EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel  11
[Adepter, Mahatmor, Nirmanakayor. Mahatman är en tidsålders blomma. Mahatmorna ger ingen hjälp om karmalagen inte tillåter det. Hypnotism har för dem länge varit känt under ett annat namn. Nirmanakayornas uppgift är människosjälens förädling. Nirmanakayorna har rätt till Nirvana men vägrar att motta det. Nirmanakayorna leder och hjälper vissa personer. Napoleon Bonaparte, Waterloo och hans koppling med Nirmanakayorna. Präster ropar och kräver att stoppa teosofin med fast hand och får ofta hjälp med detta av tidningspressen.  Men ingen makt kan stoppa Mästarhanden bakom scenen.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Kapitel  11
Adepter, Mahatmor, Nirmanakayor...

En uttömmande avhandling om Adepter, Mahatmor och Nirmanakayor skulle kräva mer än en bok. Den utveckling de är exempel på, är så främmande för modern uppfattning och så ovanlig i dessa dagar av allmän medelmåtta, att den vanlige läsaren med svårighet förmår fatta bilden av dem såsom den kan förmedlas i en kortfattad artikel. Och då nästan allt som kan sägas om Adepterna – för att inte tala om Nirmanakayorna – fordrar en fullständig förklaring av dolda lagar och svårfattliga spörsmål, föreligger det alltid en risk att bli missförstådd även om volymer författades om dem. Dessa varelsers utveckling, villkor, krafter och funktioner innefattar hela evolutionsprogrammet, ty, som mystikerna säger, Mahatman är en tidsålders blomma. Adepterna kan i våra dagar endast vagt förstås, Nirmanakayorna har blott omnämnts i förbigående och Mahatmorna är missuppfattade både av de som tror och de som inte tror på deras tillvaro.

Men den lag som vägleder dem är lätt att påvisa och bör inte vara svår att förstå. De ingriper inte i karma, de varken vill eller får det. Med andra ord, hur mycket en individ än verkar behöva hjälp, så ger de den inte på det sätt han önskar, om hans karma inte tillåter det, och de skulle aldrig ge sig tillkänna på den mänskliga tankens områden i avsikt att förvirra mänskligheten genom utövande av en makt, som från alla håll skulle anses som mirakulös. Man har sagt, att om bara de teosofiska Adepterna inför Europas ögon skulle utföra några få av sina underverk, så skulle de genast få massor av anhängare. Men det skulle inte bli följden, utan i stället ge upphov till dogmatism och avguderi värre än någonsin, samt en skadlig reaktion som skulle bli omöjlig att motverka.

Hypnotismen har länge varit känd av dem fastän under ett annat namn. Det hypnotiska tillståndet har ofta fått tjäna prästernas och kyrkans avsikter. Att tvinga någon att omfatta en lära är inte dessa Vises sätt att gå tillväga, ty hypnotism är tvång. Bespisandet av en hel folkhop med endast fem bröd skulle vara en lätt sak för dem; men eftersom de aldrig handlar  känslomässigt, utan ständigt följer de stora kosmiska lagarna, så ger de inte för närvarande materiell hjälp med sina händer till de fattiga. Men genom att använda sina naturliga krafter så påverkar de världen varje dag, inte bara bland de rika och fattiga i Europa och Amerika, utan i varje land, så att vad som händer i våra liv är bättre än det skulle ha varit om de inte tagit del däri.

Den andra gruppen som kallas Nirmanakayor är ständigt sysselsatta med det arbete som av dem anses vara större än alla världsliga företag: nämligen människosjälens förädling och all annan godhet som de kan åstadkomma med hjälp av mänskliga ombud. Kring dem kretsar den länge diskuterade frågan om Nirvana, eftersom deras ställning i detta inte blivit klart fattad. Ty om Max Müller har rätt i sin åsikt, att Nirvana är liktydigt med förintelse, så är en Nirmanakaya en omöjlighet. För att uttrycka saken paradoxalt: de befinner sig i och utanför detta tillstånd på en och samma gång. De äger rätt till nirvana, men vägrar att motta det, för att de i stället skall kunna hjälpa det lidande värnlösa barnet Mänskligheten. De har följt uppmaningen i De Gyllene Förekrifternas Bok: "Träd ur solljuset in i skuggan för att bereda plats åt andra."

Nirmanakayorna ingriper i större utsträckning i historiens gång än någon anar. Några av dem har i sin vård vissa människor inom varje nation som från födelsen är avsedda för en stor framtidsuppgift. De leder och vakar över dem tills rätta stunden är inne. Men sådana skyddslingar vet sällan något om det inflytande som omger dem, särskilt i det nittonde århundradet. Något erkännande eller uppskattning för sin stora hjälp erfordrar inte Nirmanakayorna som arbetar bakom slöjan och förbereder materialet för ett bestämt ändamål. En Nirmanakaya kan också samtidigt ha flera personer – män såväl som kvinnor – under sin ledning. Såsom Patanjali uttrycker det: "I alla dessa kroppar är ett medvetande den verkande orsaken."

Det kan också förefalla egendomligt att sådana människor som Napoleon Bonaparte tid efter annan ofta får hjälp av Nirmanakayor. En sådan individ som Napoleon kan inte av en slump ha framträtt på scenen. Hans födelse och märkliga begåvning måste vara i enlighet med naturens ordning. De vittgående verkningarna av en natur som hans måste, även om de är oöverskådliga för oss, enligt österländsk teosofisk filosofi hållas under uppsikt och vidtagas åtgärder för. Om han var en ond människa, så mycket värre för honom; så kan det dock aldrig avhålla en Nirmanakaya från att använda honom för sina syften. Kanske kan det vara att leda honom bort från en väg som skulle ha störtat världen i eländets djup och haft framtida följder år framöver, vilka Napoleon aldrig kunnat drömma om. Fruktan för vad världen skulle tänka vid ett visst tillfälle om uppmuntran  gavs åt ett odjur, kan aldrig avskräcka en Vis som är i stånd att se vilken utgång som är den bästa. Och i Napoleons liv finns mycket som här och där antyder ett mäktigare inflytande än han förmådde fatta. Hans dåraktiga marsch mot Moskva var kanske planlagd av dessa tysta makter och likaså hans plötsliga och olyckliga återtåg. Vad han kunde ha gjort om han stannat i Frankrike, är ingen nuvarande historieskrivare i stånd att säga. Den ofta tvivelaktiga historien om det röda brevet från den röde mannen, just när Napoleon var tveksam, kan ha varit en uppmuntran i ett visst kritiskt ögonblick. "Den gudarna vill förgöra, driver de först till vansinne." Och nederlaget vid Waterloo kommer aldrig att bli fullständigt förstått, förrän Nirmanakayorna gör sina urkunder tillgängliga.

Då en förändring i tankebanan hos ett folk, som tenderat mot grov ateism, alltid är något som är eftersträvansvärt hos Visdomsreligionens Vise, så kan man antaga, att den våg av spiritualistiska fenomen, som ganska tydligt resulterade i att själens tillvaro återigen allmänt erkändes, understöddes av Nirmanakayorna. De är delaktiga i den och hjälper till att föra fram en psykisk flodvåg över stora massor av människor. Resultatet kan iakttagas i våra dagars litteratur, religion och drama. Långsamt men säkert stiger floden och översköljer materialismens en gång så torra strand, och hur än präster må ropa och fordra "att tysta ner teosofin med fast hand" och en korrumperad tidningspress försöker understödja dem, så har de varken makt eller kunskap att åstadkomma en krusning i motsatt riktning, eftersom Mästarhanden, vägledd av allvetande intelligens och framdriven av en oerhörd kraft – verkar bakom scenen.

WILLIAM Q JUDGE

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973

Nästa kapitel (12) kommer bland annat att handla om: 

Skillnaden mellan rosenkreutzare och teosofer. Rosenkreutzarna och frimurarnas Brödraskap använder sig av yttre tecken för att markera olika grader inom sina respektive Ordnar.  De teosofiska Adepterna bär naturens outplånliga märke inom sig. Det finns många Adepter i världen och alla känner varandra. Det finns ett samfund av Adepter. Adepternas lärjungar är indelade i olika grader. Genom sina lärjungars förmedling utövar de ett inflytande på vårt tänkande och handlande. Varje lärjunge bär på sina inre kännetecken. Dessa tecken kan inte förfalskas eller köpas för pengar. Adepternas Brödraskap skiljer sig från andra hemliga sällskap genom deras sätt att behandla de olika nationerna och deras lärjungar. De följer de cykliska lagarna.