Robert Crosbies "Svar på Frågor i Teosofins Ocean"

triangel.gif (5598 bytes)

Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean

ROBERT CROSBIE

KAPITEL 5

[frågorna 131-153]

KAPITEL 5

KROPPEN OCH ASTRALKROPPEN

Kroppen och livsprincipen. Livets mysterium. Sömn och död är resultatet av ett överskott av liv som organismen är oförmögen att använda sig av. Kroppen är en illusion. Vad är en cell? Livet är universellt. Det är inte ett resultat av organismen. Astralkroppen. Vad den består av. Dess förmågor och funktioner. Som en modell för kroppen. Naturens alla riken är i besittning av den. Dess förmåga att resa. De verkliga sinnesorganen finns i astralkroppen. Den roll astralkroppen spelar vid spiritualistiska seanser. Astralkroppen ligger till grund för telepati, klärvoajans, kläraudiens och alla sådana psykiska fenomen.

Fråga 131. Vad är det som gör att vi identifierar oss med kroppen?

Svar. En av de missuppfattningar som teosofin har som avsikt att korrigera, dvs. den allra vanligaste idén som säger att ”vi” är våra kroppar.

Fråga 132. Vilka andra missuppfattningar råder?

Svar. Det skulle vara omöjligt att räkna upp dem alla; missuppfattningar uppstår ur en brist på sann kunskap, och dessa är nästan oändliga. Början till kunskap ligger i en sann förnimmelse av den essentiella andliga naturen inom alla varelser, bortsett från alla former, förmågor och uttryck; med andra ord den permanenta oföränderliga grunden som utgör den Orsakslösa orsaken och upprätthållaren, ett centrum inom varje varelse, med andra ord Självet inom alla. Sedan följer de olika utvecklingsstegen – eller evolutionen, sju till antalet och den allmänna lag som styr allt, tillika med de underordnade lagar eller verksamheter som styr varje steg eller plan av nedstigande eller uppåtstigande. Varje föreställning som inte omfattar hela naturen är baserad på okunnighet.

Fråga 133. Är materien endast en samling av småliv?

Svar. Det som vi kallar ”Materia” består av former av oräkneliga slags varelser, var och en medveten på sin egen nivå; dessa förnimmer vi endast delvis med våra begränsade fem sinnen. Materian är det som vi är i stånd att förnimma. Allt eftersom vi höjer oss till en högre förnimmelse förmåga, kommer det som nu är osynligt för oss att bli objektivt och även detta kommer att te sig som ”materia” för oss. Den verkliga människan är Förnimmaren.

Fråga 134. Det tycks som om vi har degraderat eller bedövat dessa lägre småliv genom vårt användande, är det så?

Svar. Degraderingen ligger inom oss själva – vi är ansvariga; vilket de lägre eller mindre småliven inte är – de agerar bara i enlighet med de impulser vi ger dem, vilka sedan återverkar på oss.

Fråga 135. Vilket skulle kunna vara in- och utgångs vägarna för dessa småliv?

Svar. Genom kroppens öppningar, hudens porer; genom endosmosis och exosmosis; genom mat, dryck och andning; även huvudets och kroppens hår utgör kanaler.

Fråga 136. Vad är det som gör att människan attraherar en viss slags småliv till sig och djur en helt annan?

Svar. Varje varelse ”attraherar” enligt sin egen särskilda natur.

Fråga 137. Kan begreppet ”elektron” definieras?

Svar. Ordet ”elektron” är ett namn som vetenskapsmännen gett åt de partiklar som de anser bygger upp atomen. Vetenskapsmännen har ingen idé om vad det är som de har upptäckt, några inbillar sig att elektronen inte är materia utan en form eller flera former av energi. Men alla svävar lika mycket i okunnighet som när de antog att ”atomen” var den yttersta indelningen av materian. [Dessa svar sammanställdes efter Robert Crosbies död 1919, men ”svaren” förmedlades någon gång under åren 1909-1919. Läs mer om detta i Förordet]

Fråga 138. Vad kan sägas om en berusad persons karaktär? En sådan person är alltid ivrig att inta något skadligt i kroppen?

Svar. Han har tränat ”småliven” i sin kropp på ett sådant sätt att de ständigt kräver viss stimulantia. Det finns ett uttryck som säger att: ”det är inte vad vi stoppar i munnen som förorenar, utan det som kommer ur den”. Vi är måhända inte fysiskt berusade av vin, men vi kan vara berusade av okunnighet och självrättfärdighet. En alkoholist har lättare för att upphöra med sitt drickande än vad den stora mängden människor har när det gäller att upphöra med sina själviskheter och sina begär.

Fråga 139. Skulle inte en förståelse av vår sjufaldiga natur ha en tendens att förvandla en sjuk kropp till en normal, frisk kropp?

Svar. Vi kan förstå en hel del, utan att använda oss av våra insikter; inga resultat uppnås om vi inte omsätter våra insikter i praktiken. Vi måste bli levande exempel på vår kunskap, och detta gäller alla områden av vår natur. När vår inre natur är ren, frisk och sann, kommer kroppen att låta sig påverkas; men våra kroppar är det minsta av våra handikapp.

Fråga 140. Tror ni att vi genom rätt omsorg för vårt instrument skulle kunna göra upp med vår förflutna karma i den kropp vi har idag? Skulle man inte kunna leva i samma kropp i tusentals år genom att hela tiden skapa nya vävnader?

Svar. Varje kropps livslängd bestäms av den förflutna karma som tillhör det Jag som använder kroppen; denna kritiska punkt kan kringgås av en som har kännedom om detta, men processen nödvändiggör den gradvisa döden av kroppen före dess egentliga tid, samt även villkor som moderna idéer och omgivningar inte kan erbjuda. Vårt första behov är att förstå och kunna uttrycka vår verkliga natur; därefter erbjuds många olika möjligheter. Vi måste lära känna Livet som det verkligen är, inifrån, innan vi kan ge kroppen något utöver den allmänna omsorgen. Kroppen är inte vårt omedelbara bekymmer.

Fråga 141. Existerar det inte något sådant som att kunna överskrida de begränsningar som varje liv innebär?

Svar. Svaret på föregående fråga bör vara tillräckligt täckande för vårt syfte. Det går alldeles för mycket tid åt att tänka på den kroppsliga tillvaron; kroppen är ett instrument som vi erhållit genom vår egen karma, precis som fallet är med våra tendenser och omgivningar; vi kan endast uppnå bättre villkor genom att förtjäna dem, och våra nuvarande villkor utgör just de möjligheter som vi behöver för att uppnå dessa förtjänster. Det är inte vår kropp eller dess omgivningar som utgör den verkliga orsaken till våra problem, utan våra attityder gentemot dem.

Fråga 142. Som vi nu har det, skulle vi göra fler framsteg genom att använda de kroppar vi har på bästa möjliga sätt, i hopp om att förtjäna en bättre kropp i en kommande inkarnation, är det så ni menar?

Svar. Om vårt mål är att få en bättre kropp nu eller i en kommande inkarnation, då är vi fortfarande ”fast i illusionernas nät”. Vår riktning borde istället vara att använda det vi har på bästa sätt, och det bästa sättet att göra detta kräver en kunskap om livets filosofi – teosofi.

Fråga 143. Kommer inte naturen någon gång att göra det lättare för oss?

Svar. När vi gör det lättare för naturen. Vi förkroppsligar naturen. Naturen är en produkt av oss själva och andra varelser. När vi upprättar harmoniska relationer mellan alla delar av vår egen natur, kommer det att bli ”lätt” för oss. Men att tala om att göra det lättare, när det handlar om ansträngningar, verkar fåfängt.

Fråga 144. Vad finns det för slags relation mellan Individualiteten och Personligheten?

Svar. ”Individualiteten” innebär en medveten tillvaro i Anden, vare sig i eller utanför kroppen. ”Personligheten” är en samling av ständigt skiftande kvaliteter och villkor som ”Tänkaren”, eller Jaget, misstar för att vara sig själv; på så sätt är ”tingens illusoriska verklighet” självskapad.

Fråga 145. Har astralkroppen full storlek vid födseln? Ty påståendet görs att den är fulländad vid födseln. (Sid 40)

Svar. Det finns inget sådant påstående som att Astralkroppen skulle vara fulländad vid födseln; det som sagts är att ”modellen för det växande barnet i livmodern redan är fulländad till formen”; Astralkroppen växer i takt med den fysiska; frasen ”full storlek vid födseln” saknar betydelse, eftersom alla kroppar skiftar i storlek och dimensioner från födsel till ålderdom. Modellen för eken finns i ekollonet. Ett litet fotografi kan förstoras upp tusen gånger och ändå vara fulländat in i minsta detalj.

Fråga 146. Vad menas med ”en cells negativa gränser”?

Svar. Det finns ingen fysisk cell som existerar som något avskiljt; våra kroppar är väsen, men de är uppbyggda av ännu mindre väsen. Varje väsens centrum har sin egen aktionsradie som skapar en svängning eller en virvel kring det; det är småliven som dras in i denna radiella virvel som bildar ”cellen”; den centrala attraktionskraften drar in dem och håller dem kvar i sina respektive avstånd, så att säga; det är jämvikten mellan attraktion och repulsion som bildar de negativa gränserna.

Fråga147. Kan ni förklara betydelsen av frasen ”Det Högsta ser genom ögonen av det lägsta”?

Svar. Varje cell i kroppen har sitt eget liv, krafter eller räckvidd av förnimmelse, och cellerna skiljer sig åt från varandra i detta avseende. Det är genom de många olika slagen av småliv i våra kroppar, som vi har kontakt med och förnimmer det fysiska planet; därför kan man säga att vi ser genom ögonen av det lägsta. Det samma gäller för varelser högre än oss själva. Vår kontakt som ”förnimmare” med alla slags substansplan möjliggörs bara med hjälp av ett instrument som är sammansatt av ”småliven” som tillhör det särskilda planet. Varje sådant småliv är en förnimmande punkt, och speglar i någon grad det plan som den tillhör. En tillräcklig mängd av dessa småliv dragna samman på ett särskilt plan kommer att förkroppsliga ”förnimmelsepunkter” som är i stånd att reflektera allt på det planet; så man kan säga att på varje plan så ”ser det högsta genom ögonen av det lägsta”. ”Det Högsta” och ”det lägsta” hänsyftar här på skillnaderna i förnimmelsens räckvidd, förståelse, visdom och kraft.

Fråga 148. Är den ”permanenta astralkroppen” detsamma som den Andliga kroppen?

Svar. Nej det är den inte. Det är en kropp som bildas av den astrala substansen under livets gång av det reinkarnerande jaget. När den väl har bildats så kvarstår den, med alla sina förmågor, och fungerar som den astrala formen under kommande liv. I vanliga fall, så projiceras en ny astralkropp vid varje födsel, med ingenting annat än de förvärvade tendenserna som utgångspunkt.

Fråga 149. Påverkas Astralkroppen av sinnessjukdomar?

Svar. Det finns överhuvudtaget inte någon slags ”kropp” som är vare sig är sund eller osund. Sinnessjukdom är ett avbrott i förbindelsen mellan Jaget och den kropp som används, och den kan vara delvis eller total. Ett sådant avbrott beror på individens karma och kan härstamma från orsaker igångsatta på det fysiska, astrala eller psykiska planet av den inblandade individen.

Fråga 150. Skulle en Mästares övertagande av en kropp, till sin natur vara en obefläckad avlelse?

Svar. Om en Mästare skulle vilja använda en fysisk kropp av rasen, skulle Han antingen ta en som var tillgänglig och som hade blivit övergiven av dess ursprungliga användare, eller så skulle Han ”besjäla” en som skapats på det vanliga sättet. Den fysiska evolutionslinjen upprätthålls i vår tidsålder genom en förening av könen.

Fråga 151. På sid 36 står det att vi under sömnen absorberar liv; och senare i stycket står det att när vi somnar så är vi mer fulla av liv än på morgonen. Detta verkar för mig vara en motsägelse?

Svar. Om stycket hade lästs med uppmärksamhet så skulle det inte ha uppstått någon motsägelse. Under sömnen absorberar vi Livsenergin och gör inget motstånd mot den; när vi vaknar gör vi motstånd mot den; när vi somnar är vi mer fulla av liv än på morgonen eftersom vår förmåga att bjuda motstånd minskar med varje vaken timme; vi blir ”laddade med Livsenergi ända tills vi inte längre kan stå emot den, då tar sömnen över.

Fråga 152. Påpekade inte H.P.B. att Devachan var ett dårarnas paradis?

Svar. Det är en öppen fråga om H.P.B. använde uttrycket exakt på detta sätt, men antag att hon gjorde det, stämmer det inte då att varje varelse skapar sitt eget paradis, sin egen Devachan, enligt sina föreställningar om sällhet; och eftersom Devachan är en illusion skapad av personligheten, så kan det inte kallas för ett tillstånd för de vise, och uttrycket ”en dåres paradis” som ett talspråk, kan då mycket väl anses duga. Är det inte lyckosamt att även den som vi betraktar som en ”dåre” kan ha sitt paradis? Den andliga naturen av ”tillvaron” möjliggör alla dessa kompensationer, var och en i enlighet med sitt slag

Fråga 153. Det sägs att astralkroppen utvecklades långt innan den fysiska kroppen; innebär detta att människan använde sig av astralkroppen tidsåldrar innan den fysiska kroppen var utvecklad?

Svar. Som vi speciellt nämnt i ett tidigare kapitel, så utgår evolutionen från den homogena substansen till allt mer konkreta tillstånd av substans eller materia, och de lägre tillstånden utvecklas ur de högre, varje stadium omfattar ofantliga tidsperioder; därför innebär detta att astralkroppens evolution föregick den fysiska formens under många tidsåldrar; faktum är att vid varje födelse så upprepas snabbt samma process; även de tidiga stadierna av den fysiska evolutionen upprepar sig under fosterstadiet.

_______________

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 66-72. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.

Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 5 av William Q Judge

| till ULTs hemsida | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online |

Copyright © 1998-2016 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2016-08-31