Robert Crosbies "Svar på Frågor i Teosofins Ocean"

triangel.gif (5598 bytes)

Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean

ROBERT CROSBIE

KAPITEL 2

[frågorna 77-97]

KAPITEL 2

ALLMÄNNA PRINCIPER

En överblick över de allmänna lagar som styr kosmos. Systemets sjufaldiga indelning. Den verkliga materian aldrig synlig och detta har Logen alltid känt till. Förnuftet är den intelligenta delen av kosmos. Kosmos finns inom det Universella Förnuftet. Evolutionen framskrider enligt planen inom det Universella Förnuftet. Evolutionsperioder har sitt slut; och detta kallas Brahmas Natt. Den mosaiska kosmogoniberättelsen har hämmat den moderna föreställningsvärlden. Det judiska folket hade endast en del av den lära som inhämtades från egyptierna. Läran stämmer överens med den inre betydelsen av Genesis. Den allmänna längden för evolutionsperioderna. Samma lära som Herberts Spencers. Den gamla hinduiska kronologin ger detaljerna. Berättelsen om Salomons tempel är en berättelse om människans evolution. Läran är långt äldre än den kristna läran. Världens verkliga ålder. Människan är över 18 000 000 år gammal. Evolutionen fullbordas endast genom de Jag som finns inom den och som till slut blir användarna av mänskliga former. Var och en av människans sju principer härleds från en av universums sju stora avdelningar.

Fråga 77. Vad menas med det som står på sid. 14 att "ända tills vi som enskilda individer är redo och har nått mänsklig fullkomning"? [ULT utgåvan, am ed.]

Svar. När vi har förstått att "allt är själ och ande i en ständig evolutionsprocess", och att varje existerande form är ett förkroppsligande av vår förvärvade intelligens. Innan vår jords tillkomst så existerade alla dessa varelser av olika grader på den tidigare "jorden", där de hade nått sina olika utvecklingsstadier. Bland dessa fanns det några som nått ett stadium av andlig utveckling och fullkomlig kunskap inom den evolutionära ström de utvecklat sig från. Sådana varelser går kanske vidare ur systemet till högre plan eller världar, medan de som inte nått detta stadium måste fortsätta med varelser liknande dem själva och alla andra under dem (vilka i sin helhet utgör jorden – eller det erfarenhetsfältet ), ända tills de i sin tur når den högsta punkten. Uppenbarligen var de som utvecklats så mycket att de nått det högsta stadiet "redo". Man kan inte förvänta sig att de begynnande mänskliga individerna som framträtt ur djurriket vid tidpunkten för den förra planetens slutfas, skall ha tillgodogjort sig samma erfarenheter som de som var självmedvetna när den föregående jorden började. Det finns alltid de som genom framsteg i kunskap och visdom lämnar ett system, och det finns de som stannar kvar för att fullkomna sina erfarenheter, medan ännu andra kommer upp från de underliggande rikena.

Fråga 78. Behöver inte samtliga Jag som tillhör denna Manvantara bli färdiga innan vi lämnar denna jord?

Svar. Som vi tidigare sagt, så finns det vid slutet av varje pralaya och innan den nya manifestationen, varelser som nått tillräckligt långt för att kunna lämna systemet. Detta innebär att de har fullgjort hela sin plikt gentemot den specifika evolution som de framträtt ur. Det borde vara helt naturligt att tänka sig att det finns andra inom ett givet system som uppnått det stadium som innehas av de högsta individerna, och att dessa då går vidare till mer omfattande verksamhetsfält inom ett högre system. Slutsatsen blir då att alla Jag "behöver inte bli" fullkomliga. Ett Jag är självmedvetet och måste utvecklas genom självframkallade och självskapade strävanden. Jordens manifestationsperiod kan avslutas innan fullkomningen uppnåtts och för de flesta är nog detta fallet.

Fråga 79. Kommer denna jord då att fortsätta existera tills dess att det inte finns någon här som har nytta av den?

Svar. Den kommer att finnas till så länge som det finns någon Människa som har behov av den. Jordens varaktighetsperiod är länge än någon av varelserna eller raserna på den. Månen existerar fortfarande även om den är i en upplösningsprocess, medan Människan vars boning det var, nu har vår jord som sitt verksamhetsfält.

Fråga 80. "Universums framväxt ur Det Okända – vilket är outgrundligt för människan eller hennes förnuft, hur högt utvecklat det än må vara – sker på sju plan eller på sju sätt eller metoder". Kan ni förklara betydelsen av de "sju sätten"? [sid. 14]

Svar. Teosofin visar att all evolution är sjufaldig till sin natur och i sina processer. Det är en förståelse av denna sjufaldiga natur som ger oss en nyckel så att vi kan förstå evolutionsprocessen, människans natur samt alla andra varelser och former. Alla planeter såväl som alla solsystem har en början och ett slut, och alla är resultatet av framåtskridande intelligenser med oändliga utvecklingsgrader. Vår jord är resultatet av en tidigare jord och dess varelser, på vilken den sjufaldiga evolutionsriktningen hade nått gränsen för sin utvecklingsmöjlighet. Varje sjufaldig evolution har som sin utgångspunkt all den kunskap och erfarenhet som uppnåtts inom tidigare evolutionsförlopp, och som av nödvändighet fortskrider i den påföljande evolutionsprocessen på ett sjufaldigt sätt, enligt sju olika metoder eller sätt. Som exempel kan nämnas jordens sju "glober"; sju principer; sju stora mänskliga raser; deras sju underraser; sju ljud, sju färger etc. (Se S.D. Vol. 1, sidorna 289-292 Original Utgåvan 1888 )

Fråga 81. Kommer en varelse när denne fulländat sig på denna jord att börja längst ner i en högre sfär?

Svar. När en varelse är fulländad har den nått den högsta punkten. Vi måste hålla i minnet att evolutionen inte börjar längst ned utan alltid högst upp. Processen innebär en verksamhet där intelligensen gradvis arbetar sig neråt i mer och mer konkreta skapelser och uttrycksformer. Då den lägsta punkten blivit nådd så höjs allt det som uppnåtts i form av erfarenhet och kunskap ett steg från den "nedåtgående spiraltrappan", och assimileras där helt och hållet, och höjs sedan till nästa högre steg och så vidare till "toppen" som då kommer att utgöra grunden för nästa evolutionära strävan.

Fråga 82. I kapitlet talas det om den sjufaldiga indelningen av Universum som: "Det Absoluta, Ande, Förnuft, Materia, Vilja, Akasha eller Aether och Livet", kan deras inbördes relationer förklaras? [sid. 14]

Svar. Det Absoluta är den Orsakslösa Orsaken, Roten och Upprätthållandet av Allt. Anden representerar medvetande eller intelligens som uppstår från och inom det Absoluta. Förnuftet utgör intelligensen hos alla varelser i verksamhet – den kreativa eller konstruktiva förmågan. Materia är substans, från den mest eteriska till den mest konkreta: frukten av ömsesidig påverkan och inbördes förhållande mellan de olika klasserna av varelser som är involverade. Viljan är energin hos var och en av de olika graderna av intelligens; och den är inneboende i medvetandet som "förmågan att handla"; beslutet att handla aktiverar den. Akasha är ett element, en slags substans, en produkt av de kreativa intelligenserna. Livet är förmågan att förnimma och ge uttryck för alla grader av intelligens på alla olika substansplan.

Fråga 83. Varför är det omöjligt för det mänskliga Förnuftet att förstå Det Absoluta? Betyder detta att vi aldrig någonsin kommer att förstå det, eller? [sid. 14]

Svar. Teosofins Ocean säger, "Universums framväxt ur Det Okända – vilket är outgrundligt för människan eller hennes förnuft, hur högt utvecklat det än må vara." Detta är en Lärares uttalande och bör tas på fullt allvar. Trots detta borde vi vara i stånd att förstå varför det är korrekt. Det Absoluta är motsatsen till det Relativa. Det Absoluta omfattar alla ting och alla varelser och eftersom det är grundvalen för allt, det förflutna, det nuvarande och framtida, kan det inte utforskas av någon varelse som existerar inom Det eller från Det.

Ordet Absolut anger det som är utan kvalitéer eller attribut av något slag, hur kan då någon varelse förstå Det som inte har någon form eller uppvisar några som helst kvalitéer?

Vi är ju bekanta med termen "Livet" och kan förstå att det uttrycks genom alla former vare sig de är synliga eller osynliga för oss. Vi använder termen "Det Enda Livet" för att indikera Dess närvaro i alla ting och överallt. Som varelser kan vi inte utforska den kraft som har oändliga yttringar och som var och en är; var och en kan endast uttrycka Det enligt sin egen begränsning och uttrycksförmåga. Det finns ingen varelse som kan uttrycka Livet, utan att till sitt innersta väsen vara Livet Självt.

Om det Absoluta kan vi endast säga att "Det är", precis som vi endast kan säga om oss själva, "Jag är". Hur kan vi utforska Det som inte är beroende av några uttryck, stora eller små, utan bara på sanningen om Dess Universella Närvaro?

Vi bör också vara i stånd att förnimma och förstå att var och en av oss är både Varat och Icke-Varat. Vår förmåga att förnimma är Icke-Varat och våra assimilerade och förkroppsligade förnimmelser utgör Varat.

Det Absoluta är ett namn för den Enda Verkligheten, den Oändliga, Oföränderliga grunden för Allt. Allt annat är "Maya" – dvs. de evigt föränderliga uttrycksmedlen, uttryckssätten, grader av intelligens och dess former som hela tiden närmar sig Ljuset men aldrig berör Lågan eftersom det Verkliga inom varje varelse är denna Låga själv.

Fråga 84."Den första differentieringen – metafysiskt talat vad tiden beträffar – är Anden". Vad innebär "metafysiskt vad tiden beträffar"? [sid. 15]

Svar. Tiden kan endast uppskattas genom verkan och återverkan och innan det finns en handling finns det ingen tid. Innan det kan finnas någon handling måste det finnas några varelser som befinner sig i pralaya som inväntar gryningen till den nya Dagen då de ska manifesteras. Anden är framträdandet från icke-aktivitet till intelligensernas aktivitet; i och med den första "handlingen" börjar Tiden. (Se Stanza 1, S.D. Vol. 1)

Fråga 85. Vad menas med "verklig materia"? [sid. 15]

Svar. Visdomsreligionen lär att Ande och Materia är utan början; med andra ord, att det samtidigt med Ande eller Medvetande existerar en homogen substans – urmateria. Det är från denna ursubstans som alla de påföljande materietillstånden alstras genom verkningarna av antalet varelser som är involverade. Det är denna homogena ursubstans som kallas "verklig materia".

Fråga 86. Varför har det jordiska materieplanet så stor betydelse ?

Svar. Därför att vi befinner oss på botten av den nedåtgående bågen, på den punkt då Ande eller Medvetande och konkret Materia möts. Den utgör vändpunkten på den nedåtgående cykeln där all tidigare strävan och justering, från homogenitet till heterogenitet, möts och har sitt verksamhetsfält för korrigering och samordning. Vi kan inte undvika dessa justeringar; detta arbete måste utföras innan vi kan gå vidare. I denna kamp finns det endast en punkt av stillhet och stabilitet – det orörliga och oföränderliga Självet – det Högre Självet inom var och en är den verklige Krigaren och Den som från sitt innersta säte av visdom måste vara fri att leda kampen, där det lägre självet endast utgör Dennes soldat på fältet.

Fråga 87. Vad menas med orden, "så finns planen nedlagd i Världsförnuftet? [sid 15]

Svar. "Världsförnuftet" omfattar alla de olika slags intelligenser som utvecklats på en tidigare planet eller på ett tidigare solsystem. När manifestationen upphörde hade varje del av denna intelligens nått sin särskilda utvecklingsgrad genom de involverade varelsernas inbördes relationer och ömsesidiga påverkan. Utifrån detta allmänna framsteg skapas en samordning vilket alstrar de kommande riktlinjerna kring vilken den fortsatta utveckling sker.

Fråga 88. Vad menas med "Höga Väsendet" på sid. 16?

Svar. Med "Höga Väsendet" menas summan av all varelser, slutsumman av alla slags involverade intelligenser.

Fråga 89. Hur kan det alltid finnas materie av den lägsta graden som ska utvecklas, och var kommer den ifrån?

Svar. En klar förståelse av varelsers evolutionsprocess kan endast uppnås genom att komma ihåg att Ande eller Medvetande, vilket utgör "förmågan att förnimma" är alstraren av alla olika grader av substans och utgör också orsaken till alla förändringar. Under manifestationen pågår evolutionen kontinuerligt och som en följd därav måste det, från den första glimten av förnimmande finnas en motsvarande substantiell eller materiell yttring av den. Substans eller Materia utgör ett verk av Anden eller Medvetandet och detta omfattar alla så kallade element i naturen, nu kända eller de som kommer att upptäckas eller skapas framöver.

Fråga 90. Vad blir det av de former som de lägre intelligenserna använt sig av när dessa intelligenser stigit högre upp?

Svar. Varje form, vare sig hög eller låg, som har blivit vedertagen, kvarstår som en matrix i den astrala substansen och kan göras tillgänglig för de intelligenser som just nått den punkten där dessa kan vara till nytta för dem. Alla varelsers Enhet liksom framåtskridandets ekonomi kräver att " ingen strävan går förlorad, och att inget arbete utförs förgäves". Precis som de fysiska ärftlighetslinjerna återskapar sig själva från förälder till barn och olika slag betingelser alstras, samt att Jagen inkarnerar i omständigheter som deras karma eller "lämplighet" förser dem med, så sker samma sak med de lägre rikena då de går vidare till högre uttrycksformer, där de övertar sina föregångares vedertagna former. Matrixerna för alla former som någonsin existerat, finns fortfarande kvar i Astralljuset.

Fråga 91. På sid. 17 nämns den brittiska tummen och Piazzi Smyth, vad refererar detta till?

Svar. Piazzi Smyth var en F.R.A.S. som utforskade, studerade och mätte den Stora Pyramiden. Eftersom han var en patriotisk engelsman och dessutom en ortodox kristen så utvecklade han och förespråkade teorin att den Stora Pyramidens geometriska mått bevisade den vetenskapliga grunden för dess konstruktion var att demonstrera att det var den brittiska tummen, och inte det metriska systemet som var det sanna standardmåttet för linjära mätningar; och vidare, att det religiösa syftet med att bygga Pyramiden var för att förstärka den ortodoxa iden om Sabbaten och att fungera som en varning mot "en söndag med vardagsprägel".

Fråga 92. Varför sägs det "att hos orientalerna finns sanningen om världens verkliga ålder"? [sid. 16]

Svar. Därför att de västerländska begreppen om världens ålder är baserade på slutsatser dragna från manuskript som är missförstådda och som saknar samband med saken, men de ingår i den kristna Bibeln. Iden att världen bara skulle vara några få tusen år gammal har allmänt accepterats av kristendomen, och geologer som är barn av sin tid, har upplevt sig begränsade i sina spekulationer vad beträffar den faktiska åldern. Det är sant att inom det sista århundradet så har en större uttrycksfrihet liksom spekulationer fått sitt utlopp, eftersom upptäckter av olika slag fortsätter att tvinga tillbaka sådana spekulationer länge och längre tillbaka i tiden, så från att ha varit hundratusen år, har det nu som en tänkbar ålder på vår jord framflyttats till en miljon år. Alla de som kommer med dessa påståenden erkänner att det bara rör sig om gissningar och olika åsikter. Medan den Västerländska Vetenskapen misslyckats på grund av en felaktig utgångspunkt i sitt resonemang, så besitter den Österländska Vetenskapen – baserad på förflutna tidsåldrars urkunder och genom att ha bekräftat evolutionslagarna som styr jorden och Människan – inte enbart de forntida urkunderna utan även en kunskap om de lagar som bekräftar dessa urkunder. Inom teosofin är en kunskap om dessa lagar och deras verksamhet uppnåbar för varje student som drar nytta av denna möjlighet och följer den nödvändiga riktningen. Dessa urkunder bevaras på hemliga platser av ett levande folk på ett heligt sätt. Teosofin såsom den förmedlats till världen utgör en del av denna samlade visdom och kunskap.

Fråga 93. Varför är det så att vi ligger långt efter andligen sätt mot vad vi var för tusentals år sedan?

Svar. Därför att mänsklighetens medvetande blev så försjunket i yttre jordiska strävanden att intellektet, förmågan att resonera från antaganden till slutsatser, växte på bekostnad av andliga förnimmelser. Begäret att framhäva fysisk förnimmande tillvaro leder direkt bort från medvetenheten om att vara ande. Såvida vi inte återvinner den andliga varelsens medvetande – en meningsfull tillvaro i anden, inte materian – kommer vi att förbli bundna av våra självskapade villkor av fysisk existens. Intellektet utgår från att se och jämföra skillnader. När vi en gång uppnått det, kan det användas för att vidmakthålla materiell existens med alla dess avigsidor, eller som ett instrument för andens vägledning och kontroll över de lägre liven som bildar rikena under Människan.

Fråga 94. Vad var "materialet" som "måste sökas, samlas ihop och formas i andra och avlägsna platser"?

Svar. I slutet av en Stor Period, som till exempel av en planet, så upplöses åter alla grövre materieformer i ursubstansen, varur och inom vilka dessa var formade; erfarenheterna hos de olika klasserna av utvecklade varelser bevaras. Vid nästa "framträdande" uppstår nya kombinationer och korrelationer ur en större kunskap, uppnådd under föregående evolutionsperioder, och ett nytt uppbyggande av en evolution av former påbörjas. Denna baseras på de framsteg som redan gjorts. Av nödvändighet blir de erfarenheter kvar som gjorts av de olika klasserna av varelser vilka bildat formerna och eftersom "materialet" befinner sig i ett homogent tillstånd, så påbörjas bildandet i detta stadium och görs alltmer konkret allteftersom tidsåldrarna framskrider. Detta är i allmänna drag. Teosofin lär att vår Måne var den planet på vilken vår evolution hade sitt närmast föregående verksamhetsfält, och allteftersom Jorden byggdes upp så har Månen krympt och disintegrerat. Utifrån detta kan vi föreställa oss att "material" från Månen har använts och används nu för att bygga upp Jorden och dess former, och att detta kommer att fortsätta tills den Sjunde Runden, då Månen kommer att ha försvunnit. Den kan betraktas som en av "de avlägsna platser"; och "andra" kan förstås om vi drar oss till minnes att i detta ofantliga universum av vilket vår planet utgör en liten del, och under den lag om Enhet som råder inom helheten, så är vår planet relaterad till och står i förbindelse med alla andra planeter i vårt system. Eftersom det stora syftet är Själens Evolution, så kommer den stora reservoaren av eterisk substans att vara tillgänglig för de Intelligenser vars kunskap och förmåga gör dem i stånd att välja och vägleda.

Fråga 95. Om vi har sju tillvaroplan, innebär detta då att karma alstras på alla dessa?

Svar. Karma är verksam på alla plan och verkar på alla varelser. Medvetande och Liv på alla plan innebär förnimmelse och handling, och dessa innebär karma. Det finns tre evolutionslinjer: den Andliga, den Intellektuella och den Fysiska och dessa tre förenas vid varje ögonblick. Framsteg på alla plan kan endast uppnås genom handling. Det är felaktigt att föreställa sig att karma endast gäller det fysiska planet.

Fråga 96. Varför sägs det att Mästarna ger uttryck åt karma?

Svar. Eftersom De har kännedom om de yttersta resultaten av alla handlingar som De sätter igång, vare sig dessa är andliga, psykiska, eller fysiska och på grund av att hela Deras strävan är till för alla varelsers framåtskridande.

Fråga 97. På sid. 19 står det att "När en sådan dag gryr, så börjar den kosmiska evolutionen, som relaterar till vårt solsystem, och det tar mellan en och två miljarder år att utveckla själva den första eteriska materian, innan de astrala rikena av mineraler, växter, djur och människor kan framträda". Går detta att förklara mer ingående?

Svar. För varje Manvantara måste det finnas en specifik ursubstans från och inom vilken de påföljande differentieringarna bildas. Varje Manvantaras begynnelse måste ha sin grundläggande substans som vi skulle kunna kalla för en differentiering inom den Enda Oändliga Universella Substansen, vilken är ett resultat av Intelligensens inverkan på den. Detta åstadkoms genom samverkan och samband mellan alla de varelser som ingått i den föregående evolutionära strömmen och den utgör en förberedelse för fortsatt differentiering.



SUMMERING

Det Första Kapitlet behandlade Visdomens Mästare vilka är resultatet av evolutionens framåtskridande, och de beskrivs som väktare av det förflutnas samlade visdom. Det Andra Kapitlet lägger fram de allmänna principerna som styr kosmos. Systemets sjufaldiga differentiering visas vara universell i sin verksamhet, eftersom varje atom såväl som varje varelse har sju principer, vare sig latent eller uttryckt beroende på omständigheterna. Förnuftet eller Intelligensen, representerar den förvärvade kunskapen av den totala mängden varelser som ingår, där de högre intelligenserna har en vägledande och pådrivande funktion gentemot de lägre. Varje stor evolutionsperiod har sin specifika början, baserad på tidigare prestationer och har som mål att koordinera de allmänna framstegen och därmed lägga grunden för ännu en stor period. Dessa perioder kallas Brahmas Dagar och varje sådan period följs av en Natt av motsvarande längd som är till för assimilering och återanpassning. Evolutionen åstadkoms enbart genom de självmedvetna Jagen inom denna, vilka vägleder och pådriver de lägre liven – uppbyggarna av former – så att de till slut kan ta och använda sig av dessa färdigblivna former. Historien om byggandet av Salomos Tempel är historien om Människans evolutionsprocess, "vari inget hammarslag eller hantverkares röst kan höras". Var och en av Människans sju principer härleder sig från en av de sju stora Divisionerna i Universum. Människan står därför i direkt förbindelse med och är relaterad till varje tillstånd av substans och varje tillvaroplan genom dessa principer. Människan är inte sina principer: dessa är hennes instrument och förkroppsliganden. "Universum existerar endast för Själens skull."

_______________

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid. 37-48. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.

Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge

|   till ULTs hemsida   | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23