Robert Crosbies "Svar på Frågor i Teosofins Ocean"

Svar på frågor i ”Teosofins Ocean” | kap 1A | kap 1B | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11A | kap 11B | kap 12

KAPITEL 11

KARMA

Fråga 277: Med anledning av uttrycket ”fortlevande av barbariskhet”; är de som ingår i barbariska stammar själar som ej uppnått så stor erfarenhet?

Svar. I naturens evolutionsprocess – en utveckling inifrån utåt – måste det finnas själar med mindre erfarenheter, vars kroppar och omgivningar korresponderar med deras nuvarande uppnådda karaktär. Å andra sidan så finns det utdöende folkstammar som till exempel de australiensiska aboriginerna, där de mer utvecklade jagen har inkarnerat i andra raser, och därmed lämnat plats åt de mindre utvecklade att kunna inkarnera i denna förstnämnda fysiska ärftlighetslinje. Allt eftersom de mer utvecklade jagen i sinom tid lämnar denna fysiska ras, så kommer de kvarvarande som är mindre utvecklade, att förorsaka sönderfallet av fysiska arvsanlag, så att endast den lägsta klassen av intelligens inom denna stam eller ras intar sådana kroppar. Till sist kan nämnas att den fysiska rasen dör ut på grund av sterilitet, eftersom jagen som var förbundna med den ursprungliga rasen har inkarnerat i andra raser.

Svar. Det finns många olika klasser av jag bland mexikanerna precis som inom varje annan nu existerande ras; både familjerna och raserna är uppblandade. I Mexiko kan vi se resultatet av en sammanblandning av europeiskt blod med det blod som härstammar från de uråldriga amerikanska civilisationernas dekadenta kvarlevor; och genom karmisk nödvändighet kan vi se hur de som kommer med europeiska arvsanlag och som blandat sig med de infödda, blir fast inom ärftlighetslinjen av sina egna orsakssammanhang, och måste avverka dessa antingen genom att försöka eliminera sina arvsanlags brister eller gå under med dem, vilket leder till allt sämre förhållanden.

Svar. På detta sätt skiljer de sig inte från folk av andra raser. Patriotism uppstår inte bara för att man föds in i en ras, vilken den än må vara, utan uppstår ur jagets karmiska affinitet med denna ras; själva känslan finns där i alla sådana fall, men de handlingar som uppstår ur denna känsla är ofta inte förstådd och ovist tillämpad; känslan av avskildhet råder under sådana förhållanden, precis som det gör inom alla mer eller mindre okunniga ”personligheter” inom alla raser.

Fråga 280: Existerar det då någonting sådant som Intelligent Patriotism?

Svar. Så måste det vara eftersom vi kan iaktta dess motsats, ointelligent patriotism, vart vi än vänder oss.

Svar. Frågan handlar om huruvida Intelligens kan tillämpas på patriotism. En mycket okunnig människa kan ha en stark patriotisk känsla som kan uppväcka hänsynslösa handlingar genom henne själv eller genom provokation av andra. En mer intelligent människa skulle ha en mer vidsynt förnimmelse och handlande och ändå instämma i en nationell känsla och handlande gentemot andra nationer på ett sätt som han som individ skulle betrakta som ett felaktigt beteende gentemot en annan individ; båda dessa fall är i grund och botten felaktiga. En sann intelligent patriotism skulle betrakta individen som en integrerad del av den nation han tillhörde; och nationen som en integrerad del av den skara av nationer som utgör mänskligheten som en helhet. Eftersom varje individ föds i en fysisk kropp genom föräldrar som tillhör en viss ras eller nation och således föds in i människorna värld, så indikerar karman av varje sådan födelse möjligheten för den som föds på det viset att inom sig utrota den familjs brister varigenom hon kommer, och genom familjen utrota de brister som föreligger i hennes nation, för nationella brister utgör totalsumman av alla de individer som tillsammans bildar den, och utrotandet av dessa brister börjar och slutar med varje enskild individ. Intelligent patriotsim skulle därför innebära att vi utför hela vår plikt på den plats vi genom vår karma har i livet, gentemot vår familj och gentemot mänskligheten som i sig består av individer, familjer och nationer, allt medan vi igenkänner det faktum att alla varelser är av samma slag och endast uppvisar en gradskillnad. Om våra familjeplikter utförs på ett bra och vist sätt skulle våra plikter gentemot nationen och mänskligheten i stort sett sköta sig själv. Med ”familjeplikter” och ”nationella plikter” menas inte en slags falsk tillgivenhet gentemot familj eller nation som ett uttryck för stolthet, jagande efter tillfredställelse eller sensualitet, utan genom att uppodla och upphöja de högre känslorna och emotionerna inom oss själva och vår familj och att använda dem för utförandet av vår plikt gentemot nationen och mänskligheten i allmänhet.

Svar. Det verkar hopplöst på grund av att individer inte tar sin egen medicin; vi skulle gärna vilja vänta tills dess rasen har gjort framsteg och sedan skulle vi kunna slå in på samma linje, men aldrig någonsin har en ras eller ett folkslag gjort framsteg utan individers starka och ständiga ansträngningar vilka sett en bättre väg och exemplifierat och förmedlat den. Det är ett gammalt talesätt att ”en smula surdeg kan snabbt få en hel deg att jäsa”; de som har ”surdegen” måste först tillämpa den på sig själv innan den kan börja verka inom andra.

Fråga 283: Kapitlet omnämner ett ofullkomligt eller ont jag, vad innebär detta?

Svar. Det finns många klasser av jag. Vi bör alltid hålla i minnet att jagen utvecklas; och att några var självmedvetna varelser vid denna vår jords början och att andra blivit mänskliga varelser sedan denna början och upp till mittpunkten av den Tredje Rasen. Dessutom det faktum att det existerar onda och ofullkomliga människor i fysisk existens pekar på ondskefullhet och ofullkomlighet inom jagen, för det är jagen som inkarnerar.

Fråga 284: Jag har förstått det som att jaget är odödligt och andligt till sin karaktär, stämmer det?

Svar. Jaget är andligt och odödligt till sin innersta karaktär, men eftersom det besitter förmågan att förnimma och handla och exemplifierar lagen om verkan och återverkan inom sig, allt efter som det arbetar sig ner från de högre till de lägre substansplanen så blir det involverat i de lägre planen genom böjelse för dem och lider i enlighet därmed tills det besegrat sin okunnighet och gjort anspråk på och använder sin verkliga karaktär på de lägre planen. Som våra jag, är vi endast delvis verksamma i kropparna; Manas har ännu inte tagits helt i bruk av oss som en ras; och varje inkarnation utgör bara en aspekt av våra förflutna existenser, så vi måste skapa länken mellan det högre och det lägre medan vi befinner oss i kroppen.

Fråga 285: Vad skulle följden bli om ett jag under sin kroppsliga existens följde ett förlopp av degeneration och ondska i liv efter liv?

Svar. I ett sådant fall skulle de inneboende krafterna hos dessa tendenser i sinom tid bryta länken mellan jaget och dess instrument under något liv, och detta instrument med den drivkraft som det fått skulle vara en väsensenhet utan en mänsklig själ. Det existerar sådana varelser i vår värld, som är mänskliga till formen, men själslösa.

Fråga 286: Använder vi oss av allt vår karmiska förråd under varje liv vi lever?

Svar: Under världars, rasers, nationers och individers tillvaro, så kan inte Karman verka såvida det inte finns lämpligt instrument för den att verka genom, och tills ett sådant instrument finns tillgängligt, så förblir den Karma som är knutit till instrumentet oförbrukat. Emedan en människa erfar delar av sin förflutna Karma genom sin kropp, förhållanden och omgivning, så är hennes andra oförbrukade Karma hållen i reserv tills kroppen, förhållanden och omgivningen tillåter den oförbrukade karman att verka. Tidens gång kommer inte att leda till någon minskning av den karmiska kraften, inte heller förändrar den sin karaktär.

Fråga 293: Ras-Karma, Nationell Karma och Familje Karma har nämnts; vad innebär dessa termer?

Svar. Eftersom alla varelser är av samma slag – det vill säga, andliga till sin essens och källa – så är alla förbundna på inre plan med varandra och var och en påverkar alla de övriga på ett hjälpande eller hindrande sätt. Ras Karma påverkar varje enhet inom rasen via lagen om orsak och verkan genom fördelning. Nationell Karma påverkar en nations medlemmar genom samma lag fast mer koncentrerat. Familje Karma råder endast inom en nation där familjer har bibehållits rena och åtskilda; för inom varje nation där det förekommit en uppblandning av familjer – som är fallet under varje Kali Yuga period – så fördelas familjekarman i allmänhet över en nation. Eftersom alla människors inre natur utgörs av samma principer så är de förbundna både genom sina inre och yttre principer; de påverkar därför varandra på subtila och icke förnimbara sätt, liksom på yttre och vanligt förnimbara sätt.

Fråga 294: Om alla varelser av alla grader påverkas av den dynamiska förmågan i människans tanke och känsla, måste inte vi då som mänskliga varelser påverka de lägre rikena vilka utgör den jord vi lever på?

Svar. Sådan är läran. Naturnaturkatastrofer frambringas genom de särskiljande och destruktiva verkningar som utgörs av människors själviska och felaktiga tänkande. En naturkatastrof kan spåras till en fysisk orsak som till exempel en inre eld och atmosfäriska störningar, men dessa har frambragts av den störning som den mänskliga tankens dynamiska kraft skapat. Vissa antydningar till detta finner vi i Paulus skrifter där han talar om hur hela skapelsen stönar i födslovärkar på grund av människans orättfärdigheter.

Svar: Nej. De Jag som inte har någon karmisk förbindelse med den del av jordklotet där sådana katastrofer är under uppseglande, hålls utanför den senares verksamhetsfält på två sätt: (a) genom en motvilja som verkar på deras inre natur och vilket förmår dem att flytta till andra ställen, eller (b) genom att bli varnade av de som vakar över världens framåtskridande.

Fråga 296: Hur kan människors handlingar framkalla naturkatastrofer?

Svar: Genom deras ackumulerade verkan på de elementala väsendenas psykiska natur. Karma är alla betingelsers grundton för den råder över den minsta atom såväl som den högsta andliga varelsen. Mineralrikets elementaler och rikena under detta (de egentliga elementalerna) utgör psykiska embryons. Varje mänsklig tanke passerar under sin utveckling in i den inre världen och blir där ett verksamt väsen genom att den förenar sig med en elemental – det vill säga, med en av de till hälften medvetna krafterna i rikena. Den överlever som en verksam intelligens – en varelse skapad av förnuftet. Således förevigas en god tanke som en verksam, välgörande kraft medan en ondskefull tanke ger upphov till en skadlig demon. Den automatiskt fungerande hjärnan lagrar endast upp de grova energierna och ger upphov till korrelationer som antingen är ofruktbara eller välgörande och som till slut frambringar naturkatastrofer. Det går att jämställa med kemiska kombinationer skapade av intelligenta vetenskapsmän –antagonistiska element som hålls tyglade men som till slut nås av en gnista som blir tillräcklig för att frigöra och frambringa fruktansvärda explosioner.

Fråga 297: Kan människans handlingar eller Karma på liknande sätt frambringa välgörande verkningar inom naturens lägre riken?

Svar: Det är människan som utgör det verkliga motivet och den verkliga styrande kraften i detta universum, för hon är i ledande ställning, eftersom hon är självmedveten, med förmågan att kunna uppnå kvalitéer som gör att hon kan förstå alla varelsers natur och även förmågan att manipulera de lägre naturerna. Det överlåtes åt henne att använda dessa naturer på ett sådant sätt att det frambringar de bästa resultaten för alla varelser som är inbegripna i den evolutionära ström som bygger upp denna jord och detta solsystem. Människan har frambringat många välgörande kombinationer och transformationer inom de lägre rikena, vilket inte är möjligt för dem själva att åstadkomma utan hjälp.

Fråga 298: Då är människan ur ett mycket vidare perspektiv en skapare än vad vi är vana att betrakta henne som, eller hur?

Svar: Tveklöst är det så. Impulsen att agera inom de lägre rikena utgår ursprungligen från människan. Den medvetna handlingen inom de lägre rikena utgår från människan. Handlingen åtföljs alltid av en reaktion. ”Luftens, vattnets, eldens och jordens” element eller en del av eller kombination av dessa – utövar alla sina reaktioner på oss. Vi erfar dessa reaktioner från elementen på grund av vår attityd mot dem och vårt sätt att använda oss av dem, för det är vi som förmår dem att agera på vare sig ett välgörande eller destruktivt sätt. Tornados, jordbävningar och lidande av alla slag som krig eller stridigheter, antingen inom elementen eller mellan människor, har alla framkallats av människan.

Fråga 299: Du nämnde den ”automatiska verksamma hjärnan” finns det en annan möjlig verksamhet med våra hjärnor?

Svar: Med all säkerhet. I det ena fallet är den grova energin upplagrad och sedan utslungad utan att det skett någon transmutation av denna grova energi till högre dynamiska former. I det andra fallet har den intelligenta verksamheten av den vetenskapligt sysselsatta hjärnan utvecklat en sublimerad form av andlig energi, vilket kosmiskt sett, producerar obegränsade goda resultat. Den mänskliga hjärnan kan användas som en outtömlig alstrare av högre former av energier utvunna ur de lägre. Adepten skapar inget nytt; han transformerar bara naturens befintliga material. I det ena fallet sker det ett slöseri och ett förnedrande av den skapande förmågan; och i det andra fallet ett vidmakthållande och upphöjande av allas karaktärer.

Fråga 300: Det verkar inte finnas någon gräns för vårt ansvar?

Svar: Nej det finns det inte. Vad vi än tänker eller vilket sätt vi än handlar på, så sker detta inte utan att vi påverkar andra varelser, mänskliga eller de som finns under eller över oss, eftersom varje handling i någon grad är förnimbar genom hela universum. Människan förnimmer reaktionen i sin egen moraliska natur från sina mentala handlingars riktlinjer; och samtidigt kommer hon att fysiskt agera i enlighet med dessa riktlinjer, och påverka andra till det bättre eller sämre både på de inre och yttre verksamhetsplanen; och får på så vis också dess fysiska reaktion.

Fråga 301: Då finns det alltså aldrig någon orättvisa?

Svar: Nej det finns ingen orättvisa. Det som vi betraktar som skenbar orättvisa ter sig så på grund av att vi inte ser de orsaker som har framkallat de nuvarande ogynnsamma verkningarna. Om vi inte har någon kunskap om vår egen verkliga natur och den Karmiska Lagen som är inneboende i denna verkliga natur, så kommer det endast framkalla en känsla av att vi mottager orättvisa och det ger upphov till att vi hyser hat och förbittring. Det som hindrar vår förståelse av dessa ting är i huvudsak att vi inte vet för vilket syfte vi är här. Vi betraktar saker utifrån utgångsläget ”ett enda liv” och när vi befinner oss i detta liv, så föreställer vi oss att det är något som vi inte har att göra med. När vi då betraktar andra, som enligt vår åsikt har större framgång än vi, vill vi veta hur det kan komma sig, eftersom inget svar går att få utifrån den grundsyn vi antagit, antar vi att vi mottager orättvisa. Om Karma innebär ansvarets lära så innebär Reinkarnation hoppets lära. De två hör ihop. Anledningen till att vi är på jorden, beror enligt den Ockulta läran inte på att vi är här på grund av våra dygder, utan på grund av våra defekter. Vår ”personlighet” utgör i själva verket avverkandet av våra defekter. Om vi inte lär oss vad syftet med livet är, och inte utför vårt arbete, så skapar vi endast ytterligare defekter som vi måste justera, och skapar därmed också mer problem för oss själva.

Fråga 302: Vem ska vara domare över en människas motiv beträffande det hon känner och det hon gör?

Svar: Människan själv. Men hon måste glömma sig själv om hon ska döma på ett sanningsenligt sätt. Ingen domare kan vara opartisk om han har något egenintresse i sina egna beslut. Så om vi har något egenintresse i våra egna beslut så kan vi inte döma våra motiv; vi kan endast göra en korrekt bedömning då vi inte söker något för egen vinning. Den bästa vägledningen och det största beskyddet någon människa kan ha utgörs av en bestämd önskan att gagna mänskligheten utan att vinna fördel för egen del.

Fråga 303: Genom att straffa dem som har förtjänat att straffas, hjälper vi inte på så sätt Karma, och blir en verkställare av rättvisa?

Svar: Nej. Bibeln innehåller många ockulta talesätt. Ni känner väl till det som säger: ”Vedergällningen är min; Jag kommer att återgällda säger Herren” (Lagen). Lagen reder sig själv. Vi behöver inte göra oss själva till redskap för vedergällningen. Vi har i våra moderna civilisationer våra sätt att utmäta hämnd; men i själva verket är våra sätt vilsekomna, ofullständiga och skadliga. Att ha ihjäl en medmänniska som har mördat en annan, är inte mer berättigat om det utförs av en samling människor än det är i det första mordfallet; att ta en annan människas liv kvarstår som en oriktig handling i båda fallen. Detta är fel, men att isolera mördaren så att han inte kan fortsätta att skada andra, är en helt annan sak.

Fråga 304: Skadar vi andra med vårt hat?

Fråga 305: Men om våra egna tankar är av en sådan karaktär att det inte finns något hat inom oss, skulle det innebära att vi inte påverkas av andra människors hat?

Svar: Detta är hela sanningen. Om en människa tänker och känner gentemot sina medmänniskor utan varken hat eller hämnd inom sig, så kommer ingenting av detta slag att kunna beröra henne.

Fråga 306: Om någon som är påverkad av en annans handlingar inte har någon önskan om att skada den andra, kommer detta då att lindra handlingens verkan för den andre?

Svar: Självfallet gör den, det. Men det finns två påståenden att ta i beaktande här. Den som skadats skördar det som hon sått annars skulle hon inte kunnat skadas. Men hon kan, genom en förändring av sin karaktär och attityd och hennes önskan att upphöra med att skada andra, vägra att i sin tur återgälda med något ondskefullt. Men den som åsamkar skadegörelse eller fortfarande håller fast vid det, kommer att erfara alla de reaktioner som springer ur denna attityd. Hon har inte förändrats, hon är fortfarande samma till sin karaktär, hyser fortfarande samma önskningar. Det som ofta sker när någon åsamkar någon annan skada och inte får något gensvar är en att hon känner sig mer förtörnad än någonsin. Du kan inte få en annan människa att känna annorlunda om hon inte själv vill. Så även om vi tänker kärleksfullt om en annan, så är vi inte i stånd att förändra hennes känslor. Endast hon själv kan göra detta. Så vi kan hjälpa henne eller inte; men under alla omständigheter så kommer vi att erfara de välgörande verkningarna av vår egen välgörande attityd. Om vi inte lyckas påverka den andra på ett gynnsamt sätt så är detta på grund av att den andra är så infekterad (inte påverkad) att vi inte kan hjälpa henne. Allt hänger på mottagarens karaktär; ”på odjurets karaktär”. Ta som ett exempel en skallerorm. Det finns ingen människa, hur kärleksfulla hennes känslor än må vara, som kan förändra denna orms karaktär.

Fråga 307: Men om det är vår Karma att hysa negativa och hämndlystna känslor och tankar, då kan vi väl inte hjälpa att vi agerar på detta sätt?

Svar: Jo det kan vi. Karma innebär nuvarande handlingar lika väl som nuvarande reaktioner som är resultat av ett tidigare agerande. Även om vi inte alltid kan påverka en annan människas attityd så kan vi alltid som vi nyss nämnt påverka vår egen attityd. Om vi inte kunde det skulle vi blott vara maskiner, ynka skapelser av vårt förflutna och inte Skapare i det nuvarande. Vi borde känna till detta, för vem som helst vet bättre än att åsamka andra skada. Hon inser vad som kan skada en annan, men om hon är så självisk att hon inte bryr sig om detta, så kommer hon att agera som en destruktiv kraft i stället för en skapande kraft; och måste erfara dessa reaktioner. ”Ondskan måste finnas i världen men ve den varigenom ondskan kommer”. Ve dem som gör sig själva till instrument varigenom ondskefull Karma verkar, därför att det är genom deras egen karaktär som detta sker i sådana fall.

Fråga 308: Vad menas med att vara Karma-lös?

Svar: Allt det som är Karma-löst är det inom oss vilket lever och tänker, Förnimmaren, den Verkliga Människan. Han är installatören och erfararen av all Karma. Det finns ingen Karma om han inte alstrar den. Han förändras inte av Karma, ej heller förstoras eller förminskas han av den; men så länge som han är bunden till verksamhet (Karma) eller befinner sig i en kropp och omständigheter som han själv skapat, erfar han allt som framspringer ur de handlingar som han är bunden vid, tills han upphör att vara bunden vid denna typ av handlande. Han mottager vad helst av erfarenheter hans agerande i denna kropp för med sig till honom.

Fråga 309: I OCEANEN kan vi läsa att vissa väsensenheter annihileras på grund av sin ondskefullhet. Syftar detta på JAGET?

Svar: Hur skulle det kunna göra det, om JAGET, den verkliga Människan, inte påverkas permanent av handlande? Låt oss betrakta det på följande sätt: Ett Jag eller en andlig varelse, har varit så fullständigt ondskefull i sitt sätt att agera under många inkarnationer att det inte återstår en vänlig tanke eller känsla av något slag; inget annat än brutala och själviska tankar som endast alstrar smärta och lidande i världen. Hans gärningar förstörs: det vill säga, den personlighet som blivit uppbyggd av denna slags tankar och känslor. Det finns inget av denna personlighet som kan fästa sig vid eller assimileras av den andliga varelsen. Hans attityd har helt och hållet varit emot resten och därför måste den inneboende rörelsen i helheten till slut mala ned denna typ av gärningar (Karma) och föra den ut ur existensen. Detta förintar inte Jaget men väl dess gärningar, hans ackumulerade erfarenheter. Det raserar hans position och han måste ånyo börja om igen från den punkt där han befann sig innan han påbörjade sin ondskefulla bana, för det är där han hör hemma. Jaget kan inte annihileras; men hans inkarnationer kan vara av en sådan karaktär att de går förlorade och han kastas utanför en viss ström och måste på grund av detta börja om på nytt där han först avvek från denna linje. Men den verkliga Människan kvarstår liksom hennes verkliga gärningar; det vill säga, hennes uppnådda visdom och erfarenheter. Han må förlora en hel del sidor ur Livets Bok men Han kvarstår.

Fråga 310: Men där måste väl finnas Karma som leder detta Jag tillbaka igen?

Svar: Han får den Karma att behöva gå tillbaka till sina mentala upplagringar som magasinerats under långa föregående inkarnationer, antingen på denna glob eller någon annan, och påbörja en ny start i enlighet med en riktlinje som är baserad på dessa mentala upplagringar. Han har förlorat en oerhörd mängd tid och strävan, och erfarit en oerhörd mängd av ofruktbart lidande – det vill säga, ofruktbart vad beträffar det som är gott, och det vars enda effekt har inneburit destruktivitet av alla hans gärningar. Han måste därför övervinna de tendenser han alstrat, när han åter inkarnerar – tendenserna att återupprepa sig.

Fråga 311: Detta ter sig något förvirrande?

Svar: Det skulle inte uppstå någon förvirring om ni erinrade er idén om Individualiteten – den permanenta andliga varelsen, det reinkarnerande Jaget, vilket utgör Triaden av Atma-Buddhi-Manas. Lägre Manas – personligheten – är den utkikspunkt som Högre Manas har på den fysiska existensen, vilket är ett resultat av dess tankar och handlingar på det fysiska livsplanet. Han kan förändra denna utkikspunkt, eller så kan han förlora den, och påbörja en serie av nya strävanden; eller som i vissa fall så kanske han slungas ut från just denna inkarnation eller för en lång period och måste reinkarnera i en ny period under betingelser av okunskap istället för kunskap. Även detta utgör hans Karma; de ondskefulla resultaten alstrade av hans tidigare handlingar. Den enda grunden han kommer att ha, kommer att vara de tendenser han alstrat; och dessa måste han övervinna.

Fråga 312: Kan inte detta öde undvikas?

Svar: Endast genom att förändra grunden; och anamma ett mer lämpligt handlingssätt. Varje försök att ”undvika” resultaten av våra egna handlingar resulterar endast i en ännu starkare reaktion; genom att försöka undvika, så lagrar vi bara upp eller håller tillbaka den kraft som annars skulle ha uttömt sig på ett naturligt sätt under sin egen period.

Fråga 296: Hur kan människors handlingar framkalla naturkatastrofer?