EKO FRÅN ORIENTEN

EN ALLMÄN FRAMSTÄLLNING AV DE TEOSOFISKA LÄRORNA

Kapitel  12
[Skillnaden mellan rosenkreutzare och teosofer. Rosenkreutzarna och frimurarnas Brödraskap använder sig av yttre tecken för att markera olika grader inom sina respektive Ordnar.  De teosofiska Adepterna bär naturens outplånliga märke inom sig. Det finns många Adepter i världen och alla känner varandra. Det finns ett samfund av Adepter. Adepternas lärjungar är indelade i olika grader. Genom sina lärjungars förmedling utövar de ett inflytande på vårt tänkande och handlande. Varje lärjunge bär på sina inre kännetecken. Dessa tecken kan inte förfalskas eller köpas för pengar. Adepternas Brödraskap skiljer sig från andra hemliga sällskap genom deras sätt att behandla de olika nationerna och deras lärjungar. De följer de cykliska lagarna..]

av
WILLIAM Q JUDGE

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

Kapitel  12
 
Rosenkreutzarnas, frimurarnas och teosofernas Brödraskap...

Under den kristna eran har det funnits så många olika hemliga sällskap, som påstått sig ha kännedom om naturens dolda lagar, att frågan uppstår: "På vilket sätt skiljer sig teosofins österländske Vise från de många rosenkreutzare och andra, som så ofta omtalas?" Tysklands bokhyllor är fulla av skrifter om rosenkreutzeri, författade av såväl äkta som falska medlemmar av rosenkreutzarnas sällskap, och nu för tiden är det dessutom relativt vanligt att träffa personer, som är dumdristiga nog att utnämna sig själv som "rosenkreutzare".

Skillnaden är densamma mellan verklighet och illusion som mellan ren ritualism och de tecken, med vilka naturen själv präglat alla ting och varelser på deras eviga väg uppåt mot högre existensplan. De brödraskap av rosenkreutzare och frimurare som är historiskt kända, använder sig av yttre tecken för att beteckna sina medlemmars olika ordensgrader, och utan dessa tecken framstår de som oinvigda utomstående.

Men de Vise, som vi talar om, och deras lärjungar bär det outplånliga märke och yttrar de välkända ord, som bevisar att de utvecklats enligt naturens lagar och inte blott är personer, som genomgått en barnslig prövning och fått ett diplom. Adepterna kan liknas vid kraftfulla ekar utan någon förklädnad,  medan den outvecklade människa som fuskar med olika frimurartermer och formler mest liknar en en åsna iklädd ett lejonskinn.

Det finns många Adepter i världen, och alla känner varandra. De har medel att kommunicera med varandra som är okända för den moderna civilisationen, de kan sända och motta meddelanden sinsemellan momentant, oavsett avstånd och utan några mekaniska hjälpmedel. Vi kan faktiskt påstå, att det finns ett Sällskap av Adepter, såvida vi inte använder ordet "sällskap" i dess vanliga bemärkelse. För det är ett sällskap utan mötesplats, utan medlemsavgifter, utan stadgar och andra förordningar än naturens eviga lagar, ett sällskap utan poliser och utan spioner, där det inte finns någon som klagar och ingen att klaga inför, av det enkla skäl, att den som begår en överträdelse straffas genom ingripande av lagen, vilken ligger bortom hans kontroll; hans herravälde över lagen går nämligen förlorat, i samma ögonblick han kränker den.

Lärjungarna till var och en av dessa medlemmar inom Adepternas Sällskap står under dess beskydd, hjälp och vägledning. Dessa lärjungar är indelade i olika grader utifrån sina olika utvecklingsstadier. De minst utvecklade lärjungarna får hjälp av dem, som kommit längre, och dessa får i sin tur hjälp av andra, tills de nått den grad, där en direkt förbindelse med Adepterna är möjlig. Men varje Adept håller dock ett vakande öga på alla sina lärjungar. Genom sina lärjungars förmedling utövar Adepterna många gånger inflytande på mänskligt tänkande och handlande, genom att sända ut lärjungar som uppnått de högre graderna, och  – utan att röja sin förbindelse med det fördolda – påverkar de individer som kan förväntas ta aktiv del i nära förestående händelser.

De påstås att Teosofiska Samfundet har sina Adepter och deras antagna lärjungar att tacka för sin tillväxt. Samfundets historia tycks bekräfta detta, för om inte en dold men mäktig kraft varit verksam och till dess hjälp, skulle det för länge sedan ha fallit i glömska, tillintetgjord av den storm av åtlöje och smädelser, som det varit utsatt för. Det utlovades under samfundets tidigaste dagar, att det aldrig skulle stå utan hjälp, och det förutsades, att det skulle bli en skottavla för smädelser och få möta mycket motstånd. Allt detta har bokstavligen gått i uppfyllelse.

Precis som en slipad diamant bär spår efter den slipning, som ger den dess värde och glans, så uppvisar den lärjunge som undervisats och prövats av Adepterna outplånliga tecken på detta. Det otränade ögat kan inte varsebli några sådana tecken, ovant som det är inom dylika ting, men för det öga som kan se, framstår tecknen tydligt och klart och helt bortom bärarens kontroll. En lärjunge som till exempel tagit tre steg på vägen, uppvisar tre kännetecken, och det vore fåfängt om någon utgav sig för att ha hunnit ett enda steg längre, för om så vore fallet, skulle det fjärde märket synas, eftersom det framträder i takt med lärjungens utveckling. Eftersom dessa tecken inte går att imitera eller förfalska, så har detta  stora inre brödraskap inget behov av att hemlighålla tecknen. Ingen kan bedra dem eller försöka locka ur dem högre graders hemligheter genom tecken eller lösenord hämtade ur någon bok eller mot betalning, och ingen kan tilldelas en högre grad, förrän hela hans natur fullständigt motsvarar denna grad.

Adepternas brödraskap skiljer sig från världsliga hemliga sällskap på två sätt – genom sättet att behandla nationer och genom det sätt de vägleder sina egna speciella lärjungar. Tvång eller favörer förekommer inte. Allt samordnas i enlighet med en nations bästa intressen och alltid med hänsyn till de rådande cykliska inflytanden som råder vid varje tidpunkt och aldrig förrän i rätta ögonblicket. Om de önskar tillintetgöra dogmatismens bojor, gör de inte misstaget att plötsligt framträda inför människornas förvånade blickar; därför de vet alltför väl, att ett sådant förfaringssätt endast skulle förändra den dogmatiska tron på vissa begrepp till en lika oförnuftig och dogmatisk tro på Adepterna som gudar, eller skulle möjligen hos en hel del ge upphov till föreställningen att djävulen framträtt i egen hög person.

WILLIAM Q JUDGE

Översatt från Echoes from the Orient av William Q Judge. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles, 1973

Nästa kapitel (13) kommer bland annat att handla om:

Människolivet är en pilgrimsfärd. Helgedomar och vallfartsorter. Adepter finns på de flesta större vallfartsorter i Indien. Vallfartsorten symboliserar lärjungens egen natur. Målet måste uppnås ensam. Vi inträder i livet ensamma och lämnar livet ensamma. Meditation ger insikten att vi bara är ensamma i det lägre personliga jaget. De verkligt allvarliga lärjungarna ser till människornas hjärtan och strävar efter att uppnå förening med själen.