tidigare och kommer att leva igen. Ett barn har ingen idé om döden och inte heller några rädslor inför framtiden. Barnet lever i nuet och har lätt för att förstå de enkla sanningarna om livet och tillvaron.

Fråga 29. Skulle ni utifrån vad som sägs i den första halvan av paragrafen på sid.1 vilja anta att det existerar andra varelser förutom "förnimmande" varelser?

Svar. Inom teosofin – Visdomsreligionen – påvisas att alla former är besjälade med någon grad av intelligens. Allt är själ och ande. Bara för att vi inte kan se intelligensens verksamhet i en form av materia betyder inte att det är klokt att förneka dess existens. Om vi medger att den Enda Anden utgör källan och roten till all manifestation, då kan det inte heller existera något sådant som "död materia".

Fråga 30. På första sidan står det att "Den är kunskap om Gud för dem som tror att han innebor i allt och alla, och kunskap om naturen för den människa som antager den kristna bibelns förklaring att Gud inte kan mätas eller utforskas och att det råder mörker kring hans boning. Omfattar detta den Första Grundsatsen i Den Hemliga Läran och vad är kännetecknet för naturen här?

Svar. Uttalandet pekar på den Första Grundsatsen men täcker den inte helt. De som tror att Han är alla ting och finns inom allt accepterar av nödvändighet Den Enda Absoluta Principen som orsak och upprätthållare av allt som varit, är och kommer att bli. Detta innefattar det omanifesterade såväl som det manifesterade. Det innebär visdom om naturen för den människa som endast intresserar sig för det manifesterade universum och som inser att dess källa och styrka är omöjliga att upptäcka. Där finns Det som alltid måste förbli okänt, eftersom Det är Det som Vet inom alla. Det kan inte bli känt eftersom Dess potential att veta är Oändlig. Där finns Det inom oss vilket är vårt verkliga Själv och som är oförändrat och outtömligt genom oändliga erfarenheter, det är det ovetbara både inom oss själva såväl som inom hela naturen. Vi lär oss vad Självet är genom att se vad Ickesjälvet är. Den mest ockulta av upanishaderna kallas "Mundakya", ett ord som betyder "att raka bort" eller skrapa bort allt som inte är Självet på vårt förnimmelseplan såväl som på andra plan. Allt som vi på alla möjliga sätt kan se eller lära känna är inte Självet. Allt är förnimmelser av Självet. Självet förblir alltid oförändrat, samtidigt som det är förvaringskärlet för alla förnimmelser och erfarenheter. Det spelar ingen roll vilken typ av erfarenhet vi har, vilken kunskap eller förmåga vi än uppnår, vi är ändå inte erfarenheten, kunskapen eller förmågan – de är våra tillhörigheter. Hela tillväxtprocessen innebär förverkligandet av Enheten och Självets evighet inom oss och inom alla varelser och former som manifesterats.

Fråga 31. Är det inte så att vi alla är Mästare inombords?

Svar. Medan vi till vår natur är fullkomliga, vilket betyder att potentiellt kunna bli mer och mer fullkomliga vad det gäller förmåga och uttryck, så är vi långt ifrån den grad av fullkomlighet som orden "Visdomens Mästare" förutsätter. Vi har kanske i det oändliga förflutna nått grader av fullkomlighet på högre plan av vårt väsen, men det är ganska uppenbart att vi inte samordnat vårt nuvarande medvetandeplan med dessa tänkbara fullkomligheter. En Mästare förutsätter ett fullkomligt samordnat instrument vad beträffar alla tillvarelseplan, med andra ord en fullkomlig sjufaldig varelse, och detta uppdrag ligger fortfarande framför oss. Potentiellt är vi allt, men i praktiken är vi det som vi är i stånd att manifestera.

Fråga 32. Men är vi inte fullkomliga på högre plan?

Svar. Orden "fullkomlig" och "fullkomlighet" uppfattas av de flesta som något slutgiltigt. Vi bör inse att "fullkomlighet" står i relation till vår "ofullkomlighet". Det finns några som lever i föreställningen att om de skulle bli kvitt sina nuvarande kända "ofullkomligheter" så skulle de vara fullkomliga. Det borde vara ett intressant experiment för dem att mentalt eliminera allt det som de anser vara deras kända ofullkomligheter och sen se vad som fanns kvar i form av fullkomlighet. I ett oändligt universum är möjligheterna till blivande oändliga. Om vi därför säger att vi är fullkomliga på högre plan, så skulle detta endast innebära att det "inre" är mer fullkomligt än det "yttre", men att säga det hjälper oss inte. Det är helt klart att som Jagväsen, med den uppnådda visdomen och förmågorna vi inhämtat från tidigare erfarenheter, skulle vi framstå som gudar för våra personliga begränsningar, men de karmiska villkor som vi skapat på detta fysiska plan hindrar oss från att inse, förverkliga eller uttrycka vår Jags natur. Då Jaget – så att säga – blandar sig med elementalerna, är han bunden genom, och begränsad till den verksamhet som hans förståelse av den kombinerade naturen tillåter. Vi kan känna till allt om "sfärernas musik" men måste använda hacka och spade. Vi kan vara "ljuspelare" inombords, men fortfarande behöver arbeta i diken, fyllda av lera och annat bråte. Detta bör vara tillräckligt för att visa oss att vårt arbete är här och nu under de villkor som vi befinner oss i. När vi har eliminerat våra brister på detta tillvaroplan kan vi nyttja vår inre kunskap i kroppslig tillvaro, men inte tidigare. Fastän framsteg i denna riktning naturligtvis alltid är möjliga till en viss grad.

Fråga 33. Var kommer fullkomligheten in? Är Självet inte fullkomligt och är inte vi Självet?

Svar. Som vi sagt tidigare, är "fullkomlighet" relativt i förhållande till "ofullkomlighet". Det ideal av "fullkomlighet" som vi kanske har haft och till slut uppnått, skulle endast uppenbara andra "fullkomligheter" att sträva efter. Fullkomlighet är ett ständigt försvinnande mål. "Vi kan alltid närma oss ljuset men vi kan aldrig röra vid flamman", därför att denna i själva verket är vårt Själv, Förnimmaren och Det som Vet. Självet är varken fullkomligt eller ofullkomligt för Det omfattar alla förnimmelser. Det skulle inte kunna finnas någon grad av kunskap av fullkomlighet eller ofullkomlighet om inte Förnimmaren kunde se båda och särskilja mellan dem.

Fråga 34. Men det sägs ju att människan till sin natur är fullkomlig?

Svar. Till sin inre natur är hon obegränsad kraft i ett ständigt blivande. Vare sig detta blivande är litet eller stort, så förblir förmågan "att bli" alltid densamma. Människan betraktad som Självet är bortom förändring och kan bara i den bemärkelsen kallas "fullkomlig". Endast det som är outtömbart, icke föränderligt, det som inte kan förbättras, kan kallas fullkomlig. När vi talar om "fullkomlighet" menar vi visdom, förståelse, kraft, där allt är förvärvat, inte något som är inneboende. Det är därför som vi förväxlar obetingad potentialitet med betingad, men ständigt växande potens, och därmed leder oss själva in i en slags mental förvirring. Metafysiskt och filosofiskt är det inte korrekt att använda benämningar som indikerar ett "tillstånd" eller en "betingelse" för Det Obetingade Enda Verkligheten, Helhetens Själv.

Fråga 35. Men människan är utvecklingsbar, är hon inte det?

Svar. Självfallet. Utvecklingsmöjlighet innebär förmågan att kunna bli fullkomlig; men fullkomlig i vad? Denna fråga öppnar ett vitalt faktum som vi inte uppmärksammat i de föregående frågeställningarna, nämligen att alla varelser av varierande grader är en skapelse av evolutionen. I Teosofins Ocean´s första kapitlet på den första raden talas det om "de förnimmande varelsernas evolution" och hela kapitlet är ägnat till att presentera fakta och logiska resultat av utvecklingen genom existensen av Visdomens Mästare. Dessa mäktiga varelser förmedlar till oss idéer och fakta om Förandligade Individualiteter som har förverkligat sig genom observation och erfarenhet. Kunskap existerar inte av sig själv, det är något som förvärvas och det finns ingen kunskap om det inte finns "De som Vet" vad det är. En förståelse och tillämpning av de Tre Grundsatserna, skulle ha besvarat alla dessa frågor åt oss. Denna specifika fråga besvaras genom den Tredje Grundsatsen som säger att, "den grundläggande läran inom den Esoteriska filosofin medger inga privilegier eller speciella gåvor hos människan andra än dem, som vunnits av hennes Jag genom personligt bemödande och egen förtjänst genom en lång serie av metempsykoser och reinkarnationer". Det som förnimmer inom varje form och varelse är Självet. Allt eftersom förnimmelserna ökar uppstår behovet av ett bättre slags instrument som efter hand förverkligas genom tidernas gång och genom ansträngningar. På så sätt kan vi säga att allt eftersom vidden och förmågan av våra förnimmelser ökar, så utvecklar vi bättre och bättre instrument. "Utvecklingsmöjligheterna" ligger både i intelligensens vidd och förmåga, lika väl som i de instrument som används. Självet kan liknas vid "punkten" i cirkeln som alltid förblir oförändrad, hur mycket de cirklar som utgår från Det och som vilar på Det än förstoras. "Cirklarna" representerar uppnådd kunskap och förmåga och utgör "tillvaron". Självet är punkten – roten och kärlet för tillvaron, som ändå förblir oförändrad trots Dess oändliga möjligheter.

Fråga 36. Vad menas med allvetenhet?

Svar. "Allvetenhet" innebär ett stadium av fullkomlighet och koordinerandet av alla "själens höljen", som består av de mest eteriska och jordiska substanser och av alla grader däremellan. Dessa möjliggör för det Gudomliga Jaget eller Förnimmaren att få kunskap om allt som går att känna till om alla medvetandestadier eller materieplan, närhelst sådan kunskap är nödvändig eller önskvärd.

Fråga 37. Det sägs på sid. 10 att Mästarna eller De Äldre Bröderna vanligtvis smädas eller klassificeras som bedragare. Varför är det så?

Svar. Därför att den allomfattande filosofi som De framför tenderar att tillintetgöra de accepterade vetenskapliga, filosofiska och religiösa idéerna som för tillfället styr världen. Av naturliga skäl använder anhängarna och speciellt då de aktiva förespråkarna av de olika inriktningarna, alla möjliga vapen för att omintetgöra spridandet av denna kunskap, som skulle om den allmänt accepterades innebära ett skadat rykte och förlorad inkomst. Den obetänksamma allmänheten accepterar utan att ifrågasätta dem som i deras ögon är de rådande "auktoriteterna".

Fråga 38. Det sägs i detta kapitel att Mästarna ibland inte inkarnerar för att arbeta utan endast för att ta reda på vad som händer, stämmer det?

Svar. Var står det skrivet? Det står "De har alltid utgjort en grupp, där alla känner varandra, oavsett i vilken del av världen de befinner sig, och alla arbetar på många olika sätt för släktets väl".

Fråga 39. Vilket är tidens ursprungliga uppdelning? (sid. 4)

Svar. Det har sagts att den person som har total insikt om karma, även har total insikt om tidens ursprungliga uppdelning. Det sägs också att en sådan insikt endast tillhör de högsta varelserna. Även om det är både omöjligt och onödigt för oss att känna till exakta tidsperioder uttryckta med våra tidsmått, dvs. "år", så kan vi kanske ana vad som uttrycket "tidens ursprungliga uppdelning" innefattar. Varje planet eller solsystem är en pånyttfödd manifestation av dess föregångare. Alla varelser i ett givet solsystem är sammanlänkade i en evolutionär ström som är beroende av varandra, där summan av deras totala karmiska förutsättningar utgör den Stora Cykeln vari alla andra mindre cykler inryms. Medan den Stora Cykeln innehåller alla de inbegripna varelsernas möjligheter till manifestation, bestäms de mindre cyklerna, inom den Stora cykeln, av mängden av varelser, klasser av varelser och enheter av medvetande, var och en i exakt överensstämmelse med sin karmiska verkningskrets och förutsättningar. Vi bör komma ihåg att cykler inte är godtyckliga tidsindelningar som begränsar verksamhet, utan är resultatet av den periodiska återkomsten av intryck samt verksamheten hos varelser av alla grader som är delaktiga i varje evolutionär ström. (Se den Andra Grundsatsen.)