EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel  21
[Ormen vördas djupt av hinduen både som symbol och levande varelse.Ormens periodiska skinnömsning gör honom till en god bild av förnyat liv eller reinkarnation.Forna tiders Invigda såg i honom även en bild av astralljuset, som är både djävulskt och gudomligt. Förmodligen finns det inget så intressant inom den teosofiska filosofins område som astralljuset. Hinduerna kallar det Akasha, vilket kan översättas med Aether.Astralljuset är registret över våra tankar och handlingar, jordens stora bildgalleri, där siaren alltid kan iaktta händelserna i det förflutna så väl som i framtiden. Paracelsus talar om det "sideriska ljuset", som sedermera kallades astralt. Alla tiders teosofiska Adepter har haft kännedom om astralplanets underbara egenskaper och vad som verkligen sker med själens höljen. Astralljuset i förening med eteriskt fluidium bildar den astrala skenbild, som Paracelsus talar om. Vad vår värld beträffar, kan man säga, att astralljuset finns överallt och genomtränger allt; att det har en fotografisk förmåga. Astralljuset kan på så sätt fyllas med onda eller goda bilder, och dessa reflekteras i varje människovarelses undermedvetna.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 2000 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Kapitel  21
Astralljuset och Ormen...

Ormen vördas djupt av hinduen både som symbol och levande varelse. Ormens slingrande kropp utgör en bild av solens vidsträckta bana genom den eviga rymden, där hon för med sig den snabbt framilande jorden på dess mindre omloppsbana. Ormens periodiska skinnömsning gör honom till en god bild av förnyat liv eller reinkarnation. När han rullar ihop sig till angrepp, utgör han en bild av Karma-Nemesis lag, som utdelar sina slag på grundval av våra egna handlingar och utan att någonsin förfela sitt mål. Bitande sig i stjärten och sålunda bildande en cirkel, symboliserar han evigheten, nödvändighetens cykel, den allt uppslukande tiden. Forna tiders Invigda såg i honom även en bild av astralljuset, som är både djävulskt och gudomligt.

Förmodligen finns det inget så intressant inom den teosofiska filosofins område som astralljuset. Hinduerna kallar det Akasha, vilket kan översättas med Aether. De säger, att de österländska yogiernas många underbara fenomen endast kan utföras genom en kännedom om Akashas egenskaper. Det påstås även, att klärvoajans, kläraudiens, mediumskap och siarskap, i västerlandets förståelse av dessa begrepp, endast är möjliga med hjälp av astralljuset. Astralljuset är registret över våra tankar och handlingar, jordens stora bildgalleri, där siaren alltid kan iaktta händelserna i det förflutna så väl som i framtiden. I astralljuset simmar liksom i ett hav varelser av olika slag, och även de astrala återstoderna av avlidna människor. Rosenkreutzarna och andra europeiska mystiker kallade dessa varelser Sylfider, Salamandrar, Gnomer, Undiner, Elementaler; hinduerna kallar dem Gandharvor eller himmelska sångare, Yakshasaer, Rakshasaer m.m. De avlidnas "spöken" som felaktigt uppfattades som individer av spiritualisterna, vilket de inte längre är – flyter omkring i denna Akashiska substans. De hinduiska mystikerna har sedan sekler tillbaka känt till dem under benämningar som Bhuta, ett annat ord för djävul, och Pisacha, förfärlig djävul. Dessa är inget annat än den avkastade, med jorden närmast besläktade "själsliga-kroppen" som är utan samvete och kraftfull endast i en ond bemärkelse.

Benämningen "astralljus" är, även om inte ny, av rent västerländskt ursprung. Porfyrios talar om det, när han beskriver den himmelska eller själsliga-kroppen, som han påstår är odödlig, strålande, "stjärnlik". Paracelsus talar om det "sideriska ljuset", som sedermera kallades astralt. Det påstods vara detsamma som Anima mundi eller Världssjälen. Nutida vetenskapliga forskare kommer nära det, då de talar om ,"lysande eter" och "strålande materie". Den store astronomen Camille Flammarion, som var medlem av Teosofiska Samfundet, talar om astralljuset i sin novell Urania, där han säger: "Det ljus, som utgår från alla dessa solar, vilka fyller oändligheten, det ljus, som reflekteras genom rymden av alla dessa av solarna bestrålade himlakropparna,   fotograferar på den ändlösa himlen seklerna, dagarna, ja varje flyktigt ögonblick. . . . Därav följer, att alla världars historia rör sig fram genom rymden utan att helt utplånas, och att det förflutnas händelser är närvarande och lever för evigt i oändlighetens sköte."

Liksom alla obekanta och ockulta ting är astralljuset svårt att definiera, huvudsakligen beroende på att det kallats "ljus". Det är inte ljus i dess vanlig mening och inte heller är det mörker. Kanske har det kallats så, eftersom det för klärvoajanter, när de använder sig av det, ser avlägsna föremål som lysande. Men eftersom det lika lätt kan fortplanta ljud på avstånd, lyfta tunga kroppar, föra dofter tusentals mil, återspegla tankar och förmedla mediernas alla olika fenomen, så är benämningen "ljus", om än oundviklig, dock vilseledande.

En fullständig definition måste, för att vara korrekt, rymma alla funktioner och krafter hos detta "ljus", men då de inte är fullt kända ens av mystikern och  terra inkognita för vetenskapsmannen, så får vi nöja oss med en partiell undersökning. Det är en substans, som närmast kan betraktas som ovägbar eter. Den emanerar från stjärnorna, omsluter jorden och genomtränger varje  atom och molekyl. Den lyder lagen för attraktion och repulsion och vibrerar därför till och från och gör sig än positiv, än negativ. Därav får det en kretsformig rörelse, symboliserad av ormen. Det är den stora yttersta kraften, den främsta drivfjädern, kosmiskt sett, som inte endast får växten att växa utan som även upprätthåller människohjärtats diastole- och systolerörelse.

Detta ljus liknar i sitt verkningssätt i en hel del den sensitiva fotografiplåten. Det fångar och håller fast, som Flammarion säger, en bild av varje ögonblick. Därför kallades det av egyptierna Upptecknaren; det är också de kristnas Ängel som Upptecknar; i en aspekt är det Yama, domaren över de döda i hinduernas panteon, ty det är utifrån de bilder vi präglar i astralljuset som vi döms av karma.

Likt en väldig skärm eller reflektor hänger astralljuset över jorden och blir därmed en mäktig universell hypnotisör för människorna. Alla bilder av samtliga goda och onda handlingar, såväl våra förfäders som våra egna, är ständigt närvarande för våra inre jag och därför påverkas vi ständigt på ett suggestivt sätt av bilderna och detta får oss att upprepa samma saker. Om detta säger den franske prästen-mystikern Eliphas Levi: "Vi förvånar oss ofta, att vi i samhället ansätts av onda tankar och ingivelser, som vi inte trott vara möjliga, och vi märker inte, att de härrör sig från en osund granne. Detta faktum är av stor vikt, eftersom det är länkat med samvetets yttringar – en av magins förfärligaste och mest obestridbara hemligheter . . .Sålunda har osunda själar, en "dålig andedräkt" och förpestar den moraliska atmosfären, dvs. de blandar in orena bilder i astralljuset, som genomtränger dem, och åstadkommer därigenom giftiga strömmar." *

* Dogme et Rituel de Haute Magie

Men detta ljus har även en användbar funktion. Eftersom det bevarar bilderna av alla händelser och ting, och eftersom det inte finns något nytt under solen, så framkallar astralljuset ständigt i form av bilder i levande människors hjärnor länge sedan försvunna civilisationers föreställningar, hjälpmedel, konster, vetenskaper och filosofier. Detta förklarar inte endast det ofta iakttagna fenomenet, att olika personer samtidigt och alldeles oberoende av varandra kan komma på samma idé eller uppfinning, utan även andra egendomliga tilldragelser.

En del självutnämnda vetenskapsmän har uttalat sig om telepati och andra fenomen, men ger ingen tillfredsställande och naturlig förklaring till tankeöverföring, uppenbarelser, klärvoajans eller de hunndra och en olika slag av händelser av ockult art, vilka allt som oftast förekommer i alla människolivets förhållanden.  Det är alldeles i sin ordning att medge, att en tanke kan överföras utan tal direkt från en hjärna till en annan, men hur kan överföringen ske utan ett hjälpmedel? Detta hjälpmedel är astralljuset. I samma ögonblick tanken tar form i hjärnan, avbildas den i detta ljus, och därifrån uppfångas den i sin tur av en annan hjärna, som är tillräckligt sensitiv för att motta den oförändrad.

Alla tiders teosofiska Adepter har haft kännedom om astralplanets underbara egenskaper och vad som verkligen sker med själens höljen, som vi talat om i en föregående artikel, och de tror inte på de dödas påstådda återvändande. Eliphas Levi  förstod detta väl och säger: "Astralljuset i förening med eteriskt fluidium bildar den astrala skenbild, som Paracelsus talar om. Denna astralkropp, som frigörs i döden, attraherar och bevarar länge – till följd av likheters sympati – reflektionen av det förflutna livet; och om en stark, samstämd vilja drar in den till den rätta strömmen, så uppenbarar den sig i form av en skenbild." Men om en sensitiv, abnormt utrustad person är närvarande – ett medium, med andra ord, och hos alla sådana är nervsystemet i obalans – så behövs ingen stark vilja, ty astralljuset och det levande mediets astralkropp återkallar dessa själlösa fantomer jämte deras tal, deras tonfall, deras karaktärsegenheter, som sedan de vilseledda beundrarna av denna förnedrande kult förleds att missta för kära vänners och anhörigas återkomna jag.

Men allt som jag nämnt här är endast exempel på några få av astralljusets många egenskaper. Vad vår värld beträffar, kan man säga, att astralljuset finns överallt och genomtränger allt; att det har en fotografisk förmåga, genom vilket det fasthåller bilder av tankar, handlingar, händelser, toner, ljud, färger och allt; att det är reflekterande i den betydelsen, att det reflekterar sig i människornas förnuft; att det är repellerande från sin positiva och attraherande från sin negativa sida; att det kan anta en så utomordentlig täthet, när det dras samman kring kroppen av en stark vilja eller abnorma kroppstillstånd, att ingen fysisk kraft kan genomtränga det. Denna fas av dess verksamhetsområde förklarar vissa fakta, som blivit officiellt protokollförda under häxsabbaterna i Salem. Man fann nämligen, att stenar och andra föremål, som slungades mot den besatta, inte träffade kroppen, utan liksom av sin egen tyngd föll ned just vid den ifrågavarande personens fötter. Den hinduiske yogin ger exempel på användningen av detta förtätade astralljus, när han låter pilar och andra kastvapen slungas mot honom, vilka alla faller ned vid hans fötter, oavsett den kraft de slungats med . Även redogörelserna av äkta spiritualistiska fenomen i Förenta Staterna innehåller liknande exempel.

Astralljuset är en mäktig och av vetenskapen  icke erkänd faktor vid hypnotiska fenomen. Dess verksamhet förklarar många av de problem, som uppställts av Binet, Charcot och andra., särskilt de fall, då två eller flera olika personligheter tycks antas av försökspersonen, som i var och en av dem endast kan minnas de ting och speciella uttryck, som tillhör detta särskilda skikt av deras erfarenheter. Dessa säregna förhållanden beror på strömmarna i astralljuset. I varje ström finns en bestämd serie av reflektioner, och dessa fångas upp av den inre människan, som förmedlar dem på detta plan genom tal och handling, som om de vore hennes egna. På samma vis är det då klärvoajanter och kläraudianter omedvetet, genom bruk av dessa strömmar tycks läsa från livets dolda sidor.

Astralljuset kan på så sätt fyllas med onda eller goda bilder, och dessa reflekteras i varje människovarelses undermedvetna. Om vi fyller astralljuset med dåliga bilder, just sådana som vårt århundrade med förkärlek skapar, så kommer det att bli vårt helvete och fördärv, men om än bara några få män och kvinnor genom ädelt föredöme färgar denna oförgängliga duk, genom ett annat och renare slag av handlingar, så kommer det att bli vår Gudomliga Frälsare.

SLUT

WILLIAM Q JUDGE

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973