Kala Chakra lärorna från Tibet
FRÅN DE SJU HEMLIGA KUI-TE BÖCKERNA

Ett förberedande studium till de elva artiklar som är samlade under serien ”Mysteriet Buddha”.

TR 77 ONLINE LEDARARTIKEL

HELENA BLAVATSKY

© 2005 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

”Hjärtats” Dharma är förkroppsligandet av Bodhi (den sanna gudomliga visdomen), det Permanenta och Evigt-Existerande.  – De Två Vägarna

 

Vi har genom Helena Blavatskys förmedling och de teosofiska Mästarna fått en stor möjlighet att närma oss de inre hemliga Mahayana lärorna. Dessa Kala-Chakra läror (på tibetanska Dus-Kyi-Korlo) förmedlades för att öka förståelsen av den esoteriska budhismen eller vetandet samt ge oss möjligheten att med egna ögon se samstämmigheten mellan esoterisk tibetansk buddhism och teosofins högre läror. Denna koppling gör att vi får klart för oss att teosofin eller Visdomsreligionen har många forntida rötter, och att den inre buddhismen spelar en mycket framträdande roll i Helena Blavatskys esoteriska undervisning. Ytterligare en viktig koppling görs i dessa artiklar mellan Sankaracharyas advaita filosofi och teosofin. Dessa två filosofiska systems inre undervisning förmedlar enligt HPB samma uråldriga insikt eller gnosis.

I Företalet till Den Hemliga Läran av Helena Blavatsky finns en förklaring på vad skillnaden är mellan buddhism och budhism, hon skriver att det ena är:  ”buddhism – det moral- och religionssystem, som förkunnades av herren Gautama och uppkallades efter hans titel Buddha, ’den upplyste’” och det andra är: ”Budha – vishet eller vetande (Vidya), kunskapsförmågan, av sanskritroten ’budh’, att veta” vidare säger hon:

Inom etymologin betyder Adi och Adhi Budha, den enda (eller den första) och ”Högsta Visdomen”; uttrycket användes av Aryasanga i hans hemliga avhandlingar och än idag av alla buddhistiska mystiker i norra Indien. Det är ett sanskritord, ett namn som av forntidens arier gavs åt den Okända gudomen; ty ordet ”Brahma” finns varken i Vedaböckerna eller i de äldsta urkunderna. Det betyder den absoluta Visdomen, och Fitzedward Hall översätter ”Adi-Bhuta” med ”den första och oskapade orsaken till allt”. Oerhörda eoner måste ha förflutit innan benämningen Buddha kunde bli så att säga förmänskligad på ett sådant sätt, att den kunde ges åt mänskliga varelser och slutligen tilläggas den, vars enastående dygder och vetande vann honom titeln ”den lugna visdomens Buddha”. Bodha, det vill säga det medfödda ägandet av gudomligt intellekt eller ”förståelse”;  Buddha är dess förvärvande genom personligt bemödande och personlig förtjänst; då däremot Buddhi är kunskapsförmågan, den kanal genom vilken den gudomliga kunskapen når ”Jaget”, urskiljandet av gott och ont, liksom det ”gudomliga samvetet”; samt ”den Andliga Själen”, Atmas bärare. ”När Buddhi i sig upptar (tillintetgör) vårt själviska jag med alla dess Vikaras, då uppenbaras Avalokiteshvara för oss, och därmed uppnås Nirvana eller Mukti”, ty ”Mukti” är detsamma som Nirvana, det vill säga, befrielsen från ”Maya”, illusionens bojor. Bodhi är också namnet på ett särskilt transtillstånd, kallat Samadhi, under vilket personen i fråga når höjden av andlig upplysning.

I dessa elva unika artiklar som för första gången blivit översatta till svenska och samlade under titeln ”Mysteriet Buddha” förklarar HPB mera utförligt än på något annat ställe vad Kala Chakra lärorna innebär sett ur ett ockult perspektiv. Visdomens Mästare hävdar att Buddha hade en inre hemlig lära som han delgav sina löftesbundna lärjungar eller Lanoos.

Teosofin påstår vidare att Buddha har stannat kvar på jorden i sin personliga hemliga Nirmanakaya-kropp för att vägleda de människor som är på väg att nå befrielse från begärens inflytande. HPB förklarar dessutom för oss att Buddha ”reinkarnerat ockult” mer än en gång sedan han lämnat jorden, till exempel i Sankaracharya från Indien och i Tsong-kha-pa från Tibet för att genom dem ytterligare ge hjälp åt mänskligheten, så att vi på jorden ska komma ur lidandet och okunnighetens bojor. HPB berättar om Buddhas återkomst och om hans fortsatta arbete här på jorden.

De elva teosofiska artiklarna förklara även esoterismen bakom de tre olika Buddhi-graderna, Dharmakaya, Sambhogakaya och Nirmanakaya samt förklarar innebörden av Amitabha´s, Avalokitesvara´s och Matrieya Buddhas´statyer.

För att få ett så bra underlag som möjligt för att kunna förstå teosofins esoteriska läror kommer här först några förklaringar på termer och begrepp som är relevanta i sammanhanget. Samtliga är tagna ur Helena Blavatskys Teosofiska Ordbok, vilka kommer att hjälpa oss att förstå de tankar som ligger bakom den Esoteriska Filosofin, HPB säger om Nirvana och Nirvani följande:

Nirvana (Sanskrit). Enligt orientalister är detta att likna vid att ”blåsa ut”, precis som man gör med lågan på ett ljus, det fullständiga utsläckandet av existensen. Men i de esoteriska förklaringarna ses detta som ett tillstånd av absolut existens och absolut medvetande, till vilket den människas Jag går som har nått den högsta graden av fullkomlighet och helighet under sin livstid, och detta gör Jaget efter att kroppen har dött, men ibland som i fallet med Gautama Buddha och andra, sker detta under livet. (Se ”Nirvani”).

Nirvani (Sanskrit). En som har uppnått Nirvana – en frigjord själ. Att Nirvana inte betyder det som påstås av orientalister vet varje forskare som besökt Kina, Indien och Japan. Nirvana betyder förvisso ”flykt från elände” men endast från materian, frihet från Klesha eller Kama, och det fullständiga utsläckandet av de animala begären. Om någon berättar för oss att Abidharma definierar Nirvana ”som ett tillstånd av absolut förintelse” så motsätter vi oss detta påstående och adderar till det sista ordet ”av allt som är förbundet med materian eller den fysiska världen”, därför att den senare (tillika med allt som finns i den) är illusion, maya. Sakyamuni Buddha sa i sitt sista ögonblick i livet att ”den andliga kroppen är odödlig”. (se Sanskrit-Chinese Dictionary) Och som sinologen Mr Eitel förklarar det: ”De populära exoteriska systemen är överens i att definiera Nirvana negativt som ett tillstånd av absolut befrielse från själavandringens kretslopp; som ett frihetstillstånd från alla former av existens; till att börja med, frihet från alla passioner och ansträngningar; ett tillstånd av likgiltighet för all sensibilitet – och han skulle kunna tillägga ”död åt allt medlidande för den lidande världen”. Och detta är orsaken till varför Bodhisattvorna som föredrar Nirmanakaya framför Dharmanakaya klädnaden är högre rankande och mer aktade i den populära föreställningen än Nirvanis. Samma forskare tillägger dock: ”Positivt (och esoteriskt) definierar de Nirvana som det högsta tillståndet av andlig sällhet, som den absoluta odödligheten genom införlivande av själen (snarare anden) i sig själv, fast med bevarandet av individualiteten så att till exempel Buddhorna efter att de ingått i Nirvana på nytt kan framträda på jorden – det vill säga, i en kommande Manvantara.

Följande längre utdrag förklarar den mystiska läran om Trialokya som behandlar de olika världarnas indelningar vilket kan vara bra att ha kännedom om i sammanhanget, HPB säger:

Trailokya, eller Trilokya (Sk.) Bokstavligen de ”tre regionerna” eller världarna; den kompletterande triaden till den brahminiska fyrfaldiga indelningen av världar som kallas Bhuvanatraya. En buddhistisk världslig lekman nämner bara en indelning av världarna i tre delar, medan en icke-initierad brahmin håller fast vid att det finns fyra. Den fyrfaldiga indelningen hos den senare visar fram de rent fysiska och sinnliga världarna, medan buddhisternas Trailoyka är rent andlig och etisk. Den brahminska indelningen kan man finna fullt beskriven under rubriken Vyahritis, för närvarande visas skillnaden tillräckligt i följande jämförelse: 
 

Den brahminska Indelningen av Världarna.

Den buddhistiska Indelningen av Regionerna.

1. Bhur, jord.

1. Begärens värld, Kâmadhâtu eller Kâmalôka.

2. Bhuvah, himmel, himlavalvet.

2. Formernas värld, Rûpadhâtu.

3. Swar, atmosfär, skyn.

4. Mahar, evig lysande essens.

3. Den formlösa världen, Arûpadhâtu.

Alla dessa världar är lika med post mortem [efter döden] tillstånd. Så är till exempel Kâmalôka eller Kâmadhâtu, Mâras region, det vill säga den region som medeltida och moderna kabbalister kallar för astralljusets värld och ”skalens värld”. Kâmalôka har liksom varje annan region sina sju indelningar av vilken den lägsta börjar på jorden eller osynligt inom dess atmosfär; de andra sex höjer sig gradvis, den högsta är boningen för de som har dött genom en olycka, eller genom självmord under ett tillstånd av tillfälligt vansinne, eller som på annat sätt blivit offer för yttre krafter. Det är ett ställe för alla dem som har dött före slutet av sin utmätta tid, och vars högre principer därför inte genast går in i det Devachanska tillståndet – sover en drömlös ljuv sömn av glömska, i vars slut de antingen omedelbart återföds, eller gradvis passerar in i det Devachanska tillståndet.

Rûpadhâtu är den celesta formens värld, eller det vi kallar Devâchân. Hos icke-initierade braminer, kineser eller andra buddhister, är Rûpadhâtu uppdelad i arton Brahmâ eller Devalokas; inom dessa varar själens liv från en halv Yuga till 16, 000 Yugas eller Kalpas, och höjden på ”Skuggorna” sträcker sig från en halv Yojana till 16 000 Yojanas (måttet på en Yojana ligger mellan fem och en halv till tio eng miles!!), liksom liknande teologiskt svammel som utvecklats av prästernas hjärnor. Men den Esoteriska Filosofin lär trots allt att för Jagen för närvarande, så bevarar allting eller varje människa sin form (såsom i en dröm), och fastän Rûpadhâtu är en rent mental region och ett tillstånd, så har själva Jagen ingen form utanför sitt eget medvetande. Esotericismen delar upp denna “region” i sju Dhyânas, ”regioner” eller tillstånd av kontemplation, vilka inte är lokaliteter utan mentala representationer av dessa.

Arûpadhâtu: denna “region” är åter uppdelad i sju Dhyânas, ännu mer abstrakta och formlösa, ty denna “Värld” är utan någon form eller begär av något slag. Det är den högsta regionen av post mortem, Trailokya; och då det är vistelsen för dem som nästan är redo för Nirvâna och är i själva verket själva tröskeln till det Nirvânska tillståndet, så är det uppenbart att i Arûpadhâtu (eller Arûpavachara) kan det varken finnas form eller förnimmelse, eller någon känsla förbunden med vårt tre dimensionella universum.

Vi ska nu bekanta oss med tre längre utdrag ur HPBs Teosofiska Ordbok, det första utdraget behandlar begreppet Trikaya, såhär står det om olika esoteriska trefaldiga indelningar:

Trikaya (sk). Bokstavligen, de tre kropparna eller formerna. Detta är en mycket svår lära men när den väl en gång blivit förstådd så förklarar den mysteriet med varje triad eller treenighet och är en sann nyckel till varje trefaldig metafysisk symbol. I dess mest enkla och begripliga form ser vi det i uppdelningen av det mänskliga Väsendet i ande, själ och kropp, och applicerar man det på universums struktur så består den av en Gudomlig rent andlig Princip, Gudomliga Varelser – dess direkta strålar – och Mänskligheten. Ursprunget till denna lära finns i den förhistoriska Visdomsreligionen, eller den Esoteriska Filosofin. Det storslagna panteistiska idealet där den okända och ovetbara Essensen först transformeras till subjektiv och sedan till objektiv materia är roten till alla dessa triader och trippletter. Sålunda finner vi i den filosofiska nordbuddhismen (1) Adi-Buddha eller Ursprunglig Universell Visdom); (2) Dhyani-Buddhorna (eller Bodhisattvorna); (3) Manushi (de mänskliga) Buddhorna. I den europeiska förståelsen av detta begrepp finner vi samma uppdelning: Gud, Änglar och Mänskligheten, teologiskt symboliserat genom Guda-Människan. Det brahmanska Trimurti och Shivas tredelade kropp inom shivaismen har båda uppfattats på samma sätt och är helt i linje med den Esoteriska undervisningen. Därför är det inte förvånande att man finner föreställningen om den trefaldiga kroppen – eller Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya klädnaden, vilken är den mest storslagna läran inom den Esoteriska Filosofin – helt accepterad men i en mer eller mindre förvrängd form inom varje religiös sekt, och förklarad på ett helt felaktigt sätt av orientalisterna. I dess allmänna tillämpning så symboliserar den trefaldiga kroppen Buddhas staty, hans lära, och hans stupas; och i den prästerliga uppfattningen så hänvisar den till den buddhistiska trosbekännelsen som benämns Triratna, vilken är formeln som betyder att ”ta sin tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha”. Den populära föreställningen gör Buddha allestädesnärvarande och placerar honom därmed i linje med en antropomorf gud, och sänker honom till en nivå av en stamgud; och resultat blir raka motsatsen till den som råder i Tibet och Kina. Därför verkar de exoteriska doktrinerna lära ut att när Buddha i sin Nirmanakaya kropp (som på jorden hade passerat genom 100 000 kotis transformationer) så var han samtidigt en Lochana (en himmelsk Dhyani-Bodhisattva) i sin Sambhogakaya ”dräkt av absolut fulländning”, och i Dhyana eller i ett tillstånd som måste ha avskärmat honom från världen och alla dess förbindelser; och slutligen så är han förutom att vara en Nirmanakaya och en Sambhogakaya även en Dharmakaya ”av absolut renhet” en Vairochana eller Dhyani Buddha i total Nirvana! (se vidare i Eitels Sanskrit-Chinese Dictionary.) Detta är en motsägelsefull röra, omöjliga att förena, som ges ut av missionärer och vissa orientalister för att vara nordbuddhismens filosofiska dogmer. Om detta inte är en avsiktlig förvirring av en filosofi, som vördas av upprätthållarna  av en religion som baseras på ofrånkomliga motsägelser och bevakade ”mysterier, då är den en produkt av ignorans. Då Trailokya, Trikaya och Triratna är tre aspekter av ett och samma begrepp, och att dessa måste så att säga bli förenade i ett, så är detta ämne ytterligare förklarat under respektive term. (se även i detta sammanhang termen ”Trisharana”.)

Nästa utdrag tar upp begreppet Triratna som behandlar De Tre Juvelerna, ”Buddha, Dharma, Sangha” ur ett esoteriskt synsätt. Detta är vad HPB vill förmedla och hur Ockultisterna i Orienten ser på dessa begrepp:

Triratna eller Ratnatraya (Sk) [Tiratana, Pali] De Tre Juvelerna, som är den tekniska termen för den välkända formulan “Buddha, Dharma och Sangha” (eller Samgha), där de två senare termerna i modern tolkning betyder ”religiös lag” (Dharma) och ”prästerskapet” (Sangha). Inom Esoterisk Filosofi skulle man emellertid betrakta detta som en mycket fri översättning. Orden “Buddha, Dharma och Sangha” borde förklaras som de gjordes under Gautamas, Herren Buddhas dagar, nämligen ”Bodhi. Dharma och Sangha” och uppfattas i betydelsen:  ”Visdomen, dess lagar och prästerskapet”, den senare termen i betydelsen av andliga representanter eller adepter. När Buddha på jorden blev betraktad som personifierad ”Bodhi”, en sann avatar av Adi-Buddha, så kom Dharma gradvis att betraktas som hans egen särskilda lag, och Sangha som hans eget särskilda prästerskap. Inte desto mindre är det den senares världsliga undervisning (nu den moderna) som har uppvisat en större grad av ursprunglig intuition än de nu rådande uttolkarna av Dharma, de buddhistiska prästerna. Folket ser i Triratna i de tre statyerna Amitabha, Avalokitesvara och Maitreya Buddha, det vill säga, “det Gränslösa Ljuset eller Universell Visdom, en opersonlig princip vilket är den korrekta betydelsen av Adi-Buddha; i Avalokiteshvara ser de”Bodhisattvornas Högste Herre”; och i Maitreya Buddha symbolen för den jordiska och mänskliga Buddhan, ”Manushi Buddha”. Även om de icke-initierade kallar dessa tre statyer för Buddhorna av det Förflutna, det Närvarande, och det Framtida”, så skulle likväl varje anhängare av sann filosofisk buddhism – av Eitel benämnd “ateistisk”‘ förklara termen Triratna korrekt. En filosof inom Yogacharyaskolan skulle säga – så gott han kan – ”att Dharma inte är en person utan ett obegränsat väsende utan härstamning, som i sig själv sammanfattar universums andliga och materiella principer, då däremot Buddha [eller snarare Bodhi] fortskrider genom emanation från Dharma, som den kreativa energi vilket i samverkan med Dharma alstrar den tredje faktorn i treenigheten, nämligen ‘Samgha’, som är totalsumman av allt verkligt liv”. Sålunda varken är eller kan Samgha vara det som det uppfattas vara i våra dagar, nämligen själva ”prästerskapet”; ty det senare är inte totalsumman av allt verkligt liv, utan bara av det religiösa livet. Den verkliga ursprungliga innebörden av ordet Samgha eller “Sangha” bör bara tillämpas på Arhaterna eller Bhikshus, eller de ”initierade”, det vill säga, på de verkliga representanterna av Dharma – den gudomliga lagen och visdomen, som kom till dem som ett reflekterat ljus från det enda “gränslösa ljuset”. Sådan är den filosofiska betydelsen. Dock är det långt ifrån tillfredsställande för de lärda bland de västerländska raserna och verkar enbart irritera dem; ty E. J. Eitel från Hongkong yttrar sig vad beträffar texten ovan: ”Således härstammar Triratnas dogmer från trons tre ursprungliga huvudpunkter och kulminerar samtidigt i föreställningen om tre personer, en treenighet i förening, som har urartat till en metafysisk evolutionsteori med tre abstrakta principer!”. Och om en av Europas kunnigaste forskare vill offra varje filosofiskt ideal åt grov antropomorfism, vad kan då buddhismen med dess subtila metafysik förväntas bli i händerna på okunniga missionärer?

Sista utdraget inom detta ämne handlar om  begreppet Trisharana [Tisarana, Pali] som bland annat tar upp förhållandet mellan Bodhi tillståndet och Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya formerna, HPB säger:

Trisharana (Sanskrit). Detsamma som ”Triratna” och accepterat av både den norra och södra buddhistkyrkan. Efter Buddhas död antogs ordet av den religiösa rådsförsamlingen som en sorts formula fidei med betydelsen ”att ta tillflykt till Buddha”, ”att ta tillflykt till Dharma”, och ”att ta tillflykt till Sanga”, eller hans kyrka, i den betydelsen som det tolkas idag; men det är inte i den betydelsen som  ”Asiens Ljus” skulle ha lärt ut formulan. Om Trikaya skriver Mr E. J. Eitel från Hongkong i sin handbok Handbook of Chinese Buddhism att denna ”trikotomism lärdes ut med hänsyn till alla Buddhors natur. Bodhi är det karaktäristiska hos en Buddha  – men en åtskillnad gjordes mellan ”essentiell Bodhi” såsom Dharmakayas attribut, det vill säga ”essentiell kropp”; ”reflekterad Bodhi” såsom Sambhogakayas attribut; och ”praktisk Bodhi” såsom Nirmanakayas attribut. Buddha som i sig själv kombinerar dessa tre existensvillkor sägs ha levt i tre olika sfärer samtidigt. Detta visar hur mycket den rent panteistiska och filosofiska läran är missförstådd. Utan att ens stanna upp och undersöka hur en Dharmakaya kropp kan ha några ”attribut” i Nirvana, vars tillstånd enligt den filosofiska brahmanismen och buddhismen visas vara fullständigt tom på attribut, så som det uppfattas av den begränsade mänskliga tanken – det kommer att vara alldeles tillräckligt att peka på följande: (1) Nirmanakaya klädnaden föredras av ”Medkänslans Buddhor” istället för Dharmakaya tillståndet just därför att det senare utesluter för den som uppnår detta tillstånd varje kommunikation eller relation med det begränsade, det vill säga, med mänskligheten; (2) det är inte Buddha (Gautama den dödliga människan, eller någon annan personlig Buddha) som lever allestädesnärvarande i de ”tre olika sfärerna samtidigt”, utan Bodhi den universella abstrakta principen av den gudomliga visdomen, som inom filosofin symboliseras av Adi-Buddha. Det är den senare som är allestädesnärvarande eftersom det är den universella essensen eller principen. Det är Bodhi eller Buddhaskapets ande som  har upplösts i sin ursprungliga homogena Essens och gått upp i denna, liksom Brahma (universum) går upp i Parabrahm, ABSOLUTHETEN – vilket avses med namnet ”essentiell Bodhi”. För en Nirvani eller en Dhyani Buddha måste anses – emedan den lever i Arupadhatu, det formlösa tillståndet, och i Dharmakaya – i sig själv vara ”essentiell Bodhi”. Det är Dhyani Bodhisattvorna, de ursprungliga strålarna av universell Bodhi som lever i ”reflekterad Bodhi” i Rupadhatu eller den subjektiva världens ”former”; och det är Nirmanakayorna (plural) – vilka frivilligt stannar kvar i Kamadhatu (begärens värld) oavsett om det är i objektiva former på jorden eller i subjektiva tillstånd inom sin sfär (det andra Buddhakshetra) – när deras liv upphör som ”praktisk Bodhi” i den ”upplysta” eller såkallade Buddha formen. Detta gör de för att kunna vaka över, försvara och hjälpa människosläktet. Därför är det varken en viss Buddha eller någon specifik avatar bland de kollektiva Dhyani Buddhorna som avses utan Adi-Bodhi  – det första Logos vars ursprungliga stråle är Mahabuddhi, den Universella Själen, ALAYA, vars flamma är allestädesnärvarande och vars influens har sin egen sfär i var och en av de tre formerna av existens, på grund av att den återigen är den Universella Existensen själv eller reflektionen av det Absoluta. Om det sålunda anses vara filosofiskt – att tala om Bodhi, vilken ”såsom Dhyani Buddha härskar i den andliga domänen” (den fjärde Buddhakshetran eller Buddhas region); och om Dhyani Bodhisattvorna ”såsom härskande i den tredje Buddhakshetran” eller ideationens domän; liksom om Manushi Buddhorna som befinner sig i den andra Buddhakshetran som Nirmanakayor  – så är det högst ofilosofiskt att tillämpa ”idén om en enighet inom treenigheten” på tre personligheter.

Vi har nu genom detta inledande avsnitt fått en del förkunskaper om hur den Esoteriska Filosofin ser på vissa fundamentala begrepp inom esoterisk buddhism, och vi bör nu vara väl förberedda att  inleda studiet av de elva artiklarna i serien Mysteriet Buddha som följer:

1.  Lärorna om Avatarerna
2.  De Sju Principerna
3.  Mysteriet Buddha
4.  Buddhas ”reinkarnationer”
5.  En opublicerad predikan av Buddha
6.  Nirvana – Moksha
7.  Lam Rim´s och Dzyan`s Hemliga Böcker
8.  Amita Buddha, Kwan-Shai-Yin och Kwan-Yin – vad ”Dzyans Bok” och Tsong-kha-pa´s lamakloster säger
9.  Tsong-kha-pa. – Lohans i Kina
10. Ytterligare några få missuppfattningar korrigerade
11. ”Ögats Lära” &” Hjärtats Lära” eller ”Hjärtatas Sigill”

 

Kala Chakra Mandala

_________________________________________________________________________________________________


Ytterligare artiklar som behandlar Tibetansk Buddhism och Esoterismen inom den teosofiska litteraturen av Helena Blavatsky:
I Nirvanas flöde – Kwan Yin & Vachishwara
Senzar – prästerskapets språk
HPBs Meditationsdiagram från I”G” Undervisningen
Dzyans Sånger – Kosmisk Evolution
Dzyans Sånger – Människans Skapelse
Vår Stjärna, Stråle, Fader eller Dhyani-Buddha
Tibetansk-kinesisk-indisk Ordbok i Esoterism
Bamian Buddha Statues in Afghanistan  and Theosophy
 _________________________________________________________________________________________________
 

| till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23