EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel 4
[Om Solsystemets och Människans utveckling. Själens odödlighet. Andlig klärvoajans. Adepternas  forskning. Atomernas ständiga förändringar.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Kapitel  4
Om Solsystemets och Människans utveckling...

Urkunderna som jag nämnde i min föregående artikel, de vilka förvarats av Adepterna och som nu finns i deras nuvarande representanters och efterträdares ägo – även de Adepter –  handlar inte enbart om tillkomsten av de planeter som ingår i vårt solsystem, utan även om människans evolution och utveckling genom naturens olika riken, tills hon uppnår det mest fulländade tillstånd vi kan föreställa oss. Den mänskliga varelsens evolution innefattar inte enbart uppkomsten av hennes dödliga form, utan även den inre människans historia, denna inre människa som Adepterna brukar kalla den verkliga människan.

Detta för oss till det mycket intressanta påståendet som Visdomsreligionen för fram, att den inte bara belyser människans känslor och mentala förmågor, utan även hennes tillstånd före födseln och efter döden. Två tillstånd som är av högsta vikt och intresse. Sådana frågor som "Varifrån kommer jag?" och "Hur blir min tillvaro efter döden?" oroar och förvirrar förnuftet hos alla människor, bildade som obildade. Präster och tänkare har tid efter annan utarbetat mer eller mindre absurda teorier om tillstånden före födseln och efter döden, medan vår tids vetenskap förlöjligar själva tanken på att försöka forska inom dessa områden. Teologer har framfört förklaringar, som alla berör deras förmodan om vad skall hända oss efter döden och de förbiser och lämnar obesvarad den naturliga frågan "Vad var vi innan vi föddes på jorden?".

Och tar man dem på orden, så ser man hur ologiskt deras ställningstagande är, eftersom de nu en gång för alla deklarerat själens – den verkliga människans – odödlighet, kan de inte frånkänna henne odödlighet i någondera riktning. Om människan är odödlig måste denna odödlighet vara utan början eller så måste den ha ett slut. Deras enda utväg ur detta dilemma var att fastställa att varje själ var en särskild skapelse. Men denna lära om en särskild skapelseakt varje gång en själ föds på jorden tas sällan upp eller belyses av prästerna, eftersom det anses lämpligare att hålla den lite diskret i bakgrunden.

Visdomsreligionen däremot förblir logisk från början till slut. Den förklarar att människan är en andlig varelse och medger inga avbrott i tillvarokedjan för något som en gång förklarats vara odödligt. Varje människas Jag är odödligt, "har alltid existerat och kommer alltid att existera och kan aldrig bli icke-existerande". Det kommer och går och återkommer, och ikläder sig kroppar som är olika för varje gång. Det är blott till synes dödligt, det förblir alltid underlaget för och bäraren av den personlighet som uppträder på livets scen. Och med hänsyn till dessa framträdanden i dödlig gestalt blir de ovannämnda frågorna om tillstånden före födseln och efter döden av största intresse, eftersom kunskap respektive okunnighet om dem förändrar människans sätt att tänka och handla under sin tid som aktör på livets scen. Och det är nödvändigt för henne att ha sådan kunskap för att kunna leva på ett sådant sätt, som befrämjar den evolutionära vågens stora uppåtgående rörelse.

Adepterna har sedan flera tidsåldrar tillbaka bedrivit vetenskapliga experiment och forskning i denna riktning. Genom att själva vara siare av högsta rang har de, förutom att de har antecknat sina egna erfarenheter på båda sidor om materiens slöja, även samlat, jämfört, analyserat och bevarat anteckningar om samma slags erfarenheter, vilka gjorts av hundratusentals mindre utvecklade siare, deras egna lärjungar. Denna process har pågått sedan urminnes tider. Låt vetenskapen skratta bäst den vill, Adepterna är ändå de enda verkliga vetenskapsmännen eftersom de beaktar alla sidor av frågan, medan vetenskapen begränsas av hjärnans förmåga, av förhållanden, av ofullkomliga instrument och av en total oförmåga att iaktta någonting djupare än blott materiens fenomen. De urkunder som samlats under tidsåldrarnas lopp, angående de visioner och erfarenheter som rönts av högre och lägre stående siare, finns bevarade än i dag. Bland denna stora mängd iakttagelser finns inte en som godkänts utan att ha först undersökts och bekräftats av miljontals var för sig oberoende observationer, och därför besitter Adepterna en verklig experimentellt påvisad kunskap om vad som sker före Jagets födsel i människoform och vad som följer, då "det jordiska höljet" kastats bort.

Detta upptecknande av erfarenheter pågår alltjämt, eftersom naturens oändliga växlingar under evolutionsprocessen inte medger något avbrott, inget "sista ord", ingen slutgiltig förklaring. Under sitt omlopp kring solen passerar jorden inte bara nya trakter i sin egen bana, utan förs in i solens större omloppsbana som omfattar miljontals år, och måste i detta mera omfattande kretslopp påträffa nya områden i världsrymden och förhållanden som hittills varit obekanta för den. Därför går Adepterna steget vidare, och förklarar att de fenomen som materien uppvisade för en miljon år sedan, skiljer sig från de som framträder idag, och om ytterligare en miljon år kommer materien att uppvisa helt andra fenomen. Ja, om vi skulle kunna blicka så långt tillbaka i vår globs forntid, skulle vi skåda förhållanden och företeelser som är så helt olika dem vi har omkring oss idag, att det skulle vara näst intill omöjligt att föreställa sig, att vi någonsin haft en sådan tillvaro. I vår tid pågår förändringar, vilka kommer att leda till helt andra förhållanden i en lika långt avlägsen framtid och dessa förändringar kommer att vara lika omfattande som de som ägt rum i det förflutna. Ingenting i den materiella världen förblir ens under det kortaste tänkbara tidsmomentet alldeles oförändrat, varken i sig självt eller i sina yttre tillstånd. Allt som är befinner sig ständigt i ett vardande på väg mot något annat. Detta är inte endast en fråga om transcendentalism, utan är en gammal bekräftad lära, som i Orienten kallas "läran om atomernas ständiga, eviga förändring från ett tillstånd till ett annat".

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973

Nästa kapitel (5) kommer bland annat att handla om:

Atomernas ständiga förändringar. Urmaterien Mulaprakriti. Zodiakens tolv tecken. Det sideriska året. Cykler utforskade av de Vise. Livskraften och trötthet. Sjukdomar och deras orsaker.