triangel.gif (5598 bytes)
 

 Svar på Frågor
i
Teosofins Ocean

ROBERT CROSBIE


KAPITEL 11

[Andra delen, frågorna 313-344]
 


© 2006 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)

Robert Crosbie

 


Svar på frågor i ”Teosofins Ocean” | kap 1A |kap 1B |kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7  | kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11A | kap 11B | kap 12


KAPITEL 11, Andra delen

KARMA

Definition av ordet. En främmande term. Hur det nuvarande livet påverkas av handlingar från tidigare liv. Varje handling har sina rötter i en tanke. Genom Manas återverkar de på varje personligt liv. Varför folk föds missbildade eller under svåra förhållanden. Karmas tre klasser och dess tre verksamhetsfält. Nationell och Ras Karma. Individuell olycka och lycka. Mästarnas ord om Karma.
 

________________________________________

Fråga 313: Vilken är egentligen Karmas orsak? 

Svar: Karma innebär först, sist och för alltid handling; och vi kommer inte att förstå Karma innan vi har förstått idén att hela universum är intelligens som uttrycker sig genom myriader av former och på många olika sätt. Det är intelligensens handlingar som framkallar alla de verkningar som förnims på detta existensplan.

Fråga 314: Hur tillämpar vi detta påstående på individen? 

Svar: Individuellt sett så är varje individ Karma, för han är på en och samma gång aktören och den som mottager resultaten som springer ur hans eget handlande. Karma är aldrig en utanför stående kraft och inte heller någon varelse eller varelser. Den utgör den kollektiva verksamheten alstrad av de varelser som vi har försatt oss i någon relation med, men denna relation är helt och hållet individuell från vår sida. Vi sätter i rörelse vissa orsaker och är därmed bundna till de resultat som springer ur dessa orsaker, för varje rörelse i universum påverkar andra varelser i alla riktningar och det sker alltid en återverkan vid den punkt där störningen uppstått. Vi måste av nödvändighet vara den som justerar.  

Fråga 315: Då är Karma den kraft som driver individens handlande? 

Svar: Vi gör misstag om vi tror att ”krafter” gör något av sig själva. Krafter är alltid verksamma; men inga krafter i världen kan rätta till något för oss om vi handlat felaktigt. Det är intelligensen som är den verklige aktören vare sig vi rör oss i en lämplig eller olämplig riktning, och vi själva är denna intelligens. Om vår intelligens inte används på ett riktigt sätt så kan ingen annan intelligens hjälpa oss. Om det finns välgörande och mäktiga krafter, så är det enda sättet vi kan samarbeta med dem och dra nytta av dem, att höja oss själva till deras verksamhetsplan. Likadant är det med ondskefulla och destruktiva krafter; det enda sättet vi kan göra oss till föremål för deras makt är genom att själva vara ondskefulla och destruktiva

Fråga 316: Lipikerna omnämns i Den Hemliga Läran som Karmas Herrar och som nedtecknare av Karma. De ter sig som utomstående varelser, eller hur? 

Svar: Nej Lipikerna är inga personliga varelser även om denna idé fått allmän spridning av många ”teosofiska” studenter som fullständigt missförstått påståendena i Den Hemliga Läran. Att sådana varelser praktiskt taget skulle ”manipulera” Karma är en främmande tanke för hela undervisningen.

Det finns såsom sammansatta delar hos varje mänsklig varelse – principer – vilka kommer från tillvarons sju stora hierarkier. Handlingen, när den än görs, blir antingen utförd med, genom eller erfaren av den ena eller andra eller samtliga av dessa principer, och det sker en registrering av den allmänna eller individuella alstrade verkan – allt det goda såväl som allt det dåliga – inom dessa hierarkier till vilka principerna tillhör. Handlingen finner sin egen plats och fokus för reaktionen. Varje hierarki har sin egen individualitet som en massa; individualiteten karaktiseras inte av delarna. Sålunda kan man betrakta Lipikerna som de registrerande punkterna av de allmänna och individuella Karmiska verkningarna; men detta påstående kräver som en förklaringsmodell geometrin, vilken är ett uttryck i formen av naturkrafternas reaktioner.

Fråga 317: Hur kan vi då bli Karma-lösa? 

Svar: Vi kan aldrig bli Karma-lösa i den bemärkelsen att vi blir fria från Karma, ty Karma verkar på varje varelse från den minsta atom till den högsta varelsen i universum. Men när vi på alla sätt vi upphör att handla för personlig vinning, och när orsaken alltid är universell i sin verksamhet, så kommer återverkningarna att sammanfalla med lagen. Vi är Karma-lösa därför att vi inte är fördelare av lagen, utan endast representanter och brännpunkter för den. 

Fråga 318: Kan en individ dra sig undan från den nationella Karman hos en självisk nation? 

Svar: En nation blir självisk på grund av de individer som finns inom den, och själviskhet kommer att ge upphov till krig mellan individer, grupper av människor, eller folkmassor, eftersom krig först uppstår inom människan själv, inte någonstans utanför henne. Men om en individ inte samtycker till de själviska idéer som styr hans nation och inte heller de metoder som blir en följd av dessa, och om han samtidigt protesterar mot dem varhelst han kan, då kommer han inte att vara sammanlänkad med dem. Han är bland dem alla på grund av sin Karma, och han kommer att möta vad helst av Karma som han tidigare alstrat genom denna förbindelse, men han har skurit av förbindelselänken med den nationella tanken vad beträffar varje framtida Karma av detta slag.

Fråga 319: Hjälper inte alla de arbetare inom socialismen och inom fackföreningarna och andra liknande inriktningar till att lindra den nationella Karman? 

Svar: Utan tvekan är de alla uppriktiga i sin hängivenhet och självuppoffring för dessa mål, men vad bestående gott kan komma ur detta om de arbetar för felaktiga saker på ett felaktigt sätt? Deras motiv är helt och hållet inriktat på den fysiska tillvaron, välstånd, välbefinnande och bekvämlighet. Ingen bemödanden längs dessa inriktningar kan någonsin föra med sig någon varaktig fördel, vilket vi  ju har kunnat iaktta i de olika så kallade reformer som har kommit och gått tillika med dess reformatörer. Vari består deras uppoffringar? Vi framskrider alla från samma Källa och färdas mot samma mål; men vi kommer inte att skaffa oss riktiga metoder och riktiga relationer innan vi har kommit till insikt om och förståelse av våra egna karaktärer, och lärt oss att handla i enlighet med dem. Detta är det enda sättet som vi kan lindra vare sig den nationella eller den individuella Karman. 

Fråga 320: Men om varje människa hade en utbildning skulle hon då förstå dessa ting? 

Svar: Vår utbildning gör inte någon grundläggande skillnad. Varje människa kan förstå rättvisa. Hon kan förstå att förtjänster är det enda som kan alstra förtjänster, och hon förstår tillräckligt för att kunna utföra sina plikter gentemot sin familj och alla andra. Generellt sett så anser människor att världen är skyldig dem ett levebröd, en möjlighet och en utbildning. Allt vad vi behöver ta i beaktande är att vi är skyldiga världen vårt tjänande. Varje människas situation är beroende av vad hennes karaktär i själva verket är. Om en människa är god och rättvis och ädel i sin tanke, så kräver hon inte bättre villkor för att plocka fram detta. Bara att leva under mer gynnsamma utbildningsmöjligheter innebär inte nödvändigtvis kunskap om, eller en förståelse av orsakerna till förtryck. Dessutom är det så att ingen människa med en läggning åt att vilja inhämta kunskap kommer att misslyckas i att finna ett sätt att lära sig, oavsett de rådande villkoren. 

Fråga 321:Vad är det då som hindrar människorna från att förstå det som är rätt eller fel, och den rättvisa som vi benämner Karma? 

Svar: De intar en position av oansvarighet genom att känna en ovilja mot en förmodad orättvisa; de förväntar sig att skörda där de inte har sått; de söker efter något för egen del. Så därför är de beredda att lyssna på alla eller de olika patentlösningar som erbjuds, och de jagar alla lösningar som lovar saker utan att kräva något i gengäld. De vänder sig inte inåt; de är inte ödmjuka; de frågar sig inte vad syftet med den Inre Människan är; eller hur det kommer sig att de är som de är, och inte befinner sig på ett annat ställe under andra villkor.

Fråga 322:
Känner ni att förståelsen av dessa idéer, Karma och Reinkarnation, är de enda som kan rädda en nation från interna problem? 

Svar: Det är den enda lösningen. Innan människorna kommer till insikt om att de inte bara lever en gång, och att allt de möter är något som de förtjänat, kommer inget att förändras och vi kommer att ha lika många om inte fler problem än vi redan haft, för ju längre det fortgår ju mer intensiva blir följderna. Men, kanske är det så att människorna först kommer att lyssna till dessa uppenbara och självklara sanningar när det skett en sådan fullständig omstörtning och förödelse att de tvingas stanna upp och tänka efter. 

Om bara Mästarna hade kunnat rädda mänskligheten så hade De gjort det! De har gjort allt de har kunnat. Budskapet finns tillgängligt och det är vårt enda hopp. Jesus sa” Oh, Jerusalem, hur gärna jag skulle vilja ha samlat dig under mina vingar likt hönan som skyddar sina kycklingar, men ni vänder er bort.” Och Jerusalem förstördes. Vi ska inte gå och tro att det inte föreligger en liknande fara för oss själva. Det finns inget i vår civilisation som är varaktigt – järnvägar, böcker, byggnader – inte ett enda minnesmärke skulle finnas kvar efter hundra år. Så om det finns sådana som har ögon att se, och som har öron att höra, och som kan förstå, låt dem arbeta oavbrutet för att presentera dessa idéer till sina medmänniskor så att idéerna kan spridas och förmå andra att tänka efter

Fråga 323: Skulle då förståelsen hos ett relativt litet antal individer framkalla de rätta villkoren? 

Svar: Låt dem testa det. De rätta villkoren kan endast komma till stånd då individer kommer att ”följa Vägen”. Vem är det då som ska då göra detta? Det finns ingen som hindrar någon från att leva ett sant Teosofiskt liv. Men vad som behövs först är förståelsen av vad ett Teosofiskt liv innebär. Det kan levas var vi än befinner oss, ensamma eller i en folkmassa, för det består av ett liv med rätta idéer. Det enda sättet att förbättra villkoren är genom förbättrade idéerna. Att förbättra villkoren utan att förbättra idéerna försätter människorna i en situation som endast främjar ett utagerande av fel idéer och ger dem tillfälle att utnyttja sin själviskhet.

Fråga 324: Kommer inte blotta önskan om att hjälpa den lidande mänskligheten till slut att öppna dörrar som ger oss handlingsmöjligheter? 

Svar: Om vi verkligen önskar hjälpa mänskligheten och glömma bort oss själva i arbetet för andra, utan att tänka på framgång eller misslyckande eller belöning, så kommer dörrarna att öppnas för oss så snart vi är redo. Detta är Lagen. 

Fråga 325: Om man önskar välgång för helheten, innebär detta även att man själv drar nytta av denna önskan? 

Svar: Vi måste komma ihåg att en önskan inte är ett villkor. Blott en önskan räcker inte långt om vi inte etablerar de villkor som behövs för att göra denna önskan kraftfull och verksam. Om vi önskar verka på ett välgörande sätt för mänskligheten så blir frågan, ’Vad gör vi för att skapa välgörande verkningar’? Vad vi måste göra är att sluta tänka på oss själva, sluta beräkna för oss själva, och sluta fundera över hur vi kommer att klara oss. Ty ”vi” utgör personligheten, som alltid förändras, från år till år, från månad till månad och från dag till dag. 

Fråga 326: Om vår Karma inte tillåter oss att ta aktiv del i att förbättra världens stressfyllda villkor, vilken attityd bör vi ha gentemot dessa villkor?

Svar: Det gäller att upprätthålla en glad, lugn och tillitsfull attityd, och vi bör inse att gudarnas kvarnar mal långsamt, och synnerligen finmalet; att karma kommer att frambringa justeringar som måste leda till förverkligandet, åtminstone till en viss grad, av universellt broderskap, som inte skulle ha varit möjligt under några andra villkor. Men om vi uppgivet sitter och säger att det inte finns något vi kan göra eller att det inte är lönt att göra någonting, därför att människorna är själviska och aldrig kommer att förstå, så går det inte att göra någonting. Vi måste alltid vara tillitsfulla och på det allra bestämdaste upprätthålla den rätta attityden baserad på de tankar som teosofin förmedlar, och att alltid arbeta för det rätta, för själva principen och för Själslig frihet. 

Fråga 327: Dock är det väl så, att arbeta utifrån en sådan grund inte för med sig bra Karma, om dömer utifrån Jesus Karma och korsfästelsen

Svar: Det handlar inte om vi arbetar för bra eller dålig Karma, utan att vi försöker göra det rätta. I fallet med Jesus Existens, så är det ibland nödvändigt att ta en kropp som tillhör en viss folkras så att Han kan kommunicera med det folket, lära och hjälpa dem på ett sådant sätt som endast är möjligt genom en kropp liknande deras egna. Han tar naturligtvis en kropp inom en viss familj och fullföljer fysiskt sett Sin Karma som en medlem av denna familj. Han mildrar Karman hos familjen eller denna folkras, bara genom erfarandet av deras kroppsliga Karma, och genom att korrigera olika brister i familjen, så upphöjer Han till stor grad Karman hos denna familj. 

Fråga 328: Avslutade han denna Karma där och då?

Svar: Ja, i varje fall med avseende på kroppen. Men även den högsta Varelse som inträder i en fysisk kropp för att förmedla ett budskap, kommer genom Sin attityd och Sina handlingar och genom Budskapet Han förmedlar, att finna Sigsjälv i motsatsförhållande till den etablerade ordningen av saker och ting, och kommer därmed att skörda kränkningar, skvaller, förtal och omild behandling från alla de som befinner sig i opposition till Honom. Förtjänar Han detta? Nej; det är inte Hans Karma, utan deras Karma som förföljer, baktalar och behandlar Honom illa. 

Fråga 329: Skulle en teosof vara rädd för att göra något ondskefullt av det skälet att han i så fall skulle behöva möta dålig Karma? 

Svar: Han skulle vara rädd för att göra något ont, men inte på grund av att det skulle innebära dålig Karma för egen del, utan snarare för att han vet bättre än att handla på ett ondskefullt sätt. Han vet bara att man ska gör gott, och om han gör något ont måste han nödvändigtvis vara rädd, för konsekvenserna är givna, och fakta säger honom  att det onda som utförs sker inte bara, personligen sett, på hans egen bekostnad, utan återskapar sig själv på andra intet ont anande personer som har tendenser i samma riktning. Var det inte Jesus som sade: ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” [Matteusevangeliet 7:1-3] Å ena sidan vet vi, om vi är teosofer, hur vi ska beräkna kostnaden, och vi kan på förhand räkna ut räntan på räntan som följer på onda handlingar. Å andra sidan, när det gäller oss själva, så ska vi inte heller leta efter beskydd gentemot ont handlande, utan istället att tänka och handla på ett sådant sätt att inget beskydd är nödvändigt; ingenting utom det rätta kan nå oss om vi tänker rätt, handlar rätt, och känner rätt. Det orätta kommer inte till oss på annat sätt än om vi tänker ondskefullt och själviskt.

Fråga 330: Påverkas människans andliga natur aldrig av Karma? 

Svar: Nej; den Oföränderliga Anden i människan påverkas inte i sin natur, eller förändras överhuvudtaget inte av något som den erfar, men den ökar sin makt och kunskap genom de olika utvecklingsfaserna och framstegen. Låt oss inte begå misstaget att söka efter något slutmål utan snarare betrakta det utifrån utgångspunkten av kontinuerligt framåtskridande. Ett tillstånd av fulländning som slutmål skulle innebära stagnation. I ett oändligt universum finns det oändliga möjligheter och oavsett vilka makt eller kunskapshöjder som må uppnås, så kommer det alltid att finnas ytterligare erfarenhetsfält bortom dessa.

Fråga 331:
Är det Karmas tendens att alltid eftersträva att återställa jämvikten, att det vid slutet av en Mahamanvantara är så att den totala Karman mellan varelser är reglerad eller att jämvikten är absolut återuppnådd? 

Svar: Det rör sig inte så mycket om ett fullständigt återreglerande, i den betydelsen att alla varelser är individuellt återreglerade, eftersom det sker ett stopp av samverkan  inom hela massan. På samma sätt är det, då vårt fysiska handlande upphör på grund av den fysiska kroppens död, och Karman ännu inte är återreglerad, utan inväntar vår återkomst till en ny fysisk kropp där vi kan fortsätta med den. Där måste inom varje evolution alltid finnas verkningar som är oreglerade.Utvecklingstakten hos alla varelser står i överensstämmelse med hela massans utveckling under manvantaran; så den enskildes utveckling delas med eller kontrolleras av den universella Karman av vilket hon utgör en del. Därav kan man säga att det efter slutet på en manvantara infinner sig en period av assimilering, snarare än en period av fullständigt reglering, vilket emellertid erbjuder en annan utgångspunkt för hela mängden involverade varelser. 

Fråga 332: Innebär detta att Karma är suspenderad under denna tid? 

Svar: Ja, för tiden utgör ingen faktor i Karmas reglerande. Det är snarare en fråga om villkor.

Fråga 333: Men går det inte att räkna ut reaktionstiden utifrån en tidigare igångsatt orsak? 

Svar: Rent fysiska reaktioner går naturligtvis att kolla upp, men när det gäller mentala reaktioner så är den involverade tiden påverkad av de villkor vi försätter eller finner oss själva i. Vi framkallar lämpliga villkor för reaktion. Karma kan existera, i den betydelsen att orsakssammanhangen har satts igång och verkningarna börjat förnimmas av andra, men det är inte säkert att vi ännu befinner oss bland sådana villkor där vi kan åstadkomma ett reglerande, därför att annan karma verkar så kraftfullt att den håller tillbaka reaktionen.

Det har sagts att den som förstår karma, förstår tidens yttersta gränser, men denna förståelse kommer inte bli vår förrän vi förstår orsakernas verkningar, inte heller är det nödvändigt. Om vi redan nu skulle vara i stånd att exakt veta när studsandet tillbaka av en handling kommer att inträffa, skulle vi förmodligen spendera all vår tid med att försöka finna ut vad vi skulle kunna göra för att undvika den, förbättra den eller att arrangera precis det rätta villkoret för att kunna ta emot den. Det man bör göra är att bemöta allt och varenda sak som det kommer. Vi bör inte inta den hållningen att vi ska spara pengar för sämre tider, vilket bara innebär ett beräknande för egen del. Det är alldeles tillräckligt med det onda dagen ger oss. Tag hand om dagen. Bry dig aldrig om nästa timme. Tag hand om den nuvarande timmen. Tag hand om varje stund, varje timme, precis som den kommer, var inte rädd för någonting, tvivla inte på någonting och i full tillit, förlita dig på din egen naturs Lag. Om vi känner vårt ansvar och sköter oss så gott vi kan med allas bästa i åtanke och utan att tänka på vad verkningarna kommer att innebära för vår egen del, så kommer vi att reglera och avverka karma på bästa möjliga sätt.

Fråga 334: Kan mycket god karma göra så att man snabbt övervinner onda verkningar?

 

Svar: Nej, det kan den inte. Bådas verkningar måste ha sin gång även om två typer av karma, av samma styrka, och med motsatta krafter, kan neutralisera varandra temporärt och därmed möjliggöra det för en annan och svagare typ av karma att bli verksam. Men om vi talar om de verkningar som kan förnimmas genom en kropp, så får vi kanske tänka på att dessa bara utgör en liten del av karman. Det spelar ingen roll, hur dålig eller destruktiv eller hur bra karman än är, så länge attityden hos den som erfar den är den rätta, ty då kommer den som en möjlighet. Det enda sättet vi kan minska verkningarna av en dålig karma är genom att ha den rätta attityden gentemot den. När goda tider kommer, kan vi så goda orsaker och när dåliga tider kommer kan vi fortfarande försöka att så goda orsaker, använda oss av möjligheten att vinna styrka, mod och en förståelse av livet. Vi verkar alltid försöka undvika dålig karma, och skaffa oss själva bra karma, då vi i stället borde göra det bästa möjliga av det som kommer till oss. På detta sätt betalar vi av våra skulder till den enda fordringsägare vi aldrig kan undvika – oss själva. Vi lägger inte ner möda på att försöka undvika någonting, utan börjar snarare med en gång att arbeta med det som ligger framför oss. Då börjar själen att agera, viljan börjar aktiveras och viljestyrkan ökar. Det finns ingen verkande vilja hos en personlighet som är skiftande och ständigt ändrar sin mening, rädd för än det ena, än det andra, eller som är ängslig för att inte kunna stå ut med det ena eller det andra. Det är bara ansvarskänslan som kommer att höja oss över dessa personliga beaktanden.
 

Fråga 335: Då skulle den allra bästa karman vara att avverka dålig karma?

 

Svar: Tja, låt oss säga att ingenting är gott eller ont utan allt utgör en möjlighet – i själva verket den allra bästa möjligheten, för själen vet exakt vad den behöver för att öka sina förmågor och behålla sin energi. Ibland inser vi inte våra möjligheter, för de sker varje ögonblick hela tiden. Varje enskild händelse utgör en möjlighet – även när vi passerar förbi människor på gatan, liksom de tankar eller känslor de väcker inom oss; vad vi än känner gentemot någon annan, våra relationer med dem, det sätt vi berörs av dem, våra familje relationer, våra sociala, våra affärs eller nationella relationer – alla dessa utgör möjligheter som vi bör dra nytta av på bästa tänkbara sätt; var och en av dem bildar karma. Vår kontakt med teosofi är en karmisk möjlighet.
 

Fråga 336: Det tycks vara möjligt att fördela karman över en lång tidsperiod?

 

Svar: Än en gång så beror detta på den attityd vi hyser.Vi kan fördela karman över en lång tidsperiod eller så kan vi påskynda den, på grund av att vi är själv-medvetna varelser, och detta faktum innebär alltid att vi har förmågan att välja. Vår mycket speciella attityd gentemot livet på grund av våra teosofiska studier har en tendens att påskynda karman; eller så kan vi säga, så som vi påskyndar karman, så möter vi karman.

 

Fråga 337: Kan karma framkallas [precipiteras] allt för intensivt?

 

Svar: Förmodligen är det på det viset, att ingen av oss har läggningen eller modet att accelerera sin utveckling allt för mycket så att vi inte är kapabla att bära den karmiska bördan. Vi kommer aldrig att få en tyngre börda än den vi orkar bära, även om den kan verka tyngre. Vi måste rensa bort allt det inom oss som inte är rättfärdigt, som inte är rättvist och det som hindrar oss från att agera på ett sätt som vi borde göra. Ju snabbare vi gör detta desto bättre, men vi ska bara påskynda så mycket som vi kan ta hand om. Självfallet så påskyndar vi välgörande karma lika mycket som dåliga karma, men den människa som inte har tillit till sin förflutna karma vare sig det gäller den goda eller den onda kommer inte att kunna göra några snabba framsteg.
 

Fråga 338: Förblir oförbrukad karma inneboende i människan i form av mentala lagringar?

 

Svar: Den inpräntas eller bräns in i hennes egen oförgängliga natur. Det är därför som vi påstår att en människa för med sig sina egna villkor vad de än är. Hur skulle hon kunna lämna sin vila i Devachan, eller efter en Manvantara, och sedan fortsätta evolutionen om det inte fanns något att gå vidare med? Vi måste förstå att karma utgör orsaker så väl som verkningar.
 

Fråga 339: När Jaget återvänder till jordelivet, förstår den då på ett genomgripande sätt reinkarnationslärans rättvisa och tar på sig uppgiften självmant?

 

Svar: Självfallet. Efter att ha lämnat Devachan och innan återfödelsen sker kommer Jaget genom sin egen inneboende natur att ha möjligheten att förnimma exakt de resultat som den stundande födseln av nödvändighet kommer att innebära. Sedan dyker Jaget ner för att arbeta sig igenom de villkor som karma placerat henne i; hon kan nämnligen inte avverka detta utifrån jagmedvetandets perspektiv. Det är dålig karma att kastas in i händerna på människor vars idéer är fullständigt felaktiga, men om vårt syfte har varit att göra det rätta och vi håller fast vid denna kurs, då kommer alltid något inom oss att hindra oss från att ta emot någonting såsom varande sanningen, som inte är självklart.

 

Fråga 340: Är då inte ödet nära förbundet med Karma?

 

Svar: Det beror på hur vi betraktar det; det vill säga, om du sticker in fingret i elden, då är det ”ödet” att få en brännskada. Tidpunkten för att bestämma ödet skedde innan du stack in fingret i elden: Det enda ”ödet” är det som uppstår ur våra egna val.
 

Fråga 341: Startar inte all Karma på det mentala planet, oavsett var verkningarna förnimmes?

 

Svar: Karma inleds och känns av på det Manasiska planet, vilket vi lätt kan inse genom reflekterandet att vad som än händer en person, fysiskt eller på något annat sätt, så kan detta inte hända utan att denne har tänkt på det, och det spelar ingen roll om det gör honom lycklig eller olycklig. Om den över huvudtaget förnimmes, så börjar och slutar Karman på det Manasiska planet och i detta ligger anledningen till att upprätthålla den rätta attityden; för vi inser att Karma för med sig det vi behöver för att åtgärda brister i vår natur och stärka oss i vår strävan. Och det är vår strävan som räknas. Framgångar eller misslyckande har ingen betydelse men strävan förblir med oss som en del av oss själva; den energi som vi lagt in i vår strävan lämnar oss aldrig. 
 

Fråga 342: Flyttar vi inte Karma från lägre till högre plan?

 

Svar: Vi flyttar inte Karma men vi förflyttar vårt personliga tänkande, det vill säga, vi möter Karma där vi befinner oss. Den kan inte nå oss på ett ställe där vi inte är. Det är vi själva som utgör förändringarna. inte de saker som inträffar.
 

Fråga 343: Är det inte en människas plikt av att följa de lagar som råder i hennes land, vare sig hon godkänner dem eller inte? Är det inte denna plikt som är Karma?
 

Svar: Då vi är födda under och påtvingade dessa lagar – ty de är instiftade enligt de idéer som våra medmänniskor hyser –  bör vi inte ha något att oroa oss för annat än att utföra vår plikt gentemot våra medmänniskor. Varför skulle vi påstå att vi är överlägsna våra medmänniskor, vilket vi inte är eftersom vi är beroende av dem för själva vår existens? Även om det förhåller sig så att de har beslutat sig för att röra sig i en viss  riktning som inte överensstämmer med vårt sätt att tänka, och vi kan inte skilja oss från mängden, så kan ändå var och en alltid vara en andlig varelse. En soldat kan utföra vadhelst hans överordnade bestämmer att han ska göra, men detta kommer inte hindra hans tankar, vilja och känslor från att verka i den rätta riktningen, och sålunda har han sin möjlighet – kanske en större sådan, under krig än han skulle haft under fred, just på grund av de svårigheter som han möter och som han bör övervinna. Det spelar egentligen ingen roll om vi är verksamma under krig eller under fred, för allting verkar, om vi väljer att betrakta det på ett korrekt sätt, för det goda och rättfärdiga för dem som följer lagen
 

Det nuvarande kriget har kastat oss ut ur rigida tankebanor. Om det genom förgörandet av miljontals människor leder till att miljontals andra människor börjar tänka på ett sätt som de aldrig gjort förr, och om de tvingas offra för att inse bruket och nyttan av offrandet, så skulle mycket ha uppnåtts för världen i stort. Om dessutom en ny grundval etableras, så kommer de som dött som en slags ställföreträdande försoning för oss att återkomma vid en tidpunkt som kommer att vara oändligt mycket mer gynnsam än den någonsin varit för mänskligheten. Ingenting går förlorat; och inget arbete är någonsin förgäves.
 

Fråga 344: Vad är betydelsen av ”Skyddsmuren” som omnäms i ”Tystnadens Röst”?

 

Svar: Mästarna utgör denna mäktiga Skyddsmur. Emedan dessa stora Varelser inte har någon kontroll över de val som människorna gör, så har De däremot kontroll över de mindre varelserna och de mindre krafterna i naturen, och kan därmed tillbakahålla katastrofer som annars skulle krossat oss, vilka kommer okontrollerat till oss, från rikena under oss, de synliga såväl som de osynliga, där vi genom vår okunnighet har uppväckt många fientligt sinnade krafter. Mästarna kan därför inte sett ur ett logiskt och korrekt synsätt ta aktivt del i det krig som nu pågår, men De kommer så långt som De kan, att påverka de olika klimatomständigheterna och andra materiella inflytanden som annars skulle ha haft en negativ inverkan på den rätta sidan .

_____________________________

 

Karma utgör grundtonen för alla tillstånd för den råder över den minsta atom såväl som över den högsta andliga varelsen; den råder över människor, djur, världar och evolutionsperioder, vad beträffar deras individuella handlingar såväl som deras kollektiva ömsesidiga påverkan. I sin vidaste bemärkelse är Karma handling; varje verkan springer ur någon handling, från någon tidigare orsak och reaktionen är endast en fortsättning av denna handling. Karma utgör grunden för evolutionen; livets ocean som delar sig i sina integrerande droppar efter en pralaya, utgör en handling som är en följd av tidigare handlingar och dropparna som inträdde i en assimileringsperiod frambringas sedan igen som en orsak. Karma utgör grunden och sättet genom vilket evolutionen framskrider. Fördelen med att förstå Karma kommer dessutom inte så mycket av att följa världens, rasens eller nationens Karma, utan kommer snarare genom att studera våra egna personliga släktlinjer och liv samt av tillämpandet och relaterandet av universella lagar på dessa. Vi är Karma; vi representerar Karma; när vi tänker så är vi skapare av Karma. Det finns ingen Karma om det inte finns en varelse som skapar den eller erfar dess verkningar, och eftersom varje varelse till sin egen grad har förmågan att handla, att förnimma och motta handlandets verkningar, måste vi komma till insikt om att Karma inte är en lag som påtvingats människan av gudar, djävlar eller människor eller varelser av något slag, utan är inneboende i alla varelser; därför är den en absolut rättvis lag och varje människa är ansvarig för sina egna yttre angelägenheter, villkor och omständigheter, sin karaktär, kvalitéer och tendenser, samt för sin mentala moraliska, psykiska och andliga natur på alla medvetandeplan. Hon är likaledes ansvarig för de verkningar som hennes tankar och handlingar åstadkommer vilka påverkar hennes medmänniskor, såväl som de riken som finns under människoriket.  Hon kan inte rädda sig själv på någon annan varelses bekostnad, och inte heller kan hon uppnå sann lycka så länge som någon av hennes medmänniskor lider. Eftersom hon är en självmedvetande varelse med förmåga att förvärva kvalitéer, och att kunna manipulera de lägre naturerna, så tillfaller det henne att förstå alla saker och tings förhållanden, så att hon kan använda sig av dem på ett välgörande sätt. Bara när ansvarskänslan, vilket är början till osjälviskhet leder människorna till renandet av deras förnuft, och till likformighet i känsla, tanke, och handling enligt livets sanna logiska grund kan denna förståelse uppnås.

 

Tillvarons lagar och principer – livets sanna logiska grund – framställes av Teosofin; därmed utgör varje människas kontakt med Teosofin samtidigt både en möjlighet och ett ansvar som hon har förts till genom Karma. Hon kan göra det bästa av det, eller så hon kan förneka det och på så sätt misslyckas i att uppnå eller erbjuda välgång. Hennes vägran att dra nytta av det nu, kommer att göra henne mindre beslutsam i något kommande liv att genomföra sin naturs syfte, som besegras om hon under vilket tillstånd eller påtryckning det än må vara, förnekar att göra det som hon ser leder henne i den rätta riktningen. Men det finns alltid de som kommer att prova och tillämpa Teosofin i sina egna liv, och lära sig vad det innebär, och som kommer att utföra arbetet till det allra sista ögonblicket. De kommer i sinom tid att bli mänsklighetens ledare och pionjärer, genom att lära sig, även om lärandet innebär århundraden av lidanden. Om ljuset från den sanna Teosofin hålls brinnande med tydlig låga, kommer det att bli  hela världens frälsande ljus. Så måste det vara. Men frågan är bara, vilka kommer att vara fackelbärarna?

 

 

SLUT PÅ ANDRA DELEN AV
KAPITEL 11 ONLINE

_______________


 

Översatt från Answers to Questions on THE OCEAN OF THEOSOPHY av Robert Crosbie, sid.148-162. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1933.
 


Länk till TEOSOFINS OCEAN, kapitel 1, av William Q Judge



|
  
till ULTs hemsida   |  till William Q Judge Online   | till Robert Crosbie Online | 

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23