Nyckeln till Teosofin
Online
[den ursprungliga och oförkortade ULT-utgåvan 2009]

TEOSOFI OCH DET TEOSOFISKA SAMFUNDET

Kapitel 1
Vad namnet betyder. Teosofiska Samfundets inriktning.
Visdomsreligionen esoterisk i alla tider. Teosofi är inte buddhism.


HELENA BLAVATSKY

© 2009 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

till Nyckeln till teosofin Online: | kap 1 |kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 | kap 8 |  kap 9 | kap10| kap11 | kap 12 | kap 13 | kap 14 |slut 15 |

VAD NAMNET BETYDER.

Fråga: Man hör ofta sägas att teosofin och dess läror är en nymodig religion. Är den en religion?

Svar: Nej. Teosofi är en gudomlig kunskap eller vetenskap.

Fråga: Vad betyder ordet egentligen?

Svar: ”Gudomlig Visdom”, (theosofia) eller gudarnas visdom, liksom (theogonia), gudarnas genealogi. Det grekiska ordet (theos) betyder en gud, en av de gudomliga varelserna, men inte ”Gud” i den mening man idag förknippar med ordet. Därför är den inte ”Guds visdom” som vissa översätter det, utan den Gudomliga Visdom som gudarna besitter. Uttrycket är många tusen år gammalt.

Fråga: Var kommer namnet ifrån?

Svar: Det kommer från de alexandrinska filosoferna, kallade sanningsälskare, filaleter, från (fil) ”älskande” och (aletheia) ”sanning”. Namnet teosofi går tillbaka till tredje århundradet e Kr. Det började användas av Ammonios Sakkas och hans lärjungar(1) som grundade det eklektiska teosofiska systemet.

[Fotnot 1) Även kallade analogister. Professor Alexander Wilder (medlem av Teosofiska Samfundet) skrev i The Eclectic Philosophy* att de kallades så, därför att de i sin tolkning av alla heliga legender och berättelser, myter och mysterier brukade tillämpa analogins eller korrespondensens regel eller princip. De ansåg nämligen att händelser i den yttre världen uttryckte skeenden och erfarenheter i den mänskliga själen. De kallades också neoplatoniker. Även om teosofi, eller det eklektiska teosofiska systemet, i regel hänförs till trehundratalet har teosofin, enligt Diogenes Laertius, ett långt äldre ursprung. Han hänför systemet till en egyptisk präst, Pot-Amon, som levde under den tidiga ptolemeiska dynastin. Samma författare säger att namnet är koptiskt och betyder ”den som är vigd åt Amon”, Visdomens Gud. Teosofi är liktydigt med Brahma-Vidya, gudomlig kunskap.

* ”Den Eklektiska Filosofin” publicerad i New Platonism and Alchemy, Albany, N.Y.: Weed, Parson and Company, 1869. (Öv anm)]

Fråga: Vad är syftet med detta system?

Svar: Först och främst att inpränta vissa stora moraliska sanningar hos dess lärjungar och alla ”sanningsälskare”. Därav Teosofiska Samfundets motto: ”Det finns ingen religion högre än sanningen”.(2)

[Fotnot 2) Den eklektiska teosofin delades in i tre huvudpunkter: 1) Tron på en absolut, ofattbar och högsta gudomlighet eller oändligt väsen, som är hela naturens upphov och upphovet till allt som finns, både synligt och osynligt. 2) Tron på människans eviga, odödliga natur, eftersom hon strålar ut från den universella själen och är identisk med dess väsen. 3) Teurgi eller ”gudomligt arbete”, eller att frambringa gudarnas verk; från ordet theoï = ”gudar” och ergeïn = ”att arbeta”. Denna term är mycket gammal men kom inte i allmänt bruk eftersom ordet tillhörde MYSTERIERNAS vokabulär. Det var en mystisk tro – praktiskt bevisad av initierade adepter och präster – att människan kunde beveka gudarna att förmedla gudomliga mysterier till henne. Ibland kunde gudarna också göra sig själva synliga, antigen subjektivt eller objektivt. Villkoren för detta var att människan gjorde sig själv lika ren som de okroppsliga varelserna – det vill säga, att hon återgick till sin ursprungliga rena natur. Detta var den transcendentala aspekten av det vi nu kallar spiritualism, men genom att den blev missbrukad och missförstådd av allmänheten, kom den att betraktas som nekromanti och blev allmänt förbjuden. En travesterad form av Iamblichos teurgi praktiseras fortfarande i vissa moderna kabbalisters ceremoniella magi. Modern teosofi undviker och förkastar båda dessa former av magi och ”nekromanti” eftersom de anses vara mycket farliga. Sann gudomlig teurgi kräver en nästan övermänsklig renhet och heligt liv, annars degenererar den till mediumskap eller svart magi. Ammonios Sakkas, som också kallades theodidaktos, ”guds-lärd”, hade Plotinos och hans efterföljare Porfyrios som närmaste lärjungar. De förkastade teurgi till att börja med, men försonades till slut med den. Det gjorde de genom Iamblichos, som skrev verket ”De Mysteriis” under namnet Abammon. Abammon var en berömd egyptisk präst och Iamblichos egen läromästare. Ammonios Sakkas föräldrar var kristna men han blev neoplatoniker efter att ha känt sig avskräckt sedan barndomen av dogmatisk spiritualistisk kristendom. Han sägs ha fått gudomlig visdom uppenbarad för sig i drömmar och visioner, precis som Jacob Böhme och andra stora siare och mystiker. Därav namnet theodidaktos. Han beslöt sig för att förena alla religionssystem till en universell tro grundad på etik genom att påvisa deras gemensamma ursprung. Hans liv var så oklanderligt och rent, hans lärdom så djup och bred, att flera kyrkofäder blev hans hemliga lärjungar. Clemens Alexandrinus talar i många berömmande ordalag om honom. Plotinos – även kallad Ammonios’ ”S:t Johannes” – var också en allmänt respekterad och högaktad man, som hade djup lärdom och integritet. Vid trettionio års ålder reste han till Orienten, tillsammans med den romerske kejsaren Gordianus och hans här, för att få undervisning av Baktriens och Indiens vise. Han ledde en filosofisk skola i Rom. Hans lärjunge Porfyrios, en helleniserad jude vars verkliga namn var Malek, samlade sin mästares alla skrifter. Porfyrios själv var en stor författare och gjorde en allegorisk tolkning av några av Homeros’ skrifter. Det meditationssystem filaleterna hängav sig åt var extasens, ett system liknande det som praktiseras i indisk yoga. Det vi känner till om den eklektiska skolan kommer från Origenes, Longinos och Plotinos, Ammonios’ närmaste lärjungar. (Se The Eclectic Philosophy, av A. Wilder.)]

Det främsta syftet grundarna av den eklektiska teosofiska skolan hade, var det samma som ett av de tre syften som Teosofiska Samfundet, dess moderna efterföljare har. De ville förena alla religioner, sekter och nationer under ett gemensamt etiskt system som grundades på eviga sanningar.

Fråga: Hur kan ni bevisa att detta inte är en omöjlig dröm, att alla världsreligionerna verkligen är grundade på en och samma sanning?

Svar: Genom jämförande studium och analys. Det fanns bara en ”Visdomsreligion” i forna dagar. Likheten mellan de olika primitiva religiösa filosofierna bevisas för oss genom de identiska läror som förmedlades till de initierade under MYSTERIERNA, en institution som en gång var allmänt utbredd.” Alla de gamla religionskulterna antyder att det långt före dem fanns en enda teosofi. Nyckeln som öppnar den ena måste öppna dem alla; annars är det inte rätt nyckel.” (Se The Eclectic Philosophy.)

TEOSOFISKA SAMFUNDETS INRIKTNING

Fråga: Under Ammonios dagar fanns det flera uråldriga stora religioner. Bara i Egypten och Palestina fanns det många sekter. Hur kunde han förena dem?

Svar: Genom att göra det vi nu försöker göra igen. Neoplatonikerna var en stor grupp och de tillhörde flera olika religiösa filosofier(3); det gör också teosoferna.

[Fotnot 3) Det var under Filadelfos tid som judendomen etablerade sig i Alexandria. Följden blev att de hellenistiska lärarna blev farliga rivaler till rabbinkollegiet i Babylon. Författaren till The Eclectic Philosophy påpekar mycket riktigt att: ”De buddhistiska, vedantiska och magiska systemen lärdes ut samtidigt med dåtidens grekiska filosofier. Det var inte underligt att tänkande människor ansåg att ordstriden borde upphöra och att det var möjligt för ett enda harmoniskt system att utkristalliseras från alla dessa olika läror... Pantaenus, Athenagoras och Clemens var synnerligen lärda inom den platonska filosofin och förstod dess grundläggande samband med de österländska systemen.”]

På den tiden bekräftade juden Aristobulos att Aristoteles etik representerade Mose lags esoteriska läror. Philo Judaeus försökte förena Pentateuchen med pythagorisk och platonsk filosofi. Och Josephus bevisade att esséerna från Carmel inte gjorde annat än efterliknade och var anhängare av de egyptiska terapeuterna (healers). Så är det även idag. Vi kan visa varje kristen religions stamträd ner till minsta sekt. De senare är mindre kvistar och skott, som har slagit ut ur de större grenarna, men dessa kvistar och grenar har slagit ut från samma stam – VISDOMSRELIGIONEN. Det var detta Ammonios ville bevisa. Han försökte förmå hedningar och kristna, judar och avgudadyrkare att lägga ner sina stridsvapen och att komma ihåg att de alla hade tillgång till samma sanning, om även under olika förklädnader, och att de alla var barn av samma moder.(4) Detta är också teosofins mål.

[(4) Mosheim säger om Ammonios: ”Klar över att inte bara de grekiska filosoferna, utan även de olika barbariska nationernas filosofer, var fullkomligt överens med varandra i alla viktiga frågor, gjorde han det till sin uppgift att föra ut sekternas alla tusen läror. Han ville visa att de alla hade samma gemensamma källa och att de alla strävade mot samma mål.” Om The Edinburgh Encyclopaedias författare vet vad han talar om när han skriver om Ammonios, då beskriver han den moderne teosofen – hans tro , hans arbete – för han säger när han talar om theodidaktos: ”Han antog den egyptiska läran (den esoteriska kom från Indien) om att universum och gudomen är en del av det stora hela. Han antog också läran om världens evighet... och grundlade ett system av moralisk disciplin, som tillät allmänheten att leva efter sitt lands lagar och naturens bud, men krävde av de vise att upphöja sitt förnuft genom kontemplation.]

Fråga: På vilka grunder kan ni påstå allt detta om de gamla alexandrinska teosoferna?

Svar: Ett oräkneligt antal välkända författare, däribland Mosheim, säger följande:

”Ammonios lärde ut att människans religioner gick hand i hand med filosofin, och att filosofin delade samma öde som religionen, att gradvis korrumperas och förmörkas av mänsklig fåfänga, vidskepelse och lögner. Vidare att religionen därför borde återgå till sin ursprungliga renhet genom en utrensning av detta slagg och genom att sprida religionen på dess filosofiska principer; och att Kristi enda syfte var att återinföra och återupprätta de gamles visdom till dess urprungliga form; att minska så långt som möjligt den allmänt utbredda vidskepelsen; och att delvis rätta till och delvis helt utrota de olika felaktigheterna som hade smugit sig in i de olika folkreligionerna.”

Återigen är detta exakt vad de moderna teosoferna säger. Den stora filaleten (sanningsälskaren) fick i sin strävan stöd och hjälp av de två kyrkofäderna Clemens och Athenagoras, av synagogans alla lärda rabbiner och av Akademins och Lundarnas filosofer, när han undervisade om en gemensam lära för alla. Vi däremot, anhängarna av samma filosofi fick inget erkännande, utan blev tvärtom smädade och förföljda. Detta visar bara att människorna för 1500 år sedan var mer toleranta än vad de är i detta upplysta århundrade.

Fråga: Blev Ammonios uppmuntrad och stödd av kyrkan därför att han, trots irrlärorna, undervisade i kristendom och var en kristen?

Svar: Inte alls. Han föddes kristen, men accepterade aldrig kyrkans kristendom. Samma författare [A Wilder] säger om honom:

”Han behövde bara framställa sin undervisning i enlighet med de uråldriga Hermes-pelarna, vilka Platon och Pythagoras redan kände till, och vilka utgjorde grunden i deras filosofi. Han antog mycket riktigt, efter att ha funnit samma sak i inledningen till Johannesevangeliet, att Jesus avsikt var att återupprätta den stora visdomsläran i sin ursprungliga form. Han ansåg att bibelns berättelser och historierna om gudarna bara var allegorier för att belysa sanningen, eller fabler som borde förkastas.” Dessutom, säger The Edinburgh Encyclopaedia: ”han tillstod att Jesus Kristus var en förträfflig människa och ’en vän av Gud’, men medgav att det inte var Jesus uppgift att helt och hållet avskaffa dyrkan av demoner (gudar), utan bara att rena den uråldriga religionen.”

VISDOMSRELIGIONEN ESOTERISK I ALLA TIDER

Fråga: Hur kan man vara säker på att detta verkligen var Ammonios läror när han aldrig skrev ner någonting?

Svar: Det gjorde inte heller Buddha, Pythagoras, Konfucius, Orfeus, Sokrates eller ens Jesus. Men de flesta av dessa är historiska personligheter, och deras läror har alla överlevt. Ammonios lärjungar, däribland Origenes och Herennius, skrev avhandlingar där de förklarade hans etik. Dessa har utan tvekan ett lika stort, om inte större, historiskt värde som de apostoliska lärjungarnas skrifter. Dessutom har hans lärjungar Origenes, Plotinos och Longinos (den berömda drottningen Zenobias rådgivare), lämnat efter sig väldiga urkunder av filaleternas system. I alla fall det man kände till av deras offentliga trosbekännelse, för deras skola var uppdelad i en exoterisk och en esoterisk lära.

Fråga: Hur kan den sistnämnda läran ha förmedlats till våra dagar, när ni påstår att den verkliga VISDOMSRELIGIONEN var esoterisk?

Svar: VISDOMSRELIGIONEN har alltid varit en och densamma och har därför noggrant bevarats, eftersom den är den yttersta kunskapen människan kan uppnå. Den fanns under långa tidsåldrar före de alexandrinska teosoferna, nådde de moderna teosoferna och kommer att överleva varje annan religion och filosofi.

Fråga: Var bevarades den och av vem?

Svar: Bland de initierade i alla länder; bland djupsinniga sanningssökare – deras lärjungar; och i de delar av världen där man som mest har värdesatt och studerat dessa ämnen, nämligen i Indien, Centralasien och Persien.

Fråga: Kan du ge mig några bevis för VISDOMSRELIGIONENS esoteriska natur?

Svar: Det bästa beviset du kan få för detta är, att varje uråldrig religiös, eller rättare sagt filosofisk kult, bestod av en esoterisk eller hemlig lära, och en exoterisk (utåtriktad offentlig) dyrkan. Dessutom är det ett välkänt faktum, att de gamles MYSTERIER omfattade inom varje nation ”de större” (hemliga) och ”de mindre” (offentliga) MYSTERIERNA – precis som i de berömda högtidliga ceremonierna som i Grekland kallades de Eleusinska mysterierna. Hierofanterna från Samothrake och från Egypten, de initierade brahminerna av det gamla Indien och de efterkommande hebreiska rabbinerna, alla hemlighöll de sina verkliga bona fide trosläror av rädsla för att de skulle vanhelgas. De judiska rabbinerna kallade sin sekulära religionsordning Mercavah (den yttre kroppen), ”vehiklet” eller omhöljet som innesluter den dolda själen – det vill säga, den högsta hemliga kunskapen. Inte en enda av de gamla nationerna förmedlade genom sina präster sina verkligt filosofiska hemligheter åt massorna, utan överlämnade åt dessa endast skalet. Nordbuddhismen har sitt ”större” och sitt ”mindre” vehikel, kända som Mahayana (den esoteriska skolan) och Hinayana (den exoteriska skolan). Och inte kan man klandra dem för sitt hemlighetsmakeri – för inte skulle väl du kunna tänka dig att mata din fårflock med lärda avhandlingar om botanik istället för gräs? Pythagoras kallade sin Gnosis ”kunskapen om det som är”, eller [.................]. Han förmedlade denna kunskap endast till sina löftesbundna lärjungar: till dem som kunde smälta en sådan mental föda och bli tillfredställda; och de fick avlägga ett tysthetslöfte. Ockulta alfabet och hemliga chiffer har utvecklats från de fornegyptiska hieratiska skrifterna. I forna tider var det bara hierogrammatisterna eller de initierade egyptiska prästerna som hade tillgång till dessa skrifters hemligheter. Enligt Ammonios Sakkas levnadstecknare, förband han genom ed sina lärjungar, att inte avslöja hans högre läror till några andra än de som redan hade fått en förberedande undervisning, och som också hade avlagt ed. Slutligen, finner vi inte samma sak i den tidiga kristendomen, hos gnostikerna och till och med i Kristi undervisning? Talade han inte till massorna i dubbelbottnade liknelser, och förklarade sina skäl endast till sina lärjungar? ”Ni har”, säger han, ”fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser”. (Mark 4:11.) ”Esséerna från Judéen och Carmel gjorde samma åtskillnad och delade sina anhängare i neofyter, bröder och de fullkomliga, eller de initierade”. (The Eclectic Philosophy). Sådana här exempel kan hämtas från alla länder.

Fråga: Kan man förvärva den ”hemliga visdomen” bara genom studier? Uppslagsverk beskriver teosofi på ungefär samma sätt som Websters ordbok gör, det vill säga, som ”ett förmodat samtal med Gud och högre andar och ett därav följande förvärvande av övermänsklig kunskap genom fysiska medel och kemiska processer.” Är det verkligen så?

Svar: Nej, det anser jag inte. Och inte heller finns det någon ordboksförfattare som kan förklara, vare sig för sig själv eller för andra, hur övermänsklig kunskap kan förvärvas genom fysiska eller kemiska processer. Om Webster hade sagt ”genom metafysiska och alkemiska processer”, skulle definitionen varit någorlunda rätt, men som den är nu, är den absurd. Forntida teosofer, precis som de moderna teosoferna, påstår att det obegränsade inte kan förstås av det begränsade – det vill säga, förnimmas av det begränsade självet – men att man i ett tillstånd av extas kunde förmedla den gudomliga essensen till det högre andliga självet. Detta tillstånd kan knappast uppnås med ”fysiska och kemiska medel”, såsom man gör i hypnos.

Fråga: Hur förklarar du detta?

Svar: Plotinos definierade äkta extas som ”förnuftets frigörelse från sitt begränsade medvetande, varvid det blir identifierat och ett med det obegränsade”. Detta är det högsta tillståndet, säger professor Wilder, men det är inte varaktigt – det kan bara uppnås av ytterst få. Detta är i själva verket identiskt med det tillstånd som i Indien är känt som Samadhi. Detta senare utövas av yogier som fysiskt underlättar uppnåendet av detta tillstånd genom största avhållsamhet i fråga om mat och dryck, och mentalt genom en oavbruten strävan att rena och höja förnuftet. Meditation är en tyst och outtalad bön eller, som Platon uttrycker det, ”det tillstånd då själen i brinnande andakt vänder sig till det gudomliga; inte för att (som i den vanliga formen för bön) begära något särskilt gott utan i och för det goda självt – för det universellt Högsta Goda” av vilket vi på denna jord är en del, och ur vars väsen vi alla har utgått. Därför, tillägger Platon, ”förbli tyst i de gudomligas närvaro tills de skingrar molnen från dina ögon och låter dig se med det ljus som utgår från dem själva och som belyser inte det som verkar vara gott för dig, utan det som i sig själv är gott.(5)

(5) Detta är vad professor A Wilder, den lärde författaren av The Eclectic Philosophy beskriver som ”andlig fotografering”: ”Själen är den kamera i vilken kommande, förflutna och närvarande fakta och händelser på en gång är fixerade; och förnuftet blir medveten om dem. Bortom vår vardagliga begränsade värld är allt en dag eller ett tillstånd – det förflutna och kommande sammanfattat i det närvarande... Döden är den sista extasen på jorden. Då blir själen befriad från kroppens band, och hennes ädlare del förenas med den högre naturen och blir delaktig av de högre varelsernas visdom och förutseende”. Den verkliga teosofin är för mystikerna det tillstånd som Apollonios av Tyana beskrev sålunda: ”Jag kan se nuet och framtiden som i en klar spegel. Den vise behöver inte invänta ångor från jordens innandöme eller skämd luft för att förutse händelser... Theoi eller gudarna ser det kommande; vanliga människor det närvarande; de vise ser det som kommer att ske”. ”De Vises teosofi” som han talar om är väl uttryckt i satsen ”Guds rike är inom oss”.

Fråga: Då är inte teosofi ett nyuppfunnet system, som vissa påstår?

Svar: Det är bara okunniga människor som kan påstå detta. Det teosofiska systemet är lika gammalt som världen i sin lära och etik, även om inte till namnet, eftersom det också är det mest vittomfattande och mest katolska (universella) system av alla.

Fråga: Hur kan det då komma sig att teosofin har förblivit okänd i västvärlden? Varför har den varit som en förseglad bok för de raser som påstås vara de mest kultiverade och utvecklade?

Svar: Vi anser att det i forntiden fanns nationer som var lika kultiverade, och utan tvekan mer andligt ”utvecklade” än vi. Men det finns flera orsaker till denna frivilliga okunnighet. Paulus förklarade en av orsakerna för de kultiverade atenarna – det berodde på att man under flera århundraden hade lidit brist på verklig andlig insikt och till och med intresse, därför att man alltför mycket hade hängivit sig åt sinnliga ting och under lång tid varit slav under dogmens och ritualens döda bokstav. Men den största orsaken är det faktum att den sanna teosofin alltid har hållits hemlig.

Fråga: Du har bevisat att sådan hemlighetsfullhet har funnits, men vad var den verkliga orsaken till detta?

Svar: Orsakerna var följande: för det första, genomsnittsmänniskans perversa natur och själviskhet som alltid försöker tillfredställa de personliga begären på bekostnad av sin nästa och andra närstående. Sådana människor skulle man aldrig kunna anförtro gudomliga hemligheter. För det andra, människans opålitlighet vad gäller att inte vanhelga den heliga och gudomliga kunskapen. Det är detta som ledde till perverteringen av de mest sublima sanningar och symboler, och de andliga tingens gradvisa transformation till antropomorfiska, konkreta och grova avbilder – med andra ord, degraderingen av gudsidén till avgudadyrkan.

TEOSOFI ÄR INTE BUDDHISM

Fråga: Det sägs ofta att ni är ”esoteriska buddhister”. Är ni anhängare av Gautama Buddha?

Svar: Inte mer än musiker är anhängare av Wagner. Några av oss är till religionen buddhister, men vi har fler hinduer och brahminer än buddhister bland oss, och ännu fler kristna européer och amerikaner än konverterade buddhister. Missförståndet uppstod genom en feltolkning av den verkliga betydelsen av ”Esoteric Buddhism” [De invigdes lära, i sv övers 1887], titeln på A P Sinnetts förträffliga verk. Titelns sista ord borde ha stavats med ett d istället för två, eftersom budhism då skulle ha betytt det man egentligen menade, nämligen ”visdomism” (bodha, bodhi, ”intelligens”, ”visdom”) istället för buddhism som är Gautamas religiösa filosofi. Som vi redan har sagt är teosofi VISDOMSRELIGIONEN.

Fråga: Vad är skillnaden mellan buddhism, den religion som grundades av prinsen av Kapilavastu, och budhism, den ”visdomism” som du påstår är synonymt med teosofi?

Svar: Precis samma skillnad som det är mellan Kristi hemliga läror, kallade ”himmelrikets mysterier”, och den senare ritualistiska och dogmatiska teologin inom kyrkor och sekter. Buddha betyder ”den upplyste”, den som har blivit upplyst av bodha, eller insikt, visdom. Detta har tagits upp helt och hållet i den esoteriska undervisning, som Gautama inte förmedlade till några andra än sina utvalda arhater.

Fråga: Men vissa orientalister förnekar att Buddha någonsin undervisade i en esoterisk lära?

Svar: De kan lika gärna förneka för vetenskapens män att naturen har några fördolda hemligheter. Lite längre fram kommer jag att bevisa detta genom Buddhas samtal med sin lärjunge Ananda. Hans esoteriska undervisning var helt enkelt de forntida brahminernas gupta-vidya (hemlig kunskap), vars nyckel, med få undantag, helt har gått förlorad för deras moderna efterföljare. Och denna vidya har övergått till det vi nu känner som den inre undervisningen i nordbuddhismens mahayanaskola. De som förnekar detta är inget annat än okunniga människor som gör anspråk på att vara orientalister. Jag föreslår att du läser Chinese Buddhism av pastor Edkin – speciellt de kapitel om den exoteriska och esoteriska skolan och dess undervisning – och sedan jämför hela den forntida världens vittnesbörd om ämnet.

Fråga: Men är inte den teosofiska etiken identisk med den som lärdes ut av Buddha?

Svar: Jo, därför att denna etik är Visdomsreligionens själ och var en gång i tiden allmän egendom för alla nationers invigda. Men Buddha var den förste som innefattade denna upphöjda etik i sin offentiga undervisning. Han gjorde denna etik till grundvalen för, och självaste essensen i, sitt offentliga lärosystem. Det är här som den ofantliga skillnaden mellan exoterisk buddhism och alla andra religioner ligger. För medan det är ritualerna och dogmerna som andra religioner anser vara viktigast, så har man inom buddhismen alltid prioriterat etiken. Det förklarar hur teosofins etik i jämförelse med etiken i Buddhas religion kan vara nästan identiska.

Fråga: Finns det några stora skillnader?

Svar: En stor skilland mellan teosofi och exoterisk buddhism är att den senare, representerad av den södra kyrkan, helt förnekar a) existensen av någon gudom och b) något medvetet post-mortem liv eller någon som helst självmedveten överlevande individualitet inom människan. Detta är i alla fall läran inom den siamesiska sekten, som idag anses vara den renaste formen av exoterisk buddhism. Och så är det också om vi bara hänvisar till Buddhas offentliga undervisning. Jag kommer att förklara anledningen till hans tystlåtenhet längre fram. Men den nordbuddhistiska kyrkans skolor, grundade i de länder till vilka hans initierade arhater drog sig tillbaka efter mästarens död, undervisar i allt det som nu kallas de teosofiska lärorna. Dessa läror är en del av de initierades kunskap – på så sätt bevisar de nordbuddhistiska skolorna hur sanningen har offrats för den döda bokstaven av den alltför nitiska sydbuddhistiska ortodoxin. Men hur mycket större och ädlare, mer filosofisk och vetenskaplig, även i sin döda bokstav, är inte denna undervisning i jämförelse med andra kyrkor och religioner. Och likväl är teosofi inte buddhism.

HELENA BLAVATSKY
The Key to Theosophy, 1889

Översatt från The Key to Theosophy (1889 års originalutgåva) av Helena P Blavatsky, kap I, s 1-15. Utgiven i faksimilutgåva av The Theosophy Company 1973, Los Angeles.

_________________________________________________________

länk till kapitel 2 av Nyckeln till teosofin av Helena Blavatsky
_________________________________________________________

länk till Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky
   _________________________________________________________

   
 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23