av
WILLIAM Q JUDGE
© 2000 Online Teosofiska Kompaniet
Malmö
Kapitel 21
Astralljuset och Ormen...
Ormen vördas djupt av hinduen både som symbol och levande varelse. Ormens slingrande kropp utgör en bild av solens vidsträckta bana genom den eviga rymden, där hon för med sig den snabbt framilande jorden på dess mindre omloppsbana. Ormens periodiska skinnömsning gör honom till en god bild av förnyat liv eller reinkarnation. När han rullar ihop sig till angrepp, utgör han en bild av Karma-Nemesis lag, som utdelar sina slag på grundval av våra egna handlingar och utan att någonsin förfela sitt mål. Bitande sig i stjärten och sålunda bildande en cirkel, symboliserar han evigheten, nödvändighetens cykel, den allt uppslukande tiden. Forna tiders Invigda såg i honom även en bild av astralljuset, som är både djävulskt och gudomligt.
Förmodligen finns det inget så intressant inom den teosofiska filosofins område som astralljuset. Hinduerna kallar det Akasha, vilket kan översättas med Aether. De säger, att de österländska yogiernas många underbara fenomen endast kan utföras genom en kännedom om Akashas egenskaper. Det påstås även, att klärvoajans, kläraudiens, mediumskap och siarskap, i västerlandets förståelse av dessa begrepp, endast är möjliga med hjälp av astralljuset. Astralljuset är registret över våra tankar och handlingar, jordens stora bildgalleri, där siaren alltid kan iaktta händelserna i det förflutna så väl som i framtiden. I astralljuset simmar liksom i ett hav varelser av olika slag, och även de astrala återstoderna av avlidna människor. Rosenkreutzarna och andra europeiska mystiker kallade dessa varelser Sylfider, Salamandrar, Gnomer, Undiner, Elementaler; hinduerna kallar dem Gandharvor eller himmelska sångare, Yakshasaer, Rakshasaer m.m. De avlidnas "spöken" som felaktigt uppfattades som individer av spiritualisterna, vilket de inte längre är flyter omkring i denna Akashiska substans. De hinduiska mystikerna har sedan sekler tillbaka känt till dem under benämningar som Bhuta, ett annat ord för djävul, och Pisacha, förfärlig djävul. Dessa är inget annat än den avkastade, med jorden närmast besläktade "själsliga-kroppen" som är utan samvete och kraftfull endast i en ond bemärkelse. Benämningen "astralljus" är, även om inte ny, av rent västerländskt ursprung. Porfyrios talar om det, när han beskriver den himmelska eller själsliga-kroppen, som han påstår är odödlig, strålande, "stjärnlik". Paracelsus talar om det "sideriska ljuset", som sedermera kallades astralt. Det påstods vara detsamma som Anima mundi eller Världssjälen. Nutida vetenskapliga forskare kommer nära det, då de talar om ,"lysande eter" och "strålande materie". Den store astronomen Camille Flammarion, som var medlem av Teosofiska Samfundet, talar om astralljuset i sin novell Urania, där han säger: "Det ljus, som utgår från alla dessa solar, vilka fyller oändligheten, det ljus, som reflekteras genom rymden av alla dessa av solarna bestrålade himlakropparna, fotograferar på den ändlösa himlen seklerna, dagarna, ja varje flyktigt ögonblick. . . . Därav följer, att alla världars historia rör sig fram genom rymden utan att helt utplånas, och att det förflutnas händelser är närvarande och lever för evigt i oändlighetens sköte." Liksom alla obekanta och ockulta ting är astralljuset svårt att definiera, huvudsakligen beroende på att det kallats "ljus". Det är inte ljus i dess vanlig mening och inte heller är det mörker. Kanske har det kallats så, eftersom det för klärvoajanter, när de använder sig av det, ser avlägsna föremål som lysande. Men eftersom det lika lätt kan fortplanta ljud på avstånd, lyfta tunga kroppar, föra dofter tusentals mil, återspegla tankar och förmedla mediernas alla olika fenomen, så är benämningen "ljus", om än oundviklig, dock vilseledande. En fullständig definition måste, för att vara korrekt, rymma alla funktioner och krafter hos detta "ljus", men då de inte är fullt kända ens av mystikern och terra inkognita för vetenskapsmannen, så får vi nöja oss med en partiell undersökning. Det är en substans, som närmast kan betraktas som ovägbar eter. Den emanerar från stjärnorna, omsluter jorden och genomtränger varje atom och molekyl. Den lyder lagen för attraktion och repulsion och vibrerar därför till och från och gör sig än positiv, än negativ. Därav får det en kretsformig rörelse, symboliserad av ormen. Det är den stora yttersta kraften, den främsta drivfjädern, kosmiskt sett, som inte endast får växten att växa utan som även upprätthåller människohjärtats diastole- och systolerörelse. Detta ljus liknar i sitt verkningssätt i en hel del den sensitiva fotografiplåten. Det fångar och håller fast, som Flammarion säger, en bild av varje ögonblick. Därför kallades det av egyptierna Upptecknaren; det är också de kristnas Ängel som Upptecknar; i en aspekt är det Yama, domaren över de döda i hinduernas panteon, ty det är utifrån de bilder vi präglar i astralljuset som vi döms av karma. Likt en väldig skärm eller reflektor hänger astralljuset över jorden och blir därmed en mäktig universell hypnotisör för människorna. Alla bilder av samtliga goda och onda handlingar, såväl våra förfäders som våra egna, är ständigt närvarande för våra inre jag och därför påverkas vi ständigt på ett suggestivt sätt av bilderna och detta får oss att upprepa samma saker. Om detta säger den franske prästen-mystikern Eliphas Levi: "Vi förvånar oss ofta, att vi i samhället ansätts av onda tankar och ingivelser, som vi inte trott vara möjliga, och vi märker inte, att de härrör sig från en osund granne. Detta faktum är av stor vikt, eftersom det är länkat med samvetets yttringar en av magins förfärligaste och mest obestridbara hemligheter . . .Sålunda har osunda själar, en "dålig andedräkt" och förpestar den moraliska atmosfären, dvs. de blandar in orena bilder i astralljuset, som genomtränger dem, och åstadkommer därigenom giftiga strömmar." *SLUT
WILLIAM Q JUDGE
Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973
Eko från Orienten |
Kapitel 1 |
Eko från Orienten |
Kapitel 2 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 3 |
Eko från Orienten |
Kapitel 4 |
Eko från Orienten |
Kapitel 5 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 6 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 7 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 8 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 9 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 10 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 11 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 12 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 13 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 14 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 15 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 16 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 17 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 18 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 19 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 20 |
|
Eko från Orienten |
Kapitel 21 |
|
till ULTs hemsida: www.teosofiskakompaniet.com/archive/ |