yantra1.gif (2187 bytes)

EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel 2
[Om kremering. Begravningsceremoni i Frimurarsalen i New York. Teosofiska Samfundets ockulta "väderkarta" i USA.]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Dorje

Kapitel  2
Om kremering...

I min föregående artikel berörde jag bara kort två av de grundläggande lärorna som det Teosofiska Samfundet försöker föra fram. Det kan vara på sin plats att påpeka att själva samfundet organiserades under allmänt åtlöje, vilket sedan tid efter annan har upprepats. En kort tid efter grundandet träffade dess president, överste H. S. Olcott, välkänd i Washington under det senaste kriget, baron Henry Louis de Palm som anslöt sig till samfundet. När baronen avled en kort tid efteråt fick översten i uppdrag att, enligt tidigare överenskommelse, ombesörja kremeringen.

Begravningen som hölls i Masonic Hall i New York väckte stor uppmärksamhet; den var teosofiskt präglad. Överste Olcott ledde ceremonin, en spiritualist framförde en åkallan och en materialist utförde en del av akten. Allt detta blev självfallet föremål för satiriska artiklar i pressen, men gjorde också att det nybildade samfundet uppmärksammades. Dess historia har alltsedan varit märklig och man kan gott säga att ingen liknande organisation har uppmärksammats så mycket i detta århundrade, eller väckt så mycket nytänkande kring ockulta ämnen eller visat en så snabb tillväxt mitt under högljutt förlöjligande och intensivt motstånd, allt på den korta tiden av femton år.

Medan pressen förlöjligat det och motståndare konspirerat mot det, har samfundets aktivister grundat centra över hela jorden och är nu verksamma med att sprida teosofisk litteratur i hela USA. En blick på den teosofiska kartan visar en remsa som sträcker sig från New York till Stilla Havets kust. Vid ändarna vidgar sig detta bälte till att omfatta Boston och New Orleans i öster och San Francisco och San Diego i väster. Det finns även en koncentration av centra i mitten av kontinenten. Detta påstås vara i sträng och mystisk mening teosofiskt, eftersom det vid ändarna såväl som på mitten av den magiska linje som skapats av strävan finns en anhopning av centra. Det är ett faktum att samfundet i Amerika snart kommer att ha ett hundratal grenar. Under en kort tid fanns en gren av samfundet kallat "the Gnostic" i Washington, men den deltog aldrig aktivt i arbetet. Sedan den lättsinnigt upplösts av dess president, som avgick och överlämnade sin befattning till en annan, togs "the Gnostic's" diplom tillbaka av de amerikanska teosofernas styrelse och medlemmarna gick in i andra grenar. Idag finns det emellertid en gren i Washington, som modigt bär den både prisade och ringaktade madame H. P. Blavatskys namn, och den teosofiska kartan visar en anhopning av influenser i Washington, vilket tyder på ännu ett centrum där inom kort. Efterfrågningar i berörda kretsar antyder att saken redan diskuterats.

Den teosofiska kartan jag nämnde utgör en kuriosa, en avvikelse från det nittonde århundradets mönster. Endast ett fåtal av medlemmarna tillåts se den, men de som sett den säger att den anger dagsläget för USA-sektionen – att den kan liknas vid en väderlekskarta som visar områdenas hög och lågtryckstendenser och fuktighetsnivån i teosofiskt avseende i alla riktningar. Varhelst en gren är väletablerad och livskraftig blir dess plats på kartan eller den känsliga ytan tydlig och bestämd. På vissa andra ställen, där ett centrum håller på att bildas, visar kartan en bild som påminner om en virvel, vilken antyder möjligheten av nybildandet av ännu en gren. På de ställen där upplösningstendenser smugit sig in i en redan befintlig gren framstår de tidigare ljusa och beständiga punkterna som grumliga. Med hjälp av denna karta kan de som leder rörelsens verkliga tillväxt avgöra ställningen och stödja den på ett insiktsfullt sätt. Allt detta kan naturligtvis låta löjligt i vår tid, men vare sig det nu är sant eller falskt, så tror många teosofer på det. Ett liknande arrangemang vore önskvärt även inom andra ku1turområden.

Teosofernas storslagna teorier om evolutionsprocessen, mänsklighetens olika raser, religioner och kultur i allmänhet, såväl som människans framtida tillstånd och de olika planeter hon bebor, bör påkalla vår mer seriösa uppmärksamhet. Jag avser att tala om dessa ämnen framöver.

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973 

Nästa kapitel (3) kommer handla om:

Astralljusets inflytande på oss.  Onda och goda tankar.  Människans fysiska utveckling gestaltad i bildstoder bland annat från Påskön och i Asien.  Människans astrala utveckling kommer före den fysiska utvecklingen. 

Eko från Orienten

Kapitel 1

Mästarna

Eko från Orienten

Kapitel 2

Kremering

Eko från Orienten

Kapitel 3

Akasha och Astralljuset

Eko från Orienten

Kapitel 4

Solsystemet och människan

Eko från Orienten

Kapitel 5

Atomerna och livskraften

Eko från Orienten

Kapitel 6

Ärkeänglarna och Dhyan Chohanerna

Eko från Orienten

Kapitel 7

Den personlige guden Jehovah

Eko från Orienten

Kapitel 8

Tankens kraft och atlantiderna

Eko från Orienten

Kapitel 9

Jagets gradvisa utveckling

Eko från Orienten

Kapitel 10

Adepternas spår i historien

Eko från Orienten

Kapitel 11

Adepter, Mahatmor och Nirmanakayor

Eko från Orienten

Kapitel 12

Rosenkreutzare, frimurare och teosofer

Eko från Orienten

Kapitel 13

Pilgrimsfärder, vallfartsorter, helgedomar

Eko från Orienten

Kapitel 14

Människorna astrala, djuren fysiska

Eko från Orienten

Kapitel 15

Karmaläran,  månen och jorden

Eko från Orienten

Kapitel 16

Karma och reinkarnation

Eko från Orienten

Kapitel 17

Anden berörs inte av karma

Eko från Orienten

Kapitel 18

Karma och kismet

Eko från Orienten

Kapitel 19

Devachan

Eko från Orienten

Kapitel 20

Människan konstituition

Eko från Orienten

Kapitel 21

Astralljuset och Ormen

till William Q Judge Online texter

till ULTs hemsida: www.teosofiskakompaniet.com/archive/