En teosofisk föredragsserie från
Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö
• Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net
William Quan Judge
Föredrag hållet i
Teosofisalen,
Kärleksgatan 1, Malmö, den 15 mars 1995.
Nr 17 • Serie 2 • Online versionen den 13 oktober 2010 • ISSN 1401-3835
[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 255 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]
INLEDNING
E.M. Jag hälsar alla hjärtligt välkomna. I kväll har vi en speciell sammankomst till åminnelse av William Quan Judge, en av grundarna av det ursprungliga Teosofiska Samfundet och nära medarbetare till Helena Blavatsky. Vi ska fokusera på Judge i kväll, och det är med anledning av att han gick bort den 21 mars 1896.
1. William Q Judge
Jag hoppas att alla har
tagit del av månadens Programblad. Där står bland annat vilka två
föredrag vi har kvar efter kvällens föredrag. Nästa vecka talar vi om
Hypnos, sömn och regression, och sista föredraget är den 29 mars, om
Medvetandets olika sfärer. Det ingår i vår serie Ockulta Samtal som vi
har den sista sammankomsten varje månad.
För dem som vill fördjupa sig ytterligare i teosofins filosofi har vi Dharmagruppen mellan klockan sex och sju. Vi studerar just nu de sju principerna i människan samt våra olika olika tillstånd efter döden. Den som vill ta del av det materialet och vara med nästa gång kan säga ifrån, så ska vi hjälpa er tillrätta med de artiklar vi studerar just nu.
När det gäller kvällens föredrag har vi tagit fram två nummer av Teosofiska Rörelsen till extrabra erbjudande. Vi talar i nummer 15 om Elden och eldsjälarna, där vi fokuserar bland annat på William Q Judge, och i nr 52 talar vi om Helena Blavatsky och Den Hemliga Läran. I kvällens erbjudande ingår också Teosofisk resumé, en av Judges pärlor som vi varmt vill rekommendera. Vi tänkte ta upp något ur skriften i kväll under föredragets gång.
En av de idéer som Judge fokuserade mycket på var enhetstänkandet, att allting i naturen var en del av samma enhet, att vi alla är förenade i ett universellt Broderskapets band. Och med denna tanke, som utgör stommen i den teosofiska filosofin, kan vi sedan gå vidare och se hur de andra grundpelarna egentligen är aspekter av denna första tanke.
Det sägs att närhelst vi studerar teosofisk litteratur ska vi vara genomsyrade av enhetstänkandet och se allt vi studerar utifrån det perspektivet. Det sägs speciellt att när vi studerar Den Hemliga Läran så hjälper det oss att komma ihåg enhetstänkandet, att allting i grund och botten är ett. Det är också vad vi ska sträva efter i våra liv, för när vi strävar efter att förverkliga denna grundtanke i oss, att vi är ett och samma med allt annat, då sätter vi fart på vår andliga utveckling, och det är egentligen kärnpunkten i hela filosofin.
Som vanligt välkomnar vi alla
möjliga bidrag till vår verksamhet, det kan vara ekonomiska bidrag, eller om
någon känner för att hjälpa oss med översättningar eller skriva på datorn
eller vill vara med och katalogisera vårt bibliotek. Eller om någon vill
sköta bokbordet eller läsa Deklaration eller hålla föredrag, det är fritt
fram vad man känner för att hjälpa till med. Som vanligt bandar vi
föredragen och det har kommit in en hel del nya föredrag på sista tiden som
det går bra att låna. Jag tror jag har fått med det mesta och lämnar nu
ordet över till I.M., som har volunterat att läsa Deklarationen.
U.L.T.s DEKLARATION
Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.
Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.
Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.
Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.
Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och
den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier eller på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.
Den
sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla
2. Williams favoritsport – bågskytte
WILLIAM QUAN JUDGE 1851–1896
P.B. Det tackar vi för. På tal om
den teosofiska kretsen så kan vi instämma med att William Quan Judge
hör verkligen till den inre kretsen av teosofer som var verksamma i
det ursprungliga skedet med att sprida teosofin. Det är ju därför han ingår
i den grupp av förmedlare som vi här inom ULT fäster så stor vikt vid.
William Quan Judge tillsammans med Helena Blavatsky och Robert
Crosbie bildar enligt vår uppfattning den ockulta triangeln av
förmedlare från slutet av artonhundratalet in i detta århundrade – tjänare
till Mästarna och deras Broderskap.
Jag har här i min hand den allra första skrift som William Quan Judge satte samman. Det är också en av de första specialskrifter eller häften som vi i Malmö-Logen har gett ut, och den heter Teosofisk resumé. Det är en mycket kort och koncis framställning av teosofins mest grundläggande teser. Man ska inte låta sig vilseledas av att den är lätt att gå igenom och tro att ”den redogörelsen var väldigt enkel och kortfattad, den kan väl knappast tillfoga mig någonting”.
Det är så att kunde jag förstå dessa principer fullständigt skulle det innebära att jag är en fullfjädrad Mästare, för här finns förklarat nästan allt det teosofin anser är väsentligt att förstå i mänsklighetens utveckling och för att utveckla sitt eget medvetande, nå sin egen kärna, alltså den Yttersta Verkligheten. Vägen och stegen dit har han skisserat fram oerhört fint. WQJ säger bland annat på sidan 15:
”Teosofin berättar också om mänsklighetens ursprung, historia, utveckling och öde.
Om
människan lär den:
1. Att varje ande är en manifestation av den Enda Anden och sålunda en del
av helheten. Den passerar genom en serie av erfarenheter i olika
inkarnationer, och dess öde är en slutlig återförening med det gudomliga.
2. Att denna inkarnation inte är den enda utan en av många, och att varje
individualitet återförkroppsligas under otaliga existenser i på varandra
påföljande raser och planeter i vår kedja och samlar erfarenheter för varje
inkarnation i riktning mot sin fullkomning.
3. Att det mellan angränsande inkarnationer följer en period av relativ vila
och stimulans, kallad devachan, sedan en rening från det grövre elementet
först har ägt rum. Där förbereds själen för sin nästa ankomst till det
materiella livet.”
Den tredje punkten
sammanhänger med vad vi har diskuterat i kväll i Dharmagruppen, just
tillståndet kring devachan. Man kan säga att Judge hade en särskild kvalitet
i sin förmedling av den teosofiska undervisningen. Det framstår
väldigt tydligt om man samlar ihop och jämför över 100 års verksamhet där
teosofer på olika sätt har gjort sig bemärkta, skrivit böcker och artiklar
och blivit allmänt kända. Skulle man ta alla dessa teosofer och spegla dem
mot teosofins guru, Helena Blavatsky, så är troligen William Quan Judge den
som med sina egna ord kommer närmast en så enkel och ren förmedling av dessa
djupsinniga tankegångar.
För vi ska veta att när vi tar till oss en text och studerar teosofi skriven
av Blavatsky, så stöter vi förmodligen på problem redan efter de första tre
meningarna. Där finns till exempel tre sanskritord, ett kabbalistiskt
uttryck och en tibetansk term som först måste redas ut innan vi kan gå
vidare i texten. Så är det ingalunda med William Quan Judge, utan han har
tagit som sin uppgift att popularisera teosofin, göra teosofin
tillgänglig för oss vanliga människor, vi som arbetar och kämpar för
brödfödan och lever som folk i allmänhet.
På så sätt har han formulerat ett språk där dessa urgamla visdomstankar blir lätt tillgängliga, så lätt det nu går att göra dem tillgängliga. För det krävs dessutom från vår sida en viljeansträngning att försöka förstå och tränga in bakom orden, in till teosofins själva kärna. Vi får inte fastna i orden, i skalet, som endast är det yttre höljet kring den inre kärnan. Detta är hemligheten med teosofin, att vi inte fastnar i den terminologi som teosofin förmedlas genom.
Det är oerhört viktigt att förstå den filosofiska aspekten. Bakom den filosofiska och tekniska teosofin ligger en djup andlig dimension, som gör sig gällande när vi som individer mediterar över dessa filosofiska uttryck. Vilket innebär att vi kan ta till oss vilken mening som helst och se den som ett mantra, och vi kan lyfta ut texter som tilltalar oss. I det här fallet talar jag om WQJs idéer på det sätt han har förmedlat dem. Om vi med våra egna inneboende förmågor sätter oss ner, mediterar och tar till oss dessa idéer, då kan vi se att det mesta han har skrivit är någonting vi skulle kunna kalla för frö-idéer.
3. William Q Judge
Det är skillnad på
författare och författare. Vissa läser vi och de tilltalar vårt intellekt,
men när vi har lagt boken har vi glömt vad vi läst. Vi har inget som helst
minne om vad som har skrivits. Jag skulle vilja hävda den exakta motsatsen
med WQJ; har jag läst en text av honom
– åtminstone är det så för min del – och sedan mediterar över innehållet så
förstår jag inte bara texten som förmedlas, utan väldigt mycket mera väcks
upp inom mig genom det sätt han förmedlar sin förståelse av teosofin, sina
visdomstankar.
Han har skrivit på gränsen
mellan det intellektuella och det intuitiva. Om vi bara ger det en liten,
liten ansträngning, lite noggrannare uppmärksamhet och kontemplerar djupare
över vad som är sagt, så märker vi att helt nya bilder växer fram,
helt nya insikter växer fram kring de tankar som har förmedlats genom orden.
Om vi bara tar denna lilla skrift som Dharmagruppen har arbetat med
väldigt många år i olika sammanhang, så kan vi konstatera att det mesta av
det väsentliga i grundläggande teosofi – teosofins grundsyn – finns
förmedlad i Teosofisk resumé.
Här har WQJ alltså i en resumé sammanfattat de mest väsentliga grundtankarna om reinkarnations-processen, om Mästare-begreppet, om den själsliga och andliga träningen, om den andliga fostran och så vidare. Det finns fantastiska stycken i denna lilla skrift, som inte omfattar mer än ett tjugotal sidor. Om vi benar upp dessa idéer och gör ett index på dem – som vi också har gjort – så ser vi att den är skriven på ett mycket logiskt och sammanhängande sätt.
Och denna logik blir särskilt tydlig för den som har läst Judges trilogi, vilket innebär Teosofisk resumé, Eko från Orienten och Teosofins Ocean. De är tre olika försök att sprida och popularisera teosofi i Amerika på den tiden liksom nu. Skillnaden ligger i storleken och omfånget. Då fanns det ännu inte någon som helst esoterisk tradition förmedlad, förutom i vissa slutna frimurarsällskap och andra ockulta sällskap som hade nått Amerika från 1700-talet och framåt. Så ni kan ju bara tänka er vilken katalytisk verkan, vilken framfart dessa tre skrifter fick. De trycktes i flera 100.000 exemplar och spreds över hela Amerika, och därefter började det växa upp avdelningar och Loger i USA nästan överallt. Det dröjde inte många år förrän USA var det land i världen som hade flest Loger, vilket är mycket intressant.
Och mycket av denna utveckling har sin grund i William Quan Judges strävsamma arbete, hans idoga koncentration på Mästarna, hans telepatiska kontakt med Mästarna, hans ständiga hängivelse, trogenhet och lojalitet mot Helena Blavatsky. Han ställde sig alltid bakom henne, aldrig framför henne, han skymde aldrig sikten för hennes idéer utan han ställde upp och förde vidare Mästarnas undervisning. I vissa fall förklarade han också den djupare innebörden av en del grundtexter som Blavatsky kanske bara hade antytt.
En sådan tankegång är bland annat människan sjufaldiga indelning, som alltid har stött på patrull i teosofin. Det är alltid mycket svårt när man börjar studera teosofi, när man har lagt grunden och förstått karmabegreppet. Man har förstått reinkarnationsbegreppet och i viss mån förstått att själen existerar, att det finns ett medvetande som är statt i utveckling. Man kommer då underfund med att det finns ett liv efter detta, det finns mellantillstånd som kama-loka och devachan, alltså ett negativt och ett positivt övergångstillstånd innan vi återföds.
När de begreppen mer eller mindre är förstådda enligt de teosofiska principerna, då hamnar många förmodligen i en klyfta där det är väsentligt att förstå vem vi är. Vad är medvetandet, vad är känslorna, vad är en hel människa? Och i WQJs synnerligen intressanta artiklar – han har skrivit väldigt många (ca 400 artiklar) – förklaras olika aspekter av människans fysiska kropp. Astralkroppens funktioner förklaras, hur känslokroppen och livskraften och prana verkar, hur människans Högre Jag hela tiden är verksamt, en Trådsjäl (Sutra-atma) där alla liv hängs upp likt pärlor. Han har alltså förmedlat oerhört intressanta infallsvinklar när det gäller att förstå teosofin, han har gjort esoteriska analyser.
William Quan Judge var irländare. Han gjorde oerhört mycket för att sprida teosofi både i England och i Irland, förutom sin verksamhet i Amerika. Eller man kan snarare säga att han redan från barndomsben kom till Amerika, och senare blev Teosofiska Samfundets generalsekreterare där. Genom att han var irländare rönte han stor uppmärksamhet bland dåtidens poeter, William B Yeats och många andra. De var oerhört fascinerade, och jag vet att Yeats lär ha sagt: ”Vore det inte för Judge så skulle den irländska kulturen och dess poesi och hela Irlands själ inte haft den position den har i dag.” Han lär också vara citerad av James Joyce i Ulysses.
De bildade ett sällskap för att studera forntida och nutida religiösa strömningar och göra jämförande religionsstudier. De skulle också studera människans psykiska latenta förmågor samt givetvis förverkliga ett Universellt Broderskap bland människor. Alla människor skulle uppfattas som lika, oberoende av kön, oberoende av ras, samhällsklass och ställning i samhället. Alla stod på lika grund, där gällde alltså en andlig solidaritet. Detta arbetade man på väldigt seriöst, och det fanns ett mycket stort intresse bland många att försöka få dessa tankegångar att växa sig starka i världen.
Detta var under en tid då spiritualismen nådde en höjdpunkt. Den spiritualistiska rörelsen var en rörelse parallellt med teosofin, och dåtidens teosofiska rörelse trodde sig kunna hjälpa den spiritualistiska rörelsen med att få en viss ordning och filosofiskt förklara alla dessa manifestationer, alla dessa fenomen, alla dessa materialisationer som utspelat sig från år1860 och framåt. Men eftersom alla spiritualister hade var och en sin uppfattning, sin filosofi och sin bakgrund, så tog det inte lång tid förrän teosofin kom om inte i konflikt så i alla fall gick en annan väg när det gällde att arbeta parallellt.
Men teosofin har gjort oerhört mycket för att lyfta fram spiritualismen. De första åren inom den teo-sofiska rörelsen var många ledande teosofer också världsledande inom den spiritualistiska rörelsen. Men när Blavatsky i Isis Unveiled mer och mer – tillsammans med William Quan Judge och andra medarbetare – började förmedla en mer renodlad teosofisk-neoplatonsk filosofi, då utkristalliserade sig en utveckling som så småningom gjorde att teosofin gick sin väg och spiritualismen gick en annan väg.
I det här sammanhanget blir WQJ mycket intressant, för han blir kvar i Amerika när Blavatsky reser vidare till Indien. Han arbetar då tillsammans med många andra, bland annat med Robert Crosbie i Boston som driver Logen där. Att vi talar om William Quan Judge i dag har att göra med vikten av förståelsen att han har varit synnerligen lojal gentemot den teosofiska undervisningen. Särskilt om vi ser ”Helena Blavatskys undervisning” som den ursprungliga, centrala teosofin, vilket vi gör. Om vi har det som utgångspunkt, då förstår vi också WQJs sätt att verka. Och läser vi de sista meddelandena som Blavatsky skrev, bland annat Fem Budskap till de amerikanska teosoferna, så ger Blavatsky i det sista Budskapet en mycket stor eloge till Judge.
Vi ska vara väldigt försiktiga
med hur vi arbetar i framtiden, för det beror på vilken sida vi väljer hur
teosofin ska gestalta sig och vilken nyckelroll den kommer att spela. Vi kan
i dag se att teosofin har gått en mycket lång omväg i många sammanhang,
teosofin har i många avseenden en mycket splittrad framtoning. Det finns i
dag olika grupperingar inom teosofin, och de låg till grund för
avvikelser gjorda i ett tidigt skede, där olika personer inom rörelsen tog
på sig rollen som Blavatskys apostoliska efterföljare. Och däri
ligger misstaget, att många personer – i stället för att endast engagera sig
genom sin egen inre övertygelse, att föra ut teosofin som den förmedlades av
HPB från början – lägger in sina ”egna tolkningar” och sin ”egen förståelse”.
4. Annie Besant, överste H.S. Olcott, William Q. Judge, London 1891
Detta är någonting vi klart kan konstatera inte finns uttryckt någonstans i WQJs texter. Det finns inte en teosof som har skrivit sådana enkla förklaringar som han har gjort, det är därför ULT har valt just honom, på grund av hans mycket lojala inställning till HPB och Mästarna. Jag tänkte läsa ett kort stycke innan jag lämnar ordet till E.M. Det gäller människans utveckling och det är ett citat från sidan 17 i Teosofisk resumé som handlar om utvecklingens process. Det står så här:
”Vad beträffar den andliga utvecklingen lär teosofin att:
1. Det väsentliga i processen ligger i att uppnå det högsta, det andliga elementet i människans natur.
2. Detta uppnås genom en inriktning på bland annat följande:
a) att fullständigt utrota alla former av själviskhet och odla en allmän generös förståelse och strävan för andras bästa.
b) att fullständigt odla den inre andliga människan genom meditation, genom uppnående av och gemenskap med det gudomliga samt genom sådana övningar som har beskrivits av Patanjali, det vill säga en oavbruten strävan mot fulländning.
c) att ha kontroll över köttsliga drifter och begär och låta alla lägre materiella intressen medvetet underordnas andens befallningar.
d) att noggrant uppfylla varje plikt som tillhör ens plats i livet, utan öns-kan om belöning och att lämna resultaten till den gudomliga lagen.
3. Samtidigt som det ovannämnda åligger och kan utövas av alla religiöst sinnade människor är ett ännu högre plan av andligt uppnående beroende av ett bestämt träningssätt, fysiskt, intellektuellt och andligt, genom vilket de inre förmågorna först uppväcks och sedan utvecklas.
4. En
utvidgning av denna process uppnås i Adeptskapet, Mahatmaskapet eller i
Rishiernas, De Vises och Dhyan Chohanernas tillstånd. Dessa tillstånd är
alla upphöjda stadier, uppnådda genom ansträngande självdisciplin och
lidanden, kanske utsträckta över många inkarnationer och med många grader av
invigningar och högre tjänster, bortom vilka det finns ytterligare stadier,
som ständigt närmar sig det gudomliga.”
WQJ har på ett mycket kort och koncist sätt sammanfattat det mesta av vad teosofin går ut på. Det tål väl att begrundas.
E.M. Skulle jag säga någonting som sammanfattar William Quan Judge så skulle jag nog vilja sammanfatta det med ödmjukhet. Det var en man som arbetade väldigt tyst bakom scenen, och de skrifter som P.B. mycket riktigt nämnde är skrifter som verkligen för teosofin ner till vårt eget vardagsplan. Det är säkert så för de flesta av oss när vi börjar läsa teosofi, att det finns många krångliga uttryck och metafysiska termer, och det kan ta flera år innan man sätter sig in i detta.
Bland Judges skrifter finns det till exempel böcker som Brev som hjälpt mig, där han ger helt praktiska råd i form av brev till en medmänniska och lärjunge. Det handlar om hur vi ska gå till väga i livet, om de hinder vi möter på vår väg när vi försöker tränga in djupare i de teosofiska tankegångarna. Och framför allt när vi försöker omsätta dem i vardagen, när vi går in i en meditativ process och vad man möter där. Han har alltså gett mängder av praktiska konkreta vardagsråd vi kan ta del av, och som vi ibland tar upp här på onsdagskvällarna.
En bok som Judge förde fram
initierat var Bhagavad-Gita. Han kunde sanskrit och han var mycket
väl bevandrad i de hinduiska filosofiska tankegångarna. Och i
Bhagavad-Gita – som finns på svenska – har han skrivit kommentarerna
till de första sju kapitlen. De förklaringar han ger till dessa kapitel i
Bhagavad-Gita gör att denna bok, som till det yttre bara är en
beskrivning av en strid som ägde rum i det forna Indien, får en
vardagsbetydelse för oss. De visar att det är den inre kampen som
pågår dag för dag i oss själva, mellan
de själviska mer personliga tendenserna och de osjälviska och andliga
tendenserna i oss.
Judge hjälper oss att hitta rätt bland alla gudanamn som finns i
Bhagavad-Gita, han visar att dessa är beskrivningar på krafter inom oss
själva. Han dechiffrerar texten till oss, så att vi kan ta den till oss och
se att ”striden utspelar sig inom oss själva”. Han översatte också
Patanjalis Yoga-Aforismer, och
han påvisar och beskriver i många av sina artiklar meditationens vikt.
Det finns
många som frågar: ”Vilket meditationssystem rekommenderar teosofin?” Det
finns så många att välja mellan när vi börjar studera teosofins filosofi. Vi
säger i Dharmagruppen ibland att vi blir överväldigade, det finns så
mycket information. Läser vi Den Hemliga Läran blir det som P.B.
sade, att vi läser tre rader och så har vi fem olika uttryck från
kabbalismen och hinduismen och den tibetanska traditionen.
5. Helena Blavatsky
Detta utgör ett enormt motstånd som måste övervinnas innan vi kommer in i teosofins själ. Och ändå, mitt i allt detta, så säger både Blavatsky och Judge att det är bara den första fliken på den första av de 72.000 slöjor som döljer den gudomliga visdom vi har lyft på en aning. Det är alltså bara en liten, liten glimt eller ett fragment av all den gudomliga visdom som finns.
Något av det finaste jag tycker Judge har skrivit är hämtat från en skrift som heter The ”Forum” Answers. Där finns en mängd frågor som ställdes till Judge och de svar han gav. Det är i mångt och mycket sådana frågor som var och en ofta ställer sig på sin väg. Och där förklarar han om man kan sätta någon definition på vad teosofi egentligen är. Han säger att den Teosofiska Rörelsens syften bland annat är att utplåna dogmatism. Och teosofins styrka, säger Judge, ligger i det faktum att den inte kan definieras. Den är gudarnas eller naturens visdom.
Detta innebär att evolutionen i sitt långsamt framåtskridande förlopp kommer att föra med sig nya sanningar och nya aspekter på gamla sanningar. Dessa kommer då definitivt att förhindra att det uppstår några som helst dogmer eller entydiga definitioner. Om vi skulle ge en enda definition av teosofi så skulle denna bara innehålla ord från dem som har utarbetat just denna definition. Definitionen skulle inte godtas av alla, och om den skulle accepteras av alla så skulle detta innebära en rörelsens dödsdom.
Svaret på frågan: Vad är teosofins utmärkande drag, måste därför bli att den finns i varje enskild människas uppfattning av sanningen. Det finns alltså inte en enda definition. Eftersom teosofin utgör hela stommen för sanningen om människan och naturen, antingen det är den nu kända eller den som kommer att upptäckas i framtiden, så har den förmågan att växa, förbättras och utvecklas, eftersom den blir tydligare för varje ny sanning som kommer fram. Men människans bestämda definitioner, dogmer och trosläror och trosbegrepp kommer aldrig någonsin att räknas in bland dessa sanningar.
Judge och Blavatsky var framstående förmedlare under sin tid, som representanter för Mästarna. Med sin ställning och enorma kunskap ägde de ändå denna fina ödmjukhet att inse att teosofin bara är ett litet fragment. Det vi kan fokusera på, även om vi har ett stort intellekt, stor förståelse och insikt, är fortfarande bara oerhört lite av den fullständiga sanningen. Denna ödmjukhet är också något som ger respekt inför alla olika traditioner, filosofiska skolor och religiösa riktningar.
Detta knyter an till det vi så
ofta hör när vi läser ULTs Deklaration, att Den sanne teosofen
tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla. Kan vi se
grunden, kornet av sanning i alla dessa olika inriktningar, förstår vi att
även en exoterisk grupp kan från början ha varit ett redskap för att
förmedla sanningen.
6. WQJ
P.B. Ja, vi förstår alltså att William Quan Judge spelar en viktig roll. Jag vill bara läsa ytterligare ett mycket kort utdrag som talar om vad som låg Judge så väldigt varmt om hjärtat. Det handlar just om den andliga utvecklingsprocessen: Hur kan vi själva komma fram till insikter, hur kan vi själva utveckla vårt medvetande, hur gör vi? Det räcker inte att vi kan citera principerna fram- och baklänges, för vi har ett praktiskt personligt liv vi måste leva. Samtidigt är det nödvändigt med ett andligt liv och en ockult process som leder oss fram till sanningen. Det står så här på sidan 18 i Teosofisk resumé:
”Angående den andliga utvecklingsprocessen
hävdar teosofin:
1. Att processen helt och hållet utspelas inom själva individen och att
motivet, strävan och resultatet utgår från individens egen inre natur i
enlighet med självutvecklingen.
2. Att hur personlig och invärtes denna process än är, så är den inte utan stöd. Faktum är att den möjliggörs endast genom nära förbindelse med den djupaste källan till all styrka.”
Här kan vi konstatera att alla sökare – alla som försöker utveckla sig och om vårt motiv är riktigt och ärligt – har erhållit kraft från det vi kallar för det Högre Jaget, från hjärtat, från den inre Mästaren, Självet. Så snart personligheten gör en strävan att försöka närma sig det gudomliga tillståndet, så gör också den högsta kraftens källa en liknande strävan. Det finns alltså en attraktion; i den mån det lägre jaget strävar, i samma mån närmar sig också det Högre Jaget.
Så ”avståndet” krymper mer
och mer tills det slutligen blir hårfint, så att övergången – kanaliseringen
av vårt högsta medvetande in i det personliga medvetandet – blir en mycket
enkel övergång. Och då kan man tala om att vara Invigd, tala om att
ha en Insikt, tala om att ha en gnosis och en förståelse.
Detta är vad vi alla strävar efter, att få egna upplevelser och erfarenheter
från det inre. Allt det här finns beskrivet i våra böcker, men intellektuell
kunskap kan leda till dogmatism, det får vi se upp med.
Det vi strävar efter är att hitta en väg där vi själva genom en andlig
utvecklingsprocess, genom meditation, genom andliga studier, genom ett rätt
leverne, genom goda gärningar, genom karmalagens försorg kan uppnå dessa
andliga tillstånd. Alla sökare i vilken rörelse eller grupp som helst, i
vilket land eller vilken religion vi än befinner oss, strävar efter denna
inre kärna av kunskap vi kallar för teosofisk gnosis. Buddhisterna
skulle kalla det för kännedom om buddhanaturen och hinduerna kalla
det för Sanatana-dharma eller något annat.
Det kvittar vilket namn vi ger denna sanning, det är inte namnet vi är ute efter. Det gäller upplevelsen och förståelsen av detta medvetande, detta Enda Universella Medvetande som vi alla har tillgång till. Det är detta vi söker, detta ska vi försänka oss i, detta ska vi bli ett med. Det är detta Enda Medvetande som är odödligt, och det är det enda som kan förlösa oss från själviskhetens och materialismens bojor. Det är dessa som håller oss bundna, liksom vår bristande förståelse av att det finns ett andligt universellt Medvetande.
Vår förståelse borde bygga på en allt djupare insikt av detta Medvetande. Att nå denna djupaste medvetandegrund är teosofins mål, för när vi väl en gång har nått detta, då äger vi både kärlek, medkänsla, ödmjukhet och kunskap samtidigt. Det är detsamma som att ha nått den djupaste medvetandegrunden. Och när vi har nått den, då är det naturligt att i kärlek dela med sig, delge den till andra. Det var så Buddha gjorde, det var så Krishna gjorde, och det var så Jesus gjorde. Och det är så vi kan göra på vårt lilla sätt i vår lilla sfär där vi befinner oss.
Vi menar att det var så
William Quan Judge gjorde i sitt liv med de möjligheter han hade, bland den
grupp av människor som det var hans plikt att undervisa, hans dharma
att utföra. Att förse den amerikanska kontinenten med renodlade teosofiska
idéer och sätta dem på pränt.
Lyckligtvis har vi all denna undervisning tillgänglig i dag i
faksimil-utgåvor, där alla kan studera WQJs samlade verk som består av
omkring 360 artiklar, mer är det inte. De finns samlade i två tjocka band
och där finns i artikelform allt WQJ har skrivit. En underbar läsning,
författat av en person som var i mycket nära kontakt med Mästarna, som
förmedlade esoterisk kunskap till människorna på den tiden. Tankar som
Mästarna ansåg vara de första vi skulle lära oss att förstå av den urgamla
Visdomen.
Nästan alla Judges artiklar handlar om karma och reinkarnation och hur viktigt det är att förstå dessa begrepp. Och i dagens läge blir de än viktigare att förstå, för vi kommer att möta många märkliga saker i vår tid. Utan karmabegreppet och reinkarnations-läran – som intimt hänger samman med själens utveckling – så kommer våra liv att bli obegripliga. Vi kan inte ha en karmalag och en reinkarnationsprocess om det inte finns något reinkarnerande Jag som cykliskt genomgår dessa processer.
Judge arbetade hårt med att förmedla den teosofiska kunskapen, och vi här i Sverige har en fördel i att mycket av det WQJ skrivit har översatts under teosofins första skede, och materialet utgavs under första och andra fasen av Teosofiska Rörelsens tid i Sverige. Så det WQJ har skrivit finns till viss del redan översatt, om än i gamla svenska översättningar. Vi har inom ULT själva översatt ett 90-tal av Judges artiklar under årens lopp, och alla är mycket väl värda att studera. Hans sätt, hans attityd och hållning till vad han inriktar sig på är intressant att studera, liksom hur han med enkla ord knyter samman denna gamla visdom till frågeställningar som faktiskt alla ställer när de kommer till teosofin, när de är sökare och undrar: ”Ja men hur hänger nu allt detta samman?” Det finns många helt underbara förklaringar i hans skrifter.
Ja, det var
en del om William Quan Judge den här kvällen.
Tiden rusar iväg och vi lämnar ordet fritt så att vi kan besvara några
frågor om WQJ och om hans verksamhet i teosofins tjänst.
B.H.
Var det han som var jurist? Utövade han sitt yrke samtidigt som han höll på
med allt annat?
P.B. Ja.
B.H. På heltid?
P.B. Ja. Han var dessutom mycket
anlitad och framgångsrik.
E.M. Men han dog rätt tidigt?
P.B. Han dog rätt tidigt. Han föddes
1851 och dog 1896, så han blev 45 år och stod på toppen av sitt liv när han
lämnade detta livet.
R.O. Han uppnådde bara
medellivslängden för dåtidens människor.
P.B.
Blavatsky blev 60 år.
R.O. Hon blev alltså äldre än
medellivslängden.
7. Rajan – den Inre William Q Judge
P.B. Vi
har översatt en synnerligen intressant artikel som heter I en lånad
kropp, där Judge berättar om sin övergång från ett tillstånd till ett
annat, från en kropp till en annan. Den finns i nummer 58 av tidskriften
Teosofiska Rörelsen. Det är ett långt utdrag och en översättning från
del tre av Letters that Have Helped Me.
Där berättas hur WQJ först lever i Indien och sedan plötsligt befinner sig i Irland, återfödd i en sjuårig pojke. Hans föräldrar betraktar det som mycket märkligt; efter läkarens dödförklaring vaknar barnet plötsligt till liv igen till allas förvåning och glädje. Den unge William visar sedan ett stort intresse för ockulta böcker och slukar allt han kan komma över i mycket tidig ålder.
Det här visar
på hur några teosofer kan förflytta sig från en kropp till en annan i
världen för att utföra andligt arbete i mänsklighetens tjänst. Läs artikeln
En ockult roman: I en lånad kropp och WQJs berättelser om sina olika
liv. De finns i tredje delen av Letters that Have Helped Me, varifrån
artikeln är översatt.
ARCANAs
föredragsserie |
|
SERIE 1: |
2. Gnostikernas syn på kvinna och man |
5. Medvetandets olika proceser |
6. Den Sjunde impulsen |
12. Helena Blavatsky |
SERIE 2:
18. Människans yttre och inre cykler
20. Pistis Sophia
21. Paracelsus
22. Karmas tre stora vägar
23. Astral berusning
24. Rosenkreutzarnas mystik
SERIE 3:
25. Teosofin och den nionde insikten
26. Spiritualism och channeling
27. Omar Khayyam och sufismen
28. Reinkarnationsminnen och hypnos
29. Mystiker eller medium
30. Den Vita Logen - ett Heligt Brödraskap
31. Jakob Böhme
32. Vit eller svart Magi
33. HPB och Tystnadens Röst
34. Meditation, drömmar och visioner
35. Cornelius Agrippa
36. Avatarer och Kristusväsen
SERIE 4:
37. Den Hemliga Läran och konsten
38. Patanjalis Yoga-system
39. Atlantis - myt eller verklighet?
40. Den avslöjade Isis
41. Karmalärans Mysterium
42. Miljö och hälsa
43. De invigda Mästarna
46. Thomasevangeliet
ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Tel 040 26 22 11 eller 070 376 47 47
